(1)

Avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Norge (avtalet) ingicks av unionen genom rådets förordning (EEG) nr 1691/73 (1) och trädde i kraft den 1 juli 1973.

(2)

Enligt artikel 29 i avtalet får den gemensamma kommitté som inrättats genom den artikeln (gemensamma kommittén) fatta beslut inom avtalets ram. Enligt artikel 4 i protokoll 3 till avtalet får gemensamma kommittén besluta att ändra bestämmelserna i det protokollet.

(3)

Vid sitt nästa möte avser gemensamma kommittén att fatta ett beslut om ändring av protokoll 3 till avtalet.

(4)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma kommittén, eftersom gemensamma kommitténs beslut kommer att ha rättslig verkan.

(5)

Den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (konventionen) ingicks av unionen genom rådets beslut 2013/94/EU (2) och trädde för unionens del i kraft den 1 maj 2012. Genom beslut (EU) 2019/2198 (3) stödde rådet en ändring av konventionen genom vilken en ny uppsättning moderniserade och mer flexibla ursprungsregler föreskrivs (ändringen av konventionen). Ändringen av konventionen kommer att träda i kraft den 1 januari 2025.

(6)

Vid det tekniska möte som hölls i Bryssel den 5 februari 2020 enades en majoritet av de fördragsslutande parterna i konventionen om att under en övergångsperiod bilateralt genomföra en alternativ uppsättning ursprungsregler baserade på ändringen av konventionen (övergångsreglerna). Övergångsreglerna är tillämpliga parallellt med konventionens regler, i avvaktan på att ändringen av konventionen träder i kraft.

(7)

Tillämpningen av övergångsreglerna säkerställer en anpassning av handelsflödena och tullförfarandena i avvaktan på att ändringen av konventionen träder i kraft.

(8)

Sedan den 1 september 2021 har ett antal bilaterala protokoll om ursprungsregler mellan flera fördragsslutande parter i konventionen (4) trätt i kraft, varigenom övergångsreglerna har blivit tillämpliga. Vad gäller Konungariket Norge (Norge) ersattes protokoll 3 till avtalet av ett nytt protokoll 3 genom beslut nr 1/2021 av gemensamma kommittén EU–Norge (5). Övergångsreglerna anges i tillägg A till det nya protokoll 3.

(9)

Syftet med övergångsreglerna är att tillhandahålla mindre strikta regler, så att varor lättare kan omfattas av förmånsursprungsstatus. Eftersom övergångsreglerna generellt sett är mindre strikta än konventionens ursprungsregler skulle varor som uppfyller de ursprungsregler som fastställs i konventionen också kunna anses som ursprungsvaror enligt övergångsreglerna, utom vissa jordbruksprodukter som klassificeras enligt kapitlen 2, 4–15 och 16 (med undantag av bearbetade fiskeriprodukter) och kapitlen 17–24 i systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering. Övergångsreglerna är tillämpliga parallellt med de ursprungsregler som fastställs i konventionen, vilket skapar två olika områden för ursprungskumulation. I den kontexten kan det hända att varor omfattas av båda uppsättningarna ursprungsregler samtidigt. Enligt principen om permeabilitet enligt artikel 21.1 d i tillägg A till protokoll 3 till avtalet (permeabilitet), kan varor som har erhållit ursprungsstatus enligt en uppsättning ursprungsregler också anses som ursprungsvaror enligt den andra uppsättningen ursprungsregler. För att underlätta tillämpningen av permeabilitet mellan konventionen och övergångsreglerna bör artikel 8 i tillägg A till protokoll 3 till avtalet ändras.

(10)

Unionens ståndpunkt i gemensamma kommittén bör därför baseras på det åtföljande utkastet till beslut.