(1)

Den 14 februari 2014 mottog kommissionen ett klagomål (klagomålet) från CABB GmbH (klaganden) i vilket det påstods att Republiken Polen (Polen) hade beviljat olagligt statligt stöd till PCC MCAA Sp. z o. o. (2) (PCC) för att inrätta en ny anläggning för produktion av monoklorättiksyra i Nedre Schlesien. Klaganden hävdade att detta stöd är oförenligt med den inre marknaden.

(2)

Kommissionen översände en icke-konfidentiell version av klagomålet till Polen den 28 mars 2014. Den 23 juli 2014 lämnade de polska myndigheterna synpunkter på klagomålet.

(3)

Den 23 september 2014 översände kommissionen till klaganden sin preliminära bedömning av det påstådda statliga stödet. Klaganden lämnade ytterligare synpunkter den 23 oktober 2014, den 13 maj 2015, den 25 augusti 2016 och den 7 juni 2018.

(4)

Kommissionen begärde kompletterande upplysningar från Polen den 9 februari 2015, den 2, 11 och 24 mars 2015, den 23 juni 2015, den 9 oktober 2015, den 20 november 2015, den 4 september 2017, den 14 september 2018 och den 7 december 2018. Polen lämnade ytterligare uppgifter den 5, 16 och 30 mars 2015, den 20 juli 2015, den 13 november 2015, den 21 december 2015, den 12 januari 2016, den 20 januari 2017, den 12 juli 2017, den 8 mars 2018, den 8, 21 och 28 maj 2018, den 30 oktober 2018, den 5 november 2018 samt den 13, 14 och 19 mars 2019.

(5)

Den 25 mars 2015 höll kommissionen ett möte med klaganden.

(6)

Den 27 januari 2017 höll kommissionen ett möte med de polska myndigheterna.

(7)

Genom ett beslut av den 31 oktober 2019 underrättade kommissionen de polska myndigheterna om att den hade beslutat att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (fördraget) med avseende på stödet (beslutet om att inleda förfarandet).

(8)

Beslutet om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 30 april 2020 (3). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter inom en månad.

(9)

Kommissionen mottog 26 inlagor efter offentliggörandet av beslutet om att inleda förfarandet. Den 13 maj 2020 lämnade Seda Group Sp. z o. o. synpunkter. Den 14 maj 2020 inkom synpunkter från en anställd vid PCC (som lämnade in synpunkter från 25 anställda vid PCC), distriktsstyrelsen i Wołow, ARAPneumatik L.T.M. Kościelniak Sp. j., Główny Instytut Górnictwa, forskningsnätverket ”Łukasiewicz” – det polska centrumet för teknisk utveckling ”PORT”, samt den polska industrikammaren för kemiindustrin. Den 15 maj 2020 inkom Rinnen Polska Sp. z o. o. Spedycja Międzynarodowa, Proton SC, kommunstyrelsen i Miękinia, VTU Engineering GmbH, ABB Sp. z o. o., Bulk Tainer Logistics Limited, PC Logistic Sp. z o. o. samt PCC Autochem Sp. z o.o. med synpunkter. Kommunstyrelsen i Brzeg Dolny lämnade två inlagor detta datum. Den 18 maj 2020 mottog kommissionen synpunkter från en specialist inom växtskyddsteknik, PCC Exol SA, två inlagor från styrelsen för NSZZ Solidarność (fria fackföreningen Solidaritet) i Nedre Schlesien, Politechnika Wrocławska, kommunstyrelsen i Wołów, PCC SE i Tyskland, regionpresidentens kansli i Nedre Schlesien samt PCC. Den 1 juli 2020 vidarebefordrade kommissionen synpunkterna till Polen (4). Polens kommentarer till synpunkterna mottogs i en skrivelse av den 3 augusti 2020 (som lämnades in på nytt på engelska genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 15 september 2020).

(10)

Klaganden lämnade inga synpunkter efter offentliggörandet av beslutet om att inleda förfarandet.

(11)

Den 11 augusti 2020 höll kommissionens avdelningar en telefonkonferens med de polska myndigheterna.

(12)

Den 16 oktober 2020 mottog kommissionen ytterligare synpunkter från PCC.

(13)

Kommissionen begärde ytterligare upplysningar från Polen den 18 maj och den 16 juli 2021 samt den 7 och 8 april, den 13 och 16 maj, den 23 juni och den 6 juli 2022. Polen lämnade uppgifter den 16 juni och den 1 september 2021 samt den 21 mars, den 4 och 10 maj, den 14 och 6 juni och den 6 juli 2022.

(14)

Den 29 september 2022 och den 9 januari 2023 lämnade PCC ytterligare uppgifter till kommissionen. Den 28 mars 2023 begärde kommissionen information från PCC, som PCC lämnade den 24 april 2023. Den 17 maj 2023 vidarebefordrade kommissionen den icke-konfidentiella versionen av PCC:s inlaga till, och begärde ytterligare upplysningar från, de polska myndigheterna. De polska myndigheterna lämnade sina svar den 28 juni och den 10 juli 2023.

(15)

Den 22 september 2023 begärde kommissionen ytterligare upplysningar från Polen, som Polen lämnade den 30 oktober 2023.

(16)

Stödmottagaren är PCC, ett företag som tillhör PCC SE (PCC-koncernen). PCC klassificeras som ett stort företag och inrättades 2010 för att genomföra investeringen för att bygga en anläggning för produktion av ultraren monoklorättiksyra.

(17)

PCC-koncernen är en internationell koncern som är verksam inom flera sektorer, bland annat kemikalier, logistik och energi. PCC-koncernen har 3 300 anställda och anläggningar i 17 länder (5).

(18)

Projektet avser en nyinvestering i en ny anläggning för produktion av ultraren monoklorättiksyra i Brzeg Dolny i Nedre Schlesien, som ligger i regionen PL51 Dolnośląskie (projektet). De stödberättigande kostnaderna för projektet bestod av kostnaderna för nya materiella tillgångar, närmare bestämt förvärv av mark, byggnader och utrustning.

(19)

Projektet är beläget i den särskilda ekonomiska zonen Wałbrzych.

(20)

Syftet med projektet var att inrätta en innovativ produktionsanläggning för ultraren monoklorättiksyra, en form av monoklorättiksyra med en halt av upp till 90 ppm diklorättiksyra, med en teoretisk maximal (nominell) årlig produktionskapacitet på 42 kt.

(21)

Monoklorättiksyra är en mellanprodukt som används i många organiska syntesprocesser, bland annat tillverkning av växtskyddsmedel, gödselmedel, plast, rengöringsmedel, färg, kosmetika och hygienprodukter. Det primära användningsområdet för monoklorättiksyra är tillverkning av karboximetylcellulosa (CMC), som används till exempel vid tillverkning av lim, rengöringsmedel, tvål och förtjockningsmedel i emulsionsfärger, och som ett förtjocknings-, emulgerings- och stabiliseringsmedel i livsmedel. Den används även vid produktion av betainer (amfotera ytaktiva ämnen som används i hårprodukter), till exempel tioglykolsyra, i agrokemisk industri och på flera andra sätt (6).

(22)

År 2012 och 2013 beviljade de polska myndigheterna PCC två separata stödåtgärder för projektet, ett i form av ett direkt bidrag och det andra i form av en skattebefrielse (gemensamt kallade stödåtgärderna och var för sig kallade stödåtgärden). Projektet syftade till att stödja utvecklingen i regionen, som vid tidpunkten då stödåtgärderna beviljades var ett område berättigat till stöd enligt artikel 107.3 a i fördraget. Enligt den regionalstödskarta som gällde 2012 och 2013 (den polska regionalstödskartan för 2007–2013) (7) var den högsta tillåtna stödnivån för den berörda regionen 40 % för stora företag.

(23)

Den 4 april 2012 beviljade det polska ekonomiministeriet stöd till PCC i form av ett direkt bidrag på 66 995 311,50 zloty (16 124 798,18 euro (8)) i diskonterat värde för ett investeringsprojekt med stödberättigande kostnader på 223 317 705 zloty (53 749 327 euro (9)) i diskonterat värde (bidraget).

(24)

Bidraget påstods ha beviljats enligt en statlig stödordning (bidragsordningen) som syftade till att underlätta beviljandet av ekonomiskt stöd till investeringar av stor betydelse för ekonomin inom ramen för det operativa programmet för innovativ ekonomi 2007–2013 (OPIE). Bidragsordningen infördes som ett regionalt investeringsstöd i enlighet med artikel 13 i kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (förordning (EG) nr 800/2008) (10).

(25)

Den nationella rättsliga grunden för bidragsordningen var ministerförordningen av den 8 maj 2009 om finansiellt stöd till investeringar av stor betydelse för ekonomin inom ramen för det operativa programmet för innovativ ekonomi (OPIE-förordningen) (11). I § 19 i OPIE-förordningen angavs att den skulle träda i kraft samma dag som den offentliggjordes. Den offentliggjordes, och trädde i kraft, den 20 maj 2009. I bidragsordningen fastställdes de tillämpliga villkoren för bidrag från OPIE, såsom det antal arbetstillfällen som skulle skapas genom ett projekt och den högsta tillgängliga stödnivån.

(26)

Enligt artikel 9.1 i förordning (EG) nr 800/2008 ska medlemsstaten till kommissionen överlämna en sammanfattning av uppgifterna om en stödordning inom 20 arbetsdagar från ikraftträdandet av stödordningen.

(27)

Genom en skrivelse från ekonomiministeriet av den 29 juli 2009 lämnade de polska myndigheterna sammanfattande uppgifter om bidragsordningen till kommissionen. Bidragsordningen registrerades hos kommissionen den 29 juli 2009 med ärendenummer SA.29131 (X 656/2009) med en löptid från och med den 20 maj 2009 till och med den 31 december 2013.

(28)

Genom en ministerförordning av den 2 mars 2010 (förordningen om ändring av OPIE-förordningen) (12) ändrade de polska myndigheterna OPIE-förordningen genom att bland annat minska det lägsta antalet arbetstillfällen som måste skapas i samband med investeringar inom tillverkningssektorn från 200 till 150 och höja den högsta tillgängliga stödnivån för projekt inom tillverkningssektorn från 25 % till 30 %.

(29)

I § 3 i förordningen om ändring av OPIE-förordningen angavs att den skulle träda i kraft samma dag som den offentliggjordes. Den offentliggjordes, och trädde i kraft, den 16 mars 2010. Polen överlämnade inte några uppdaterade sammanfattande uppgifter om den ändrade stödordningen (den ändrade bidragsordningen) till kommissionen.

(30)

Den 15 december 2010 (13) ansökte PCC om ett bidrag för projektet inom ramen för den ändrade bidragsordningen. I ansökan om bidrag uppgavs att de stödberättigande kostnaderna för projektet skulle uppgå till 223 317 705 zloty och begärdes stöd till ett belopp av 66 995 311,50 zloty. I ansökningsformuläret uppgav PCC att bidraget skulle möjliggöra ett ”fullständigt genomförande av projektet inom Europeiska unionen – Polen”. Projektet uppfyllde villkoren för att betraktas som ett ”större projekt” i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (14) (förordning (EG) nr 1083/2006). Tillsammans med ansökan lämnade PCC förklaringar om att företaget inte uppfyllde kriterierna för att betraktas som ett företag i svårigheter. De polska myndigheterna granskade PCC:s ekonomiska situation under behandlingen av ansökan. Såsom de polska myndigheterna klargjorde under det formella granskningsförfarandet skickade de den 2 mars 2011 en skrivelse till PCC i vilken de uppgav att de hade beslutat att bevilja bidraget. I denna skrivelse begärde de polska myndigheterna att PCC skulle ”överlämna fullständig dokumentation om Europeiska kommissionens godkännande av stödet” (15).

(31)

Den 4 april 2012 beviljade de polska myndigheterna PCC bidraget genom att ingå ett bidragsavtal (16) (bidragsavtalet). I inledningen till bidragsavtalet erinrades bland annat om bestämmelserna i OPIE-förordningen (i dess ändrade lydelse) och förordning (EG) nr 800/2008. I § 1 punkt 1 i bidragsavtalet angavs att projektet skulle genomföras inom ramen för delåtgärd 4.5.1 i OPIE, ”Stöd till investeringar inom tillverkningssektorn”. I § 5 punkt 27 i bidragsavtalet angavs att om stödmottagaren genomförde ett stort projekt (17) i den mening som avses i OPIE-förordningen (i dess lydelse enligt förordningen om ändring av OPIE-förordningen) skulle bidraget betalas ut, under förutsättning att kommissionen hade godkänt eller kunde anses ha godkänt stödet i enlighet med rådets förordning (EG) nr 659/1999 (förordning (EG) nr 659/1999) (18). I § 4 punkt 3 i bidragsavtalet angavs att om kostnaderna för projektet översteg de angivna stödberättigande kostnaderna på 223 317 705 zloty (53 749 327 euro) skulle de överstigande kostnaderna inte vara stödberättigande utan bäras av PCC.

(32)

Eftersom de stödberättigande kostnaderna överstiger 50 miljoner euro, utgör projektet ett stort investeringsprojekt i den mening som avses i artikel 2.12 (19) i förordning (EG) nr 800/2008. Enligt artikel 9.4 i den förordningen var medlemsstaterna skyldiga att förse kommissionen med sammanfattande uppgifter om regionalt stöd till stora investeringsprojekt som beviljades på grundval av en stödordning inom 20 arbetsdagar från den dag då stödet beviljades. De polska myndigheterna lämnade sammanfattande uppgifter till kommissionen om bidraget den 25 juni 2012 (20).

(33)

Som en del av sin årliga efterhandskontroll av ett urval stödåtgärder som medlemsstaterna genomfört enligt förordning (EG) nr 800/2008 granskade kommissionen år 2014 den ändrade bidragsordningen och hur den tillämpats på en rad stödmottagare (21). Vid den tidpunkten konstaterade kommissionen inga problem med den ändrade bidragsordningens förenlighet med förordning (EG) nr 800/2008.

(34)

Den 25 september 2014 godkände kommissionen ett ekonomiskt bidrag till projektet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) (beslutet om det större projektet) (22).

(35)

Under den preliminära granskningen av klagomålet fann kommissionen att Polen hade beviljat PCC en andra stödåtgärd avseende projektet (skattebefrielsen) på grundval av en statlig stödordning för att underlätta investeringar i särskilda ekonomiska zoner i Polen (ordningen för skattebefrielse).

(36)

Den nationella rättsliga grunden för ordningen för skattebefrielse var regeringsförordningen av den 10 december 2008 om offentligt stöd till företag som bedriver verksamhet på grundval av tillstånd att bedriva ekonomisk verksamhet i särskilda ekonomiska zoner (förordningen om särskilda ekonomiska zoner) (23), som trädde i kraft den 30 december 2008, samt lagen om särskilda ekonomiska zoner av den 20 oktober 1994 (lagen om särskilda ekonomiska zoner) (24) och lagen om bolagsskatt av den 15 februari 1992 (lagen om bolagsskatt) (25). Såsom anges i artiklarna 2 och 3 i lagen om särskilda ekonomiska zoner kan en särskild ekonomisk zon inrättas i obebodda delar av Polen för att påskynda den ekonomiska utvecklingen i delar av landet. Enligt artiklarna 12 och 16.1 i lagen om särskilda ekonomiska zoner och artikel 17.1.34 i lagen om bolagsskatt är ekonomisk verksamhet som bedrivs i en särskild ekonomisk zon på grundval av ett tillstånd befriad från bolagsskatt.

(37)

Ordningen för skattebefrielse infördes som ett regionalt investeringsstöd i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 800/2008. De polska myndigheterna lämnade sammanfattande uppgifter om stödordningen till kommissionen i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 26) genom en skrivelse från ekonomiministeriet av den 12 februari 2009.

(38)

Systemet för skattebefrielse registrerades hos kommissionen den 12 februari 2009 med ärendenummer SA.27752 (X 193/2009) för perioden från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2013.

(39)

Den 15 januari 2013 offentliggjorde Wałbrzyska Specjalna Strefa Ekonomiczna IP Sp. z o. o. (förvaltningsbolaget för den särskilda ekonomiska zonen) en inbjudan att ansöka om tillstånd att bedriva ekonomisk verksamhet i WSSE ”Invest-Park”, som skulle utfärdas efter ett förhandlat förfarande (inbjudan att lämna anbud). I inbjudan att lämna anbud angavs att tillstånd skulle utfärdas på grundval av lagen om särskilda ekonomiska zoner och förordningen om särskilda ekonomiska zoner, och att de skulle omfattas av de villkor som angavs i specifikationerna (anbudsspecifikationerna). I anbudsspecifikationerna angavs att förhandlingarna skulle genomföras på grundval av bland annat lagen om särskilda ekonomiska zoner, lagen av den 30 april 2004 om förfaranden avseende statligt stöd (lagen om statligt stöd) (26), förordningen om särskilda ekonomiska zoner, förordning (EG) nr 800/2008, riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013 (2007 års riktlinjer) (27) och regeringsförordningen av den 13 oktober 2006 om fastställande av regionalstödskartor (förordningen om regionalstödskartor) (28).

(40)

Den 11 februari 2013 ansökte PCC hos förvaltningsbolaget för den särskilda ekonomiska zonen om tillstånd att genomföra projektet i den särskilda ekonomiska zonen, vilket skulle ge PCC rätt till skattebefrielsen. I ansökningsformuläret uppgav PCC att projektets stödberättigande kostnader skulle uppgå till 200 000 000 zloty, medan det i den affärsplan som lämnades in tillsammans med ansökan angavs att de stödberättigande kostnaderna skulle uppgå till minst 200 000 000 zloty och att de stödberättigande kostnaderna som högst skulle uppgå till 300 000 000 zloty. I den finansiella analys som lämnades in tillsammans med ansökan angavs investeringskostnaderna till 301 478 910 zloty. PCC lämnade också ytterligare finansiell information för att visa att företaget inte kunde betraktas som ett företag i svårigheter. I ansökan uppgav PCC att företaget hade erhållit ett bidrag på högst 66,9 miljoner zloty. PCC uppgav att företaget skulle lämna ett finansiellt bidrag till projektet på mer än 25 % av de stödberättigande kostnaderna, i en form som inte innehöll något inslag av statligt stöd. PCC uppgav också att man inte hade inlett arbetet med projektet innan ansökan lämnades in och att villkoren för förhandlingarna och anbudsspecifikationerna godtogs utan förbehåll.

(41)

Den 12 februari 2013 genomfördes förhandlingar om PCC:s ansökan om tillstånd mellan PCC och den förhandlingskommitté som inrättats av förvaltningsbolaget för den särskilda ekonomiska zonen. Ett protokoll från förhandlingarna upprättades (förhandlingsprotokollet), i vilket det angavs att PCC skulle beviljas ett tillstånd för att genomföra projektet i den särskilda ekonomiska zonen. Kostnaderna för projektet skulle överstiga 200 000 000 zloty, och de stödberättigande kostnaderna skulle som högst uppgå till 300 000 000 zloty. I förhandlingsprotokollet angavs att PCC hade informerats om att villkoren för beviljande av statligt stöd fastställdes i polsk lagstiftning och i unionslagstiftningen, i synnerhet lagen om statligt stöd, förordningen om regionalstödskartor, förordningen om särskilda ekonomiska zoner, förordning (EG) nr 800/2008 och 2007 års riktlinjer.

(42)

Den 19 februari 2013 utfärdade förvaltningsbolaget för den särskilda ekonomiska zonen ett tillstånd för PCC att bedriva ekonomisk verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen Wałbrzych (tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen) (29). Detta berättigade PCC till befrielse från bolagsskatt i samband med projektet. I tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen angavs som villkor för skattebefrielsen bland annat att projektet måste medföra stödberättigande kostnader på minst 200 000 000 zloty (47 985 796 euro) (30) (nominellt värde) och högst 300 000 000 zloty (71 978 694 euro) (31) (nominellt värde). De polska myndigheterna informerade kommissionen om att det diskonterade värdet av de högsta stödberättigande kostnaderna för projektet vid tidpunkten då tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen beviljades uppgick till 271 513 408 zloty (65 143 935 euro) (32).

(43)

I tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen angavs inte det stödbelopp som PCC skulle vara berättigat till som en följd av skattebefrielsen, och det angavs inte heller att PCC hade erhållit bidraget eller hur stort det var.

(44)

Eftersom projektet utgör ett stort investeringsprojekt i den mening som avses i förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 30) var de polska myndigheterna enligt artikel 9.4 i den förordningen skyldiga att lämna sammanfattande uppgifter till kommissionen inom 20 arbetsdagar från den dag då stödet beviljades. Polen lämnade de sammanfattande uppgifterna den 16 juli 2015 (33), dvs. mer än två år efter det att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen hade utfärdats.

(45)

I dessa sammanfattande uppgifter angav de polska myndigheterna att det högsta stödbeloppet för projektet var 95 797 682 zloty (23 086 560 euro) (34) i diskonterat värde. De uppgav även att det stödbelopp på 66 995 311,50 zloty (16 124 798,18 euro) (skäl 23) som redan beviljats för projektet borde beaktas, vilket innebar att skattebefrielsen skulle uppgå till högst 28 802 370 zloty (6 910 523 euro) (35) i diskonterat värde, dvs. skillnaden mellan dessa två belopp.

(46)

Under kommissionens preliminära granskning framförde de polska myndigheterna uppfattningen att skattebefrielsen hade beviljats i strid med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 800/2008, enligt vilken stödmottagaren måste ansöka om stöd innan arbetet med det projekt som får stöd inleds. Polen ansåg att PCC hade inlett arbetet med projektet den 14 september 2012 men ansökt om skattebefrielsen först den 11 februari 2013. Den 31 mars 2016 inledde därför den polska ministern för utveckling och finansiella frågor en undersökning av huruvida skattebefrielsen var olaglig och inledde därefter på eget initiativ ett förfararande för att återkalla tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen. Genom beslut nr 290/DI/16 av den 30 december 2016 återkallade ministern för utveckling och finansiella frågor tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen på grund av stödet saknade stimulanseffekt.

(47)

Den 23 januari 2017 begärde PCC en omprövning av beslutet om återkallande med motiveringen att företaget endast hade utfört ”genomförbarhetsstudier” före ansökan om tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen och inte inlett något arbete. Efter denna begäran granskade ministeriet för företag och teknik ärendet och utfärdade den 6 mars 2018 beslut nr 46/DI/18, i vilket återkallelsen bekräftades.

(48)

Den 11 april 2018 överklagade PCC detta beslut till den regionala förvaltningsdomstolen i Warszawa. Den 28 november 2018 ogiltigförklarade den regionala förvaltningsdomstolen återkallandet av tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen (36). Den 25 februari 2019 överklagade de polska myndigheterna denna dom till Högsta förvaltningsdomstolen.

(49)

Den 22 september 2022 ogillade Högsta förvaltningsdomstolen de polska myndigheternas överklagande och fastställde ogiltigförklaringen av de polska myndigheternas beslut från 2016 och 2018 (37) (Högsta förvaltningsdomstolens dom). Tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen har därför för närvarande full kraft och verkan (38).

(50)

Klaganden är ett företag inom kemisk tillverkning med säte i Tyskland som bland annat driver anläggningar för produktion av monoklorättiksyra i unionen och internationellt. Klaganden är en direkt konkurrent till PCC på marknaden för monoklorättiksyra och kan därför betraktas som en ”intresserad part” i den mening som avses i artikel 1 h i rådets förordning (EU) 2015/1589 (39) (förordning (EU) 2015/1589) och artikel 1 h i förordning (EG) nr 659/1999, som var i kraft när klagomålet lämnades in till kommissionen.

(51)

Klagomålet avsåg endast bidraget. Klaganden hävdar att bidraget beviljades olagligen och är oförenligt med den inre marknaden. Klaganden hävdade i synnerhet att bidraget saknade stimulanseffekt och avsåg en marknad med överkapacitet. I detta avseende hävdade klaganden att den relevanta produktmarknaden är marknaden för ultraren monoklorättiksyra och inte hela marknaden för monoklorättiksyra, och att den relevanta geografiska marknaden är EES, framför allt på grund av att höga transportkostnader innebär att export till Förenta staterna inte är lönsam. Klagomålet sammanfattas i detalj i beslutet om att inleda förfarandet, särskilt i skälen 20–30.

(52)

Kommissionen inledde det formella granskningsförfarandet den 31 oktober 2019. I beslutet om att inleda förfarandet, som antogs samma dag, angav kommissionen sin preliminära bedömning av det stöd som de polska myndigheterna tillhandahöll PCC.

(53)

Såsom anges i skälen 57–62 i beslutet om att inleda förfarandet drog kommissionen slutsatsen att bidraget och skattebefrielsen utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget, vilket inte bestreds av de polska myndigheterna (skäl 62 i beslutet om att inleda förfarandet). Kommissionen uttryckte därefter tvivel om huruvida stödåtgärderna var förenliga med de relevanta gruppundantagsförordningarna och om deras förenlighet med den inre marknaden enligt de tillämpliga riktlinjerna.

(54)

Kommissionen ansåg att förordningen om ändring av OPIE-förordningen medförde betydande ändringar av bidragsordningen och att den ändrade bidragsordningen tillämpades olagligen från och med den 2 mars 2010, då ändringarna antogs, eftersom Polen varken hade lämnat in uppdaterade sammanfattande uppgifter om eller anmält den ändrade bidragsordningen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget (skälen 65–70 i beslutet om att inleda förfarandet).

(55)

Bidraget beviljades på grundval av den ändrade bidragsordningen. Det var därför, och mot bakgrund av att artikel 13.1 i förordning (EG) nr 800/2008 om kompletterande stöd för särskilda ändamål inte var tillämplig, anmälningspliktigt enligt artikel 108.3 i fördraget, och eftersom Polen inte anmälde det ansåg kommissionen att det var olagligt (skälen 71–73 i beslutet om att inleda förfarandet).

(56)

Kommissionen konstaterade också att även om den skulle revidera sin preliminära slutsats om den ändrade bidragsordningen skulle den ändå anse att bidraget inte omfattades av förordning (EG) nr 800/2008, eftersom rättsakten om beviljande av stödet inte innehöll sådana tydliga hänvisningar som krävs enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 800/2008 och Polen inte hade lämnat de sammanfattande uppgifter om bidraget som krävs enligt artikel 9.4 (skäl 30) (skälen 74–78 i beslutet om att inleda förfarandet).

(57)

Kommissionen konstaterade att även om Polen inte hade lämnat in sammanfattande uppgifter om systemet för skattebefrielse inom 20 arbetsdagar i enlighet med kravet i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 800/2008 så avhjälptes detta den 12 februari 2009. Kommissionen fann inget som tydde på att andra tillämpliga villkor i förordning (EG) nr 800/2008 inte hade uppfyllts (skäl 81 i beslutet om att inleda förfarandet).

(58)

Kommissionen noterade Polens ståndpunkt att skattebefrielsen inte var förenlig med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 800/2008 eftersom PCC hade inlett arbetet med projektet innan företaget ansökte om detta stöd (skäl 46). Kommissionen delade preliminärt denna bedömning men konstaterade att det efterföljande återkallandet av tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen ännu inte hade trätt i kraft, eftersom det hade bestridits av PCC och var föremål för pågående nationella rättsliga förfaranden (skäl 82 i beslutet om att inleda förfarandet).

(59)

Kommissionen uttryckte dock ytterligare tvivel om huruvida skattebefrielsen var förenlig med förordning (EG) nr 800/2008. För det första hyste kommissionen tvivel om huruvida Polen hade kontrollerat att projektet skulle ha genomförts i regionen utan stöd, i enlighet med kravet i artikel 8.3 d i den förordningen, och konstaterade att det undantag från detta krav som anges i artikel 8.4 inte var tillämpligt (skälen 85–87 i beslutet om att inleda förfarandet).

(60)

För det andra konstaterade kommissionen att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen ger PCC rätt att utnyttja skattebefrielsen för stödberättigande kostnader upp till ett belopp på högst 271,5 miljoner zloty (65,4 miljoner euro) i diskonterat värde (40), medan de stödberättigande utgifter som angavs i ansökan om bidraget uppgick till 223 miljoner zloty (56,2 miljoner euro) i diskonterat värde. Denna kostnadsökning tycktes inte bero på någon ökning av projektets storlek eller omfattning (skäl 88 i beslutet om att inleda förfarandet).

(61)

För det tredje var tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen inte förenligt med artikel 7.1 i förordning (EG) nr 800/2008, eftersom det inte angav det högsta stödbelopp som beviljats, inte angav att bidraget hade beviljats och inte fastställde något kumuleringstak (skäl 89 i beslutet om att inleda förfarandet).

(62)

För det fjärde kunde kommissionen inte utesluta att skattebefrielsen utgjorde ett komplement till bidraget, vilket skulle kunna leda till att stödet överskred den högsta tillåtna stödnivån enligt den polska regionalstödskartan för 2007–2013 och artikel 13.3 i förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 90 i beslutet om att inleda förfarandet).

(63)

För det femte föreföll detta sammanlagda stödbelopp överskrida det tillämpliga tröskelvärdet för individuell anmälan och därmed innebära ett åsidosättande av artikel 6.2 i förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 90 i beslutet om att inleda förfarandet).

(64)

För det sjätte lämnade Polen in formuläret med sammanfattande uppgifter om skattebefrielsen först den 16 juli 2015 (skäl 44), i strid med artikel 9.4 i förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 91 i beslutet om att inleda förfarandet).

(65)

Slutligen innehöll rättsakten om beviljande av skattebefrielsen (dvs. tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen) inte de obligatoriska tydliga hänvisningar som krävs enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 92 i beslutet om att inleda förfarandet).

(66)

I alla händelser konstaterade kommissionen att artikel 13.1 i förordning (EG) nr 800/2008 inte var tillämplig (skäl 93 i beslutet om att inleda förfarandet).

(67)

Kommissionen drog därför den preliminära slutsatsen att skattebefrielsen inte kunde omfattas av gruppundantaget enligt förordning (EG) nr 800/2008 och att den hade beviljats olagligen (skäl 93 i beslutet om att inleda förfarandet).

(68)

Kommissionen övervägde huruvida bidraget och skattebefrielsen skulle kunna omfattas av en retroaktiv tillämpning av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (förordning (EU) nr 651/2014) (41), i enlighet med artikel 58.1 i den förordningen.

(69)

I artikel 14.12 i förordning (EU) nr 651/2014 anges att stödnivån uttryckt i bruttobidragsekvivalent inte får överskrida den högsta tillåtna stödnivå som var i kraft i det berörda området vid den tidpunkt då stödet beviljades. Även om bidraget i sig inte överskred taket i den polska regionalstödskartan för 2007–2013 var det oklart huruvida detta överskreds i kombination med skattebefrielsen (skäl 96 i beslutet om att inleda förfarandet).

(70)

Kommissionen ansåg även, i enlighet med sin tidigare praxis i ärenden (42), att artikel 14.2 jämförd med artikel 2.27 i förordning (EU) nr 651/2014 innebär att även stödnivåerna i den polska regionalstödskartan för 2014–2020 (43) måste iakttas. Standardtaket för stora företag i PL51 Dolnośląskie sänktes till en bruttobidragsekvivalent på 25 % för perioden 2014–2020. Om det uppdaterade taket för regionalstöd och nedtrappningsformeln för stora projekt tillämpas på de stödberättigande kostnader som angavs i ansökan om bidrag uppgår det högsta tillåtna stödbeloppet till 12 968 666 euro (en stödnivå på 24,13 %). Polen hade beviljat stöd på minst 23 086 560 euro i diskonterat värde (en stödnivå på 38,6 %). Följaktligen kunde bidraget och skattebefrielsen tillsammans inte omfattas av en retroaktiv tillämpning av förordning (EU) nr 651/2014 (skälen 96–99 i beslutet om att inleda förfarandet).

(71)

Eftersom kommissionen hade dragit den preliminära slutsatsen att förordning (EG) nr 800/2008 inte var tillämplig på den ändrade bidragsordningen och att varken förordning (EG) nr 800/2008 eller förordning (EU) nr 651/2014 var tillämpliga på bidraget eller skattebefrielsen, ansåg kommissionen att den relevanta grunden för att bedöma deras förenlighet var 2007 års riktlinjer (skälen 100 och 101 i beslutet om att inleda förfarandet).

(72)

Kommissionen genomförde en preliminär granskning av den ändrade bidragsordningens och stödåtgärdernas förenlighet enligt 2007 års riktlinjer.

(73)

Kommissionen konstaterade att det inte kunde bekräftas att den ändrade bidragsordningen var förenligt med punkterna 38 eller 74 i 2007 års riktlinjer. Kommissionen intog därför den preliminära ståndpunkten att den ändrade bidragsordningen inte kunde förklaras förenligt med den inre marknaden (skälen 102–107 i beslutet om att inleda förfarandet).

(74)

Kommissionen hyste tvivel om huruvida de stödåtgärder som PCC beviljats (44) var förenliga med punkterna 38, 67 och 71 i 2007 års riktlinjer.

(75)

När det gäller punkt 38 konstaterade kommissionen att den behöriga polska myndigheten inte tycktes ha utfärdat ”en avsiktsförklaring, förenad med villkoret att kommissionen godkänner åtgärden, om att bevilja stöd” innan arbetet med projektet inleddes, vare sig i fråga om bidraget eller i fråga om skattebefrielsen (skälen 108–112 i beslutet om att inleda förfarandet).

(76)

När det gäller punkt 67 stod det inte klart för kommissionen varför PCC angav olika stödberättigande kostnader i ansökan om bidraget och i ansökan om skattebefrielsen. Kommissionen använde det belopp som angavs för bidraget (223 317 710 zloty (53 749 328 euro) i diskonterat värde) för att beräkna en högsta stödnivå på 38,6 %. Kommissionen hyste tvivel om huruvida stödåtgärderna sammantagna skulle vara förenliga med detta stödtak (skälen 113–123 i beslutet om att inleda förfarandet).

(77)

När det gäller punkt 71 ansåg kommissionen att efterlevnaden av kumuleringsreglerna bör säkerställas av de behöriga myndigheterna när stödet beviljas och inte först när stödet betalas ut, vilket inte tycktes vara fallet i fråga om skattebefrielsen. Kommissionen hyste tvivel om att kumuleringstaken skulle iakttas (skälen 124 och 125 i beslutet om att inleda förfarandet).

(78)

Kommissionen drog därför den preliminära slutsatsen att stödåtgärderna sammantagna inte var förenliga med den inre marknaden på grundval av 2007 års riktlinjer. Kommissionen konstaterade emellertid att bidraget i sig skulle kunna vara förenligt om det kunde visas att det var förenligt med punkt 38 (skälen 126 och 127 i beslutet om att inleda förfarandet).

(79)

I skäl 129 i beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att det inte kunde uteslutas att punkt 68 i 2007 års riktlinjer var tillämplig på stödet till projektet (45) och att kommissionen inte kunde dra någon slutsats när det gäller fastställandet av relevant produktmarknad och relevant geografisk marknad (skälen 132–146 i beslutet om att inleda förfarandet). Kommissionen kunde inte heller utesluta att tröskelvärdena i punkt 68 a och b skulle uppnås och kunde därför inte utesluta behovet av att utföra en noggrann kontroll av att stödet var nödvändigt för att skapa en stimulanseffekt på investeringen och att fördelarna med stödet uppvägde den snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan medlemsstaterna som blev följden (skälen 147–160 i beslutet om att inleda förfarandet).

(80)

Kommissionen konstaterade också att även om det inte skulle vara nödvändigt att utföra en bedömning enligt kriterierna i punkt 68, eller om resultatet av en sådan bedömning inte skulle göra det nödvändigt att genomföra en ingående bedömning, var det inte möjligt för kommissionen att fastställa att de positiva effekterna av stödet tydligt uppvägde de negativa och att stödet inte ledde till en oacceptabel snedvridning av konkurrensen (skälen 161 och 162 i beslutet om att inleda förfarandet).

(81)

I detta avsnitt sammanfattas de synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet som lämnats till kommissionen av PCC och 24 andra berörda parter.

(82)

PCC lämnade rättsliga synpunkter i sakfrågan som i stor utsträckning överensstämde med de ursprungliga synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet som Polen hade lämnat. Övriga tredje parter lämnade i huvudsak synpunkter om de fördelar som projektet inneburit för regionen.

(83)

När det gäller den ändrade bidragsordningen konstaterade PCC att 2007 års riktlinjer inte angav något lägsta antal arbetstillfällen som skulle skapas till följd av en investering. Den minskning av antalet arbetstillfällen till följd av en investering som förordningen om ändring av OPIE-förordningen (skäl 28) innebar var därför en mindre ändring och påverkade inte den ändrade bidragsordningens förenlighet med 2007 års riktlinjer.

(84)

PCC delade inte uppfattningen att den ändrade bidragsordningen inte krävde att den administrerande myndigheten, efter en ansökan om stöd, skriftligen bekräftade att projektet, efter en noggrann kontroll, i princip ansågs uppfylla villkoren för stödberättigande i stödordningen. Detta krav fastställdes i villkoren för förfarandet för ansökan om stöd, och PCC mottog i själva verket en sådan bekräftelse genom en skrivelse av den 3 januari 2011. Vidare hade PCC faktiskt beviljats stödet innan arbetet med projektet inleddes.

(85)

PCC förklarade varför man i sina ansökningar om bidraget och skattebefrielsen angav olika stödberättigande kostnader för projektet (skäl 60).

(86)

PCC förklarade att PCC-koncernen före projektet hade identifierat allvarliga brister på marknaden för monoklorättiksyra, främst till följd av bristande innovation hos de stora etablerade tillverkarna på marknaden. När PCC-koncernen övervägde att investera i en ny produktionsanläggning valde man att etablera en ny anläggning baserad på innovativ teknik, särskilt mot bakgrund av det statliga stöd som skulle finnas tillgängligt för att stödja detta. Den ursprungliga kostnadsuppskattningen för projektet var cirka 223 000 000 zloty.

(87)

Eftersom PCC-koncernen inte hade någon erfarenhet av så komplexa investeringar anlitades en extern konsult, Siemens Group (Siemens), för att bekräfta omfattningen av investeringskostnaderna och ge stöd i besluten om specifika tekniska lösningar. Efter sin analys rekommenderade Siemens att den lägsta nivån för investeringskostnaderna behövde ökas till omkring 300 000 000 zloty. Eftersom avkastningen på investeringen då skulle bli för låg beslutade PCC att ansöka om skattebefrielsen utöver bidraget. PCC uppger att man från den tidpunkt då man blev medveten om behovet att öka utgifterna för projektet angav det högre beloppet i all korrespondens med de polska myndigheterna och kommissionen.

(88)

PCC hävdar att det var först efter att ha fått en bekräftelse i februari 2013 på att företaget skulle erhålla skattebefrielsen som man beslutade att genomföra projektet.

(89)

PCC ifrågasatte Polens bedömning, som kommissionen preliminärt instämde i (skäl 58), att företaget hade inlett arbetet med projektet innan det ansökte om skattebefrielse. PCC uppgav att bygg- och anläggningsarbetena inleddes den 5 april 2013 (46) och att det första bindande åtagandet att beställa utrustning för projektet gjordes den 16 augusti 2013 (47). Före dessa åtgärder hade företaget endast utfört preliminära genomförbarhetsstudier för projektet, vilket är normal affärspraxis.

(90)

PCC framhöll den innovativa karaktären i den produktionsmetod som skulle användas till efter projektet. Sedan 2008 har företaget samarbetat med externa konsulter för att vidareutveckla det ursprungliga konceptet. Produktionsmetoden omfattar flera processer som inte kan utformas på lämpligt sätt utan empiriska undersökningar, bland annat på grund av deras komplexitet och många inverkande variabler. Det enda sättet att samla in nödvändiga data är därför under laboratorieförhållanden. […]. Att genomföra i en industrianläggning, [...], ansågs medföra alltför stora risker. […] (48) […]. PCC beslutade därför, på inrådan av Siemens, att utföra arbetet i halvteknisk skala med hjälp av en försöksanläggning som skulle erbjuda liknande förhållanden som i industriella reaktorer, i syfte att undersöka projektets genomförbarhet [...].

(91)

PCC förklarade att försöksanläggningen i sig bestod av flera små enheter som var monterade på två stålramar med en höjd på cirka 2 meter och upptog en liten yta (1 m × 2 m × 1 m × 1 m) i ett av rummen som var avsett att användas som forskningsutrymme. Den var inte permanent fastsatt på marken och kunde enkelt demonteras och flyttas till en annan plats. Inget bygg- och anläggningsarbete krävdes för att ta den i drift. Alla delar i försöksanläggningen överlämnades i själva verket till Siemens i Tyskland direkt efter leveransen till PCC.

(92)

Hela kostnaden för försöksanläggningen uppgick till cirka 150 000 euro, vilket enligt PCC var ett försumbart belopp i förhållande till den totala kostnaden för projektet. Den 17 oktober 2012 köpte PCC endast några mindre delar till försöksanläggningen till ett värde av 23 854,19 zloty (5 814 euro) (inklusive mervärdesskatt) (49). Huvuddelen av kostnaderna uppkom efter det att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen hade utfärdats.

(93)

PCC konstaterade att om resultaten av pilotprojektet hade varit otillfredsställande kunde företaget ha dragit sig ur projektet och endast ådragit sig mindre kostnader för förberedelsearbetet. PCC ansåg också att man i så fall skulle kunna avyttra de immateriella rättigheterna med koppling till pilotprojektet för att minska eller eliminera eventuella förluster. Enligt PCC hade man därför bokfört alla kostnader i samband med pilotprojektet som en separat post i sin kostnadsbokföring för att göra det möjligt att koppla produktionskostnaderna till det lägsta försäljningspris man skulle begära för de immateriella rättigheterna.

(94)

PCC hävdade att varken utförande av genomförbarhetsstudier eller en försöksanläggning kunde betraktas som inledande av arbetet enligt i synnerhet 2007 års riktlinjer och förordning (EU) nr 651/2014.

(95)

PCC konstaterade vidare att den polska statens officiella ståndpunkt till följd av Högsta förvaltningsdomstolens dom (skäl 49) var att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen inte borde ogiltigförklaras på grund av att det formella kravet på stimulanseffekt inte var uppfyllt. Eftersom kommissionen i beslutet om att inleda förfarandet inte uttryckte några tvivel i detta avseende borde den komma till en liknande slutsats.

(96)

Enligt PCC fanns det inget behov av att genomföra en ingående bedömning enligt punkt 68 i 2007 års luftfartsriktlinjer, eftersom inget av de tröskelvärden som anges i denna punkt uppnåddes.

(97)

För att punkt 68 i 2007 års riktlinjer ska vara tillämplig måste enligt PCC det totala stödbeloppet från alla källor överstiga 75 % av det högsta tillåtna stödbelopp som kan beviljas för en investering med stödberättigande utgifter på 100 miljoner euro, genom tillämpning av det normala tak för regionalstöd som gäller för stora företag i den godkända regionalstödskartan den dag då stödet ska beviljas (tröskelvärdet på 75 %). PCC konstaterar också att det är obestridligt att det relevanta beloppet både när bidraget och när skattebefrielsen beviljades uppgick till 30 miljoner euro (50). PCC understryker att storleken på bidraget i sig är betydligt lägre än detta belopp.

(98)

PCC hävdar vidare att skattebefrielsen är begränsad enligt lag så att stödåtgärderna tillsammans inte kan uppgå till det beloppet. PCC påpekar att det i avsnitt 4 punkt 5 i förordningen om särskilda ekonomiska zoner anges att ”om det totala värdet av det beviljade regionalstödet från alla källor skulle överstiga 75 % av det högsta tillåtna värdet av stöd som kan beviljas för genomförandet av en investering med stödberättigande kostnader motsvarande 100 miljoner euro, med tillämpning av de normala tak för statligt stöd som gäller stora företag i den godkända regionalstödskartan den dag då stödet beviljas, ska det projekt som omfattas av individuellt stöd anmälas till Europeiska kommissionen”.

(99)

PCC konstaterar vidare att enligt avsnitt 1 i förordningen om särskilda ekonomiska zoner kan statligt stöd beviljas inom ramen för ordningen för skattebefrielse endast i enlighet med villkoren i förordning (EG) nr 800/2008. Ett belopp som överstiger tröskelvärdet på 75 % och som inte kan omfattas av gruppundantaget enligt den förordningen skulle följaktligen inte kunna beviljas inom ramen för ordningen. Som ytterligare bevis för detta konstaterar PCC att det i artikel 17.1.34 i lagen om bolagsskatt (51) anges att ”storleken på det statliga stöd som beviljas genom [ordningen för skattebefrielse] inte får överstiga det högsta statliga stöd till företag som är tillåtet för stödberättigande områden enligt särskilda bestämmelser”. Sådana ”särskilda bestämmelser” omfattar förordningen om särskilda ekonomiska zoner, inbegripet tröskelvärdet på 75 %. Enligt PCC innebär bestämmelserna i förordningen om särskilda ekonomiska zoner och lagen om bolagsskatt att om stödet uppnår tröskelvärdet på 75 % förlorar investeraren enligt lag rätten till fortsatt skattebefrielse i samband med projekt som genomförs i en särskild ekonomisk zon.

(100)

PCC framhåller vidare att begränsningen till de tröskelvärden som fastställs i unionslagstiftningen infördes i den polska lagstiftningen som en del av en omfattande reform av de särskilda ekonomiska zonerna i samband med Polens anslutning till unionen. Innan dessa var skattebefrielserna endast tidsbegränsade och inte begränsade i fråga om belopp.

(101)

PCC påpekar att tröskelvärdet på 75 % direkt följer av en allmänt gällande rättsregel som antagits av en behörig myndighet och kungjorts på vederbörligt sätt, och att det därför är fullständigt transparent och tillgängligt för alla berörda parter. Varje företagare borde därför vara medveten om att tröskelvärdet på 75 % gäller oavsett bestämmelserna i ett visst tillstånd att bedriva ekonomisk verksamhet i en särskild ekonomisk zon. Varje företagare som fortsätter att ansöka om skattebefrielse över denna gräns skulle olagligen underskatta det skattebelopp som ska betalas, och skattemyndigheterna skulle ha rätt att kräva betalning av skatteskulden jämte ränta. Att avsiktligt ansöka om ett överskjutande belopp kan även medföra straffrättsligt ansvar.

(102)

PCC konstaterar att företag måste redovisa sin skattebefrielse den årliga skattedeklarationen och är skyldiga att föra dokumentation över skattebefrielsen. Skattemyndigheterna har effektiva rättsliga verktyg, förfaranden och IT-verktyg för att säkerställa en effektiv kontroll av storleken på den skattebefrielse som ett företag har rätt till, inbegripet rätt att utföra revisioner av företag som utnyttjar en skattebefrielse.

(103)

Enligt PCC uppgår, efter tillämpning av nedtrappningsformeln, det högsta stödbelopp som företaget skulle kunna erhålla för projektet till 23 086 560 euro, vilket är lägre än det tröskelvärde på 75 % som skulle föranleda en tillämpning av punkt 68. PCC påpekar att kommissionen tidigare har godtagit (52) enbart ett åtagande från en medlemsstat om att reglerna om nedtrappning enligt 2007 års riktlinjer skulle tillämpas och att det därför vore oproportionerligt att dra slutsatsen att en bestämmelse i polsk lagstiftning, i kombination med olika förfarandegarantier som understöds av ekonomiska sanktioner och straffrättsliga påföljder, skulle vara otillräcklig för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna.

(104)

Även om PCC anser att man inte erhöll stöd över tröskelvärdet på 75 % hävdar företaget att de tröskelvärden som anges i punkt 68 a och b ändå inte uppnåddes. För att nå denna slutsats identifierade PCC nedanstående relevanta produktmarknad och relevanta geografiska marknad.

(105)

PCC uppgav att den produkt som projektet avser är monoklorättiksyra som sådan och inte någon specifik typ av monoklorättiksyra, och instämde i de argument som framfördes i beslutet om att inleda förfarandet (53) till stöd för denna ståndpunkt. PCC uppgav att projektet omfattar hela utbudet av monoklorättiksyra i olika renhetsklasser och med olika egenskaper och funktioner beroende på köparnas behov, och att dessa inte betraktas som separata produkter. Diklorättiksyra, den grundläggande kemiska beståndsdelen i monoklorättiksyra, förekommer i alla klasser av monoklorättiksyra, vilket innebär att alla klasser av monoklorättiksyra genomgår liknande kemiska reaktioner med liknande resultat. Valet av en viss renhetsklass beror på tekniken och kundernas affärsbeslut. Det stämmer inte att utvecklingen av en viss produkt kräver en viss renhetsklass. Det stämmer inte nödvändigtvis heller att högre renhetsklasser kostar mer än monoklorättiksyra av teknisk kvalitet, eftersom priserna fastställs utifrån kundernas behov och profil.

(106)

PCC konstaterade att den relevanta produktmarknaden enligt 2007 års riktlinjer omfattar produkten och de produkter som anses utgöra substitut till denna, antingen av konsumenterna eller av tillverkaren, på grund av flexibla produktionsanläggningar (54). De anläggningar som omfattas av projektet ger PCC nästan obegränsad flexibilitet att övergå från produktion av en renhetsklass till en annan. PCC erinrade om att klaganden också hade medgett att både dess egna anläggningar och Akzo Nobels anläggningar har full flexibilitet att producera monoklorättiksyra i alla renhetsklasser (55).

(107)

PCC konstaterade vidare att det i 2007 års riktlinjer (56) anges att försäljningen och den synliga konsumtionen kommer att fastställas på berörd nivå i Prodcom-listan (57) vid tillämpningen av punkt 68. Den relevanta klassificeringskoden i Prodcom-listan omfattar inte bara alla renhetsgrader för monoklorättiksyra utan även andra klorättiksyror, vilket gör den betydligt mer omfattande (58).

(108)

PCC noterade även att marknaden för monoklorättiksyra i tidigare beslut av kommissionen definierats som en enda marknad (59).

(109)

PCC hävdar att den relevanta geografiska marknaden är en marknad för monoklorättiksyra som omfattar åtminstone Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), Nordamerika och Sydamerika, samt att EES-marknaden inte är relevant och det finns lättillgängliga statistiska uppgifter för den relevanta marknadssegmenteringen i enlighet med punkt 70 i 2007 års riktlinjer (60). PCC noterar med tillfredsställelse det faktum att kommissionen konstaterade en motsägelse i klagandens påstående att marknaden skulle vara EES-marknaden samtidigt som klaganden hänvisade till import från Kina till EES och handelsstatistik om europeisk export till Förenta staterna (61).

(110)

PCC hävdar att efterfrågan på monoklorättiksyra i EES, Nordamerika och Sydamerika främst avser produkter med relativt hög renhetsgrad, vilka endast framställs av europeiska producenter (och i mindre utsträckning av lokala nordamerikanska producenter). Dessa produkter framställs inte av asiatiska producenter.

(111)

Regionerna i Nord- och Sydamerika kännetecknas traditionellt av ett stort underskott i utbudet av monoklorättiksyra, vilket leder till att kunderna söker monoklorättiksyra av lämplig kvalitet hos de europeiska duopolaktörerna, klaganden och Akzo Nobel. Klaganden har en dominerande ställning på marknaden för monoklorättiksyra oavsett region och hade 2006 en marknadsandel på 47 % i EES, 40 % i Nordamerika och 55 % i Sydamerika. Akzo Nobels andelar av dessa marknader var 39 %, 23 % respektive 14 % (62). En duopolistisk marknadsstruktur är således kännetecknande och gäller för hela den geografiska marknad som omfattar EES, Nordamerika och Sydamerika (63). Med tanke på klagandens egna stora andelar av de nord- och sydamerikanska marknaderna anser PCC att klagandens påståenden om att dessa regioner är separerade från EES och att deras behov inte fullt ut kan tillgodoses av europeiska inte kan godtas.

(112)

Enligt PCC skulle man till och med kunna hävda att den relevanta geografiska marknaden är den globala marknaden, eftersom det förekommer viss leverans av monoklorättiksyra med lägre renhetsgrad till EES, Nordamerika och Sydamerika från asiatiska producenter (Kina och Indien är nettoexportörer av monoklorättiksyra). Dessa asiatiska producenter är dock främst inriktade på områden som Turkiet och Australien. PCC anser därför att den relevanta geografiska marknaden är EES samt Nord- och Sydamerika.

(113)

Enligt punkt 68 a i 2007 års riktlinjer kan en ingående bedömning behöva göras om stödmottagaren har mer än 25 % av försäljningen av den berörda produkten eller de berörda produkterna på den berörda marknaden eller de berörda marknaderna före investeringen eller kommer att ha mer än 25 % efter investeringen.

(114)

PCC erinrar om att den relevanta marknaden är monoklorättiksyra i alla renhetsklasser och omfattar åtminstone EES samt Nord- och Sydamerika. PCC påpekar att företaget inte skulle uppnå en andel på 25 % av försäljningen efter slutförandet av projektet och att detta också tydligt framgår av de uppgifter som kommissionen angav i beslutet om att inleda förfarandet på grundval av oberoende uppgifter (64). Dessa uppgifter visar också att PCC inte skulle uppnå den andelen av försäljningen även om den geografiska marknaden begränsades till EES (65). Enligt PCC är klagandens egna beräkningar (66) inte korrekta.

(115)

PCC hävdar därför att en ingående bedömning i enlighet med punkt 68 a i 2007 års riktlinjer inte krävs i detta fall.

(116)

Enligt punkt 68 b i 2007 års riktlinjer kan en ingående bedömning krävas om den produktionskapacitet som skapas genom ett projekt motsvarar mer än 5 % av marknaden, mätt med hjälp av uppgifter om den synliga konsumtionen (produktion plus import minus export) av produkten i fråga, om inte den genomsnittliga årliga tillväxttakten i den synliga konsumtionen under de senaste fem åren legat över den genomsnittliga årliga tillväxten av bruttonationalprodukten (BNP) inom EES.

(117)

PCC invänder mot den metod som kommissionen använde i beslutet om att inleda förfarandet för att beräkna marknadstillväxten, eftersom den inte uppfyllde kraven i 2007 års riktlinjer och de uppgifter som användes inte bekräftades av andra oberoende uppgifter. PCC hävdar under alla omständigheter att metoden med genomsnittlig årlig tillväxttakt (CAGR) inte tar hänsyn till fluktuationer under en viss period utan endast beaktar brytåren. I detta fall kan en tillämpning av denna metod, utan ytterligare antaganden, leda till felaktiga slutsatser om marknadens inneboende dynamik. Åren 2011 och 2012, de år som föregick beviljandet av de individuella stödåtgärderna för PCC, var inga vanliga år i en normal konjunkturcykel, utan var en del av övergångsperioden mellan finanskrisen och den ekonomiska återhämtningen. Brytårens värde för den synliga konsumtionen är därför inte ett tillförlitligt referensvärde för att bedöma marknaden för monoklorättiksyra. Eftersom referensperioden präglades av en ekonomisk kris utan motstycke är det enligt PCC desto viktigare att se till marknadens dynamiska tillväxt i slutet av denna period.

(118)

PCC hävdar därför att en ingående bedömning i enlighet med punkt 68 b i 2007 års riktlinjer inte krävs i detta fall.

(119)

PCC hänvisar till rättspraxis i Smurfit Kappa-målet (67), som ger kommissionen möjlighet att göra ett avvägningstest avseende stödet om det är oklart huruvida dess positiva effekter uppväger de negativa. PCC betonar att kommissionen måste genomföra en omsorgsfull och opartisk granskning av de omtvistade stödåtgärderna, så att den, när den antar det slutliga beslutet, har tillgång till så fullständig och tillförlitlig information som möjligt för detta ändamål. PCC anser därför att kommissionen inte kan betrakta statligt stöd som oförenligt enbart utifrån en negativ presumtion baserad på avsaknad av information som gör det möjligt att visa motsatsen. Kommissionen kan därför inte fastställa att marknaden för monoklorättiksyra var vikande eller att det fanns ett överutbud på marknaden på grundval av att Polen eller någon annan part inte har lagt fram bevisning för motsatsen. Av rättssäkerhetsskäl måste kommissionen kunna motivera sina slutsatser och inte enbart stödja sig på presumtioner.

(120)

Vidare är det enligt PCC rimligt och motiverat, om det inte är möjligt att lägga fram trovärdiga, konkreta och tillförlitliga bevis avseende marknaden för monoklorättiksyra under perioden 2006–2011, att även undersöka uppgifter för perioden efter 2011 som visar på utvecklingen efter denna period. Vid genomförandet av avvägningstestet behöver kommissionen inte begränsa sig till att undersöka perioderna före investeringen, utan kan använda efterhandsinformation för att kontrollera den faktiska effekten av det statliga stödet på den relevanta marknaden (68).

(121)

PCC hävdar att de positiva effekterna av det statliga stödet till projektet klart uppväger eventuella negativa effekter av stödet.

(122)

PCC upprepar sin ståndpunkt att stödet hade en formell stimulanseffekt. Företaget uppger att stödet är proportionerligt eftersom det överensstämmer med det tillämpliga taket för regionalstöd, inbegripet nedtrappningsmekanismen.

(123)

Innan ansökan om stöd beräknade PCC investeringsutsikterna för projektet och konstaterade att investeringen i avsaknad av stödåtgärder skulle resultera i ett negativt nettonuvärde på –[1,3–1,5] miljoner zloty och en finansiell avkastning på –[6,8–7,9] %. Med stödåtgärderna skulle projektet uppnå ett nettonuvärde på omkring [62–72] miljoner zloty och en finansiell avkastning på [12,7–15] %. Om PCC inte hade erhållit stödåtgärderna skulle företaget ha begränsat investeringen till att bygga en enkel lösningsmedelsanläggning till en beräknad kostnad på [48–58] miljoner zloty, med ett nettonuvärde på omkring [15–18] miljoner zloty och en finansiell avkastning på [8,6–10,2] %. PCC konstaterar att det faktiska stödbeloppet till följd av skattebefrielsen är beroende av lönsamheten, vilket även detta visar att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att genomföra projektet.

(124)

PCC konstaterar att kommissionen själv kontrollerade och bekräftade de klart övervägande positiva effekterna av stödet i samband med förfarandet för att godkänna det ekonomiska bidraget till projektet från Eruf (skäl 34).

(125)

Vid den tidpunkt då stödet beviljades hade klaganden och Akzo Nobel ett duopol på marknaden för monoklorättiksyra och var utsatta för ett mycket begränsat tryck från konkurrenter. Kommissionen konstaterade att de hade ingått i en kartell på marknaden för monoklorättiksyra mellan 1984 och 1999 (kartellbeslutet) (69). Genom att underlätta för en ny konkurrent att komma in på marknaden skulle stödet således medföra positiva effekter för marknaden. Akzo Nobel hade även erhållit statligt stöd på cirka 64 miljoner euro – betydligt mer än det belopp som PCC beviljats – för att omlokalisera produktionsanläggningar för klor och monoklorättiksyra, vilket godkändes av kommissionen 2004 (70). PCC anser att klaganden ingav klagomålet mot PCC endast i syfte att störa dess verksamhet och hindra en ny konkurrent från att komma in på marknaden för monoklorättiksyra.

(126)

PCC uppger vidare att marknadens duopolkaraktär innebär att konsumenterna ofta är bundna till en viss leverantör och inte har några andra alternativ i händelse av otillräcklig produktionskapacitet. Produktionen av monoklorättiksyra är komplex, och det förekommer ofta oundvikliga avbrott för underhåll vid produktionsenheterna. Detta leder till leder till återkommande försörjningsbrist, särskilt eftersom klaganden och Akzo Nobel har begränsade lagringsanläggningar för att hantera sådana avbrott. PCC:s närvaro till följd av projektet bidrar till att minska detta problem och till att stabilisera marknaden. PCC påpekar att sedan projektet togs i drift har till och med klaganden själv vänt sig till PCC för att få leveranser av monoklorättiksyra på grund av avbrott för underhåll vid klagandens anläggning.

(127)

PCC hävdar vidare att kunder som köper monoklorättiksyra föredrar PCC:s kundservice framför kundservicen hos de etablerade duopolföretagen, eftersom PCC tillhandahåller en mer öppen och anpassad service med ett innovativt tillvägagångssätt.

(128)

När det gäller frågan om överkapacitet hävdar PCC att efterfrågan på monoklorättiksyra har ökat kontinuerligt, bland annat för produktion av betainer (kroppsvårdsprodukter och rengöringsmedel) och CMC (som används som förtjockningsmedel i livsmedel, läkemedelsprodukter, kroppsvårdsprodukter och i vätskor för hydraulisk spräckning). PCC uppger, utan att ange någon källa, att den genomsnittliga årliga tillväxttakten i dessa sektorer överstiger [3,3–4]–[5,8–7] %. I synnerhet förväntas efterfrågan på betainer (en grupp ytaktiva ämnen) att öka, och PCC hänvisar till prognoser enligt vilka användningen kommer att uppgå [98–118] kt/år på den amerikanska marknaden. Om man antar att konsumtionen av monoklorättiksyra för produktion av betainer uppgår till [11,4–12,8] % skulle detta innebära en konsumtion av monoklorättiksyra på [11,5–12,7] kt/år enbart för denna del av marknaden för ytaktiva ämnen. Samtidigt står produktion av CMC för den näst största konsumtionen av monoklorättiksyra, som förväntades öka betydligt fram till 2023 (71). PCC konstaterade att unionens export av CMC ökar (72), vilket tyder på en ökande efterfrågan på monoklorättiksyra från unionen och motsäger klagandens påståenden om en vikande eller stagnerande marknad för monoklorättiksyra.

(129)

PCC framhåller att den stadigt uppåtgående trenden på marknaden för monoklorättiksyra är en del av ett mer allmänt mönster inom kemikaliesektorn, som efter en kraftig nedgång 2009 uppvisar en stabil och långsiktig tillväxt (73). PCC påpekar också att den amerikanska marknaden, som är en viktig försäljningsmarknad för unionens producenter av monoklorättiksyra (74), förväntas öka stadigt.

(130)

Enligt PCC bygger klagandens påstående om att utbudet av monoklorättiksyra överstiger efterfrågan på en misstolkning av uppgifterna. Klaganden hävdar att 200 kt monoklorättiksyra per år producerades på den europeiska marknaden 2010–2016 men att endast omkring 144–147 kt per år konsumerades, vilket innebär att de 42 kt/år som produceras av PCC till följd av projektet är överflödiga (se skälen 26 och 27 i beslutet om att inleda förfarandet). PCC hävdar att den förenklade metoden att lägga samman den maximala nominella kapaciteten för produktionsanläggningar inte återspeglar det faktum att det förekommer systematiska, regelbundna och oundvikliga produktionsavbrott vid anläggningarna som ett normalt inslag i underhållsprocessen: den faktiska produktionskapaciteten ligger närmare 80–90 % av den nominella kapaciteten (75). PCC uppskattar att den samlade efterfrågan på marknaden för monoklorättiksyra i Europa och Förenta staterna uppgår till omkring [255–305] kt/år medan utbudet uppgår till [215–258] kt/år, och att underskottet på [34–40] kt/år motsvarar projektets faktiska försörjningskapacitet (till skillnad från den nominella kapaciteten).

(131)

PCC noterar att klagandens eget agerande motsäger dennes påstådda tolkning av marknaden. I sina officiella marknadsföringsrapporter har klaganden upprepade gånger framställt monoklorättiksyra som en lovande marknad med en dynamisk tillväxt, och har också framhållit att klaganden inte kan tillgodose kundernas efterfrågan (rapport från 2013). Under 2018 tillkännagav klaganden också en utbyggnad av sin produktions- och lagringskapacitet (76).

(132)

När det gäller marknadsutsikterna konstaterar PCC att både Akzo Nobel och klaganden under de senaste åren har aviserat investeringar i monoklorättiksyra (77). Enligt PCC visar detta att stödåtgärderna inte har minskat marknadskapaciteten hos de etablerade aktörerna. I augusti 2020 meddelade dessutom Nouryon (tidigare Akzo Nobel) att man skulle utöka sin produktionskapacitet för monoklorättiksyra i Nederländerna, och noterade särskilt att monoklorättiksyra används inom sektorer med hög tillväxt, bland annat växtskyddsmedelssektorn i Nord- och Sydamerika och läkemedelssektorn i Indien och på andra tillväxtmarknader. PCC hävdar att denna investering drevs av samma uppenbart dynamiska markandsefterfrågan som låg till grund för projektet. PCC uppger också att Nouryons tillkännagivande bekräftar PCC:s uppfattning att marknaden för monoklorättiksyra omfattar åtminstone EES och Förenta staterna, om inte till och med hela världen.

(133)

PCC framhåller att man hade granskat de relevanta uppgifter som fanns tillgängliga vid tidpunkten för beslutet om att investera i projektet. Enligt Tecnon Orbichems rapport om monoklorättiksyra för 2008–2018 (Tecnon Orbichems rapport) förväntades den genomsnittliga årliga tillväxttakten för konsumtionen av monoklorättiksyra under perioden 2005–2015 uppgå till [2–2,4] % för Europa och Nord- och Sydamerika, och att den globalt skulle kunna uppgå till [2,5–3] %–[3–3,6] %. I en rapport från 2010 räknade Kline & Company med en stor ökning av den årliga europeiska produktionen av CMC ([3–3,6] %) och tioglykolsyra ([2,5–3] %) – de största användningsområdena för monoklorättiksyra. I en rapport från 2011 från SRI Consulting (SRI:s rapport från 2011) (78) konstaterades i fråga om Nordamerika att marknaden för ytaktiva ämnen hade störst inverkan på konsumtionen av monoklorättiksyra, att det fanns en ökad efterfrågan på CMC inom den petrokemiska industrin och att situationen var mycket positiv inom industrin för polyvinylklorid (PVC), där tioglykolsyra används. Det angavs att syrakonsumtionen hade ökat kontinuerligt i Förenta staterna under perioden 2004–2008 och att denna utveckling endast bröts till följd av den globala ekonomiska krisen 2009. Tecnon Orbichem rapporterade liknande slutsatser för den europeiska marknaden, med en ökad konsumtion av monoklorättiksyra för ytaktiva ämnen ([2,5–3] %–[3–3,6] % per år), CMC ([1,9–2,3] % per år) och tioglykolsyra ([0,9–1,1]–[1,9–2,3] % per år). SRI:s marknadsuppgifter visade också på en kraftig ökning av efterfrågan på monoklorättiksyra i centrala- och östra Europa (en genomsnittlig årlig tillväxttakt 2002–2010 på [8,2–9,5] %).

(134)

PCC betonar att det huvudsakliga motivet till projektet var att utöka PCC-koncernens befintliga värdekedja för klor till att omfatta ämnen med lovande marknadsutsikter. Monoklorättiksyra ansågs passa in i denna strategi, eftersom klor är den viktigaste råvaran för produktionen och volatiliteten på marknaden för monoklorättiksyra ansågs vara begränsad på grund av de diversifierade slutmarknaderna, varav de viktigaste utvecklades i riktning mot en global tillväxt. Med tanke på den duopolistiska marknadsstrukturen för monoklorättiksyra, det höga utnyttjandet av duopolmedlemmarnas produktionskapacitet på marknaderna i EU och Förenta staterna, en kontinuerligt ökande efterfrågan på monoklorättiksyra som i hög grad är opåverkad av kort- och medellångsiktiga ekonomiska fluktuationer samt en lämplig intern tillgång till klor inom PCC-koncernen ansågs projektet vara en motiverad och rimlig investering.

(135)

PCC erinrar om att investeringen görs i ett område som är berättigat till regionalstöd enligt artikel 107.3 a i fördraget och vars BNP per capita under 2007–2013 bara uppgick till 47,52 % av genomsnittet för EU–25. Området var fortfarande ett a-område under perioden 2014–2021, med en BNP per capita på 65,33 % av genomsnittet för EU-25. Den specifika plats där projektet är beläget befinner sig i en ännu svårare situation än området som helhet, och hade under den period som föregick investeringen en arbetslöshet på 21,6 %, varav 46 % var långtidsarbetslösa.

(136)

Projektet har lett till att 150 direkta arbetstillfällen har skapats, bland annat för högkvalificerade ingenjörer och produktionschefer. Det har också lett till att uppskattningsvis 600 indirekta arbetstillfällen har skapats, bland annat för lokala leverantörer. Arbetsvillkoren hos PCC är bättre än standardvillkoren i området, och omfattar till exempel tillgång till utbildning och förmåner.

(137)

PCC har ett nära samarbete med universitet och studentgrupper, bland annat genom att tillhandahålla praktikplatser, workshoppar, utbildningar, partnerskap i tävlingar, erbjuda praktiska utbildningar, premier för goda studieresultat, inrätta stödprogram för lokala skolor och delta i en rad olika sociala evenemang.

(138)

PCC uppger att projektet har stimulerat andra företag att göra parallella investeringar med koppling till anläggningen för monoklorättiksyra, främst företag inom PCC-koncernen men även vissa andra externa företag (t.ex. externa logistikföretag). De viktigaste innovationsmålen med projektet utgjorde också en utgångspunkt för ytterligare forsknings- och utvecklingsverksamhet inom PCC och av PCC i samarbete med ett nätverk av forskningscentrum och specialiserade forsknings- och utvecklingsföretag, till exempel [...], vilket bidrog till kunskapsspridning. Projektet fungerade även som en språngbräda för efterföljande forsknings- och utvecklingsprojekt som valdes ut för separat EU-finansiering.

(139)

Projektet utgör dessutom en plattform för åtgärder som syftar till att minska monoklorättiksyraproduktionens miljöpåverkan, till exempel genom låg energianvändning i den innovativa produktionsprocessen.

(140)

Genom projektet har betydande synergier skapats med andra PCC-anläggningar och regionala verksamheter, vilket gynnar miljön och gör det möjligt att undvika vägtransporter av farligt gods.

(141)

Projektet har lett till betydande skatteinbetalningar till den offentliga budgeten och förbättringar av den industriella infrastrukturen i området, vilket gynnar alla lokala företag.

(142)

PCC SE, moderbolaget i PCC-koncernen, uppgav att PCC har varit [...] sedan anläggningen färdigställdes (uppskalning av produktionen och kommersiell försäljning av monoklorättiksyra inleddes i slutet av 2016). Det klor som PCC använder i produktionsprocessen levereras av PCC Rokita, som är beläget på samma plats och som i sin tur förser [...] med den monoklorättiksyra som detta företag behöver för sin produktion av ytaktiva ämnen. PCC har ett nära samarbete med logistikdotterbolagen PCC Autochem Sp. z o. o. och PCC Intermodal SA.

(143)

Enligt PCC SE är PCC ett av endast tre företag i världen som har egen teknik för att producera monoklorättiksyra av högsta kvalitet, och den innovativa produktionsanläggningen är den enda i sitt slag i östra Europa. PCC får mycket positiva omdömen från kunderna och vunnit priser för hållbarhet (i likhet med PC Exol). PCC SE beskriver PCC Rokitas positiva betydelse för regionen och uppger att projektet utgör en fortsättning, konsolidering och förstärkning av [...] framgångar. PCC SE uppmanar kommissionen att beakta de synergier, effektivitetsvinster och den positiva inverkan som PCC:s investering in Nedre Schlesien medför och som inte skulle ha varit möjliga utan det aktuella stödet.

(144)

PCC SE lämnade på nytt in sin inlaga av den 14 mars 2019, som hade lämnats in i samband med kommissionens preliminära granskning av stödåtgärderna, och uppgav att den fortfarande var relevant. I denna inlaga framhöll PCC SE särskilt den duopolkaraktär som kännetecknade marknaden för monoklorättiksyra, fördelarna med PCC:s verksamhet och farhågorna om att klaganden hade lämnat in ett klagomål i ond tro till kommissionen i syfte att utnyttja reglerna om statligt stöd för att utöva påtryckningar mot en ny konkurrent.

(145)

PCC Autochem Sp. z o. o., som är specialiserat på vägtransporter och intermodala transporter av flytande kemikalier, beskrev de fördelar som företaget hade upplevt till följd av samarbetet med PCC, såsom förbättrad säkerhet för personalen (genom t.ex. ökad utbildning av personalen om förberedelser inför transport av PCC:s produkter), ökad konkurrenskraft (genom t.ex. ökad synlighet och ökat förtroende för varumärket PCC Autochem), ett stabilt marknadsinflytande och utveckling av erfarenheter.

(146)

PCC Exol SA, ett företag som producerar ytaktiva ämnen för industrin, [...]. Enligt företaget är PCC en pålitlig och transparent affärspartner som levererar monoklorättiksyra med högsta kvalitet och renhetsgrad, vilket är särskilt viktigt för [...], eftersom dessa ingår i kosmetika och kroppsvårdsprodukter.

(147)

Tjugosex anställda vid PCC lämnade in uttalanden i vilka de underströk projektets betydelse för regionen. De betonade att PCC tillhandahåller stabil och meningsfull sysselsättning i ett område som lidit brist på arbetstillfällen. Företaget sysselsätter många unga högkvalificerade personer och ger dem möjligheter till utbildning och karriärutveckling, och skapar samtidigt trygghet för familjerna i området. Projektet är en integrerad del av regionens ekonomiska och sociala struktur, och om stödåtgärderna upphävdes skulle det kunna få allvarliga konsekvenser för området.

(148)

Styrelsen för NSZZ Solidarność (fria fackföreningen Solidaritet) i Nedre Schlesien uppgav att PCC genomförde projektet i enlighet med kraven och med hjälp av stora ekonomiska resurser. Detta skulle inte ha varit möjligt utan stödåtgärderna. PCC och projektet är viktiga för lokalsamhället, eftersom deras verksamhet leder till ökad direkt och indirekt sysselsättning och ökade lokala skatteintäkter som kan användas för att utveckla regionen. En förlust av det statliga stödet skulle få katastrofala följder för PCC, PCC-koncernen och för PCC:s anställda och deras familjer.

(149)

SEDA Group Sp. z o. o., ett polskt byggföretag som samarbetade med PCC i projektet, uppgav att man fått PCC som ny kund med vilken man hade ett fruktbart samarbete. Samarbetet med PCC hade gjort det möjligt för företaget att öka sysselsättningen och tillhandahålla utrustning och utbildning för personalen.

(150)

ARAPneumatik L.T.M. Kościelniak Sp. j., en leverantör till PCC, uppgav att projektet har gjort det möjligt för företaget att öka både försäljningen och sysselsättningen, och att det även haft en inverkan på företagets lokala partner. En förlust av PCC som en stabil kund skulle mycket stora konsekvenser.

(151)

Det centrala institutet för gruvverksamhet (Główny Instytut Górnictwa) tillhandahöll analys- och forskningstjänster för PCC, vilket underlättade kunskapsöverföring och möjliggjorde erfarenheter för både institutet och dess miljöövervakningsanläggning (Zakład Monitoringu Środowiska GIG). Institutet framhåller både innovationen inom projektet och att det har bidragit till betydande resultat inom forskning och utveckling.

(152)

Enligt Proton SC, en leverantör till PCC, har företaget genom det stabila samarbetet med PCC kunnat utveckla sin verksamhet och öka sin omsättning.

(153)

ABB Sp. z o. o., som levererade kontroll- och mätutrustning till PCC, uppgav att samarbetet med PCC ger företaget en stabil kund och har gjort det möjligt för företaget att utveckla sin specialutrustning, öka sin omsättning och stärka de tekniska kunskaperna hos sin personal.

(154)

Enligt Rinnen Polska Sp. z o. o. Spedycja Międzynarodowa, ett transportföretag, har transportuppdragen från PCC lett till en optimering av företagets verksamhet, med ökad lönsamhet, minskad bränsleförbrukning och minskade utsläpp som en direkt följd. Företaget uppskattar att samarbetet med PCC har lett till en ökning av antalet anställda med 3,5 tjänster och även medfört indirekta fördelar för många sektorer i fordonsindustrin, såsom leverantörer av reservdelar till fordon.

(155)

VTU Engineering GmbH, en del av VTU-koncernen som utformar anläggningar för processindustrin, uppger att företaget haft ett långvarigt samarbete med PCC sedan PCC grundades, vilket har möjliggjort en ömsesidig utveckling inom vetenskap och forskning. Den grupp inom VTU som arbetar med PCC:s projekt är i huvudsak baserad i Österrike och Italien, vilket har en positiv inverkan på företagets andra verksamhetsområden. Projektet leder till ökad innovation och till kunskapsspridning i Brzeg Dolny.

(156)

Forskningsnätverket ”Łukasiewicz” – det polska centrumet för teknisk utveckling ”PORT” framhöll den positiva inverkan som projektet har för utvecklingen i regionen, bland annat genom att bredda arbetsmarknaden, utveckla samarbetet med företag och främja entreprenörskap. Stödåtgärderna är nödvändiga för att främja PCC:s utveckling och för att föra ut företagets innovationer på marknaden.

(157)

Enligt Bulk Tainer Logistics Limited, en tankoperatör, har företaget sedan samarbetet med PCC inleddes 2016 uppnått en större stabilitet i regionen på grund av de regelbundna transporterna av monoklorättiksyra till och från Polen, vilket har lett till en betydligt förbättrad konkurrenskraft för verksamheten och ett ökat antal lokala underleverantörer. Kännedomen och förtroendet för företagets varumärke har stärkts på den lokala marknaden. Samarbetet med PCC har gjort det möjligt för företaget att öka antalet arbetstillfällen, skaffa sig erfarenhet och utveckla transporttekniken.

(158)

Enligt distriktsstyrelsen i Wołow har inrättandet av den särskilda ekonomiska zonen Wałbrzych lett till ett inflöde av värdefulla investeringar som har haft en stor inverkan på distriktets ekonomiska och sociala utveckling. Den välkomnar det faktum att alla de förväntade fördelarna med projektet har förverkligats, i synnerhet den minskade arbetslösheten till följd av 170 nya arbetstillfällen, varav 120 innehas av invånare i distriktet. Investeringen främjar också entreprenörskap i regionen och har haft en direkt inverkan på utvecklingen av innovativ teknik inom kemiteknik.

(159)

Kommunstyrelsen i Wołów i konstaterar att en del av den särskilda ekonomiska zonen Wałbrzych ligger inom kommunen och att man är aktivt involverad i dess utveckling, som har haft positiva effekter för kommunen, sysselsättning och entreprenörskap.

(160)

Regionpresidenten för Nedre Schlesien framhåller att projektet är beläget i ett område som länge varit eftersatt och att alla investeringar i regionen på ett tydligt sätt bidrar till att förbättra förhållandena där. Kemikaliesektorn har identifierats som en nyckelindustri i regionen med potential att skapa och genomföra betydande innovationer och att stärka kopplingen mellan den privata sektorn och forskarsamhället. Projektet är i linje med regionala och nationella strategier och unionens politik, skapar attraktiva arbetstillfällen och medför en kunskapsöverföring till Polen.

(161)

Kommunstyrelsen i Miękinia, den kommun som gränsar till den plats där projektet genomförs, bekräftar den positiva effekt som projektet har haft för den ekonomiska utvecklingen i regionen genom att skapa 150 nya arbetstillfällen, vilket även har lett till ökad mångfald och ett ökat utbud av arbetskraft samt till att ytterligare indirekta arbetstillfällen har skapats. Närvaron av en stor arbetsplats inom en högteknologisk sektor skapar enorma möjligheter för arbetsmarknadsutvecklingen och uppmuntrar till investeringar i Miękinia. Bättre arbetsvillkor förbättrar livskvaliteten i samhället och bidrar till att skapa känsla av social identitet.

(162)

Kommunstyrelsen i Brzeg Dolny uttryckte oro över att projektets positiva effekter för sysselsättning, innovation, lokala skatteintäkter, ekonomi och entreprenörskap kunde gå förlorade.

(163)

Enligt Politechnika Wrocławska är projektet av stor betydelse för Nedre Schlesien, eftersom det bidrar till forskning, utveckling och utbildning, uppmärksammar Nedre Schlesien som en producent av högkvalitativa produkter på den internationella marknaden, minskar arbetslösheten och stärker det regionala, nationella och internationella samarbetet.

(164)

Den polska industrikammaren för kemiindustrin betonade projektets betydelse för Polen, Europa och kemiindustrin, eftersom det producerar produkter av högsta kvalitet i en innovativ anläggning, vilket är av intresse för globala konsumenter av monoklorättiksyra. Genom projektet kommer en ny aktör in på marknaden för monoklorättiksyra och skapas nya och hållbara arbetstillfällen i regionen (och i Tyskland). Genom att investeringen genomförs i Polen undviker man att investeringar flyttas från Europa till Kina eller Indien. Projektet undanröjer behovet av klortransporter (80) och förbättrar därigenom skyddet av miljön. För kemiindustrin är det uppenbart att projektet var riskabelt, svårt att genomföra och mycket innovativt, och därför inte skulle kunna genomföras utan offentligt stöd. Sedan PCC kom in på marknaden för monoklorättiksyra har situationen på denna marknad förbättrats avsevärt, både i fråga om tillgång och leveranssäkerhet och i fråga om tjänsternas kvalitet. Om stödet drogs in skulle det utgöra ett allvarligt hot mot projektet och PCC.

(165)

PC Logistic Sp. z o. o. uppger att samarbetet med PCC som transportör har hjälpt företaget att bland annat förbättra sina processer, sin personalutbildning och sin utrustning. Detta har lett till ökad kännedom om varumärket och en förbättrad marknadsposition.

(166)

En privatperson som uppger sig vara expert på teknik för växtskyddsmedel framhåller PCC:s innovativa verksamhet och anser att projektet har gjort det möjligt att öka utbudet av en rad moderna kemiska produkter, vilket kommer att en stor betydelse för den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Han uppger att Reach-förordningen (81) har lett till ökade kostnader för företag, vilket gör att statligt stöd är nödvändigt för att företag som PCC ska utveckla nya produkter. […]. Befintliga [...] i Polen skulle behöva transportera det över långa avstånd, vilket medför ökade kostnader och ökade miljörisker och utsläpp. Detta skulle också kunna leda till betydande störningar i den ojämna industriella utvecklingen i unionen.

(167)

Enligt de tredje parterna skulle ett upphävande av stödåtgärderna få betydande negativa konsekvenser för den lokala ekonomin och befolkningen.

(168)

Utöver de tredje parter som lämnade synpunkter till kommissionen bifogades till PCC:s svar på beslutet om att inleda förfarandet yttranden från GEA Process Engineering Sp. z o. o. och Marie-Curie Skłodowska-universitetet i Lublin, som beskrev samarbetet med PCC i mycket positiva ordalag.

(169)

I detta avsnitt beskrivs Polens synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet. Synpunkterna omfattar även Polens kommentarer till de synpunkter från tredje parter som överlämnats till Polen i ett icke-konfidentiellt format. Detta avsnitt innehåller även ytterligare information som Polen lämnat som svar på specifika frågor från kommissionen.

(170)

Innan Polen behandlade de frågor som togs upp i beslutet om att inleda förfarandet framförde Polen sin ståndpunkt att den analys som kommissionen genomfört före utfärdandet av beslutet om det större projektet borde ha undanröjt de flesta av kommissionens farhågor avseende projektet. Enligt Polen kan kommissionen inte bortse från sin egen bedömning i beslutet om det större projektet. Som en del av sin bedömning undersökte kommissionen den berörda marknadens karaktär och struktur. Enligt artikel 41.1 i förordning (EG) nr 1083/2006 krävdes dessutom att denna bedömning skulle bekräfta projektets förenlighet med sammanhållningspolitiken och övrig politik, inklusive konkurrenspolitiken (82). Polen medger visserligen att förfarandet enligt förordning (EG) nr 1083/2006 inte är detsamma som förfarandet enligt artikel 108.3 i fördraget, men anser ändå att det är rimligt att anta att kommissionens slutsatser i beslutet om det större projektet bör tillämpas på andra förfaranden, inbegripet kontroller av förenligheten med reglerna om statligt stöd.

(171)

Polen konstaterar också att den ändrade bidragsordningen hade varit föremål för en granskning med avseende på dess förenlighet med politiken för statligt stöd. Den 4 april 2017 informerade kommissionen (83) de polska myndigheterna om resultaten av granskningen och uttryckte inga betänkligheter om att det stöd som beviljades enligt denna ordning inte skulle vara korrekt (84).

(172)

Mot bakgrund av detta anser Polen att ett negativt beslut avseende bidraget skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen, både i fråga om Polen och i fråga om PCC. Den bedömning av den relevanta marknaden och konkurrenssituationen som kommissionen gjorde och som godkändes av kommissionen i det förfarande som ledde till beslutet om det större projektet borde också vara bindande för kommissionen vid bedömningen av skattebefrielsen.

(173)

De polska myndigheterna lämnade synpunkter om stödåtgärdernas förenlighet med förordning (EG) nr 800/2008.

(174)

Polen instämmer inte i kommissionens preliminära slutsats att den ändrade bidragsordningen tillämpades olagligen från och med den 2 mars 2010, då förordningen om ändring av OPIE-förordningen antogs, eftersom Polen ifrågasätter att landet var skyldigt att lämna in ett uppdaterat formulär med sammanfattande uppgifter om denna ordning i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 800/2008. Polen påpekar att den enda ändring som infördes genom förordningen om ändring av OPIE-förordningen och som var relevant i samband med förordning (EG) nr 800/2008 var att den högsta tillåtna stödnivån höjdes från 25 % till 30 % och att detta inte överskred det högsta värde som fastställts i den polska regionalstödskartan för 2007–2013.

(175)

Polen konstaterar att kommissionen i beslutet om att inleda förfarandet antyder att ändringen av bidragsordningen borde betraktas som en ändring av befintligt stöd i den mening som avses i förordning (EG) nr 659/1999. Enligt artikel 4.1 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (85) utgör en ändring av befintligt stöd varje ändring utom ändringar av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet.

(176)

Polen erinrar emellertid om att stödordningar som omfattas av ett gruppundantag inte utgör ”befintligt stöd” i den mening som avses i förordning (EG) nr 659/1999 och inte bedöms på förhand med avseende på förenligheten. Behovet av och syftet med att tillhandahålla formuläret med sammanfattande uppgifter bör därför endast bedömas med avseende på efterlevnaden av förordning (EG) nr 800/2008. Detta skiljer sig från en ändring av befintligt stöd, där förenligheten har bedömts tidigare och det därför i samband med varje ändring måste bekräftas att kriterierna för förenlighet fortfarande uppfylls.

(177)

Enligt de polska myndigheterna har unionsdomstolarna inte lämnat något avgörande i frågan om tillämpningen av artikel 9.1 förordning (EG) nr 800/2008. Generaladvokat Nils Wahl har dock påpekat att syftet med denna artikel var att göra det möjligt för kommissionen att effektivt och skyndsamt kontrollera att den berörda medlemsstaten uppfyller villkoren för undantag (86). Polen understryker att den ändrade bidragsordningen uppfyller villkoren för undantag, eftersom höjningen av stödnivån inte överskred den högsta tillåtna nivån. De uppgifter om bidragsordningen som tidigare offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning var också fortfarande giltiga. Under alla omständigheter konstaterar Polen att den ändrade bidragsordningen hade kontrollerats av kommissionen och att inga farhågor hade uttryckts angående dess överensstämmelse med förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 33).

(178)

Mot bakgrund av den ståndpunkt som anges i skälen 174–177 anser Polen inte att bidraget är olagligt på grund av att det skulle ha beviljats på grundval av en olaglig stödordning. Polen hävdar också att rättsakten om beviljande av stödet innehöll de obligatoriska hänvisningar som krävdes enligt artikel 3.2, eftersom skäl 7 i inledningen till bidragsavtalet innehöll en hänvisning till förordning (EG) nr 800/2008 och dess publikationsreferens. I bidragsavtalet hänvisas även till OPIE-förordningen, som innehåller en tydlig hänvisning till förordning (EG) nr 800/2008, särskilt till kapitel I och artikel 13. Enligt Polen innehåller bidragsavtalet dessutom en kopia av ansökan om bidraget som också innehåller en hänvisning till förordning (EG) nr 800/2008 och artikel 13 i den förordningen.

(179)

När det gäller inlämningen av sammanfattande uppgifter om individuellt stöd för ett stort investeringsprojekt, vilket krävs enligt artikel 9.4 i förordning (EG) nr 800/2008, konstaterar Polen att dessa skickades till kommissionen den 21 juni 2012. Enligt Polen bör eventuella brister i samband med den sena inlämningen betraktas som åtgärdade från och med den dag då kommissionen mottog uppgifterna. PCC hade inte tillhandahållits något stöd innan uppgifterna lämnades in, särskilt som den slutgiltiga rätten att erhålla stödet var beroende av kommissionens godkännande av medfinansieringen från Eruf.

(180)

Polen bestrider att PCC, genom att ange olika stödberättigande kostnader i samband med ansökan om bidraget och i samband med ansökan om skattebefrielsen, skulle ha vilselett de beviljande myndigheterna.

(181)

För det första påpekar Polen att reglerna om stödberättigande utgifter inom operativa program såsom OPIE är strängare än reglerna om statligt stöd till stödberättigande kostnader (som gällde för skattebefrielsen). Vissa av de kostnader som berättigar till statligt stöd utgör därför inte nödvändigtvis kostnader som berättigar till unionsfinansiering.

(182)

För det andra upprepade Polen PCC:s argument (skälen 86 och 87) om att ansökan om bidraget gjordes på grundval av de prognoser som fanns tillgängliga vid den tidpunkten. Den ursprungliga uppskattningen på cirka 223 miljoner zloty (54 miljoner euro) (diskonterat värde) reviderades under de följande åren efter att Siemens Group hade granskat de tekniska och ekonomiska aspekterna av projektet. I den analys (87) som gjordes av Siemens Group, och som Polen överlämnade en kopia av, ökade kostnaderna för projektet till omkring 300 miljoner zloty (72 miljoner euro), vilket skulle ha resulterat i en lägre avkastning på investeringen än vad som krävdes. Eftersom förfarandena för utbetalning av medel inom ramen för OPIE gjorde det omöjligt att öka bidraget till projektet (88) fanns inget behov av att uppdatera de stödberättigande kostnader som angetts för bidraget. Det uppdaterade beloppet för stödberättigande kostnader angavs i stället i ansökan om skattebefrielsen.

(183)

Polen hävdar vidare att det överensstämmer med branschens affärspraxis att uppskattningar av investeringskostnader förändras över tid. Enligt en rekommendation (89) från Association for the Advancement of Cost Engineering (AACE International) skiljer man vid beräkningen av investeringskostnader mellan minst fem nivåer av noggrannhet i uppskattningarna, från klass fem (lägsta noggrannhetsnivån, i början av investeringsplaneringen) till klass ett (högsta noggrannhetsnivån, i slutet av investeringsplaneringen). Polen anger att den tekniska och ekonomiska granskning av projektet som genomfördes av Siemens omfattade klass fyra (utredningar eller genomförbarhetsstudier) till klass tre (budgetering, godkännande eller kontroll). Ökningen mellan klass fyra och klass tre var helt i linje med marknadspraxis.

(184)

Polen betonar att det faktum att PCC fick rätt till bidraget inte innebar att företaget hade åtagit sig en slutgiltig skyldighet att genomföra projektet, som skulle ha varit oåterkallelig. Om företaget hade avstått från att gå vidare skulle den enda konsekvensen bli att stödet drogs in. Företaget hade därför rätt att ansöka om ytterligare stöd mot bakgrund av att de uppskattade kostnaderna hade ökat. Det faktum att bidraget i sig inte hade varit tillräckligt för att PCC skulle gå vidare med projektet framgår tydligt av de handlingar som företaget lämnade in tillsammans med sin ansökan om skattebefrielsen.

(185)

Polen konstaterar att Högsta förvaltningsdomstolens dom (skäl 49) är slutgiltig och att tvisten avgjordes till förmån för PCC. Tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen är därför giltigt och i kraft.

(186)

Polen påpekar också att PCC vid ansökan om tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen var skyldigt att visa att skattebefrielsen uppfyllde villkoren i artikel 8.3 i förordning (EG) nr 800/2008.

(187)

Polen bestrider att det faktum att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen inte anger det högsta stödbelopp som beviljades och inte hänvisar till bidraget innebär att stöd beviljades som överskred de tillåtna gränserna.

(188)

Polen förklarar att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen inte är en fristående rättsakt och att stödets omfattning och villkoren för användningen av det fastställs i lagen om särskilda ekonomiska zoner och förordningen om särskilda ekonomiska zoner. I förordningen om särskilda ekonomiska zoner fastställs högsta tillåtna stödnivåer (90), högsta tillåtna stödbelopp för stora investeringsprojekt (91) och krav om att skattebefrielsen, tillsammans med andra stöd, inte får överstiga de högsta tillåtna nivåerna för regionalstöd (92). I förordningen föreskrivs också begränsningar för kumulering av stöd.

(189)

Polen förklarar vidare att även förhandlingsprotokollet utgör en integrerad del av rättsakten om beviljande av stödet. I protokollet fastställs det högsta tillåtna stödet för projektet genom att det anger det högsta beloppet för projektkostnaderna och hänvisar till förordningen om regionalstödskartor. Det tillgängliga stödbeloppet fastställs genom att den högsta tillåtna stödnivån multipliceras med beloppet för de stödberättigande kostnaderna, vilket jämförs med redan erhållet statligt stöd (bidraget) med diskonterade värden. Det tillgängliga beloppet utgör den övre gränsen för summan av alla förmåner som erhållits i form av regionalstöd till projektet. Om andra former av stöd erhålls för en investering som genomförs i en särskild ekonomisk zon ska kumuleringsreglerna för stöd från olika källor följas.

(190)

Polen konstaterar även att PCC vid sin ansökan om skattebefrielsen godtog villkoren för förhandlingarna och specifikationerna av de grundläggande villkoren för förhandlingarna. I dessa specifikationer anges de rättsliga grunderna för förhandlingarna, däribland lagen om särskilda ekonomiska zoner, lagen om statligt stöd, förordningen om särskilda ekonomiska zoner, 2007 års riktlinjer och förordning (EG) nr 800/2008. I inbjudan att lämna anbud, som offentliggjordes före ansökan, angavs att alla tillstånd som beviljades omfattades av lagen om särskilda ekonomiska zoner och förordningen om särskilda ekonomiska zoner.

(191)

I tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen anges det lägsta beloppet och det högsta beloppet för stödberättigande kostnader, i nominella värden, till 200 miljoner zloty (ca 48 miljoner euro) respektive 300 miljoner zloty (ca 72 miljoner euro). Enligt lagen om särskilda ekonomiska zoner (93) måste det i tillståndet anges ett intervall för stödberättigande utgifter, medan stödet begränsas genom att ett högsta belopp för stödberättigande kostnader anges (som ett skydd mot prisfluktuationer, växelkursförändringar eller andra faktorer som kan bidra till en ökning eller minskning av det totala beloppet). Det högsta beloppet för stödberättigande kostnader i diskonterat värde uppgick till 271 513 408 zloty (65 143 935 euro) (94). Mot bakgrund av detta och bidraget kunde man fastställa den övre gränsen för det statliga stöd som kunde erhållas inom ramen för tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen. Detta belopp överskrider aldrig de tillåtna stödnivåerna.

(192)

Polen konstaterar vidare att PCC, baserat på de inkomster som företaget hade under 2018–2022, har erhållit stöd på 18 386 294 zloty (4 411 405 euro) (95) genom skattebefrielsen, vilket är betydligt lägre än det högsta tillåtna beloppet.

(193)

Polen anser därför att skattebefrielsen uppfyller villkoren i artiklarna 6.2 och 7.1 i förordning (EG) nr 800/2008.

(194)

Polen medger att man lämnade in sammanfattande uppgifter om skattebefrielsen mycket sent (den 16 juli 2015) men anser att eventuella brister trots det avhjälptes genom inlämningen och att skattebefrielsen därför är förenlig med artikel 9.4 i förordning (EG) nr 800/2008. Polen påpekar även att beslutet om att bevilja PCC skattebefrielsen offentliggjordes på webbplatsen för förvaltningsbolaget för den särskilda ekonomiska zonen omedelbart efter det att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen hade utfärdats.

(195)

När det gäller frågan om huruvida tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen innehöll de tydliga hänvisningar som krävdes enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 800/2008 erinrade Polen om att detta tillstånd inte är en fristående rättsakt. Polen påpekade att förhandlingsprotokollet innehöll hänvisningar till lagen om särskilda ekonomiska zoner, förordningen om särskilda ekonomiska zoner och förordning (EG) nr 800/2008, inbegripet relevanta publiceringsuppgifter och hänvisning till Europeiska unionens officiella tidning.

(196)

De polska myndigheterna lämnade synpunkter om stödets förenlighet enligt 2007 års riktlinjer.

(197)

Polen delar inte kommissionens uppfattning, som anges i skäl 103 i beslutet om att inleda förfarandet, att den ändrade bidragsordningen inte innehöll någon uttrycklig hänvisning till det andra villkoret i punkt 38 i 2007 års riktlinjer.

(198)

Polen uppger att stödet beviljades till ett projekt som fick högst betyg enligt på förhand fastställda kriterier och att konkurrensreglerna offentliggjordes tillsammans med meddelandena om inbjudan att lämna in ansökningar. Ansökningarna granskades först med avseende på överensstämmelse med de formella kriterierna och genomgick därefter en innehållsmässig bedömning. De sökande informerades om huruvida deras projekt uppfyllde de formella kriterierna, och de projekt som uppfyllde dessa genomgick en innehållsmässig bedömning. De som fick ett positivt resultat och ett tillräckligt högt betyg valdes ut för finansiering. De sökande fick skriftliga instruktioner. Polen tillhandahöll en kopia av konkurrensreglerna och angav de delar där detta förfarande beskrivs. Polen hävdar att det i den polska versionen av 2007 års riktlinjer, till skillnad från i andra språkversioner (96), inte krävs att en skriftlig bekräftelse av att ett projekt i princip uppfyller villkoren för stödberättigande ska lämnas innan arbetet inleds.

(199)

Polen delar inte heller kommissionens uppfattning, som anges i skäl 104 i beslutet om att inleda förfarandet, att den ändrade bidragsordningen inte uppfyller de villkor för kumuleringskontroll som anges i punkt 74 i 2007 års riktlinjer.

(200)

Polen hävdar att den polska lagstiftningen bygger på ett övergripande tillvägagångssätt och att alla stödordningar regleras av en enhetlig uppsättning regler som fastställs i lagen om statligt stöd och dess tillämpningsföreskrifter. Enligt lagen om statligt stöd måste de sökande i sina ansökningar om stöd lämna uppgifter om statligt stöd som de har erhållit. Polen hävdar att det i kapitel 6 i lagen om statligt stöd anges att de uppgifter som de sökande lämnar därefter kontrolleras av beviljande myndigheter mot uppgifter i systemet för planering, registrering och övervakning av offentligt stöd. I vilken utsträckning stödet får kumuleras fastställs individuellt inom varje stödordning. Polen påpekar att det i bidragsavtalet hänvisas till OPIE-förordningen, inbegripet § 12 i denna om kumulering av stöd från olika källor.

(201)

Polen framförde sin ståndpunkt om stödåtgärdernas förenlighet med 2007 års riktlinjer.

(202)

I skäl 112 i beslutet om att inleda förfarandet ifrågasatte kommissionen om bidraget, som betraktades som ett stöd för särskilda ändamål utanför en stödordning, uppfyllde kravet på stimulanseffekt i punkt 38 i 2007 års riktlinjer. Polen konstaterade i detta sammanhang att man den 2 mars 2011 hade överlämnat en avsiktsförklaring till PCC om att bevilja företaget bidraget och tillhandahöll en kopia av denna.

(203)

I fråga om skattebefrielsen ansåg Polen efter Högsta förvaltningsdomstolens dom inte längre att PCC inte hade ansökt om skattebefrielsen innan arbetet med projektet inleddes. Tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen utfärdades den 19 februari 2013. PCC hävdar att arbetet med projektet inleddes den 5 april 2013.

(204)

När det gäller kommissionens tvivel om att stödåtgärderna tillsammans låg inom det tillåtna stödnivåerna i enlighet med punkt 67 i 2007 års riktlinjer (se skälen 113–123 i beslutet om att inleda förfarandet) hänvisade Polen till sina argument i skälen 180–184 och 187–191.

(205)

I fråga om skattebefrielsen uppgav Polen att förordningen om särskilda ekonomiska zoner förskriver att stödet ska begränsas till det högsta tillåtna beloppet enligt regionalstödskartan (97), att rätten till stöd endast gäller till dess att de högsta nivåerna har uppnåtts (98) samt att stöd som överstiger tröskelvärdet på 75 % måste anmälas till kommissionen (99). Liknande begränsningar finns i lagen om bolagsskatt (100). Polen påpekar också att PCC vid ansökan om skattebefrielsen uppgav att företaget hade erhållit bidraget, vilket innebar att detta skulle beaktas vid beräkningen av det högsta tillåtna stödbeloppet.

(206)

Polen anser därför att det högsta stödbelopp som PCC beviljades genom stödåtgärderna var 23 086 560 euro (95 797 682 zloty (101)) i diskonterat värde, vilket ligger inom de tillåtna gränserna för stödnivån.

(207)

Polen förklarade att kumulering av stöd i form av skattebefrielse med andra former av stöd övervakas och kontrolleras av de behöriga skattemyndigheterna. Sedan 2015 lämnas årliga skattedeklarationer in i elektroniskt format (102). Företag som omfattas av en skattebefrielse för ekonomisk verksamhet som utförs i en särskild ekonomisk zon måste bifoga bilaga CIT/8S till sin skattedeklaration. Bilaga CIT/8S innehåller detaljerade uppgifter om skattebefrielsen för särskilda ekonomiska zoner, såsom stödberättigande kostnader som uppkommit för den berörda investeringen, det stödbelopp som redan utnyttjats inom ramen för skattebefrielsen och beloppet för allt annat stöd som erhållits för investeringen. Genom att skattemyndigheterna har tillgång till denna information i elektroniskt format kan de enkelt fastställa det belopp i statligt stöd som en skattebetalare har rätt till, med beaktande av de faktiska stödberättigande kostnaderna och det belopp i statligt stöd som redan erhållits. Skattebetalarna är skyldiga att bevara relevant dokumentation under hela preskriptionstiden för återkrav av statligt stöd. De nationella skattemyndigheterna kontrollerar regelbundet i ett urval av CIT/8S-bilagor att de uppgifter som lämnats är korrekta för att säkerställa att lagen om bolagsskatt följs. Överträdelser kan leda till sanktioner. Polen hävdar därför att myndigheterna för skattekontroll har de medel som krävs för att effektivt kontrollera att inget stöd begärs utöver det stöd som föreskrivs och att de genomför regelbundna kontroller i detta avseende.

(208)

När det gäller den potentiella tillämpningen av punkt 68 i 2007 års riktlinjer hävdade Polen för det första att denna punkt inte var tillämplig, eftersom man inte ansåg att stödåtgärderna överskred tröskelvärdet på 75 % (skälen 204–206).

(209)

För det andra, när det gäller frågan huruvida punkt 68 a och b var tillämplig på stödåtgärderna, delade Polen under alla omständigheter PCC:s uppfattning (skälen 105–112) och konstaterade att produktmarknaden är hela marknaden för monoklorättiksyra oavsett renhetsklass och att den geografiska marknaden omfattar åtminstone EES och Nord- och Sydamerika (103). Polen delade också PCC:s slutsats (skälen 113–118) att punkt 68 a och b inte är tillämplig på stödåtgärderna.

(210)

Polen hävdar att stödåtgärdernas positiva effekter uppväger de negativa effekterna. I likhet med PCC (skäl 124) betonar Polen att stödets positiva effekter hade kontrollerats och bekräftats av kommissionen genom kommissionens godkännande av det ekonomiska bidraget till projektet från Eruf.

(211)

Polen framhåller att projektet har skapat 160 direkta arbetstillfällen, däribland arbetstillfällen för högkvalificerade arbetstagare, och även indirekta arbetstillfällen, i ett mycket missgynnat område. Området är inte bara berättigat till regionalstöd enligt artikel 107.3 a i fördraget, utan distriktet Wołow, där projektet är baserat, befinner sig i en betydligt svårare situation än området som helhet. Arbetsvillkoren hos PCC är betydligt bättre än vad som är standard i regionen.

(212)

Investeringen har lett till införandet av nya processer och organisationslösningar samt till ytterligare forskning om teknik och produktionstillämpningar för monoklorättiksyra. Resultaten av PCC:s forsknings- och utvecklingsverksamhet, som inte skulle ha genomförts utan stödet, har också gjorts tillgängliga inom ramen för företagets intensiva samarbete med lokala utbildningsinstitutioner, akademiker och studenter.

(213)

Enligt Polen har projektet också skapat synergier med andra anläggningar som drivs av PCC Rokita och regionala verksamheter, och har i synnerhet möjliggjort en säkrare och miljövänligare transport av klor (104) på grund av närheten till leverantörens anläggning. Den innovativa process som PCC använder förbättrar energieffektiviteten och skulle inte ha varit möjlig utan stödet.

(214)

Polen noterade att de synpunkter som tredje parter lämnat till kommissionen (skälen 142–167) tenderade att bekräfta de polska myndigheternas uppfattning om projektets effekter.

(215)

Polen delar även PCC:s uppfattning (skälen 125–126) att projektet har lett till ökad konkurrens och leveranssäkerhet genom inträdet av en ny konkurrent på en duopolmarknad.

(216)

Polen påpekar att marknaden för monoklorättiksyra har vuxit och fortsätter att växa. I kartellbeslutet noterade kommissionen en ökning i både volym och värde under 1996–1998, med en stadig genomsnittlig tillväxt. Liksom PCC (skäl 129) hävdar Polen att denna stadiga uppåtgående trend kan noteras inom hela kemiindustrin, med undantag för en nedgång 2009, särskilt mot bakgrund av den växande marknaden i Förenta staterna, som har ett begränsat lokalt utbud. Polen upprepar också PCC:s synpunkter (skäl 131) och konstaterar att klagandens agerande inte tycks återspegla dennes påståenden om överkapacitet på marknaden.

(217)

Polen lämnade en rad rapporter som fanns tillgängliga när stödet beviljades för att illustrera förhållandena på marknaden vid den tidpunkten. Dessa rapporter innehöll både fastställda uppgifter och prognoser.

(218)

För det första innehöll SRI:s rapport från 2011, som kommissionen hade tillgång till vid tidpunkten för beslutet om att inleda förfarandet, uppgifter om konsumtionen för 2007 och 2010 samt prognoser för 2015.

Tabell 1

SRI:s rapport från 2011, uppgifter om konsumtionen av monoklorättiksyra i kt/år (2007–2015  (105)

(219)

Efter beslutet om att inleda förfarandet lämnade Polen Tecnon Orbichems rapport till kommissionen, som innehöll uppgifter för 2007 samt prognoser för 2010, 2014 och 2015.

Tabell 2

Tecnon Orbichems rapport, uppgifter om konsumtionen av monoklorättiksyra i kt/år (2007–2015)

(220)

Polen tillhandahöll även en rapport från maj 2011 som tagits fram för PCC av Roland Berger Strategy Consultants enligt vilken den sammanlagda efterfrågan på monoklorättiksyra under 2010–2015 i Europa och Nordamerika skulle kunna uppgå till [1,9–2,3]–[3–3,6] % (106). Polen lämnade också in en rapport som utarbetats för PCC i juni 2010 av KlineGroup och som förutspådde en kraftig årlig ökning av konsumtionsvolymen i Europa och Nordamerika på i genomsnitt [1,9–2,3] % och på som högst [3–3,6] % för de viktigaste produkter som monoklorättiksyra används för.

(221)

Polen konstaterar att de uppgifter som lämnades visar att marknaden för monoklorättiksyra växte under den aktuella perioden och att tillväxten översteg den genomsnittliga årliga tillväxttakten i EES. Marknaden för monoklorättiksyra befann sig inte i absolut nedgång (dvs. den uppvisade inte en negativ tillväxttakt), och Polen hävdar att den inte var vikande relativt sett, eftersom marknaden växte betydligt mer än BNP för EES under perioden 2010–2015.

(222)

Polen ansåg också att eftersom projektets första verksamhetsår var 2016 vore det lämpligt att perioden 2010–2016 (eller till och med en längre period) användes som utgångspunkt vid bedömningen av kapaciteten på marknaden för monoklorättiksyra. Polen hävdar att om man utgår från en årlig tillväxttakt på [2–2,4] % för marknaderna i Europa och Nord- och Sydamerika under denna period skulle tillväxten nästan motsvara den kapacitet som tillförs genom projektet.

(223)

Polen uppger vidare att klaganden och Akzo Nobel (numera Nouryon) fattade beslut om att investera på marknaden för monoklorättiksyra (107), vilket bekräftar PCC:s prognoser om ökad konsumtion av monoklorättiksyra efter 2016. Det är därför inte korrekt att påstå att privata investeringar skulle ha styrts bort från marknaden till följd av stödet till PCC, eller att den kapacitet som skapades genom projektet ledde till en undanträngning från marknaden.

(224)

Vidare instämmer Polen i PCC:s påstående (skäl 130) om att klagandens metod att helt enkelt lägga samman nominell kapacitet för att hävda att det rådde ett överutbud på marknaden för monoklorättiksyra är felaktig, och hävdar att det i själva verket råder ett utbudsunderskott på marknaden i Europa och Förenta staterna som ungefär motsvarar den kapacitet som skapas genom projektet. Polen förklarade att den nominella kapaciteten för projektet visserligen var 42 kt/år men att den faktiska kapaciteten som högst uppgick till [34–40] kt/år (108), varav omkring [...].

(225)

I skäl 62 i beslutet om att inleda förfarandet drog kommissionen slutsatsen att stödåtgärderna utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget (skäl 53). Detta bestreds inte av de polska myndigheterna.

(226)

Kommissionen bekräftar därför att stödåtgärderna utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(227)

Kommissionen anser det lämpligt att inleda den slutliga bedömningen med att undersöka stödåtgärdernas förenlighet på grundval av 2007 års riktlinjer.

(228)

I beslutet om att inleda förfarandet uttryckte kommissionen tvivel om huruvida stödåtgärderna, som betraktades som stöd för särskilda ändamål, var förenliga med punkterna 38, 67 och 71 i 2007 års riktlinjer (skälen 74–78). Kommissionen uttryckte även tvivel om huruvida det var nödvändigt att utföra en bedömning av stödåtgärderna enligt kriterierna i punkt 68 i riktlinjerna, och huruvida resultatet av sådan bedömning skulle göra det nödvändigt att genomföra en ingående bedömning (skäl 79). Kommissionen konstaterade också att även om det inte skulle vara nödvändigt att utföra en sådan bedömning, eller om resultatet av denna bedömning inte skulle göra det nödvändigt att genomföra en ingående bedömning, var det inte möjligt för kommissionen att fastställa att de positiva effekterna av stödåtgärderna tydligt uppvägde de negativa (skäl 80).

(229)

Kommissionen anser det lämpligt att inleda den slutliga bedömningen med att undersöka stödåtgärdernas förenlighet på grundval av dessa punkter.

(230)

Enligt punkt 38 (109) i 2007 års riktlinjer anges att vid stöd för särskilda ändamål måste den behöriga myndigheten ha utfärdat en avsiktsförklaring, förenad med villkoret att kommissionen godkänner åtgärden, om att bevilja stöd innan arbetet med projektet inleds. Om arbetet påbörjas innan de villkor som fastställs i denna punkt har uppfyllts kommer projektet inte att vara stödberättigat.

(231)

För att avgöra om stödåtgärderna var förenliga med punkt 38 i 2007 års riktlinjer måste det först fastställas när PCC inledde arbetet med projektet.

(232)

Kommissionen noterar tvisten mellan PCC och Polen i frågan om när arbetet inleddes (skälen 46–48). Kommissionen noterar även den ståndpunkt som uttrycks i Högsta förvaltningsdomstolens dom (skäl 49), som avkunnades efter de händelser som beskrivs i skälen 46–48. Kommissionen erinrar i detta sammanhang om att den har exklusiv behörighet att bedöma stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden (110) och måste göra sin egen bedömning. Kommissionen kan beakta den ståndpunkt som intogs i Högsta förvaltningsdomstolens dom.

(233)

Vid tillämpningen av punkt 38 i 2007 års riktlinjer avses med ”arbetets början” antingen inledningen av bygg- och anläggningsarbetena eller det första bindande åtagandet att beställa utrustning, men inte preliminära genomförbarhetsstudier (111).

(234)

PCC hävdar att man före ansökan om skattebefrielsen endast hade utfört preliminära genomförbarhetsstudier. Kommissionen noterar PCC:s förklaring att företaget, på grund av projektets innovativa och komplexa karaktär, beslutade att inrätta en försöksanläggning för att undersöka projektets genomförbarhet innan man åtog sig att genomföra det (skäl 90). Denna försöksanläggning upptog liten yta, var inte permanent installerad, kunde enkelt demonteras, krävde inget bygg- och anläggningsarbete och överlämnades i själva verket till Siemens direkt efter leveransen (skäl 91). Hela kostnaden för försöksanläggningen uppgick till 150 000 euro, varav en kostnad på 5 814 euro (23 854,19 zloty) uppkom i oktober 2012 (skäl 92). Om resultaten av pilotprojektet hade varit otillfredsställande kunde PCC ha dragit sig ur projektet och återfå de kostnader som lagts ned (skäl 93). Kommissionen har under sin granskning inte mottagit några uppgifter som föranleder ett ifrågasättande av riktigheten i PCC:s påståenden.

(235)

Mot bakgrund av detta anser kommissionen att arbetet med försöksanläggningen inte bör betraktas som ett inledande av arbetet. Kommissionen noterar i synnerhet att försöksanläggningen visserligen var nödvändig för att undersöka projektets genomförbarhet och fastställa en lämplig katalysator men att den inte utgjorde en integrerad del av projektet. Försöksanläggningen upptog liten yta, var inte permanent installerad och överfördes efter mottagandet till Siemens anläggning i Tyskland. Kommissionen noterar att PCC hade en plan för att avyttra de immateriella rättigheterna med koppling till försöksanläggningen om man beslutade att inte gå vidare med projektet (skäl 93). Kostnaderna för försöksanläggningen var dessutom marginella jämfört med kostnaderna för hela projektet. Kommissionen anser inte att inrättandet av försöksanläggningen innebar att PCC åtog sig att genomföra hela projektet. Försöksanläggningen bör därför betraktas som en del av den preliminära genomförbarhetsstudien för projektet, vilket inte utgör ”arbetets början” i den mening som avses i punkt 38 i 2007 års riktlinjer.

(236)

Kommissionen konstaterar att PCC har lagt fram bevis för att företaget inledde bygg- och anläggningsarbetet den 5 april 2013 och ingick det första bindande åtagandet om att beställa utrustning för projektet den 16 augusti 2013 (skäl 89). Inga av de uppgifter som samlades in som en del av de fördjupade undersökningarna tyder på att PCC, förutom försöksanläggningen, hade ingått några andra åtaganden i samband med projektet innan ansökan om stöd lämnades in. Kommissionen anser därför att ”arbetets början” för projektet var den 5 april 2013.

(237)

I skäl 112 i beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att bidraget, som betraktades som stöd för särskilda ändamål, inte tycktes uppfylla det villkor som anges i punkt 38 i 2007 års riktlinjer.

(238)

Kommissionen konstaterar att PCC lämnade in sin ansökan om bidraget den 15 december 2010. Såsom fastställdes under det formella granskningsförfarandet skickade de polska myndigheterna den 2 mars 2011 en skrivelse till PCC i vilken de uppgav att de hade beslutat att bevilja bidraget (skäl 202). I denna skrivelse begärde de polska myndigheterna att PCC skulle tillhandahålla dokumentation ”om Europeiska kommissionens godkännande av stödet” (skäl 30). Den 12 april 2012 ingick de polska myndigheterna ett bidragsavtal med PCC i vilket det angavs att utbetalningen av bidraget för ett ”stort projekt” förutsatte att kommissionen hade godkänt eller ansågs ha godkänt stödet, i enlighet med förordning (EG) nr 659/1999 (skäl 31). I bidragsavtalet hänvisades också bland annat till OPIE-förordningen (i dess ändrade lydelse) och förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 31).

(239)

Kommissionen anser därför att de polska myndigheterna innan arbetet med projektet inleddes inte bara hade utfärdat en avsiktsförklaring om att bevilja PCC bidraget, utan även hade antagit rättsakten om beviljande av stödet.

(240)

I skrivelsen av den 2 mars 2011 angav de polska myndigheterna att kommissionens godkännande krävdes för stödet. I bidragsavtalet hänvisades till OPIE-förordningen (i dess ändrade lydelse), där det angavs att projektet skulle anmälas till kommissionen om det erhöll stöd på mer än 30 miljoner euro (skäl 31). Av detta följer att projektet inte behövde anmälas till kommissionen om det erhöll stöd under detta belopp. Detta överensstämmer med kraven i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 800/2008, till vilka det också hänvisades i bidragsavtalet (skäl 31). Mot bakgrund av detta anser kommissionen att de polska myndigheterna hade informerat PCC om att bidraget beviljades med förbehåll för kommissionens godkännande, i den mån detta krävdes enligt unionsrätten. De polska myndigheterna uppfyllde därmed kraven i punkt 38 i 2007 års riktlinjer i detta avseende.

(241)

I alla händelser konstaterar kommissionen att det enligt unionens rättspraxis ankommer på kommissionen att bedöma om det föreligger en avsiktsförklaring i den mening som avses i punkt 38 i 2007 års riktlinjer genom att bedöma omständigheterna i varje enskilt fall för att fastställa om utsikterna för att stödet skulle beviljas var tillräckligt sannolika för att kriteriet om stimulanseffekt ska anses vara uppfyllt. Kommissionen måste särskilt beakta exakt vilken form och karaktär handlingarna från de behöriga myndigheterna hade samt andra relevanta omständigheter för att bedöma förekomsten av stimulanseffekt (112).

(242)

Med utgångspunkt i detta resonemang anser kommissionen att den centrala frågan för att avgöra om kraven i punkt 38 i 2007 års riktlinjer är uppfyllda i detta fall är om det kan fastställas att PCC inte inledde arbetet med projektet innan företaget ansåg att det var rimligt att anta att bidraget skulle beviljas. I detta avseende noterar kommissionen att PCC inledde arbetet med projektet den 5 april 2013 (skäl 236), nästan ett helt år efter att ha erhållit inte bara en avsiktsförklaring utan även det faktiska stödinstrumentet från de polska myndigheterna (skäl 239).

(243)

Kommissionen konstaterar därför att de polska myndigheterna, i enlighet med kraven i punkt 38, hade utfärdat en avsiktsförklaring om att bevilja PCC bidraget innan arbetet inleddes den 5 april 2013.

(244)

Kommissionen drar därför slutsatsen att bidraget uppfyller villkoren i punkt 38 i 2007 års riktlinjer.

(245)

I skälen 109–111 i beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att skattebefrielsen, som betraktades som stöd för särskilda ändamål, inte tycktes uppfylla det villkor som anges i punkt 38 i 2007 års riktlinjer.

(246)

Kommissionen erinrar om att Polen vid tidpunkten för beslutet om att inleda förfarandet ansåg att PCC hade inlett arbetet med projektet innan ansökan om skattebefrielsen lämnades in (skälen 46 och 47) och att kommissionen preliminärt instämde i denna slutsats (skäl 57).

(247)

Efter att ha granskat de uppgifter som lämnats har kommissionen dragit slutsatsen att arbetet med projektet inleddes den 5 april 2013 (skäl 236).

(248)

För att omfattas av skattebefrielsen ansökte PCC om tillstånd att bedriva ekonomisk verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen den 11 februari 2013 (skäl 40). Den 12 februari 2013 godkände förvaltningsbolaget för den särskilda ekonomiska zonen att PCC skulle beviljas tillstånd att bedriva verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen, vilket framgår av förhandlingsprotokollet (skäl 41). Den 19 februari 2013 utfärdade förvaltningsbolaget för den särskilda ekonomiska zonen tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen, genom vilket PCC beviljades skattebefrielsen (skäl 42).

(249)

Mot bakgrund av detta kan det konstateras att de polska myndigheterna inte bara hade utfärdat en avsiktsförklaring om att bevilja PCC skattebefrielsen (och bekräftat att PCC var berättigat till stödet) utan även hade antagit rättsakten om beviljande av stödet innan PCC inledde arbetet med projektet.

(250)

Kommissionen konstaterar att det varken i förhandlingsprotokollet eller i tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen angavs att de polska myndigheternas avsikt att bevilja stödet var förenat med villkoret att stödet måste godkännas av kommissionen. Kommissionen noterar dock de polska myndigheternas ståndpunkt att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen inte är en fristående rättsakt och att olika rättsliga grunder berörs i tillståndet i form av hänvisningar (skälen 188–190).

(251)

I detta avseende erinrar kommissionen om att det i den inbjudan att lämna anbud som PCC besvarade genom att ansöka om skattebefrielsen angavs att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen skulle utfärdas på grundval av lagen om särskilda ekonomiska zoner och förordningen om särskilda ekonomiska zoner. När ansökan om lämnades in godtog PCC villkoren för förhandlingarna och anbudsspecifikationerna utan förbehåll (skäl 40). I anbudsspecifikationerna angavs att förhandlingarna skulle genomföras på grundval av bland annat lagen om särskilda ekonomiska zoner och förordningen om särskilda ekonomiska zoner. I förhandlingsprotokollet bekräftas dessutom att PCC hade informerats om att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen skulle utfärdas i enlighet med bland annat förordningen om särskilda ekonomiska zoner och förordning (EG) nr 800/2008 (skäl 41).

(252)

Kommissionen instämmer därför i att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen inte var en fristående rättsakt och att de angivna rättsakterna, i synnerhet lagen om särskilda ekonomiska zoner och förordningen om särskilda ekonomiska zoner, införlivades i det genom hänvisningar. Bestämmelserna i dessa rättsakter var därför tillämpliga på den skattebefrielse som PCC beviljades.

(253)

I detta avseende noterar kommissionen att det i § 4 punkt 5 i förordningen om särskilda ekonomiska zoner anges att om stöd till ett stort investeringsprojekt överstiger 75 % av det högsta tillåtna stöd som kan beviljas för en investering med stödberättigande kostnader motsvarande 100 miljoner euro, med tillämpning av de normala stödtak som gäller för stora företag i den godkända regionalstödskartan den dag då stödet beviljas, ska stödet anmälas till kommissionen. Av detta följer att projektet inte behövde anmälas till kommissionen om det erhöll stöd under detta belopp. Detta överensstämmer med det krav på anmälan av stöd till stora investeringsprojekt som anges i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 800/2008. Mot bakgrund av detta anser kommissionen att tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen utfärdades med förbehåll för kommissionens godkännande, i den mån ett sådant godkännande krävdes enligt unionsrätten.

(254)

Kommissionen erinrar också om att den centrala frågan för att avgöra om kraven i punkt 38 i 2007 års riktlinjer är uppfyllda är om det kan fastställas att PCC inte inledde arbetet med projektet innan företaget ansåg att det var rimligt att anta att skattebefrielsen skulle erhållas (skäl 242). I detta avseende noterar kommissionen att när PCC inledde arbetet med projektet den 5 april 2013 (skäl 236) hade företaget erhållit inte bara en avsiktsförklaring utan även det faktiska stödinstrumentet från de polska myndigheterna (skäl 249).

(255)

Kommissionen konstaterar därför att de polska myndigheterna, i enlighet med kraven i punkt 38, hade utfärdat en avsiktsförklaring om att bevilja PCC skattebefrielsen innan arbetet inleddes den 5 april 2013.

(256)

Kommissionen drar därför slutsatsen att skattebefrielsen uppfyller villkoren i punkt 38 i 2007 års riktlinjer.

(257)

Sammanfattningsvis anser kommissionen att de stödåtgärder som PCC beviljats (både bidraget och skattebefrielsen) uppfyller villkoren i punkt 38 i 2007 års riktlinjer (skälen 244 och 256).

(258)

I punkt 67 (113) i 2007 års riktlinjer föreskrivs ett justerat tak för regionalstöd till stora investeringsprojekt. För att avgöra om stödåtgärderna är förenliga med detta tak är det nödvändigt att för det första fastställa det belopp för stödberättigande kostnader som ska beaktas vid beräkningen av stödnivån och för det andra att kontrollera om stödåtgärderna överensstämmer med detta tak.

(259)

I beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att det inte stod klart varför PCC hade angett olika stödberättigande kostnader för projektet i ansökan om bidraget och i ansökan om skattebefrielsen (skäl 76).

(260)

Kommissionen noterar de förklaringar som lämnats av Polen (skälen 180–184) och PCC (skälen 85–88) om varför de stödberättigande kostnader som PCC åberopade i sin ansökan om bidraget skilde sig från dem som angavs i ansökan om skattebefrielsen. Polen och PCC hävdar i huvudsak att PCC under tiden mellan ansökan om bidraget och ansökan om skattebefrielsen mottog råd från en tredje part som ledde till att de beräknade kostnaderna ökade. Eftersom projektet mot bakgrund av denna ökning inte skulle vara tillräckligt lönsamt för att kunna genomföras ansökte PCC om mer stöd i form av skattebefrielsen.

(261)

Kommissionen erinrar om att PCC inledde arbetet med projektet den 5 april 2013 (skäl 236) och ansökte om skattebefrielsen den 11 februari 2013 (skäl 40). Eftersom PCC inte hade inlett arbetet när företaget ansökte om skattebefrielsen hade företaget möjlighet att ansöka om ytterligare stöd för projektet.

(262)

Kommissionen konstaterar att PCC vid ansökan om bidraget hade uppgett att stödet var tillräckligt för att kunna genomföra projektet i Polen (skäl 30). Kommissionen noterar även att PCC genom att underteckna bidragsavtalet den 4 april 2012 godtog att eventuella kostnadsökningar för projektet inte skulle var stödberättigande utan bäras av PCC (skäl 31).

(263)

I detta avseende instämmer kommissionen med Polen (skäl 184) i att PCC:s erhållande av rätten till bidraget inte medförde en skyldighet för företaget att genomföra projektet. Vidare anser kommissionen att bidragsavtalet inte hindrade PCC från att ansöka om annat statligt stöd i händelse av ökade kostnader, utan snarare angav att inget ytterligare stöd skulle ges inom ramen för OPIE i ett sådant fall, i enlighet med villkoren i bidragsavtalet.

(264)

Polen överlämnade en kopia av den rapport som Siemens lämnade till PCC (skäl 182), där det angavs att kostnaderna för projektet skulle öka till [66 340 000–80 340 000 euro] ([72 290 000–87 500 000 euro] inräknat en reserv för oförutsedda utgifter) (114). Kommissionen noterar i detta avseende Polens förklaring att det är praxis inom branschen att kostnadsberäkningar för sådana projekt revideras över tid (skäl 183). Kommissionen noterar att PCC i den finansiella analys som lämnades in tillsammans med ansökan om skattebefrielsen angav investeringskostnaderna till 301 478 910 zloty (skäl 40). I ansökan och den åtföljande affärsplanen angavs de stödberättigande kostnaderna till som högst 300 000 000 zloty (skäl 40). Även om dessa belopp inte är identiska ligger de i samma storleksordning (bortsett från reserven för oförutsedda utgifter i Siemens rapport (115)); kommissionen noterar också att de angavs i olika valutor, vilket kan ha lett till avvikelser beroende på vilka växelkurser som användes. De högsta belopp som ansöktes om och beviljades inom ramen för tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen (116) bekräftas således i Siemens rapport och i den finansiella analys som lämnades in tillsammans med ansökan om skattebefrielsen.

(265)

Kommissionen anser därför att det är det belopp som anges i tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen som bör beaktas vid bedömningen av om det högsta sammanlagda stödbelopp som PCC beviljades var förenligt med det gällande stödtaket.

(266)

Efter att de stödberättigande kostnaderna har fastställts måste det högsta tillåtna stödbeloppet för projektet fastställas med hjälp av den formel som anges i punkt 67 i 2007 års riktlinjer: högsta tillåtna stödbelopp = R × (50 + 0,50 × B + 0,34 × C), där R är det ojusterade regionala stödtaket, B de stödberättigande kostnaderna mellan 50 miljoner och 100 miljoner euro, och C de eventuella stödberättigande kostnader som överstiger 100 miljoner euro.

(267)

Med ett högsta belopp för stödberättigande kostnader på 271 513 408 zloty (65 143 935 euro) ska formeln tillämpas på följande sätt: 40 % × (50 miljoner + 0,5 × 15 143 935 + 0,34 × 0). Detta resulterar i ett högsta tillåtet stödbelopp på 23 028 787 euro (95 981 681 zloty) (117). Uttryckt som stödnivå motsvarar detta 35 % av de stödberättigande kostnaderna.

(268)

Kommissionen måste fastställa huruvida stödåtgärderna överensstämmer med detta tak. När det gäller bidraget ligger det klart under detta tak. I själva tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen nämns inte någon tidigare stödåtgärd, och det innehåller inga bestämmelser som skulle förhindra att det totala regionala investeringsstödet till projektet (i form av skattebefrielsen och bidraget) överskrider det aktuella taket.

(269)

Kommissionen konstaterar dock att PCC vid ansökan om skattebefrielsen uppgav att företaget hade erhållit bidraget (skäl 40). De polska myndigheterna var således medvetna om att PCC redan hade utnyttjat bidraget när de beslutade att bevilja företaget skattebefrielsen.

(270)

Tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen är vidare inte en fristående rättsakt, utan flera andra rättsliga bestämmelser har införlivats i det genom hänvisningar, i synnerhet förordningen om särskilda ekonomiska zoner (skäl 252). I detta avseende konstaterar kommissionen att det i förordningen om särskilda ekonomiska zoner fastställdes högsta tillåtna stödnivåer, högsta tillåtet stödbelopp för stora investeringsprojekt och krav om att skattebefrielsen, tillsammans med andra stöd, inte får överstiga de högsta tillåtna nivåerna för regionalstöd (skäl 188). De begränsningar av stöd som fastställs i dessa bestämmelser i förordningen överensstämmer med de begränsningar av stöd som anges i 2007 års riktlinjer. Kommissionen anser därför att dessa bestämmelser som har införlivats i tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen i praktiken bör säkerställa att det högsta stödbelopp som beviljas på grundval av tillståndet inte överskrider det högsta tillåtna beloppet enligt 2007 års riktlinjer.

(271)

Mot bakgrund av detta drar kommissionen slutsatsen att det stödbelopp som PCC kan erhålla i form av skattebefrielsen ska betraktas som det högsta stödbelopp som är tillgängligt för projektet på grundval av de stödberättigande kostnader som anges i tillståndet för verksamhet i den särskilda ekonomiska zonen (skäl 267), minus det stödbelopp som erhållits i form av bidrag (skäl 31).

(272)

Mot bakgrund av denna slutsats, som bekräftats av de polska myndigheterna, överskrider det totala belopp i regionalt investeringsstöd som beviljats till projektet genom bidraget och skattebefrielsen inte det högsta tillåtna stödbeloppet enligt 2007 års riktlinjer.

(273)

Mot bakgrund av de överväganden som anges i skälen 259–272 drar kommissionen slutsatsen att stödåtgärderna uppfyller villkoren i punkt 67 i 2007 års riktlinjer.

(274)

I punkt 71 (118) i 2007 års riktlinjer anges att om stöd beviljas samtidigt inom ramen för flera regionala stödordningar eller tillsammans med stöd för särskilda ändamål gäller stödtaken det totala stödbeloppet.

(275)

Mot bakgrund av slutsatserna i skälen 271 och 272 konstaterar kommissionen att konstaterar kommissionen att bidraget och skattebefrielsen tillsammans beviljades PCC endast i den mån de inte överskred den högsta tillåtna den högsta tillåtna stödnivån enligt 2007 års riktlinjer. Kumulering av stöd i form av skattebefrielse med andra former av stöd övervakas och kontrolleras av de behöriga skattemyndigheterna, som har medel för att effektivt kontrollera att ett alltför högt stöd inte begärs och för att ålägga sanktioner vid överträdelser (skäl 207). Kommissionen kan för fullständighetens skull konstatera att PCC hittills har erhållit ett betydligt lägre belopp än det högsta möjliga stödbeloppet i form av skattebefrielse (skäl 192), vilket inte ger upphov några särskilda betänkligheter i fråga om övervakningen av kumulationen av stödet till PCC.

(276)

Kommissionen drar därför slutsatsen att stödåtgärderna uppfyller villkoren i punkt 71 i 2007 års riktlinjer.

(277)

Kommissionen drar därför slutsatsen att stödåtgärderna uppfyller villkoren i punkterna 38, 67 och 71 i 2007 års riktlinjer (skälen 257, 273 och 276). Kommissionen erinrar om att den i beslutet om att inleda förfarandet endast uttryckte tvivel om stödåtgärdernas förenlighet med dessa punkter (skäl 228). Eftersom kommissionen inte uttryckte tvivel om stödåtgärdernas förenlighet med övriga punkter i riktlinjerna bekräftade kommissionen implicit att den inte hyste några tvivel avseende dessa (119). För att skingra varje tvivel konstaterar kommissionen att den anser att stödåtgärderna uppfyller övriga krav i 2007 års riktlinjer enligt följande:

(278)

Kommissionen drar därför slutsatsen att stödåtgärderna uppfyller förenlighetskraven i 2007 års riktlinjer.

(279)

Efter att ha konstaterat att stödåtgärderna uppfyller kraven i 2007 års riktlinjer (skäl 278) måste kommissionen nu avgöra om det krävs en ingående bedömning av stödåtgärderna i enlighet med punkt 68 i riktlinjerna.

(280)

I punkt 68 (120) i 2007 års riktlinjer anges att om det totala stödbeloppet från alla källor överstiger tröskelvärdet på 75 % (skäl 97) måste kommissionen utföra en bedömning enligt kriterierna i punkt 68 a och b. Om stödet uppfyller villkoren i punkt 68 a eller b kan stödet endast godkännas efter en ingående bedömning.

(281)

Det tröskelvärde på 75 % som är tillämpligt i detta fall uppgår till 30 miljoner euro. Såsom PCC har påpekat har detta inte ifrågasatts (skäl 97). Det högsta stödbelopp som PCC beviljades för projektet uppgick till 23 028 787 euro (95 981 681 zloty) (skälen 267–272). Det totala stödbeloppet för projektet från alla källor överstiger således inte tröskelvärdet på 75 %.

(282)

Kommissionen drar därför slutsatsen att punkt 68 inte är tillämplig och att det inte är nödvändigt att utföra en bedömning enligt kriterierna i punkt 68 a och b i 2007 års riktlinjer. Det är därför inte nödvändigt att göra en ingående bedömning av stödet till PCC i enlighet med kriterierna i punkt 68.

(283)

Kommissionen har därför dragit slutsatsen att stödåtgärderna uppfyller villkoren i punkterna 38 (skäl 257), 67 (skäl 273) och 71 (skäl 276) i 2007 års riktlinjer. De uppfyller därmed förenlighetskraven i dessa riktlinjer. Kommissionen har även dragit slutsatsen att stödåtgärderna inte medför något behov av en ingående bedömning i enlighet med punkt 68 i 2007 års riktlinjer (skäl 282).

(284)

Oberoende av resultatet av en bedömning enligt kriterierna i punkt 68 måste kommissionen för att fastställa stödåtgärdernas förenlighet på grundval av 2007 års riktlinjer avgöra huruvida stödets positiva effekter uppväger de negativa, om den hyser tvivel i detta avseende (121).

(285)

Kommissionen konstaterar att Polen beviljade bidraget i april 2012 och skattebefrielsen i februari 2013. Det är därför lämpligt att analysera de faktiska omständigheterna och de uppgifter som fanns tillgängliga vid den tidpunkten.

(286)

Kommissionen konstaterar att projektet ger ett betydande positivt bidrag till den regionala utvecklingen, vilket är syftet med statligt regionalstöd såsom de granskade stödåtgärderna. Kommissionen noterar särskilt följande fördelar med projektet, som kunde förutses vid den tidpunkt då stödåtgärderna beviljades:

(287)

Kommissionen konstaterar att klaganden hävdar att projektet genomfördes på en marknad med överkapacitet (skäl 51).

(288)

För att bedöma om projektet genomfördes på en marknad med överkapacitet och hur detta i så fall skulle påverka avvägningstestet, måste först den relevanta produktmarknaden och den relevanta geografiska marknaden fastställas.

(289)

Kommissionen konstaterar att den relevanta produktmarknaden enligt klaganden är marknaden för ultraren monoklorättiksyra (skäl 51 samt skälen 135 och 136 i beslutet att inleda förfarandet), medan Polen och PCC hävdar att det är hela marknaden för monoklorättiksyra (skälen 105–108 och 209).

(290)

Kommissionen erinrar om att den relevanta produktmarknaden enligt punkt 69 i 2007 års riktlinjer ”omfattar den berörda produkten och de produkter som anses utgöra substitut till denna, antingen av konsumenterna (på grund av produkternas egenskaper, pris och avsedda användningsområde) eller av tillverkaren (på grund av flexibla produktionsanläggningar)” (understrykning tillagd). Kommissionen anser därför att om antingen konsumenterna eller tillverkarna anser att de olika renhetsklasserna av monoklorättiksyra är utbytbara bör de anses tillhöra samma produktmarknad.

(291)

Kommissionen konstaterar för det första att de olika marknadsrapporter som Polen har tillhandahållit (skälen 217–219) inte gör någon åtskillnad mellan renhetsklasser, utan behandlar marknaden för monoklorättiksyra som en helhet. Inte heller den marknadsinformation som klaganden tillhandahöll under den preliminära granskningen (se skäl 26 i beslutet om att inleda förfarandet) gör någon åtskillnad mellan renhetsklasser, utan avser marknaden för monoklorättiksyra som helhet. Kommissionen har i sin tidigare ärendepraxis inte ansett att det funnits tillräckliga skäl för att segmentera produktmarknaden efter renhetsklasser, utan har betraktat marknaden för monoklorättiksyra som en helhet (122).

(292)

När det gäller efterfrågesidan konstaterar kommissionen att det enligt klaganden finns minst två separata marknader för monoklorättiksyraprodukter, en för de två högsta renhetsgraderna och en för de två lägsta renhetsgraderna (skäl 136 i beslutet om att inleda förfarandet), medan PCC hävdar att användningen monoklorättiksyra med en viss renhetsgrad beror på kundernas val snarare än begränsningar som rör produktens egenskaper, pris och avsedda användning (skäl 105). Kommissionen konstaterar att de allmänna användningsområdena för monoklorättiksyra (skäl 21) i stort sett är desamma oavsett renhet. För vissa särskilda användningsområden kan kunderna föredra en högre renhetsgrad.

(293)

Under alla omständigheter konstaterar kommissionen när det gäller utbudssidan att både klaganden, Nouryon (tidigare Akzo Nobel) och PCC genom sina produktionsanläggningar har full flexibilitet att producera monoklorättiksyra i alla renhetsklasser (skäl 106). På utbudssidan förefaller det därför som om olika renhetsgrader av monoklorättiksyra bör betraktas som utbytbara. Mot bakgrund av den höga graden av utbytbarhet på utbudssidan och avsaknaden av tydliga indikatorer på bristande utbytbarhet på efterfrågesidan drar kommissionen slutsatsen att en ytterligare uppdelning av marknaden för monoklorättiksyra inte är lämplig och att den relevanta produktmarknaden är marknaden för monoklorättiksyra, oavsett renhetsgrad.

(294)

Kommissionen konstaterar att den relevanta geografiska marknaden enligt klaganden är EES (skäl 51), medan Polen och PCC hävdar att den omfattar åtminstone EES, Nordamerika och Sydamerika (skälen 109–112 och 209).

(295)

Kommissionen konstaterar att tidigare ärendepraxis inte är entydig i detta avseende. Medan kommissionen i sitt beslut om sammanslagningen av Akzo och Nobel Industrier 1994 (123) fann det lämpligt att undersöka marknaden för monoklorättiksyra i Västeuropa, konstaterade kommissionen 2020 att denna marknad eventuellt inte längre är relevant och lämnade frågan om definitionen av den geografiska marknaden för monoklorättiksyra öppen (124).

(296)

Kommissionen noterar för det första att klaganden själv, som är baserad i unionen, förefaller vara en stor exportör till åtminstone de nord- och sydamerikanska marknaderna (skäl 111). Detta tycks stå i strid med klagandens påstående att marknaden skulle vara begränsad till EES.

(297)

Kommissionen noterar att det verkar finnas en intensiv handel med monoklorättiksyra mellan Europa och Förenta staterna. I SRI:s rapport från 2011 uppges att (125) 43 % av Förenta staternas konsumtion av monoklorättiksyra 2010 baserades på import, varav 69 % kom från Tyskland och 24 % från Nederländerna (126). Det finns också bevis för en betydande handel mellan Europa och övriga Nordamerika. I SRI:s rapport från 2011 anges att Kanada, som inte har någon inhemsk producent av monoklorättiksyra, importerar monoklorättiksyra från Sverige, Nederländerna och Tyskland (127), medan Mexiko också traditionellt importerar monoklorättiksyra från Tyskland (128). Länderna i Central- och Sydamerika tycks också importera betydande mängder monoklorättiksyra från Europa. År 2010 kom till exempel 34 % av Argentinas import från Tyskland, och även Brasilien och Colombia importerade monoklorättiksyra (129).

(298)

Såsom Polen och PCC påpekar (skälen 112 och 209) kan det också finnas visst fog för att hävda att den geografiska marknaden är ännu större än Europa och Nord- och Sydamerika. I SRI:s rapport från 2011 anges till exempel att merparten av importen till Västeuropa år 2006 kom från Japan (41 %) och Indien (39 %), medan nästan all import efter 2008 kom från Indien, även om omfattningen av denna import fortfarande är ganska marginell. Under 2010 gick en stor del av den västeuropeiska exporten till Förenta staterna, Argentina och Sydafrika (130). Tecnon Orbichems rapport tycks dock antyda att marknaden för monoklorättiksyra är en global marknad (131). Såsom PCC och Polen har påpekat (skälen 112 och 209) kan det vara så att asiatiska producenter riktar sin uppmärksamhet utanför de europeiska och amerikanska marknaderna. Det förefaller dock uppenbart att det förekommer en stabil handel med monoklorättiksyra mellan åtminstone Europa och Nord- och Sydamerika.

(299)

Kommissionen drar därför slutsatsen att marknaden för monoklorättiksyra inte är begränsad till EES. Kommissionen konstaterar dock att den för sin bedömning inte behöver fastställa den exakta geografiska marknaden (utöver att den är större än EES), eftersom den relevanta geografiska marknadens omfattning utanför EES inte har någon väsentlig inverkan på resultaten av kommissionens analys av de relevanta marknadstrenderna (skälen 301–305).

(300)

I sitt klagomål hävdade klaganden att det finns en överkapacitet på marknaden för monoklorättiksyra och att projektet skulle öka överkapaciteten.

(301)

Kommissionen konstaterar för det första att de uppgifter som klaganden har lämnat (skäl 26 i beslutet om att inleda förfarandet) inte stöder påståendet att det rådde en strukturell överkapacitet på marknaden för monoklorättiksyra under åren före PCC:s investeringsbeslut. De uppgifter som lämnades visar snarare på en marknad med relativt stabil efterfrågan (bortsett från de direkta effekterna av finanskrisen 2008), relativt höga och stabila exportnivåer från unionen till tredjeländer och mycket låga importnivåer. Produktionen i Europa har legat på en relativt stabil nivå i förhållande till den totala kapaciteten. Enligt kommissionen är det faktum att efterfrågan ligger under den absoluta produktionskapaciteten är inte i sig en indikation på strukturell överkapacitet, särskilt mot bakgrund av att den faktiska kapaciteten är lägre än den nominella kapaciteten, vilket PCC och Polen framhåller (skälen 130 och 224) (132). Inte heller den omständigheten att den europeiska efterfrågan i sig var lägre än den faktiska produktionen eller produktionskapaciteten är något tecken på strukturell överkapacitet, med tanke på att en betydande del av den europeiska produktionen exporterades varje år på en relativt stabil nivå. Kommissionen anser därför inte att de uppgifter som klaganden lämnat utgör bevis för att det rådde överkapacitet på marknaden vid den tidpunkt då PCC genomförde sin investering.

(302)

När det gäller påståendet att projektet skulle öka överkapaciteten konstaterar kommissionen för det första, i enlighet med vad som anges ovan, att marknaden inte kännetecknades av någon strukturell överkapacitet före investeringen. Kommissionen har dock bedömt huruvida investeringen skulle kunna leda till överkapacitet.

(303)

Kommissionen erinrar om att projektet enligt planerna skulle ha en årlig nominell produktionskapacitet på 42 kt (skäl 18). Den faktiska produktionskapaciteten beräknas dock uppgå till [34–40] kt/år (skälen 130 och 224). Det stämmer att detta, med oförändrad lokal efterfrågan och export, skulle innebära en betydande ökning av kapaciteten på marknaden. Såsom PCC och Polen har påpekat måste dock ökningen av produktionskapaciteten bedömas mot bakgrund av den förväntade efterfrågan på marknaden vid tidpunkten för investeringen (133).

(304)

De oberoende rapporter som Polen tillhandahållit, och som fanns tillgängliga vid den tidpunkt då stödåtgärderna beviljades, innehåller prognoser för 2015. Enligt SRI:s rapport från 2011 förväntades en absolut ökning av den årliga konsumtionen av monoklorättiksyra på alla viktiga marknader under perioden 2010–2015, närmare bestämt med [14–16,5] kt enbart i Europa, med [18–22] kt i Europa och Förenta staterna sammanlagt, med [20–24] kt i Europa och Nordamerika sammanlagt, med [22–27] kt i Europa och Nord- och Sydamerika sammanlagt och med [150–180] kt globalt (skäl 218). Detta motsvarar en positiv genomsnittlig årlig tillväxttakt mätt i volym för 2010–2015 på [1,4–1,6] % för Europa, [1,4–1,6] % för Europa och Förenta staterna, [1,4–1,6] % för Europa och Nordamerika, [1,4–1,6] % för Europa och Nord- och Sydamerika samt [3,2–3,7] % globalt.

(305)

I Tecnon Orbichems rapport anges prognosuppgifter för åren 2010–2015 som visar på en årlig ökning av konsumtionen av monoklorättiksyra mätt i volym på [14–15,2] kt i Europa, [22–26] kt i Europa and Nordamerika, [30–33] kt i Europa och Nord- och Sydamerika samt [90–105] kt globalt (skäl 219). Detta motsvarar en positiv genomsnittlig årlig tillväxttakt i för 2010–2015 på [1,3–1,5] % för Europa, [1,4–1,6] % för Europa och Nordamerika, [1,7–1,9] % för Europa och Nord- och Sydamerika samt [2,6–2,8] % globalt. I samma rapport anges en positiv genomsnittlig årlig tillväxttakt för femårsperioden 2010–2014 på [1,2–1,4] % för Europa, [1,4–1,6] % för Europa och Nordamerika, [1,6–1,9] % för Europa och Nord- och Sydamerika samt [2,7–3] % globalt.

(306)

Kommissionen konstaterar att prognoserna för marknadstillväxten vid tidpunkten för beviljandet av stödåtgärderna av nödvändighet baserades på uppskattningar. Kommissionen erinrar om att det utöver prognoserna om marknadstillväxt i de rapporter som nämns i skälen 304 och 305 även fanns andra rapporter som var ännu mer optimistiska i detta avseende. I de rapporter som utarbetades för PCC vid tidpunkten för investeringsbeslutet angavs till exempel förväntningar om en ännu högre tillväxt på [1,9–2,3]–[3–3,6] % för marknaden för monoklorättiksyra i Europa och Nordamerika under perioden 2010–2015, och även liknande tillväxttakt för marknaderna för produkter i senare led (skäl 220).

(307)

Kommissionen konstaterar också att marknaden för monoklorättiksyra var attraktiv för investeringar vid den tidpunkt då PCC åtog sig att genomföra projektet, eftersom både klaganden och Akzo Nobel tillkännagav investeringar för att öka sin produktionskapacitet under åren före och efter det att arbetet med projektet inleddes (skälen 132 och 223). Detta bekräftar således marknaderna för monoklorättiksyra och för dess produkter i senare led förväntades växa och absorbera den ökade produktionskapaciteten på marknaden (skälen 129, 131, 133, 133 och 217–220).

(308)

Mot bakgrund av övervägandena i skälen 301–307 anser kommissionen att efterfrågan på monoklorättiksyra förväntades öka under åren efter investeringen, oavsett vilken geografisk marknad som väljs för bedömningen. När stödåtgärderna för PCC beviljades befann sig marknaden för monoklorättiksyra därför inte i absolut nedgång eller i en situation med överkapacitet, och mot bakgrund av prognoserna om marknadstillväxt, som underbyggts genom belägg, förväntades ingen absolut nedgång eller strukturell överkapacitet i framtiden, även om den kapacitet som skapades genom projektet beaktas.

(309)

Kommissionen konstaterar slutligen i avvägningen av stödets positiva och negativa effekter att klaganden och Akzo Nobel hade betydande marknadsandelar oavsett region. I SRI:s rapport från 2011 anges att klaganden och Akzo Nobel år 2010 stod för cirka 97 % av produktionskapaciteten i Europa, 74 % i Europa och Nordamerika samt 73 % i Europa och Nord- och Sydamerika. Dessa två marknadsaktörers dominerande ställning konstaterades också i Tecnon Orbichems rapport, där Akzo Nobel beskrevs som den ledande aktören globalt och klaganden som den näst största aktören. Enligt rapporten förväntades att klagandens och Akzo Nobels sammanlagda marknadsandelar 2012–2013 (när stödåtgärderna för projektet beviljades) skulle uppgå till 92 % av den europeiska marknaden, 73 % av de europeiska och nordamerikanska marknaderna och 71 % av marknaderna i Europa, Nordamerika och Sydamerika. Kommissionen noterar att klaganden och Akzo Nobel tidigare (134) drivit en kartell på marknaden för monoklorättiksyra (skäl 125). Projektet gjorde det möjligt för PCC att komma in på marknaden för monoklorättiksyra, som tidigare dominerats av klagandens och Akzo Nobels duopol. PCC:s marknadsinträde innebar därmed en reell potential till förbättrade konkurrensförhållanden för konsumenterna av monoklorättiksyra (skälen 125, 126 och 215).

(310)

Kommissionen konstaterar därför att marknaden för monoklorättiksyra inte befann sig i absolut nedgång vid den tidpunkt då åtog sig att genomföra och beviljades stöd till projektet, utan förväntades växa på kort sikt. Detta återspeglas i oberoende rapporter från den period då stödåtgärderna beviljades och bekräftas av det faktum att andra marknadsaktörer vid den tiden investerade i ytterligare produktionskapacitet. Projektet har inte bara medfört betydande fördelar för regionen, utan har även förbättrat marknadsförhållandena genom att göra det möjligt för en ny aktör att komma in på den duopolmarknaden för monoklorättiksyra. Kommissionen konstaterar att de etablerade duopolaktörerna tidigare har drivit en kartell på marknaden för monoklorättiksyra.

(311)

Kommissionen drar därför slutsatsen att stödåtgärdernas positiva effekter uppväger deras potentiella negativa effekter på konkurrensen och handeln, och att stödåtgärderna inte skulle leda till en oacceptabel snedvridning av konkurrensen.

(312)

Kommissionen konstaterar att stödåtgärderna uppfyller kriterierna för förenlighet i 2007 års riktlinjer och inte medför något behov av en ingående bedömning i enlighet med punkt 68 i dessa riktlinjer (skäl 283). Kommissionen konstaterar också att stödets positiva effekter uppväger de negativa (skäl 311). Kommissionen drar därför slutsatsen att stödåtgärderna är förenliga med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 a i fördraget, såsom denna tolkas i 2007 års riktlinjer.

(313)

Eftersom kommissionen drar slutsatsen att stödåtgärderna är förenliga med den inre marknaden på grundval av 2007 års riktlinjer är det inte nödvändigt att bedöma huruvida de uppfyller andra kriterier för förenlighet, såsom de som fastställs i förordning (EG) nr 800/2008.

(314)

Kommissionen konstaterar att det bidrag och den skattebefrielse som Polen beviljade PCC för projektet är förenliga med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 a i fördraget, såsom denna tolkas i 2007 års riktlinjer.