(1)

Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan (1) (avtalet) ingicks av unionen genom rådets och kommissionens beslut 2000/384/EG, EKSG (2) och trädde i kraft den 1 juni 2000. Avtalet innehåller protokoll 4 om definitionen av begreppet ursprungsprodukter och om metoder för administrativt samarbete (protokoll 4).

(2)

Enligt artikel 39 i protokoll 4 kan det associeringsråd som inrättas i enlighet med artikel 67 i avtalet (associeringsrådet) besluta att ändra bestämmelserna i protokoll 4.

(3)

Vid sitt nästa möte avser associeringsrådet att genom skriftväxling anta ett beslut om ändring av avtalet genom ersättande av protokoll 4.

(4)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i associeringsrådet, eftersom associeringsrådets beslut kommer att ha rättslig verkan.

(5)

Den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (3) (konventionen) ingicks av unionen genom rådets beslut 2013/94/EU (4) och trädde i kraft för unionens del den 1 maj 2012. Staten Israel (Israel) är också fördragsslutande part i konventionen.

(6)

I konventionen anges bestämmelser om ursprung för varor med vilka det bedrivs handel inom ramen för relevanta avtal som ingåtts mellan de fördragsslutande parterna i konventionen. Konventionen är tillämplig utan att det påverkar tillämpningen av de principer som fastställs i dessa relevanta avtal.

(7)

I artikel 6 i konventionen anges att varje fördragsslutande part ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att konventionen faktiskt tillämpas. För detta ändamål bör associeringsrådet besluta att i protokoll 4 införa en dynamisk hänvisning till konventionen, så att det alltid hänvisas till den senaste gällande versionen av konventionen.

(8)

Genom beslut (EU) 2019/2198 (5) stödde rådet ändringarna av konventionen genom vilka en ny uppsättning moderniserade och mer flexibla regler om förmånsursprung föreskrivs (ändringar av konventionen). Ändringarna av konventionen kommer att träda i kraft den 1 januari 2025. Unionen och Israel har meddelat att de vill tillämpa den nya uppsättningen regler så snart som möjligt på bilateral grund och som ett alternativ till de nuvarande reglerna, i avvaktan på att ändringarna av konventionen träder i kraft.

(9)

Vid det tekniska möte som hölls i Bryssel den 5 februari 2020 enades en majoritet av de fördragsslutande parterna i konventionen om att under en övergångsperiod bilateralt genomföra en alternativ uppsättning ursprungsregler baserade på ändringarna i konventionen (övergångsreglerna). Övergångsreglerna är tillämpliga parallellt med konventionens regler, i avvaktan på att ändringarna av konventionen träder i kraft.

(10)

Tillämpningen av övergångsreglerna säkerställer en anpassning av handelsflödena och tullförfarandena i avvaktan på att ändringarna av konventionen träder i kraft.

(11)

Sedan den 1 september 2021 har ett antal bilaterala protokoll om ursprungsregler mellan fördragsslutande parter i konventionen (6) trätt i kraft, varigenom övergångsreglerna har blivit tillämpliga i avvaktan på att ändringarna av konventionen träder i kraft.

(12)

I början av 2021 skickade unionen ett förslag avseende övergångsreglerna till Israel. Vid det elfte mötet i underkommittén för tullsamarbete och beskattning i Bryssel den 12 januari 2023 informerade Israel unionen om att övergångsreglerna kunde godtas under förutsättning att ett system för ”permeabilitet” säkerställs. Mot bakgrund av Israels förslag är unionens ursprungliga förslag inte längre relevant. Unionen bör därför fastställa en ståndpunkt som ska intas i associeringsrådet vad gäller övergångsreglerna.

(13)

Syftet med övergångsreglerna är att införa mindre strikta regler, så att varor lättare kan omfattas av förmånsursprungsstatus. Eftersom övergångsreglerna generellt sett är mindre strikta än konventionens ursprungsregler skulle varor som uppfyller de ursprungsregler som fastställs i konventionen också kunna som ursprungsvaror enligt övergångsreglerna, utom vissa jordbruksprodukter som klassificeras enligt kapitlen 2, 4–15 och 16 (med undantag av bearbetade fiskeriprodukter) och kapitlen 17–24 i den nomenklaturen enligt 2022 version av Harmoniserade systemet, som regleras genom Internationella konventionen rörande systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (7), i dess ändrade lydelse.

(14)

Övergångsreglerna är tillämpliga parallellt med de ursprungsregler som fastställs i konventionen, vilket skapar två olika områden för kumulation. En bestämmelse om den allmänna tillämpningen av permeabilitet mellan konventionen och övergångsreglerna bör därför införas i protokoll 4.

(15)

Unionens ståndpunkt i associeringsrådet bör därför baseras på det åtföljande utkastet till beslut.