(1)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/2422 (3) överlämnade domstolen den 14 december 2017 en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om möjliga ändringar av behörighetsfördelningen vad gäller förhandsavgöranden enligt artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I denna rapport ansåg domstolen att det vid den tidpunkten inte fanns anledning att föreslå några ändringar i handläggningen av begäranden om förhandsavgörande enligt artikel 267 i EUF-fördraget. Den framhöll dock i samma rapport att en senare överföring av behörigheten att meddela förhandsavgöranden till tribunalen på vissa särskilda områden inte kunde uteslutas om de begäranden om förhandsavgörande som ges in till domstolen skulle bli så många och så komplexa att en överföring skulle krävas för att åstadkomma god rättskipning. En sådan behörighetsöverföring ligger även i linje med avsikten hos Nicefördragets upphovsmän, nämligen att öka effektiviteten i unionens domstolssystem genom att föreskriva en möjlighet att involvera tribunalen i handläggningen av mål om förhandsavgörande.

(2)

Domstolens statistik visar att både antalet pågående mål om förhandsavgörande och den genomsnittliga handläggningstiden för dessa mål ökar. Eftersom begäranden om förhandsavgörande måste handläggas snabbt för att nationella domstolar ska kunna garantera rätten till ett effektivt rättsmedel bör den rådande situationen åtgärdas. Denna situation beror inte bara på det stora antalet begäranden om förhandsavgörande som domstolen har att ta ställning till varje år, utan även på att allt fler frågor som ställs till domstolen är mycket komplexa och av särskilt känslig natur. För att domstolen ska kunna fortsätta att fullgöra sitt uppdrag att skydda och stärka enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten, och för att säkerställa att domstolens avgöranden är av högsta kvalitet, är det för en god rättskipning nödvändigt att utnyttja den möjlighet som föreskrivs i artikel 256.3 första stycket i EUF-fördraget och att till tribunalen överföra behörigheten att pröva och avgöra frågor som hänskjutits för förhandsavgörande enligt artikel 267 i EUF-fördraget, på särskilda områden som fastställs i stadgan för Europeiska unionens domstol (domstolens stadga).

(3)

Överföringen av en del av behörigheten att meddela förhandsavgöranden till tribunalen bör göra det möjligt för domstolen att avsätta mer tid och resurser för att pröva de mest komplexa och känsliga begärandena om förhandsavgörande och, i detta sammanhang, att stärka dialogen med nationella domstolar, bland annat genom att i större utsträckning använda sig av den mekanism som föreskrivs i artikel 101 i domstolens rättegångsregler, vilken ger domstolen möjlighet att begära klarlägganden från den hänskjutande domstolen inom en tidsfrist som domstolen fastställer, utöver inlagor eller skriftliga yttranden som getts in av de berörda som avses i artikel 23 i domstolens stadga.

(4)

I detta sammanhang, och eftersom domstolen i allt högre grad i mål om förhandsavgörande måste avgöra frågor som är av konstitutionell karaktär eller rör mänskliga rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan), bör insynen och öppenheten i domstolsförfarandet stärkas. I detta syfte, och utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (4), bör domstolens stadga ändras på så sätt att den föreskriver att inlagor eller skriftliga yttranden som getts in av de berörda som avses i artikel 23 i domstolens stadga ska publiceras på Europeiska unionens domstols webbplats inom rimlig tid efter det att målet har avslutats, såvida inte en berörd framställt invändning mot att dess egna skriftliga anföranden publiceras, varvid det på den webbplatsen ska anges att en sådan invändning har framställts. En sådan publicering kommer att öka ansvarsskyldigheten och bygga upp förtroendet för unionen och för unionsrätten.

(5)

Efter reformen av unionens rättsliga ram till följd av förordning (EU, Euratom) 2015/2422 har tribunalen för närvarande möjlighet att hantera den ökade arbetsbörda som kommer att bli följden av en överföring av behörigheten att meddela förhandsavgöranden på vissa särskilda områden. Eftersom tribunalens arbetsbörda hänger nära samman med utvecklingen i unionens verksamhet bör det dock säkerställas att tribunalen förblir i stånd att till fullo utöva sina kontrollbefogenheter i förhållande till unionens institutioner, organ och byråer.

(6)

Av rättssäkerhetsskäl är det väsentligt att de områden på vilka tribunalen ges behörighet att meddela förhandsavgöranden är tydligt definierade och tillräckligt avgränsade från andra områden. Vidare är det också viktigt att det på dessa områden finns en omfattande rättspraxis från domstolen som kan vägleda tribunalen i utövandet av dess behörighet att meddela förhandsavgöranden.

(7)

De särskilda områdena bör dessutom fastställas på ett sätt som gör att domstolen avlastas från prövningen av mål om förhandsavgörande i en omfattning som är tillräckligt stor för att ha en verklig inverkan på dess arbetsbörda.

(8)

Det är på grundval av dessa kriterier som de särskilda områden på vilka tribunalen ges behörighet att meddela förhandsavgöranden bör fastställas. Med hänsyn till att unionsrätten kontinuerligt utvecklas bör detta fastställande göras med utgångspunkt i det konventionella sättet att hänvisa till dessa särskilda områden. För att detta fastställande ska kunna fortsätta att göras i framtiden, med nödvändig rättssäkerhet, trots unionsrättens utveckling på dessa särskilda områden, är det viktigt att beakta de frågor som typiskt sett ingår i dessa särskilda områden vid tidpunkten för antagandet av denna förordning.

(9)

Det gemensamma systemet för mervärdesskatt, punktskatter, tullkodexen och varors klassificering enligt tulltaxan i Kombinerade nomenklaturen uppfyller kriterierna för att betraktas som särskilda områden i den mening som avses i artikel 256.3 första stycket i EUF-fördraget. Dessa områden omfattar, vid tidpunkten för antagandet av denna förordning, frågor såsom fastställandet av beskattningsunderlaget för mervärdesskatt eller villkoren för befrielse från denna skatt; tolkningen av de allmänna reglerna för punktskatt och av ramen för skatter på alkohol, alkoholhaltiga drycker, tobak, energiprodukter och elektricitet; de faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar tillämpas i samband med varuhandel, såsom den gemensamma tulltaxan, varors ursprung och tullvärde; import- och exportförfaranden, inbegripet en tullskulds uppkomst, fastställande och upphörande; särskilda tullförfaranden; systemet för tullbefrielse samt tolkningen av särskilda tulltaxenummer och de kriterier för klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen som anges i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (5).

(10)

Kompensation och assistans till passagerare vid försenade eller inställda transporttjänster eller vid nekad ombordstigning uppfyller kriterierna för att betraktas som ett särskilt område i den mening som avses i artikel 256.3 första stycket i EUF-fördraget, och omfattar frågor som vid tidpunkten för antagandet av denna förordning regleras av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 261/2004 (6), (EU) nr 1177/2010 (7), (EU) nr 181/2011 (8) och (EU) 2021/782 (9). Samma kriterier är uppfyllda även när det gäller systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, som vid tidpunkten för antagandet av den här förordningen regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (10) och av de akter som antagits på grundval av det direktivet.

(11)

Med hänsyn till det materiella kriterium som styr fördelningen mellan domstolen och tribunalen av behörigheten att meddela förhandsavgöranden är det av skäl som rör rättssäkerhet och snabb handläggning viktigt att det inte är de hänskjutande domstolarna själva som avgör vilken domstol som är behörig att pröva och avgöra en begäran om förhandsavgörande. Varje begäran om förhandsavgörande bör således ges in till domstolen, som i enlighet med närmare regler i sina rättegångsregler bör avgöra huruvida begäran uteslutande omfattas av ett eller flera av de särskilda områden som fastställs i domstolens stadga och därmed huruvida denna begäran ska överlämnas till tribunalen.

(12)

Domstolen bör fortsätta att pröva begäranden om förhandsavgörande som – även om de har anknytning till de särskilda områden på vilka tribunalen ges behörighet att meddela förhandsavgöranden enligt denna förordning – också avser andra områden, eftersom artikel 256.3 första stycket i EUF-fördraget inte ger någon möjlighet att överföra behörigheten att meddela förhandsavgöranden till tribunalen på andra områden än de särskilda områdena.

(13)

Rätten att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag är en grundläggande rättighet och garanteras i artikel 47 andra stycket i EU-stadgan. Det bör därför tydligt anges i själva domstolens stadga att domstolen behåller sin behörighet när en begäran om förhandsavgörande ger upphov till självständiga frågor om tolkningen av primärrätten, folkrätten, allmänna principer i unionsrätten eller EU-stadgan, med hänsyn till deras horisontella karaktär, även när de tillämpliga bestämmelserna i det nationella målet omfattas av ett eller flera av de särskilda områden på vilka tribunalen ges behörighet att meddela förhandsavgöranden enligt denna förordning.

(14)

Efter en inledande genomgång av en begäran om förhandsavgörande, och efter att ha hört domstolens vice ordförande och förste generaladvokat, bör domstolens ordförande underrätta justitiesekreteraren huruvida begäran bör överlämnas till tribunalen eller bör hänskjutas för vidare analys till domstolens administrativa plenum där samtliga domare och generaladvokater vid domstolen deltar. För en god och snabb rättskipning bör processen för att analysera huruvida en begäran bör överlämnas till tribunalen genomföras inom en tidsram som inte överskrider vad som är strikt nödvändigt, med beaktande av målets art, omfattning och komplexitet.

(15)

Av rättssäkerhetsskäl och för att öka insynen i domstolsförfarandet bör domstolen eller tribunalen i sitt beslut om en begäran om förhandsavgörande kortfattat motivera varför den är behörig att pröva och avgöra en fråga som hänskjutits för förhandsavgörande. Dessutom bör domstolen publicera och regelbundet uppdatera en förteckning över exempel som illustrerar tillämpningen av artikel 50b i domstolens stadga, som införs genom denna ändringsförordning.

(16)

Tribunalen kommer att avgöra frågor om behörighet eller upptagande till prövning som uttryckligen eller underförstått väcks i den begäran om förhandsavgörande som överlämnats till den.

(17)

Enligt artikel 54 andra stycket i domstolens stadga ska tribunalen, om den finner att den inte har behörighet att pröva och avgöra ett mål, hänskjuta målet till domstolen. Samma skyldighet bör gälla om tribunalen, vid prövningen av en begäran om förhandsavgörande som getts in till den, finner att begäran inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 50b första stycket i domstolens stadga, som införs genom denna ändringsförordning.

(18)

Dessutom kan tribunalen enligt artikel 256.3 andra stycket i EUF-fördraget till domstolen hänskjuta ett mål som omfattas av tribunalens behörighet men som kräver ett principavgörande som kan påverka enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten.

(19)

För att ge de nationella domstolarna och de berörda som avses i artikel 23 i domstolens stadga samma garantier som domstolen erbjuder bör tribunalen anta processuella bestämmelser som är likvärdiga med dem som domstolen tillämpar vid handläggningen av begäranden om förhandsavgörande, i synnerhet vad gäller tillsättningen av en generaladvokat. Tribunalens domare bör bland sig välja de domare som ska tjänstgöra som generaladvokater för en period på tre år som kan förnyas. Under den period då dessa domare tjänstgör som generaladvokater bör de inte tjänstgöra som domare i mål som avses i artikel 267 i EUF-fördraget. För att säkerställa oavhängighet bör vidare den generaladvokat som utsetts att handlägga en begäran om förhandsavgörande tillhöra en annan avdelning än den som blivit tilldelad begäran.

(20)

Med hänsyn till de särdrag som kännetecknar mål om förhandsavgörande jämfört med de mål om direkt talan som omfattas av tribunalens behörighet bör begäranden om förhandsavgörande tilldelas de avdelningar vid tribunalen som utsetts för detta ändamål.

(21)

I synnerhet för att upprätthålla konsekvensen i tribunalens förhandsavgöranden, och för att säkerställa en god rättskipning, bör det dessutom inrättas en avdelning vid tribunalen som storleksmässigt ligger mellan avdelningarna med fem domare och stora avdelningen. Med tanke på de utökade ansvarsområden för tribunalen som införs till följd av denna förordning bör en medlemsstat eller en unionsinstitution som deltar i förfarandet kunna begära att en sådan mellanstor avdelning sammankallas när en fråga anhängiggörs vid tribunalen enligt artikel 267 i EUF-fördraget.

(22)

Enligt statistik från domstolen överklagas ett stort antal av tribunalens beslut. I syfte att upprätthålla effektiviteten i överklagandeförfarandena och göra det möjligt för domstolen att koncentrera sig på de överklaganden som ger upphov till viktiga rättsfrågor bör systemet med prövningstillstånd utvidgas, samtidigt som det säkerställs att de krav som följer av ett effektivt domstolsskydd är uppfyllda.

(23)

Systemet med prövningstillstånd bör utvidgas till överklagande av beslut från tribunalen angående ett beslut av en oberoende överklagandenämnd vid ett unionsorgan eller en unionsbyrå som den 1 maj 2019 hade en sådan oberoende överklagandenämnd men som det ännu inte hänvisas till i artikel 58a i domstolens stadga. Sådana överklaganden avser mål som redan har prövats två gånger, först av en oberoende överklagandenämnd och därefter av tribunalen, vilket innebär att rätten till ett effektivt domstolsskydd garanteras fullt ut.

(24)

Systemet med prövningstillstånd bör även utvidgas till tvister som rör fullgörandet av avtal som innehåller en skiljedomsklausul i den mening som avses i artikel 272 i EUF-fördraget. I dessa tvister behöver tribunalen nämligen oftast bara i huvudsaken tillämpa den nationella rätt till vilken skiljedomsklausulen hänvisar. Om tribunalen är skyldig att tillämpa unionsrätten i huvudsaken bör överklaganden av tribunalens beslut i sådana tvister tillåtas, om de ger upphov till frågor som är av vikt för unionsrättens enhetlighet, konsekvens eller utveckling.

(25)

Enligt artikel 23 i domstolens stadga har Europaparlamentet, rådet och Europeiska centralbanken rätt att till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga yttranden när de har antagit den akt vars giltighet eller tolkning är omtvistad. I sin praxis avseende behörighet har domstolen emellertid redan godtagit Europaparlamentets och Europeiska centralbankens deltagande i förfaranden som rör andra begäranden om förhandsavgörande när de haft ett särskilt intresse av de frågor som den nationella domstolen tagit upp.

(26)

Artikel 23 i domstolens stadga bör därför ändras så att det föreskrivs att alla beslut av en domstol i en medlemsstat som hänskjuter ett mål till domstolen ska översändas till Europaparlamentet, rådet och Europeiska centralbanken, så att de kan bedöma om de har ett sådant särskilt intresse och besluta om de vill utöva sin rätt att inkomma med inlagor eller skriftliga yttranden. En sådan ändring bör inte påverka andra institutioners, organs eller byråers rätt att inkomma med inlagor eller skriftliga yttranden när de har antagit den akt vars giltighet eller tolkning är omtvistad.

(27)

Denna förordning medför en betydande förändring av unionens rättsliga ram, och dess genomförande bör därför övervakas noga. I detta syfte bör domstolen i god tid lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet och kommissionen om överföringen till tribunalen av behörigheten att meddela förhandsavgöranden på de särskilda områdena och om utvidgningen av systemet med prövningstillstånd. Domstolen bör i synnerhet tillhandahålla uppgifter som gör det möjligt att bedöma i vilken utsträckning de angivna syftena har uppnåtts, med beaktande av hur snabb handläggningen av målen har varit och effektiviteten i prövningen av de mest komplexa eller känsliga överklagandena och begärandena om förhandsavgörande.

(28)

Europaparlamentet och domstolen har utvecklat en konstruktiv dialog om hur unionens rättssystem fungerar, vilket har visat sig vara särskilt fördelaktigt i samband med den föreliggande reformen. Denna dialog, till vilken experter kan bjudas in när så är lämpligt, bör föras på ett strukturerat sätt varje år, med vederbörlig respekt för varje institutions roll och behörighetsområden, i syfte att diskutera genomförandet av reformen av domstolens stadga enligt denna förordning och reflektera över ytterligare förbättringar.

(29)

Offentliga samråd och samråd med berörda parter är en förutsättning för ett väl underbyggt beslutsfattande och för att förbättra kvaliteten på lagstiftningsarbetet. Innan domstolen eller kommissionen antar en begäran eller ett förslag om ändring av bestämmelserna i protokoll nr 3 om domstolens stadga enligt artikel 281 i EUF-fördraget bör de genomföra offentliga samråd på ett öppet och transparent sätt och säkerställa att formerna och tidsfristerna för dessa offentliga samråd möjliggör bredast möjliga deltagande. Resultaten av offentliga samråd och samråd med berörda parter bör utan dröjsmål meddelas kommissionen eller domstolen, efter vad som är tillämpligt, liksom Europaparlamentet och rådet, och publiceras.

(30)

Protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

2.

Följande artikel ska införas:

3.

Artikel 50 ska ändras på följande sätt:

4.

Följande artikel ska införas:

5.

I artikel 54 ska andra stycket ersättas med följande:

”Om tribunalen finner att den inte har behörighet att pröva och avgöra ett mål eller en begäran om förhandsavgörande som omfattas av domstolens behörighet ska den hänskjuta målet eller begäran till domstolen. Likaså ska domstolen, om den finner att ett mål eller en begäran om förhandsavgörande omfattas av tribunalens behörighet, hänskjuta målet eller begäran om förhandsavgörande till tribunalen, varefter denna inte kan förklara sig obehörig.”

6.

Artikel 58a ska ersättas med följande:

7.

Följande artikel ska införas i avdelning V i domstolens stadga: