(1)

I sina meddelanden En konkurrenskraftskompass för EU av den 29 januari 2025 och Ett enklare och snabbare Europa: Meddelande om genomförande och förenkling av den 11 februari 2025 betonade kommissionen behovet av att öka konkurrenskraften, främja innovation och stödja tillväxt i hela unionen, och för detta är förenkling och minskning av den administrativa bördan viktiga möjliggörande faktorer. Det är därför nödvändigt att ta itu med kostsamma regelbördor, komplexiteten i unionsrätten och dess genomförande, inbegripet överdrivna rapporteringsskyldigheter, samtidigt som hänsyn tas till små och medelstora enheters särskilda behov.

(2)

I sitt meddelande En vision för jordbruk och livsmedel av den 19 februari 2025 betonade kommissionen att för att innovativa och hållbara jordbruksmetoder ska kunna främjas bör jordbrukare kunna vara företagare och leverantörer som inte utsätts onödig byråkrati eller onödiga regelbördor. Det perspektivet och sektorns mångfald kräver skräddarsydda strategier snarare än universallösningar, samt lägesbedömningar av unionsrätten och förenklingar, även med beaktande av fördelarna med digital teknik, såsom teknik som möjliggör automatiserad rapportering. En bättre balans mellan krav och incitament behövs för att styra jordbrukets hållbarhetsomställning och för att främja innovation. Småbruk utgör grunden för landsbygdssamhällenas livskraft eftersom de skyddar naturen och försörjningsmöjligheterna, och deras särskilda behov kräver lämpligare och enklare stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) som minimerar den administrativa bördan. Småbruk har ofta svårare att få tillgång till och använda finansiering, vilket hindrar dem från att investera, förnya sig och utvecklas vidare.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 (3) fastställs regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu). I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 (4) fastställs regler om GJP-finansiering, -förvaltning och -övervakning. 2024 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1468 (5) i syfte att bättre anpassa unionens stödram för den gemensamma jordbrukspolitiken till jordbruksföretagens verklighet, förbättra medlemsstaternas förvaltning av de strategiska GJP-planerna och minska kontrollbördan.Kommissionen antog också delegerad förordning (EU) 2024/1235 (6) om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/126 (7) ), som särskilt föreskriver en möjlighet för medlemsstaterna att justera referensandelen för norm 1 för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC) på grundval av strukturella förändringar i jordbrukssystemen samt undantag från skyldigheten att införa krav på omställning för jordbrukare och andra stödmottagare.

(4)

Återkoppling och erfarenheter från de två åren av genomförandet av de strategiska GJP-planerna inom unionens nuvarande rättsliga ram för den gemensamma jordbrukspolitiken visar att det krävs ytterligare begränsade anpassningar av den rättsliga ramen för att ta itu med de identifierade flaskhalsarna och komplexiteten. Till exempel har vissa grupper av jordbrukare – såsom ekologiska jordbrukare, unga jordbrukare, kvinnliga jordbrukare, jordbrukare i bergsområden, småskaliga jordbrukare samt djuruppfödare – särskilda omständigheter, metoder och behov som ännu inte beaktas i tillräcklig utsträckning i unionens rättsliga ram för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket inte gör det möjligt för medlemsstaterna att anpassa olika instrument till dessa jordbrukares och djuruppfödares särskilda omständigheter, metoder och behov. Dessutom utnyttjas inte vissa förenklingsmöjligheter inom den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom användningen av klumpsummor eller förenklade kostnadsalternativ, i tillräcklig utsträckning på grund av komplexiteten i genomförandet och förvaltningen av dem. Detta kan leda till överlappande eller tvetydiga krav för jordbrukare, göra det svårt för dem att få tillgång till stöd och hämma deras möjligheter till affärsutveckling, t.ex. för unga jordbrukare och nya jordbrukare. Det råder också en viss brist på flexibilitet i de regler som påverkar hur medlemsstaterna förvaltar och ändrar sina strategiska GJP-planer och fullgör sina rapporteringsskyldigheter. Slutligen måste den börda som besök på plats och kontroller innebär för både jordbrukare och administrativa organ minskas ytterligare, särskilt genom att man inför effektivare metoder för kvalitetsbedömningar och kontroller av grundvillkor inom ramen för det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IAKS). Undanröjandet av dessa flaskhalsar, denna komplexitet och bristande flexibilitet skulle hjälpa medlemsstaterna att använda de strategiska GJP-planerna för att maximera fördelarna för jordbrukare och andra stödmottagare inom den gemensamma jordbrukspolitiken, minska den administrativa bördan och komplexiteten och utnyttja knappa resurser på ett bättre sätt. För att maximera effekten av det direktstöd som beviljas enligt det stödsystem som inrättats genom den rättsliga ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt när det gäller jordbrukarnas skäliga inkomst och levnadsstandard, är det viktigt att nationella åtgärder utanför den gemensamma jordbrukspolitiken är utformade så att de inte påverkar direktstödet negativt.

(5)

I artikel 4.3 c i förordning (EU) 2021/2115 fastställs att om en jordbruksareal används som gräsmark och inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under fem år eller mer ska den betraktas som permanent gräsmark. Vissa jordbrukssystem omfattar dock växelbruk på åkermark där gräs eller annat örtartat foder inte ingår i växtföljden under mer än fem år, men där dessa arealer plöjs för att förbli åkermark. Till följd av detta har jordbrukare i de medlemsstater där sådana jordbrukssystem tillämpas svårt att förvalta sitt växelbruk och förbli livskraftiga samtidigt som de uppfyller kraven för genomförandet av GAEC-norm 1. Dessutom kan längre växtföljder med gräsmarker medföra betydande fördelar när det gäller biologisk mångfald och ekosystemtjänster och ge jordbrukarna större flexibilitet i sin jordbruksförvaltning. För att främja sådana flexibla och hållbara jordbruksmetoder för gräsmarksskötsel bör medlemsstaterna få förlänga den period som avgör klassificeringen av en areal som permanent gräsmark från fem till sju år. Artikel 4.3 c i förordning (EU) 2021/2115 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Automatisk omställning av åkermark till permanent gräsmark efter en fastställd period kan dock skapa onödigt regleringstryck för jordbrukare som vill behålla sin mark som åkermark. För att ge större flexibilitet bör det därför vara möjligt för medlemsstaterna att besluta att mark som klassificeras som åkermark den 1 januari 2026 förblir åkermark, även om perioden på fem eller sju år har löpt ut. I sådana fall bör jordbrukarna ges möjlighet att välja att inte delta i det beslut som fattas av medlemsstaten och att fortsätta att tillämpa regeln om omställning av sin åkermark till permanent gräsmark efter utgången av perioden på fem eller sju år. För att säkerställa konsekvens och rättssäkerhet bör de medlemsstater som tillämpar sådan flexibilitet också säkerställa att deras beslut inte påverkar pågående fleråriga miljöåtaganden enligt artikel 70 i förordning (EU) 2021/2115 och att stödmottagarna ges möjlighet att ändra eller dra tillbaka den ansökan som avses i artikel 69.1 i förordning (EU) 2021/2116 under året efter medlemsstaternas beslut.

(7)

För att minimera risken för negativa effekter på den inre marknaden och den internationella handeln till följd av ett nytt krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer i enlighet med artikel 78a i förordning (EU) 2021/2115, bör medlemsstaterna utforma de interventioner för vilket det unionsstödet kan beviljas på ett sådant sätt att de uppfyller kriterierna i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal.

(8)

I artikel 11 i förordning (EU) 2021/2115 föreskrivs en mekanism för genomförandet av samförståndsförklaringen om oljeväxtfrön, inbegripet bestämmelser om ökning av planerad output och minskningskoefficienter för att undvika att det maximala stödområdet för hela unionen överskrids. Den bestämmelsen behöver ändras för att ta hänsyn till de ändringar av artikel 119 i den förordningen som införs genom den här förordningen.

(9)

Det system med grundvillkor som omfattar föreskrivna verksamhetskrav och GAEC-normer syftar till att bidra till utvecklingen av ett hållbart jordbruk genom att öka stödmottagarnas medvetenhet om behovet av att uppfylla dessa grundläggande normer och krav. Det syftar också till att öka den gemensamma jordbrukspolitikens förenlighet med de mål för miljö, folkhälsa, växtskydd och djurskydd som eftersträvas i unionsrätten. Med tanke på den begränsade jordbruksareal som förvaltas av småbrukare som får stöd inom ramen för de interventioner som avses i artikel 28 i förordning (EU) 2021/2115, ger tillämpningen av systemet med grundvillkor på sådana småbrukare, som driver majoriteten av jordbruksföretagen i unionen, inte tillräckliga fördelar i förhållande till de stora kostnaderna och medför en betydande administrativ börda för dessa jordbrukare och nationella förvaltningar. För att minska sådana kostnader och den sammanhängande administrativa bördan är det lämpligt att undanta småbrukare från tillämpningen av systemet med grundvillkor.

(10)

De GAEC-normer som avses i artikel 13 i förordning (EU) 2021/2115 ingår i det system med grundvillkor som avses i artikel 12 i den förordningen. De bidrar till begränsning av verkningarna av, och anpassning till, klimatförändringar samt till skyddet av miljön, inbegripet skydd av vatten, jord och ekosystemens biologiska mångfald. De allmänna principer som ekologisk produktion bygger på enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 (8) omfattar bevarande av naturliga inslag i landskapet, såsom naturarvsplatser, och ansvarsfull användning av energi och naturresurser, såsom vatten, jord, organiskt material och luft.

(11)

GAEC-norm 1, som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att bevara permanent gräsmark för att bevara kollagret. I punkterna 1.7.3 och 1.9.1.1 i bilaga II till förordning (EU) 2018/848 understryks vikten av att maximera användningen av bete och betesmark, vilket förhindrar att permanent gräsmark ställs om till mark för annan användning och, i linje med det huvudsakliga målet med GAEC-norm 1, bevarar kollagret i permanent gräsmark. GAEC-normerna 3, 5 och 6, som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att bibehålla markens innehåll av organiskt material, begränsa erosion respektive skydda mark under känsliga perioder. Dessa mål uppnås redan genom de jordbearbetnings- och odlingsmetoder som används i ekologisk växtproduktion, särskilt de som avses i punkt 1.9 i bilaga II till förordning (EU) 2018/848. GAEC-norm 4, som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att skydda vatten mot föroreningar. På samma sätt syftar punkterna 1.5, 1.7, 1.9 och 1.10 i bilaga II till förordning (EU) 2018/848 till att minska risken för vattenförorening genom att begränsa användningen av veterinärmedicinska läkemedel, gödselmedel och växtskyddsmedel samt begränsa djurtätheten. Erfarenheten har visat att ekologiskt jordbruk har en positiv inverkan på läckage och avrinning av näringsämnen och det är därför mindre sannolikt att en ekologisk jordbrukare skulle äventyra vattenkvaliteten, vilket resulterar i att det huvudsakliga målet med GAEC-norm 4 uppnås. Med tanke på de principer och regler som fastställs i förordning (EU) 2018/848 och de befintliga metoderna i systemen för ekologiskt jordbruk bör därför jordbrukare som certifierats i enlighet med förordning (EU) 2018/848 anses uppfylla GAEC-normerna 1, 3, 4, 5, 6 och, vilket redan är fallet, 7 i fråga om deras ekologiska produktionsenheter och produktionsenheter under omställning enligt definitionen i förordning (EU) 2018/848. För att minska den administrativa bördan för medlemsstaternas behöriga myndigheter och samtidigt sträva efter att tillämpa möjligheten till en presumtion om överensstämmelse med vissa GAEC-normer på lämpligaste sätt, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att besluta att sådan presumtion om överensstämmelse endast gäller om jordbrukarens hela jordbruksföretag, certifierat in enlighet med förordning (EU) 2018/848, består av ekologiska produktionsenheter eller av produktionsenheter under omställning enligt definitionen i förordning (EU) 2018/848, eller av båda dessa produktionsenheter.

(12)

För att förbättra enhetligheten i kraven för jordbrukare och förenkla medlemsstaternas fastställande av GAEC-normer bör artikel 13.1 i förordning (EU) 2021/2115 ändras för att klargöra att medlemsstaterna får fastställa GAEC-normer i sina strategiska GJP-planer i enlighet med obligatoriska nationella krav, förutsatt att sådana nationella krav uppfyller de GAEC-normer som anges i bilaga III till den förordningen. I synnerhet bör det klargöras att de GAEC-normer som fastställs i de strategiska GJP-planerna inte behöver gå utöver befintliga obligatoriska nationella krav, förutsatt att dessa nationella krav uppfyller de GAEC-normer som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, särskilt de huvudsakliga målen med dessa GAEC-normer.

(13)

Artikel 13.2a i förordning (EU) 2021/2115 bör ändras för att göra det möjligt för medlemsstaterna att, när de genomför GAEC-normerna, bevilja tillfälliga undantag från kravet på miniminormer även när det gäller växtsjukdomar eller skadedjursangrepp som hindrar jordbrukare från att uppfylla dessa krav under ett visst år.

(14)

GAEC-norm 9 ålägger ett förbud mot omställning eller plöjning av permanent gräsmark som betecknats som miljömässigt känslig inom Natura 2000-områden. Erfarenheten har dock visat att det kan finnas särskilda situationer där sådan miljömässigt känslig permanent gräsmark skadas, till exempel av invasiva arter, och där det kan krävas lämpliga åtgärder för att hantera sådana situationer och återställa den permanenta gräsmarken, bland annat undantag från förbudet mot plöjning av marken i syfte att säkerställa att kraven i GAEC-norm 9 bidrar till skyddet av livsmiljöer och arter. I linje med målet att förenkla skulle medlemsstaterna i synnerhet kunna utnyttja sina befintliga kontrollsystem i Natura 2000-områden på grundval av en riskanalys. Dessutom skulle medlemsstaterna kunna använda obligatoriska krav som fastställs i förvaltningsplanerna för Natura 2000, förutsatt att dessa krav överensstämmer med GAEC-norm 9 som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115.

(15)

Enligt artikel 19 i förordning (EU) 2021/2115 får en medlemsstat behålla upp till 3 % av det direktstöd som ska betalas till en jordbrukare för att stödja jordbrukarens bidrag till ett riskhanteringsverktyg. Den medlemsstat som beslutar att utnyttja den möjligheten måste tillämpa den på alla stödmottagare som får direktstöd ett visst år. Erfarenheten har visat att endast ett fåtal medlemsstater utnyttjar denna möjlighet. Diskussioner med medlemsstaterna har visat att bristen på riskhanteringsverktyg, oavsett om de inrättas av medlemsstaterna eller är tillgängliga genom privata försäkringar, som är tillgängliga för alla jordbrukare som får direktstöd utgör ett hinder för tillämpningen av den artikeln. För att i större utsträckning utnyttja den möjligheten är det nödvändigt att ändra artikel 19 för att göra dess genomförande mer flexibelt och anpassa den till de befintliga riskhanteringsverktygen i medlemsstaterna. Till följd av den ändringen bör medlemsstater som beslutar att använda möjligheten att behålla upp till 3 % av det direktstöd som ska betalas till en jordbrukare som jordbrukares bidrag till riskhanteringsverktyg kunna besluta huruvida detta gäller alla jordbrukare som får direktstöd under ett visst år eller om det gäller de jordbrukare för vilka det finns ett riskhanteringsverktyg under ett visst år, förutsatt att deras beslut motsvarar de riskhanteringsverktyg som införts.

(16)

Den förenklade stödordning för småbrukare som medlemsstaterna har utformat i enlighet med artikel 28 i förordning (EU) 2021/2115 förenklar ansökningsförfarandet för inkomststöd, både för småbrukare och förvaltningar. För att göra stödordningen mer attraktiv och uppmuntra ett större antal småbrukare att dra nytta av den bör det högsta belopp som kan fås enligt den ordningen höjas. För att främja deltagandet av småbrukare som får stöd enligt den artikeln i de miljösystem som avses i artikel 31 i den förordningen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att undanta stöd som dessa jordbrukare mottagit inom ramen för miljösystem från det högsta belopp som anges i artikel 28 i den förordningen.

(17)

Om en medlemsstat enligt artikel 28 andra stycket i förordning (EU) 2021/2115 beslutar att det stöd till småbrukare som avses i artikel 28 första stycket i den förordningen inte ska ersätta stöd för miljösystem som inrättats i enlighet med artikel 31 i den förordningen, bör miljösystemen fortsätta att uppfylla alla krav i artikel 31.5 i den förordningen. Denna princip bör också respekteras för interventioner enligt artikel 70 i den förordningen när det gäller jordbrukare som får stöd enligt artikel 28 i den förordningen. För att säkerställa efterlevnad av den allmänna principen att stöd endast beviljas för åtaganden som går utöver grundvillkoren och för att upprätthålla ambitionsnivån för interventionerna, som utgör en del av den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatarkitektur, bör jordbrukare som får stöd enligt artikel 28 i den förordningen endast få stöd inom ramen för de miljösystem som avses i artikel 31 i den förordningen eller stöd inom ramen för de interventioner som avses i artikel 70 i den förordningen om de uppfyller villkoren i artikel 31.5 första stycket a i den förordningen eller villkoren i artikel 70.3 första stycket a i den förordningen.

(18)

För att säkerställa att effekterna på de berörda jordbrukarnas finansiella och ekonomiska situation begränsas när medlemsstaterna ökar genomförandet av målen för miljö, klimat, djurskydd och antimikrobiell resistens, genom att behålla eller anta nationell lagstiftning som går utöver motsvarande minimikrav i unionsrätten, måste artikel 31.5 i förordning (EU) 2021/2115 ändras. En sådan ändring bör göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja stöd för åtaganden som bidrar till efterlevnad av obligatoriska krav i nationell rätt som går utöver de minimikrav som fastställs i unionsrätten, oavsett om de nyligen införts eller redan finns. Dessutom skulle avskaffandet av den tidsperiod under vilken stöd får beviljas för åtaganden inom ramen för miljösystem förenkla medlemsstaternas förvaltning av miljösystemen. Detta skulle minska behovet av ändringar av miljösystem i de strategiska GJP-planerna under denna programperiod på grund av ändringar av sådan nationell rätt eller på grund av att den 24-månadersperiod under vilken det är möjligt att bevilja stöd för åtaganden som bidrar till efterlevnaden av sådan nationell rätt har löpt ut.

(19)

GAEC-norm 2, som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att skydda kolrika jordar. GAEC-norm 9, som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att skydda livsmiljöer och arter genom ett förbud mot omställning eller plöjning av permanent gräsmark som betecknats som miljömässigt känslig inom Natura 2000-områden. Erfarenheten har visat att de krav som fastställs i de strategiska GJP-planerna enligt GAEC-normerna 2 och 9, samtidigt som de garanterar skyddet av kolrika jordar respektive miljömässigt känslig permanent gräsmark inom Natura 2000-områden, har skapat utmaningar för jordbrukare och medlemsstater, särskilt när det gäller att se till att de berörda jordbrukarna är ekonomiskt lönsamma. Att uppfylla vissa krav som fastställs i GAEC-normerna 2 och 9, såsom krav på produktionsbegränsning eller förbud mot omställning eller plöjning av miljömässigt känslig permanent gräsmark inom Natura 2000-områden, kan vara kostsamt för jordbrukare eller avsevärt begränsa deras förmåga att ändra eller anpassa sin markanvändning. Dessutom påverkar GAEC-normerna 2 och 9 jordbrukare i vissa medlemsstater mer än i andra på grund av varierande andelar våtmarker och torvmarker eller miljömässigt känslig permanent gräsmark inom Natura 2000-områden på deras territorier. Det bör vara möjligt att kompensera jordbrukare för att de uppfyller de skyldigheter som följer av GAEC-normerna 2 och 9, samtidigt som de befintliga krav i de normerna som är förenliga med de obligatoriska nationella krav som införs genom den här förordningen bibehålls när så är lämpligt. Medlemsstaterna bör därför kunna undanta GAEC-normerna 2 och 9 från kravet i artikel 31.5 a i den förordningen. På så sätt kan medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer föreskriva stöd inom ramen för de miljösystem som avses i artikel 31 i den förordningen för att göra det möjligt för aktiva jordbrukare som berörs av GAEC-normerna 2 och 9 att uppfylla kraven i den normen samtidigt som det upprätthålls en hög skyddsnivå för våtmarker och torvmarker, i synnerhet potentialen för koldioxidbindning i dessa arealer, och en hög skyddsnivå för miljömässigt känslig permanent gräsmark inom Natura 2000-områden.

(20)

För att möjliggöra stöd för ekologiska djuruppfödningsmetoder som en del av de miljösystem som avses i artikel 31 i förordning (EU) 2021/2115 bör medlemsstaterna kunna besluta att stöd som beviljas för åtaganden som rör omställning till eller bibehållande av ekologiska jordbruksmetoder i enlighet med förordning (EU) 2018/848 ska ges i form av ett årligt stöd för djurenheter. Det bör också klargöras att stöd för åtaganden om förbättring av biodlingsmetoder får beviljas i form av ett årligt stöd för bikupor, eftersom detta kommer att förenkla beräkningen av stöd för dessa åtaganden. För att säkerställa samstämmighet i de definitioner som används i de strategiska GJP-planerna bör bikupa vid beviljande av stöd inom ramen för de miljösystem som avses i artikel 31 i förordning (EU) 2021/2115 förstås som bikupa enligt definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 56 b i den förordningen.

(21)

Artikel 48 i förordning (EU) 2021/2115 bör ändras för att stryka hänvisningen till det årliga prestationsavslutet eftersom det förfarandet stryks från förordning (EU) 2021/2116 genom den här förordningen.

(22)

Producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn spelar en viktig roll för att stärka jordbrukarnas ställning i leveranskedjan. Stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken till dessa organisationer är avgörande för att ta itu med specifika frågor och sektorsspecifika mål eller belöna gynnsamma metoder. Det är därför lämpligt att låta producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer som i sina operativa program genomför en eller flera sektorsspecifika interventioner som är kopplade till något av de mål som anges i artikel 46 d, e, f, h, i eller j i förordning (EU) 2021/2115 omfattas av den höjda gräns för ekonomiskt stöd från unionen som avses i artikel 52.2 i den förordningen, förutsatt att det belopp som överstiger de gränser som fastställs i artikel 52.2 första stycket i den förordningen endast används för att finansiera dessa sektorsspecifika interventioner.

(23)

Artikel 69 i förordning (EU) 2021/2115 bör ändras för att anpassa namnet på den interventionstyp för landsbygdsutveckling som avses i led e i den artikeln till ändringarna av artikel 75 i den förordningen och för att lägga till namnet på den nya interventionstyp som avses i artikel 78a i den förordningen.

(24)

För att säkerställa att effekterna på de berörda jordbrukarnas finansiella och ekonomiska situation begränsas när medlemsstaterna ökar genomförandet av målen för miljö, klimat, djurskydd och antimikrobiell resistens, genom att behålla eller anta nationell lagstiftning som går utöver motsvarande minimikrav i unionsrätten, måste artikel 70.3 i förordning (EU) 2021/2115 ändras. En sådan ändring bör göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja stöd för åtaganden som bidrar till efterlevnad av obligatoriska krav i nationell rätt som går utöver de minimikrav som fastställs i unionsrätten, oavsett om de nyligen införts eller redan finns. Dessutom skulle avskaffandet av den tidsperiod under vilken stöd får beviljas för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk förenkla medlemsstaternas förvaltning av dessa åtaganden. Det skulle minska behovet av ändringar av dessa interventioner i de strategiska GJP-planerna under denna programperiod på grund av ändringar av sådan nationell rätt eller på grund av att den 24-månadersperiod under vilken det är möjligt att bevilja stöd för åtaganden som bidrar till efterlevnaden av sådan nationell rätt har löpt ut.

(25)

Erfarenheten har visat att de krav som fastställs i de strategiska GJP-planerna enligt GAEC-normerna 2 och 9 har skapat stora utmaningar för jordbrukare och medlemsstater, särskilt när det gäller den ekonomiska lönsamheten för de berörda jordbrukarna, samtidigt som skyddet av kolrika jordar respektive miljömässigt känslig permanent gräsmark inom Natura 2000-områden garanteras. Att uppfylla vissa krav som fastställs i GAEC-normerna 2 och 9, såsom krav på produktionsbegränsning eller förbud mot omställning eller plöjning av miljömässigt känslig permanent gräsmark inom Natura 2000-områden, skulle kunna vara kostsamt för jordbrukare eller avsevärt begränsa deras förmåga att ändra eller anpassa sin markanvändning. Dessutom påverkar GAEC-normerna 2 och 9 jordbrukare i vissa medlemsstater mer än i andra på grund av varierande andelar våtmarker och torvmarker eller miljömässigt känslig permanent gräsmark inom Natura 2000-områden på deras territorier. Det bör vara möjligt att kompensera jordbrukare för att de uppfyller de skyldigheter som följer av GAEC-normerna 2 och 9, samtidigt som de befintliga krav i de normerna som är förenliga med de obligatoriska nationella krav som införs genom denna förordning bibehålls när så är lämpligt. Medlemsstaterna bör därför kunna undanta GAEC-normerna 2 och 9 från kravet i artikel 70.3 a i förordning (EU) 2021/2115 för interventioner som grundar sig på artikel 70 i den förordningen. På så sätt kan medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer föreskriva stöd inom ramen för de interventioner som avses i artikel 70 i den förordningen för att göra det möjligt för jordbrukare och andra stödmottagare som berörs av GAEC-normerna 2 och 9 att uppfylla kraven i de normerna, samtidigt som det upprätthålls en hög skyddsnivå för våtmarker och torvmarker, i synnerhet potentialen för koldioxidbindning i dessa arealer, och en hög skyddsnivå för miljömässigt känslig permanent gräsmark i Natura 2000-områden.

(26)

Enligt artikel 70.8 i förordning (EU) 2021/2115 ska medlemsstaterna fastställa stöd för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk eller åtaganden om att ställa om till eller bibehålla ekologiska jordbruksmetoder endast i form av stöd per hektar. För att säkerställa överensstämmelse med stöd inom ramen för de miljösystem som avses i artikel 31 i den förordningen bör det i vederbörligen motiverade fall vara möjligt för medlemsstaterna att bevilja stöd för sådana åtaganden i form av ett stöd per djurenhet. För att underlätta biodling som gynnar miljön bör det vara möjligt att bevilja stöd för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk eller åtaganden om att ställa om till eller bibehålla ekologiska jordbruksmetoder i form av ett stöd per bikupa. För att säkerställa samstämmighet i de definitioner som används i de strategiska GJP-planerna bör bikupa vid beviljande av stöd för dessa åtaganden vara bikupa enligt definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 56 b i förordning (EU) 2021/2115.

(27)

I artikel 72.5 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs regler för beräkning av stöd för områdesspecifika nackdelar för att kompensera för merkostnader och inkomstbortfall som uppstår till följd av vissa obligatoriska krav som går utöver de relevanta GAEC-normerna. Stöd för områdesspecifika nackdelar som uppstår till följd av de relevanta GAEC-normerna beviljas inte. Att uppfylla vissa krav som fastställs i GAEC-norm 2 kan dock vara kostsamt för jordbrukare eftersom de omfattar produktionsbegränsningar på grund av betydande begränsningar av markanvändningen. För att integrera kostnaderna för att uppfylla GAEC-norm 2 i beräkningen av stöd för områdesspecifika nackdelar som uppstår till följd av uppfyllandet av vissa obligatoriska krav bör medlemsstaterna i sådana beräkningar kunna inkludera de nackdelar som följer av kraven i den GAEC-normen.

(28)

För att säkerställa att jordbrukare har mer tid och flexibilitet att anpassa sig till nya krav i unionsrätten mot bakgrund av alltmer komplexa geopolitiska spänningar, strukturella utmaningar och ekonomiska svårigheter i samband med bland annat höga energipriser och höga insatspriser, bör artikel 73.5 i förordning (EU) 2021/2115 ändras. En sådan ändring bör förlänga den period under vilken stöd kan beviljas för investeringar som bidrar till efterlevnad av sådana nya krav från 24 till 36 månader från och med den dag då dessa nya krav blir obligatoriska för jordbruksföretaget.

(29)

Unionens jordbrukssektor står inför demografiska utmaningar i samband med en åldrande arbetskraft. Att locka unga jordbrukare är avgörande för att säkerställa en hållbar framtid för jordbruket, men det är ekonomiskt svårt för unga jordbrukare att etablera sig och utveckla sin verksamhet inom jordbrukssektorn. För att ytterligare underlätta deras första etablering bör stödberättigandeperioden för investeringar som görs för att uppfylla nya unionsnormer förlängas för unga jordbrukare.

(30)

För att stärka konkurrenskraften och hållbarheten i unionens livsmedelssystem krävs betydande investeringar och affärsutveckling. Utvecklingen av småbruk, som står inför särskilda utmaningar och som har möjlighet att bli ekonomiskt lönsamma, bör uppmuntras särskilt. Samtidigt finns det ett behov av att förenkla genomförandet av stöd till småbruk för att minimera den administrativa bördan. För att tillgodose dessa behov är det lämpligt att ändra artikel 75 i förordning (EU) 2021/2115 för att inkludera affärsutveckling av småbruk i de interventioner som medlemsstaterna kan stödja och att föreskriva ett stöd i form av en klumpsumma på 75 000 EUR för den interventionen. Av konsekvensskäl bör medlemsstaterna använda samma definition av småbruk för investeringar enligt artikel 73.4 b i den förordningen och för affärsutveckling enligt artikel 75 i den förordningen.

(31)

Riskhanteringsinterventioner är mycket användbara för att göra jordbrukarna mer resilienta och bör därför uppmuntras. Erfarenheten har dock visat att de nuvarande reglerna inte är tillräckligt flexibla för att denna interventionstyp ska kunna utnyttjas fullt ut. I synnerhet verkar det som om den nuvarande formeln för förlustberäkning inte tar hänsyn till den särskilda situationen för vissa stödmottagare, såsom unga jordbrukare, till areal med permanenta grödor eller till andra motiverade fall där formeln för förlustberäkning inte är lämplig. För att öka användningen och utnyttjandet av riskhanteringsverktyg enligt artikel 76 i förordning (EU) 2021/2115 bör medlemsstaterna ha större flexibilitet att beräkna förlusterna för sådana stödmottagare eller grödor, för att göra det möjligt att ta hänsyn till deras särskilda situation.

(32)

För att effektivt stödja jordbrukare vars produktion skadats av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer, såsom utbrott av djursjukdomar och karantänsskadegörares spridning, bör medlemsstaterna kunna tillhandahålla krisstöd genom interventioner för landsbygdsutveckling. Sådana typer av stöd bör ge medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet i planeringen av interventionerna. Vid beräkningen av den produktionsförlust som ska kompenseras bör medlemsstaterna kunna använda index och ta hänsyn till den senaste prisutvecklingen för att beräkningen ska återspegla det faktiska marknadsvärdet. För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel bör medlemsstaterna säkerställa att den totala kompensation som jordbrukaren får, tillsammans med andra former av unionsstöd eller nationellt stöd, inklusive ytterligare nationell finansiering, samt finansiering från privata försäkringar eller andra riskhanteringssystem, inte leder till överkompensation eller dubbelfinansiering.

(33)

I artikel 79.1 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs regler för förvaltande myndigheters fastställande av urvalskriterier för interventioner som är kopplade till vissa interventionstyper. Förteckningen över interventionstyper för vilka medlemsstaterna ska använda urvalskriterierna bör ändras för att ta hänsyn till ändringarna av de interventionstyper som avses i artikel 75 i den förordningen.

(34)

I artikel 80 i förordning (EU) 2021/2015 fastställs regler och principer för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitikens finansieringsinstrument. Genom artikel 80.2 i den förordningen säkerställs överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (9) om finansieringsinstrument. För att ytterligare stärka synergierna i genomförandet och kontrollen av den gemensamma jordbrukspolitikens finansieringsinstrument och andra finansieringsinstrument som regleras av förordning (EU) 2021/1060 bör artikel 80 i förordning (EU) 2021/2115 ändras för att säkerställa att kraven avseende verifieringskedjan för finansieringsinstrument är desamma i förordning (EU) 2021/2115 och i förordning (EU) 2021/1060.

(35)

I artikel 80.3 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs det högsta tillämpliga taket för bruttobidragsekvivalent när finansieringsinstrument stöder verksamhet som omfattas av artikel 42 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). För att säkerställa överensstämmelse med de nyligen införda ändringarna av den allmänna ordningen för statligt stöd enligt artikel 3.2 i kommissionens förordning (EU) 2023/2831 (10) bör taket höjas i enlighet med detta. Dessutom bör referensperioden ändras från räkenskapsår till år för att vara förenlig med artikel 3.2 i förordning (EU) 2023/2831. Stöd till rörelsekapital för verksamhet som inte omfattas av artikel 42 i EUF-fördraget bör fortfarande omfattas av de allmänna reglerna för statligt stöd.

(36)

I artikel 80.5 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs vilka utgifter som är stödberättigande när stöd tillhandahålls genom finansieringsinstrument. För att säkerställa tydlighet och likabehandling för alla finansieringsinstrument som regleras av förordning (EU) 2021/1060 bör artikel 80.5 i förordning (EU) 2021/2115 ändras för att fastställa regler för stödberättigande när det gäller mervärdesskatt (moms).

(37)

I artikel 81 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs regler och villkor för medlemsstaternas överföringar av Ejflu-anslag till InvestEU-programmet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (11). För att säkerställa att de nyligen införda möjligheterna enligt artikel 10a.4 i förordning (EU) 2021/523 utnyttjas i så hög grad som möjligt bör artikel 81 i förordning (EU) 2021/2115 ändras.

(38)

I artikel 83 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs regler för beräkning och tillämpning av förenklade kostnadsalternativ. För att förenkla och påskynda genomförandet av investeringar och andra interventioner för landsbygdsutveckling samt öka användningen av förenklade kostnadsalternativ bör det vara möjligt att använda de beräkningsmetoder som fastställs i förordning (EU) 2021/1060 utan att behöva lämna ytterligare motiveringar.

(39)

I artikel 86.2 och 86.3 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs regler om vilka utgifter som är berättigade till bidrag från EGFJ respektive Ejflu till följd av ändringar av strategiska GJP-planer. För att förenkla reglerna om utgifternas stödberättigande, förbättra synergierna mellan EGFJ och Ejflu samt öka medlemsstaternas flexibilitet att fastställa datum för verkan av EGFJ-relaterade ändringar av strategiska GJP-planer, är det lämpligt att tillåta att utgifter som blir stödberättigande till följd av en godkänd strategisk ändring av en strategisk GJP-plan ska vara berättigande för bidrag från EGFJ från och med den dag då ändringen får verkan enligt vad den berörda medlemsstaten har fastställt i enlighet med artikel 119.8 i den förordningen, men inte tidigare än den dag då begäran om ändring lämnas in till kommissionen. För andra ändringar av strategiska GJP-planer som rör EGFJ bör utgifterna berättiga till bidrag från EGFJ från och med dagen för anmälan av ändringen till kommissionen, i enlighet med artikel 119.9 i förordning (EU) 2021/2115, i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen.

(40)

För att säkerställa tillräcklig finansiering för den nya interventionstypen för krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer bör medlemsstaterna kunna avsätta en viss andel av Ejflu-finansiering för denna interventionstyp. För att säkerställa att tillräckliga medel finns tillgängliga för att täcka andra prioriteringar inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör denna andel dock begränsas till ett högsta årligt belopp per medlemsstat som motsvarar 3 % av det totala årliga anslaget för direktstöd och Ejflu-finansiering i kombination.

(41)

På grund av dess särskilda karaktär bör den nya interventionstypen för krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer undantas från skyldigheten att bidra till de resultatindikatorer som anges i bilaga I till förordning (EU) 2021/2115.

(42)

Det är lämpligt att ge medlemsstater med yttersta randområden möjlighet att överföra en del av det redan tilldelade beloppet för landsbygdsutveckling som avsatts för yttersta randområden för att finansiera åtgärder genom programmen för områden med avlägset läge och ökaraktär (Poseiprogrammen). En sådan flexibilitet bör öka de högsta nivåerna på anslag som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 (12) för Poseiprogram med det belopp som överförs till dessa program från anslaget för landsbygdsutveckling.

(43)

I artikel 119.4 i förordning (EU) 2021/2115 föreskrivs att kommissionen ska godkänna begäranden om ändring av strategiska GJP-planer som lämnas in av medlemsstaterna. Enligt artikel 119.9 i den förordningen får medlemsstaterna göra och tillämpa ändringar av de delar av deras strategiska GJP-planer som rör interventioner som avses i avdelning III kapitel IV i den förordningen. Dessa ändringar ingår i nästa begäran om ändring av de strategiska GJP-planerna som ska godkännas av kommissionen. Erfarenheten har visat att ändringarna, även om de inte innebär någon ändring av de strategiska GJP-planernas strategiska inriktning, ofta innehåller många tekniska inslag som gör dem komplexa och betungande för medlemsstaterna och leder till förseningar i godkännandeförfarandena. Detta gör det svårare att snabbt och effektivt anpassa de strategiska GJP-planerna till förändrade ekonomiska förhållanden och till behoven hos jordbrukare och andra stödmottagare i medlemsstaterna samt inverkar negativt på genomförandet av dessa strategiska GJP-planer. För att förenkla och effektivisera ändringsförfarandena, särskilt för delar av de strategiska GJP-planerna som inte är av strategisk karaktär, bör kommissionens godkännande endast krävas för strategiska ändringar av strategiska GJP-planer. För detta ändamål bör strategiska ändringar definieras i förordning (EU) 2021/2115 som ändringar av viktiga delar av de strategiska GJP-planerna som har en betydande inverkan på dessa planers strategi och interventionslogik, inbegripet överföringar av anslag mellan Ejflu och EGFJ, högsta och lägsta anslag samt ändringar av mål- och finansieringsplaner. Medlemsstaterna bör kunna göra och tillämpa alla andra ändringar av sina strategiska GJP-planer efter att ha anmält dem till kommissionen. Dessa ändringar bör inte behöva godkännas av kommissionen.

(44)

För att säkerställa att de strategiska GJP-planerna är förenliga med den rättsliga ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör kommissionen ha befogenhet att invända mot anmälda ändringar om den anser att dessa ändringar inte är förenliga med förordning (EU) 2021/2115 eller förordning (EU) 2021/2116 eller de delegerade akter och genomförandeakter som antas enligt dessa förordningar. För att säkerställa rättssäkerhet för jordbrukare och andra stödmottagare bör medlemsstaterna, efter att ha mottagit kommissionens invändning mot en anmäld ändring, inte tillämpa den ändringen och stryka denna ändring från den ändrade strategiska GJP-plan som lämnats in till kommissionen. Utgifter i samband med sådana ändringar bör inte heller berättiga till bidrag från EGFJ eller Ejflu. Erfarenheten har visat att medlemsstaterna ibland anmäler flera och komplexa ändringar av sina strategiska GJP-planer. Kommissionen bör därför ha en rimlig tidsfrist för att bedöma de anmälda ändringarna och vid behov invända mot dem. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att lämna in ändringar mot vilka kommissionen har gjort invändningar för godkännande i samband med en begäran om strategisk ändring enligt artikel 119.2 i förordning (EU) 2021/2115, i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen. Detta bör säkerställa att dessa ändringar endast får rättslig verkan om de är förenliga med förordning (EU) 2021/2115 och förordning (EU) 2021/2116 samt delegerade akter och genomförandeakter som antagits enligt dessa förordningar.

(45)

I artikel 119.8 tredje stycket i förordning (EU) 2021/2115 föreskrivs att medlemsstaterna ska fastställa ett datum för verkan av ändringar av strategiska GJP-planer som rör EGFJ. Ett sådant datum bör infalla senare än datumet för kommissionens godkännande av begäran om ändring. För att öka medlemsstaternas flexibilitet när det gäller att fastställa datum för verkan av EGFJ-relaterade strategiska ändringar av strategiska GJP-planer och för att öka synergierna mellan de regler som är tillämpliga på EGFJ-relaterade strategiska ändringar av strategiska GJP-planer och Ejflu-relaterade ändringar av strategiska GJP-planer, bör medlemsstaterna kunna fastställa datumet för verkan av strategiska ändringar av strategiska GJP-planer mellan det datum då den begäran om strategisk ändring som avses i artikel 119.2 i förordning (EU) 2021/2115, i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen, lämnas in till kommissionen och datumet för kommissionens godkännande av en sådan begäran.

(46)

Genom artikel 120 i förordning (EU) 2021/2115 säkerställs att de strategiska GJP-planerna uppdateras för att återspegla miljö- och klimatrelaterade ändringar av de lagstiftningsakter som förtecknas i bilaga XIII till den förordningen och som de strategiska GJP-planerna bör bidra till, och med vilka de bör vara förenliga. För detta ändamål ska medlemsstaterna bedöma huruvida deras strategiska GJP-planer bör ändras och bör vid behov lämna in en begäran om ändring om någon av lagstiftningsakterna ändras. För att undvika onödigt administrativt arbete i ett sent skede av genomförandet av de strategiska GJP-planerna bör artikel 120 i förordning (EU) 2021/2115 utgå.

(47)

Artikel 122 i förordning (EU) 2021/2115 bör ändras för att återspegla de ändringar av artikel 119 i den förordningen som införs genom den här förordningen.

(48)

Artikel 124.4 i förordning (EU) 2021/2115 bör ändras så att övervakningskommittén kan yttra sig om datum för verkan av alla EGFJ-relaterade ändringar för att säkerställa att jordbrukare och stödmottagare har tillräckligt med tid för att ta hänsyn till de föreslagna ändringarna.

(49)

I artikel 134 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs krav på innehållet i och förfarandet för årliga prestationsrapporter, vilka utgör grunden för det årliga prestationsavslut som avses i artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116. Eftersom förfarandet för årligt prestationsavslut i förordning (EU) 2021/2116 stryks genom den här förordningen bör de kraven ändras. En sådan ändring bör inbegripa att den information som är nödvändig endast för det förfarandet stryks, såsom information om genomförda enhetsbelopp och motiveringar som ska lämnas av medlemsstaterna om de genomförda enhetsbeloppen överstiger motsvarande planerade enhetsbelopp som anges i de strategiska GJP-planerna.

(50)

Artikel 134.7 i förordning (EU) 2021/2115 behöver förtydligas för att stärka kopplingen mellan den årliga prestationsrapporten och den prestationsöversyn vartannat år som avses i artikel 135 i den förordningen vad gäller införandet i den årliga prestationsrapporten av en motivering för underskott för de delmål som fastställts för prestationsöversynen vartannat år.

(51)

Enligt artikel 134.13 i förordning (EU) 2021/2115 får kommissionen lämna synpunkter på en godtagbar årlig prestationsrapport inom en månad från det att den lämnats in. Erfarenheten har visat att bedömningen av huruvida den årliga prestationsrapporten är godtagbar enligt artikel 134.3 i den förordningen och den heltäckande bedömningen av den inlämnade årliga prestationsrapporten i sig inte kan genomföras parallellt med varandra. Det är därför nödvändigt att ändra det datum som avses i artikel 134.13 i den förordningen från och med vilket tidsfristen för att lämna synpunkter beräknas, till det datum då den årliga prestationsrapporten blir godtagbar i enlighet med artikel 134.3 i den förordningen.

(52)

Enligt artikel 159 i förordning (EU) 2021/2115 ska kommissionen senast den 31 december 2025 se över förteckningen över lagstiftningsakter i bilaga XIII till den förordningen och, vid behov, lägga fram lagstiftningsförslag för att komplettera den bilagan med ytterligare lagstiftningsakter. Mot bakgrund av strykningen av artikel 120 i den förordningen bör även artikel 159 i den förordningen strykas genom den här förordningen, för att säkerställa att de strategiska GJP-planerna är samstämmiga och för att undvika avbrott i nationella myndigheters, jordbrukares och andra stödmottagares genomförande av strategiska GJP-planer.

(53)

I bilaga I till förordning (EU) 2021/2115 fastställs indikatorer för effekt, resultat och output enligt artikel 7 i den förordningen. Tabellen Årligt prestationsavslut – OUTPUT Interventionstyper och deras outputindikatorer i bilaga I till den förordningen bör ersättas för att införa outputindikatorer för den nyligen införda interventionstypen och de ändrade interventionstyperna och för att ta hänsyn till strykningen av det årliga prestationsavslut som föreskrivs i artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116 genom den här förordningen.

(54)

I bilaga II till förordning (EU) 2021/2115 förtecknas de relevanta punkterna i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal för varje interventionstyp i den förordningen. Den nyligen införda interventionstypen för krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer bör därför införas i denna bilaga II.

(55)

GAEC-norm 1, som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att bevara permanenta gräsmarker för att bevara kollagret på grundval av andelen permanent gräsmark i förhållande till jordbruksareal på nationell, regional eller subregional nivå, jordbruksföretagsgruppnivå eller jordbruksföretagsnivå jämfört med referensåret 2018, med en högsta minskning på 5 % jämfört med referensåret. Strukturella förändringar i jordbruksföretag som kan ske under programperioden 2023–2027, särskilt inom djuruppfödningssektorn, skulle kunna åtföljas av snabba förändringar i markanvändningen på gårdsnivå, särskilt för att mildra klimatförändringarnas inverkan på tillgången till foder. Sådana strukturella förändringar kan emellertid återspeglas i tillgängliga data först efter en viss fördröjning. En sådan utveckling av jordbruksföretagens struktur skulle kunna leda till variationer i den årliga andelen permanent gräsmark jämfört med referensåret 2018. Mot bakgrund av dessa variationer och för att underlätta genomförandet av GAEC-norm 1 bör den högsta procentsatsen för minskning av andelen permanent gräsmark jämfört med referensåret 2018 höjas till 10 %, så att medlemsstaterna kan ta hänsyn till utvecklingen under programperioden 2023–2027 och jordbruksföretagens behov, särskilt inom djuruppfödningssektorn.

(56)

GAEC-norm 4, som anges i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att skydda floder mot förorening och avrinning genom att upprätta buffertremsor längs vattendrag. Erfarenheten har visat att medlemsstaterna, när det gäller tillämpningen av denna GAEC-norm, bör ges möjlighet att anpassa definitionen av vattendrag till definitionen av vattendrag i medlemsstaternas nationella lagstiftning, inbegripet nationell lagstiftning som genomför den unionsrätt som ingår i de föreskrivna verksamhetskrav som anges i bilaga III till den förordningen. Den definition av vattendrag som medlemsstaterna använder för tillämpning av GAEC-norm 4 bör dock vara förenlig med det huvudsakliga målet med den GAEC-normen, särskilt målet att minska risken för att mindre vattendrag, som kan sprida föroreningar nedströms, undantas från tillämpningsområdet för den GAEC-normen.

(57)

Artiklarna 21.1 och 32.8 i förordning (EU) 2021/2116 med regler om månadsbetalningar respektive mellanliggande betalningar bör ändras för att ta hänsyn till att det årliga prestationsavslut som föreskrivs i artikel 54 i den förordningen stryks genom den här förordningen. Dessutom bör artikel 21.2 i förordning (EU) 2021/2116 ändras för att, till följd av de ändringar av artiklarna 86.2 och 119.8 i förordning (EU) 2021/2115 som införs genom den här förordningen, säkerställa att utgifter som berättigar till bidrag från EGFJ från och med ett datum för verkan som infaller före kommissionens godkännande av ändringen men efter inlämnandet av begäran om ändring till kommissionen, inte deklareras till kommissionen förrän efter det att ändringen har godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 119.10 i förordning (EU) 2021/2115. För detta ändamål bör det vara möjligt att deklarera utgifter, som inte kan deklareras under den berörda månaden på grund av att ändringen ännu inte har godkänts, under de följande månaderna av samma räkenskapsår eller senast i de årsräkenskaper för det räkenskapsåret som ska skickas till kommissionen senast den 15 februari året efter det räkenskapsåret. För att säkerställa att utgifter till följd av ändringar som redan betalats ut till stödmottagare kan fortsätta att deklareras under det berörda räkenskapsåret bör medlemsstaterna, när de fastställer datumet för verkan av ändringen, ta hänsyn till tidsfristerna för det godkännandeförfarande som fastställs i artikel 119 i förordning (EU) 2021/2115.

(58)

Artikel 40 i förordning (EU) 2021/2116 om innehållande av utbetalningar i samband med det årliga prestationsavslutet behöver ändras för att ta hänsyn till att det årliga prestationsavslut som föreskrivs i artikel 54 i den förordningen stryks genom den här förordningen.

(59)

Enligt artikel 44.2 i förordning (EU) 2021/2116 får medlemsstaterna betala ut förskott på upp till 50 % för interventioner i form av direktstöd och för de åtgärder som avses i kapitel IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 och i kapitel IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 (13) och förskott på upp till 75 % för arealbaserade och djurbaserade interventioner för landsbygdsutveckling enligt förordning (EU) 2021/2115. Enligt artikel 44.6 i förordning (EU) 2021/2116 ska kommissionen i en nödsituation, på begäran av en medlemsstat, där så är lämpligt anta genomförandeakter som avviker från artikel 44.2 i den förordningen, i den utsträckning och för den period som det är absolut nödvändigt. För vart och ett av åren under den nuvarande programperioden, dvs. 2023, 2024 och 2025, har medlemsstaterna begärt undantag från artikel 44.2 i förordning (EU) 2021/2116 för att möjliggöra en högre andel förskottsbetalningar. Skälen till dessa undantag har varit vittomfattande, bland annat militära konflikter i Europa och Mellanöstern, ogynnsamma väderförhållanden och exceptionella klimathändelser samt oförutsedda ökningar av insatspriserna och inflationen för jordbrukare, i kombination med relativt låga priser på jordbruksråvaror. Eftersom dessa ytterligare påfrestningar sannolikt inte kommer att undanröjas under 2026 eller 2027 är det av förenklingsskäl lämpligt att permanent ändra maximiandelarna för förskottsbetalningar i förordning (EU) 2021/2116, så att den större andelen kan betalas under återstoden av den nuvarande programperioden.

(60)

Enligt artikel 53 i förordning (EU) 2021/2116 ska kommissionen genom genomförandeakter besluta om avslutande av räkenskaperna för de ackrediterade utbetalande organen på grundval av den information som avses artikel 9.3 första stycket a och d i den förordningen vad gäller de utgifter som avses i artiklarna 5.2 och 6 i samma förordning. Artikel 53 i förordning (EU) 2021/2116 bör ändras för att ta hänsyn till att det årliga prestationsavslut som föreskrivs i artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116 stryks genom den här förordningen.

(61)

I artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116 föreskrivs att om de utgifter som avses i artiklarna 5.2 och 6 i den förordningen och som motsvarar de interventioner som avses i avdelning III i förordning (EU) 2021/2115 inte har motsvarande output i enlighet med vad som rapporterats i den årliga prestationsrapport som avses i artiklarna 9.3 och 10 i förordning (EU) 2021/2116 samt artikel 134 i förordning (EU) 2021/2115, ska kommissionen före den 15 oktober det år som följer på det berörda budgetåret anta genomförandeakter som fastställer de belopp som ska dras av från unionsfinansiering. Erfarenheterna från det första året av genomförandet av det årliga prestationsavslutet och från förberedelserna av det andra årets prestationsavslut visar att medlemsstaternas administrativa börda är oproportionerligt stor vid framtagandet av, och tillhandahållandet av den information som krävs för, den årliga prestationsrapporten och det årliga prestationsavslutet. För att minska den administrativa bördan för medlemsstaterna bör det årliga prestationsavslut som föreskrivs i artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116 strykas. Kravet i artikel 37.1 b i) i den förordningen på att det ska finnas en motsvarande output för de utgifter som betalats av utbetalande organ omfattas av den kontroll av överensstämmelse som avses i artikel 55 i den förordningen.

(62)

Kravet på att utgifter ska betalas på ett sätt som är förenligt med tillämpliga styrningssystem, vilket fastställs i artikel 37.1 b ii) i förordning (EU) 2021/2116, kontrolleras av de utbetalande organen och verifieras därefter av de attesterande organen varje år, samt av kommissionen genom granskningar av det attesterande organets yttranden och rapporter och under den kontroll av överensstämmelse som avses i artikel 55 i den förordningen. Dessa förfaranden ger den nödvändiga garantin för att den genomförda outputen uppnås i enlighet med unionsrätten. Tillsammans med den prestationsöversyn vartannat år som avses i artikel 135 i förordning (EU) 2021/2115 säkerställer förfarandena också att medlemsstaterna uppnår de delmål och mål som avses i artikel 109.1 a i den förordningen och som har fastställts av dem i de strategiska GJP-planerna som en del av deras prestationssystem. Artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116 bör därför utgå.

(63)

Det finns ett behov av att förbättra samstämmigheten mellan finansieringsinstrumenten inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och finansieringsinstrument inom ramen för annan politik med delad förvaltning när det gäller oriktigheter och finansiella korrigeringar, om de organ som genomför finansieringsinstrumenten visar att en uppsättning kumulativa villkor har uppfyllts. Artikel 57 i förordning (EU) 2021/2116 bör därför ändras för att säkerställa överensstämmelse med artikel 103.6 i förordning (EU) 2021/1060.

(64)

Jordbrukare har upprepade gånger framfört klagomål om det betungande i att genomgå flera kontroller under årets lopp. Medlemsstaterna har redan möjlighet att slå samman flera kontroller till ett enda besök. För att minska antalet besök per jordbruksföretag och därmed minska den administrativa bördan för stödmottagarna bör medlemsstaterna, när så är möjligt, inte välja ut en stödmottagare som redan har valts ut för en kontroll på plats under det året, såvida inte omständigheterna kräver en ytterligare kontroll för att säkerställa skyddet av unionens ekonomiska intressen. Minskningen av antalet besök bör inte minska kontrollnivån. Artikel 60.1 i förordning (EU) 2021/2116 bör därför ändras i enlighet med detta.

(65)

Artikel 67.1 i förordning (EU) 2021/2116 bör ändras för att stryka hänvisningen till det årliga prestationsavslut som avses i artikel 54 i den förordningen.

(66)

Erfarenheten har visat att kvalitetsbedömningarna av identifieringssystemet för jordbruksskiften, det geospatiala ansökningssystemet och arealövervakningssystemet bör slås samman. Eftersom de systemen är nära sammankopplade är det svårt att bedöma kvaliteten på ett system utan att ta hänsyn till effekterna på de andra. Genom att slå samman kvalitetsbedömningarna av de systemen skulle medlemsstaternas förvaltningar dessutom gynnas av en minskad arbetsbörda i samband med inspektionsförfaranden och rapporteringsskyldigheter. Det skulle också ligga i medlemsstaternas intresse att vid behov kunna föreslå en enda avhjälpande åtgärd, som omfattar alla tre systemen, vilket skulle öka åtgärdens effektivitet. Därför bör en ny artikel införas i förordning (EU) 2021/2116 och de relevanta hänvisningarna bör ändras i enlighet med detta.

(67)

På grundval av de första genomförandeåren förefaller det överflödigt att utföra kontroller på plats av interventioner som övervakas på grundval av data från Copernicusprogrammets Sentinel-satelliter eller andra liknande data, eftersom detta innebär en omotiverad börda för medlemsstaterna och jordbrukarna. Medlemsstaterna bör därför inte vara skyldiga att utföra kontroller på plats, inbegripet sådana som utförs på distans med hjälp av teknik, med avseende på dessa villkor för stödberättigande. Artikel 72 i förordning (EU) 2021/2116 bör därför ändras i enlighet med detta.

(68)

Erfarenheterna från tillämpningen av kontrollsystemet för grundvillkor, även i samband med kontroll av överensstämmelse, har visat att vissa villkor inte är tillräckligt flexibla och lägger en orimlig börda på medlemsstaterna utan att nödvändigtvis stärka skyddet av unionens medel. Medlemsstaterna bör ges större flexibilitet vid utformningen av sina kontrollsystem för att förenkla kontrollsystemet och minska den administrativa bördan samtidigt som det förblir effektivt när det gäller att kontrollera efterlevnaden av grundvillkoren. I detta syfte bör kravet på en årlig översyn av kontrollsystemet strykas och de faktorer som ska beaktas i riskanalysen bör överlåtas till medlemsstaterna.

(69)

Genom förordning (EU) 2024/1468 ändrades artiklarna 83 och 84 i förordning (EU) 2021/2116 för att minska bördan av kontroller av grundvillkor och sanktioner för småbrukare och nationella förvaltningar. Närmare bestämt undantas jordbrukare vars jordbruksföretag inte överstiger tio hektar jordbruksareal som redovisats i enlighet med artikel 69.1 i förordning (EU) 2021/2116 från kontroller av grundvillkor och från tillämpningen av administrativa sanktioner vid bristande efterlevnad av grundvillkor. Den geospatiala ansökan som avses i artikel 69.1 i förordning (EU) 2021/2116 omfattar dock andra arealer än jordbruksarealen och det finns tekniska begränsningar vid beräkningen av jordbruksarealerna eftersom vissa landskapselement och andra element kanske inte ingår i mätningen eller varierar i storlek över tid. Undantagen bör därför baseras på den stödberättigande arealen och det stöd som är relevant för grundvillkoren.

(70)

Dessutom kan det hända att andra små stödmottagare än jordbrukare, såsom markförvaltare, inte omfattas av undantagen från kontroller av grundvillkor och sanktioner. Den administrativa bördan i samband med kontrollerna av dessa grundvillkor och tillämpningen av sanktioner enligt förordning (EU) 2021/2116 skulle emellertid också kunna vara oproportionerligt stor för dessa stödmottagare. Eftersom den areal som förvaltas av dessa stödmottagare är begränsad och sanktionerna i allmänhet är låga för små stödmottagare kan tillämpningen av sanktioner även leda till en oproportionerlig börda för medlemsstaternas förvaltningar. Andra små stödmottagare än jordbrukare bör därför också undantas från kontroller av grundvillkor och från tillämpningen av administrativa sanktioner för grundvillkor. Det är dock viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken fortsätter att bidra till de miljömål som anges i artikel 6.1 d, e och f i förordning (EU) 2021/2115 genom grundvillkor och att säkerställa att dessa krav är stabila som en gemensam utgångspunkt för medlemsstaterna och stödmottagarna. Därför bör grundvillkoren fortsätta att gälla för alla stödmottagare som förtecknas i artikel 83.1 i förordning (EU) 2021/2116.

(71)

Den administrativa bördan förenad med de kontroller av kraven för GAEC-norm 7 som föreskrivs i förordning (EU) 2021/2116 kan vara oproportionerligt hög för mindre jordbruk och för nationella förvaltningar. Därför bör den börda för mindre jordbruk och nationella förvaltningar som är förenad med de kontroller som föreskrivs i förordning (EU) 2021/2116 minskas när det gäller GAEC-norm 7. Jordbrukare vars jordbruksföretag inte överstiger 30 hektar jordbruksareal som redovisats bör undantas från kontroller med avseende på GAEC-norm 7.

(72)

Eftersom den jordbruksareal inom ramen för kraven för GAEC-norm 7 som brukas av mindre jordbruk är begränsad, och tillämpningen av sanktioner skulle kunna leda till en oproportionerlig börda för medlemsstaternas förvaltningar, bör mindre jordbruk som undantas från kontroller av grundvillkor med avseende på GAEC-norm 7 även undantas från tillämpningen av administrativa sanktioner för bristande efterlevnad av kraven för GAEC-norm 7.

(73)

Artiklarna 102 och 103 i förordning (EU) 2021/2116, som innehåller regler om utövandet av delegeringen av befogenhet att anta delegerade akter och det kommittéförfarande som är tillämpligt på genomförandeakter, bör ändras för att ta hänsyn till ändringar av andra bestämmelser i förordning (EU) 2021/2116, särskilt strykningen av artikel 54 i den förordningen, som införs genom den här förordningen.

(74)

För att säkerställa samstämmighet mellan de olika bestämmelserna i förordning (EU) 2021/2116 bör den förordningen ändras för att stryka hänvisningar till det årliga prestationsavslutet, särskilt hänvisningar till artikel 54 i den förordningen.

(75)

Förordningarna (EU) 2021/2115 och (EU) 2021/2116 bör därför ändras i enlighet med detta.

(76)

När det gäller de ändringar av artikel 119 i förordning (EU) 2021/2115 som införs genom den här förordningen bör övergångsbestämmelser fastställas för att säkerställa att begäranden och anmälningar om ändringar av strategiska GJP-planer som medlemsstaterna lämnar in till kommissionen innan den här förordningen träder i kraft godkänns i enlighet med de förfaranden som är tillämpliga vid den tidpunkt då dessa begäranden och anmälningar om ändringar lämnas in.

(77)

För att ta hänsyn till strykningen, genom denna förordning, av det årliga prestationsavslut som föreskrivs i artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/127 (14) i enlighet med detta. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (15). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(78)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning mot bakgrund av strykningen av det årliga prestationsavslut som föreskrivs i artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att uppdatera kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/128 (16) i enlighet med detta. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(79)

För att säkerställa ett smidigt genomförande av de åtgärder som införs genom denna förordning och för att uppnå en nödvändig grad av samstämmighet mellan, å ena sidan, minskningen av den administrativa bördan för de myndigheter i medlemsstaterna som deltar i utarbetandet av den årliga prestationsrapporten för budgetåret för jordbruket 2025 och, å andra sidan, strykningen av det årliga prestationsavslutet från budgetåret för jordbruket 2025, bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. De relevanta bestämmelserna om den årliga prestationsrapporten och prestationsavslutet bör tillämpas med avseende på budgetåret för jordbruket 2025 och alla efterföljande budgetår för jordbruket och bör inte ha någon inverkan på tidigare budgetår för jordbruket.

(80)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av de kopplingar som finns mellan denna förordning och den gemensamma jordbrukspolitikens övriga instrument, och på grund av den fleråriga garanterade unionsfinansieringen och det sätt på vilket denna förordning är oupplösligt kopplad till uppnåendet av unionens nyckelprioriteringar, kan uppnås bättre på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(81)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (18) och avgav ett yttrande den 10 juli 2025.

1.

I artikel 4.3 c ska första stycket ersättas med följande:

” permanent gräsmark och permanent betesmark (nedan gemensamt kallade permanent gräsmark): mark som används för att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under fem år eller mer eller, om medlemsstaterna så beslutar, under sju år eller mer samt, om medlemsstaterna så beslutar, som inte har plöjts eller bearbetats eller såtts om med olika typer av gräs eller annat örtartat foder under fem år eller mer, eller under sju år eller mer; andra arter, t.ex. buskar eller träd som kan betas får ingå och, om medlemsstaterna så beslutar, andra arter såsom buskar eller träd som ger djurfoder, under förutsättning att den övervägande andelen utgörs av gräs och annat örtartat foder.

Medlemsstaterna får besluta att mark som den 1 januari 2026 klassificerades som åkermark även fortsättningsvis ska klassificeras som åkermark och inte omklassificeras som permanent gräsmark, även om den period som avses i första stycket har löpt ut och marken inte har plöjts eller bearbetats eller såtts om med olika typer av gräs eller annat örtartat foder.”

2.

I artikel 10 ska andra stycket ersättas med följande:

”I synnerhet ska det grundläggande inkomststödet för hållbarhet, det kompletterande omfördelningsinkomststödet för hållbarhet, det kompletterande inkomststödet för unga jordbrukare och systemen för klimatet, miljön och djurskydd, samt krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer, uppfylla kriterierna i de punkter i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal som anges i bilaga II till denna förordning avseende dessa interventioner. När det gäller andra interventioner ska de punkter i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal som anges i bilaga II till denna förordning vara vägledande, och dessa interventioner får i stället vara förenliga med en punkt i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal som inte anges i bilaga II till denna förordning, om detta specificeras och förklaras i den strategiska GJP-planen.”

3.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 12 ska följande punkt införas:

5.

Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 19 ska ersättas med följande:

7.

Artikel 28 ska ersättas med följande:

8.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

9.

Artikel 48 ska ersättas med följande:

10.

I artikel 49 ska första stycket ersättas med följande:

”Inom den sektor för frukt och grönsaker som avses i artikel 42 a ska medlemsstaterna eftersträva ett eller flera av de mål som anges i artikel 46. Målen i artikel 46 d–i och k ska omfatta såväl färska som bearbetade produkter, medan målen i övriga led i den artikeln endast ska omfatta färska produkter.”

11.

I artikel 52.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Dessa gränser får höjas med 0,5 procentenheter om det operativa programmet omfattar en eller flera interventioner som är kopplade till något av de mål som anges i artikel 46 d, e, f, h, i eller j, under förutsättning att det belopp som överstiger den relevanta procentsatsen i första stycket i denna punkt används endast för att finansiera utgifter som uppstår till följd av genomförandet av dessa interventioner. När det gäller sammanslutningar av producentorganisationer, inbegripet gränsöverskridande sammanslutningar av producentorganisationer, får dessa interventioner genomföras av sammanslutningen på medlemmarnas vägnar.”

12.

Artikel 69 ska ändras på följande sätt:

13.

Artikel 70 ska ändras på följande sätt:

14.

I artikel 72.5 ska följande stycke läggas till:

”Genom undantag från första stycket i denna punkt får medlemsstaterna besluta att i beräkningen inbegripa merkostnader och inkomstbortfall som uppkommer i samband med nackdelar som följer av efterlevnaden av GAEC-norm 2 som fastställs i kapitel I avsnitt 2 i denna avdelning.”

15.

Artikel 73 ska ändras på följande sätt:

16.

Artikel 75 ska ändras på följande sätt:

17.

I artikel 76.5 ska första stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska säkerställa att stöd endast beviljas för att täcka förluster som överskrider ett tröskelvärde på minst 20 % av den genomsnittliga årsproduktionen eller årsinkomsten för en jordbrukare under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas. Sektorsspecifika verktyg för hantering av produktionsrisker ska användas för beräkning av förlusterna antingen för jordbruksföretaget som helhet, för jordbruksföretagets verksamhet inom den berörda sektorn eller för den specifika försäkrade arealen.

Om de beräkningsmetoder som avses i första stycket inte är lämpliga, får medlemsstaterna beräkna förlusterna på grundval av den genomsnittliga årsproduktionen eller årsinkomsten för en jordbrukare under en period på högst åtta år, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas

Medlemsstaterna får tillämpa en lämplig alternativ metod för beräkning av förlusterna för unga jordbrukare och nya jordbrukare.”

18.

I artikel 77.8 ska led b ersättas med följande:

19.

I avdelning III kapitel IV avsnitt 1 ska följande artikel läggas till:

(*2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 av den 3 december 2018 om tillämpningen av vissa bestämmelser om förebyggande och bekämpning av sjukdom för kategorier av förtecknade sjukdomar och om fastställande av en förteckning över djurarter och grupper av djurarter som utgör en betydande risk för spridning av dessa förtecknade sjukdomar (EUT L 308, 4.12.2018, s. 21, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2018/1882/oj).” "

20.

I artikel 79.1 ska första stycket ersättas med följande:

”Efter samråd med den övervakningskommitté som avses i artikel 124 (övervakningskommittén) ska den nationella förvaltande myndigheten, i tillämpliga fall regionala förvaltande myndigheter eller utsedda förmedlande organ ange urvalskriterierna för interventioner inom ramen för följande interventionstyper: investeringar, etablering av unga jordbrukare och nya jordbrukare, nyetablering av landsbygdsföretag, affärsutveckling av småbruk, samarbete, kunskapsutbyte och informationsspridning. Syftet med dessa urvalskriterier ska vara att säkerställa likabehandling av sökande, bättre användning av medel och inriktning av stödet i enlighet med interventionernas syfte.”

21.

Artikel 80 ska ändras på följande sätt:

22.

Artikel 81 ska ändras på följande sätt:

23.

I artikel 83.2 ska följande led införas:

24.

Artikel 86.2 och 86.3 ska ersättas med följande:

25.

Följande artikel ska införas:

26.

I artikel 103 ska följande punkt läggas till:

27.

I artikel 111 ska andra stycket ersättas med följande:

Första stycket e ska inte gälla för den interventionstyp inom biodlingssektorn som avses i artikel 55.1 a och c–g, interventioner inom den interventionstyp inom vinsektorn som avses i artikel 58.1 h–k, informationsåtgärder och främjande åtgärder för kvalitetssystem inom den interventionstyp för samarbete som avses i artikel 77 och interventioner inom interventionstypen för krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer som avses i artikel 78a.

28.

Artikel 119 ska ersättas med följande:

29.

Artikel 120 ska utgå.

30.

I artikel 122 ska led a ersättas med följande:

31.

I artikel 124.4 ska led d ersättas med följande:

32.

Artikel 134 ska ändras på följande sätt:

33.

I artikel 155.3 ska inledningen ersättas med följande:

”Utgifter som rör rättsliga åtaganden gentemot stödmottagare som uppkommit inom ramen för de fleråriga åtgärder som avses i artiklarna 22, 28, 29, 33 och 34 i förordning (EU) nr 1305/2013 eller den åtgärd som avses i artikel 31 i den förordningen får vara berättigande till Ejflu-bidrag under perioden för den strategiska GJP-planen, om följande villkor är uppfyllda:”

34.

Artikel 159 ska utgå.

35.

Bilagorna I, II och III ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

36.

Texten i bilaga II till den här förordningen ska läggas till som bilaga XV.

1.

I artikel 9.3 första stycket ska led b ersättas med följande:

2.

I artikel 10.1 ska led b ersättas med följande:

3.

I artikel 12.2 första stycket ska led c ersättas med följande:

4.

Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 32.8 ska ersättas med följande:

6.

Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

7.

I artikel 44.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna

8.

I artikel 45.1 ska led a ersättas med följande:

9.

I artikel 53.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Dessa genomförandeakter ska behandla de inlämnade årsräkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet och ska inte påverka innehållet i genomförandeakter som senare antas enligt artikel 55.”

10.

Artikel 54 ska utgå.

11.

I artikel 57 ska följande punkt läggas till:

12.

I artikel 60.1 ska följande stycke läggas till:

”Om en stödmottagare har valts ut för kontroll på plats av en stödansökan eller ett betalningsanspråk eller av efterlevnaden av reglerna om grundvillkor enligt artikel 83 ska medlemsstaterna, i möjligaste mån och med hänsyn till relaterade risker, inte välja ut den stödmottagaren för efterföljande kontroll och kontrollurval för det året, utom när omständigheterna kräver en ytterligare kontroll för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen. Denna bestämmelse ska inte minska kontrollnivån.”

13.

I artikel 67.1 ska första stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska registrera och lagra alla data och all dokumentation om den årliga output som rapporteras i samband med de rapporterade framstegen mot de mål som anges i den strategiska GJP-planen och som övervakas i enlighet med artikel 128 i förordning (EU) 2021/2115.”

14.

Artikel 68.3 ska utgå.

15.

Artikel 69 ska ändras på följande sätt:

16.

Artikel 70.2 ska utgå.

17.

Följande artikel ska införas:

18.

Artikel 72 ska ersättas med följande:

19.

I artikel 74 ska led a ersättas med följande:

20.

Artikel 75 ska ersättas med följande:

21.

Artikel 83 ska ändras på följande sätt:

22.

Artikel 84 ska ändras på följande sätt:

23.

Artikel 102 ska ändras på följande sätt:

24.

I artikel 103.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Vid tillämpning av artiklarna 11, 12, 17, 18, 23, 26, 32, 39–44, 47, 51–53, 55, 58, 59, 60, 64, 75, 82, 92, 95 och 100, när det gäller interventioner i form av direktstöd, interventioner i vissa sektorer, interventioner för landsbygdsutveckling och den samlade marknadsordningen ska kommissionen biträdas av kommittén för jordbruksfonderna, kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken som inrättats genom förordning (EU) 2021/2115 respektive kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket som inrättats genom förordning (EU) nr 1308/2013.”