(1)

Den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) inleddes den 1 januari 1999. Vid sitt möte i Bryssel den 3 maj 1998 beslutade rådet i sin sammansättning av stats- eller regeringschefer att Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal och Finland uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron den 1 januari 1999 (5).

(2)

Genom beslut 2000/427/EG (6) fastslog rådet att Grekland uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron den 1 januari 2001. Genom beslut 2006/495/EG (7) fastslog rådet att Slovenien uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron den 1 januari 2007. Genom besluten 2007/503/EG (8) och 2007/504/EG (9) fastslog rådet att Cypern och Malta uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron den 1 januari 2008. Genom beslut 2008/608/EG (10) fastslog rådet att Slovakien uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron. Genom beslut 2010/416/EU (11) fastslog rådet att Estland uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron. Genom beslut 2013/387/EU (12) fastslog rådet att Lettland uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron. Genom beslut 2014/509/EU (13) fastslog rådet att Litauen uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron. Genom beslut (EU) 2022/1211 (14) fastslog rådet att Kroatien uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa euron.

(3)

I enlighet med punkt 1 i protokoll nr 16 om vissa bestämmelser angående Danmark som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och det beslut som fattades av stats- eller regeringscheferna i Edinburgh i december 1992 har Danmark anmält till rådet att landet inte kommer att delta i den tredje etappen i EMU. Danmark har inte begärt att det förfarande som avses i artikel 140.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska inledas.

(4)

Sverige är genom beslut 98/317/EG en medlemsstat med undantag i den mening som avses i artikel 139.1 i EUF-fördraget. I enlighet med artikel 4 i 2003 års anslutningsakt är Tjeckien, Ungern och Polen medlemsstater med undantag i den mening som avses i artikel 139.1 i EUF-fördraget. I enlighet med artikel 5 i 2005 års anslutningsakt är Bulgarien och Rumänien medlemsstater med undantag i den mening som avses i artikel 139.1 i EUF-fördraget.

(5)

Europeiska centralbanken (ECB) inrättades den 1 juli 1998. Europeiska monetära systemet ersattes med en växelkursmekanism som inrättades genom Europeiska rådets resolution om införande av en växelkursmekanism i tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen den 16 juni 1997 (15). Förfarandena för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (ERM II) fastställdes i avtalet av den 16 mars 2006 mellan ECB och de nationella centralbankerna i medlemsstaterna utanför euroområdet avseende operativa förfaranden för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (16).

(6)

I artikel 140.2 i EUF-fördraget fastställs förfarandena för att upphäva de berörda medlemsstaternas undantag. Kommissionen och ECB ska åtminstone en gång vartannat år eller på begäran av en medlemsstat med undantag rapportera till rådet i enlighet med förfarandet i artikel 140.1 i EUF-fördraget.

(7)

Medlemsstaternas nationella lagstiftning, inklusive de nationella centralbankernas stadgar, ska vid behov anpassas för att säkerställa förenlighet med artiklarna 130 och 131 i EUF-fördraget och med stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (stadgan för ECBS och ECB). Kommissionens och ECB:s rapporter utgör en detaljerad bedömning av om lagstiftningen i Bulgarien är förenlig med artiklarna 130 och 131 i EUF-fördraget och med stadgan för ECBS och ECB.

(8)

I enlighet med artikel 1 i protokoll nr 13 om konvergenskriterier som fogats till EUF-fördraget innebär kriteriet om prisstabilitet som avses i artikel 140.1 första strecksatsen i EUF-fördraget att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen ska uppvisa en hållbar prisutveckling och en genomsnittlig inflationstakt som inte med mer än 1,5 procentenheter överstiger inflationstakten i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. När det gäller kriteriet om prisstabilitet mäts inflationen genom det harmoniserade index för konsumentpriser (HIKP) som definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/792 (17). För att bedöma kriteriet om prisstabilitet mäts en medlemsstats inflation som den procentuella förändringen av det aritmetiska medelvärdet av tolvmånadersindexet i förhållande till det aritmetiska medelvärdet av tolvmånadersindexet för den föregående perioden. I kommissionens och ECB:s rapporter användes ett referensvärde beräknat som det enkla aritmetiska medelvärdet av inflationstakten i de tre medlemsstater som hade uppnått bäst resultat i fråga om prisstabilitet plus 1,5 procentenheter. Under den ettårsperiod som slutade i april 2025 beräknades referensvärdet för inflationen till 2,8 %, med Irland, Finland och Italien som de tre medlemsstater som hade uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet, med en inflationstakt på 1,2 %, 1,3 % respektive 1,4 %.

(9)

I enlighet med artikel 2 i protokoll nr 13 innebär kriteriet om den offentliga sektorns finanser enligt artikel 140.1 andra strecksatsen i EUF-fördraget att medlemsstaten vid tidpunkten för granskningen inte får vara föremål för något beslut av rådet enligt artikel 126.6 i EUF-fördraget om att det föreligger ett alltför stort underskott.

(10)

I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 13 innebär kriteriet om deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism enligt artikel 140.1 tredje strecksatsen i EUF-fördraget att kursrörelserna för en medlemsstats valuta ska ha legat inom det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism (ERM), utan att allvarliga spänningar har uppstått, under minst de senaste två åren före granskningen. Medlemsstaten får i synnerhet inte på eget initiativ ha devalverat sin valutas bilaterala centralkurs i förhållande till euron under denna period. Sedan den 1 januari 1999 ska bedömningen av hur väl växelkurskriteriet uppfylls göras inom ramen för ERM II. Kommissionen och ECB har i sina bedömningar av hur väl växelkurskriteriet uppfylls granskat den tvåårsperiod som löpte ut den 19 maj 2025.

(11)

I enlighet med artikel 4 i protokoll nr 13 innebär kriteriet om konvergens i räntesatserna enligt artikel 140.1 fjärde strecksatsen i EUF-fördraget att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen ska ha haft en genomsnittlig långfristig nominell räntesats som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntesats i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Det kriterium som användes för att bedöma konvergensen i räntesatserna var jämförbara räntor på tioåriga referensobligationer. För att bedöma i vilken utsträckning kriteriet om räntesatser uppfylls beräknades ett referensvärde i kommissionens och ECB:s rapporter i form av det enkla aritmetiska medelvärdet av den nominella långfristiga räntesatsen i de tre medlemsstater som hade uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet plus två procentenheter. Referensvärdet baseras på de långfristiga räntesatserna i Irland (2,8 %), Finland (2,9 %) och Italien (3,7 %), och uppgick under den tolvmånadersperiod som löpte ut i april 2025 till 5,1 %.

(12)

I enlighet med artikel 5 i protokoll nr 13 har kommissionen tillhandahållit de uppgifter som används för att bedöma om konvergenskriterierna uppfylls. Kommissionen lämnade i enlighet med rådets förordning (EG) nr 479/2009 (18) budgetuppgifter efter medlemsstaternas rapportering fram till den 1 april 2025.

(13)

På grundval av de rapporter som kommissionen och ECB har lagt fram om Bulgariens framsteg i fullgörandet av sina förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen, dras slutsatsen att Bulgariens nationella lagstiftning, inklusive den nationella centralbankens stadga, är förenlig med artiklarna 130 och 131 i EUF-fördraget och med stadgan för ECBS och ECB.

(14)

På grundval av de rapporter som kommissionen och ECB lagt fram om Bulgariens framsteg i fullgörandet av sina förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen dras slutsatsen, när det gäller huruvida Bulgarien uppfyller de konvergenskriterier som avses i de fyra strecksatserna i artikel 140.1 i EUF-fördraget, att den genomsnittliga inflationstakten i Bulgarien under den tolvmånadersperiod som löpte ut i april 2025 uppgick till 2,7 %, vilket är lägre än referensvärdet, och att det efter en granskning av en rad olika indikatorer inte finns anledning till oro över prisstabilitetens hållbarhet. Bulgarien omfattas inte av något rådsbeslut om alltför stora underskott. Bulgarien har varit medlem i ERM II sedan den 10 juli 2020 och under de två år som föregick bedömningen har levens växelkurs inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Bulgarien har inte på eget initiativ devalverat levens bilaterala centralkurs gentemot euron. Under den tolvmånadersperiod som löpte ut i april 2025 låg den långfristiga räntesatsen i Bulgarien slutligen på i genomsnitt 3,9 %, vilket är långt under referensvärdet.

(15)

Mot bakgrund av bedömningen av lagstiftningens förenlighet och av om konvergenskriterierna är uppfyllda samt bedömningen av de kompletterande faktorerna, uppfyller Bulgarien de nödvändiga villkoren för införande av euron.