(1)

Den 1 juli 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av epoxihartser (epoxihartser) med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina), Republiken Korea (Sydkorea), Taiwan och Thailand (Kina, Taiwan och Thailand benämns nedan de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i förordning grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 6 juni 2024 (klagomålet) av ad hoc-koalitionen av epoxihartsproducenter (Ad Hoc Coalition of Epoxy Resin producers, klaganden). Klagomålet ingavs för unionens expoxihartsindustris räkning i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2714 (3) (förordningen om registrering).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade också klaganden, andra kända unionsproducenter, de kända exporterande producenterna och de koreanska, kinesiska, taiwanesiska och thailändska myndigheterna, kända importörer, användare och handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda om att undersökningen skulle inledas och uppmanade dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

Kinas petroleum- och kemikalieindustriförbunds kommitté för epoxiharts och dess tillämpningar (ERC), som agerar på de kinesiska epoxihartsproducenternas vägnar (4), hävdade att unionsindustrin inte uppfyllde den tillräckliga bevisstandarden för att inleda det aktuella förfarandet och att kommissionen inte vederbörligen hade kontrollerat innehållet i klagomålet. Enligt ERC borde uppgifter om alla faktorer som anges i artikel 3.3 och 3.5 i grundförordningen ha tagits med i klagomålet.

(7)

För det första framgår det tydligt av de beviskrav som ett klagomål ska uppfylla enligt artikel 5 i grundförordningen (”tillräcklig för att motivera att en undersökning inleds”) att mängden av och kvaliteten på uppgifterna i klagomålet inte är desamma som de som kommissionen grundar sina slutsatser på i slutet av en undersökning. Klagomålet måste rent faktiskt innehålla tillräcklig bevisning för dumpning, skada och orsakssamband som rimligen är tillgänglig för klaganden. Med anledning av därav innehåller artikel 5 i grundförordningen inte något krav på att alla de skadefaktorer som anges i artikel 3.5 ska analyseras eller uppvisa en försämring för att en väsentlig skada ska kunna fastställas. I artikel 5.2 i grundförordningen anges det uttryckligen att klagomålet måste innehålla uppgifter om ändringar i volymen av den påstått dumpade importen, verkningarna av denna import på priset för den likadana produkten på unionsmarknaden och följderna av denna import för unionsindustrin, enligt vad som framgår av relevanta (men inte nödvändigtvis alla) faktorer och förhållanden som är av betydelse för unionsindustrins tillstånd, t.ex. de som räknas upp i artikel 3.3 och 3.5. I det föreliggande ärendet har kommissionens analys av den bevisning som i enlighet med artikel 2 i grundförordningen tillhandahölls av de klagande visat att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för dumpning, skada och orsakssamband. ERC:s påstående avvisades därför.

(8)

ERC hävdade att den icke-konfidentiella versionen av klagomålet och dess bevisföremål inte möjliggjorde en rimlig förståelse av innehållet i den utelämnade informationen och i hög grad komplicerade andra berörda parters förmåga att lämna meningsfulla synpunkter. Mer specifikt hävdade ERC att alla skadeindikatorer på unionsnivå samt uppgifter rörande de klagande producenterna presenterades i form av intervall utan belägg, att många informationskällor undanhölls och att vissa bevis som innehöll beräkningar av dumpningsmarginalen helt utelämnade alla materiella uppgifter som skulle göra det möjligt för ERC att svara på de dumpningspåståenden som framfördes.

(9)

Den thailändska exporterande producenten Aditya Birla Chemicals (Thailand) Limited (Aditya Birla) hävdade också att kommissionen hade beviljat klagandena alltför stor sekretess, vilket de hävdade strider mot artikel 19 i grundförordningen. Påståendet gällde utelämnad information i klagomålet rörande olika marknadsrapporter (ECH:s marknadsrapport, 2022 års Chemical Economics Handbook om epoxihartser, Tecnon Orbichem), stödskrivelser, stödjande bevis för beräkningarna av dumpning och prisunderskridande/målprisunderskridande (inklusive den analys av prisunderskridande och målprisunderskridande som saknades för Thailand) samt analysen av covid-19-pandemins inverkan på unionsindustrin.

(10)

För det första fann kommissionen att de uppgifter som lämnats i klagomålet, inklusive de uppgifter som utelämnats av sekretesskäl, möjliggjorde en rimlig förståelse av innehållet i de uppgifter som lämnats in i enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen På grund av unionsindustrins struktur godtog kommissionen intervall för mikroekonomiska och makroekonomiska indikatorer. De intervall som angavs för skadeindikatorerna var tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en rimlig förståelse av innehållet i de inlämnade uppgifterna och en bedömning av tendenserna för alla skadeindikatorer, särskilt eftersom ett index angavs för varje indikator.

(11)

När det gäller de konfidentialitetsbegränsningar för skadeindikatorer och informationskällor som ifrågasattes av ERC, lade klaganden dessutom in dessa uppgifter i den öppna akten efter inledandet av undersökningen i sitt svar på makrofrågeformuläret i en obegränsad, oindexerad form tillsammans med en specifikation av de källor som använts.

(12)

När det gäller påståendena om dumpning fann kommissionen att uppgifterna i klagomålet gjorde det möjligt för ERC att lämna meningsfulla synpunkter om ämnet. Dumpningsberäkningarna i den öppna versionen av klagomålet gav en detaljerad förklaring av alla de olika faktorer som använts för att beräkna dumpningen, inklusive alla källor som använts för dessa beräkningar. Normalvärdet grundades på unionsindustrins kostnadsstruktur och kommissionen ansåg därför att det var rimligt att ett snävt intervall av normalvärdet för vart och ett av de berörda länderna angavs i den öppna versionen av klagomålet. Aditya Birla lämnade ingen motivering till varför de uppgifter som lämnats i den öppna versionen av klagomålet om beräkningen av dumpningsmarginalen inte var tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en rimlig förståelse.

(13)

När det gäller Aditya Birlas påståenden tillhandahölls intervall eller indikationer rörande trendutvecklingen från marknadsrapporter, eller med avseende på skade- och dumpningsberäkningar i tillräckligt detaljerade icke-konfidentiella sammanfattningar. Tvärtemot vad Aditya Birla påstår är analysen av prisunderskridande/målprisunderskridande för Thailand en del av själva klagomålet, medan samma information återspeglas i bilaga 5.4. Vidare är vissa uppgifter (t.ex. citat från telefonrapporter) konfidentiella till sin natur och kan inte ingå i en icke-konfidentiell sammanfattning. Dessutom omfattades de olika rapporter som nämns i klagomålet av upphovsrätten, men var lätt tillgängliga för andra berörda parter. När det slutligen gäller partens övriga påståenden, till exempel om handelsanalyser, stödskrivelser och effekterna av covid-19, tillhandahölls inga belägg för varför den öppna versionen inte möjliggjorde en rimlig förståelse och därför inte kunde bedömas i vederbörlig ordning av kommissionen.

(14)

Sammanfattningsvis, i enlighet med vad som anges ovan, har den icke-konfidentiella versionen av klagomålet och dess bilagor möjliggjort en rimlig förståelse av klagomålets innehåll, och parternas processuella rättigheter har därmed respekterats.

(15)

ERC hävdade också att de Prodcom-uppgifter om industriproduktion som Eurostat tillhandahållit för den relevanta produktgruppen skulle visa ett annat tillstånd för unionsindustrin än det som presenterades i klagomålet.

(16)

Uppgifterna i klagomålet täcker 70–80 % av unionstillverkningen och kommer från klaganden själv. Å andra sidan samlas Prodcom-uppgifter in genom en frivillig undersökning av unionsproducenterna, och dess noggrannhet kan inte verifieras av tredje part. Av ovanstående skäl gjorde inte klaganden något misstag när denne bortsåg från Prodcom-databasen vid utarbetandet av klagomålet. ERC:s argument avvisades därför.

(17)

Aditya Birla hävdade att uppgifterna i klagomålet avser en undersökningsperiod från oktober 2022 till september 2023, medan tillkännagivandet om inledande avser en annan undersökningsperiod. Enligt Aditya Birla kan synpunkterna på importuppgifter, skada och dumpning endast grundas på den period som omfattas av klagomålet; i annat fall skulle detta innebära en överträdelse av rätten till försvar. Aditya Birla hävdade vidare att klaganden vid fastställandet av representativitet inte gjorde det möjligt för den exporterande producenten att bedöma den relevanta informationen om unionsproducenterna och tillverkningen.

(18)

För det första är kommissionen inte bunden av den undersökningsperiod som anges i klagomålet när den genomför sin undersökning och bör i princip lägga undersökningsperioden närmare dagen för inledandet av förfarandet. För det andra har resultaten av det förfarande för representativitet, där fyra företag som stod för omkring 80 % av unionstillverkningen gav sig till känna, lagts till i den öppna akten och är därmed tillgängliga för alla berörda parter för granskning. Aditya Birlas påståenden avvisas därför som ogrundade.

(19)

Enligt Aditya Birla var importen från Thailand mycket lägre än importen från de andra två berörda länderna, och därför borde Thailand ha uteslutits från undersökningen.

(20)

Importen från Thailand stod för en marknadsandel på över 1 %, vilket är det tröskelvärde under vilket en undersökning inte kan inledas enligt artikel 5.7. Aditya Birlas påstående kan därför inte godtas.

(21)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(22)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. Kommissionen gjorde sitt urval på grundval av den största representativa tillverknings- och försäljningsvolymen i unionen under undersökningsperioden. Urvalet bestod av två unionsproducenter (Westlake och Blue Cube/Olin). Unionsproducenterna i stickprovet svarade för omkring 60 % av den totala tillverkningen i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom och urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(23)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(24)

Två icke-närstående importörer (Cortex och Comexim) lämnade in de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt.

(25)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande producenter i Thailand att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Thailands beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande producenter som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(26)

Kommissionen hade endast kännedom om en exporterande producent i Thailand när undersökningen inleddes. Inga ytterligare exporterande producenter gav sig till känna. Kommissionen ansåg därför att det inte var nödvändigt att göra ett urval och föreslog att denna exporterande producent skulle undersökas. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om detta beslut med den kända berörda exporterande producenten och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter inkom.

(27)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, uppmanade kommissionen alla exporterande producenter i Sydkorea att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Sydkoreas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande producenter som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(28)

Fyra exporterande producenter i Sydkorea lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen har valt ut de två sydkoreanska exporterande producenter som exporterar de största kvantiteterna till unionen. De stod för mer än 90 % av den totala exportvolymen från Sydkorea till unionen under undersökningsperioden.

(29)

För att besluta om huruvida urvalsförfarande krävdes och för att i så fall göra ett urval ombads alla exporterande producenter i Taiwan att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Taipeis representation i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(30)

Kommissionen hade endast kännedom om två exporterande producenter i Taiwan när undersökningen inleddes. Inga ytterligare exporterande producent gav sig till känna. Kommissionen ansåg därför att det inte var nödvändigt att göra ett urval och föreslog att dessa två exporterande producenter skulle undersökas. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om detta beslut med de kända berörda exporterande producenterna och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter inkom.

(31)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla exporterande producenter i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(32)

Tio exporterande producenter eller grupper av exporterande producenter i Kina lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av två grupper som representerar omkring 80 % av den kinesiska importen under undersökningsperioden, på grundval av den största representativa exportvolym till EU som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande producenter och myndigheterna i det berörda länderna (såväl som i Sydkorea).

(33)

De exporterande producenterna Chang Chun Chemical (Panjin) Co., Ltd (CCPJ) och Chang Chun Chemical (Jiangsu) Co., Ltd (CCJS) (tillsammans kallade Chang Chungruppen) hävdade att deras sammanlagda exportvolym utgör 20 % av unionens import av epoxihartser under undersökningsperioden, vilket är högre än den andra gruppen i urvalet. Eftersom Chang Chungruppen också ingick i urvalet för Taiwan hävdade gruppen dessutom att kommissionen kunde fånga upp merparten av gruppens export till unionen om Chang Chungruppen i Kina också skulle ingå i urvalet. Slutligen hävdade Chang Chungruppen att deras redovisningssystem skiljer sig från de företag som ingick i urvalet i Kina, eftersom de är en taiwanesiskägd koncern.

(34)

Kommissionen bekräftade att Chang Chuns exportvolym till unionen, i motsats till vad som påstods, var lägre än den volym som uppgetts av de två grupperna i urvalet. Kommissionen gjorde dessutom ett urval som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande och kunde därför inte redogöra för andra faktorer, såsom redovisningsmetoder eller Chang Chungruppens totala exportvolym från Kina och Taiwan till unionen. Påståendet avvisades därför.

(35)

Kommissionen skickade ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(36)

I sitt klagomål lämnade klaganden dessutom tillräcklig bevisning för råvarurelaterade snedvridningar i Kina med avseende på den berörda produkten. Såsom angavs i tillkännagivandet om inledande omfattade undersökningen därför dessa råvarurelaterade snedvridningar för att fastställa om artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen skulle tillämpas med avseende på Kina. Av det skälet skickade kommissionen ytterligare frågeformulär i detta avseende till de kinesiska myndigheterna.

(37)

Frågeformulären till de utvalda företagen i Kina, Sydkorea, Taiwan och Thailand gjordes tillgängliga på nätet (5) samma dag som undersökningen inleddes.

(38)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som var nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(39)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från den 1 april 2023 till den 31 mars 2024 (undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2020 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(40)

ERC hävdade att den undersökningsperiod som kommissionen fastställde vid inledandet saknade ett helt kvartal mellan undersökningsperiodens slut och datumet för inledande. Enligt ERC ger valet av 2020 som riktmärke för bedömningen av importvolymer och importpriser dessutom en snedvriden bild, eftersom drivkrafterna det året var icke-marknadskrafter som orsakade en lägstanotering av importvolymerna på grund av logistikproblem och extremt instabila priser. ERC föreslog att kommissionen skulle använda en period med början den 1 januari 2019 för att återspegla de normala affärsvillkoren före covid-19-pandemin och den geopolitiska turbulens som följde.

(41)

En av de icke-närstående importörerna, Cortex, begärde också att skadeundersökningsperioden skulle förlängas genom att inkludera år 2019, vilket enligt importören var ett år då normala förhållanden rådde på marknaden.

(42)

Enligt artikel 6.1 i grundförordningen måste en undersökningsperiod normalt omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds. Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den väljer undersökningsperioden, i den mån ett sådant urval möjliggör ett representativt undersökningsresultat, med användning av uppgifter som är så aktuella som möjligt. I detta fall valde kommissionen att ha en undersökningsperiod som löpte ut tre månader innan undersökningen inleddes, vilket är i linje med artikel 6.1 och etablerad praxis, samtidigt som det också möjliggjorde en insamling av uppgifter från unionen, exporterande producenter och andra statistiska källor.

(43)

När det gäller skadeundersökningsperioden och dess förlängning till att omfatta 2019 påminns det om att kommissionen har lika stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller valet av denna period. Skadeundersökningsperioden bör vara tillräckligt lång för att kommissionen vederbörligen ska kunna utvärdera alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som är av betydelse för unionsindustrins tillstånd. I detta fall valde kommissionen, i enlighet med sin standardpraxis, en period som omfattade tre hela år samt undersökningsperioden för att undersöka de makroekonomiska och mikroekonomiska trenderna och indikatorerna. Det noteras vidare att kommissionens skadebedömning inbegriper en dynamisk bedömning av de ekonomiska faktorerna under skadeundersökningsperioden och inte bara tillståndet i början och i slutet av skadeundersökningsperioden. I detta sammanhang visade kommissionens analys, oavsett vilket år som är det första året i skadeundersökningsperioden, tydligt att unionsindustrin lidit väsentlig skada under undersökningsperioden. En ändring av skadeundersökningsperioden skulle därför inte ogiltigförklara eller på annat sätt ändra slutsatserna om skada i denna förordning. ERC:s och Cortex påståenden avvisades därför.

(44)

Den produkt som är föremål för denna undersökning är produkter som innehåller minst 35 viktprocent epoxihartser, även kallade epoxidhartser eller polyepoxider, som är polymerer eller prepolymerer innehållande epoxigrupper, baserade på epiklorhydrin (ECH) och en alifatisk eller aromatisk alkoholkomponent (t.ex. BPA), i fast form, halvfast form eller vätskeform, med alla typer av renhetsgrad, molekylvikt och molekylstruktur, oavsett om den innehåller modifierare, härdare eller tillsatser, så länge som härdare inte har reagerat kemiskt på ett sådant sätt att epoxihartsen har härdats eller omvandlats till en annan produkt som inte längre innehåller epoxigrupper (den undersökta produkten).

Följande produkter omfattas inte:

(45)

Epoxihartser har ett antal olika kemiska sammansättningar. Den vanligaste epoxihartsen är bisfenol A-diglycidyleter, även känd som BADGE eller DGEBA, som bildas genom att ECH reagerar med bisfenol A (BPA). Epoxihartser kan också framställas genom att ECH reagerar med andra råvaror, såsom alifatiska glykoler och fenol- eller kresol-novolack. Även vid framställning av epoxiharts med andra råvaror som ersättning för BPA i reaktionen med ECH är produktionsprocessen likartad.

(46)

Epoxihartser är härdplaster, vilket innebär att de inte utvecklar användbara egenskaper förrän de har härdats, dvs. reagerat med härdningsmedel. I sin härdade form har epoxihartser följande egenskaper: stor vidhäftning, utmärkt beständighet mot korrosion och kemikalier, hög mekanisk styrka och utmärkta egenskaper för isoleringstillämpningar.

(47)

Epoxihartser används i ett stort antal tillämpningar såsom beläggningar (inklusive vindturbinblad), färger, lim, kompositmaterial, isoleringsmaterial och elektronik.

(48)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Folkrepubliken Kina, Republiken Korea, Taiwan och Thailand som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 2910 90 00 , ex 3824 99 92 , ex 3824 99 93 , och ex 3907 30 00 (Taric-nummer 2910 90 00 05, 3824 99 92 96, 3824 99 93 10, 3907 30 00 05, 3907 30 00 20 och 3907 30 00 80).

(49)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(50)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(51)

Valspar Corporation SAS (Sherwin Williams) hävdade att tetrametylbisfenol F-baserad diglycidyleter (TMBPF-DGE), som omfattas av definitionen av den berörda produkten, borde undantas från produktdefinitionen i undersökningen. Mer specifikt hävdade Sherwin Williams att TMBPF-DGE är godkänt för användning i beläggningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel och är ett viktigt alternativ till BPA-baserade beläggningar. Enligt Sherwin Williams innehar företaget dessutom patenträtt för tillverkningen av TMBF-DGE i unionen och i Kina, TMBPF-DGE importeras inte till unionen och det finns inga bevis för att unionens tillverkning av TMBPF-DGE har skadats av en ökad import av epoxiharts till unionen från de berörda länderna.

(52)

För det första hävdar Sherwin Williams själv att TMBPF-DGE används i beläggningsindustrin som ett alternativ till BPA-baserade produkter. Därför har nämnda epoxityp samma grundläggande användningsområden och liknande väsentliga egenskaper som andra konkurrerande epoxityper, och den är utbytbar mot övriga epoxiprodukter som är föremål för undersökning. Dessutom kan förekomsten av en äganderättslig rättighet när det gäller tillverkningen av en viss epoxityp inte betraktas som ett skäl till att undanta en viss epoxityp från produktdefinitionen i undersökningen. Sherwin Williams har inte visat att alla versioner av TMBPF-DGE skulle omfattas av patent. Dessutom har immateriella rättigheter ingen betydelse för egenskaperna hos eller användningen av en produkt som är relevant i samband med undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder. Det faktum att TMBPF-DGE inte importeras till unionen är inte heller en indikation på ett framtida beteende hos de exporterande producenterna i de berörda länderna, oavsett eventuella patenträttigheter som kan sträcka sig utanför unionen, eller som till och med inte kan tillämpas i territorier utanför unionen. Sherwin Williams har inte heller visat att TMBF-DGE inte skulle kunna tillverkas i något av de berörda länderna.

(53)

Dessutom lämnade Allnex Resins (China) Ltd (Allnex Kina) in en begäran om att Allnex specialhartser, särskilt BECKOPOX EP 2387w/53WA, skulle undantas från undersökningen. Allnex Kina hävdade att denna specialharts innehåller mindre farliga organiska lösningsmedel och har en mycket liten miljöpåverkan, och att företaget använder sig av äganderättsligt skyddade tekniker för att tillverka hartsen.

(54)

För det första erkänner Allnex Kina självt att BECKOPOX EP 2387w/53WA motsvarar definitionen av den undersökta produkten. För det andra är det faktum att hartsen i fråga innehåller mindre farliga ämnen och är miljövänligare inte ett kvalificerande kriterium för definitionen av den undersökta produkten i detta fall. Slutligen, såsom anges i skäl 51, kan användningen av äganderättsligt skyddade tekniker inte vara ett skäl för uteslutning av produkter, och innebär inte att andra producenter inte kan tillverka epoxihartser som får liknande egenskaper och prestandaegenskaper och som vållar unionsindustrin skada.

(55)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden avslog kommissionen preliminärt begäran om att TMBPF-DGE och BECKOPOX EP 2387w/53WA skulle undantas från den undersökta produktens produktdefinition.

(56)

Mot bakgrund av att det vid inledandet av undersökningen fanns tillräcklig bevisning tillgänglig som, med avseende på Kina, visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, ansåg kommissionen det lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande producenterna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(57)

För att inhämta de uppgifter som var nödvändiga för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen i tillkännagivandet om inledande därför alla exporterande producenter i Kina att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att producera epoxihartser. Tre grupper av exporterande producenter lämnade in de relevanta uppgifterna.

(58)

För att erhålla de uppgifter som kommissionen ansåg vara nödvändiga för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Inget svar inkom från de kinesiska myndigheterna. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Inga synpunkter inkom från berörda parter om den eventuella tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen på Kina.

(59)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen även att den mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen kan behöva välja ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet baserat på icke snedvridna priser eller referensvärden.

(60)

Den 17 september 2024 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet. I den noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som används vid tillverkningen av den berörda produkten. På grundval av de kriterier som ligger till grund för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden fastställde kommissionen även ett möjligt representativt land, nämligen Thailand. Kommissionen mottog synpunkter från en kinesisk exporterande producent som ingick i urvalet, Jiangsu Sanmu Group Co. Ltd, och från klaganden. Dessa synpunkter behandlades i den andra noteringen.

(61)

Efter att ha analyserat de mottagna synpunkterna utfärdade kommissionen den 15 november 2024 en andra notering om källorna till fastställandet av normalvärdet (den andra noteringen). I den noteringen fastställde kommissionen en provisorisk förteckning över produktionsfaktorer och informerade de berörda parterna om sin avsikt att använda Thailand som representativt land enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen informerade också de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av lätt tillgänglig finansiella uppgifter hämtade från företaget Aditya Birla Chemicals (Thailand), som är producent i det representativa landet. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Synpunkter mottogs från den kinesiska exporterande producenten Jiangsu Sanmu Group Co. Ltd som ingick i urvalet, och från klaganden.

(62)

Efter att ha analyserat de synpunkter och uppgifter som inkom efter den andra noteringen drog kommissionen slutsatsen att Thailand var ett lämpligt val av representativt land där icke snedvridna priser och kostnader kunde hämtas för att fastställa normalvärdet. De underliggande skälen till detta val beskrivs mer ingående i skäl 104 och följande. De mottagna synpunkterna behandlas i avsnitt 3.1.2.4.4.

(63)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(64)

I artikel 2.6.a a i grundförordningen anges dock att ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och att normalvärdet ska omfatta ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst” (försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst).

(65)

Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(66)

I de senaste undersökningarna rörande den kemiska sektorn (6) i Kina (7) fann kommissionen att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(67)

I dessa undersökningar konstaterade kommissionen att det förekommer betydande statliga ingripanden i Kina, vilket leder till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (8). Kommissionen drog bland annat slutsatsen att den kemiska sektorn inte bara till betydande del utgörs av företag som ägs av de kinesiska myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (9), utan att de kinesiska myndigheterna dessutom är i en position där de kan påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen (10). Kommissionen fann dessutom att statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser koncentreras till sektorer som de kinesiska myndigheterna har utsett till strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att resurserna fördelas enligt marknadskrafterna (11). Kommissionen drog dessutom slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar som den ska i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger upphov till snedvridningar särskilt när insolventa företag hålls flytande och i samband med fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina (12). Likaledes fann kommissionen snedvridningar av lönekostnaderna inom den kemiska sektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (13), samt snedvridningar på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt med avseende på företagens tillgång till kapital i Kina (14).

(68)

På samma sätt som i föregående undersökningar avseende den kemiska sektorn i Kina analyserade kommissionen i denna undersökning huruvida det skulle vara lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av den bevisning som finns tillgänglig i ärendehandlingarna, inbegripet bevisningen i klagomålet, och i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Folkrepubliken Kinas ekonomi i samband med undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (15) (rapporten), som bygger på offentligt tillgängliga källor. Analysen omfattade granskningen av de omfattande statliga ingripandena i Kinas ekonomi i allmänhet, men även den specifika situationen på marknaden i den berörda sektorn, inbegripet den undersökta produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa belägg med egna undersökningar av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även funnit i sina tidigare undersökningar i detta avseende.

(69)

Klaganden hävdade att det föreligger betydande snedvridningar inom den kinesiska epoxihartssektorn. Klaganden hänvisade till rapporten och särskilt till att det kinesiska ekonomiska systemet är en ”socialistisk marknadsekonomi”, såväl som till det kinesiska kommunistpartiets aktiva roll både i den offentliga och den privata sektorn i Kina.

(70)

Mer specifikt påpekade klaganden följande:

(71)

Sammanfattningsvis var ståndpunkten i klagomålet att priserna eller kostnaderna, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. På grundval av detta är det enligt klagomålet inte lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta ärende.

(72)

Kommissionen undersökte om det var lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Analysen omfattade en undersökning av de omfattande statliga ingripandena i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn, inbegripet för den berörda produkten.

(73)

När det gäller artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen betjänas den berörda produktsektorn av både privata företag, såsom Hongchang Electronics (även kallat Grace Epoxy) (20) eller Huibo New Materials (även kallat Wells Advanced Materials) (21), och av statsägda företag, såsom Fujian Sanmugruppen (22), Sinochemgruppen (23) och Sinopecgruppen (24). Det gick inte att fastställa det exakta förhållandet mellan privata och statsägda producenter på marknaden för epoxihartser. Kommissionen fann dock att flera producenter kontrolleras direkt av staten. Exempel på detta är den största kinesiska producenten (25) av epoxiharts, Fujian Sanmugruppen, som kontrolleras av Fuzhou Development Zone State-owned Assets Operation Co., Ltd (26), och Sinochemgruppen och Sinopecgruppen, som båda är centrala företag som kontrolleras av statsrådets kommission för tillsyn och förvaltning av statsägda tillgångar (SASAC) (27).

(74)

Kommunistpartiets ingripanden i det operativa beslutsfattandet har dessutom blivit normen inte bara i statsägda företag utan även i privata företag (28), och kommunistpartiet hävdar ledarskap över praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi. Statens inflytande genom kommunistpartiets strukturer inom företagen leder i själva verket till att ekonomiska aktörer står under regeringens kontroll och politiska tillsyn med tanke på hur långt stats- och partistrukturerna har vuxit ihop i Kina.

(75)

Undersökningen visade att den nationella branschorganisation som företräder producenterna av epoxiharts, Kinas petroleum- och kemikalieindustriförbund (CPCIF), hade en särskild kommitté för epoxiharts och dess tillämpningar (29). CPCIF följer kommunistpartiets övergripande ledning, utför partiverksamhet och tillhandahåller nödvändiga villkor för partiorganisationernas verksamhet (30). Dessutom är ”organisationens registrerings- och förvaltningsmyndighet […] civilministeriet” (31), och villkoren för att kunna företräda CPCIF är bland annat att ”följa kommunistpartiets ledarskap, stödja socialism med kinesiska egenskaper, beslutsamt genomföra partiets linje, principer och politik samt ha goda politiska egenskaper” (32).

(76)

Både offentliga och privatägda företag inom den kemiska sektorn är föremål för politisk övervakning och styrning. De senaste kinesiska policydokumenten av betydelse för den kemiska och petrokemiska sektorn bekräftar att de kinesiska myndigheterna fortfarande anser att sektorn är viktig och att de har för avsikt att ingripa för att forma den i linje med den statliga politiken. Detta exemplifieras av den fjortonde femårsplanen för ekonomisk och social utveckling och utsikterna fram till 2035, enligt vilka de kinesiska myndigheterna har för avsikt att ”omvandla och uppgradera traditionella industrier samt främja en optimering av utformningen och strukturanpassningen av råvaruindustrier såsom den petrokemiska industrin”.

(77)

I det vägledande yttrandet om främjande av den högkvalitativa utvecklingen av den petrokemiska och kemiska industrin inom ramen för den fjortonde femårsplanen (det vägledande yttrandet) anges också att de kinesiska myndigheterna kommer att ”främja industriella strukturanpassningar: stärka specifika åtgärder och vetenskapligt reglera industrins omfattning” samt ”öka försörjningskapaciteten för avancerade polymerer, specialkemikalier och andra produkter”.

(78)

Liknande exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att övervaka och styra utvecklingen inom epoxihartssektorn finns på provinsnivå, t.ex. i Jiangxis fjortonde femårsplan om högkvalitativ utveckling av industrin för nya material, där det anges att ”vi kommer att utveckla högkvalitativa hartser med sikte på framväxande områden, såsom energihushållning och miljöskydd, elektronisk information, fordon som drivs med ny energi, 5G och biomedicin”.

(79)

Dessutom finns det i Zhejiangs fjortonde femårsplan för utveckling av industrin för nya material, som omfattar den högpresterande hartssektorn, planer på att ”inrikta sig på utvecklingen av högpresterande hartser och elastomerer såsom polyeten, polypropen, polyester och epoxiharts”, och epoxiharts nämns som ett av de viktigaste nya materialen som ska utvecklas.

(80)

När det gäller de kinesiska myndigheternas förmåga att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företag i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen, fann kommissionen att det i artikel 12 i Huibo New Materials bolagsordning föreskrivs att ”företaget ska upprätta en partiorganisation för kommunistpartiet och bedriva partiverksamhet i enlighet med bestämmelserna i det kinesiska kommunistpartiets stadgar. Företaget ska tillhandahålla de förutsättningar som krävs för partiorganisationens aktiviteter” (33).

(81)

Dessutom är såväl ordföranden som flera styrelseledamöter i Fujian Sanmu-gruppen också medlemmar i kommunistpartiet (34).

(82)

Sinochemgruppens styrelseordförande fungerar som sekreterare för partikommittén och flera styrelseledamöter fungerar som vice sekreterare för partikommittén (35). Sinochemgruppen framställer sig också som ett företag som ”följer riktlinjerna från Xi Jinpings ’tankar om socialism med kinesiska särdrag för en ny era’, effektivt stärker partiets övergripande ledarskap över företaget, fördjupar partiuppbyggnaden, [och] ger fullt spelrum åt partiorganisationer på alla nivåer” (36).

(83)

På liknande sätt är Sinopecgruppens styrelseordförande sekreterare för partikommittén och flera styrelseledamöter fungerar som vice sekreterare för partikommittén (37). Sinopecgruppen uppgav att den har för avsikt att ”inrikta sig på företagets nya uppdrag och nya uppgifter på den nya resan, gå vidare med partiets bekämpning av sin egen korruption och ineffektivitet, stärka partiets ledarskap och partibyggande på ett övergripande och integrerat sätt och systematiskt främja en övergripande och strikt partistyrning, så att en stark garanti kan ges för att en ny etapp inleds i Kinas moderna petrokemiska industri” (38).

(84)

Det var omöjligt att systematiskt fastställa förekomsten av personliga kopplingar mellan alla producenter av den undersökta produkten och kommunistpartiet. Med tanke på att den undersökta produkten utgör en delsektor av den kemiska sektorn ansåg kommissionen dock att den information som fastställts i de senaste undersökningarna om den kemiska sektorn, såsom anges i skäl 67, också är relevant för den undersökta produkten.

(85)

Sektorn för epoxihartser är dessutom föremål för diskriminerande strategier som gynnar inhemska producenter eller som på annat sätt påverkar marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen identifierade flera dokument som visade att epoxihartsindustrin gynnas av statliga riktlinjer och ingripanden i den kemiska sektorn, eftersom epoxiharts utgör en delsektor av den kemiska sektorn.

(86)

De kinesiska myndigheterna anser genomgående att den kemiska industrin är en nyckelindustri (39). Detta bekräftas av de många planer, direktiv och andra dokument rörande kemikalier som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå. Enligt den fjortonde femårsplanen valde de kinesiska myndigheterna ut den kemiska industrin för optimering och uppgradering (40). På samma sätt föreskriver den fjortonde femårsplanen för utveckling av råvaruindustrin att de kinesiska myndigheterna kommer att ”optimera organisationsstrukturen: göra ledande företag större och starkare, […] hjälpa företag att påskynda sammanslagningar och omorganiseringar mellan regioner och mellan ägare, öka den industriella koncentrationen och bedriva internationell verksamhet, främja en grupp ledande företag i industrikedjan med ekologisk dominans och grundläggande konkurrenskraft inom ramen för den petrokemiska industrin, kemiska industrin, stålindustrin, industrin för icke-järnhaltiga metaller, byggnadsmaterialindustrin och andra industrier” (41).

(87)

Dessutom valdes Sinopecgruppens Hunan-dotterbolags projekt, ”Nyckelteknik för högpresterande specialepoxiharts”, ut av Hunans regering till att vara ett av de tio viktigaste tekniska forskningsprojekten som skulle stödjas (42).

(88)

Under 2024 erhöll Hongchang Electronics dessutom särskilda statliga subventioner på 21 miljoner renminbi yuan, vilket gynnade dess helägda dotterbolag Zhuhai Hongchang Electronics Materials Co., Ltd för ett epoxihartstillverkningsprojekt (43). I sin årsrapport för 2023 uppgav Hongchang Electronics Materials Co., Ltd att företaget hade mottagit 9,2 miljoner renminbi yuan i statliga subventioner under 2022 och 11,5 miljoner renminbi yuan under 2023 (44).

(89)

På liknande sätt erhöll Huibo New Materials 1,4 miljoner renminbi yuan i statliga subventioner under 2022 och 2,8 miljoner renminbi yuan under 2023 (45).

(90)

Fujian Sanmugruppen gynnades också av statliga subventioner på 10,8 miljoner renminbi yuan under 2021, 13,9 miljoner renminbi yuan under 2022 och 3,2 miljoner renminbi yuan under 2023 (46).

(91)

Sammanfattningsvis har den kinesiska regeringen infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inbegripet produktionen av den undersökta produkten. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(92)

Den föreliggande undersökningen har inte visat att den diskriminerande tillämpningen eller bristande efterlevnadskontrollen av konkurs- och egendomsrätten enligt artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen inom den kemiska sektorn inte skulle påverka producenter av den undersökta produkten (47).

(93)

Den undersökta produkten påverkas också av snedvridna lönekostnader i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen, vilket nämns i skäl 67. Snedvridningarna påverkar sektorn både direkt (vid tillverkningen av den undersökta produkten och vid tillverkningen av de huvudsakliga insatsvarorna) och indirekt (när det gäller tillgång till insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina) (48).

(94)

Dessutom har det i den nu aktuella undersökningen inte lagts fram någon bevisning för att epoxihartssektorn inte påverkas av det statliga inflytandet i det finansiella systemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen (49). Ovannämnda vägledande yttrande, som innehåller krav på att ”förbättra stödpolitiken, stärka samordningen mellan skatte-, finans-, regional-, investerings-, import- och export[politiken å ena sidan och] […] industripolitiken [å den andra för att] ge fullt spelrum åt den nationella samarbetsplattformen mellan industrin och finanssektorn och [för att] främja förbindelserna mellan företag och banker” (50), är också ett mycket bra exempel på denna typ av statligt ingripande. Det betydande statliga inflytandet på det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(95)

Slutligen erinrar kommissionen om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att producera den undersökta produkten. När producenter av den undersökta produkten köper in/tecknar avtal om dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma systematiska snedvridningar som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(96)

Det är därför inte bara de inhemska försäljningspriserna för den undersökta produkten som inte är lämpliga att användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas också av statens betydande inflytande på prisbildningen, såsom beskrivs i delarna I och II i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelningen av kapital, mark, arbetskraft, råvaror och energi förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har producerats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer har påverkats av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för de insatsvaror som används för produktionen av insatsvarorna och så vidare.

(97)

För att sammanfatta visar den tillgängliga bevisningen att priserna på eller kostnaderna för den undersökta produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, mark, energi och arbetskraft, inte är ett resultat av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges där.

(98)

De kinesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter på eller bevisning som stöder eller motbevisar den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, däribland rapporten och den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, angående förekomsten av betydande snedvridningar och/eller lämpligheten i att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(99)

Jiangsu Sanmugruppen hävdade att artikel 2.6a i grundförordningen inte är tillämplig i detta fall eftersom det inte finns tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar inom den kinesiska epoxihartsindustrin. Gruppen hävdade att Jiangsu Sanmugruppen är ett privatägt företag och att dess affärsverksamhet drivs av marknadskrafterna utan otillbörlig inblandning från regeringens sida. Den begärde därför att kommissionen skulle godta gruppens inhemska priser och kostnader enligt de inrapporterade uppgifterna.

(100)

För det första höll kommissionen inte med om att det inte finns tillräcklig bevisning för att den kinesiska epoxihartsindustrin påverkas av betydande snedvridningar. Även om rapporten inte innehåller ett särskilt kapitel om epoxiharts har förekomsten av betydande snedvridningar som föranleder tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen inte något samband med ett specifikt sektorskapitel som omfattar den undersökta produkten. I rapporten beskrivs olika typer av övergripande snedvridningar i Kina som förekommer i hela den kinesiska ekonomin (51) och påverkar priserna och produktionskostnaderna för den undersökta produkten, däribland med avseende på råvaror, energi, mark, kapital och arbetskraft (52). Rapporten innehåller dessutom ett kapitel om den kemiska industrisektorn, vilket är relevant för kommissionens bedömning av epoxihartssektorn, som är en delsektor av den kemiska industrisektorn.

(101)

Rapporten är inte heller den enda beviskälla som kommissionen har använt för sina slutsatser, eftersom det finns ytterligare bevisning som kan användas för detta ändamål (inklusive klagomålet (53)). Såsom förklaras i avsnitt 3.1.2.1 ovan är epoxihartsindustrin föremål för ett stort antal statliga ingripanden (såsom statlig närvaro i och statlig tillsyn av viktiga branschaktörer (54), industrin ingår i femårsplanerna och andra dokument (55) samt ingripanden inom finanssektorn (56)), vilket även påverkar produktionskostnaderna för epoxiharts, inbegripet med avseende på råvaror, energi, mark, kapital och arbetskraft (57). Detta påstående avvisades därför.

(102)

För det andra, med avseende på Jiangsu Sanmugruppens begäran att kommissionen skulle använda företagets rapporterade inhemska priser och kostnader, påminner kommissionen om att när det väl har slagits fast att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i exportlandet på grund förekomsten av betydande snedvridningar i det landet i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen, kan kommissionen konstruera normalvärdet genom att använda icke snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande producent enligt artikel 2.6a a. Enligt artikel 2.6a a är det endast möjligt att använda inhemska kostnader om det har slagits fast att de inte är snedvridna. Inga tillverknings- eller försäljningskostnader för den undersökta produkten kunde dock fastställas vara icke snedvridna mot bakgrund av tillgänglig bevisning om enskilda exporterande producenters produktionsfaktorer. Kommissionen noterar också att Jiangsu Sanmugruppen inte kunde bestyrka sitt påstående ytterligare. Argumentet avvisas därför.

(103)

Mot bakgrund av ovanstående konstaterade kommissionen att det inte var lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall. Kommissionen konstruerade därför normalvärdet uteslutande på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket beskrivs i följande avsnitt.

(104)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(105)

Såsom anges i skälen 60 och 61 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som använts för att fastställa normalvärdet. I dessa noteringar beskrevs de fakta och den bevisning som låg till grund för de relevanta kriterierna och de synpunkter som inkommit från parterna om dessa aspekter och relevanta källor behandlades. I den andra noteringen informerade kommissionen de berörda parterna om sin avsikt att välja Thailand som ett lämpligt representativt land i det aktuella ärendet.

(106)

I den första noteringen identifierade kommissionen Brasilien, Malaysia och Thailand som länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas enligt Världsbanken, dvs. de klassificeras alla av Världsbanken som övre medelinkomstländer på grundval av sin bruttonationalinkomst, där det var känt att den undersökta produkten tillverkas.

(107)

I den första noteringen angav kommissionen att för de länder som identifierats som länder där den undersökta produkten tillverkas, dvs. Brasilien, Malaysia och Thailand, fanns lättillgängliga finansiella uppgifter från producenter av den undersökta produkten enbart att tillgå för en producent av epoxihartser i Thailand, Aditya Birla Chemicals (Thailand) (59).

(108)

Kommissionen kunde inte hitta någon detaljerad finansiell information som sammanföll med undersökningsperioden för den identifierade thailändska producenten Aditya Birla Chemicals (Thailand). Under undersökningens gång lämnade företaget dock in sina årsredovisningar för det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 2024, vilket sammanfaller med undersökningsperioden, och gick med på att betraktas som referensföretag i den aktuella undersökningen (60) och på att de relevanta uppgifterna skulle föras in i akten, där de skulle vara tillgängliga för de berörda parterna.

(109)

När det gäller Malaysia finns det enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till endast en producent av epoxihartser, DIC Corporation (61), som ingår i en global japansk grupp. Det fanns inga lättillgängliga detaljerade finansiella uppgifter för detta företag. Inga synpunkter har framförts om detta undersökningsresultat.

(110)

När det gäller Brasilien finns det på grundval av de uppgifter som kommissionen förfogar över tre producenter av epoxihartser: Dow (62), Hexion Quimica do Brazil LTDA (63) och Olin (64). Inga finansiella uppgifter om den berörda produkten fanns dock tillgängliga för dessa företag.

(111)

Klaganden tillhandahöll en version av de reviderade räkenskaperna med känsliga uppgifter för en av de kända producenterna av epoxihartser i Brasilien, Olin Brazil. Dessa uppgifter åtföljdes dock inte av någon icke-konfidentiell sammanfattning eller av något samtycke från företaget om att använda dessa känsliga uppgifter som referens i den aktuella undersökningen. Kommissionen kunde därför inte betrakta dessa uppgifter som lättillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen, och kunde därför inte använda dem i den aktuella undersökningen.

(112)

I sina synpunkter på den andra noteringen begärde den kinesiska exporterande producenten Jiangsu Sanmugruppen att kommissionen skulle offentliggöra den fullständiga årsredovisningen för Aditya Birla Chemicals (Thailand) så att de kunde bedöma riktigheten i den beräkning och metod som använts för att konstruera vinsten samt försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna. Jiangsu Sanmugruppen begärde framför allt att uppgifterna om försäljningskostnader, administrativa kostnader och finansieringskostnader skulle lämnas ut.

(113)

Kommissionen ansåg att de finansiella uppgifter som lämnats av Aditya Birla Chemicals (Thailand) utgjorde en omfattande och uppdaterad informationskälla för beräkning av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, vilket gjorde det möjligt för berörda parter att få tillräckliga uppgifter för att bedöma vinstnivån samt försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna. Såsom förklaras i skälen 109–111 fanns det inga alternativa uppgifter lättillgängliga, och inte heller tillhandahöll de berörda parterna några användbara alternativa uppgifter. När det gäller de uppgifter som ingår i de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som används i beräkningen och som kan göras lättillgängliga kommer kommissionen att diskutera detta ytterligare med Aditya Birla Chemicals (Thailand).

(114)

I den andra noteringen noterade kommissionen att importvolymerna från Kina till Thailand var betydande när det gäller ECH (75 %) och kaustiksoda (62 %). På grundval av detta ansåg kommissionen att importvärdet för ECH och kaustiksoda från Thailand sannolikt var snedvridet. En ytterligare undersökning av priserna på importen från Kina och andra källor visade att dessa priser var anpassade till de kinesiska priserna, som sannolikt påverkade priserna i resten av världen. Kommissionen beslutade därför att hitta alternativa riktmärken för dessa två produktionsfaktorer. Inga internationella riktmärken fanns tillgängliga för vare sig ECH eller kaustiksoda. Kommissionen beaktade därför importen av dessa faktorer till Malaysia eller Brasilien – de två länder som hade en liknande utveckling och epoxihartstillverkning, såsom förklaras i skäl 106. Andelen kinesisk import av ECH av den totala importen var 0 % för Malaysia och 27 % för Brasilien, medan andelen kinesisk import av kaustiksoda, som dock utgör en mindre andel av de totala produktionskostnaderna, var 15 % för Malaysia och 4 % för Brasilien i förhållande till den totala importen under undersökningen. På grund av ECH:s övergripande betydelse för de totala produktionskostnaderna för epoxiharts beslutade kommissionen att använda importen till Malaysia för att fastställa de icke snedvridna kostnaderna för de två produktionsfaktorerna.

(115)

Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda Thailand som lämpligt representativt land (med undantag för import av ECH och kaustiksoda, där den skulle använda importen till Malaysia), och att använda företaget Aditya Birla Chemicals (Thailand), i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen, för att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet.

(116)

De berörda parterna uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av Thailand som representativt land och av Aditya Birla Chemicals (Thailand) som producent i det representativa landet.

(117)

Jiangsu Sanmugruppen motsatte sig de antaganden som kommissionen hade antagit om att de thailändska marknaderna för ECH och kaustiksoda skulle vara snedvridna enbart på grund av en omfattande import från Kina, och hävdade att kommissionen även borde använda importen till Thailand för att fastställa de icke snedvridna värdena för både kaustiksoda och ECH.

(118)

Dessutom noterade Jiangsu Sanmugruppen att importkvantiteten av ECH till Thailand från andra länder än Kina är ännu högre än den totala importen av ECH till Malaysia.

(119)

Slutligen hävdade Jiangsu Sanmugruppen att Thailand borde ha företräde som källa till icke snedvridna riktmärken för normalvärdet, eftersom det är ett av de undersökta länderna.

(120)

Klaganden motsatte sig dessa påståenden i sina synpunkter på den första och andra noteringen, och betonade att om en betydande andel av importen till ett land kommer från Kina skulle detta sannolikt också sätta press på priserna på importen från andra konkurrerande länder. Klaganden betonade att eftersom Kina är världens största producent av ECH utövar Kinas massiva tillverkning och exportflöde en djupgående inverkan på angränsande marknader. Till följd av detta skulle priserna på import till Thailand av ECH och kaustiksoda indirekt återspegla prissnedvridningarna i Kina.

(121)

I avsaknad av bevisning som tyder på motsatsen konstaterade kommissionen att en betydande import från Kina sannolikt påverkar de totala importpriserna. Detta framgick av prisanpassningen mellan den kinesiska och icke-kinesiska importen till Thailand, där andelen av den förra var betydande, såsom förklaras i skäl 114. Därför är det rent faktiskt kommissionens praxis att inte betrakta länder med en hög andel import av viktiga produktionsfaktorer från Kina som lämpliga representativa länder. Kommissionen beslutade därför att bortse från importen till Thailand av ECH och kaustiksoda som icke snedvridna referensvärden för att fastställa normalvärdet.

(122)

Klaganden invände dock mot kommissionens förslag att använda Malaysia som en källa för icke snedvridna referensvärden för ECH och kaustiksoda. Klaganden hävdade att Malaysia inte uppfyller kriterierna för att fungera som ett icke snedvridet referensvärde av två skäl. För det första tillverkar Malaysia inte flytande epoxiharts, som bland andra insatsvaror är beroende av ECH. För det andra är Malaysia inte isolerat från de marknadssnedvridningar som påverkar den asiatiska produktionskedjan för epoxiharts. Av dessa skäl föreslog klaganden att kommissionen skulle använda Brasilien i stället. Enligt klaganden tillverkar Brasilien en större mängd epoxihartser, inklusive flytande epoxihartser. Dessutom är de brasilianska priserna på ECH och kaustiksoda mer anpassade till internationella priser än de malaysiska priserna. Slutligen hävdade klaganden att de brasilianska importpriserna för ECH och kaustiksoda är högre än importpriserna i Malaysia.

(123)

Kommissionen betonade att Malaysia var ett land med tillverkning av epoxiharts, även om den påstods inte vara i flytande form, och att landet importerade betydande volymer av ECH och kaustiksoda från icke snedvridna källor. Dessutom var påståendet om kinesiska snedvridningar som sprider sig över Asien inte underbyggt. Kommissionen avvisade följaktligen denna synpunkt.

(124)

När det gäller det föreslagna alternativet, dvs. Brasilien, konstaterade kommissionen att importen av ECH från Kina utgjorde 27 % av den totala importen av ECH, jämfört med 0 % av den kinesiska importen av samma material till Malaysia under undersökningsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att Malaysia var en lämpligare källa för att fastställa ett icke snedvridet värde för ECH än Brasilien.

(125)

Slutligen hävdade klaganden i sitt svar på den första noteringen att försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten för den thailändska producenten av epoxihartser skulle kunna vara snedvridna, eftersom de skulle gynnas av ett snedvridet marknadspris för ECH. Klaganden begärde därför att kommissionen skulle använda epoxiproducenter i Brasilien, som man också vet är mer vertikalt integrerade än deras thailändska konkurrenter, för att fastställa icke snedvridna värden för vinst samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Klaganden underlät dock att lägga fram någon bevisning till stöd för detta påstående eller några alternativa och användbara offentliga räkenskaper från brasilianska producenter. Deras synpunkt avvisades därför som ogrundad.

(126)

Eftersom kommissionen på grundval av alla ovanstående faktorer hade fastställt att Thailand var det lämpligaste representativa land för vilket de relevanta uppgifterna var lätt tillgängliga, var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med den sista meningen i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. När det gäller de icke snedvridna uppgifterna om ECH och kaustiksoda konstaterades Malaysia tillhandahålla de lämpligaste representativa uppgifterna, och därför behövde varken nivån av social trygghet och miljöskydd i Malaysia bedömas.

(127)

Ovanstående analys visade att Thailand (och Malaysia med avseende på ECH och kaustiksoda) uppfyllde de kriterier för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(128)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom material, energi och arbetskraft, som de exporterande producenterna använder vid tillverkningen av den undersökta produkten, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå lättillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.

(129)

I den andra noteringen uppgav kommissionen att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA-databasen för att fastställa icke snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror och brunkol. Dessutom uppgav kommissionen att den skulle använda uppgifter från Thailands centralbank för att fastställa icke snedvridna kostnader för arbetskraft (65), den thailändska regionala elmyndigheten och den thailändska energitillsynsmyndigheten för el (66) samt energiministeriets kontor för energipolitik och energiplanering för naturgas och följaktligen ånga (67).

(130)

I den andra noteringen uppdaterade kommissionen dessutom förteckningen över produktionsfaktorer på grundval av de berörda parternas synpunkter och de uppgifter som lämnats av de exporterande producenterna i frågeformuläret.

(131)

Avslutningsvis informerade kommissionen i den andra noteringen även de berörda parterna om att försumbara poster hade kategoriserats under förbrukningsvaror på grund av det stora antalet produktionsfaktorer för de exporterande producenter i urvalet som hade lämnat fullständiga uppgifter och den försumbara vikten av några av dessa råvaror i förhållande till de sammanlagda tillverkningskostnaderna. Kommissionen uppgav även att den skulle beräkna förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpa denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror när den använde sig av de fastställda, icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(132)

Med beaktande av samtliga uppgifter som lämnats av de berörda parterna och som samlats in under kontrollbesöken beslutade kommissionen att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för epoxihartser

(133)

Kommissionen inkluderade ett värde för tillverkningsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i de produktionsfaktorer som avses ovan. Metoden förklaras i skälen 158 till 160.

(134)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror som levereras till en producent i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset i det representativa landet såsom det rapporterats i GTA plus importtull och transportkostnader. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer utom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (73). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 103 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Kommissionen ansåg att de återstående kvantiteterna var representativa.

(135)

För ett antal produktionsfaktorer utgjorde de faktiska kostnaderna för de samarbetsvilliga exporterande producenterna en försumbar del av de totala råvarukostnaderna (högst 2,5 %) under undersökningsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade sig kommissionen för att inkludera dessa produktionsfaktorer som förbrukningsvaror enligt förklaringen i skäl 157.

(136)

För att fastställa det icke snedvridna priset för råvaror enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen använde kommissionen de relevanta importtullarna i det representativa landet, dvs. Malaysia, för ECH och kaustiksoda.

(137)

Kommissionen fastställde de samarbetsvilliga exporterande producenternas transportkostnader för leverans av råvaror som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade denna procentandel på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror, i syfte att fastställa de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande producentens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna transportkostnaderna för råvarorna vid leverans till företagets fabrik.

(138)

Efter den andra noteringen påpekade Jiangsu Sanmugruppen att kommissionen tillämpade samma riktmärke för två kvalitetsklasser av kaustiksoda (32- och 50-procentig koncentration) och föreslog en justering som skulle ta hänsyn till det högre marknadspris som vanligen gällde för den 50-procentiga kvalitetsklassen.

(139)

Kommissionen medgav att marknadspriset för kaustiksoda av den 50-procentiga kvalitetsklassen verkligen är högre än marknadspriset på 32 %. Det tillgängliga referenspriset från GTA avser dock ”natriumhydroxid (kaustik soda): i vattenlösning (natronlut)” vilket innebär att detta riktmärke är ett genomsnittspris för import av kaustiksoda av olika kvalitetsklasser. Med tanke på bristen på kvalitetsspecifika prisuppgifter drog kommissionen slutsatsen att det mest tillförlitliga alternativet var att använda detta genomsnittliga pris från GTA. Den approximering som införs genom denna metod dämpas dessutom av att epoxiproduktionsprocessen också förbrukar en blandning av olika kvalitetsklasser av kaustiksoda. Följaktligen avvisades den föreslagna justeringen,

(140)

Jiangsu Sanmugruppen lämnade in ett påstående rörande det handelsled i vilket importuppgifterna (källa: GTA (74)) används och motsätter sig kommissionens beslut att förlita sig på priser efter tull, som inbegriper sjöfrakt, försäkring, hamnavgifter, inlandstransporter och importtullar, som riktmärke för de kinesiska råvarukostnaderna. De betonade att dessa faktorer är irrelevanta för den tillverkningsprocess som används av de kinesiska producenter som främst levererar sina råvaror på hemmamarknaden, och att de överskattar kostnadsbasen för fastställande av normalvärdet. De hävdade med andra ord att importstatistiken från ett tredjeland inte korrekt återspeglar de inhemska priserna eller de faktiska inköpskostnaderna i det berörda landet, eftersom importprisnivån är föremål för snedvridningar på grund av olika externa faktorer, däribland importvolymer, geografiskt avstånd mellan import- och exportländerna och tillgången på sådana insatsvaror i det landet. Jiangsu Sanmugruppen begärde därför att kommissionen från importvärdet cif för produktionsfaktorerna till det representativa landet skulle dra av kostnaderna för sjöfrakt, inlandstransporter, försäkring och tullar. Detta skulle göra att referenspriserna ungefär motsvarade priserna på de insatsvaror som köpts inom landet.

(141)

Kommissionen avvisade detta påstående. Alla de faktorer som Jiangsu Sanmugruppen hänvisar till är kostnader som måste återspeglas i det pris som i slutänden tas ut på marknaden i det representativa landet. Dessutom påverkas de slutliga priser som inbegriper dessa faktorer också av konkurrenskrafterna i importländerna. De utgör därför en tillförlitlig källa när icke snedvridna kostnader på representativa marknader ska fastställas.

(142)

Efter den första noteringen begärde klaganden att kommissionen skulle skilja mellan direkta råvaror (såsom BPA, ECH och kaustiksoda) som särskilt används i tillverkningsprocessen för epoxihartser, och råvaror i tidigare led (såsom propen, fenol, aceton, bensen och propan) som används i tidigare led av vertikalt integrerade producenter.

(143)

Kommissionen noterade att integrerade producenter använder råvaror i tidigare led internt för att tillverka BPA och/eller ECH, som är de direkta insatsvarorna för tillverkningen av epoxihartser, och använde riktmärken baserade på varje exporterande producents faktiska råvaruförbrukning, oavsett om materialen är direkta eller råvaror i tidigare led.

(144)

Klaganden hävdade att om kommissionen inkluderar propen och bensen som råmaterial bör den även inkludera klor, glycerol och väteklorid. Baserat på de verifierade svaren från de exporterande producenterna i urvalet står emellertid förbrukningen av dessa insatsvaror för en obetydlig del av tillverkningskostnaden och behandlas därför som förbrukningsvaror.

(145)

För att fastställa referensvärdet för arbetskraftskostnader använde kommissionen de senaste offentligt tillgängliga uppgifterna från Thailands centralbank (75) för de genomsnittliga lönerna i Thailand under undersökningsperioden. Dessa justerades så att de inkluderade sociala avgifter (76). Slutligen dividerades den totala årliga arbetskostnaden med antalet timmar under året (dvs. åtta timmar per dag, multiplicerat med fem arbetsdagar i veckan och med antalet veckor under ett år).

(146)

I sina synpunkter på den andra noteringen invände Jiangsu Sanmugruppen mot antagandet om en veckoarbetstid på 40 timmar (såsom beskrivs i skäl 145), och ansåg att företaget underskattade den faktiska arbetstiden. Jiangsu Sanmugruppen hänvisade till det thailändska arbetsministeriet, som tillåter upp till 48 timmar i veckan. Företaget påpekade dessutom att kommissionens beräkning inte tar hänsyn till övertid, vilket är vanligt i Thailand. I sina synpunkter betonade Jiangsu Sanmugruppen att övertidsersättning enligt den thailändska arbetsrätten ska betalas med minst 1,5 gånger standardlönen för en normal arbetsdag och med upp till dubbla standardlönen för vilodagar, allmänna helgdagar eller den årliga semestern.

(147)

Kommissionen noterade att Jiangsu Sanmugruppen inte tillhandahöll någon konkret bevisning för att arbetstagare inom epoxihartstillverkningen i Thailand arbetar mer än 40 timmar. Det påmindes om att om berörda parter vill bestrida kommissionens komplicerade bedömningar i samband med konstruktionen av normalvärdet, är det deras sak att lägga fram konkret bevisning som visar att kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning av den bevisning som beaktades vid beräkningen. Liksom i ärendet med CCCME (77) hävdade Jiangsu Sanmugruppen att antalet arbetade timmar per vecka faktiskt är högre i Thailand, men förlitade sig inte på någon konkret bevisning. I den liknande situation i ärendet med CCCME konstaterade tribunalen att ”de sökande inte har åberopat några bevis för att kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning genom att använda värdet 40 timmar per arbetsvecka i Thailand för att beräkna arbetskostnaden i samband med tillverkningen av den berörda produkten” (78). Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(148)

I sina synpunkter på den andra noteringen ifrågasatte klaganden den metod som kommissionen använt för att fastställa arbetskraftskostnaderna, och hävdade att dessa borde anpassas till tidigare undersökningar där Thailand användes som representativt land (dvs. antidumpningsförfarandet mot fästdon av järn eller stål från Kina (79)). Dessutom noterade klaganden att den uppskattade arbetskraftskostnaden per enhet var betydligt lägre än under undersökningen av fästdonsärendet (dvs. 1 juli 2019–30 juni 2020).

(149)

Kommissionen förtydligade att den använde samma metod och källor som i fästdonsärendet för att fastställa ett icke snedvridet värde för arbetskraftskostnaderna. Påståendet avvisades därför.

(150)

För att fastställa referenspriset för el använde kommissionen prisnoteringen av elpriset för företag, industriföretag och statliga företag på den regionala elmyndighetens (80) webbplats, 4.2 Tidsdifferentierade tariffer (TOU-tariffer). Kommissionen använde uppgifterna om elpriserna för industrin i motsvarande konsumtionsintervall 4.2.3: Under 12 kV.

(151)

Denna energiavgift har varit oförändrad sedan 2018 och uppdateras månadsvis med hjälp av instrumentet Ft-tilläggsavgift. Elavgifter som faktureras för varje månad beräknas därför som

(152)

Vid beräkningen av referensvärdet lade kommissionen till den genomsnittliga energijusterade avgiften till den grundläggande elavgiften för undersökningsperioden.

(153)

Riktmärket fastställdes för varje exporterande producent i urvalet på grundval av topp- respektive lågbelastningsförbrukning, i de fall den exporterande producenten gjorde åtskillnad mellan topp- och lågbelastningsförbrukning. Den resulterande användningen fördelades på topp- och lågbelastningssatserna. Om en exporterande producent i urvalet inte gjorde åtskillnad mellan topp- och lågbelastningsförbrukningen användes toppbelastningssatserna.

(154)

För att fastställa referensvärdet för gas använde kommissionen gaspriserna för företag (industriella användare) i Thailand som offentliggjorts av energiministeriets kontor för energipolitik och energiplanering (82). Kommissionen använde motsvarande priser från tabell 7.2–4: Slutlig energiförbrukning per capita. Kommissionen använde de senaste uppgifterna, från 2023, som referensvärde.

(155)

För att fastställa referensvärdet för ånga uttryckt i CNY/MT började kommissionen med priset på naturgas uttryckt i CNY/m3, beräknat med den metod som anges i skäl 154. Med hjälp av en allmänt accepterad omvandlingsfaktor (83) uppskattade kommissionen gasens energiinnehåll, uttryckt i MMBtu/m3. Genom att tillämpa den förbränningseffektivitetsfaktor som offentliggjorts av det amerikanska energidepartementet (84) fastställde kommissionen den mängd gasenergi som kan överföras till ånga, uttryckt i Btu/m3 gas. Med hjälp av den relevanta tabell som offentliggjorts av det amerikanska energidepartementet fastställde kommissionen den mängd energi som lagras i mättad ånga vid ett tryck på 4MPa, uttryckt i Btu/kg ånga. Genom att kombinera dessa element (priset på gas i CNY/m3, den energi som överförs till ånga i Btu/m3 gas och den energi som lagras i ånga i Btu/kg ånga) erhöll kommissionen referenspriset på ånga i CNY/MT (85).

(156)

För att fastställa det icke snedvridna priset på brunkol som levereras fritt fabrik till en producent i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet, såsom det rapporterats i GTA-databasen, och lade till importtullar och transportkostnader, såsom förklaras i skäl 134.

(157)

På grund av det stora antalet produktionsfaktorer hos de exporterande tillverkare i urvalet som lämnade fullständiga uppgifter och den försumbara vikten av vissa råvaror i den totala tillverkningskostnaden, betraktades vissa av produktionsfaktorerna som förbrukningsvaror. Kommissionen beräknade förbrukningsvarornas procentandel av den totala produktionskostnaden och tillämpade denna procentandel på den omräknade produktionskostnaden på grundval av referensvärden.

(158)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(159)

De samarbetsvilliga exporterande producenternas tillverkningsomkostnader uttrycktes som en procentandel av de exporterande producenternas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(160)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på de finansiella uppgifterna för det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 2024 för Aditya Birla Chemicals (Thailand) Co., Ltd, vilka tillhandahållits av företaget, i en icke-konfidentiell version. På grundval av tillgängliga uppgifter från Aditya Birla Chemicals (Thailand) Co., Ltd använde kommissionen 18,0 % som icke snedvridet värde för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och 9,3 % som icke snedvridet värde för vinst.

3.1.2.6.10

Beräkning

(161)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet fritt fabrik för varje produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(162)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen tillämpade de icke snedvridna kostnaderna per enhet på den samarbetsvilliga exporterande producentens faktiska förbrukning av de olika produktionsfaktorerna. De uppgifter om förbrukningsmängder som sökanden tillhandahöll verifierades under kontrollen. Kommissionen multiplicerade förbrukningsfaktorerna med de icke snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet enligt beskrivningen i avsnitt 3.1.2.6.2.

(163)

När den icke snedvridna tillverkningskostnaden hade fastställts lade kommissionen till tillverkningsomkostnaderna, försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten, i enlighet med vad som beskrivs i skäl 158–160. Dessa fastställdes på grundval av företagets årsredovisningar enligt vad som förklaras i skäl 160.

(164)

Kommissionen lade sedan till tillverkningsomkostnader, såsom förklaras i skäl 160, till den icke snedvridna produktionskostnaden för att få fram den icke snedvridna produktionskostnaden.

(165)

För de produktionskostnader som fastställts enligt föregående skäl lade kommissionen till företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 18,0 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 9,3 %.

(166)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(167)

Exportförsäljningen till unionen från de samarbetsvilliga exporterande producenterna i urvalet skedde direkt till oberoende kunder.

(168)

Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(169)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som hävdades och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(170)

Såsom förklaras i skäl 161 fastställdes normalvärdet i handelsledet fritt fabrik med hjälp av produktionskostnaderna tillsammans med beloppet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, vilket ansågs vara skäligt för det handelsledet. Därför behövdes inga justeringar för att återföra normalvärdet till nivån fritt fabrik.

(171)

Kommissionen fann inga skäl att göra några justeringar av normalvärdet, och ingen av de exporterande producenterna i urvalet begärde sådana justeringar.

(172)

För att återvinna exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för transport-, tull-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader.

(173)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och bankavgifter.

(174)

För de samarbetsvilliga exporterande producenterna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(175)

På denna grundval fastställdes de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(176)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande producenter som ingår i urvalet.

(177)

På denna grundval fastställdes den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet till 30,3 %.

(178)

För samtliga övriga exporterande producenter i Kina fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(179)

För detta syfte fastställde kommissionen de exporterande producenternas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat.

(180)

Graden av samarbetsvilja var hög i detta fall, eftersom de kinesiska samarbetsvilliga exporterande producenternas export utgjorde omkring 85 % av den totala importen från Kina under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till nivån för den grupp som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(181)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(182)

Kommissionen anger i skälen 183–191 den allmänna metod som den använde för att beräkna dumpningen. I de fall där det är motiverat behandlas lands- eller företagsspecifika frågor som är relevanta för dessa beräkningar i de landspecifika avsnitten nedan.

(183)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje exporterande producent som ingick i urvalet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(184)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av de exporterande producenter som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(185)

Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen för varje exporterande producent som ingick i urvalet på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(186)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(187)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(188)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(189)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(190)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av den likadana produktens produkttyp förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(191)

Normalvärdet konstruerades genom att följande lades till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den likadana produkten för varje exporterande producent som ingick i urvalet under undersökningsperioden:

(192)

Klaganden hävdade att normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen borde konstrueras, eftersom de inhemska priserna blev lägre än produktionskostnaden när de justerades för snedvridna produktionskostnader i Sydkorea, Taiwan och Thailand. Klaganden hävdade att den asiatiska marknaden för epoxiharts är snedvriden av den kinesiska överkapaciteten, vilket leder till artificiellt låga priser på epoxiharts och dess insatsvaror, inklusive bisfenol A (BPA) och epiklorhydrin (ECH). Enligt påståendet har den kinesiska överkapaciteten för epoxiharts och dess insatsvaror, i kombination med artificiellt låga energipriser i Sydkorea och Taiwan, snedvridit produktionskostnaderna och prissättningen för epoxiharts i Sydkorea, Taiwan och Thailand. Denna situation påstods förhindra en korrekt jämförelse mellan den inhemska försäljningen och exportförsäljningen, vilket gjorde det omöjligt att avgöra om försäljningen på hemmamarknaden skedde vid normal handel.

(193)

Klaganden begärde att kommissionen skulle utöva sin breda befogenhet att justera kostnaderna enligt artikel 2.5 i grundförordningen genom att justera exportörernas tillverkningskostnader så att de återspeglar de icke snedvridna priserna på ECH och BPA. Klaganden hävdade att denna åtgärd var nödvändig för att fastställa om försäljningen på hemmamarknaden skedde till ett lägre pris än produktionskostnaden.

(194)

Kommissionen ansåg att klaganden inte kunde visa att villkoren för justering av kostnaderna enligt artikel 2.5 förelåg Dessutom var påståendena inte underbyggda, i synnerhet inte de påstådda priseffekter som den kinesiska överkapaciteten orsakade på BPA- och ECH-marknaderna i Asien. Undersökningen visade till exempel att inköpspriset för ECH i Sydkorea under undersökningsperioden, trots påståenden om en omfattande import från Kina, var högre än det genomsnittliga importpriset för ECH i Malaysia, där det inte förekom någon import från Kina. Detta motsade klagandens påstående att den kinesiska överkapaciteten ledde till lägre råvarupriser, särskilt för ECH, i Sydkorea.

(195)

Dessutom stöddes inte påståendet om kinesisk överkapacitet avseende BPA av bevisen, eftersom GTA-statistiken (86) visade att Kinas export endast stod för 1 % av den globala BPA-exporten.

(196)

Påståendet om artificiellt låga energipriser i Sydkorea och Taiwan stöddes inte heller av bevisen. Påståendet grundades främst på de statsägda företagens dominerande ställning på elmarknaden och på jämförelser med elpriserna i unionen och Japan. Enbart sådana prisskillnader kan dock inte i något fall avgöra förekomsten av betydande snedvridningar på marknaden i ett visst land. Klaganden bortsåg till exempel från energikällorna och de därmed förknippade energiproduktionskostnaderna, som spelar en avgörande roll vid utformningen av elpriserna.

(197)

Klaganden hävdade vidare att den största elleverantören i Sydkorea rapporterade förluster på sina inköps- och försäljningspriser per kWh under vissa perioder, men dessa omfattade dock inte hela undersökningsperioden. En liknande situation konstaterades förekomma i Taiwan. Även om detta kan tyda på ekonomiska utmaningar för energileverantörerna var sådana påståenden inte tillräckliga för att påvisa förekomsten av marknadssnedvridningar utan en omfattande bedömning av de underliggande faktorerna, såsom energiproduktionsmetoder, statlig politik och marknadsdynamik, vilka inte presenterades eller analyserades av klaganden.

(198)

Kommissionen ansåg därför att de uppgifter som klaganden lämnat inte var tillräckliga för att göra en lämplig analys av de påstådda snedvridningar på den asiatiska epoxihartsmarknaden som orsakats av kinesisk överkapacitet, vilket ledde till artificiellt låga priser på epoxiharts och dess insatsvaror i Sydkorea, Taiwan och Thailand och vilket i kombination med de artificiellt låga energipriserna i Sydkorea och Taiwan hade snedvridit produktionskostnaderna och prissättningen för epoxiharts. Påståendet avvisades därför.

(199)

De exporterande producenternas exportförsäljning till unionen skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag som fungerade som importörer.

(200)

När de exporterande producenterna exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(201)

När de exporterande producenterna exporterade den berörda produkten till unionen via närstående företag som fungerade som importör, fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla omkostnader som hade tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(202)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som hävdades och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(203)

Två exporterande producenter i Sydkorea ingick i urvalet i denna undersökning: Kukdo Chemical Co., Ltd och Kumho P&B Chemicals, Inc.

(204)

Ett helägt dotterbolag till Kukdo Chemical Co., Ltd, Kukdo Finechem Co., Ltd, tillverkade och sålde också den berörda produkten under undersökningsperioden och samarbetade med denna undersökning. Båda de exporterande producenterna ansågs ingå i Kukdogruppen.

(205)

På hemmamarknaden sålde båda de exporterande producenterna/grupperna den berörda produkten direkt till oberoende kunder. På samma sätt skedde försäljningen till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag.

(206)

Normalvärdet för de två koreanska exporterande producenterna/grupperna fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.2.1 ovan. Till följd av detta baserades normalvärdet för de flesta produkttyper som exporterades till unionen på de faktiska inhemska priserna. Normalvärdet för de övriga typerna konstruerades, eftersom det inte fanns någon inhemsk försäljning av dessa produkttyper hos någon av de två exporterande producenterna, och inga andra uppgifter om priserna på de relevanta produkttyperna fanns tillgängliga för kommissionen.

(207)

Båda de sydkoreanska exporterande producenterna/grupperna sålde till unionen antingen direkt eller genom närstående företag. Exportpriset fastställdes enligt den allmänna metod som anges i avsnitt 3.2.2.

(208)

När det gäller exportförsäljningen via den närstående importören fastställdes exportpriserna i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av de priser till vilka varorna först såldes vidare till en icke-närstående kund i unionen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen. De närstående företagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en vinst på [1–5 %], vilka erhölls från den samarbetsvilliga icke-närstående importören, drogs dessutom av. Uppgifterna från den andra samarbetsvilliga importören uteslöts eftersom denne gick med förlust.

(209)

Som förklarades i skäl 202 jämförde kommissionen normalvärdet och exportpriset för de exporterande producenterna/grupperna på grundval av priset fritt fabrik.

(210)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader inom landet.

(211)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader, tullrestitutions- och förpackningskostnader.

(212)

För att exportpriset skulle återföras till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader samt förpacknings- och kreditkostnader.

(213)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: förpackningskostnader, kreditkostnader och bankavgifter.

(214)

När det gäller justeringen av exportpriset för provisioner fann kommissionen att vissa av de närstående handlarna agerade som agenter som arbetade på provisionsbasis och ersattes för de relevanta funktionerna med ett pålägg. Det var därför motiverat med en justering för en provision som konstruerats på grundval av relevanta försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en nominell vinst.

(215)

För de koreanska samarbetsvilliga exporterande producenterna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(216)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, är följande:

(217)

Kommissionen undersökte om den landsomfattande dumpningsnivån för Sydkorea befanns överstiga den miniminivå på 2 % som anges i artikel 9.3 i grundförordningen. För detta ändamål ansågs det lämpligt att extrapolera resultaten från stickprovsundersökningen, inklusive från det företag som inte tillämpade dumpade priser, för att bedöma dumpningsnivån för de företag som inte ingick i urvalet. Dumpningsmarginalen i urvalet, uttryckt i procent av exportvärdet cif, understeg 0 %. Därför fastställdes ingen total dumpningsmarginal för Sydkorea.

(218)

Under dessa omständigheter avser kommissionen att i enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen avsluta förfarandet när det gäller import av den berörda produkten med ursprung i Sydkorea.

(219)

Mot bakgrund av slutsatserna ovan kommer registreringen av import av den likadana produkten från Sydkorea att upphöra.

(220)

Berörda parter uppmanas att lämna synpunkter på kommissionens avsikt att avsluta förfarandet gentemot Sydkorea inom 15 dagar efter offentliggörandet av denna förordning.

(221)

Det fanns två exporterande producenter i Taiwan under undersökningsperioden, Chang Chun Plastics Co. och Nan Ya Plastics Corporation. De två exporterande producenterna samarbetade med undersökningen. En av de exporterande producenternas försäljning till unionen skedde direkt till oberoende kunder. Den andra exporterande producenten sålde till unionen både direkt och indirekt via en närstående importör i unionen. På hemmamarknaden sålde båda de exporterande producenterna den berörda produkten direkt till oberoende kunder.

(222)

Normalvärdet för de två taiwanesiska exporterande producenterna fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.2.1 ovan. Till följd av detta baserades normalvärdet för de flesta produkttyper som exporterades till unionen på det faktiska inhemska priset. I de fall där det inte förekom någon inhemsk försäljning av en produkttyp av den likadana produkten konstruerades normalvärdet, eftersom det inhemska försäljningspriset för den produkttypen inte kunde offentliggöras på ett meningsfullt sätt för den andra producenten som ingick i urvalet utan att bryta mot den producentens konfidentialitet.

(223)

En taiwanesisk exporterande producent som ingick i urvalet exporterade direkt till unionen. För denna export fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, såsom förklaras i avsnitt 3.2.2 ovan.

(224)

Den andra exporterande producenten exporterade till unionen både direkt och via en närstående importör i unionen. För den export som skedde via en importör i unionen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(225)

Som förklarades i skäl 202 jämförde kommissionen normalvärdet och exportpriset för de exporterande producenterna/grupperna på grundval av priset fritt fabrik.

(226)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för frakt-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader.

(227)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kredit- och förpackningskostnader.

(228)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för frakt-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, sjöfrakt, sjöförsäkring, avgift för handelsfrämjande åtgärder samt tullavgifter.

(229)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: förpackningskostnader, provision, kreditkostnader och bankavgifter.

(230)

När det gäller justeringen av exportpriset för provisioner fann kommissionen att den involverade närstående handlaren agerade som en agent som arbetade på provisionsbasis och ersattes för de relevanta funktionerna med ett pålägg. Det var därför motiverat med en justering för en provision som konstruerats på grundval av relevanta försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en nominell vinst.

(231)

För de samarbetsvilliga exporterande producenterna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(232)

Graden av samarbetsvilja är hög, eftersom de samarbetsvilliga exporterande producenternas export utgjorde 100 % av den totala taiwanesiska importen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som för det samarbetsvilliga företag som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(233)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(234)

Normalvärdet för den enda exporterande producenten från Thailand, Aditya Birla Chemicals (Thailand), fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.2.1. ovan. Till följd av detta baserades normalvärdet för de flesta produkttyper som exporterades till unionen på de faktiska inhemska priserna. Kommissionen konstruerade normalvärdet för de övriga typerna, som såldes i otillräckliga mängder på hemmamarknaden.

(235)

Aditya Birla Chemicals (Thailand) sålde till unionen både direkt och indirekt via en närstående importör i unionen. Det närstående företaget i unionen importerade den berörda produkten och i) sålde den vidare eller ii) vidareförädlade den innan den såldes vidare. I det senare fallet bearbetade det närstående företaget den berörda produkten genom att formulera den på grundval av egna recept.

(236)

För direktexporten fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, såsom förklaras i avsnitt 3.2.2 ovan.

(237)

För den export som skedde via en närstående importör i unionen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. För den export som bearbetades av den närstående importören gjordes även justeringar för bearbetningskostnader, utöver försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt för en vinst som beskrivs i skäl 214.

(238)

Om produkttypen såldes i kombination med andra produkter (antingen berörda produkter eller icke berörda produkter) och om ett enda enhetspris togs ut för alla produkterna tillsammans, fördelades försäljningspriset på komponenterna på grundval av deras respektive produktionskostnader eller inköpspris.

(239)

Som förklarades i skäl 202 jämförde kommissionen normalvärdet och exportpriset för de exporterande producenterna/grupperna på grundval av priset fritt fabrik.

(240)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för frakt-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader.

(241)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: förpackningskostnader, provision, kreditkostnader och bankavgifter.

(242)

För att återvinna exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för transport-, lager-, tull-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader.

(243)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: provision, kreditkostnader och bankavgifter, produkter som säljs i satser, konverteringskostnader.

(244)

För den direkta exportförsäljningen till unionen deltog det närstående företaget i unionen också i försäljningsprocessen som en agent som arbetade på provisionsbasis. En justering enligt artikel 2.10 i tillämpades därför på försäljning som främjats av det närstående företaget. Justeringen bestod av respektive närstående företags försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, såsom anges i skäl 214.

(245)

För den enda exporterande producenten jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(246)

Graden av samarbetsvilja var hög, eftersom den samarbetsvilliga exporterande producentens export utgjorde 100 % av den totala thailändska importen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som för den enda exporterande producenten.

(247)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(248)

Mot bakgrund av fastställandet att landsomfattande dumpning inte förekom för Sydkorea bedömde kommissionen endast väsentlig skada för importen från Kina, Taiwan och Thailand.

(249)

Den likadana produkten producerades av sex grupper av unionsproducenter under undersökningsperioden. Dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(250)

Unionens sammanlagda produktion uppgick till omkring 249 000 ton under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde siffran på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin som tillhandahållits av klaganden, i svaren på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet, och i en publikation av branschspecialisten IHS Markit/S&P Global (S&P Global) (87). Som anges i skäl 22 svarade de två unionsproducenter som ingår i urvalet för omkring 60 % av unionens totala tillverkning av den likadana produkten.

(251)

I detta fall ansåg kommissionen att unionsproducenterna var de så kallade grundläggande producenterna av epoxihartser. Grundläggande producenter tillverkar epoxiharts i ren, flytande form (flytande epoxiharts), vilket inbegriper en komplex reaktion främst mellan BPA och ECH. Företag som inte har kapacitet att tillverka flytande epoxiharts och som helt enkelt köper flytande epoxiharts för att blanda eller formulera den eller låta den reagera vidare till produkter i senare led i förädlingskedjan, vilka sedan används internt eller återförsäljs, anses inte utgöra en del av unionsindustrin. Ett sådant tillvägagångssätt är förenligt med sedvanlig branschpraxis (vilket bekräftas av den ledande branschkonsulten IHS Markit/S&P Global) och stämmer överens med klagandens synpunkter (och ifrågasattes inte av andra berörda parter).

(252)

Dessutom omfattar den totala tillverkningen i unionen (åtminstone för de klagande producenterna, med tanke på tillgången till mer detaljerade uppgifter) inte den flytande epoxiharts som används internt för ytterligare bearbetning för att erhålla andra, avancerade hartser (där både den flytande epoxihartsen och de avancerade hartserna utgör den berörda produkten) för att undvika dubbelräkning. Detta görs också för att säkerställa att särskilt tillverkningen av de epoxihartser som säljs på den öppna marknaden inkluderas i kommissionens analys. I vilket fall som helst identifierades i detta ärende med avseende på en del av unionsindustrin ingen företagsintern användning eller försäljning av epoxihartser för tillverkning av produkter i senare led i förädlingskedjan jämfört med den undersökta produkten.

(253)

En av de berörda parterna, Sherwin Williams, identifierade sig (bland annat) som producent (förädlare-producent) av vissa typer av epoxiharts i unionen och en direktproducent av epoxipulverbeläggningar. För det första omfattas epoxipulverbeläggningar inte av den aktuella undersökningen utan är en produkt i senare led jämfört med den undersökta produkten. Därför är producenter av epoxipulverbeläggningar inte en del av unionsindustrin i detta fall. Dessutom är Sherwin Williams inte en producent av basepoxi, eftersom företaget inte har kapacitet att tillverka flytande epoxiharts. Såsom anges i skäl 251 ansågs i detta fall endast de grundläggande producenterna av epoxihartser vara unionsproducenter i enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen. Av dessa skäl kan Sherwin Williams inte betraktas som en unionsproducent av epoxihartser i detta förfarande.

(254)

Dessutom hävdade CTP Advanced Material GmbH (CTP), ett tyskt dotterbolag till den thailändska exporterande producenten, att CTP:s tillverkning borde ingå i unionsproduktionen, eftersom företaget deltar i tillverkningen av en specialiserad kategori av epoxihartser. Såsom anges i skäl 251 kan CTP inte behandlas som en unionsproducent, eftersom företaget inte visade sig ha kapacitet eller förmåga att tillverka flytande epoxiharts i unionen. I enlighet med artikel 4.1 a i grundförordningen drog kommissionen dessutom slutsatsen att CTP inte borde betraktas som unionsproducent eftersom företaget var närstående till den thailändska exporterande producenten.

(255)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av svaren på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet, klagandens svar på det makroekonomiska frågeformuläret, S&P Globals underrättelseuppgifter, och Eurostat.

(256)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (ton)

(257)

Förbrukningen i unionen ökade med 11 % mellan 2020 och 2021. Epoxihartser är en viktig råvara som behövs för att framställa färg och beläggningar, och under covid-19-pandemin ökade färgkonsumtionen i unionen snabbt eftersom konsumenterna gynnades av en stanna-hemma-livsstil under nedstängningarna.

(258)

År 2022 sjönk dock efterfrågan på epoxi till under 2020 års nivåer, och minskade sedan ytterligare under 2023 och undersökningsperioden. Den minskade efterfrågan berodde på flera faktorer, såsom återgången till det normala tillståndet på marknaden efter covid-19-återhämtningen inom sektorn för epoxihartser, vilket ledde till att kunderna tog ut befintliga lager.

(259)

Kommissionen undersökte om importen av epoxihartser med ursprung i de berörda länderna borde slås samman vid bedömningen i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(260)

Den dumpningsmarginal som fastställts i fråga om importen från Kina, Taiwan och Thailand låg över den minimitröskel som fastställs i artikel 9.3 i grundförordningen. Dessutom var importvolymen från vart och ett av de berörda länderna inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen, och marknadsandelarna under undersökningsperioden var 3,3 % för Taiwan, 4,5 % för Thailand respektive 9 % för Kina.

(261)

Konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från Kina, Taiwan och Thailand och mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana unionsprodukten var dessutom likartade. Framför allt konkurrerade de importerade produkterna med varandra och med de epoxihartser som tillverkades i unionen, eftersom de i mångt och mycket har samma egenskaper och säljs till liknande kundkategorier. Exporterande producenter från de berörda länderna säljer alltid basepoxi i stora volymer på unionsmarknaden. Dessutom bör det noteras att epoxihartser, utom för vissa specialhartser, i allmänhet är råvaruprodukter som är jämförbara oavsett ursprung. Importen från de berörda länderna underskred dessutom unionsindustrins försäljningspriser i betydande omfattning och följde i stort sett ett liknande prismönster under hela skadeundersökningsperioden.

(262)

Därmed var alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen uppfyllda, och importen från Kina, Taiwan och Thailand slogs samman vid bedömningen för fastställandet av skada.

(263)

Aditya Birla invände mot den sammantagna bedömningen med avseende på Thailand och hävdade att den thailändska exporten till unionen låg på miniminivån. Aditya Birla hänvisade till den schweiziska importen till unionen, som var mycket högre än den thailändska importen under skadeundersökningsperioden. Enligt den thailändska exportören var dessutom importen från andra länder än de berörda länderna mycket högre än importen från de berörda länderna under den berörda perioden och undersökningsperioden.

(264)

Akzo Nobel hävdade också att det fanns en väsentlig skillnad mellan hur de kinesiska exportörerna av epoxiharts å ena sidan och exportörerna från de andra berörda länderna å andra sidan betedde sig, och att importen av epoxiharts från Taiwan och Thailand, till skillnad från importen från Kina, har varit stabil eller mycket lägre. Enligt Akzo Nobel var en sammantagen bedömning av importen därför inte lämplig mot bakgrund av de olika konkurrensvillkoren.

(265)

För det första liknar situationen för de taiwanesiska och thailändska exportörerna situationen för de kinesiska exportörerna – de dumpade alla sina epoxihartser på unionsmarknaden och underskred avsevärt unionens försäljningspriser, samtidigt som de sålde liknande produkter och konkurrerade sinsemellan och med unionens produkter. För det andra, såsom anges i skälen 260–262, har villkoren för kumulering av den thailändska, taiwanesiska och kinesiska importen uppfyllts i detta ärende, och importen bedömdes därför på en aggregerad nivå. För det tredje är situationen för importen från tredjeländer irrelevant för den bedömning som görs enligt artikel 3.4 i grundförordningen. Kommissionen bedömde importen från tredjeländer (inklusive Schweiz) i avsnitt 5.2.1 med avseende på orsakssamband. Sammanfattningsvis avvisades preliminärt Aditya Birlas och Akzo Nobels argument.

(266)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen från de berörda länderna fastställdes genom en jämförelse mellan importvolymerna och förbrukningen på unionsmarknaden (se tabell 2).

(267)

För skadebedömningen i detta fall använde kommissionen Eurostats importstatistik enbart för KN-nummer 3907 30 00 (epoxihartser). Importen av epoxi enligt KN-nummer 2910 90 00 , 3824 99 92 och 3824 99 93 kan ha varit mycket begränsad under skadeundersökningsperioden. Dessa är korg-tullkoder som även omfattar andra produkter än epoxihartser. På grundval av uppgifterna från klaganden och en av de unionsproducenter som ingick i urvalet drogs dessutom slutsatsen att aktörerna inte har använt KN-nummer 2910 90 00 för att importera epoxihartser till unionen under skadeundersökningsperioden, och att importen inom ramen för KN-nummer 3824 99 92 och 3824 99 93 endast skulle vara teoretisk, eftersom den rör så kallade härdare (inte den undersökta produkten). Det skulle därför vara olämpligt att betrakta importen enligt dessa korgkoder som import av epoxiharts, eftersom detta skulle snedvrida skadebilden kraftigt, särskilt importutvecklingen, marknadsandelen och förbrukningen i unionen under skadeundersökningsperioden. I avsaknad av andra, mer exakta metoder för att fastställa importvolymen och prisnivåerna i detta fall bortsåg man därför vid skadebedömningen från Eurostats statistik över import inom ramen för KN-nummer 2910 90 00 , 3824 99 92 och 3824 99 93 . Därefter användes endast Eurostats statistik för KN-nummer 3907 30 00 , som endast omfattar epoxihartser. Detta tillvägagångssätt användes i klagomålet och ifrågasattes inte av de berörda parterna (88). Den importstatistik som användes i detta ärende överensstämmer också med S&P Globals underrättelseuppgifter.

(268)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym (ton) och marknadsandel

(269)

I absoluta tal ökade importen från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden med över 44 000 ton, vilket är nästan 13 % av unionens totala förbrukning under undersökningsperioden. Den totala marknadsandelen för importen från de berörda länderna ökade från 3,5 % under 2020 till 16,9 % under undersökningsperioden. Totalt sett var importen från de berörda länderna mer än fyra gånger högre under undersökningsperioden än under 2020. Importen från Kina ökade med 28 774 ton under skadeundersökningsperioden och uppnådde en marknadsandel på 9 % (en ökning från 0,5 % under 2020). Importen från Thailand ökade med 10 454 ton under skadeundersökningsperioden och uppnådde en marknadsandel på 4,5 % (en ökning från 1,3 % under 2020). Importen från Taiwan ökade med 4 795 ton under skadeundersökningsperioden och uppnådde en marknadsandel på 3,3 % (en ökning från 1,7 % under 2020). Även om den taiwanesiska importen enligt statistiken från Eurostat minskade från 4,6 % under 2022 till 3,3 % under undersökningsperioden, noterar kommissionen att importvolymerna för Taiwan underskattas, särskilt med avseende på undersökningsperioden, på grund av misstag i importdeklarationerna (användning av fel KN-nummer). De kontrollerade uppgifterna från de två kända taiwanesiska producenterna tydde på att importen från Taiwan under undersökningsperioden var högre än vad som framgår av importstatistiken. Följaktligen skulle den taiwanesiska importens marknadsandel i själva verket vara högre.

(270)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av svaren på frågeformuläret från de exporterande producenter och unionsproducenter som ingick i urvalen samt svaren från icke-närstående importörer (med avseende på kostnaderna efter import).

(271)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser (i euro/ton)

(272)

Det genomsnittliga priset på den kinesiska importen ökade först under 2021 och uppgick till 4 292 euro/ton (från 3 601 euro/ton under 2020), varefter det minskade till 3 985 euro/ton under 2022 och minskade därefter dramatiskt till 2 312 euro/ton under 2023 och till 2 173 euro/ton under undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset på den thailändska och taiwanesiska importen ökade kraftigt under 2021–2022 och nådde 3 618 euro/ton respektive 4 761 euro/ton för den thailändska importen (från 2 440 euro/ton under 2020) och 3 946 euro/ton respektive 4 045 euro/ton för den taiwanesiska importen (från 2 333 euro/ton 2020) följt av en dramatisk minskning till 2 914 euro/ton (Thailand) respektive 2 638 euro/ton (Taiwan) under 2023 och 2 632 euro/ton (Thailand) respektive 2 489 euro/ton (Taiwan) under undersökningsperioden.

(273)

Under skadeundersökningsperioden minskade det genomsnittliga enhetspriset på den dumpade importen från de berörda länderna med 8 %. Under 2020 prissattes importen från de berörda länderna över eller omkring de observerade försäljningspriserna i unionen för de unionsproducenter som ingick i urvalet, vilket framgår av tabellerna 4 och 8. Från och med 2021 och utan avbrott fram till slutet av skadeundersökningsperioden var emellertid importpriserna från de berörda länderna genomgående lägre än unionsproducenternas priser, ofta med stor marginal (under undersökningsperioden var exempelvis de kinesiska priserna 40 %, de thailändska priserna 27 % och de taiwanesiska priserna 31 % lägre än unionens försäljningspriser).

(274)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(275)

Prisjämförelsen gjordes per produkttyp för transaktioner i samma handelsled. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen för de unionsproducenter som ingick i urvalet under undersökningsperioden. Den visade en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mellan 25 % och 28 % för de kinesiska producenterna, en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 23 % för den thailändska producenten, en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mellan 20 % och 25 % för de taiwanesiska producenterna och ett sammanlagt vägt genomsnittligt prisunderskridande på 27 %, 23 % respektive 20 % för de producenter i Kina, Thailand och Taiwan som ingick i urvalet.

(276)

Oberoende av slutsatserna om prisunderskridande konstaterade kommissionen under alla omständigheter att den dumpade importen också ledde till en betydande prisnedgång (vilket återspeglades i målprisunderskridandemarginalerna) under undersökningsperioden, när unionsindustrin sålde epoxiharts till priser som understeg dess produktionskostnad.

(277)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(278)

Såsom anges i skäl 22 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(279)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna för klaganden på grundval av uppgifter i det makroekonomiska frågeformulär som lämnats in av klaganden och uppgifter som erhållits under kontrollbesöken. Uppgifterna för övriga unionsproducenter uppskattades på grundval av S&P Globals underrättelseuppgifter i kombination med uppgifterna från klaganden. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i svaren på frågeformuläret från unionsproducenterna i urvalet. Både de makro- och mikroekonomiska uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(280)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(281)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(282)

Den totala produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen fastställdes på grundval av i) verifierade makrodata från klaganden för de unionsproducenter som representerades av klaganden och ii) uppskattningar med användning av S&P Globals underrättelseuppgifter för de återstående unionsproducenterna.

(283)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande (89) utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(284)

Produktionen av den likadana produkten i unionen visar en tydlig nedåtgående trend från 2021 till slutet av undersökningsperioden, vilken följde på en ökning av produktionen med 6 % mellan 2020 och 2021. Även om nedstängningarna under pandemin och stanna-hemma-ekonomin under 2020 och 2021 ledde till en enorm ökning av efterfrågan på färger och beläggningar (den huvudsakliga användningen av epoxiharts), ledde den förbättrade tillgången på leveransutbud från Asien och det därav följande trycket från den ökade importen, tillsammans med uttaget av lager, till en kraftig minskning av unionsproduktionen från och med 2022.

(285)

Produktionskapaciteten förblev relativt stabil, förutom en liten minskning på 5 % under 2023 till följd av ett underhållsproblem hos en av unionsproducenterna under 2023.

(286)

Kapacitetsutnyttjandet förblev stabilt under 2020 och 2021, medan det minskade betydligt från 2022 till undersökningsperioden, när det sjönk till under 50 %. Kapacitetsutnyttjandet minskade från och med 2022 på grund av en kraftig produktionsminskning (se skäl 284).

(287)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(288)

Unionsproducenternas försäljningsvolym varierade betydligt mellan början av skadeundersökningsperioden (2020–2021) och perioden från 2022 till undersökningsperioden. Även om försäljningsvolymen ökade med 5 % under 2021 på grund av effekterna av covid-19-pandemin och störningar i leveranskedjorna i kombination med den ökade efterfrågan på epoxihartser, följdes denna tillfälliga ökning av den gradvisa minskningen av unionsproducenternas försäljning under återstoden av skadeundersökningsperioden, en minskning som uppgick till över 30 % under undersökningsperioden jämfört med 2020. Denna utveckling berodde på minskad efterfrågan i kombination med det ökande flödet av dumpad import från de berörda länderna.

(289)

När det gäller utvecklingen av unionsindustrins marknadsandel är den övergripande negativa trenden tydligt synlig under hela skadeundersökningsperioden, medan förlusten av marknadsandelar är mest slående på årsbasis mellan 2021 och 2023/undersökningsperioden, när unionsindustrin varje år förlorade sex procentenheter av sin andel av unionsmarknaden. Unionsindustrins marknadsandel minskade totalt från 68 % till 52 % under skadeundersökningsperioden.

(290)

Förlusten av marknadsandelar på en marknad med en minskad förbrukning förvärrade verkningarna av den dumpade importen av epoxi från de berörda länderna, som vann marknadsandelar (se skäl 269) på unionsproducenternas bekostnad.

(291)

Förbrukningen i unionen minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 31 %. Förbrukningen var ganska instabil, med en ökning på 11 % under 2021. Förbrukningen i unionen minskade sedan från 2022 och framåt, i kombination med en ännu större minskning av unionsproducenternas försäljning och en ökning av importen från de berörda länderna. Till följd av detta förlorade unionsindustrin marknadsandelar på denna krympande marknad, i motsats till marknadsandelen för importen från de berörda länderna.

(292)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades under skadeundersökningsperioden enligt följande:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(293)

Antalet anställda förblev relativt stabilt under skadeundersökningsperioden (+2 %). Detta överensstämmer med en stabil produktionskapacitet, eftersom antalet anställda som behövs för att driva anläggningarna inte varierar i enlighet med kapacitetsutnyttjandet.

(294)

Produktiviteten per anställd försämrades under 2022. Situationen förvärrades ytterligare under 2023 och under undersökningsperioden. Den låga produktiviteten från 2022 och framåt berodde på en kombination av ett stabilt antal anställda under skadeundersökningsperioden och låga produktionsnivåer. Totalt minskade produktiviteten i ton per anställd med 40 % under skadeundersökningsperioden.

(295)

Alla dumpningsmarginaler låg över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från de berörda länderna.

(296)

Detta är den första antidumpningsundersökningen avseende den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(297)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionsproducenterna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(298)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet i unionen var mycket instabilt under skadeundersökningsperioden. Den ökade efterfrågan i kombination med störningarna i leveranskedjan och den stigande inflationen under 2021 och 2022 ledde till en anmärkningsvärd prisökning som översteg kostnadsökningen. Denna trend var dock inte varaktig och efter uppkomsten av en energikris i unionen under 2022, i kombination med köparnas uttag av lager och trycket från den dumpade importen, försämrades situationen snabbt under 2023, då unionsproducenterna helt enkelt inte kunde absorbera de stigande produktionskostnaderna. Detta ledde till att unionsproducenternas försäljningspriser sjönk under 2023 och under undersökningsperioden, då dessa priser var lägre än produktionskostnaden under dessa perioder.

(299)

Under undersökningsperioden korrigerades produktionskostnaden när väl energikrisen mattades av, men minskningen av försäljningspriset var ännu kraftigare enligt vad som framgår av tabell 8 (under undersökningsperioden och jämfört med 2022 minskade produktionskostnaden med 10 %, men det genomsnittliga försäljningspriset sjönk ännu mer, närmare bestämt med 37 %). Till följd av detta gick de unionsproducenter som ingick i urvalet med betydande förlust under undersökningsperioden. Den stora skillnaden mellan unionsproducenternas tillverkningskostnader och försäljningspriser är ett tecken på hur stor inverkan den allt större dumpade importen hade på unionsproducenternas marknadsbeteende, prissättning och konkurrenskraft.

(300)

Totalt sett ökade försäljningspriserna med 51 % under skadeundersökningsperioden, men ökningen av produktionskostnaderna var ännu större (74 % under skadeundersökningsperioden).

(301)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(302)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd var relativt stabil och minskade med endast 3 % under skadeundersökningsperioden. Kommissionen anser inte att utvecklingen av den genomsnittliga arbetskraftskostnaden på något sätt skulle påverka skadebedömningen i detta fall.

(303)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(304)

Utgående lager vid årets slut som andel av produktionen ökade från 8,8 % under 2020 till 16 % under 2023 och till och med till 20,8 % under undersökningsperioden, när inverkan av den stora importen från de berörda länderna, tillsammans med de ogynnsamma marknadsförhållandena, hade sin största effekt under skadeundersökningsperioden.

(305)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(306)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Även om förlustsituationen under 2020 berodde på den tidiga marknadsresponsen på covid-19-pandemin återvände lönsamheten snabbt och nådde exceptionella nivåer under 2021, eftersom covid-19-pandemin i slutändan ledde till en ökning av efterfrågan på produkter som innehöll epoxiharts och störningarna i leveranskedjorna ledde till att utbudet stramades åt. Även om den lönsamhet som uppnåddes under 2022 redan hade mer än halverats av den framväxande energikrisen lyckades de unionsproducenter som ingick i urvalet föra över den betydande kostnadsökningen på köparna i unionen. Från och med 2023 blev dock situationen ohållbar för unionsproducenterna, eftersom de upplevde en betydande nedgång i rörelsevinstmarginalen, vilket ledde till högre fasta enhetskostnader och minskade försäljningsvolymer, vilket i sin tur ledde till en mycket förlustbringande situation under 2023 och undersökningsperioden.

(307)

Nettokassaflödet är ett mått på unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Analysen av nettokassaflödet visar på en nedåtgående trend från 2021 och en betydande nedgång under 2023 och undersökningsperioden, när kassaflödet blev negativt för första gången under skadeundersökningsperioden. De producenter som ingår i urvalet senarelade vissa investeringar eller sköt upp underhåll som inte var absolut nödvändigt under undersökningsperioden, men detta räckte inte för att undvika negativa kassaflöden.

(308)

Även om investeringarna var relativt stabila under perioden 2020–2022 uppvisade de en nedåtgående trend under 2023 och undersökningsperioden, likt de andra huvudsakliga skadeindikatorerna.

(309)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Mot bakgrund av den utveckling som beskrivs ovan minskade den kontinuerligt från 2021 till slutet av skadeundersökningsperioden, och gick från en sund räntabilitet på +63 % under 2022 till talande –93 % under undersökningsperioden.

(310)

De utvalda unionsproducenternas förmåga att anskaffa kapital påverkades allvarligt av deras försämrade ekonomiska resultat mot slutet av skadeundersökningsperioden och av de osäkra marknadsutsikterna.

(311)

De viktigaste makroindikatorerna visade en negativ utvecklingstrend under skadeundersökningsperioden: unionens produktionsvolym minskade med 39 %, kapacitetsutnyttjandet med 34 %, unionens försäljningsvolym med 31 % och produktiviteten med 40 %. Även om dessa indikatorer uppvisade en positiv trend under 2021 jämfört med 2020 fortsatte de att minska dramatiskt under återstoden av skadeundersökningsperioden.

(312)

En liknande bild kan beskrivas när det gäller mikroindikatorerna. Lönsamheten för försäljningen i unionen var positiv mellan 2021 och 2022 men började därefter minska, och unionsindustrin gick med förlust under 2023 och under undersökningsperioden. På samma sätt blev kassaflödet, som var positivt mellan 2020 och 2022, negativt under 2023 och under undersökningsperioden. Utgående lager vid årets slut som andel av produktionen steg med över 15 % under den andra delen av skadeundersökningsperioden, när inverkan av den ökande importen från de berörda länderna redan var märkbar för unionsindustrin.

(313)

Importvolymerna från de berörda länderna blev mer än fyra gånger större under skadeundersökningsperioden. I en situation där den årliga förbrukningen minskade med 43 031 ton under skadeundersökningsperioden ökade den årliga importen från de berörda länderna med 44 023 ton under samma period, vilket ledde till att exportörerna från de berörda länderna ökade sin sammanlagda marknadsandel från 3,5 % under 2020 till 16,9 % under undersökningsperioden, eftersom deras priser från och med 2021 avsevärt underskred unionsindustrins priser. Under undersökningsperioden var prisunderskridandemarginalerna för exportörerna från de berörda länderna betydande och låg på mellan 20 och 28 % (såsom fastställs i skäl 275).

(314)

Den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna ledde också till en betydande prisnedgång för unionsindustrin. Unionsindustrin kunde därför inte sälja till priser som täckte dess produktionskostnad och gick med förlust under 2023 och under undersökningsperioden.

(315)

Under skadeundersökningsperioden minskade nettoinvesteringarna med 16 % och räntabiliteten och kassaflödet blev negativa från och med 2023. Även om antalet anställda ökade med 2 % under skadeundersökningsperioden minskade produktiviteten med 40 % under samma period, vilket ledde till en högre arbetskostnad per ton tillverkat epoxiharts. Av detta följer att även om sysselsättningsnivåerna har varit stabila under hela skadeundersökningsperioden står unionsindustrin inför ett betydande tryck för att behålla sin personalstyrka, eftersom den verkar med betydligt minskad kapacitet på grund av det massiva flödet av dumpad import.

(316)

Såsom framgår ovan försämrades finansiella indikatorer som lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet dramatiskt under skadeundersökningsperioden. Denna negativa utveckling påverkade unionsindustrins förmåga att göra betydande investeringar och anskaffa kapital, vilket hämmade dess tillväxt.

(317)

Mot denna bakgrund drog kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(318)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är följande: importen från andra tredjeländer, däribland Sydkorea, unionsproducenternas exportresultat, effekterna av energikrisen och de ökade produktionskostnaderna, den minskade förbrukningen i unionen och unionsproducenternas affärsbeslut.

(319)

Importvolymerna från de berörda länderna ökade med mer än fyra gånger under skadeundersökningsperioden, från 13 526 ton under 2020 till 57 549 ton under undersökningsperioden. Denna kraftiga ökning, såsom förklaras i skäl 313, sammanföll med en minskning av den inhemska förbrukningen med 11 % samtidigt som unionsproducenternas inhemska försäljning minskade med 31 % under samma period.

(320)

Till följd av detta ökade de berörda ländernas sammanlagda marknadsandel under skadeundersökningsperioden från 3,5 % till 16,9 %. Samtidigt minskade unionsindustrins marknadsandel kontinuerligt, från 68 % år 2020 till enbart 52 % under undersökningsperioden.

(321)

Perioden 2020–2021 påverkades av covid-19-pandemin, avbrott i leveranskedjorna och en extraordinär ökning av efterfrågan på epoxihaltiga produkter, vilket hjälpte unionsproducenterna att bekämpa de skadevållande effekterna av den ökande dumpade importen. Effekterna av den dumpade importen blev dock mer påtagliga från och med 2022, när marknadsandelen för importen från de berörda länderna fortsatte att öka på en krympande marknad, vilket utövade prispress på den förlustdrabbade unionsindustrin. Även om unionsproducenterna fortfarande lyckades uppnå sunda vinster under 2022 blev trycket från de ökande importvolymerna till dumpade priser som var betydligt lägre än unionsproducenternas tillverkningskostnader under 2023 och under undersökningsperioden ohållbart för unionsindustrin. Unionsindustrin kunde inte längre höja sina försäljningspriser för att föra över de stigande råvarukostnaderna på kunderna, eftersom den utsattes för orättvis konkurrens av importen av den berörda produkten. För att minska förlusterna i produktionsvolymer och marknadsandelar tvingades unionsproducenterna att sänka priserna på bekostnad av sin lönsamhet. Från att vara lönsam under 2021–2022 blev unionsindustrin mycket förlustbringande under 2023 och under undersökningsperioden. Därför ledde lågprisimporten från de berörda länderna till att unionsindustrins priser sänktes väsentligt i den mening som avses i artikel 3.3 i grundförordningen.

(322)

Mot bakgrund av det som nämns ovan fastställde kommissionen preliminärt att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit hade orsakats av den dumpade importen från de berörda länderna i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen. Denna skada yttrade sig i både volymeffekter och priseffekter.

(323)

Cortex hävdade att även om den kinesiska importen påverkar handeln i unionen så bör kommissionen överväga att utesluta importen från andra berörda länder från förfarandet. Aditya Birla hävdade också att ökningen av importen främst kom från andra berörda länder än Thailand (på grund av fördelen med de subventionerade energipriserna), att priserna på thailändsk export och import cif var högre än dessa priser på importen från övriga berörda länder och att den eventuella skadan främst berodde på importen från Kina.

(324)

Såsom anges i avsnitt 4.3.1 görs en sammantagen bedömning av verkningarna av importen från alla berörda länder i detta fall, och såsom konstaterades i ovanstående skäl orsakades den väsentliga skada som unionsindustrin lidit av den dumpade importen från alla berörda länder (Kina, Thailand och Taiwan). Även om ökningen av de kinesiska importvolymerna och prisunderskridandet under skadeundersökningsperioden var mer framträdande än importen från de andra berörda länderna, framgår det av skälen 269 och 272–276 att de tendenser som observerats för den thailändska och taiwanesiska importen dessutom och även när de bedöms var för sig i lika hög grad stöder slutsatsen att de vållade unionsindustrin skada, både till följd av de ökade volymerna och prisnivåerna, vilket tydligt framgår av det betydande prisunderskridande som konstaterats i förhållande till unionsindustrins priser. Cortex och Aditya Birlas påståenden avvisades därför preliminärt.

(325)

PPG hävdade att de klagande producenternas lönsamhet ökade tillsammans med importvolymen (mellan 2020 och 2021), och började minska betydligt medan importvolymen bara ökade en aning (mellan 2021 och undersökningsperioden). Enligt PPG visar detta att det inte finns något samband mellan de epoxihartser som importeras från de berörda länderna och skadan för unionsindustrin.

(326)

För det första hänvisas till det sammanhang som beskrivs i skäl 321 och till kommissionens slutsatser i samma skäl. För det andra ökade importen från de berörda länderna, i motsats till vad PPG påstår, stadigt och i en betydande takt varje enskilt år under skadeundersökningsperioden (dvs. inte bara mellan 2020 och 2021), medan unionsproducenternas marknadsandel minskade och importen från tredjeländer (förutom Sydkorea) i stort sett var stabil. Ökningen av importen från de berörda länderna var långt ifrån liten mellan 2021 och undersökningsperioden – denna imports marknadsandel i unionen uppgick till 16,9 % under undersökningsperioden jämfört med 8,4 % under 2021. PPG:s påstående avvisades därför preliminärt.

(327)

PPG hävdade vidare att importpriserna från de berörda länderna, med undantag för Kina, ökade under skadeundersökningsperioden, vilket ger upphov till allvarliga tvivel om att denna import kunde ha orsakat den skada som lidits.

(328)

PPG:s påstående konstaterades vara vilseledande. Det stämmer visserligen att priserna för Thailand och Taiwan har ökat jämfört med 2020, men analysen från år till år visade att priserna ökade under 2021 och 2022 för att därefter minska kraftigt under 2023 och undersökningsperioden. Dessutom kan prisutvecklingen inte betraktas separat från andra skadeindikatorer och den allmänna marknadsdynamiken. I detta fall måste den observerade trenden ses mot en bakgrund av ökade råvarukostnader och inflationstryck. Dessutom visar importpriserna från de berörda länderna (inklusive Taiwan och Thailand) när man jämför dem med unionsindustrins priser på ett betydande prisunderskridande. PPG:s argument avvisades därför preliminärt.

(329)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Import från tredjeländer

(330)

Under skadeundersökningsperioden var Sydkorea, Schweiz och Indien de enda tredjeländer från vilka betydande volymer av epoxihartser importerades till unionen.

(331)

Totalt sett hade andra tredjeländer än de berörda länderna tillsammans en marknadsandel i unionen på mellan 27 % och 32 % under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen förblev dock stabil mellan 2022 och undersökningsperioden, då den dumpade importens skadevållande verkningar hade störst effekt. I absoluta tal förblev även importvolymerna relativt stabila när man jämför 2020 med undersökningsperioden.

(332)

Om man tittar på enskilda importörer stod Sydkorea för nästan hälften av importen från tredjeländer. Den sydkoreanska marknadsandelen varierade mellan 11 % under 2020 och 15 % under undersökningsperioden och ökade totalt sett med fyra procentenheter under undersökningsperioden jämfört med 2020, vilket även detta var till nackdel för unionsindustrin. Dessutom var de sydkoreanska priserna lägre än unionens försäljningspriser under skadeundersökningsperioden. Kommissionen konstaterade att den sydkoreanska importen visserligen bidrog till den skadevållande situationen för unionsindustrin (särskilt mot bakgrund av marknadsandelarna på unionsmarknaden) under skadeundersökningsperioden. Med tanke på volymerna av och priserna på den dumpade importen från de berörda länderna och deras utveckling under hela skadeundersökningsperioden kan man emellertid inte dra slutsatsen att importen från Sydkorea kunde försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som denna vållade unionsindustrin.

(333)

När det gäller importen från Schweiz och Indien ökade importpriserna med 42 % respektive 63 % under skadeundersökningsperioden, och från och med 2022 låg deras priser konsekvent över de berörda ländernas genomsnittliga importpris. Dessutom, vilket är av större betydelse, minskade både Schweiz och Indiens marknadsandelar under skadeundersökningsperioden (från 8,9 % till 8 % för Schweiz och från 2,8 % till 2,1 % för Indien), och därför kan denna import inte vara orsaken till den väsentliga skadan för unionsindustrin. När det gäller Schweiz var priserna under skadeundersökningsperioden dessutom högre än eller motsvarade unionsproducenternas priser.

(334)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen preliminärt slutsatsen att importen från Sydkorea bidrog till den väsentliga skadan för unionsindustrin, men inte i sådan omfattning att den försvagade orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från de berörda länderna.

(335)

Exportvolymen för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Exportresultat för unionsproducenterna i urvalet

(336)

I likhet med produktionsvolymerna och den inhemska försäljningen minskade unionsindustrins exportvolymer betydligt under skadeundersökningsperioden. Dessutom följde exportpriserna samma trend som priserna på unionsmarknaden, dvs. de ökade under 2021 och 2022 innan de föll betydligt under 2023 och under undersökningsperioden.

(337)

I allmänhet noterade kommissionen att producenterna från de berörda länderna också är verksamma på unionens traditionella exportmarknader, vilket förklarar de utmaningar som unionsindustrin står inför när det gäller att upprätthålla sina volymer och priser även på exportmarknaderna.

(338)

Dessutom var unionsproducenternas inhemska priser högre än exportpriserna under perioden 2020–2022, då unionen framgångsrikt bekämpade lågprisimporten från de berörda länderna. Situationen ändrades dock till den motsatta under 2023 och undersökningsperioden, då den dumpade importens skadevållande verkningar var som störst. I en situation där väsentlig skada orsakades, när trenden för exportpriserna var att de var högre än de inhemska priserna, mildrade därför exportförsäljningen unionsproducenternas situation snarare än att förvärra den.

(339)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden kunde exportresultatet sannolikt inte försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen med ursprung i de berörda länderna och den skada som unionsindustrin lidit.

(340)

Aditya Birla och PPG hävdade att den skada som unionsindustrin lidit berodde på förlusten av exportmarknadsandelar. Enligt Aditya Birla förklarar inte klagandens skadelidande i unionen varför klaganden inte kunde öka sin exportförsäljning. Såsom anges i skälen 335–337 ställdes unionsproducenterna inför samma utmaningar på exportmarknaderna, i det att de var tvungna att konkurrera med de berörda länderna, och förlusten av exportmarknader kan inte förklara förlusten av marknadsandelar på hemmamarknaden och de kraftigt sänkta unionspriserna, vilket ledde till negativa vinster på unionsmarknaden. Aditya Birlas och PPG:s påstående måste därför avvisas.

(341)

ERC hävdade att den viktigaste faktorn som orsakade försämringen av klagandens resultat och lönsamhet var den ökade tillverkningskostnaden i stället för den dumpade importen. I detta sammanhang hävdade ERC också att elpriserna i unionen ökade under 2022–2023, vilket blev relevant för unionsproducenternas produktionskostnader och lönsamhet. Aditya Birla hävdade också att den skada som unionsindustrin lidit beror på de höga produktionskostnaderna till följd av energikrisen och de högre råvarupriserna. Enligt Aditya Birla skedde ökningen av exporten från de berörda länderna under 2022 och under undersökningsperioden, vilket är den period då unionsindustrin påverkades som mest av de ökade energipriserna och bristen på råvaror. På samma sätt hävdade Cortex att den minskade lönsamheten för epoxihartser under 2023 främst berodde på att det uppstod extraordinära ekonomiska förhållanden, såsom energikrisen i Europa. Vidare hänvisade PPG också till de ökade energikostnaderna efter 2021 som en orsak till försämringen av unionsindustrins situation.

(342)

Det bestrids inte att energikrisen medförde en ökning av energikostnaderna och därmed av produktionskostnaderna för epoxihartser i unionen, vilket påminns om i skäl 305 i den föreliggande förordningen. Under perioden 2021–2022 kunde dock unionsproducenterna, trots att de stigande produktionskostnaderna och energipriserna då nådde sin högsta nivå, höja sina försäljningspriser så att de absorberade sina stigande tillverkningskostnader per enhet och uppnådde sin högsta lönsamhet under skadeundersökningsperioden. Å andra sidan minskade unionsproducenternas lönsamhet kraftigt under 2023 och undersökningsperioden, när den uppåtgående trenden för energipriserna (i motsats till vad ERC och Aditya Birla hävdade) hade vänt, och nådde alarmerande negativa nivåer, då den väsentliga skadan för unionsindustrin blev tydligt synlig. Aditya Birla kunde inte heller visa att det från och med 2022 fanns ett problem med tillgången på råvaror. Under alla omständigheter bör den dumpade importen inte hindra unionsproducenterna från att höja priserna så att de kan föra över kostnadsökningarna. I en situation där unionsproducenternas priser sänktes väsentligt av de ökande nivåerna av dumpad import och produktionskostnaderna förblev höga, är den kraftigt sjunkande lönsamheten endast ett tecken på den skada som den dumpade importen vållade, snarare än på en självförvållad försämring av resultaten. Påståendena avvisades därför.

(343)

Såsom anges i skälen 257–258 ökade förbrukningen i unionen med 11 % mellan 2020 och 2021 till följd av en ökad efterfrågan. År 2022 sjönk därefter efterfrågan till under 2020 års nivåer, och minskade sedan ytterligare under 2023 och undersökningsperioden.

(344)

ERC hävdade att den lägre efterfrågan från och med 2022 var ett direkt resultat av färgproducenternas normala marknadsjusteringar till följd av förändrade marknadsvillkor snarare än av otillbörlig konkurrenspraxis. När det gäller orsakssambandet hänvisade PPG också till den betydande minskningen av förbrukningen efter 2021. Aditya Birla hävdade också att även försäljningen skulle minska i och med att förbrukningen minskade, och att en sådan utveckling inte hade något att göra med importen från de berörda länderna. Cortex hävdade vidare att det var problemen inom byggsektorn, en av de viktigaste marknaderna för epoxihartser, som direkt påverkade lönsamheten för den berörda produkten. Cortex hävdade att unionsproducenternas minskade lönsamhet påverkades av den totala förbrukningen av den berörda produkten i unionen.

(345)

Unionsmarknaden minskade med sju procentenheter mellan 2022 och 2023 (och därefter), och med 11 % totalt sett under skadeundersökningsperioden. Denna nedgång var ett resultat av efterdyningarna av covid-19-pandemin, uttaget av lager och en allmän ekonomisk nedgång. Under normala konkurrensförhållanden skulle försäljningsvolymen på en sådan krympande marknad ha minskat i lika stor utsträckning för alla marknadsaktörer. I detta fall förvärvade de berörda länderna dock en marknadsandel på ytterligare 5,2 procentenheter på unionsmarknaden mellan 2022 och undersökningsperioden till nackdel för unionsindustrin (som förlorade en marknadsandel på sex procentenheter), medan de andra importländernas totala marknadsandel förblev stabil. Parterna förklarade inte heller varför den minskade efterfrågan skulle tvinga unionsindustrin, som hade en marknadsandel på över 55 %, att plötsligt sälja sina produkter långt under kostnaden. Dessutom minskade efterfrågan med nästan 14 % redan mellan 2021 och 2022 (vilket var dubbelt så mycket som mellan 2022 och 2023), medan unionsproducenterna fortfarande kunde få sunda vinster.

(346)

Parternas påståenden avvisades därför eftersom det konstaterades att den ekonomiska nedgången inte vållade unionsindustrin väsentlig skada i detta fall.

(347)

Cortex, PPG och Akzo Nobel hävdade att det under 2020–2021 förekom en betydande ökning av efterfrågan på epoxihartser, samtidigt som orimliga och betydande prisökningar av de klagande producenterna kunde observeras på unionsmarknaden. Enligt Cortex och PPG införde de klagande producenterna priser som var betydligt högre än produktionskostnaderna, vilket då uppmuntrade kunderna att leta efter alternativa försörjningskällor. Cortex vidhöll därför att ökningen av importen från de berörda länderna från 2020–2021 berodde på marknadskrafternas naturliga funktion, medan importvolymerna från de berörda länderna förblev stabila under 2022 och därefter.

(348)

Såsom anges i skäl 306 gick unionsproducenterna i urvalet med förlust under 2020, och det var först under 2021 som de uppvisade exceptionella vinster till följd av i) en ökad efterfrågan, ii) störningar i leveranskedjorna som ledde till en åtstramning av utbudet och iii) de ökade försäljningspriserna (som ökade snabbare än den gradvisa ökningen av kolvätepriserna). Unionsproducenternas svar på de då rådande marknadsvillkoren måste ses som ett rationellt affärsmässigt svar från en ekonomisk aktör i en marknadsekonomi. Försämringen av unionsindustrin under en kraftig ökning av lågprisimporten kan dock inte anses bero på marknadskrafterna. Det noteras att den sammantagna importen från de berörda länderna stadigt ökade varje år under skadeundersökningsperioden (dvs. inte bara mellan 2020 och 2021), medan unionsproducenternas marknadsandel minskade och den totala importen från andra länder var stabil. Importpriserna från vart och ett av de berörda länderna underskred dessutom unionspriserna redan från och med 2021. Även om de skadevållande verkningarna av den ökande lågprisimporten blev mer uttalade först under 2023 och under undersökningsperioden, förblev strategin för exportörerna från de berörda länderna i stort sett oförändrad under skadeundersökningsperioden. Sammanfattningsvis finns det inget samband mellan unionsindustrins prissättning och andra affärsbeslut, å ena sidan, och den skada som denna industri lidit, å den andra. Skadan för unionsindustrin beror inte på de fria marknadskrafterna, utan snarare på de illojala affärsmetoder som tillämpas av exportörerna från de berörda länderna.

(349)

PPG hänvisade vidare till unionsproducenternas påstådda strategi med att prioritera marginaler/högre enhetsvärden framför försäljningsvolymerna under 2021. PPG kunde dock inte styrka hur och varför detta kommersiella beteende under den period då unionsindustrin hade en sund vinst skulle ha orsakat eller till och med bidragit till försämringen av unionsindustrins villkor från 2022 och framåt, för att inte tala om hur ett sådant beteende skulle ha försvagat orsakssambandet mellan den dumpade importen och unionsproducenternas väsentliga skada.

(350)

Cortex hävdade vidare att förutom prissättningsbesluten påverkade sannolikt de klagande producenternas övriga affärsbeslut (t.ex. nedläggningen av produktionslinjer för BPA, en kumenfabrik eller epoxihartsverksamhet utanför unionen) deras allmänna produktionsnivå och lönsamhet. På liknande sätt hävdade Aditya Birla att den betydande produktionsminskningen berodde på nedläggningen av Olins och Westlakes fabriker, vilka var strategiskt planerade.

(351)

För det första stängde varken Westlake eller Olin sina epoxihartsfabriker i unionen under skadeundersökningsperioden. Unionsproducenterna kan visserligen totalt sett ha minskat sin verksamhet på en krympande marknad, men produktionskapaciteten låg kvar på en stabil nivå under hela skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabell 5. För det andra kunde Cortex inte styrka hur andra, om än närstående, producenters verksamhet eller verksamhet med anknytning till andra tillgångar än epoxihartser skulle påverka unionsproducenternas lönsamhet i epoxihartsverksamheten.

(352)

Vidare hänvisade PPG till otillräckliga investeringar som Olin och Westlake gjort i sina föråldrade anläggningar samt till antalet force majeure-händelser som Westlake åberopat när det gäller orsakssambandet.

(353)

Det ska noteras att den konsoliderade investeringsnivån för båda unionsproducenterna i urvalet var relativt stabil under skadeundersökningsperioden (främst 2020–2022) och att den i vilket fall som helst var högre i förhållande till produktions- och försäljningsnivåerna under undersökningsperioden jämfört med i början av skadeundersökningsperioden. Investeringsverksamheten dämpades mot slutet av skadeundersökningsperioden (vilket ledde till en minskning med 16 % under skadeundersökningsperioden), men detta berodde på den svaga marknaden och de berörda företagens senaste ekonomiska resultat. En stor mängd investeringar gjordes dock under skadeundersökningsperioden för att i) uppgradera utrustning och modernisera anläggningar såsom kontrollsystem för att åtgärda flaskhalsen i produktionsprocessen, ii) uppnå effektivitetsvinster och säkerställa efterlevnaden av miljö- och säkerhetsbestämmelser. Att åberopa force majeure vid enstaka tillfällen är inte heller ett tecken på några övergripande konsekvenser för unionsproducenternas produktionseffektivitet. Totalt sett finns det inget som tyder på att den konstaterade minskningen av investeringarna på något sätt skulle påverka unionsproducenternas konkurrenskraft. Sammanfattningsvis kunde PPG inte styrka hur de påstått otillräckliga investeringarna skulle vålla unionsindustrin skada. Påståendena avvisades därför.

(354)

Ett orsakssamband fastställdes mellan den dumpade importen från de berörda länderna å ena sidan, och den skada som unionsindustrin lidit å den andra. Det fanns ett tidsmässigt samband mellan den betydande ökningen av den dumpade importens volym och marknadsandel och unionsindustrins försämrade resultat, särskilt från 2022 och framåt. På en relativt svag marknad med minskad efterfrågan urholkade de ökade volymerna dumpad import unionsindustrins rörelsevinstmarginal och unionsindustrins förmåga att sätta priser som skulle täcka de höga produktionskostnaderna, vilket tydligt pekar på att det förekom en prisnedgång. Denna situation ledde till att unionsproducenterna gick med förlust under 2023 och under undersökningsperioden.

(355)

Kommissionen har undersökt andra möjliga faktorer som kan ha påverkat unionsindustrins situation. Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av dessa faktorer av betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar.

(356)

När det gäller verkningarna av importen från andra tredjeländer drog kommissionen slutsatsen att denna import, med undantag för den sydkoreanska importen, inte vållade unionsindustrin skada. Tredjeländerna hade totalt sett stabila marknadsandelar och priser som översteg den dumpade importens, särskilt under perioden mellan 2022 och undersökningsperioden, när den dumpade importens skadevållande verkningar var som störst. När det gäller den sydkoreanska importen i synnerhet underskred den unionens försäljningspriser under skadeundersökningsperioden och ökade sin marknadsandel i unionen från 11 % till 15 % under skadeundersökningsperioden, medan Kina, Taiwan och Thailand ökade sin sammanlagda marknadsandel från 3,5 % till 16,9 % (90). Även om den sydkoreanska importen kan ha bidragit till den skadevållande situationen för unionsindustrin försvagade den sydkoreanska importen därför inte orsakssambandet mellan importen från de berörda länderna och den skada som unionsindustrin lidit.

(357)

Unionsindustrins exportresultat försvagade inte heller orsakssambandet. Exportförsäljningen, både volymmässigt och i pris, följde ett liknande mönster som försäljningen i unionen under skadeundersökningsperioden. Detta beror på att unionsproducenterna står inför samma utmaningar på sina traditionella exportmarknader och måste konkurrera med producenter från de berörda länderna med sin lågprisimport. Även om av exportresultatens verkningar på unionsproducenterna bidrog till den negativa situationen för unionsproducenterna, av de skäl som förklaras i skälen 335–340, bröt den inte orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(358)

När det gäller förbrukningsnedgången och de ökade tillverkningskostnaderna till följd av de ökade råvarupriserna är det obestridligt att unionsindustrin stod inför många utmaningar under skadeundersökningsperioden. Om det inte hade varit för prispressen från den dumpade importen skulle unionsindustrin ha kunnat föra över kostnadsökningarna och på lämpligt sätt svara på de föränderliga marknadsvillkoren. Som noterades ovan bör den dumpade importen inte hindra unionsproducenterna från att höja priserna så att de kan föra över kostnadsökningarna. Även om energikrisen och minskningen av efterfrågan utgjorde en betydande utmaning för unionsproducenterna konstaterades det att denna utveckling inte hade vållat unionsindustrin väsentlig skada.

(359)

När det gäller unionsproducenternas affärsbeslut, oavsett om det gäller deras prisökningar eller investeringsbeslut eller verksamheten vid deras anläggningar, fattades sådana beslut som svar på rådande marknadsvillkor och måste betraktas som rationella affärsbeslut som vilken ekonomisk aktör som helst skulle ha fattat i en marknadsekonomi. Kommissionen fann därför att dessa beslut inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(360)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från de berörda länderna vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna (importen från Sydkorea och unionsindustrins exportresultat), enskilt eller tillsammans, inte mildrade eller bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan. Skadan består av en minskad marknadsandel, minskad produktion, minskat kapacitetsutnyttjande, minskad produktivitet, minskad lönsamhet, minskade utgående lager, minskat kassaflöde och minskad räntabilitet. Såsom förklaras i skäl 276 drabbades unionsindustrin dessutom av sjunkande priser till följd av importen från de berörda länderna.

(361)

I syfte att fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(362)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom försäljning till ett målpris i den mening som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(363)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före ökningen av importen från de berörda länderna, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna samt forskning och utveckling (FoU) och innovation, samt förväntad lönsamhetsnivå under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(364)

Vinsten för de unionsproducenter som ingick i urvalet fluktuerade starkt under skadeundersökningsperioden. De exceptionellt höga vinsterna under 2021–2022 uppnåddes under en exceptionell efterfrågeperiod som underblåstes av covid-19-ekonomin och begränsningarna i leveranskedjan. Det skulle därför inte vara lämpligt att använda vinstsiffrorna från 2021–2022 som en grundläggande vinst i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen. Dessutom var det inte möjligt att identifiera exakta eller lämpliga lönsamhetsnivåer för åren före skadeundersökningsperioden, vare sig mot bakgrund av bristen på tillförlitliga vinstuppgifter på grund av begränsningar i företagssystemen eller svängningarna från stora vinster till en starkt negativ lönsamhet. Kommissionen fastställde därför vinstmålet för fastställande av ett icke-skadevållande pris till 6 %, i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen. Ingen av de unionsproducenter som ingick i urvalet framförde dessutom underbyggda påståenden om uteblivna investeringar eller FoU- och innovationskostnader. Mot bakgrund av dessa omständigheter använde sig kommissionen av det lägsta vinstmålet på 6 %, som lades till unionsindustrins faktiska tillverkningskostnader för att fastställa det icke-skadevållande priset.

(365)

Eftersom inga underbyggda påståenden gjordes i enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen om nuvarande eller framtida kostnader som är en följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa eller Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner som förtecknas däri, lades inga ytterligare kostnader till det icke-skadevållande pris som fastställdes på detta sätt.

(366)

Kommissionen fastställde sedan skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande producenter i de berörda länderna som ingår i urvalet, vilket har fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionsproducenter som ingår i urvalet sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(367)

Nivån för undanröjande av skada för ”andra samarbetsvilliga företag” och för ”all övrig import” med ursprung i respektive berörda land definieras på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag och denna import.

(368)

Med stöd av ovanstående bedömning bör provisoriska antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(369)

Då kommissionen beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte skulle strida mot unionens intresse att vidta åtgärder i detta ärende, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen.

(370)

Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(371)

Såsom förklaras i skäl 249 består unionsindustrin av sex grupper av producenter som tillverkade den undersökta produkten under undersökningsperioden.

(372)

Unionens epoxihartsindustri är grundläggande för unionens industriella bas. Epoxiharts, en vattentålig kemikalie, används för beläggningar och lim inom försvaret och bilindustrin samt inom rymdfart, elektronik, konstruktion, medicintekniska produkter, energi och många andra kritiska industrier. Epoxiharts används också för hushålls- och konsumentvaror samt för bearbetning och förpackning av livsmedel.

(373)

Epoxiharts spelar också en viktig roll i energiomställningen eftersom produkter som används för produktion och lagring av förnybar energi (t.ex. vindturbinblad, batterier, bränsleceller och solpaneler) innehåller epoxiharts som en oersättlig komponent för att säkerställa deras livslängd och effektivitet. Tjeckiens kemiindustriförbund (som stöder åtgärderna och har den klagande tjeckiska producenten Spolchemie som en av sina medlemmar) betonade också att genom att säkerställa lika villkor i unionen kan den gröna omställningen i unionens kemiska leveranskedja och klimatmålen uppnås.

(374)

På det hela taget skulle införandet av åtgärder i detta fall sannolikt leda till en högre försäljningsvolym för unionsproducenterna och därmed till bättre kapacitetsutnyttjande och återhämtning när det gäller rörelsemarginaler och vinst. Det förbättrade resultatet skulle i sin tur leda till varaktiga investerings- och sysselsättningsnivåer och främjande av fortsatt innovation.

(375)

Åtgärderna skulle också gynna industrin i tidigare led, som kommer att se en mer hållbar efterfrågan på råvaror med ökande produktionsvolymer av epoxihartser.

(376)

Utan åtgärder skulle det vara mer sannolikt att epoxihartstillverkningens fotavtryck i unionen skulle eroderas ytterligare. Ett minskat kapacitetsutnyttjande skulle leda till ohållbart höga fasta kostnader och kraftiga minskningar av investeringarna som kan leda till förlorade arbetstillfällen, vilket i sin tur skulle göra att verksamheten i ännu mindre grad kan konkurrera med den dumpade importen från de berörda länderna. Som även den polska industrikammaren för den kemiska industrin (som stöder åtgärderna) har konstaterat, har importen av epoxihartser till priser som inte återspeglar det rättvisa marknadsvärdet en negativ inverkan inte bara på marknaden för epoxiharts utan även på marknaderna i tidigare led (t.ex. marknaden för fenol).

(377)

Mot bakgrund av de pågående undersökningarna rörande handelspolitiska skyddsåtgärder i Förenta staterna mot de berörda länderna skulle exporten, om tullar införs, sannolikt omdirigeras till andra destinationer, t.ex. unionen, eftersom den är attraktiv som en alternativ marknad. Denna omdirigering av handelsflödena till unionen skulle i avsaknad av åtgärder ytterligare förvärra unionsindustrins situation.

(378)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att införa antidumpningstullar.

(379)

I detta ärende hörde främst användare av sig som representerade segmentet beläggning/målning och segmentet vindkraftsindustri. Det senare står för två av den berörda produktens huvudsakliga användningsområden. Flera användare (PPG, Akzo Nobel, Sherwin Williams, Siemens Gamesa, Allnex Europe) svarade på det frågeformulär för användare som gjordes tillgängligt i början av undersökningen. Andra användare (MIPA och Emil Frei) deltog i undersökningen utan att fylla i det särskilda användarfrågeformuläret.

(380)

För användare inom beläggningsindustrin visar deras ekonomiska resultat (åtminstone för de användare som lämnade in strukturerade svar på frågeformuläret som omfattade hela deras beläggningsverksamhet i unionen) att de hade stora vinstmarginaler som till och med nådde tvåsiffriga tal under undersökningsperioden. Dessutom visade inlagorna från användarna inom beläggningsindustrin att epoxihartskostnadens andel av deras tillverkningskostnader är begränsad och i allmänhet utgjorde högst 10 % av tillverkningskostnaden. Dessutom var deras intäkter från produkter som innehåller epoxihartser inte högre än 40–45 % (och ofta mycket lägre än så).

(381)

När det gäller användarna inom vindkraftsindustrin, som befinner sig i ett bräckligt tillstånd, dominerar den användare som lämnade in ett svar på kommissionens frågeformulär (Siemens Gamesa) marknaden för havsbaserad vindkraft och införde avtalsmekanismer för att skydda sig mot potentiella fluktuationer i råvarupriserna och i kostnaden för epoxihartser jämfört med kostnaden för vindturbiner (den bransch där användarna inom vindkraftsindustrin är verksamma (91)), som endast ligger på omkring [0–3] %.

(382)

Mot bakgrund av användarnas intresseanalys är det anmärkningsvärt att flera användare (t.ex. Akzo Nobel eller Emil Frei) erkände att den kinesiska importen av epoxihartser eventuellt vållar unionsindustrin skada.

(383)

När det gäller icke-närstående importörer samarbetade två företag (Cortex och Comexim) med denna undersökning, bland annat genom att besvara kommissionens frågeformulär. En annan icke-närstående importör, Monchy, gav sig också till känna och uttryckte sitt motstånd mot potentiella antidumpningsåtgärder. Cortex var för att införa antidumpningsåtgärder mot Kina och hävdade att ett sådant tillvägagångssätt skulle leda till att normala handelsvillkor återinfördes, men motsatte sig att åtgärderna skulle tillämpas på andra länder än Kina.

(384)

Cortex hävdade att en bred tillämpning av antidumpningsåtgärder (som omfattar andra länder än Kina) inte ligger i unionens intresse. Enligt Cortex är unionsaktörernas förmåga att tillgodose behoven på unionsmarknaden för epoxihartser begränsad och kanske inte tillräcklig. Comexim och Monchy hävdade också att den volym som tillverkas i Europa inte är tillräcklig för att täcka efterfrågan i unionen. PPG hävdade också att det är avgörande att upprätthålla alternativa försörjningskällor till konkurrenskraftiga priser med tanke på den minskade produktionen och att unionsproducenterna tidigare har deklarerat flera force majeure-händelser. Sherwin Williams hävdade också att unionens kapacitet inte är tillräcklig för att täcka efterfrågan i unionen, och att tullar skulle leda till en minskad tillgång på den berörda produkten på unionsmarknaden.

(385)

Enligt PPG skulle införandet av antidumpningstullar dessutom leda till en ytterligare koncentration av marknaden för epoxiharts till de stora producenterna, till nackdel för konsumenterna och för marknadskonkurrensen som helhet.

(386)

Slutligen skulle tullarna enligt PPG hindra uppnåendet av unionens mål om koldioxidneutralitet och förnybar energi, såtillvida att de skulle leda till störningar i leveranskedjan för epoxihartserna. Siemens Gamesa Renewable Energy (SGRE) hävdade också att införandet av antidumpningsåtgärder skulle strida mot de energipolitiska mål som fastställts av unionen, att användarna skulle flytta sin produktion utanför unionen eller till och med lämna marknaden helt och hållet, och att det inte finns några hållbara alternativ till importen av epoxihartser från de berörda länderna. Sherwin Williams uttryckte också oro över att införandet av tullar skulle leda till en potentiell omlokalisering av industrier i senare led till utanför unionen.

(387)

För det första, när det gäller påståendet att unionsindustrin inte kan täcka efterfrågan och möjligheten till andra alternativa källor, påminde kommissionen om att det finns andra stora exportländer såsom Indien, Sydkorea eller Schweiz, och att deras producenter representerar alternativa försörjningskällor och utgör en sund konkurrens för unionsindustrin. För det andra kommer inte kinesisk, thailändsk och taiwanesisk import till skäliga priser att hindras från att komma in i unionen. Det är därför inte sannolikt att införandet av antidumpningstullar leder till en ökad koncentration av producenter på marknaden för epoxihartser. För det tredje lade parterna inte fram någon underbyggd bevisning för att unionsproducenterna inte skulle kunna tillgodose efterfrågan från användare i unionen. Unionsproducenterna kan visserligen ha minskat sin verksamhet på en krympande marknad, såsom anges i skäl 351, men deras produktionskapacitet låg kvar på en stabil och tillräcklig nivå under hela skadeundersökningsperioden.

(388)

I avsaknad av åtgärder skulle därför inte bara epoxihartsindustrins existens i unionen vara allvarligt hotad, utan stabiliteten i tillgången på epoxihartser för epoxianvändare skulle också äventyras. I motsats till vad parterna har hävdat skulle beroendet av dumpad import undergräva unionens ansträngningar att utveckla sin egen tillförlitliga industriella bas och uppnå målen för förnybar energi och koldioxidneutralitet. Som en av användarna (Allnex Europe) också påpekade kan kinesiska epoxihartser uppvisa variationer i kvalitet och prestanda, medan unionsproducerade hartser vanligtvis är förknippade med konsekvens i tillämpningar där prestanda och regelefterlevnad är avgörande.

(389)

Med tanke på lönsamhetsnivån (främst för beläggningsindustrin) och/eller epoxikostnadens begränsade andel av användarnas produktionskostnader (se skälen 380–381 för mer information) såväl som de befintliga alternativa försörjningskällorna, bör införandet av åtgärder inte ha någon hämmande effekt på användarna, och än mindre tvinga dem att flytta utanför unionen. Parternas argument avvisades därför.

(390)

ERC hävdade också att införandet av antidumpningstullar inte ligger i unionens övergripande intresse, eftersom ett sådant steg skulle öka priserna på epoxihartser för industriella användare och slutkonsumenter i unionen. Cortex hävdade vidare att kostnaden för tullarna kommer att föras över till konsumenterna och därmed påverka dem. Slutligen hävdade PPG att införandet av antidumpningstullar skulle leda till prisökningar på epoxihartser, vilket i sin tur skulle öka trycket på PPG och andra användare i unionen att höja priserna. PPG hävdade i själva verket att företaget inte skulle kunna föra över någon ökning av kostnaderna för material till följd av antidumpningstullarna, och att en sådan kostnadsökning skulle påverka PPG:s konkurrenskraft på unionsmarknaden. Monchy hävdade också att införandet av åtgärder skulle inverka negativt på importörens ekonomiska resultat och sysselsättningssituation. Slutligen hävdade SGRE att användarindustrins långsiktiga tekniska överlevnad skulle påverkas av åtgärderna.

(391)

För det första, även om antidumpningsåtgärderna kan leda till en ökning av epoxipriset och ha en negativ inverkan på vissa importörer, användarindustrier och slutanvändare av epoxihaltiga produkter, är detta påstående rent spekulativt eftersom det inte lades fram någon bevisning som kvantifierade effekten av tullarna. Dessutom förutspår marknadsinformationskällor (närmare bestämt Tecnon OrbiChem i sin ChemFocus-rapport (92) från oktober 2024) att det endast skulle bli en blygsam prisökning om antidumpningsåtgärder införs på importen av epoxiharts. Dessutom skulle eventuella priskorrigeringar endast vara ett tecken på återupprättandet av rättvis handel i en situation där unionsindustrins priser sänktes av ett nedåtriktat tryck från den dumpade importen. Dessutom kommer den mycket lönsamma verksamheten hos användare av beläggningar (såsom PPG) att göra det möjligt att absorbera eventuella kostnadsökningar, och de tullar som införs fastställs på en nivå som gör det möjligt för användare och importörer att fortsätta att importera epoxihartser till rimliga och rättvisa priser. Sammanfattningsvis kan hypotetiska negativa effekter på användarindustrierna och importörerna inte väga tyngre än det distinkta behovet av att återställa lika villkor på unionens marknad för epoxiharts, särskilt när unionsindustrins bevarande står på spel.

(392)

Mot bakgrund av ovanstående kommer åtgärderna sannolikt att ha en oväsentlig inverkan på användare och konsumenter. En sådan slutsats kan dras på grundval av en kombination av följande faktorer. För det första är epoxihartskostnadernas andel för produkter i senare led eller slutkonsumentvaror i allmänhet begränsad. För det andra finns alternativa epoxihartskällor lätt tillgängliga från unionsproducenterna och flera andra importkällor, vilket säkerställer en stabil försörjning och en sund konkurrens. Slutligen kommer konkurrenstrycket sannolikt att mildra de eventuella kostnadsökningar som kan uppstå till följd av införandet av dessa tullar.

(393)

Dessutom kommer åtgärderna sannolikt att ha en obetydlig inverkan (om ens någon) på importörerna, eftersom de kan fortsätta att importera epoxiharts till rättvisa priser från de berörda länderna eller andra tredjeländer, vilket skapar en sund konkurrens för inhemskt producerad epoxiharts.

(394)

Mot denna bakgrund drar kommissionen slutsatsen att det i detta skede av undersökningen inte finns några tvingande skäl för att det inte skulle ligga i unionens intresse att införa åtgärder på import av epoxihartser med ursprung i Kina, Taiwan och Thailand.

(395)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(396)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas beträffande import av epoxihartser med ursprung i Kina, Thailand och Taiwan i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(397)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(398)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i [det berörda landet]”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(399)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga om en giltig faktura uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i [det berörda landet]”.

(400)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(401)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(402)

Såsom anges i skäl 3 beslutade kommissionen att importen av den berörda produkten skulle registreras. Registreringen infördes för att möjliggöra uttag av eventuell retroaktiv tull i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen.

(403)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i det preliminära skedet bör registreringen av import upphöra.

(404)

Inget beslut om en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder har fattats i detta skede av förfarandet.

(405)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(406)

Aditya Birla, klaganden och Sinochem Group lämnade synpunkter, men ingen av dessa synpunkter gav upphov till farhågor om beräkningarnas riktighet. Kommissionen kommer att behandla dessa parters synpunkter i det slutgiltiga skedet.

(407)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(408)

Undersökningsresultaten avseende införandet av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.