(1)

Den 24 maj 2022 bemyndigades kommissionen genom rådets beslut (EU) 2022/895 (1) att på Europeiska unionens vägnar inleda förhandlingar om Förenta nationernas konvention mot it-brottslighet: Stärkande av det internationella samarbetet för att bekämpa vissa brott som begås med hjälp av informations- och kommunikationstekniksystem och för att utbyta bevis i elektronisk form på allvarliga brott (konventionen).

(2)

Texten till konventionen antogs den 24 december 2024 genom resolution 79/243 vid Förenta nationernas generalförsamlings 55:e plenarsession och förväntas vara öppen för undertecknande i Hanoi, Vietnam den 25–26 oktober 2025 och därefter vid Förenta nationernas högkvarter i New York till och med den 31 december 2026.

(3)

Konventionen är förenlig med unionens säkerhetsmål enligt artikel 67.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), nämligen att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av brottslighet, genom åtgärder för samordning och samarbete mellan polismyndigheter och straffrättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter samt genom tillnärmning av den straffrättsliga lagstiftningen.

(4)

Konventionen är tillämplig på specifika brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden avseende brott som straffbelagts i enlighet med konventionen samt på utbyte av bevis i elektronisk form avseende allvarliga brott (brott som är belagda med ett maximistraff på minst fyra års frihetsberövande eller en strängare påföljd) och tillåter informationsutbyte endast för dessa ändamål.

(5)

Konventionen harmoniserar en begränsad uppsättning tydligt definierade brott samtidigt som den ger konventionsstaterna den flexibilitet som krävs för att undvika överkriminalisering av legitima handlingar.

(6)

Genom konventionen fastställs endast minimiregler om juridiska personers ansvar för delaktighet i de brott som straffbeläggs i enlighet med konventionen. Den kräver inte att konventionsstaterna vidtar sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att fastställa juridiska personers ansvar på ett sätt som skulle vara oförenligt med en deras rättsprinciper.

(7)

Konventionen är också förenlig med unionens mål för skydd av personuppgifter, integritet och grundläggande rättigheter enligt artikel 16 i EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan).

(8)

Konventionen föreskriver kraftfulla skyddsåtgärder för de mänskliga rättigheterna och utesluter tolkningar som skulle leda till att mänskliga rättigheter eller grundläggande friheter undertrycks, särskilt yttrandefriheten, samvetsfriheten, åsiktsfriheten, religions- och trosfriheten, friheten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten. Dessa skyddsåtgärder säkerställer också att internationellt samarbete kan vägras om detta internationella samarbete skulle strida mot konventionsstaternas nationella lagstiftning eller om en sådan vägran är nödvändig för att undvika någon form av diskriminering.

(9)

När det gäller befogenheter och förfaranden på både nationell och internationell nivå föreskriver konventionen övergripande villkor och skyddsåtgärder som säkerställer skyddet av de mänskliga rättigheterna, i enlighet med konventionsstaternas skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning. Konventionsstaterna måste också införliva proportionalitetsprincipen i sin nationella rätt. Sådana villkor och garantier ska bland annat omfatta rättslig eller annan oberoende prövning, rätten till ett effektivt rättsmedel, motivering till tillämpningen samt begränsning av sådana befogenheters och förfarandens omfattning och varaktighet.

(10)

Konventionen innehåller en särskild bestämmelse om skydd av personuppgifter som säkerställer att viktiga dataskyddsprinciper, inbegripet ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering, proportionalitet och nödvändighet, måste tillämpas, i enlighet med stadgan, innan personuppgifter kan lämnas till en annan konventionsstat.

(11)

Genom sitt deltagande i förhandlingarna på unionens vägnar säkerställde kommissionen att konventionen är förenlig med relevanta unionsregler.

(12)

Ett antal förbehåll och underrättelser är relevanta för att säkerställa att konventionen är förenlig med unionsrätten och unionens politik samt för att få till stånd en enhetlig tillämpning av konventionen bland medlemsstaterna i deras förbindelser med konventionsstater utanför EU och en effektiv tillämpning av konventionen.

(13)

Med tanke på att konventionen föreskriver förfaranden som förbättrar den gränsöverskridande tillgången till bevis i elektronisk form och en hög skyddsnivå kommer en konventionsstats anslutning till konventionen att främja konsekvens i unionens insatser för att bekämpa it-brottslighet och andra former av brottslighet på global nivå. Det kommer att underlätta samarbetet mellan konventionsstater som är medlemmar i EU och konventionsstater som inte är det och samtidigt säkerställa en hög skyddsnivå för enskilda personer.

(14)

I enlighet med artikel 64.2 i konventionen är konventionen öppen för undertecknande av unionen.

(15)

Unionen bör bli en konventionsstat tillsammans med sina medlemsstater eftersom unionen och dess medlemsstater har befogenheter på de områden som omfattas av konventionen. Detta beslut påverkar inte medlemsstaternas undertecknande av konventionen i enlighet med deras interna förfaranden. Konventionen bör undertecknas på unionens vägnar vad gäller frågor som omfattas av unionens befogenhet i den utsträckning konventionen kan påverka gemensamma regler eller ändra deras räckvidd. Vad avser delade befogenheter behåller medlemsstaterna sina respektive befogenheter i den mån konventionen inte påverkar gemensamma regler eller ändrar räckvidden för dessa.

(16)

Unionens snabba undertecknande av konventionen kommer dessutom att säkerställa att unionen har en vägande röst tidigt i genomförandet av denna nya globala ram för kampen mot it-brottslighet.

(17)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (2) och avgav ett yttrande den 4 september 2025.

(18)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(19)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Konungariket Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Konungariket Danmark.

(20)

Konventionen bör undertecknas.