(1)

Enligt förordning (EU) 2024/1351 ska kommissionen varje år fastställa vilka medlemsstater som är utsatta för migrationstryck, riskerar att utsättas för migrationstryck eller står inför en betydande migrationssituation. Senast den 15 oktober 2025 och varje år därefter ska kommissionen anta den årliga europeiska asyl- och migrationsrapporten och anta ett beslut om fastställande av dessa medlemsstater.

(2)

För att avgöra om en viss medlemsstat är utsatt för migrationstryck, riskerar att utsättas för migrationstryck eller står inför en betydande migrationssituation har kommissionen gjort en bedömning på grundval av den årliga europeiska asyl- och migrationsrapporten (2) och de element som förtecknas i artiklarna 9 och 10 i den förordningen. För detta ändamål har kommissionen utvecklat en metod enligt vilken trycket står i relation till uppkomsten av oproportionerliga skyldigheter i en medlemsstat med beaktande av den övergripande migrationssituationen i unionen. Denna metod har diskuterats ingående med medlemsstaterna. Enligt metoden jämför man varje medlemsstats situation med den övergripande situationen i unionen för att fastställa vad som utgör oproportionerliga skyldigheter (3).

(3)

I bedömningen beaktar man en tolvmånadersperiod, 1 juli 2024–30 juni 2025, för att fastställa vilka medlemsstater som är utsatta för migrationstryck respektive riskerar att utsättas för migrationstryck i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EU) 2024/1351 och med definitionen av ”migrationstryck” i artikel 2.24 i den förordningen. I enlighet med definitionen av ”betydande migrationssituation” i artikel 2.25 i förordning (EU) 2024/1351 tar bedömningen av en betydande migrationssituation, i syfte att beakta den kumulativa effekten av tredjelandsmedborgares eller statslösa personers aktuella och tidigare årliga ankomster, hänsyn till perioden 1 juli 2020–30 juni 2025.

(4)

Under rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025 minskade de olagliga gränspassagerna över unionens yttre gränser med 35 %, vilket visar att den övergripande migrationssituationen i unionen fortsätter att förbättras. Även i fråga om antalet ansökningar om internationellt skydd och otillåtna förflyttningar ses en nedåtgående trend med 21 % respektive 25 %, en stabil trend som observerats sedan 2024.

(5)

I bedömningen av rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025 på grundval av den årliga europeiska asyl- och migrationsrapporten och de element som anges i artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) 2024/1351 dras slutsatsen, när alla relevanta kvantitativa och kvalitativa data och uppgifter har sammanställts och bedömts i förhållande till den övergripande situationen i unionen, att Grekland och Cypern är utsatta för migrationstryck. I bedömningen konstateras också att Italien och Spanien är utsatta för migrationstryck till följd av omfattande ankomster på grund av landsättningar efter sök- och räddningsinsatser.

(6)

För Greklands del förblev trenden under rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025 överlag stabil jämfört med den föregående tolvmånadersperioden, men landet hade oproportionerliga skyldigheter i förhållande till den övergripande situationen i unionen, särskilt på grund av antalet olagliga gränspassager och ansökningar om internationellt skydd. Grekland registrerade det högsta antalet olagliga gränspassager i förhållande till sin bruttonationalprodukt (BNP) och folkmängd. Grekland mottog också det högsta antalet ansökningar på unionsnivå i förhållande till sin BNP och folkmängd och var även relativt sett den medlemsstat som fattade flest beslut om beviljande av internationellt skydd, och näst flest utfärdanden av utvisningsbeslut, men endast en liten andel återvändanden kunde genomföras under den period som har analyserats.

(7)

Under rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025 förbättrades migrations- och asylsituationen i Cypern jämfört med föregående period, men landet hade fortfarande oproportionerliga skyldigheter i förhållande till den övergripande situationen i unionen, särskilt på grund av olagliga gränspassager, ansökningar om internationellt skydd och registreringar om tillfälligt skydd. Trots att de olagliga gränspassagerna minskade avsevärt satte antalet inresor ett tryck på Cyperns asyl- och migrationssystem i förhållande till landets BNP och folkmängd. Cypern var relativt sett det land som tog emot näst flest ansökningar om internationellt skydd under den period som har analyserats, och tog också emot ett betydande antal nya registreringar om tillfälligt skydd jämfört med sin BNP och folkmängd. Antalet tredjelandsmedborgare som beordrades att lämna landet förblev visserligen stabilt, men dubbelt så många tredjelandsmedborgare återsändes efter ett utvisningsbeslut jämfört med föregående period.

(8)

Ett stort antal personer landsattes i Italien efter sök- och räddningsinsatser under rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025. Ankomsterna på grund av återkommande landsättningar efter sök- och räddningsinsatser var både procentuellt och i absoluta tal så omfattande att de gav upphov till oproportionerliga skyldigheter jämfört med den övergripande situationen i unionen. Italien stod för omkring 40 % av det totala antalet personer som landsattes i unionen.

(9)

Under rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025 var Spanien med om så omfattande ankomster på grund av återkommande landsättningar efter sök- och räddningsinsatser att de gav upphov till oproportionerliga skyldigheter jämfört med den övergripande situationen i unionen. Spanien stod också för omkring 40 % av det totala antalet personer som landsattes i unionen.

(10)

På grundval av iakttagelserna i den årliga europeiska asyl- och migrationsrapporten och de element som anges i artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) 2024/1351 är bedömningen av rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025, när alla relevanta kvantitativa och kvalitativa data och uppgifter har beaktats och bedömts i förhållande till den övergripande situationen i unionen, att Belgien, Bulgarien, Tyskland, Estland, Irland, Frankrike, Kroatien, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen och Finland riskerar att utsättas för migrationstryck.

(11)

Bulgarien och Kroatien förblev, som medlemsstater där den första inresan till unionen sker, särskilt utsatta för fluktuationerna i irreguljära inresor via västra Balkan och östra Medelhavsrutten. En betydande ökning av antalet irreguljära inresor under året skulle kunna leda till att de nationella migrations- och asylsystemen, som redan är ansträngda, påverkas av oproportionerliga skyldigheter. Under rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025 registrerade Bulgarien visserligen färre ansökningar om internationellt skydd än under föregående period, men landet registrerade ändå ett betydande antal ansökningar om internationellt skydd, varav en femtedel var ansökningar från ensamkommande barn, vilket gör Bulgarien till den medlemsstat som relativt sett har tagit emot näst flest ansökningar i unionen från ensamkommande barn. Bulgarien registrerade också ett stort och stabilt antal registreringar om tillfälligt skydd i förhållande till sin BNP och folkmängd. Under rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025 påverkades Kroatien av olagliga gränspassager och nekade inresor – landet registrerade 76 % av alla inresor längs västra Balkanrutten och näst flest olagliga gränspassager på unionsnivå i förhållande till BNP och folkmängd samt stod relativt sett för flest nekade inresor i unionen.

(12)

Ett antal medlemsstater registrerade ett stort antal otillåtna förflyttningar, vilket satte särskild press på deras asyl-, migrations- och mottagningssystem. Utmaningarna i samband med sådana otillåtna förflyttningar hanteras genom att man erkänner möjligheten att i dessa fall tillämpa ansvarskompensationer som en del av solidaritetsbidragen. Under rapporteringsperioden 1 juli 2024–30 juni 2025 var Tyskland destinationen för ett betydande antal otillåtna förflyttningar som gjordes av personer som ansökt om internationellt skydd inom unionen, något som ledde till ett stort antal ansökningar om internationellt skydd, vilket påverkade landets asyl- och mottagningssystem. Detta förvärrades ytterligare inte bara av att landet tog emot flest personer som beviljats tillfälligt skydd i EU utan också av ett mycket stort antal ansökningar om internationellt skydd under de senaste tio åren. Även Frankrike var destination för ett mycket stort antal otillåtna förflyttningar som gjordes av personer som ansökt om internationellt skydd inom unionen, och landet noterade allt fler olagliga gränspassager till Förenade kungariket, vilket påverkade det nationella asyl- och mottagningssystemet. Nederländerna och Belgien påverkades också av att personer som ansökt om internationellt skydd gjorde otillåtna förflyttningar, vilket utgjorde en påfrestning på ländernas mottagningssystem. Irland har också tagit emot ett fortsatt stort antal ansökningar om internationellt skydd, och en betydande andel av de sökande tar sig in i landet på ett irreguljärt sätt, främst över landgränsen från Förenade kungariket. Detta påverkade, tillsammans med den betydande tillströmningen av personer som åtnjuter tillfälligt skydd, det nationella asyl- och mottagningssystemet.

(13)

Hybridhot i samband med Rysslands och Belarus instrumentalisering av migration fortsätter att orsaka allvarliga migrations- och säkerhetsrisker vid unionens östra gräns, särskilt i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Finland. Som svar på fortsatta statsstödda försök att instrumentalisera migration stärkte Estland gränsförvaltningsåtgärderna vid gränsen till Ryssland, Lettland och Litauen skärpte övervakningsåtgärderna vid sina gränser till Belarus, Polen inrättade en buffertzon längs sin gräns och begränsade tillfälligt rätten att ansöka om internationellt skydd vid den gränsen, med undantag för utsatta grupper, och Finland stängde sina gränsövergångar vid gränsen mot Ryssland. Ytterligare försök från Ryssland och Belarus att instrumentalisera migration skulle dock kunna sätta ytterligare press på de nationella gränsskyddssystemen, vilket kan leda till oproportionerliga skyldigheter.

(14)

På grundval av den årliga europeiska asyl- och migrationsrapporten och de element som anges i artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) 2024/1351, och på grund av den kumulativa effekten av de kvantitativa och kvalitativa data och uppgifter som sammanställts och bedömts under femårsperioden 1 juli 2020–30 juni 2025, är slutsatsen av bedömningen att Bulgarien, Tjeckien, Estland, Kroatien, Österrike och Polen står inför en betydande migrationssituation.

(15)

I Bulgarien har systemet under de senaste fem åren, särskilt sedan 2022, belastats av inflödet av registreringar om tillfälligt skydd tillsammans med ett relativt stort antal ansökningar om internationellt skydd i förhållande till BNP och folkmängd, särskilt som Bulgarien har utfärdat ett betydande antal positiva beslut och avslag som skapat en stor börda för återvändandesystemet.

(16)

Bedömningen av situationen i Kroatien under de senaste fem åren i förhållande till den övergripande situationen i unionen visar att belastningen på återvändandesystemet, utöver skyldigheterna vid dess yttre gräns, i förhållande till BNP och folkmängd har haft en betydande inverkan på Kroatiens kapacitet, särskilt som Kroatien relativt sett har utfärdat ett stort antal beslut om nekad inresa och på senare tid har noterat relativt många olagliga gränspassager på grund av ökad smuggling av migranter i regionen.

(17)

Till följd av Rysslands pågående anfallskrig och upptrappningen av attackerna mot Ukraina åtnjöt 4,3 miljoner personer tillfälligt skydd i unionen den 30 juni 2025. Sedan krigets början har Polen och Tjeckien varit bland de länder som noterat flest registreringar om tillfälligt skydd i unionen i förhållande till deras BNP och folkmängd. Detta har utgjort en betydande belastning på dessa medlemsstaters migrations-, asyl- och gränsförvaltningssystem under de senaste åren sedan 2022 och skapat integrationsutmaningar. Estland har noterat ett stort antal registreringar om tillfälligt skydd i förhållande till landets BNP och folkmängd, tillsammans med ett relativt stort antal ansökningar om internationellt skydd som har lett till ett stort antal positiva beslut under de senaste fem åren.

(18)

Under femårsperioden 1 juli 2020–30 juni 2025 tog Österrike emot ett stort antal ansökningar om internationellt skydd. Antalet har visserligen minskat, men det totala antalet ansökningar om internationellt skydd och det resulterande antalet positiva beslut under femårsperioden har haft en kumulativ effekt på kapaciteten hos Österrikes migrations-, mottagnings- och asylsystem.

(19)

Medlemsstater som genom detta beslut konstateras vara utsatta för migrationstryck bör ha tillgång till den årliga solidaritetspool som inrättats genom rådets genomförandebeslut som avses i artikel 57 i förordning (EU) 2024/1351 och bör informera kommissionen och rådet i enlighet med artikel 58.1 i den förordningen ifall de avser att använda sig av den årliga solidaritetspoolen, varvid de bör inkludera information om den typ och nivå av solidaritetsåtgärder som behövs. Om medlemsstater som är utsatta för migrationstryck inte använder sig av den årliga solidaritetspoolen eller inte meddelar behov av att använda sig av den får de begära en fullständig eller partiell nedsättning av sina utfästa bidrag till den årliga solidaritetspoolen i enlighet med artikel 61 i förordning (EU) 2024/1351.

(20)

Medlemsstater som genom detta beslut konstateras riskera att utsättas för migrationstryck bör ha prioriterad tillgång till EU:s permanenta verktygslåda för migrationsstöd som inrättats genom artikel 6 i förordning (EU) 2024/1351.

(21)

För att medlemsstater som riskerar att utsättas för migrationstryck lättare ska kunna använda EU:s permanenta verktygslåda för migrationsstöd kommer kommissionen att ge ekonomiskt stöd och tillsammans med de berörda unionsbyråerna samordna den potentiella prioriteringsordningen för tillhandahållandet av operativt stöd.

(22)

Medlemsstater som genom detta beslut konstateras stå inför en betydande migrationssituation har rätt att begära en fullständig eller partiell nedsättning av sina solidaritetsbidrag i enlighet med artikel 62 i förordning (EU) 2024/1351.

(23)

För att sörja för balans mellan solidaritet och rättvis ansvarsfördelning och för att säkra funktionssättet för förordning (EU) 2024/1351 anges det i artikel 60.3 i den förordningen att de bidragande medlemsstaterna inte är skyldiga att genomföra sina utfästelser eller tillämpa ansvarskompensationer gentemot en gynnad medlemsstat om kommissionen har identifierat systembrister i den gynnade medlemsstaten när det gäller ansvarsreglerna i del III i förordning (EU) 2024/1351 som skulle kunna få allvarliga negativa konsekvenser för förordningens funktionssätt. I del III i förordning (EU) 2024/1351 fastställs bland annat skyldigheterna för den ansvariga medlemsstaten att överta och återta sökande och tredjelandsmedborgare eller statslösa personer vars ansökan om internationellt skydd har registrerats i en annan medlemsstat eller för vilken en annan medlemsstat har angetts som ansvarig enligt artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1358 (4), inbegripet att verkställa överföringarna av dessa personer med full respekt för deras grundläggande rättigheter i den mening som avses i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, såsom beskrivs i skäl 87 och artikel 16.3. Dessa regler är en fortsättning på de regler som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (5) och ersätter dessa regler när de börjar tillämpas.

(24)

Den 4 april 2025 konstaterade kommissionen i sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet om läget för migrationshanteringen på det grekiska fastlandet (6) att överföringar till Grekland bör äga rum på samma sätt som för de andra medlemsstaterna och i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis när det gäller tolkningen av artikel 3.2 i förordning (EU) nr 604/2013.

(25)

I december 2022 avbröt Italien mottagandet av överföringar, med undantag för fall av familjeåterförening med ensamkommande barn. Europeiska unionens domstol konstaterade i sin dom av den 19 december 2024 i de förenade målen C-185/24 och C-189/24 (7) att den medlemsstat som utsetts till ansvarig enligt kriterierna i kapitel III i förordning (EU) nr 604/2013 inte ensidigt kan avsäga sig detta ansvar.

(26)

Medlemsstaterna bör säkerställa att de fullgör sina skyldigheter enligt EU:s asylrätt. De bör i synnerhet säkerställa att den nuvarande praxis som redan konstaterats i deras länder när det gäller förordning (EU) nr 604/2013 inte längre kvarstår när förordning (EU) 2024/1351 börjar tillämpas. En fortsatt bristande efterlevnad skulle utgöra systembrister när det gäller reglerna i del III i förordning (EU) 2024/1351 vilka skulle kunna få allvarliga negativa konsekvenser för den förordningens funktionssätt. Detta bör regelbundet bedömas av kommissionen, och om dessa situationer kvarstår bör artikel 60.3 fjärde stycket i förordning (EU) 2024/1351 tillämpas. För att säkerställa en hållbar övergång från det nuvarande ansvarssystemet till de nya regler som fastställs i förordning (EU) 2024/1351 bör särskild uppmärksamhet ägnas åt graden av operativt samarbete mellan medlemsstaterna, inbegripet ett aktivt engagemang för att underlätta överföringar och ett gradvist samarbete i praktiska och logistiska frågor.

(27)

I syfte att följa en övergripande strategi för migrationshantering på EU-nivå, parallellt med genomförandet av migrations- och asylpakten, inbegripet förordning (EU) 2024/1351, bör lagstiftningsarbetet fortsätta som en prioriterad fråga, särskilt när det gäller förslagen om ett gemensamt europeiskt system för återvändande och om en unionsförteckning över säkra ursprungsländer. Tillsammans skulle dessa bidra till att minska trycket på medlemsstaternas asylsystem överlag och stödja migrations- och asylpaktens funktion.

(28)

I enlighet med artikel 11.1 andra stycket har samråd genomförts med de medlemsstater som i detta beslut konstateras vara medlemsstater som är utsatta för migrationstryck, riskerar att utsättas för migrationstryck eller står inför en betydande migrationssituation.

(29)

I enlighet med artikel 4 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), har Irland genom en skrivelse av den 14 maj 2024 meddelat sin önskan att godta och vara bundet av förordning (EU) 2024/1351. Detta deltagande bekräftas genom kommissionens beslut (EU) 2024/2088 (8). Irland deltar därför i antagandet av detta beslut.

(30)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.