(1)

Begreppet ”transaktion” i artikel 22.1 i förordning (EU) 2023/1114 används oberoende av vilken typ av plånbok som betalaren eller betalningsmottagaren använder för att initiera eller ta emot en transaktion med koppling till användning av en tillgångsanknuten token som bytesmedel. För att specificera den metod som avses i artikel 22.6 i förordning (EU) 2023/1114 är det därför nödvändigt att ta hänsyn till att rapporteringen enligt artikel 22.1 d i den förordningen bör omfatta transaktioner mellan depåbaserade plånböcker samt transaktioner mellan en depåbaserad plånbok, å ena sidan, och en icke depåbaserad plånbok eller andra typer av adresser i distribuerade liggare som inte kontrolleras av en innehavare av en tillgångsanknuten token eller av en leverantör av kryptotillgångstjänster, å den andra. Transaktioner mellan icke depåbaserade plånböcker, eller mellan icke depåbaserade plånböcker och andra typer av adresser i distribuerade liggare som inte kontrolleras av en innehavare av en tillgångsanknuten token eller av en leverantör av kryptotillgångstjänster, bör inte omfattas av rapporteringen enligt artikel 22.1 d i förordning (EU) 2023/1114, eftersom det inte är säkert att utgivarna besitter den information som krävs för att rapportera sådana transaktioner enligt dessa bestämmelser. Detta bör inte påverka utgivarnas rapporteringsskyldigheter avseende sådana transaktioner enligt artikel 22.1 c i förordning (EU) 2023/1114 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2902 (2).

(2)

Enligt artikel 22.1 andra stycket i förordning (EU) 2023/1114 är transaktioner som har koppling till användning som bytesmedel endast transaktioner som leder till en ändring av den fysiska eller juridiska person som har rätt till den tillgångsanknutna token. Detta gäller även när den verkliga huvudmannen i den mening som avses i artikel 3.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (3) är densamma och oavsett om dessa transaktioner avvecklas inom den distribuerade liggaren (”on chain, inom kedjan”) eller utanför den distribuerade liggaren (”off-chain, utanför kedjan”). Vid rapportering enligt artikel 22.1 d i förordning (EU) 2023/1114 bör de uppgifter som utgivaren lämnar till den behöriga myndigheten därför inte omfatta överföringar av en tillgångsanknuten token mellan olika adresser eller konton som tillhör samma person.

(3)

I artikel 22.1 tredje stycket i förordning (EU) 2023/1114 fastställs att vissa transaktioner inte anses ha koppling till användning av tillgångsanknutna token som bytesmedel. I skäl 61 i den förordningen förtydligas i synnerhet att transaktioner med koppling till användning av tillgångsanknutna token som bytesmedel är transaktioner som rör betalning av skulder, även i samband med transaktioner med näringsidkare, och inte bör omfatta transaktioner som är förknippade med investeringsfunktioner och investeringstjänster, såsom ett bytesmedel för medel eller andra kryptotillgångar, såvida det inte finns belägg för att den tillgångsanknutna token används för avveckling av transaktioner i andra kryptotillgångar. Det är därför nödvändigt att närmare specificera vilken typ av transaktioner som måste rapporteras enligt artikel 22.1 d i förordning (EU) 2023/1114.

(4)

Utgivaren bör i enlighet med artikel 22.1 d i förordning (EU) 2023/1114 uppskatta antalet och värdet av transaktioner med koppling till användning av en tillgångsanknuten token som bytesmedel genom att från det totala antalet och värdet av transaktioner som avvecklas i den tillgångsanknutna token under det berörda kvartalet dra av transaktioner där den tillgångsanknutna token utbyts mot medel eller andra kryptotillgångar med utgivaren eller med en leverantör av kryptotillgångstjänster, transaktioner där den tillgångsanknutna token används som säkerhet i transaktioner med finansiella instrument och transaktioner där den tillgångsanknutna token används för att avveckla derivatkontrakt. Utgivaren får dessutom även dra av andra transaktioner i den tillgångsanknutna token om utgivaren har rimliga skäl att anta att syftet med transaktionerna inte är att betala för varor eller tjänster, förutsatt att utgivaren på begäran kan visa för den behöriga myndigheten att den hade rimliga skäl att anta att transaktionerna inte avser användning av den tillgångsanknutna token för att betala för varor eller tjänster.

(5)

Transaktioner med koppling till användning av en tillgångsanknuten token som bytesmedel bör även omfatta transaktioner där en eller flera andra kryptotillgångar än den tillgångsanknutna token används för att betala för varor och tjänster, förutsatt att dessa transaktioner avvecklas i den tillgångsanknutna token. Detta kan till exempel gälla fall där en tillgångsanknuten token används som en ”bro” för att avveckla transaktioner i en annan kryptotillgång än den tillgångsanknutna token, om syftet med transaktionen är att betala för varor eller tjänster, och fall där en tillgångsanknuten token används som en ”bro” för att avveckla en transaktion som omfattar två andra kryptotillgångar än den tillgångsanknutna token, om syftet med den transaktionen är att betala för varor eller tjänster. Transaktioner där parterna vill handla med eller utbyta två andra kryptotillgångar än den tillgångsanknutna token och där de kommer överens om att avveckla transaktionen i en tillgångsanknuten token, utan att syftet med den underliggande transaktionen är att betala för varor eller tjänster, bör inte omfattas av rapporteringen enligt artikel 22.1 d i förordning (EU) 2023/1114.

(6)

Utgivaren bör för varje transaktion som omfattas av artikel 22.1 d i förordning (EU) 2023/1114 fastställa för vilket enskilt valutaområde transaktionen ska rapporteras. De transaktioner som avses i artikel 22.1 d i den förordningen bör omfatta transaktioner där både betalaren och betalningsmottagaren befinner sig i samma enskilda valutaområde inom unionen.

(7)

För att säkerställa att det kvartalsvisa genomsnittliga antalet transaktioner och det genomsnittliga aggregerade värdet av dessa per dag uppskattas på grundval av tillförlitliga uppgifter och för att förbättra kvaliteten på rapporteringen bör utgivaren ha system och förfaranden som gör det möjligt att stämma av uppgifter som mottas från betalningsmottagarens leverantör av kryptotillgångstjänster eller, när det gäller transaktioner från en depåbaserad plånbok till en icke depåbaserad plånbok, uppgifter som mottas från betalarens leverantör av kryptotillgångstjänster i enlighet med artikel 22.3 i förordning (EU) 2023/1114 och genomförandeförordning (EU) 2024/2902 mot uppgifter som utgivaren har tillgång till från andra källor, i tillämpliga fall till exempel transaktionsuppgifter i den distribuerade liggaren.

(8)

Bestämmelserna i artiklarna 22, 23 och 24.3 i förordning (EU) 2023/1114 är i enlighet med artikel 58.3 i den förordningen även tillämpliga på e-pengatoken denominerade i en valuta som inte är en officiell medlemsstatsvaluta. Denna förordning bör följaktligen även gälla i tillämpliga delar för sådana e-pengatoken.

(9)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har överlämnat till kommissionen.

(10)

Europeiska bankmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de därmed sammanhängande potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4).

(1)

enskilt valutaområde: ett eller flera länder som har samma officiella valuta.

(2)

depåbaserad plånbok: adressen för en plånbok för kryptotillgångar där en leverantör av kryptotillgångstjänster för sin kunds räkning säkerställer säker förvaring eller kontroll av kryptotillgångar eller medel för åtkomst till sådana kryptotillgångar, i tillämpliga fall i form av privata krypteringsnycklar.

(3)

icke depåbaserad plånbok: en adress för en plånbok för kryptotillgångar där användaren kontrollerar medlen för åtkomst till kryptotillgångarna, i tillämpliga fall i form av privata krypteringsnycklar.