(1)

Enligt artikel 27 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) ska arbetstagarna eller deras representanter på lämpliga nivåer garanteras rätt till information och samråd vid lämplig tidpunkt, i de fall och på de villkor som föreskrivs i unionsrätten samt i nationell rätt och praxis. I princip 8 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bekräftas arbetstagarnas eller deras företrädares rätt att i god bli informerade och hörda i frågor som är relevanta för dem.

(2)

När det gäller gränsöverskridande frågor syftar Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG (3) till att omsätta dessa grundläggande principer i praktiken genom att fastställa minimikrav för information till och samråd med arbetstagare i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag.

(3)

I sin utvärdering av direktiv 2009/38/EG av den 15 maj 2018 bekräftade kommissionen mervärdet och den principiella relevansen av det direktivet. Kommissionen konstaterade att många av direktivets bestämmelser är tillräckligt flexibla för att ta hänsyn till den föränderliga tekniska och ekonomiska verkligheten och till ett stort antal olika typer av företag eller grupper. Det är exempelvis tillämpligt på alla grupper av gemenskapsföretag, oavsett vilken typ av juridisk form som gör det möjligt att utöva det bestämmande inflytandet mellan de kontrollerande och de kontrollerade företag som ingår i sådana grupper. Följaktligen kan företag som är knutna till varandra genom exempelvis franchise- eller licensavtal omfattas av definitionen av grupp av gemenskapsföretag, förutsatt att ett bestämmande inflytande har fastställts.

(4)

I kommissionens utvärdering identifierades dock även brister i fråga om till exempel samrådsprocessens effektivitet, tillgång till rättslig prövning, sanktioner och tolkningen av vissa begrepp.

(5)

Den 2 februari 2023 antog Europaparlamentet, i enlighet med artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), en lagstiftningsresolution på eget initiativ med rekommendationer om en översyn av direktiv 2009/38/EG. Därefter genomförde kommissionen ett samråd i två steg med arbetsmarknadens parter, i enlighet med artikel 154 i EUF-fördraget, om behovet av och möjligt innehåll i åtgärder för att avhjälpa bristerna i direktiv 2009/38/EG. Kommissionen samlade också in underlag genom en studie som omfattade en riktad webbenkät, intervjuer med berörda parter, workshoppar och en analys av nationell rättspraxis och relevanta bestämmelser i nationell rätt.

(6)

Det finns belägg för att rättsosäkerhet i fråga om begreppet gränsöverskridande frågor har lett till tolkningsdiskrepanser och tvister. För att förbättra rättssäkerheten och minska risken för sådana tvister är det nödvändigt att klargöra begreppet gränsöverskridande frågor. I detta syfte är det lämpligt att klargöra att direktiv 2009/38/EG inte bara omfattar fall där åtgärder som en företagsledning eller ledningen för en grupp av företag överväger rimligen kan förväntas påverka arbetstagare i detta företag eller denna grupp, eller arbetstagare vid något driftsställe som tillhör detta företag eller denna grupp, i fler än en medlemsstat, utan även fall där sådana åtgärder rimligen kan förväntas påverka sådana arbetstagare i endast en medlemsstat och konsekvenserna av dessa åtgärder rimligen kan förväntas påverka sådana arbetstagare i åtminstone en annan medlemsstat. Ett sådant klargörande är nödvändigt med tanke på fall där ett företag planerar åtgärder, såsom permitteringar, uppsägningar på grund av arbetsbrist, fördelning av produktionsverksamhet eller utkontraktering av verksamhet, vilka uttryckligen riktar sig till driftsställen i endast en medlemsstat, men som rimligen kan förväntas få konsekvenser för arbetstagare i detta företag eller denna grupp, eller arbetstagare vid något driftsställe som tillhör detta företag eller denna grupp, i en annan medlemsstat, till exempel på grund av förändringar i den gränsöverskridande leveranskedjan eller i produktionsverksamheten. Begreppet gränsöverskridande frågor omfattar åtgärder som skulle kunna påverka arbetstagare på ett betydande, och inte enbart obetydligt, sätt och som inte bara berör enskilda arbetstagare eller vanliga operativa beslut. Det bör därför klargöras att omfattningen av gränsöverskridande frågors potentiella effekter på den berörda arbetsstyrkan och den ledningsnivå som är involverad ska beaktas för att avgöra om en fråga omfattas av ett europeiskt företagsråds behörighet.

(7)

Definitionerna av information och samråd i direktiv 2009/38/EG omfattar normativa krav. För enhetlighetens och den rättsliga klarhetens skull är det lämpligt att flytta dessa normativa bestämmelser till artikeln om det europeiska företagsrådets arbetssätt och funktionssättet för informations- och samrådsförfarandet för arbetstagare.

(8)

Valet och utnämningen av arbetstagarrepresentanter regleras av nationell rätt och praxis. De nationella systemen för val och utnämning av arbetstagarrepresentanter varierar mellan medlemsstaterna. Arbetstagarrepresentanter kan vara fackliga företrädare, om detta föreskrivs i en medlemsstats nationella rätt eller praxis.

(9)

I syfte att ingå ett avtal om inrättande av ett europeiskt företagsråd krävs det att den centrala ledningen förhandlar med ett särskilt förhandlingsorgan som företräder arbetstagarna. För att öka rättssäkerheten i detta avseende bör det klargöras att den centrala ledningen är skyldig att kalla till ett tillräckligt antal möten med det särskilda förhandlingsorganet för att båda parter ska kunna nå ett sådant avtal.

(10)

Ledamöter i särskilda förhandlingsorgan kan behöva juridisk rådgivning för att utföra sina uppgifter enligt direktiv 2009/38/EG. Det är dock inte tillräckligt tydligt att de har rätt att få de åtföljande rättsliga avgifterna ersatta. Det bör därför klargöras att den centrala ledningen ska stå för sådana utgifter som uppstår för ledamöter i särskilda förhandlingsorgan. Särskilda förhandlingsorgan bör i förväg meddela den centrala ledningen om sådana utgifter. Om det exakta utgiftsbeloppet inte är känt i förväg bör en uppskattning av utgifterna, inklusive information om deras art, meddelas den centrala ledningen. Det är lämpligt att begränsa den centrala ledningens skyldighet att stå för sådana utgifter till rimliga juridiska kostnader för att säkerställa att den centrala ledningen inte bär ansvaret för uppenbart oproportionerliga kostnader, kostnader utan en motiverad koppling till tillhandahållandet av relevant juridisk rådgivning, eller kostnader som uppstår till följd av uppenbart ogrundade eller överdrivna yrkanden, eller okynnestalan. Direktiv 2009/38/EG ger dessutom medlemsstaterna utrymme för skönsmässig bedömning att fastställa budgetregler för de särskilda förhandlingsorganens och de europeiska företagsrådens verksamhet på grundval av tilläggsföreskrifter, med beaktande av principen att kostnaderna för ett korrekt genomförande av det särskilda förhandlingsorganets uppgifter ska bäras av den centrala ledningen. Bestämmelserna i direktiv 2009/38/EG om hur många experter som ska finansieras av den centrala ledningen är därför överflödiga och bör utgå.

(11)

Enligt direktiv 2009/38/EG ska parterna i ett avtal om europeiska företagsråd fastställa platsen för det europeiska företagsrådets möten. Dessa parter bör också fastställa formatet för sådana möten, dvs. om de är fysiska möten, onlinemöten eller hybridmöten, bland annat för att undvika alla tvivel om parternas frihet att komma överens om att, å ena sidan, hålla vissa eller alla möten i en virtuell miljö, med hjälp av verktyg för onlinemöten, vilket minskar mötenas miljöavtryck i linje med unionens, medlemsstaternas och företagens utsläppsminskningsmål, samtidigt som ett meningsfullt och effektivt informationsutbyte och samråd säkerställs till lägre miljömässiga och finansiella kostnader och, å andra sidan, anordna fysiska möten som kan erbjuda en konfidentiell miljö som skapar tillit och ger möjlighet att träffas fysiskt och diskutera.

(12)

Osäkerhet och tvister kan också uppstå när det gäller täckningen av vissa utgifter och tillgången till vissa resurser under de europeiska företagsrådens verksamhet. I enlighet med principen om parternas självbestämmanderätt är det lämpligt att kräva att vissa typer av ekonomiska och materiella resurser fastställs särskilt i avtalen om europeiska företagsråd, närmare bestämt möjligheten att anlita experter såsom företrädare för erkända fackliga organisationer på unionsnivå, experter i tekniska frågor eller juridiska experter, täckning av expertarvoden och experternas eventuella deltagande i möten. Avtalen bör också omfatta tillhandahållande av relevant utbildning för ledamöterna i det europeiska företagsrådet och täckning av därmed sammanhängande utgifter, utan att det påverkar kravet på att tillhandahålla nödvändig utbildning enligt direktiv 2009/38/EG.

(13)

Kravet i direktiv 2009/38/EG på att när så är möjligt ta hänsyn till behovet av en jämn könsfördelning bland arbetstagarna vid fastställandet av de europeiska företagsrådens sammansättning har visat sig vara otillräckligt för att främja en jämn könsfördelning. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i de flesta europeiska företagsråd. Det är därför nödvändigt att fastställa effektivare och mer specifika mål för en jämn könsfördelning, som ska genomföras av företagsledningen och arbetstagarrepresentanterna när de förhandlar om eller omförhandlar sina avtal. För att uppnå dessa mål kan det i vissa fall vara nödvändigt att prioritera det underrepresenterade könet vid sammansättningen av europeiska företagsråd eller deras särskilda kommittéer. I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol (4) är sådan positiv särbehandling möjlig, i enlighet med principen om likabehandling av kvinnor och män, under förutsättning att de åtgärder som vidtas för att uppnå målet om en jämn könsfördelning inte automatiskt och ovillkorligt ger företräde åt personer av ett visst kön, utan gör det möjligt att beakta andra kriterier, såsom meriter och kvalifikationer samt det valförfarande som fastställs i relevant nationell rätt. Parterna i avtal om europeiska företagsråd bör därför ges den flexibilitet som krävs för att respektera de rättsliga och faktiska begränsningarna av positiv särbehandling. För liknande överväganden är det också lämpligt att sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i de särskilda förhandlingsorganen, så att en jämn könsfördelning redan främjas under förhandlingsfasen.

(14)

Det finns belägg för att inledandet av förhandlingar ibland försenas utöver den sexmånadersperiod som fastställs i direktiv 2009/38/EG. I vissa fall vidtar ledningen inte några åtgärder eller vägrar uttryckligen att inleda förhandlingar efter en begäran om att inrätta ett europeiskt företagsråd. Det bör därför preciseras att de tilläggsföreskrifter som fastställs i direktiv 2009/38/EG är tillämpliga när det särskilda förhandlingsorganets första möte inte sammankallas inom sex månader efter en begäran om inrättande av ett europeiskt företagsråd, oavsett om den centrala ledningen uttryckligen vägrar att inleda förhandlingar.

(15)

När ledningen utbyter känslig information med ledamöter i särskilda förhandlingsorgan, ledamöter i europeiska företagsråd eller arbetstagarrepresentanter inom ramen för ett förfarande för information och samråd har den centrala ledningen möjlighet att kräva att sådan information delas i förtroende och förbjuda att den lämnas ut. För att förhindra överdriven användning av sådana sekretessbegränsningar och för att anpassa de relevanta bestämmelserna i direktiv 2009/38/EG till motsvarande bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG (5) bör sekretessbegränsningar endast vara möjliga för att skydda det berörda företagets legitima intressen. Förekomsten av ett sådant legitimt intresse bör bedömas på grundval av objektiva kriterier som ska fastställas i nationell rätt. När information utbyts i förtroende bör den centrala ledningen dessutom vara skyldig att samtidigt motivera varför sekretess krävs. Sekretessbegränsningarna bör endast tillämpas så länge sekretesskälen kvarstår. Inrättandet av lämpliga arrangemang för att skydda sekretessen för känslig information kan skapa förtroende och underlätta utbytet av sådan information, samtidigt som företagens och arbetstagarnas intressen skyddas, bland annat för att avvärja ökande risker såsom industrispionage.

(16)

Möjligheten för den centrala ledningen att inte överlämna information till ledamöterna i särskilda förhandlingsorgan, ledamöterna i europeiska företagsråd eller arbetstagarrepresentanter inom ramen för ett förfarande för information och samråd, bör begränsas till fall där ett sådant överlämnande allvarligt skulle skada de berörda företagens verksamhet. Av öppenhetsskäl och för en ändamålsenlig prövning bör den centrala ledningen också vara skyldig att ange skälen till att information inte överlämnas på ett sätt som möjliggör tillfredsställande rättslig granskning, utan att skyddad information röjs.

(17)

För att öka den rättsliga klarheten är det lämpligt att bestämmelserna om överlämnande av information i förtroende och om att inte överlämna sådan information fastställs i två separata artiklar. Dessutom bör den bestämmelse som gör det möjligt för medlemsstaterna att fastställa särskilda regler för företag som eftersträvar ett ideologiskt inriktat mål flyttas till en artikel om förhållandet till andra nationella bestämmelser, eftersom den rör genomförandet av föreskrifterna i direktiv 2009/38/EG mer allmänt.

(18)

Beslut i gränsöverskridande frågor kan få långtgående konsekvenser för de anställda, exempelvis vid uppsägningar på grund av arbetsbrist till följd av affärsplaner, sociala planer eller processinnovationer. Ett effektivt gränsöverskridande samråd kräver en verklig dialog mellan den centrala ledningen och de europeiska företagsråden eller arbetstagarrepresentanterna inom ramen för ett informations- och samrådsförfarande. Detta innebär att informations- och samrådsförfaranden måste genomföras på ett meningsfullt sätt och i god tid så att arbetstagarrepresentanterna kan yttra sig innan beslutet fattas. Det innebär också att yttranden från europeiska företagsråd eller arbetstagarrepresentanter ska få ett motiverat svar från den centrala ledningen eller en lämpligare ledningsnivå innan beslutet om den föreslagna åtgärden i fråga fattas. Uttryckliga krav med den innebörden bör fastställas i direktiv 2009/38/EG, för att säkerställa rättssäkerheten.

(19)

När det gäller information och samråd i gränsöverskridande frågor är det viktigt att säkerställa att gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag kan fatta beslut på ett effektivt sätt och att information och samråd inte leder till onödiga förseningar i beslutsprocessen. Det är också mycket viktigt att arbetstagarrepresentanterna får tillräckligt med tid för att bilda sig en uppfattning samt samordna och framföra sina synpunkter i ibland komplexa gränsöverskridande frågor, med beaktande av eventuella överenskomna arrangemang för förhållandet mellan information till och samråd med det europeiska företagsrådet och nationella organ för arbetstagarrepresentation. För att göra det möjligt för parterna att förena dessa överväganden i praktiken bör minimikraven för samrådsprocessen förbli tillräckligt flexibla så att parterna kan planera processen på lämpligt sätt mot bakgrund av omständigheterna kring och innehållet i samrådet. I stället för att föreskriva en strikt tidsram för arbetstagarrepresentanterna att avge sitt yttrande och för företagsledningen att lämna ett motiverat svar är det lämpligt att föreskriva en princip om att samråd ska äga rum inom rimlig tid, med beaktande av hur brådskande frågan är. Denna princip gör det möjligt för parterna att påskynda samrådsförfarandet i brådskande situationer. Det bör också klargöras att kravet på att företagsledningen ska lämna ett motiverat svar innan ett beslut fattas gäller om arbetstagarrepresentanterna har lämnat sitt yttrande inom rimlig tid med hänsyn till alla relevanta omständigheter, såsom frågans komplexitet eller betydelse, eller företagsledningens intresse av att fatta ett beslut utan dröjsmål.

(20)

Bestämmelserna i direktiv 2009/38/EG om arbetstagarrepresentanternas roll och skydd bör ändras för att öka tydligheten och exaktheten, särskilt när det gäller skyddet av ledamöterna i särskilda förhandlingsorgan och ledamöterna i europeiska företagsråd mot repressalier och avskedanden med koppling till utövandet av deras uppgifter. Ledamöter i särskilda förhandlingsorgan, ledamöter i europeiska företagsråd och arbetstagarrepresentanter inom ramen för ett informations- och samrådsförfarande bör, då de utför dessa uppgifter, ha rätt till skydd och garantier motsvarande dem som fastställs för nationella arbetstagarrepresentanter genom den nationella rätt och praxis som är tillämplig i det land där de är anställda.

(21)

För att undvika tvister bör det också anges att den centrala ledningen ska täcka de rimliga kostnaderna för utbildning, och därmed sammanhängande kostnader, av ledamöterna i det särskilda förhandlingsorganet och ledamöterna i det europeiska företagsrådet, som är nödvändiga för att de ska kunna utföra sina uppgifter, om den centrala ledningen har informerats om dessa kostnader i förväg.

(22)

I vissa medlemsstater har rättighetsinnehavare enligt direktiv 2009/38/EG svårt att väcka talan för att hävda sina rättigheter. Det är därför nödvändigt att stärka medlemsstaternas skyldigheter att säkerställa effektiva rättsmedel och tillgång till rättslig prövning och kommissionens övervakning av att medlemsstaterna fullgör dessa skyldigheter. När det gäller rättighetsinnehavare enligt det direktivet, inbegripet särskilda förhandlingsorgan och europeiska företagsråd, bör medlemsstaterna, i enlighet med den nationella rätten om rättslig ställning eller formen för juridisk representation, garantera tillgång till rättsliga förfaranden och, i förekommande fall, administrativa förfaranden för att hävda rättigheterna enligt direktiv 2009/38/EG. Dessutom bör det klargöras att de relevanta förfarandena måste möjliggöra snabb och effektiv verkställighet. Om medlemsstaterna inför obligatoriska förlikningsförfaranden utanför domstol före rättsliga förfaranden är det viktigt att säkerställa att sådana krav varken hindrar parterna från att fullt ut utöva sin rätt till domstolsprövning eller gör det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt för dem att utöva sina rättigheter enligt unionsrätten, med avseende på eventuella förseningar, påverkan på tidsfrister, kostnader och andra potentiella hinder (6). Det bör därför i direktiv 2009/38/EG klargöras att om medlemsstaterna gör tillgång till rättsliga förfaranden beroende av att ett förfarande för alternativ tvistlösning genomförs i förväg bör detta förfarande inte påverka eller begränsa parternas rätt att väcka talan. Med tanke på kommissionens övervakning bör medlemsstaterna dessutom vara skyldiga att underrätta kommissionen om hur och under vilka omständigheter rättighetsinnehavarna enligt direktiv 2009/38/EG kan väcka talan vid domstol och, i förekommande fall, inleda administrativa förfaranden med avseende på sina rättigheter enligt det direktivet.

(23)

Kommissionens utvärdering 2018 av direktiv 2009/38/EG visade att de sanktioner som tillämpas vid bristande efterlevnad av skyldigheter som rör gränsöverskridande information och samråd ofta inte är tillräckligt effektiva, avskräckande eller proportionella. Det är därför lämpligt att fastställa en skyldighet för medlemsstaternas att föreskriva effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner. Ekonomiska sanktioner bör föreskrivas för underlåtenhet att följa de informations- och samrådsförfaranden som anges i direktiv 2009/38/EG. Andra former av sanktioner skulle också kunna föreskrivas. För att sanktionerna ska vara effektiva, avskräckande och proportionella bör de fastställas med hänsyn till underlåtenhetens allvar, varaktighet, konsekvenser och huruvida underlåtenheten är avsiktlig eller har skett av försumlighet. För att sanktionerna ska vara avskräckande bör det berörda företagets eller den berörda gruppens omsättning beaktas, alternativt bör de tillämpliga sanktionerna ha en liknande avskräckande karaktär.

(24)

Särskilda förhandlingsorgan, europeiska företagsråd och, på deras vägnar, deras ledamöter, bör ha nödvändiga medel för att täcka kostnaderna för juridiskt ombud och deltagande i rättsliga förfaranden och, i förekommande fall, administrativa förfaranden. Dessa kostnader kan omfatta utgifter för resor och uppehälle i samband med deltagande i sådana förfaranden för ledamöter som agerar på det berörda organets vägnar. Medlemsstaterna bör antingen föreskriva att den centrala ledningen ska bära rimliga kostnader för juridisk representation och deltagande i rättsliga förfaranden och, i förekommande fall, administrativa förfaranden, eller vidta andra likvärdiga åtgärder för att säkerställa att särskilda förhandlingsorgan och europeiska företagsråd i praktiken inte hindras från att delta i rättsliga förfaranden och, i förekommande fall, administrativa förfaranden på grund av avsaknad av ekonomiska resurser. Detta skulle till exempel kunna uppnås genom ett krav på att en lämplig driftsbudget anslås till det europeiska företagsrådet, inrättande av solidaritetsfonder på nationell nivå, tillhandahållande av försäkringar som täcker rättegångskostnader, beviljande av tillgång till rättshjälp under vissa omständigheter eller andra bestämmelser i linje med nationell rätt och praxis.

(25)

Företag med ett avtal om gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare som ingåtts före den 23 september 1996, det vill säga före den dag då rådets direktiv 94/45/EG (7) började tillämpas, är undantagna från tillämpningen av de skyldigheter som följer av direktiv 2009/38/EG. De organ för information till och samråd med anställda som inrättats inom ramen för sådana avtal har ingåtts och fortsätter att verka utanför unionsrättens tillämpningsområde. Direktiv 2009/38/EG ger inte arbetstagarna i de undantagna företagen möjlighet att begära att ett europeiskt företagsråd inrättas enligt det direktivet. För att skapa rättslig klarhet, likabehandling och effektivitet bör dock arbetstagare och deras representanter i alla gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag i princip ha rätt att begära att ett europeiskt företagsråd inrättas. Nästan 30 år efter det att en rättslig ram med minimikrav för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare infördes på unionsnivå har dessa skäl företräde framför kontinuitetshänsyn för befintliga avtal som ursprungligen motiverade undantaget. Detta undantag bör därför avskaffas, utan att det påverkar den rättsliga ställningen för sådana avtal, som fortfarande regleras genom tillämpliga nationella bestämmelser. Inledandet och genomförandet av förhandlingar om inrättandet av europeiska företagsråd i företag med sådana avtal bör omfattas av det förfarande som fastställs i direktiv 2009/38/EG, medan den period efter vilken tilläggsföreskrifterna träder i kraft bör förkortas från tre till två år, i linje med den period som gäller för anpassning av befintliga avtal om europeiska företagsråd.

(26)

Av samma skäl bör dessutom samma minimikrav gälla för alla gemenskapsföretag med europeiska företagsråd som är verksamma enligt direktiv 2009/38/EG och företag i vilka ett avtal om ett europeiskt företagsråd undertecknades eller reviderades mellan den 5 juni 2009 och den 5 juni 2011. Därför bör undantaget för dessa företag från tillämpningen av direktiv 2009/38/EG också utgå.

(27)

Europeiska företagsråd som verkar på grundval av de tilläggsföreskrifter som anges i bilaga I till direktiv 2009/38/EG har rätt att en gång om året sammanträda med den centrala ledningen för att bli informerade och rådfrågade om utvecklingen av verksamheten i det berörda gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag och dess framtidsutsikter. För att stärka den gränsöverskridande informationen till och samrådet med dessa europeiska företagsråd är det lämpligt att öka antalet sådana ordinarie möten i tilläggsföreskrifterna till två fysiska möten.

(28)

Dessutom bör vissa tekniska ändringar göras av de tilläggsföreskrifter som anges i bilaga I till direktiv 2009/38/EG för att säkerställa överensstämmelse med artikeldelen.

(29)

Det är därför lämpligt att ändra direktiv 2009/38/EG för att inkludera alla kvalificerade företag i dess tillämpningsområde, klargöra några av dess centrala begrepp, förbättra den gränsöverskridande informations- och samrådsprocessen och säkerställa effektiv prövning och kontroll av efterlevnaden.

(30)

Enligt artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska personer med funktionsnedsättning kunna utöva sina arbetstagarrättigheter och fackliga rättigheter på samma villkor som andra. Eftersom unionen och medlemsstaterna är parter i den konventionen ska direktiv 2009/38/EG och relevant nationell rätt tolkas i enlighet med denna princip, till exempel när det gäller tillgänglighet och rimliga anpassningsåtgärder för ledamöter i särskilda förhandlingsorgan, ledamöter i europeiska företagsråd och arbetstagarrepresentanter inom ramen för ett informations- eller samrådsförfarande samt den centrala ledningens kostnader i samband därmed.

(31)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (8), 2014/24/EU (9) och 2014/25/EU (10) ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ekonomiska aktörer vid fullgörandet av offentliga kontrakt efterlever de tillämpliga social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten. Integreringen, när så är lämpligt, av sociala hållbarhetskriterier i de tilldelningskriterier som upphandlande enheter utformar för att identifiera de ekonomiskt mest fördelaktiga anbuden kan bidra till ett effektivt genomförande av kraven i detta direktiv. Detta direktiv skapar dock inte någon ytterligare skyldighet i förhållande till de direktiven.

(32)

När medlemsstaterna tillämpar unionsrätten ska de respektera de rättigheter som fastställs i stadgan och främja deras tillämpning i enlighet med artikel 51 i stadgan, inbegripet rätten till föreningsfrihet på alla nivåer, särskilt på det politiska, fackliga och medborgerliga området, vilket innebär rätten för var och en att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

(33)

För att ge arbetstagarrepresentanterna och den centrala ledningen i gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag tillräckligt med tid för att överväga de reviderade minimikraven och förbereda tillämpningen av dem är det lämpligt att, med ett år, skjuta upp tillämpningen av de bestämmelser som medlemsstaterna antar för att följa detta direktiv.

(34)

Det är möjligt att avtal om europeiska företagsråd som ingåtts enligt direktiv 94/45/EG eller 2009/38/EG före införlivandet av det här direktivet inte tar hänsyn till de krav på innehållet i dessa avtal som ändras genom det här direktivet. Det är därför lämpligt att föreskriva övergångsbestämmelser som gör det möjligt för parterna i sådana avtal att ändra sina avtal.

(35)

Eftersom det övergripande målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa att kraven i direktiv 2009/38/EG om information till och samråd med arbetstagare i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag är ändamålsenliga, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av kravens gränsöverskridande karaktär och omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

1.

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 2.1 f och 2.1 g ska ersättas med följande:

3.

I artikel 3 ska punkt 1 ersättas med följande:

4.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

6.

I artikel 7.1 ska andra strecksatsen ersättas med följande:

7.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

8.

Följande artikel ska införas:

9.

Artiklarna 9 och 10 ska ersättas med följande:

10.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

11.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

12.

Artikel 14 ska utgå.

13.

Följande artiklar ska införas:

14.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.