(1)

I rådets förordning (EU) nr 904/2010 (3) fastställs villkoren för samarbete mellan de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för tillämpningen av lagarna om mervärdesskatt samt villkoren för samarbete mellan dessa myndigheter och kommissionen, för att säkerställa att dessa lagar följs. Dessa villkor omfattar bland annat regler om lagring och utbyte på elektronisk väg av upplysningar som kan bidra till en korrekt beräkning av mervärdesskatten, övervakningen av att mervärdesskatten tillämpas korrekt, särskilt på gemenskapsinterna transaktioner, och bekämpningen av mervärdesskattebedrägeri.

(2)

Genom rådets direktiv (EU) 2025/516 (4) infördes krav på digital rapportering i rådets direktiv 2006/112/EG (5). Dessa krav innebär att beskattningsbara personer som är registrerade för mervärdesskatt ska lämna uppgifter till medlemsstaterna om varje gemenskapsintern leverans av varor, om varje tillhandahållande av en tjänst som är beskattningsbar i en annan medlemsstat än den där leverantören eller tillhandahållaren är etablerad och, såvida inte medlemsstaten har utnyttjat möjligheten att undanta beskattningsbara personer från denna skyldighet, om varje gemenskapsinternt förvärv av varor och varje förvärv av tjänster som är beskattningsbara och för vilka mottagaren är skyldig att betala mervärdesskatt. Utbytet och behandlingen av dessa uppgifter om gemenskapsinterna transaktioner hjälper medlemsstaterna att övervaka att mervärdesskatten tillämpas korrekt och att upptäcka bedrägeri.

(3)

Det befintliga samarbetet mellan medlemsstaternas skatteförvaltningar bygger på utbyte av aggregerade uppgifter mellan nationella elektroniska system. Införandet av krav på digital rapportering syftar till att öka skatteuppbörden genom att i god tid förse skatteförvaltningarna med uppgifter per transaktion. För att göra sådana uppgifter tillgängliga för andra skatteförvaltningar på ett effektivt sätt och för att underlätta ett gemensamt genomförande samt en gemensam tolkning av analyser och dubbelkontroller är det nödvändigt med ett centralt system där mervärdesskatteinformation utbyts.

(4)

För att göra det möjligt för medlemsstaterna att bekämpa mervärdesskattebedrägeri mer effektivt bör kommissionen inrätta ett elektroniskt centralt system för utbyte av information om mervärdesskatt (det centrala VIES) för utbyte av mervärdesskatteinformation. Varje medlemsstat bör inrätta ett nationellt elektroniskt system för automatisk överföring till det centrala VIES av information om gemenskapsinterna transaktioner som rapporterats av respektive leverantörer eller tillhandahållare och förvärvare i olika medlemsstater. Medlemsstaterna bör även till det centrala VIES automatiskt överföra information om mervärdesskatteregistrering av beskattningsbara personer som genomför gemenskapsinterna transaktioner, inbegripet andra registreringsnummer för mervärdesskatt som har tilldelats en person. Vidare bör medlemsstaterna när data ändras ladda upp metadata för spårning av ändringstiden i det centrala VIES.

(5)

Medlemsstaterna bör automatiskt uppdatera informationen om mervärdesskatteregistrering för beskattningsbara personer som genomför gemenskapsinterna transaktioner i det centrala VIES utan dröjsmål när registreringsuppgifter ändras, såvida inte medlemsstaterna är överens om att en sådan uppdatering inte är relevant, väsentlig eller användbar. Sådana uppdateringar är nödvändiga, eftersom giltigheten för beskattningsbara personers registreringsnummer för mervärdesskatt är föremål för kontroll med avseende på villkoret för att undanta gemenskapsinterna leveranser eller tillhandahållanden i enlighet med artikel 138 i direktiv 2006/112/EG. För att ge skatteförvaltningarna en rimlig tillitsnivå om kvaliteten och tillförlitligheten hos sådana uppgifter bör medlemsstaterna automatiskt uppdatera information om gemenskapsinterna transaktioner i det centrala VIES senast en dag efter det att medlemsstaten mottagit uppgifterna från den beskattningsbara personen.

(6)

När det gäller information om mervärdesskatteregistrering i det centrala VIES bör medlemsstaterna dessutom anta åtgärder för att säkerställa att respektive medlemsstat bedömer huruvida de uppgifter som lämnas av beskattningsbara personer för deras mervärdesskatteregistrering i enlighet med artikel 214 i direktiv 2006/112/EG är fullständiga och korrekta. Dessutom bör medlemsstaterna säkerställa att registreringsnumret för mervärdesskatt visas som ogiltigt i det centrala VIES om en beskattningsbar person underlåter att uppfylla skyldigheterna att lämna uppgifter, om den ekonomiska verksamheten har upphört eller om den behöriga myndigheten bedömer att den beskattningsbara personen har upphört med verksamheten.

(7)

Den information om gemenskapsinterna transaktioner som rapporteras av leverantörer eller tillhandahållare och förvärvare i olika medlemsstater bör föras in av varje medlemsstat i det centrala VIES omedelbart efter det att medlemsstaten har mottagit den. Det är nödvändigt att snabbt behandla de mottagna uppgifterna, av tekniska skäl som rör datavolymen, samt för att tidigt upptäcka misstänkta transaktioner och eventuella fall av mervärdesskattebedrägeri.

(8)

För att bistå medlemsstaterna i att bekämpa mervärdesskattebedrägeri och upptäcka bedragare bör uppgifter om mervärdesskatteregistrering och mervärdesskatteuppgifter avseende gemenskapsinterna transaktioner lagras i tio år. Denna period utgör den minimiperiod som krävs för att medlemsstaterna effektivt ska kunna genomföra kontroller och utreda misstänkt mervärdesskattebedrägeri eller upptäcka sådant bedrägeri. Den är också proportionell med tanke på den stora mängden information om gemenskapsinterna transaktioner och informationens känslighet eftersom den rör kommersiella uppgifter och personuppgifter.

(9)

För att upptäcka missmatchningar i tid och därigenom förbättra förmågan att bekämpa mervärdesskattebedrägeri bör det centrala VIES automatiskt kunna dubbelkontrollera den information som samlats in från både leverantören eller tillhandahållaren och förvärvaren genom de krav på digital rapportering som införts i direktiv 2006/112/EG genom direktiv (EU) 2025/516. Det centrala VIES bör också kunna göra resultaten av sådana dubbelkontroller tillgängliga för medlemsstaterna för lämplig uppföljning.

(10)

För att göra det möjligt för det centrala VIES att upprätthålla funktionerna hos det befintliga system för utbyte av information om mervärdesskatt som föreskrivs i artikel 17.1 a i förordning (EU) nr 904/2010 bör det centrala VIES också kunna sammanställa information för att ge en översikt över leveranser eller tillhandahållanden och förvärv som rapporterats av beskattningsbara personer i medlemsstaterna. För att säkerställa att det centrala VIES gör det möjligt för medlemsstaterna att fortsätta att få tillgång till varandras information såsom den för närvarande är strukturerad inom det befintliga systemet för utbyte av information om mervärdesskatt, bör det centrala VIES stödja dataaggregering.

(11)

För att hjälpa medlemsstaternas behöriga myndigheter att göra en korrekt beräkning av mervärdesskatt, övervaka den korrekta tillämpningen av mervärdesskatt, bekämpa mervärdesskattebedrägeri och utnyttja synergierna mellan olika informationssystem som innehåller information som är relevant för mervärdesskatt bör det centrala VIES behandla information som mottagits från medlemsstaterna tillsammans med all information som lämnats eller samlats in enligt förordning (EU) nr 904/2010.

(12)

Tillgång till informationen i det centrala VIES bör ges på grundval av behovsenlig behörighet. Tillåtelse av åtkomst till känsliga uppgifter för de användare för vilka det kan förutses vara relevant bör genomdrivas genom åtkomsttillstånd och åtkomstloggar som skyddar informationen i det centrala VIES. Informationen bör inte användas för andra ändamål än för att övervaka en korrekt tillämpning av mervärdesskatt och bekämpa mervärdesskattebedrägeri. Alla användare ska vara bundna av de sekretessregler som fastställs i artikel 55 i förordning (EU) nr 904/2010.

(13)

För att bekämpa mervärdesskattebedrägeri bör medlemsstaternas sambandstjänstemän för Eurofisc som avses i artikel 36 i förordning (EU) nr 904/2010 kunna få tillgång till och analysera mervärdesskatteuppgifter avseende gemenskapsinterna transaktioner. För att övervaka att mervärdesskattelagstiftningen tillämpas korrekt bör medlemsstaternas tjänstemän som kontrollerar om det undantag från mervärdesskatt för vissa importerade varor som fastställs i artikel 143.1 d i direktiv 2006/112/EG är tillämpligt också kunna få tillgång till information om mervärdesskatteregistrering som lagras i det centrala VIES. Av samma skäl bör medlemsstaternas behöriga myndigheter dessutom välja ut andra tjänstemän som behöver ha direkt tillgång till det centrala VIES och vid behov bevilja dem sådan tillgång. Slutligen bör vederbörligen ackrediterade personer hos kommissionen kunna få tillgång till informationen i det centrala VIES, men endast i den utsträckning som sådan tillgång är nödvändig för att utveckla och underhålla systemet.

(14)

För att utreda misstänkt mervärdesskattebedrägeri och upptäcka sådant bedrägeri bör de informationssystem som stöder Eurofisc-nätverket för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri, inbegripet systemet för analys av transaktionsnätverk och det centrala elektroniska systemet för betalningsinformation (Cesop), ha direkt tillgång till det centrala VIES.

(15)

Datavolymen och dataöverföringsfrekvensen till det centrala VIES gör det nödvändigt att automatisera informationsflödena från det centrala VIES till de nationella elektroniska systemen. En sådan automatisering bör också möjliggöra en effektiv och säker kanal för maskinkommunikation och bör säkerställa att det inte längre finns något behov av mänsklig intervention vid åtkomst till delade data. Nationella elektroniska system som överför uppgifter till det centrala VIES bör därför också ha tillgång till de uppgifter som lagras i det centrala VIES, inbegripet de uppgifter som behandlats och aggregerats för mervärdesskattekontrolländamål och för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri.

(16)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EU) nr 904/2010 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på de uppgifter som kommissionen ska utföra för utveckling, underhåll, hysande och teknisk hantering av det centrala VIES, de praktiska arrangemangen för identifiering av tjänstemän och elektroniska system och de tekniska detaljerna avseende åtkomst för tjänstemän och elektroniska system till det centrala VIES, de detaljerade tillstånden för tjänstemän och elektroniska system avseende åtkomst till detaljerade uppgifter i det centrala VIES till vilka åtkomst ska ges, de tekniska detaljerna och formatet för den information som överförs till det centrala VIES samt rollerna och ansvarsområdena för medlemsstaterna när de agerar som personuppgiftsansvariga och för kommissionen när den agerar som personuppgiftsbiträde enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (6) och (EU) 2018/1725 (7). Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8).

(17)

Mervärdesskattebedrägeri är ett gemensamt problem för alla medlemsstater. Medlemsstaterna själva har inte den information som krävs för att säkerställa att mervärdesskattereglerna tillämpas korrekt och för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri. Eftersom målet för förordning (EU) nr 904/2010, nämligen att bekämpa mervärdesskattebedrägeri, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den inre marknadens gränsöverskridande natur, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går den här förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(18)

Beskattningsbara personer som underlättar leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster genom användning av ett elektroniskt gränssnitt kan bli föremål för begäranden om räkenskaper från den medlemsstat där dessa leveranser eller tillhandahållanden är beskattningsbara i enlighet med artikel 242a i direktiv 2006/112/EG. För att minska den administrativa bördan och efterlevnadskostnaderna för dessa beskattningsbara personer och för att undvika dubbelarbete bör identifieringsmedlemsstaten samordna sådana begäranden i så stor utsträckning som möjligt. För det ändamålet är det nödvändigt att fastställa ett standardformulär för elektronisk överföring av denna information till medlemsstaterna. Medlemsstaterna får dock, i enlighet med artikel 242a.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG, fortsätta att begära räkenskaperna direkt från den beskattningsbara personen, vilka ska tillhandahållas regelbundet och systematiskt till dess att automatisk åtkomst till dessa räkenskaper finns tillgänglig.

(19)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EU) nr 904/2010 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta de tekniska detaljerna för standardformuläret samt de tekniska detaljerna, inbegripet gemensamma elektroniska meddelanden, för inlämning av räkenskaper av beskattningsbara personer som förmedlar leveranser eller tillhandahållanden genom användning av ett elektroniskt gränssnitt i enlighet med artikel 242a i direktiv 2006/112/EG. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

(20)

Genom direktiv (EU) 2025/516 införs i direktiv 2006/112/EG en förenklingsordning med en enda kontaktpunkt för beskattningsbara personer som överför vissa egna varor över gränserna. Det är därför nödvändigt att integrera den ordningen i det övergripande regelverket för de särskilda ordningar med en enda kontaktpunkt för mervärdesskatt som anges i kapitel XI avsnitt 3 i förordning (EU) nr 904/2010. Det övergripande regelverket bör särskilt omfatta tillhandahållande av information mellan de medlemsstater från och till vilka varorna överförs.

(21)

Eftersom den införda förenklingsordningen med en enda kontaktpunkt är heltäckande och omfattar gränsöverskridande befordran av varor som omfattas av arrangemang för avropslager i enlighet med artikel 17a i direktiv 2006/112/EG, har dessa arrangemang utgått ur direktiv 2006/112/EG. Det är nödvändigt att denna ändring av direktiv 2006/112/EG återspeglas i artikel 21 i förordning (EU) nr 904/2010.

(22)

Berörda parter har identifierat missbruk av registreringsnummer för mervärdesskatt för den enda kontaktpunkten för import (IOSS) som en potentiell risk. För att säkerställa korrekt användning registreringsnummer för mervärdesskatt för IOSS och för att göra kontrollförfarandet för sådana nummer mer robust är det nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet för artikel 47h i förordning (EU) nr 904/2010 genom att ge tullmyndigheterna tillgång till information om den näringsidkare som är registrerad för den enda kontaktpunkten för import, och därigenom förbättra dessa tullmyndigheters riskhanterings- och kontrollkapacitet.

(23)

För att förbättra kontrollerna när det gäller ordningen med en enda kontaktpunkt för import är det nödvändigt att i artikel 17.1 e i förordning (EU) nr 904/2010 lägga till det totala värdet av de varor som importeras enligt ordningen med en enda kontaktpunkt för import per registreringsnummer för mervärdesskatt för IOSS per konsumtionsmedlemsstat.

(24)

Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Denna förordning säkerställer särskilt full respekt för rätten till skydd av personuppgifter som fastställs i artikel 8 i stadgan. I det avseendet begränsas i denna förordning strikt den mängd personuppgifter som kommer att göras tillgängliga för skattemyndigheterna. Behandling av information om gemenskapsinterna transaktioner enligt denna förordning bör endast ske vid tillämpning av denna förordning.

(25)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 3 mars 2023 (9).

(26)

Eftersom genomförandet av det centrala VIES kommer att kräva ny teknisk utveckling är det nödvändigt att skjuta upp tillämpningen av bestämmelserna avseende det centrala VIES för att göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att utveckla denna teknik.

(27)

Automatiserad tillgång till uppgifter om gemenskapsinterna transaktioner som har rapporterats genom sammanställningar påverkar direkt effektiviteten i mervärdesskattekontrollerna. Det nuvarande system för utbyte av uppgifter om mervärdesskatt som föreskrivs i artikel 17.1 a i förordning (EU) nr 904/2010 bör därför bibehållas under en tidsperiod efter det att dessa sammanställningar har avskaffats. Efter denna period bör de relevanta bestämmelserna i det nuvarande systemet för utbyte av uppgifter om mervärdesskatt utgå men den information som rapporteras via sammanställningar bör fortfarande vara tillgänglig på begäran.

(28)

Förordning (EU) nr 904/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

”e)

Uppgifter om de registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 369q i direktiv 2006/112/EG som den har utfärdat och, för varje registreringsnummer för mervärdesskatt som har utfärdats av en medlemsstat, det totala värdet av den import av varor som omfattas av undantag enligt artikel 143.1 ca i det direktivet under varje månad per konsumtionsmedlemsstat enligt definitionen i artikel 369l andra stycket led 4 i det direktivet.”

1.

Artikel 1.4 ska ersättas med följande:

2.

Artikel 2.2 ska ersättas med följande:

3.

I artikel 17.1 ska led d ersättas med följande:

4.

Artikel 47b ska ersättas med följande:

5.

Artikel 47d ska ersättas med följande:

6.

I artikel 47h ska följande stycke läggas till:

”Vid tillämpning av första stycket i denna artikel ska medlemsstaterna ge de behöriga myndigheterna tillgång till den information som avses i artikel 369p.1 och 369p.3 i direktiv 2006/112/EG.”

7.

Artikel 47i ska ändras på följande sätt:

8.

Följande artikel ska införas:

9.

I artikel 47j.2 ska första stycket ersättas med följande:

”Om konsumtionsmedlemsstaten eller den medlemsstat från eller till vilken varorna har försänts eller transporterats beslutar att det krävs en administrativ utredning, ska den, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.4, först samråda med identifieringsmedlemsstaten om behovet av en sådan utredning.”

10.

Följande kapitel ska införas:

1.

Led c ska ersättas med följande:

2.

I led e ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”det sammanlagda värdet av de levererade varor och tillhandahållna tjänster som avses i led b från varje person som avses i led c till varje person som har tilldelats ett registreringsnummer för mervärdesskatt av en annan medlemsstat, på följande villkor:”.

1.

I artikel 2.1 ska leden g och h ersättas med följande:

2.

I artikel 17.1 ska led a ersättas med följande:

(*1)  Rådets direktiv (EU) 2022/890 av den 3 juni 2022 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad avser förlängningen av tillämpningsperioden för det frivilliga förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tillhandahållande av tjänster som är känsliga för bedrägerier och mekanismen för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 155, 8.6.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2022/890/oj).” "

3.

I kapitel V ska följande avsnitt läggas till:

(*2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/55/EU av den 16 april 2014 om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling (EUT L 133, 6.5.2014, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2014/55/oj).” "

1.

I artikel 17.1 ska leden a, b och c utgå.

2.

Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

4.

Artiklarna 22 och 23 ska utgå.

5.

Artikel 31.1 ska ersättas med följande: