(1)

Den 21 maj 2003 antog kommissionen ett meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln Skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (Flegt) förslag till en handlingsplan för EU, som syftade till att bidra till de globala ansträngningarna för att motverka olaglig skogsavverkning och den därmed sammanhängande handeln. Rådet antog sina slutsatser om Flegthandlingsplanen (handlingsplanen) den 13 oktober 2003 (1), och Europaparlamentet antog sin resolution om handlingsplanen den 11 juli 2005 (2).

(2)

Ett centralt inslag i handlingsplanen var ingåendet av frivilliga partnerskapsavtal med timmerproducerande länder i syfte att säkerställa att timmer och trävaruprodukter som exporteras till unionen producerats eller förvärvats lagligt.

(3)

I enlighet med rådets beslut 2011/200/EU (3) undertecknades det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen (Flegt) (avtalet) den 6 oktober 2010.

(4)

I enlighet med rådets beslut 2011/201/EU (4) ingicks avtalet på unionens vägnar. Efter det att Republiken Kamerun ingått avtalet trädde det i kraft den 1 december 2011 för en period på sju år som kunde förlängas automatiskt för ytterligare perioder av samma längd, om inte en av parterna meddelade sin avsikt att inte förnya avtalet inom 12 månader före utgången av den innevarande perioden.

(5)

Republiken Kamerun har inte kunnat uppfylla sina skyldigheter enligt avtalet, nämligen skyldigheter i samband med framstegen gällande inrättandet av ett Flegtlicensieringssystem som genom Flegtlicenser syftar till att kontrollera och intyga att trävaruprodukter som exporteras till unionen producerats eller förvärvats lagligt. Därför anser kommissionen att avtalet inte kommer att göra det möjligt för timmer och trävaruprodukter från Republiken Kamerun att gynnas av bestämmelserna i artikel 3 i förordning (EU) nr 995/2010 (5), och, från och med den 30 december 2025, i artikel 10.3 jämförd med artikel 3 b i förordning (EU) 2023/1115 (6).

(6)

Det är därför lämpligt att avtalet upphör att gälla. Det bör antingen inte förlängas efter den 30 november 2025 eller bör avslutas så snart som möjligt därefter.

(7)

Artikel 27 i avtalet skulle ha gjort det möjligt att inte förnya avtalet från och med den 1 december 2025 om beslutet att inte förnya avtalet hade meddelats av någondera parten före den 1 december 2024. På grund av tidsbegränsningar kan unionen inte längre utnyttja möjligheten att anmäla ett icke-förnyande efter den 30 november 2025 i enlighet med artikel 27 i avtalet.

(8)

Enligt artikel 28 i avtalet får vardera parten säga upp avtalet genom anmälan till den andra parten. I detta fall skulle avtalet upphöra att gälla tolv månader efter dagen för denna anmälan.

(9)

Enligt artikel 54 b i Wienkonventionen om traktaträtten får internationella avtal när som helst sägas upp om samtliga parter samtycker till detta. Det frivilliga partnerskapsavtalet skulle således kunna sägas upp, i enlighet med denna bestämmelse, genom att unionen och Republiken Kamerun ingår en gemensam förklaring, i vilken båda parterna kommer överens om att säga upp avtalet den 30 november 2025. I detta fall skulle avtalet inte längre gälla från och med den 1 december 2025.

(10)

Uppsägningen av avtalet i enlighet med någon av ovanstående åtgärder bör godkännas på unionens vägnar.