(1)

Det har visats att användningen av ordningen med en enda kontaktpunkt för import (IOSS) underlättar och garanterar ökad efterlevnad av mervärdesskattereglerna i samband med import och därmed säkerställer att det inte förekommer någon snedvridning av konkurrensen till nackdel för varor från unionen genom mindre effektiv skatteuppbörd på import av försändelser av ringa värde från tredjeländer till konsumenter i unionen. Mot bakgrund av den exponentiellt ökande importen är det nödvändigt att ytterligare uppmuntra användningen av IOSS-ordningen. För att uppnå detta mål bör leverantörer eller faktiska leverantörer som inte är registrerade i IOSS-ordningen, men som utför leveranser inom ramen för IOSS-ordningen, som regel vara skyldiga att betala mervärdesskatt vid import och vid distansförsäljning av importerade varor i de medlemsstater som utgör varornas slutdestination, vilket skulle kräva registrering i var och en av dessa medlemsstater.

(2)

För att skydda medlemsstaternas skatteintäkter bör leverantörer eller faktiska leverantörer som inte är etablerade i unionen och som inte använder IOSS-ordningen vara skyldiga att utse en skatterepresentant som åtar sig alla mervärdesskatteskyldigheter i samband med alla importsändningar som omfattas. Denna skyldighet bör dock inte gälla om leverantören eller den faktiska leverantören är etablerad i ett land som förtecknas i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/942 (3) eller i ett land med vilket importmedlemsstaten har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd. För att förbättra kontrollen av efterlevnaden är skyldigheten att använda en skatterepresentant en lämplig och proportionell åtgärd för leverantörer eller faktiska leverantörer som inte är etablerade i unionen och som inte använder sig av IOSS-ordningen.

(3)

Villkoren för att utse en sådan skatterepresentant för betalning av mervärdesskatt bör anpassas till de villkor som gäller för skyldigheten för leverantörer eller faktiska leverantörer som är etablerade utanför unionen att utse en förmedlare för användningen av IOSS-ordningen, i syfte att säkerställa lika villkor för uppbörden av mervärdesskatt vid distansförsäljning av importerade varor som omfattas. Detta innebär att vissa leverantörer eller faktiska leverantörer som är etablerade utanför unionen skulle bli skyldiga att ha en skatterepresentant för både mervärdesskatt vid import och mervärdesskatt vid distansförsäljning av importerade varor i varje medlemsstat där sådana leveranser äger rum. Eftersom importmedlemsstaten och den medlemsstat som utgör varornas slutdestination när det gäller distansförsäljning av importerade varor kommer att vara densamma när IOSS-ordningen inte används, kanske det inte finns något behov av att utse två olika skatterepresentanter i den medlemsstaten.

(4)

När IOSS-ordningen inte används tas mervärdesskatten vid import av försändelser som omfattas ut direkt av den medlemsstat som utgör varornas slutdestination, som är den medlemsstat där importen sker. I fall där IOSS-ordningen används är importen däremot undantagen från mervärdesskatt, och mervärdesskatten vid distansförsäljning av importerade varor tas ut av leverantören eller den faktiska leverantören och betalas till dennes identifieringsmedlemsstat, som överför mervärdesskatten till de berörda konsumtionsmedlemsstaterna. Vid fastställandet av villkoren för att utse en skatterepresentant när IOSS-ordningen inte används bör denna situation därför beaktas. När medlemsstaterna fastställer villkoren för att utse en förmedlare när IOSS-ordningen används får de kräva garantier som är adekvata och står i proportion till de risker som är förknippade med de personer och de transaktioner som förmedlarens verksamhet avser.

(5)

Indirekta tullombud har en betydande roll i förfarandena för import av försändelser. Även om deras uppgift i första hand rör tullbestämmelser kan de ha en aktiv roll när det gäller att säkerställa att mervärdesskatt vid import tas ut. För närvarande är detta möjligt om det indirekta tullombudet är utsett till betalningsskyldig för mervärdesskatten vid import. Inom ramen för de åtgärder för att uppmuntra användningen av IOSS-ordningen som införs genom detta direktiv skulle det indirekta tullombudet dock kunna anses skyldigt att betala mervärdesskatt vid import om det indirekta tullombudet agerar som skatterepresentant för den som är betalningsskyldig för sådan mervärdesskatt. Eftersom det indirekta tullombudet kan, men inte är skyldigt att, agera som skatterepresentant, är det lämpligt att ge medlemsstaterna möjlighet att göra indirekta tullombud som inte agerar som skatterepresentant solidariskt ansvariga för att betala mervärdesskatt vid import, i syfte att säkerställa betalningen av mervärdesskatt vid import. Dessutom bör medlemsstaterna ges möjlighet att göra andra personer, till exempel personer som är skyldiga att betala tullskuld vid oriktigheter på tullområdet, solidariskt ansvariga för att betala mervärdesskatt vid import.

(6)

Inom ramen för de åtgärder för att uppmuntra användningen av IOSS-ordningen som införs genom detta direktiv, är leverantören eller den faktiska leverantören systematiskt betalningsskyldig för mervärdesskatt vid import. Följaktligen övergår de berörda varorna inte till fri omsättning om leverantören, den faktiska leverantören och, i tillämpliga fall, den skatterepresentant som utsetts av dem eller den person som kan hållas solidariskt ansvarig för att betala mervärdesskatt vid import inte fullgör mervärdesskatteskyldigheterna avseende vissa importerade varor. För att undvika att kunden får ta konsekvenserna av att de betalningsskyldiga för mervärdesskatt vid import inte fullgör sina skyldigheter, bör medlemsstaterna kunna tillåta att kunden – efter kundens samtycke – betalar den mervärdesskatt vid import som leverantören eller den faktiska leverantören ska betala, om leverantören eller den faktiska leverantören inte fullgör sina registrerings- och betalningsskyldigheter och om leverantören eller den faktiska leverantören är okänd för den person som lämnar in tulldeklarationen vid importtillfället. Medlemsstaterna bör dock tillåtas att fastställa lämpliga villkor och förfaranden för att tillämpa denna möjlighet, för att undvika att kundens betalning av mervärdesskatten vid import gör de åtgärder för att uppmuntra användningen av IOSS-ordningen som införs genom detta direktiv mindre effektiva. Denna betalning bör inte påverka kundens möjlighet att återkräva mervärdesskatten vid import från leverantören eller den faktiska leverantören enligt tillämplig civilrätt. Eftersom syftet med denna möjlighet är att övervinna de svårigheter som uppstår i samband med att ansvaret vid importsändningar övergår från kunden till leverantören eller den faktiska leverantören, bör kommissionen bedöma huruvida det är motiverat att behålla dessa regler efter slutförandet av tullreformen.

(7)

I enlighet med de särskilda ordningar som anges i avdelning XII kapitel 7 i rådets direktiv 2006/112/EG (4) är kunden den som är betalningsskyldig för mervärdesskatt vid import knuten till distansförsäljning av importerade varor som omfattas. Detta strider mot målet att flytta ansvaret från kunden till leverantören eller den faktiska leverantören och göra dem systematiskt betalningsansvariga för mervärdesskatt vid import av dessa varor. Även i de fall där kunden betalar mervärdesskatten vid import förblir leverantören eller den faktiska leverantören i princip ansvarig. Därför bör de särskilda ordningarna inte längre tillämpas och de bör utgå.

(8)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (5), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är motiverat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(9)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att påskynda konceptet med en gemensam mervärdesskatteregistrering i unionen, endast kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 201 ska ersättas med följande:

(*1)  Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2010/24/oj).” "

2.

Följande artikel ska införas:

3.

Artikel 204.1 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 205 ska följande stycke läggas till:

”I de fall som avses i artikel 201.2 och 201.3 får medlemsstaterna föreskriva att en annan person än kunden och den som är betalningsskyldig för mervärdesskatt ska vara solidariskt ansvarig för betalning av mervärdesskatt vid import.”

5.

Följande artikel ska införas:

6.

I avdelning XII ska kapitel 7 utgå.