(1)

Eurosystemet bedriver betalningssystem i enlighet med sitt uppdrag och de befogenheter som fastställs i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan), särskilt artikel 3.1 fjärde strecksatsen, artikel 12.1, artikel 22 jämförd med artikel 17 samt i enlighet med unionsrättens allmänna principer. På detta sätt beaktar Eurosystemet artikel 2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG (1), ändrad genom artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/886 (2), som inkluderar betalningsinstitut och institut för elektroniska pengar, (gemensamt kallade betaltjänstleverantörer som inte är banker eller NB-PSP) i förteckningen över godtagbara institut som uppfyller villkoren för att bli deltagare i de betalningssystem som har betecknats enligt det direktivet. Genom artikel 35a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 (3), som infördes genom artikel 3 i förordning (EU) 2024/886, åläggs ytterligare villkor – i förhållande till andra institut – som betaltjänstleverantörer som inte är banker måste uppfylla innan de ansöker om deltagande i system som har betecknats enligt direktiv 98/26/EG. Enligt artikel 10.1 i direktiv (EU) 2015/2366, ändrad genom artikel 3 i förordning (EU) 2024/886, kan slutligen betaltjänstleverantörer som inte är banker skydda sina kundmedel genom att deponera dem på ett särskilt konto hos ett kreditinstitut eller hos en centralbank enligt den centralbankens gottfinnande.

(2)

Tanken med att låta betaltjänstleverantörer som inte är banker bli berättigade att få tillgång till Eurosystemets centralbanksdrivna betalningssystem är att göra sektorn för massbetalningar mer effektiv och välfungerande, inklusive men inte begränsat till, att främja tillhandahållandet av massbetalningar i hela euroområdet.

(3)

För att säkerställa rättssäkerhet och för att undvika att betaltjänstleverantörer som inte är banker diskrimineras på grundval av etableringsort bör centralbankerna i Eurosystemet tillämpa en enhetlig linje när det gäller tillgången till samtliga centralbanksdrivna betalningssystem i Eurosystemet samt till centralbankskonton för betaltjänstleverantörer som inte är banker. Centralbankerna i Eurosystemet bör således tillämpa en uppsättning icke-diskriminerande, objektiva och riskbaserade kriterier för att bevilja betaltjänstleverantörer som inte är banker direkt tillgång till sådana centralbanksdrivna betalningssystem i Eurosystemet. Detta skulle säkerställa att den direkta tillgången för betaltjänstleverantörer som inte är banker främjar marknadsintegritet och stöder konkurrens och innovation inom ekosystemet för betaltjänster, utan att medföra risker för betalningssystemens motståndskraft, integritet och säkerhet och således utan att leda till systemrisker.

(4)

I artikel 35a.1 i direktiv 2015/2366 anges specifika villkor för sådana betaltjänstleverantörer som inte är banker och som önskar delta i betalningssystem som har betecknats enligt direktiv 98/26/EG. Medlemsstaterna måste fastställa vilket förfarande som ska tillämpas för att bedöma att betaltjänstleverantörer som inte är banker uppfyller dessa villkor. Utan att det påverkar dessa förfaranden är det viktigt att inom Eurosystemet fastställa en gemensam uppsättning minimikrav som skulle behöva uppfyllas av betaltjänstleverantörer som inte är banker och som önskar få tillgång till centralbanksdrivna betalningssystem. Dessa minimikrav bör återspeglas i avtalsvillkoren mellan centralbankerna i Eurosystemet och de betaltjänstleverantörer som inte är banker och bör omfatta att vissa säkerhetskrav ska efterlevas, att dessa betaltjänstleverantörer ska lämna försäkran till relevant centralbank i Eurosystemet där de, eller den relevanta nationella myndigheten, bl.a. bekräftar att de inledningsvis och därefter fortsatt uppfyller villkoren i den nationella lagstiftning som genomför artikel 35a.1 i direktiv 2015/2366 samt att ytterligare styrkande handlingar kommer att tillhandahållas på begäran av centralbankerna i Eurosystemet.

(5)

Enligt direktiv 98/26/EG och direktiv (EU) 2015/2366 har betaltjänstleverantörer som inte är banker ingen automatisk tillgång till Eurosystemets betalnings-system som bedrivs enligt artikel 3.1 fjärde strecksatsen samt artiklarna 17, 18 och 22 i ECBS-stadgan, som t.ex. den nya versionen av det transeuropeiska automatiserade systemet för bruttoavveckling av expressbetalningar i realtid (TARGET). TARGET är strukturerat som ett flertal betalningssystem och tillhandahåller konton för avveckling av eurobetalningar i centralbankspengar och har därför en avgörande roll för utförandet av vissa av Eurosystemets grundläggande uppgifter, däribland att främja väl fungerande betalningssystem. Tillgångskriterier och regler för att delta i TARGET fastställs i Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2022/912 (ECB/2022/8) (4).

(6)

Eurosystemet avser att ge samtliga godtagbara deltagare direkt tillgång till TARGET. Detta innebär att betaltjänstleverantörer som inte är banker och som är berättigade att delta i TARGET inte längre bör vara registrerade som adressater med företagsidentifieringskod (BIC) eller som nåbara parter för det egna konto som centralbankerna i Eurosystemet har, med undantag för ett centralbanksdrivet betalningssystems tekniska konto i TARGET-systemet för avveckling av omedelbara betalningar (TIPS).

(7)

För att minimera eventuella störningar eller negativa effekter i fråga om betalningshanteringen som skulle påverka slutanvändarna när vissa betaltjänstleverantörer som inte är banker inte längre är registrerade som adressater med BIC-kod eller som nåbara parter för det egna konto som centralbankerna i Eurosystemet har, krävs det en övergångsperiod för att möjliggöra en migrering av godtagbara betaltjänstleverantörer som inte är banker och som önskar bli direkta deltagare i TARGET. Denna övergångsperiod skulle gälla för betaltjänstleverantörer som inte är banker och som är registrerade som adressater med BIC-kod eller som nåbara parter för det egna konto som centralbankerna i Eurosystemet har. Övergångsperioden skulle behöva vara såpass lång att det underlättar slutförandet av alla nödvändiga administrativa och tekniska göromål, inklusive testningen av de betaltjänstleverantörer som inte är banker tillsammans med de relevanta centralbankerna i Eurosystemet, samt möjliggör att flera enheter migrerar till en ny anslutningsmodell utan att detta medför alltför mycket arbete för någon enskild centralbank i Eurosystemet. För att genomföra detta samt för att vissa betaltjänstleverantörer som inte är banker ska hinna fasa ut den befintliga anslutningen bedöms det vara rimligt och lämpligt med en övergångsperiod fram till den 31 december 2025.

(8)

Betaltjänstleverantörer som inte är banker får ha innestående medel på ett konto hos något av Eurosystemets centralbanksdrivna betalningssystem, däribland TARGET, dock enbart i syfte att ställa medel till förfogande för att uppfylla sina avvecklingsåtaganden. Saldot eller innehavet på ett sådana konton bör därför inte överskrida vad som krävs för att uppfylla dessa åtaganden. Att ställa mer medel än detta till förfogande på ett konto hos något av Eurosystemets centralbanksdrivna betalningssystem skulle stå i strid med dess syfte. Sett till pris och finansiell stabilitet är det viktigt att sådana konton används för betalningsändamål och inte missbrukas för säkringssyften. Ett maximalt innehavsbelopp bör därför tillämpas och detta krav liksom bestämmelserna om hur det räknas fram bör på lämpligt sätt framgå av avtalsvillkoren mellan centralbankerna i Eurosystemet och de betaltjänstleverantörer som inte är banker.

(9)

När det gäller konton i TARGET bör beräkningen av maximala innehavsbelopp ta vederbörlig hänsyn till de avvecklingsskyldigheter som uppstår till följd av att betaltjänstleverantörer som inte är banker deltar direkt i anslutna betalningssystem som avvecklar i TARGET, och det högsta innehavsbeloppet bör som huvudregel också tillämpas på sådana innehav som betaltjänstleverantörer som inte är banker har på TARGET tekniska konton hos sådana anslutna system. Bristen på tillförlitliga uppgifter om de saldon som betaltjänstleverantörer som inte är banker har på TARGET-konton för särskilda förfaranden i anslutna system skulle emellertid försvåra den effektiva dagliga övervakning som centralbankerna i Eurosystemet bör genomföra för att övervaka att betaltjänstleverantörer som inte är banker inte missbrukar sådana konton genom att inneha överskottslikviditet. Eurosystemets centralbanker känner inte till de saldon som betaltjänstleverantörer som inte är banker har på: a) TARGET-konton för bruttoavvecklingsförfarande i realtid för anslutna system (nedan kallat RTGS AS avvecklingsförfarande D) som avses i del VI bilaga I artikel 6 i riktlinje (EU) 2022/912 (ECB/2022/8), och b) TARGET-konton för TARGET Instant Payment Settlement (TIPS) avvecklingsförfarande för anslutna system (TIPS AS avvecklingsförfarande) som avses i del VII bilaga I till den riktlinjen. Därför bör medel som betaltjänstleverantörer som inte är banker har på TARGET-konton för RTGS AS avvecklingsförfarande D eller TIPS AS avvecklingsförfaranden inte ingå i beräkningen av ett maximalt innehavsbelopp, och ingen sådan begränsning bör gälla för sådana medel. I stället bör man vid behov inrätta ett månatligt system för självrapportering för betaltjänstleverantörer som inte är banker så att de berörda centralbankerna i Eurosystemet kan övervaka huruvida medel som betaltjänstleverantörer som inte är banker innehar på TARGET-konton för sådana ändamål i själva verket används för att uppfylla avvecklingsskyldigheter. Ett sådant system för självrapportering bör omfatta månadsvis rapportering av det högsta och det genomsnittliga dagsinnehavet som en betaltjänstleverantör som inte är bank haft på sådana konton, samt denna betaltjänstleverantörs högsta och det genomsnittliga dagliga avvecklingsskyldigheter som hanterats i respektive anslutna system.

(10)

Eurosystemet bör vid angivna intervall se över beräkningsmetoden för dessa maximala innehavsbelopp när driftsmodellen har stabiliserats för att motverka trenden att dessa belopp bara fortsätter att öka.

(11)

För att främja en kultur av efterlevnad med kraven om maximala innehavsbelopp bör relevant centralbank i Eurosystemet förelägga vite mot en betaltjänstleverantör som inte är bank och som på sina konton har ett belopp som överstiger de relevanta maximala innehavsbeloppen. För att avskräcka från upprepade eller systematiska överträdelser ska varje förekommande överträdelse där de maximala innehavsbeloppen har överskridits med betydande belopp eller underlåtenhet att omgående reducera dessa överskjutande belopp på konton som innehas av betaltjänstleverantörer som inte är banker när de har kommit in ses som väsentliga överträdelser av de tillämpliga kraven. Relevant centralbank i Eurosystemet bör i så fall tillåtas att säga upp betaltjänstleverantörens deltagande i det relevanta centralbanksdrivna betalningssystemet samt att förelägga ett ytterligare vite för eventuella konton som stängs till följd av detta.

(12)

Enligt direktiv (EU) 2015/2366 ska visserligen betaltjänstleverantörer som inte är banker skydda sina kundmedel genom att öppna kundmedelskonton eller på annat sätt, men det är inte centralbankernas huvudfunktion att agera substitut för kreditinstitut genom att tillhandahålla säkringstjänster. Att centralbankerna tillhandahåller kundmedelskonton kan påverka den penningpolitiska transmissionsmekanismens och det generella finansiella systemets övergripande säkerhet och sundhet och leda till betydande risker när det gäller att uppnå Eurosystemets mål, särskilt för centralbankerna. Det kan röra sig om risker i fråga om inlåningsutflöden från kreditinstitut, t.ex. i ett scenario där inlåningen skulle hållas hos centralbanken och leda till en successiv disintermediering av den kommersiella banksektorn, vilket skulle få en negativ inverkan på tillgången till likviditet och därigenom hindra en effektiv penningpolitisk transmission. På liknande sätt skulle syntetiska digitala centralbankspengar, exempelvis elektroniska pengar som ges ut av en betaltjänstleverantör som inte är en bank och som fullt ut backas upp av centralbankspengar, kunna luckra upp distinktionen mellan centralbankspengar, en avvecklingsvaluta som är riskfri i kredit- och likviditetshänseende, och affärsbankspengar. Att kundmedel sätts in hos centralbanker skulle kunna innebära en risk att allmänheten blandar samman elektroniska pengar och andra former av pengar, inklusive centralbankspengar, och på så vis leda till en snedvriden riskuppfattning.

(13)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 (5), som tillämpas från och med den 30 december 2024, ska leverantörer av kryptotillgångstjänster skydda sina kundmedel hos ett kreditinstitut eller, om ett sådant konto finns, hos en centralbank. I det sistnämnda fallet är det upp till centralbankerna i Eurosystemet att besluta om konton ska tillhandahållas i säkringssyfte. En säkringsmöjlighet hos centralbankerna i Eurosystemet bör inte tillhandahållas leverantörer av kryptotillgångstjänster av samma skäl som det inte bör tillhandahållas betaltjänstleverantörer som inte är banker; ett annat skäl är att upprätthålla lika villkor för de olika institut som deltar i marknaden för betalningstjänster.

(14)

Att tillhandahålla kundmedelskonton utanför TARGET, antingen i nationella betalningssystem eller direkt i bokföringen för en centralbank i Eurosystemet, omfattas av artiklarna 17 och 22 i ECBS-stadgan eftersom detta är relevant för de grundläggande uppgifterna att genomföra penningpolitiken och säkerställa väl fungerande betalningssystem. Även av detta skäl bör enskilda centralbanker i Eurosystemet inte tillhandahålla eller erbjuda kundmedelskonton till betaltjänstleverantörer som inte är banker eller till leverantörer av kryptotillgångstjänster. För tydlighets skull är de tekniska kontona i anslutna system för RTGS AS avvecklingsförfarande D eller TIPS AS tekniska konton, även om de är garantimedelskonton, inte skyddade konton enligt artikel 10.1 a i direktiv (EU) 2015/2366 eller artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114.

(15)

Betaltjänstleverantörer som inte är banker och som har tillgång till centralbanksdrivna betalningssystem bör tillåtas öppna flera avvecklingskonton, beroende på betalningssystemsoperatören produktutbud. Eftersom flera konton inte skulle innebära att kundmedlen är åtskilda, skulle sådana konton inte vara skyddade mot insolvens.

(16)

Riktlinje (EU) 2022/912 (ECB/2022/8) ska ändras, och tillämpningen av detta besluts bestämmelser som rör ansökningar om tillgång till TARGET från betaltjänstleverantörer som inte är banker bör därför senareläggas till den 16 juni 2025, det datum då ändringarna av riktlinje (EU) 2022/912 (ECB/2022/8) av tekniska skäl behöver vara tillämpliga.

(17)

Med tanke på rättssäkerheten och för att göra det lättare för centralbankerna i Eurosystemet att som betalningssystemsoperatörer eller centralbanker som för konton att samordna sina avtalsvillkor med den senaste tidens relevanta ändringar av unionslagstiftningen, ska tillämpningsdatumet för detta beslut anpassas till det datum då medlemsstaterna ska införliva de ändringar av direktiv 98/26/EG och direktiv (EU) 2015/2366 som har införts genom förordning (EU) 2024/886, närmare bestämt den 9 april 2025.

1.

centralbank i Eurosystemet: Europeiska centralbanken eller en nationell centralbank i en medlemsstater som har euron som valuta.

2.

centralbanksdrivet betalningssystem: ett betalningssystem som drivs av en centralbank i Eurosystemet och som omfattar ett delsystem i TARGET.

3.

betaltjänstleverantörer som inte är banker eller NB-PSP: ettdera av följande:

4.

kundmedelskonto: ett separat konto hos ett kreditinstitut eller hos en centralbank i Eurosystemet efter den centralbankens gottfinnande, som har öppnats av antingen

5.

leverantör av kryptotillgångstjänster: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 3.1.15 i förordning (EU) 2023/1114.

6.

uppdrag om överföring av likvida medel: ett uppdrag om överföring av likvida medel enligt definitionen i punkt 16 i bilaga III till riktlinje (EU) 2022/912 (ECB/2022/8).

7.

affärsdagens slut: den stopptid som enligt reglerna för det relevanta centralbanksdrivna betalningssystemet gäller för avveckling av uppdrag om överföring av likvida medel för den specifika affärsdagen.