(1)

Den 4 mars 2022 antog rådet genomförandebeslut (EU) 2022/382 (2) om fastställande av att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2001/55/EG, med följden att tillfälligt skydd införs.

(2)

I enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2001/55/EG var det tillfälliga skyddet först tillämpligt under en inledande period på ett år, till och med den 4 mars 2023, och förlängdes därefter automatiskt med ytterligare ett år till och med den 4 mars 2024.

(3)

Den 19 oktober 2023 antog rådet genomförandebeslut (EU) 2023/2409 (3) om förlängning av det tillfälliga skydd som infördes genom genomförandebeslut (EU) 2022/382 till och med den 4 mars 2025. Den 11 juni 2024 antog rådet genomförandebeslut (EU) 2024/1836 (4) genom vilket det tillfälliga skyddet förlängdes till och med den 4 mars 2026.

(4)

Eftersom en person kan åtnjuta de rättigheter som är knutna till tillfälligt skydd i endast en medlemsstat åt gången, och för att säkerställa att denna princip respekteras och för att undvika flera registreringar för tillfälligt skydd, bör medlemsstaterna avslå ansökningar om uppehållstillstånd som görs på grundval av artikel 8.1 i direktiv 2001/55/EG när det är uppenbart att den berörda personen redan har erhållit uppehållstillstånd på denna grund i en annan medlemsstat. Detta skulle stå i överensstämmelse med domstolens dom av den 27 februari 2025 i mål C-753/23 (5), särskilt punkt 30.

(5)

I samband med aktiveringen av tillfälligt skydd enligt direktiv 2001/55/EG kom medlemsstaterna i ett uttalande av den 4 mars 2022 enhälligt överens om att inte tillämpa artikel 11 i det direktivet på personer som åtnjuter tillfälligt skydd i en viss medlemsstat i enlighet med genomförandebeslut (EU) 2022/382 och som flyttar till en annan medlemsstat utan tillstånd, såvida inte medlemsstaterna på bilateral basis kommer överens om något annat.

(6)

I det övergripande sammanhanget bör ingenting tolkas som att det innebär en skyldighet för en medlemsstat att utfärda ett uppehållstillstånd för tillfälligt skydd till en person som beviljats uppehållstillstånd för tillfälligt skydd i en annan medlemsstat.

(7)

För att säkerställa en uppdaterad lägesbild för operativa ändamål, en enhetlig förvaltning och enhetlig tillsyn av utfärdandet av uppehållstillstånd bör medlemsstaterna regelbundet ladda upp korrekta och aktuella uppgifter på plattformen för registrering av tillfälligt skydd, inbegripet uppgifter om inaktiva registreringar.

(8)

För närvarande åtnjuter nästan 4,3 miljoner personer som fördrivits från Ukraina tillfälligt skydd i unionen. Det totala antalet registreringar av personer som åtnjuter tillfälligt skydd har förblivit stabilt på omkring 4,3 miljoner, med en konstant, svagt uppgående trend, och få har rapporterat att de återvänder hem till Ukraina permanent. Situationen i Ukraina gör att en majoritet av de fördrivna personerna inte kan återvända till Ukraina på trygga och varaktiga villkor. Internationella organisationen för migration uppskattade i april 2025 att 3 757 000 personer är internflyktingar i Ukraina varav 66 % hade varit fördrivna i över två år och 79 % hade varit fördrivna i över ett år. Andelen internflyktingar som hade varit fördrivna i mer än två år var högst bland de internflyktingar som bodde i västra Ukraina (78 %). FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) uppskattar att över 12,7 miljoner människor i Ukraina är i akut behov av humanitärt bistånd år 2025.

(9)

Vidare kan ytterligare massiv tillströmning inte uteslutas, på grund av den svåra humanitära situationen, mer omfattande instabilitet och den osäkra situationen i Ukraina till följd av Rysslands anfallskrig, däribland intensifierade och upprepade flyganfall mot civilbefolkningen i hela landet. Risken för upptrappning kvarstår. Samtidigt kvarstår risken för att de nationella asylsystemen inte skulle fungera effektivt, om det tillfälliga skyddet snart skulle upphöra och alla dessa personer skulle ansöka om internationellt skydd samtidigt.

(10)

Eftersom det stora antalet fördrivna personer som åtnjuter tillfälligt skydd i unionen sannolikt inte kommer att minska så länge kriget mot Ukraina fortsätter är det nödvändigt att förlänga det tillfälliga skyddet för att hantera situationen för personer som för närvarande åtnjuter tillfälligt skydd i unionen eller som kommer att behöva sådant skydd från och med den 5 mars 2026, eftersom det ger omedelbart skydd och tillgång till harmoniserade rättigheter samtidigt som formaliteterna minimeras i en situation med massiv tillströmning till unionen. Att förlänga det tillfälliga skyddet kommer sannolikt också att bidra till att säkerställa att medlemsstaternas asylsystem inte överbelastas vid en betydande ökning av antalet ansökningar om internationellt skydd som skulle kunna lämnas in av personer som åtnjuter tillfälligt skydd under perioden fram till och med den 4 mars 2026 om det tillfälliga skyddet upphörde vid den tidpunkten eller av personer som flyr kriget i Ukraina och som anländer till unionen under perioden från och med den 5 mars 2026 till och med den 4 mars 2027.

(11)

Med tanke på att skälen för tillfälligt skydd kvarstår bör därför det tillfälliga skyddet för de kategorier av fördrivna personer som avses i genomförandebeslut (EU) 2022/382 förlängas till och med den 4 mars 2027.

(12)

Detta beslut är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(13)

Rådet bekräftar på nytt sitt åtagande att ge stöd till Ukraina och dess folk så länge det krävs och upprepar sitt stöd för en övergripande, rättvis och varaktig fred, som bygger på principerna i FN-stadgan och internationell rätt, och i händelse av en hållbar vapenvila är rådet berett att agera i enlighet med artikel 6.1 b i direktiv 2001/55/EG.

(14)

Irland är bundet av direktiv 2001/55/EG och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta genomförandebeslut.

(15)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta genomförandebeslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.