(1)

I enlighet med artikel 7.1 i rådets förordning (EU) nr 2531/98 (3) får ECB, om ett institut underlåter att hålla alla eller delar av de minimireserver som krävs enligt den förordningen och de ECB-förordningar eller ECB-beslut som är knutna till den förordningen, förelägga en sanktion.

(2)

I enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4) ska ECB utan onödigt dröjsmål offentliggöra alla sanktionsbeslut som avser överträdelser av en ECB-förordning eller ett ECB-beslut på sin officiella webbplats, så snart sanktionsbeslutet blivit slutgiltigt. Offentliggörandet ska ske såvida inte direktionen fastställer att ett sådant offentliggörande skulle a) utgöra ett hot mot finansmarknadernas eller det finansiella systemets stabilitet eller äventyra en pågående brottsutredning, b) orsaka oproportionerligt stor skada för det berörda företaget, i den mån detta kan fastställas, eller c) leda till offentliggörande av konfidentiell information som skulle äventyra legitima allmänna säkerhetsintressen, såsom säkerhet och skydd av eurosedlarnas ställning, eller en säker hantering av cyberrisker eller operativa risker för systemviktiga betalningssystem. Om en eller flera av dessa omständigheter är tillämpliga kommer beslut om sanktioner att offentliggöras anonymt, eller så kan offentliggörandet skjutas upp. I de fall som avses i led c kan ECB välja att inte offentliggöra ett sanktionsbeslut.

(3)

Innan någon sanktion föreläggs ska, i enlighet med artikel 11.3 och 11.4 i förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4), ECB:s direktion eller den behöriga nationella centralbanken, på ECB:s direktions vägnar, underrätta det berörda företaget om det påstådda åsidosättandet och om den motsvarande sanktionen. Efter mottagandet av underrättelsen får det berörda företaget skriftligen inkomma med information, förklaringar eller invändningar som kan anses vara relevanta för beslutet huruvida sanktioner ska föreläggas. Detta inbegriper möjligheten att invända mot offentliggörandet av sanktionen på grundval av att ett eller flera av de undantag från offentliggörande som anges i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4) är tillämpliga. I sådana fall ska den behöriga nationella centralbanken, om den agerar på direktionens vägnar, utan onödigt dröjsmål vidarebefordra ärendet till direktionen, som därefter beslutar om huruvida ett sådant undantag från offentliggörande är tillämpligt.

(4)

Direktionen måste varje år anta ett stort antal beslut om huruvida ett undantag från offentliggörande av sanktioner avseende underlåtenhet att hålla kassakravsmedel (minimireserver) ska tillämpas. För att underlätta beslutsförfarandet bör man delegera beslutsbefogenheter avseende antagandet av sådana beslut. Europeiska unionens domstol har slagit fast att delegering är nödvändig och lämplig för att en institution som måste anta ett stort antal beslut ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. På samma sätt har domstolen slagit fast att det är nödvändigt att säkerställa att beslutsfattande organ kan fungera, vilket utgör en princip för alla institutionella system.

(5)

Sådana beslut bör delegeras dels till den direktionsledamot till vilken rättstjänsten rapporterar, och dels till den direktionsledamot till vilken generaldirektoratet för marknadsoperationer rapporterar, som agerar gemensamt.

(6)

Delegeringen av beslutsbefogenheter ska vara begränsad och proportionerlig, och tillämpningsområdet för delegeringen tydligt fastställt. Den delegering som fastställs i detta beslut bör begränsas till befogenheten att fatta beslut om offentliggörande av sanktioner avseende underlåtenhet att hålla kassakravsmedel (minimireserver) som inte avviker från huvudregeln i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4), enligt vilken sanktionsbeslut som avser överträdelser av en ECB-förordning eller ett ECB-beslut ska offentliggöras. Beslut om offentliggörande av sanktioner där det finns nya inslag eller där ett undantag från offentliggörande tillämpas bör undantas från delegeringens tillämpningsområde och bör ligga kvar hos direktionen.

(7)

För att säkra direktionens kontroll över delegeringen bör de beslut som fattas av direktionsledamöterna som erhållit delegeringen årligen rapporteras till direktionen.

a)

Det berörda företaget har invänt mot offentliggörandet av en sanktion avseende underlåtenhet att hålla kassakravsmedel (minimireserver), men inte mot själva sanktionen.

b)

De invändningar mot offentliggörande som framförs av det berörda företaget och ECB:s tekniska och rättsliga bedömning av dessa invändningar liknar sådana som legat till grund för tidigare beslut om att offentliggöra sanktioner avseende underlåtenheten att hålla kassakravsmedel (minimireserver) som fattats av direktionen.

c)

Den tekniska och rättsliga bedömning som avses i led b och som ligger till grund för beslutet är att inga av de undantag som avses i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4) är tillämpliga och att sanktionen bör offentliggöras.

d)

Den behöriga nationella centralbank som på direktionens vägnar har underrättat det berörda företaget om den påstådda underlåtenheten att hålla kassakravsmedel (minimireserver) och om den aktuella sanktionen instämmer i den bedömning som avses i led c.