1.   Myndigheten ska utföra följande uppgifter när det gäller risker för penningtvätt och finansiering av terrorism på den inre marknaden:

2.   Myndigheten ska utföra följande uppgifter med avseende på utvalda ansvariga enheter:

3.   Myndigheten ska utföra följande uppgifter med avseende på finansiella tillsynsorgan:

4.   Myndigheten ska utföra följande uppgifter med avseende på icke-finansiella tillsynsorgan:

Om tillsynen av vissa sektorer på nationell nivå har delegerats till självreglerande organ ska myndigheten utföra de uppgifter som anges i första stycket i fråga om tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över de självreglerande organens verksamhet.

5.   Myndigheten ska utföra följande uppgifter med avseende på finansunderrättelseenheter och deras verksamhet i medlemsstater:

6.   För att utföra de uppgifter som myndigheten tilldelas genom denna förordning, ska den tillämpa all relevant unionsrätt och, när den unionsrätt utgörs av direktiv, den nationella lagstiftning som införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga rätten utgörs av förordningar som för närvarande uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ, ska myndigheten även tillämpa den nationella lagstiftning genom vilken dessa alternativ utnyttjas.

1.   I fråga om utvalda ansvariga enheter ska myndigheten ha de tillsyns- och utredningsbefogenheter som anges i artiklarna 17–21 och befogenhet att ålägga sanktionsavgifter och löpande viten i enlighet med artiklarna 22 och 23.

Myndigheten ska också ha de befogenheter och skyldigheter som finansiella tillsynsorgan har på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt tillämplig unionsrätt, såvida inte något annat föreskrivs i denna förordning.

I den mån det är nödvändigt för att utföra de uppgifter som myndigheten tilldelas genom denna förordning får myndigheten genom instruktioner kräva att finansiella tillsynsorgan använder sina befogenheter på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism på och i enlighet med de villkor som anges i nationell rätt, om sådana befogenheter inte tilldelas myndigheten genom denna förordning.

För att utöva de befogenheter som avses i första och andra styckena får myndigheten utfärda bindande beslut som riktar sig till enskilda utvalda ansvariga enheter. Myndigheten ska ha befogenhet att tillämpa administrativa åtgärder och ålägga sanktionsavgifter för underlåtelse att följa beslut som fattats med stöd av befogenheterna i artikel 21 i enlighet med artikel 22.

2.   Med avseende på tillsynsorgan och tillsynsmyndigheter ska myndigheten ha befogenhet att göra följande:

3.   Med avseende på finansunderrättelseenheter i medlemsstater ska myndigheten ha befogenhet att göra följande:

4.   För att utföra de uppgifter som anges i artikel 5.1 ska myndigheten ha befogenhet att göra följande:

1.   Myndigheten ska ansvara för att tillsynssystemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism fungerar på ett effektivt och enhetligt sätt.

2.   Myndigheten och tillsynsmyndigheterna ska ha en skyldighet att samarbeta lojalt och vara ålagda att utbyta information för syften som gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med denna förordning, förordning (EU) 2023/1113, förordning (EU) 2024/1624 och direktiv (EU) 2024/1640.

3.   På begäran av myndigheten ska tillsynsmyndigheterna förse myndigheten med all information om ansvariga enheter som fortfarande står under direkt tillsyn på nationell nivå som myndigheten behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt artikel 5.1, 5.3 och 5.4 om tillsynsmyndigheterna har laglig tillgång till sådan information.

4.   Tillsynsmyndigheterna ska bistå myndigheten med att identifiera och beakta särdragen i sina respektive nationella rättsliga ramverket, särskilt när myndigheten tillämpar nationell lagstiftning som införlivar unionsrätten enligt artikel 1.2.

1.   Myndigheten ska i samarbete med tillsynsmyndigheterna utarbeta och upprätthålla en harmoniserad riskbaserad metod för tillsyn över bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som omfattar ansvariga enheter i unionen. Den metoden ska inbegripa riktlinjer, rekommendationer, yttranden och andra lämpliga åtgärder och instrument, däribland särskilt tekniska standarder för tillsyn och genomförande, på grundval av de befogenheter som anges i de akter som avses i artikel 1.2.

2.   När myndigheten utarbetar tillsynsmetoden ska den skilja mellan ansvariga enheter, inbegripet på grundval av deras verksamhet och vilken typ av risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som de är utsatta för och dessa riskers art. Tillsynsmetoden ska vara riskbaserad och åtminstone omfatta följande:

3.   Myndigheten ska ta fram strukturerade frågeformulär och andra online- eller offlineverktyg som myndigheten och tillsynsorganen ska använda för att begära, samla in, sammanställa och analysera uppgifter och information från ansvariga enheter, inbegripet de uppgifter som ska användas vid tillämpning av de delar av tillsynsmetoden som förtecknas i punkt 2.

De verktyg som utvecklas av myndigheten ska säkerställa att objektiv och jämförbar data och information om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samlas in från ansvariga enheter och att ett effektivt och snabbt informationsutbyte mellan tillsynsorganen och myndigheten möjliggörs.

Myndigheten ska sträva efter att utveckla dessa verktyg så snart tillsynsmetoden är tillämplig i hela tillsynssystemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

4.   Tillsynsmetoden ska återspegla höga tillsynsstandarder på unionsnivå och bygga på relevanta internationella standarder och vägledningar. Med jämna mellanrum ska myndigheten se över och uppdatera sin tillsynsmetod med hänsyn till riskutvecklingen på den inre marknaden, inbegripet risker och hot som nationella brottsbekämpande myndigheter och finansunderrättelseenheter identifierar. Tillsynsmetoden ska i möjligaste mån ta hänsyn till bästa praxis och vägledning som tagits fram av internationella normgivare.

1.   Senast den 1 december varje år ska tillsynsmyndigheterna förse myndigheten med information om de tillsynsöversyner som de avser att genomföra, på tematisk basis, under det kommande året eller under tillsynsperioden och som syftar till att bedöma risker för penningtvätt och finansiering av terrorism eller en specifik aspekt av sådana risker som flera ansvariga enheter samtidigt är exponerade för. Följande information ska lämnas:

2.   I slutet av varje år ska myndighetens ordförande lägga fram en samlad planering inför styrelsen i tillsynssammansättning som avses i artikel 57.2, och denna planering ska innehålla de tematiska genomgångar som tillsynsmyndigheterna avser att utföra under det kommande året.

3.   Om omfattningen av de tematiska genomgångarna och deras relevans för hela unionen motiverar samordning på unionsnivå ska de utföras av de berörda tillsynsmyndigheterna gemensamt och samordnas av myndigheten. Direktionen får föreslå gemensamma tematiska översyner på grundval av de tillgängliga analyserna av hot, sårbarheter och risker på den inre marknaden. Styrelsen i tillsynssammansättning ska upprätta en förteckning över gemensamma tematiska genomgångar. I fråga om varje gemensam genomgång ska styrelsen i tillsynssammansättning utarbeta en rapport om dess genomförande, föremål och resultat. Myndigheten ska offentliggöra rapporten på sin webbplats.

4.   Myndigheten ska samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet och underlätta planeringen och utförandet av de gemensamma tematiska genomgångar som avses i punkt 3. Ansvaret för de direkta interaktionerna med andra ansvariga enheter än de utvalda ansvariga enheterna inom ramen för tematiska genomgångar ska uteslutande ligga hos den tillsynsmyndighet som utövar tillsyn av dessa ansvariga enheter och ska inte ses som en överföring av uppgifter och befogenheter i fråga om dessa enheter inom tillsynssystemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.   Om planerade tematiska genomgångar på nationell nivå inte samordnas på unionsnivå ska myndigheten och tillsynsmyndigheterna gemensamt undersöka behovet av och möjligheten till harmonisering eller synkronisering av tidsramen för de tematiska genomgångarna, och de ska underlätta informationsutbyte och ömsesidigt bistånd mellan de tillsynsmyndigheter som utför dessa tematiska genomgångar. Myndigheten ska även underlätta verksamhet som berörda tillsynsmyndigheter kan vilja utföra gemensamt eller på ett liknande sätt inom ramen för sina respektive tematiska genomgångar.

6.   Myndigheten ska säkerställa att resultaten och slutsatserna av de tematiska genomgångar som genomförs på nationell nivå av flera tillsynsmyndigheter delas med alla tillsynsmyndigheter, med undantag för konfidentiell information som rör enskilda ansvariga enheter. Sådan information som delas ska innehålla eventuella gemensamma slutsatser från informationsutbyten eller gemensam eller samordnad verksamhet som flera tillsynsmyndigheter deltagit i.

1.   Myndigheten kan när så är lämpligt utveckla följande:

2.   Myndigheten ska underlätta och uppmuntra åtminstone följande verksamhet:

3.   Varje tillsynsmyndighet kan lämna en begäran till myndigheten om ömsesidigt bistånd avseende dess tillsynsuppgifter, där det framgår vilken typ av bistånd som efterfrågas av myndighetens personal, personal vid en eller flera tillsynsmyndigheter eller en kombination av dessa. Om begäran avser verksamhet som gäller tillsyn av specifika ansvariga enheter, ska den begärande tillsynsmyndigheten översända den information och data som behövs för att kunna tillhandahålla biståndet. Myndigheten ska inneha och regelbundet uppdatera den information om särskilda expertisområden och om tillsynsmyndigheternas förmåga att tillhandahålla ömsesidigt bistånd relaterat till deras tillsynsuppgifter.

4.   Om myndigheten får en begäran om att bistå vid genomförandet av specifika tillsynsuppgifter på nationell nivå som avser andra ansvariga enheter än utvalda ansvariga enheter, ska den begärande tillsynsmyndigheten i sin begäran redogöra för de uppgifter som stödet ska omfatta. Biståndet ska inte förstås som att det från den begärande tillsynsmyndigheten till myndigheten överförs tillsynsuppgifter, befogenheter eller ansvarsskyldighet för tillsynen av andra ansvariga enheter än utvalda ansvariga enheter.

5.   Om myndigheten anser att begäran är rimlig och genomförbar ska myndigheten göra sitt yttersta för att tillhandahålla det begärda biståndet, inbegripet genom att mobilisera egen personal och att säkerställa att tillsynsmyndigheterna mobiliserar resurser på frivillig basis.

6.   I slutet av varje år ska myndighetens ordförande informera styrelsen i tillsynssammansättning om vilka personalresurser myndigheten kommer att tilldela för sådant bistånd som begärs enligt punkt 3 i den här artikeln under det följande året. Om tillgången på personalresurser ändras på grund av utförandet av någon av de uppgifter som avses i artikel 5.2, 5.3 och 5.4, ska myndighetens ordförande informera styrelsen i tillsynssammansättning om detta.

7.   Ansvaret för interaktionerna mellan myndighetens personal och den ansvariga enheten ska uteslutande ligga hos den tillsynsmyndighet som utövar tillsyn av enheten i fråga. Sådana interaktioner ska inte ses som en överföring av uppgifter och befogenheter i fråga om enskilda ansvariga enheter inom tillsynssystemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

1.   Myndigheten ska upprätta en central databas med information enligt den här artikeln och hålla den uppdaterad.

Myndigheten ska göra informationen tillgänglig för tillsynsmyndigheter, myndigheter som inte ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, andra nationella myndigheter och organ som är behöriga att säkerställa efterlevnad av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG (28), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG (29), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (30), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU (31), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 (32), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU (33), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (34) eller Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 (35), och för de europeiska tillsynsmyndigheterna, nämligen Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) (gemensamt kallade ESA-myndigheterna), på grundval av behovsenlig behörighet och konfidentialitet, när det är nödvändigt för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Myndigheten ska också analysera den insamlade informationen och får på eget initiativ dela med sig av resultaten av sin analys till tillsynsmyndigheterna, om detta skulle underlätta deras tillsynsverksamhet, och, i förekommande fall, till ansvariga enheter.

2.   Tillsynsmyndigheterna ska överföra åtminstone följande information, inbegripet data som berör enskilda ansvariga enheter, till myndigheten, så att myndigheten för in den informationen i databasen:

Den information som lämnas enligt första stycket ska inte innehålla någon hänvisning till specifika misstankar som rapporterats enligt artikel 69 i förordning (EU) 2024/1624.

Myndigheten ska också i databasen föra in den information som härrör från dess verksamhet på området för direkt tillsyn som motsvarar de informationskategorier som förtecknas i första stycket., samt resultaten av den riskbedömningsprocess som myndigheten genomfört enligt artikel 12.

3.   Myndigheten får begära att tillsynsmyndigheterna lämnar ytterligare information utöver den som avses i punkt 2. Tillsynsmyndigheterna ska uppdatera all information som lämnas så snart en uppdatering är nödvändig eller på myndighetens begäran.

4.   Myndigheten ska i databasen föra in alla uppgifter och all information som är relevant för tillsynsverksamhet avseende bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som tillhandahålls av myndighet som inte ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, andra nationella myndigheter och organ som är behöriga att säkerställa efterlevnaden av kraven i direktiv 2008/48/EG, direktiv 2009/110/EG, direktiv 2009/138/EG, direktiv 2014/17/EU, förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2014/56/EU, direktiv 2014/65/EU eller direktiv (EU) 2015/2366, eller av ESA-myndigheterna.

Den information som avses i första stycket ska omfatta fall där myndigheter och organ som avses i det stycket har rimliga skäl att misstänka att försök till eller utförande av penningtvätt eller finansiering av terrorism förekommer eller att det finns en ökad risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism kopplat till en ansvarig enhet, och där sådana rimliga skäl har uppstått inom ramen för utövandet av deras respektive uppgifter. Databasen ska också innehålla relevant information som myndigheter eller organ som utövar tillsyn över kreditinstitut i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (36), inbegripet ECB när denna handlar i enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013, har inhämtat inom ramen för den pågående tillsynen, inbegripet information om bedömningar av affärsmodeller, bedömningar av styrningsarrangemang, tillståndsförfaranden, bedömningar av förvärv av kvalificerade innehav, lämplighetsbedömningar och förfaranden relaterade till återkallande av tillstånd.

5.   De myndigheter eller organ som avses i punkt 1 andra stycket får lämna en motiverad begäran till myndigheten om information som samlats in enligt den här artikeln om denna information är nödvändig för deras tillsynsverksamhet. Myndigheten ska bedöma en sådan begäran och inom rimlig tid och på grundval av behovsenlig behörighet och konfidentialitet lämna denna information. Myndigheten ska underrätta den myndighet eller det organ som ursprungligen har tillhandahållit den begärda informationen om den begärande myndighetens eller organets identitet, den berörda ansvariga enhetens identitet, motivet till begäran om information och huruvida informationen har lämnats ut till den myndighet eller det organ som lämnat begäran. Om myndigheten beslutar att inte lämna den begärda informationen ska den ge en utförlig motivering till det beslutet.

6.   Myndigheten ska utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn som specificerar följande:

Myndigheten ska överlämna dessa utkast till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 27 december 2025.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artikel 49 i denna förordning.

7.   Personuppgifter som samlas in i enlighet med den här artikeln får bevaras i en identifierbar form i upp till 10 år efter den dag då myndigheten samlade in uppgifterna, varefter dessa uppgifter ska raderas. På grundval av en regelbunden bedömning av hur nödvändiga de är får personuppgifter från fall till fall raderas före utgången av den perioden.

1.   För att utföra de uppgifter som anges i artikel 5.2 ska myndigheten, i samarbete med finansiella tillsynsorgan, göra en periodisk bedömning av kreditinstitut och finansiella institut samt koncerner av kreditinstitut och finansiella institut, om dessa är verksamma i minst sex medlemsstater inklusive hemmedlemsstaten, antingen genom driftsställen eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, oavsett om verksamheten bedrivs via infrastruktur inom det berörda territoriet eller på distans.

2.   Tillsynsmyndigheterna och de ansvariga enheter som är föremål för periodisk bedömning ska förse myndigheten med all information som den behöver för att genomföra den periodiska bedömning som avses i punkt 1.

3.   Riskprofilerna avseende inneboende och kvarstående risk hos de ansvariga enheter som bedömts enligt punkt 1 ska av myndigheten klassificeras som låg, genomsnittlig, betydande eller hög baserat på de referensvärden och metoder som anges i de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 7. Om den bedömda ansvariga enheten ingår i en koncern av kreditinstitut eller finansiella institut ska riskprofilen klassificeras på koncernnivå.

4.   Metoderna för klassificering av riskprofiler avseende inneboende och kvarstående risk ska fastställas separat för åtminstone följande kategorier av ansvariga enheter:

5.   För varje kategori av ansvariga enheter som avses i punkt 4 ska referensvärdena för bedömning av inneboende risk i bedömningsmetoden baseras på kategorier av riskfaktorer som omfattar kunder, produkter, tjänster, transaktioner, distributionskanaler och geografiska områden. Referensvärden ska fastställas för åtminstone följande indikatorer av inneboende risk i varje medlemsstat där enheterna bedriver verksamhet:

6.   För varje kategori av ansvariga enheter som avses i punkt 4 ska bedömningen av kvarstående risk i bedömningsmetoden omfatta referensvärden för bedömning av kvaliteten på de interna policyer, kontroller och förfaranden som de ansvariga enheterna har infört för att minska den inneboende risken.

7.   Myndigheten ska utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn som specificerar följande:

Myndigheten ska överlämna utkasten till dessa tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2026.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artikel 49 i denna förordning.

8.   Myndigheten ska se över referensvärdena och metoderna minst vart tredje år. Om ändringar krävs ska myndigheten överlämna ändrade utkast till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen.

1.   Kreditinstitut och finansiella institut samt koncerner av kreditinstitut och finansiella institut vars riskprofil avseende kvarstående risk har klassificerats som hög enligt artikel 12 ska betraktas som utvalda ansvariga enheter.

2.   Om fler än 40 enheter identifieras enligt punkt 1 får myndigheten dock, i samråd med tillsynsmyndigheterna, komma överens om att begränsa urvalet till ett specifikt annat antal enheter eller koncerner som är större än 40.

När myndigheten beslutar om ett specifikt antal utvalda enheter som avses i första stycket ska den ta hänsyn till sina egna resurser i form av kapacitet att avdela eller ytterligare anställa det nödvändiga antalet tillsyns- och stödpersonal och ska säkerställa att den ökning av finansiella resurser och personalresurser som krävs är genomförbar.

Enligt beslutet om det högsta antalet ska de utvalda ansvariga enheterna vara de ansvariga enheter som uppfyller kriterierna i punkt 1 och som bedriver verksamhet i det högsta antalet medlemsstater, antingen genom driftsställen eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster.

Om tillämpningen av det kriterium som avses i tredje stycket ger mer än det fastställda maximala antalet utvalda ansvariga enheter ska myndigheten bland de ansvariga enheter som skulle väljas ut i enlighet med det stycket och som är verksamma i det lägsta antalet medlemsstater välja ut de som har den volymmässigt största andelen transaktioner med tredjeländer i förhållande till den totala transaktionsvolym som uppmätts under det senaste räkenskapsåret.

3.   Om inget av de kreditinstitut, finansiella institut eller koncerner av kreditinstitut och finansiella institut som är etablerade, auktoriserade eller registrerade där, eller har ett dotterföretag där och vars riskprofil klassificeras som hög, kan klassificeras som en utvald ansvarig enhet enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln, ska myndigheten genomföra ytterligare ett urvalsprocess i den medlemsstaten på grundval av den metod som avses i artikel 12.7 b.

Efter den ytterligare urvalsprocessen ska det kreditinstitut eller det finansiella institut som är etablerat eller registrerat i den medlemsstaten och vars riskprofil klassificeras som hög, eller den koncern av kreditinstitut eller finansiella institut som är etablerad eller registrerad i den medlemsstaten och vars riskprofil klassificeras som hög, betraktas som en utvald ansvarig enhet.

Om flera kreditinstitut eller finansiella institut eller koncerner av kreditinstitut eller finansiella institut, i den berörda medlemsstaten har en riskprofil som klassificeras som hög, ska den enhet som är verksam i det högsta antalet medlemsstater, antingen genom driftsställen eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, betraktas som den utvalda ansvariga enheten. Om flera kreditinstitut eller finansiella institut eller koncerner av kreditinstitut eller finansiella institut bedriver verksamhet i samma antal medlemsstater ska den enhet som har den största transaktionsvolymen med tredjeländer i förhållande till det totala transaktionsvolymen mätt under det senaste räkenskapsåret betraktas som en utvald ansvarig enhet.

4.   Myndigheten ska inleda den första urvalsprocessen senast den 1 juli 2027 och avsluta den inom sex månader från den dag då den inleddes. Urvalsprocessen ska därefter genomföras vart tredje år efter dagen för inledande av det första urvalet, och avslutas inom sex månader för varje urvalsprocess. Myndigheten ska offentliggöra förteckningen över utvalda ansvariga enheter utan onödigt dröjsmål efter det att urvalsprocessen avslutats. Myndigheten ska inleda direkt tillsyn av de utvalda ansvariga enheterna sex månader efter det att förteckningen offentliggjorts.

5.   Innan förteckningen över utvalda ansvariga enheter offentliggörs ska myndigheten informera de relevanta myndigheter som inte ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism om resultaten av processen för bedömning och klassificering av inneboende och kvarstående risk hos de ansvariga enheter som är föremål för bedömning.

6.   En utvald ansvarig enhet ska fortsätta att stå under direkt tillsyn av myndigheten till dess att denna inleder direkt tillsyn av utvalda ansvariga enheter baserad på en förteckning som upprättats för nästkommande urvalsperiod och på vilken enheten i fråga inte längre förekommer.

1.   Ett finansiellt tillsynsorgan får lämna en motiverad begäran till myndigheten om att myndigheten ska överta direkt tillsyn och utföra de uppgifter som anges i artikel 5.2 med avseende på en viss icke utvald ansvarig enhet.

Den begäran som avses i första stycket ska endast lämnas under exceptionella omständigheter i syfte att på unionsnivå hantera en förhöjd risk för penningtvätt och finansiering av terrorism eller bristande efterlevnad hos en icke utvald ansvarig enhet och för att säkerställa en konsekvent tillämpning av höga tillsynsstandarder.

2.   Den begäran som avses i punkt 1 ska

3.   Det finansiella tillsynsorganets begäran ska åtföljas av en rapport som anger tillsynshistoriken och riskprofilen för den berörda icke utvalda ansvariga enheten. Den icke utvalda ansvariga enheten ska informeras om begäran och den tidsplan som föreslås i denna.

4.   Myndigheten ska bedöma den begäran som avses i punkt 1 inom två månader, eller inom en tidsram som gör det möjligt att överföra uppgifter och befogenheter senast den dag som föreslås i begäran, beroende på vilken som är längst. Myndigheten får endast godkänna den begärda överföringen av direkt tillsyn om minst ett av följande villkor är uppfyllt:

5.   Om myndighetens direktion finner att villkoren i punkterna 1, 2 och 4 är uppfyllda ska den anta ett beslut riktat till det begärande finansiella tillsynsorganet och till den berörda icke utvalda ansvariga enheten genom vilket de underrättas om att begäran godtas. I beslutet ska det anges vilken dag myndigheten ska överta den direkta tillsynen och hur länge sådan tillsyn ska övertas. Vid tillämpningen av denna förordning ska den berörda icke utvalda ansvariga enheten, från och med den dag då myndigheten övertar direkt tillsyn, anses vara en utvald ansvarig enhet.

När den period för myndighetens direkta tillsyn som fastställs i det beslut som avses i första stycket har löpt ut, ska de uppgifter och befogenheter som rör den direkta tillsynen av den berörda ansvariga enheten automatiskt överföras tillbaka till det finansiella tillsynsorganet, såvida inte myndigheten förlänger ansökan för det beslutet efter en motsvarande begäran från det finansiella tillsynsorganet i enlighet med punkterna 1–4.

6.   Om myndighetens direktion avslår det finansiella tillsynsorganets begäran ska den skriftligen motivera detta och tydligt ange vilka av villkoren i punkterna 1, 2 och 4 som inte uppfyllts. Innan ett beslut fattas ska myndigheten samråda med de finansiella tillsynsorganen och säkerställa att den icke utvalda ansvariga enheten informeras om resultatet av processen.

1.   Utan att det påverkar myndighetens befogenheter enligt artikel 21.3 a att direkt erhålla eller ha tillgång till löpande information från utvalda ansvariga enheter, ska finansiella tillsynsorgan förse myndigheten med all information som behövs för genomförandet av de uppgifter som myndigheten tilldelats i enlighet med denna förordning och annan tillämplig unionsrätt.

2.   I tillämpliga fall ska finansiella tillsynsorgan bistå myndigheten vid utarbetandet och införandet av akter som har samband med de uppgifter som avses i artikel 5.2 b i fråga om alla ansvariga enheter, inbegripet bistånd vid granskningar. De ska följa de instruktioner som myndigheterna ger vid utförandet av dessa uppgifter.

3.   Myndigheten ska utarbeta tekniska standarder för genomförande som specificerar följande:

Myndigheten ska överlämna utkasten till dessa tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 53.

1.   En gemensam tillsynsgrupp ska inrättas för tillsyn av varje utvald ansvarig enhet. Varje gemensam tillsynsgrupp ska bestå av personal från myndigheten och från de finansiella tillsynsorgan som ansvarar för tillsynen av utvalda ansvariga enheter på nationell nivå. Medlemmarna i den gemensamma tillsynsgruppen ska utses i enlighet med punkt 4, och deras arbete ska samordnas av en utsedd person från myndighetens personal (den gemensamma tillsynsgruppens samordnare).

2.   Den gemensamma tillsynsgruppens samordnare ska ansvara för samordningen av gruppens arbete. Medlemmarna i den gemensamma tillsynsgruppen ska följa den gemensamma tillsynsgruppens samordnares anvisningar i fråga om deras uppgifter inom den gemensamma tillsynsgruppen. Detta ska inte påverka deras uppgifter och ansvar inom deras respektive finansiella tillsynsorgan.

Varje finansiellt tillsynsorgan som utser mer än en anställd till den gemensamma tillsynsgruppen enligt punkt 4 får utse en av dem till delsamordnare (nationell delsamordnare). De nationella delsamordnarna ska bistå den gemensamma tillsynsgruppens samordnare när det gäller organisationen och samordningen av uppgifterna i den gemensamma tillsynsgruppen, särskilt när det gäller personal som utsetts av samma finansiella tillsynsorgan som den berörda nationella delsamordnaren. Den nationella delsamordnaren får ge instruktioner till de medlemmar i den gemensamma tillsynsgruppen som utses av samma finansiella tillsynsorgan, förutsatt att dessa inte strider mot instruktionerna från den gemensamma tillsynsgruppens samordnare.

3.   Den gemensamma tillsynsgruppens uppgifter ska inbegripa följande:

4.   Myndigheten ska ansvara för inrättandet och sammansättningen av gemensamma tillsynsgrupper. Myndigheten och berörda finansiella tillsynsorgan ska utse en eller flera personer i sin personal till medlemmar i en gemensam tillsynsgrupp. En medlem får utses till medlem i mer än en gemensam tillsynsgrupp.

5.   Myndigheten och finansiella tillsynsorgan ska rådgöra med varandra och komma överens om användningen av personal i de gemensamma tillsynsgrupperna.

6.   Myndigheten ska utarbeta interna operativa regler och förfaranden för sammansättningen av gemensamma tillsynsgrupper, särskilt när det gäller personal från varje finansiellt tillsynsorgan, statusen för personal från de finansiella tillsynsorganen, myndighetens tilldelning av personalresurser till de gemensamma tillsynsgrupperna, vilket ska säkerställa att dessa grupper består av personal med tillräcklig kunskaps-, expertis- och erfarenhetsnivå och med tillräckligt varierande kunskaper, bakgrunder, expertis och erfarenheter.

1.   Myndigheten kan begära att utvalda ansvariga enheter, och de fysiska personer som är anställda av dem eller juridiska personer som hör till dem, samt tredje parter till vilka de utvalda ansvariga enheterna har utkontrakterat operativa funktioner eller verksamheter, och de fysiska och juridiska personer som är knutna till dem, lämnar all information som myndigheten behöver för att utföra de uppgifter den tilldelats genom denna förordning och annan tillämplig unionsrätt.

2.   De personer som avses i punkt 1 eller deras ombud och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska personer, de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska utan onödigt dröjsmål lämna den begärda informationen och säkerställa att den är tydlig, korrekt och fullständig. I behörig ordning befullmäktigade advokater får lämna informationen på sina klienters vägnar. Dessa klienter ska förbli fullt ansvariga om den lämnade informationen är ofullständig, oriktig eller vilseledande.

3.   Om myndigheten erhåller den information som begärts enligt punkt 1 ska den göra denna information tillgänglig för det berörda finansiella tillsynsorganet.

1.   För att utföra de uppgifter som myndigheten tilldelas genom denna förordning, får den bedriva alla nödvändiga utredningar avseende en utvald ansvarig enhet eller en fysisk person som är anställd av den eller av en juridisk person som tillhör den och som är etablerad eller belägen i en medlemsstat.

I detta syfte får myndigheten göra följande:

2.   De personer som avses i artikel 17 ska vara föremål för utredningar som myndigheten har beslutat om. Om en person hindrar genomförandet av en utredning ska det finansiella tillsynsorganet i den medlemsstat där de relevanta lokalerna är belägna ge nödvändigt stöd i enlighet med nationell rätt, inbegripet göra det lättare för myndigheten att få tillgång till de affärslokaler som tillhör de fysiska eller juridiska personer som avses i artikel 17, så att de befogenheter som anges i punkt 1 i den här artikeln kan utövas.

1.   För att utföra de uppgifter som myndigheten tilldelas genom denna förordning, får den efter att ha underrättat den berörda finansiella myndigheten genomföra alla nödvändiga inspektioner på plats i affärslokalerna tillhörande de fysiska och juridiska personer som avses i artikel 17. När det gäller fysiska personer vars affärslokaler är desamma som deras privata bostad ska myndigheten ansöka om och erhålla rättsligt tillstånd för en inspektion på plats. När så krävs för att inspektionen ska kunna genomföras korrekt och effektivt, får myndigheten genomföra inspektionen på plats utan förhandsanmälan till dessa fysiska och juridiska personer.

2.   Myndigheten får besluta att anförtro utförandet av inspektioner på plats till en gemensam tillsynsgrupp i enlighet med artikel 16 eller till en särskild grupp, som i tillämpliga fall kan inbegripa medlemmar i den gemensamma tillsynsgruppen. Myndigheten ska ansvara för inrättandet och sammansättningen av grupperna för inspektioner på plats, vilket ska ske i samarbete med de finansiella tillsynsorganen.

3.   Myndighetens personal och andra personer som myndigheten bemyndigat att genomföra en inspektion på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör de fysiska eller juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av myndigheten och, när det gäller fysiska personer vars affärslokaler är desamma som deras privata bostad, efter erhållande av rättsligt tillstånd för en inspektion på plats enligt punkt 1 i den här artikeln. Myndighetens personal och andra personer som bemyndigats av myndigheten ska ha de befogenheter som anges i artikel 21.

4.   De fysiska och juridiska personer som avses i artikel 17 ska vara föremål för inspektioner på plats på grundval av ett beslut av myndigheten.

5.   Under myndighetens överinseende och samordning ska personal och andra medföljande personer som är bemyndigade eller utsedda av det finansiella tillsynsorganet i den medlemsstat där inspektionen ska genomföras aktivt bistå myndighetens personal och andra personer som myndigheten bemyndigat. För detta ändamål ska de ha de befogenheter som anges i punkt 3. Personal vid de finansiella tillsynsorganen i den berörda medlemsstaten ska också ha rätt att delta i inspektionerna på plats.

6.   Om en person motsätter sig genomförandet av en inspektion på plats som har beslutats enligt denna artikel, ska det finansiella tillsynsorganet i den berörda medlemsstaten tillhandahålla nödvändigt bistånd i enlighet med nationell rätt. I den omfattning det är nödvändigt för inspektionen ska sådant bistånd inbegripa försegling av företagslokaler, räkenskaper eller register. Om det finansiella tillsynsorganet saknar denna befogenhet ska den använda sina befogenheter för att begära nödvändigt bistånd från andra nationella myndigheter.

1.   Om en sådan inspektion på plats som avses i artikel 19 kräver tillstånd från en rättslig myndighet i enlighet med nationell rätt, ska myndigheten ansöka om ett sådant.

2.   Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 1 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera att myndighetens beslut är äkta och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för inspektionen. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionerliga får den nationella rättsliga myndigheten be myndigheten om närmare förklaringar, framför allt om de grunder på vilka myndigheten misstänker att de akter som avses i artikel 1.2 har överträtts, hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av inspektionen eller begära att få tillgång till informationen i myndighetens ärendeakt. Prövning av lagenligheten av myndighetens beslut är förbehållen Europeiska unionens domstol.

1.   För att utföra de uppgifter som avses i artikel 5.2 ska myndigheten ha befogenhet att tillämpa administrativa åtgärder enligt punkterna 2 och 3 i den här artikeln för att kräva att en utvald ansvarig enhet vidtar nödvändiga åtgärder i följande fall:

2.   Vid tillämpning av artikel 6.1 ska myndigheten särskilt ha befogenhet att tillämpa följande administrativa åtgärder:

3.   Genom de administrativa åtgärder som avses i punkt 2 får myndigheten särskilt

4.   De administrativa åtgärder som avses i punkt 2 ska i tillämpliga fall åtföljas av en bindande tidsfrist för genomförande. Myndigheten ska följa upp och bedöma den utvalda ansvariga enhetens genomförande av de åtgärder som begärts.

5.   Finansiella tillsynsorgan ska utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om de får kännedom om en eller flera indikationer på att en utvald ansvarig enhet har överträtt förordning (EU) 2023/1113 eller förordning (EU) 2024/1624.

6.   De administrativa åtgärder som tillämpas ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

1.   För att utföra de uppgifter som myndigheten tilldelas genom denna förordning får den ålägga sanktionsavgifter vid en utvald ansvarig enhets avsiktliga eller vårdslösa överträdelse av ett krav i förordning (EU) 2023/1113 eller förordning (EU) 2024/1624 eller inte rättar sig efter ett bindande beslut som avses i artikel 6.1 i den här förordningen.

2.   Om myndighetens direktion uppdagar att en utvald ansvarig enhet avsiktligt eller genom oaktsamhet har begått en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av de direkt tillämpliga kraven i förordning (EU) 2023/1113 eller förordning (EU) 2024/1624 ska den anta ett beslut om sanktionsavgifter i enlighet med punkt 3 i den här artikeln. Beroende på omständigheterna i varje enskilt fall ska sanktionsavgifterna som åläggs för sådana överträdelser åläggas utöver eller i stället för de administrativa åtgärder som avses i artikel 21.2.

3.   Grundbeloppet för de sanktionsavgifter som avses i punkt 1 ska ligga inom nedanstående gränser:

4.   De grundbelopp som bestämts inom de gränser som fastställs i punkt 3 ska vid behov justeras med hänsyn till försvårande eller förmildrande omständigheter i enlighet med de relevanta koefficienter som anges i bilaga I. De relevanta försvårande koefficienterna ska tillämpas var för sig på grundbeloppet. Om mer än en försvårande koefficient är tillämplig ska skillnaden mellan grundbeloppet och det belopp som följer av tillämpningen av varje enskild försvårande koefficient adderas till grundbeloppet. Om det går att fastställa att vinsten härrör från överträdelsen eller att förlusterna för tredje parter orsakats av överträdelsen, ska dessa belopp adderas till det totala sanktionsbeloppet, efter tillämpning av koefficienterna.

5.   De relevanta förmildrande koefficienterna ska tillämpas var för sig på grundbeloppet. Om mer än en förmildrande koefficient är tillämplig ska skillnaden mellan grundbeloppet och det belopp som följer av tillämpningen av varje enskild förmildrande koefficient subtraheras från grundbeloppet.

6.   Det högsta sanktionsbeloppet för de allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser som avses i punkt 3 a och b ska inte överstiga 10 % av den ansvariga enhetens samlade årsomsättning för det föregående räkenskapsåret efter tillämpning av de koefficienter som avses i punkterna 4 och 5.

7.   Det högsta sanktionsbeloppet för de allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser som avses i punkt 3 c och d ska inte överstiga 10 000 000 EUR, efter tillämpning av de koefficienter som avses i punkterna 4 och 5.

8.   Om den utvalda ansvariga enheten är ett moderföretag eller dotterföretag till ett moderföretag som är skyldigt att upprätta en koncernredovisning i enlighet med artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (37), ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst i linje med tillämpliga redovisningsstandarder i enlighet med den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderföretaget.

9.   För de fall som inte omfattas av punkt 1 i den här artikeln får myndigheten, om så krävs för att utföra de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning, begära att finansiella tillsynsorgan inleder ett förfarande i syfte att vidta åtgärder för att säkerställa att lämpliga sanktionsavgifter åläggs i enlighet med nationell rätt som införlivar direktiv (EU) 2024/1640 och eventuell relevant nationell lagstiftning som tilldelar särskilda befogenheter som för närvarande inte krävs enligt unionsrätten. De sanktionsavgifter som åläggs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Första stycket ska gälla för sanktionsavgifter som åläggs till utvalda ansvariga enheter för överträdelse av den nationella rätt genom vilken direktiv (EU) 2024/1640 införlivas och för andra sanktionsavgifter som ska åläggas ledamöter i styrelseorganet i utvalda ansvariga enheter som enligt nationell rätt bär ansvaret för den utvalda ansvariga enhetens överträdelser.

10.   De sanktionsavgifter som åläggs av myndigheten ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

När beloppet för sanktionsavgiften fastställs ska myndigheten ta vederbörlig hänsyn till den utvalda ansvariga enhetens förmåga att betala sanktionsavgiften och, om sanktionsavgiften skulle kunna påverka efterlevnaden av tillsynsreglerna, samråda med de myndigheter som är behöriga att övervaka de utvalda ansvariga enheternas efterlevnad av tillämplig unionsrätt.

1.   Direktionen får fatta ett beslut om att löpande vite ska föreläggas för att framtvinga

2.   Det löpande vitet ska vara effektivt och proportionellt. Det löpande vitet ska föreläggas fram till dess att den utvalda ansvariga enheten eller den berörda personen rättar sig efter den relevanta administrativa åtgärd som avses i punkt 1.

3.   Utan hinder av punkt 2 ska beloppet för det löpande vitet inte överstiga 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det föregående räkenskapsåret när det gäller juridiska personer, eller 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under det föregående kalenderåret när det gäller fysiska personer. Beloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om föreläggande av löpande vite.

4.   Löpande viten kan föreläggas för en period på upp till sex månader från och med det att myndigheten meddelat sitt beslut. Om den utvalda ansvariga enheten vid utgången av denna period ännu inte har följt den administrativa åtgärden får myndigheten förelägga löpande viten för en ytterligare period på högst sex månader.

5.   Beslutet om föreläggande av löpande vite får fattas i ett senare skede med retroaktiv verkan fram till den dag då den administrativa åtgärden börjar tillämpas.

1.   Innan direktionen fattar beslut om att ålägga sanktionsavgifter eller löpande vite enligt artikel 22 eller 23 ska den ge de personer som är föremål för förfarandena möjlighet att höras om myndighetens iakttagelser. Direktionen ska endast grunda sina beslut på iakttagelser som de personer som är föremål för förfarandena har fått möjlighet att yttra sig över.

2.   Rätten till försvar för personer som är föremål för förfarandena ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska ha rätt att få tillgång till myndighetens ärendeakt, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Tillgången till ärendeakten ska inte omfatta konfidentiell information eller myndighetens interna förberedande handlingar.

1.   Myndigheten ska offentliggöra alla beslut om åläggande av sanktionsavgifter eller löpande viten eller om tillämpning av administrativa åtgärder som avses i artikel 21.2 c–g, som antas i de fall som avses i artikel 21.1 a, omedelbart efter det att den person som är ansvarig för överträdelsen har underrättats om beslutet. Offentliggörandet ska innehålla information om åtminstone överträdelsens typ och art, den ansvariga personens identitet och, när det gäller sanktionsavgifter eller löpande viten, beloppet.

Genom undantag från första stycket får myndigheten, om offentliggörandet avser administrativa åtgärder som kan överklagas och som inte syftar till att avhjälpa allvarliga, upprepade och systematiska överträdelser, skjuta upp offentliggörandet av dessa administrativa åtgärder till dess att tidsfristen för att lämna in ett överklagande till Europeiska unionens domstol har löpt ut.

2.   Vid utgången av tidsfristen för omprövning av beslutet av administrativa omprövningsnämnden eller, om en sådan omprövning inte begärts av den ansvariga enheten, vid utgången av tidsfristen för överklagande till Europeiska unionens domstol, ska myndigheten offentliggöra informationen om en begäran om omprövning eller ett överklagande. Varje efterföljande information om resultatet av en sådan omprövning eller ett sådant överklagande ska offentliggöras av myndigheten omedelbart efter det att den erhållit sådan information. Varje beslut om ogiltigförklaring av ett beslut om att ålägga en sanktionsavgift eller ett löpande vite eller att tillämpa en administrativ åtgärd enligt artikel 21.1 a ska också offentliggöras.

3.   Trots kravet i punkt 1 ska myndigheten, om den anser att ett offentliggörande av den ansvariga personens identitet eller personuppgifter är oproportionell efter en bedömning i det enskilda fallet eller om offentliggörandet äventyrar finansmarknadernas stabilitet eller en pågående utredning,

4.   Myndigheten ska säkerställa att alla offentliggöranden enligt den här artikeln finns tillgängliga på dess webbplats i fem år.

1.   Sanktionsavgifter och löpande viten som har ålagts enligt artiklarna 22 och 23 ska vara verkställbara.

Verkställigheten ska regleras av de civilrättsliga bestämmelser som gäller i den medlemsstat på vars territorium verkställigheten äger rum. Avgörandet om verkställighet ska bifogas beslutet om åläggande av sanktionsavgifter eller löpande viten enligt artiklarna 22 och 23 utan andra formaliteter än kontroll av beslutets äkthet genom den myndighet som varje medlemsstats regering ska utse för detta ändamål och meddela myndigheten och Europeiska unionens domstol.

När dessa formaliteter har slutförts på begäran av den berörda parten, får denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med nationell rätt genom att hänskjuta ärendet direkt till det behöriga organet.

Verkställigheten får endast skjutas upp genom avgörande av Europeiska unionens domstol. Domstolarna i den berörda medlemsstaten ska dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på ett regelrätt sätt.

2.   De belopp som drivs in i form av sanktionsavgifter och löpande viten ska tillfalla unionens allmänna budget.

1.   Om myndigheten vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning får allvarliga indikationer på möjliga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser som anges i bilaga II, ska den utse en oberoende utredningsgrupp inom den egna organisationen att utreda saken. Utredningsgruppen ska inte medverka eller ha medverkat i den direkta tillsynen av den utvalda ansvariga enhet som berörs, och den ska fullgöra sina funktioner oberoende av direktionen. Myndigheten ska utarbeta interna förfaranden för att fastställa regler för urvalet av medlemmar i den oberoende utredningsgruppen, i synnerhet när det gäller dessa medlemmars kunskap, bakgrund, expertis och erfarenhet.

2.   Utredningsgruppen ska utreda de påstådda överträdelserna och därvid ta hänsyn till eventuella synpunkter som lämnas av de personer som är föremål för utredning samt lämna in en fullständig akt med sina iakttagelser till direktionen.

För att utföra sina uppgifter kan utredningsgruppen begära information i enlighet med artikel 17 och genomföra utredningar och inspektioner på plats i enlighet med artiklarna 18 och 19.

När utredningsgruppen utför sina uppgifter ska den ha tillgång till alla handlingar och all information som den gemensamma tillsynsgruppen samlat in i sin tillsynsverksamhet.

3.   När utredningen är avslutad och innan ärendeakten med iakttagelserna lämnas in till direktionen, ska utredningsgruppen ge de personer som är föremål för utredning möjlighet att yttra sig i de frågor som utreds. Utredningsgruppen ska grunda sina iakttagelser uteslutande på sakförhållanden som de personer som är föremål för utredning har fått möjlighet att lämna synpunkter på.

Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt ut under utredningar enligt den här artikeln.

4.   När utredningsgruppen lämnar in ärendeakten med iakttagelser till direktionen ska den underrätta de personer som är föremål för utredning om detta faktum. De personer som är föremål för utredning ska ha rätt att få tillgång till ärendeakten, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till ärendeakten ska inte omfatta konfidentiell information som berör tredje parter.

5.   På grundval av ärendeakten med utredningsgruppens iakttagelser och, om de berörda personerna begär det, efter att ha hört de personer som är föremål för utredning i enlighet med artikel 24.1, ska direktionen avgöra om en eller flera av de överträdelser som anges i bilaga II har begåtts av de personer som är föremål för utredning, och i sådana fall ska direktionen ålägga en sanktionsavgift i enlighet med artikel 22 och tillämpa en administrativ åtgärd i enlighet med artikel 21 utöver eller i stället för att ålägga en sanktionsavgift.

6.   Utredningsgruppen ska inte delta i direktionens överläggningar eller på annat sätt ingripa i direktionens beslutsprocess.

7.   Kommissionen ska anta ytterligare förfaranderegler för utövande av befogenheten att ålägga sanktionsavgifter eller löpande viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister och indrivning av sanktionsavgifter eller löpande viten, och ska även anta detaljerade regler om preskriptionstiden när det gäller åläggande och verkställighet av sanktioner.

De regler som avses i första stycket ska antas genom delegerade akter som kompletterar denna förordning, i enlighet med artikel 100.

Kommissionen ska anta de delegerade akter som avses i andra stycket senast den 1 januari 2027.

8.   Myndigheten ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning får allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som utgör straffbara handlingar. Dessutom ska myndigheten inte ålägga sanktionsavgifter eller löpande viten i fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell rätt.

1.   Myndigheten och de finansiella tillsynsorganen ska anta en ordning för kommunikation inom tillsynssystemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet gällande vilket eller vilka språk som ska användas.

2.   Varje handling som lämnas in till myndigheten av en utvald ansvarig enhet eller varje annan juridisk eller fysisk person som i sig är föremål för myndighetens tillsynsförfaranden får vara upprättad på något av unionens officiella språk som valts av den berörda ansvariga enheten eller den berörda fysiska eller juridiska personen.

3.   Myndigheten, de utvalda ansvariga enheterna och varje annan juridisk eller fysisk person som i sig är föremål för myndighetens tillsynsförfaranden får komma överens om att använda sig av enbart ett av unionens officiella språk i sin skriftliga kommunikation, däribland när det gäller myndighetens tillsynsbeslut.

4.   Om en överenskommelse om användning av endast ett språk enligt punkt 3 senare upphävs, ska detta endast påverka de aspekter av myndighetens tillsynsförfarande som ännu inte har genomförts.

5.   Om en deltagare i en muntlig förhandling begär att bli hörd på ett annat av unionens officiella språk än det som används i myndighetens tillsynsförfarande måste detta meddelas myndigheten i tillräckligt god tid så att den kan vidta nödvändiga åtgärder.

1.   Myndigheten ska göra periodiska bedömningar av vissa eller alla verksamheter som utförs av en, flera eller alla finansiella tillsynsorgan, samt av deras verktyg och resurser. Som en del av varje bedömning ska myndigheten bedöma i vilken utsträckning ett finansiellt tillsynsorgan utför sina uppgifter i enlighet med direktiv (EU) 2024/1640 och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa enhetliga tillsynsstandarder och enhetlig tillsynspraxis på hög nivå. Bedömningarna ska ta hänsyn till hur harmoniserade tillsynsmetoderna är och för detta ändamål inbegripa en översyn av tillämpningen av hela eller en del av metoden för tillsyn över bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utarbetats enligt artikel 8 och omfatta alla finansiella tillsynsorgan i en enda bedömningscykel. Direktionen ska, efter samråd med styrelsen i tillsynssammansättning, anta en plan för bedömningscykeln. Styrelsen får med två tredjedelars majoritet bland sina ledamöter begära att direktionen antar en ny plan. Längden på varje bedömningscykel ska fastställas av myndigheten och inte vara längre än sju år.

Myndigheten ska utarbeta metoder för att möjliggöra en konsekvent bedömning av och jämförelse mellan de finansiella tillsynsorgan som granskas inom samma cykel. I slutet av varje bedömningscykel ska myndigheten vidarebefordra sina resultat till Europaparlamentet och rådet.

2.   Bedömningarna ska utföras av myndighetens personal och, efter en öppen inbjudan att anmäla intresse för deltagande, av personal vid finansiella tillsynsorgan som inte är föremål för översyn, på frivillig basis. I bedömningarna ska i förekommande fall vederbörlig hänsyn tas till de utvärderingar, bedömningar eller rapporter som utarbetats av internationella organisationer och mellanstatliga organ med kompetens på området för förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism. I bedömningarna får vederbörlig hänsyn även tas till den information som ingår i den centrala databas för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som upprättats enligt artikel 11.

3.   Myndigheten ska utarbeta en rapport med resultaten av varje bedömning. Ett utkast till rapport ska lämnas för synpunkter till det finansiella tillsynsorgan som är föremål för bedömningen, innan den behandlas av styrelsen i tillsynssammansättning. Inom en tidsfrist som fastställs av myndigheten ska det finansiella tillsynsorgan som är föremål för bedömningen lämna synpunkter på utkastet till rapport. Slutrapporten ska antas av direktionen med hänsyn till synpunkter från styrelsen i tillsynssammansättning. Direktionen ska säkerställa överensstämmelse i tillämpningen av bedömningsmetoden. Rapporten ska omfatta redogörelser och anvisningar för särskilda uppföljningsåtgärder som ska vidtas av det finansiella tillsynsorgan som är föremål för bedömningen och vilka som ett resultat av denna bedömning anses lämpliga, proportionella och nödvändiga. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av styrelsens riktlinjer och rekommendationer. Uppföljningsåtgärderna får också antas i form av enskilda rekommendationer från direktionen. Dessa enskilda uppföljningsåtgärder ska endast offentliggöras med det berörda finansiella tillsynsorganets medgivande, och endast i sammanfattad eller aggregerad form, så att enskilda finansiella institut inte kan identifieras. Den offentliggjorda versionen av rapporten får inte innehålla konfidentiella uppgifter eller hänvisningar till specifika finansiella tillsynsorgan.

4.   Finansiella tillsynsorgan ska göra sitt yttersta för att följa de särskilda uppföljningsåtgärder som riktas till dem till följd av bedömningen. Finansiella tillsynsorgan ska när så är tillämpligt regelbundet informera myndigheten om vilken typ av åtgärder de har vidtagit som svar på den rapport som avses i punkt 3.

1.   Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter och utan att det påverkar befogenheterna hos berörda finansiella tillsynsorgan säkerställa att tillsynskollegierna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inom finanssektorn inrättas och fungerar konsekvent vad gäller icke utvalda ansvariga enheter som har etableringar i flera medlemsstater i enlighet med artikel 49 i direktiv (EU) 2024/1640. I detta syfte kan myndigheten göra följande:

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska myndighetens personal ha full rätt att delta i tillsynskollegierna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och kunna delta i deras verksamhet, inbegripet vid inspektioner på plats, som genomförs gemensamt av minst två finansiella tillsynsorgan.

1.   Finansiella tillsynsorgan ska meddela myndigheten om en situation uppstår där en icke utvald ansvarig enhets efterlevnad av förordning (EU) 2024/1624, förordning (EU) 2023/1113, andra rättsliga bestämmelser som antagits för genomförandet av dessa förordningar eller administrativa akter som utfärdats av ett tillsynsorgan, och dess exponering för risker som rör penningtvätt och finansiering av terrorism försämras snabbt och avsevärt, i synnerhet om en sådan försämring kan inverka negativt på flera medlemsstater eller unionen som helhet eller undergräva integriteten i unionens finansiella system.

2.   Om myndigheten får indikationer på att en icke utvald ansvarig enhet begår allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser kan den begära att dess finansiella tillsynsorgan

I detta sammanhang får myndigheten också vid behov begära att en icke utvald ansvarig enhets finansiella tillsynsorgan antar ett enskilt beslut riktat till den enheten och som ålägger den att vidta alla nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt direkt tillämplig unionsrätt eller enligt nationell rätt i den utsträckning denna införlivar direktiv eller utnyttjar de alternativ som medlemsstaterna beviljas genom unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa viss praxis. De begäranden som avses i den här punkten får inte förhindra pågående tillsynsarbete som utförs av det finansiella tillsynsorgan som begäran riktas till.

3.   En begäran enligt punkt 2 får inledas om myndigheten har indikationer på en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse

4.   Det berörda finansiella tillsynsorganet ska rätta sig efter en begäran som riktas till den i enlighet med punkt 2 och så snart som möjligt och senast inom tio arbetsdagar från dagen för delgivningen av en sådan begäran underrätta myndigheten om de åtgärder som den har vidtagit eller avser att vidta i detta avseende.

5.   Om en begäran som avses i punkt 2 inte tillmötesgås eller om information om de åtgärder som det finansiella tillsynsorganet har vidtagit eller avser att vidta för att tillmötesgå begäran inte tillhandahålls myndigheten inom tio arbetsdagar från datumet för delgivningen av begäran, kan myndigheten begära att kommissionen beviljar tillstånd för tillfällig överföring av de berörda uppgifter och befogenheter som avses i artiklarna 5.2 och 6.1 i fråga om direkt tillsyn av den icke utvalda ansvariga enheten från det berörda finansiella tillsynsorganet till myndigheten.

6.   En begäran från myndigheten till kommissionen enligt punkt 5 ska innehålla följande:

7.   På grundval av den information som mottagits enligt punkt 6 ska kommissionen från det datum då den mottar begäran från myndigheten ha en månad på sig att fatta ett vederbörligen motiverat beslut om huruvida överföringen av de berörda uppgifterna och befogenheterna ska godkännas eller om den ska motsätta sig överföringen. Myndigheten ska underrättas om beslutet och därefter omedelbart vidarebefordra det till det finansiella tillsynsorganet och den icke utvalda ansvariga enheten. Europaparlamentet och rådet ska underrättas om beslutet.

8.   På den tionde arbetsdagen efter det att beslutet om godkännande av överföringen av uppgifter och befogenheter med avseende på den icke utvalda ansvariga enheten har delgivits myndigheten, ska den icke utvalda enheten anses vara en utvald ansvarig enhet i fråga om de uppgifter som avses i artikel 5.2 och de befogenheter som avses i artiklarna 6.1 och 17–23. Kommissionens beslut ska innehålla en tidsfrist för utövandet av dessa uppgifter och befogenheter, och när denna har löpt ut ska uppgifterna och befogenheterna återföras till det berörda finansiella tillsynsorganet.

9.   Efter samråd med det berörda finansiella tillsynsorganet får myndigheten lämna in en begäran till kommissionen om förlängning av tillämpningen av beslutet om godkännande av överföringen av uppgifter och befogenheter. Denna begäran ska lämnas in minst två månader innan den inledande perioden löper ut.

Den begäran som avses i första stycket ska åtföljas av följande:

Kommissionen ska anta ett beslut om huruvida en förlängning ska beviljas inom den tidsfrist som anges i punkt 7. En förlängning beviljad enligt den här punkten får beviljas endast en gång.

1.   Myndigheten får på begäran av en eller flera finansiella tillsynsorgan enligt artikel 46, 47, 49 eller 54 i direktiv (EU)2024/1640 bistå finansiella tillsynsorgan med att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 3, 4 och 5 i den här artikeln, eller i andra situationer där ett finansiellt tillsynsorgan motsätter sig förfarandet eller innehållet i ett annat finansiellt tillsynsorgans åtgärd, planerade åtgärd eller uteblivna åtgärd, i den mån den påverkar det finansiella tillsynsorganets egna tillsynsuppgifter och tillsynsansvar i förhållande till en viss icke utvald ansvarig enhet eller flera icke utvalda ansvariga enheter.

2.   I andra fall än de som omfattas av artiklarna 46, 47, 49 och 54 i direktiv (EU) 2024/1640 ska ett finansiellt tillsynsorgan utan onödigt dröjsmål begära bistånd från myndigheten om en bestämmelse i unionsrätten kräver att detta finansiella tillsynsorgan tillsammans med ett annat finansiellt tillsynsorgan ingår en överenskommelse, ett arrangemang eller någon annan form av etablerat eller formaliserat samarbete som rör tillsynen av specifika icke utvalda ansvariga enheter, och något av följande inträffar:

3.   Direktionen ska bedöma varje begäran som avses i punkterna 1 och 2 och underrätta de berörda parterna om den anser att begäran är motiverad och avser att tillmötesgå den i enlighet med den här artikeln.

4.   Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de finansiella tillsynsorganen med beaktande av relevanta tidsfrister som föreskrivs i unionsrätten och av hur komplex och brådskande frågan är. Under förlikningsskedet ska myndigheten agera som medlare. Myndigheten ska vid behov eller om detta föreskrivs i unionsrätten avge ett yttrande om hur meningsskiljaktigheten ska lösas.

5.   Om de finansiella tillsynsorganen inte når en överenskommelse under det förlikningsskede som avses i punkt 4, eller om de underlåter att följa det yttrande som myndigheten avgett, får myndigheten ålägga dessa tillsynsorgan att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd för att lösa frågan och säkerställa överensstämmelse med unionsrätten. Myndighetens beslut ska vara bindande för de finansiella tillsynsorganen. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de finansiella tillsynsorganen återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder sina befogenheter enligt tillämplig unionsrätt.

6.   Myndigheten ska underrätta de finansiella tillsynsorganen om att förfarandena enligt punkterna 4 och 5 har avslutats, när så är tillämpligt tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 5.

7.   Alla åtgärder som de finansiella tillsynsorganen vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 5 ska vara förenliga med ett sådant beslut.

8.   I den rapport som avses i artikel 84 ska myndighetens ordförande ange arten och typen av meningsskiljaktigheter mellan de finansiella tillsynsorganen, de överenskommelser som nåtts och de beslut som fattats för att lösa meningsskiljaktigheterna.

1.   Om ett finansiellt tillsynsorgan inte har tillämpat de åtgärder som fastställs i direktiv (EU)2024/1640 eller de bestämmelser i nationell rätt som införlivar det direktivet, eller har tillämpat åtgärder på ett sätt som framstår som en överträdelse av unionsrätten som leder till systematiska brister i dess tillsyn vilka påverkar flera ansvariga enheter och undergräver effektiviteten i tillsynssystemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, ska myndigheten agera i enlighet med de befogenheter som anges i punkterna 2, 3 och 4.

2.   Myndigheten får på eget initiativ inleda en utredning av en potentiell överträdelse av unionsrätten enligt punkt 1 om den har en indikation på en sådan överträdelse på grundval av välunderbyggd information som samlats in av myndigheten när den utfört sina uppgifter enligt denna förordning.

Myndigheten får också utreda en påstådd överträdelse eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten efter en väl underbyggd begäran från en eller flera finansiella tillsynsorgan, Europaparlamentet eller kommissionen.

Om en utredning av en potentiell överträdelse av unionsrätten har begärts enligt första eller andra stycket ska myndigheten vederbörligen informera den part som lämnat in begäran om hur den avser att gå vidare med ärendet och om huruvida en utredning av den påstådda överträdelsen är motiverad. Om myndigheten beslutar att gå vidare med en utredning ska den först informera det berörda finansiella tillsynsorganet.

3.   Det finansiella tillsynsorgan som är föremål för en utredning enligt punkt 2 ska utan dröjsmål förse myndigheten med all information som den begär för sin utredning, inbegripet hur de akter som avses i punkt 1 tillämpas i enlighet med unionsrätten.

4.   Om det anses lämpligt och nödvändigt får myndigheten också, efter att ha informerat det finansiella tillsynsorgan som är föremål för utredning, ge alla andra finansiella tillsynsorgan möjlighet att översända information till myndigheten som de anser vara relevant eller direkt rikta en vederbörligen motiverad begäran om information till andra finansiella tillsynsorgan. Mottagarna av en sådan begäran ska utan onödigt dröjsmål förse myndigheten med tydlig, korrekt och fullständig information.

5.   Myndigheten får senast inom sex månader från den dag då den inledde sin utredning till det finansiella tillsynsorgan som är föremål för utredning rikta en rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för efterlevnad av unionsrätten.

Innan myndigheten utfärdar en sådan rekommendation ska den samverka med det finansiella tillsynsorganet om den anser att sådan samverkan är lämplig för att åtgärda systematiska brister i tillsynen som leder till överträdelser av unionsrätten, i ett försök att enas om vilka åtgärder som krävs för efterlevnad av unionsrätten.

Det finansiella tillsynsorganet ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa efterlevnad av unionsrätten.

6.   Om det finansiella tillsynsorganet inte har rättat sig efter unionsrätten inom en månad från dagen för mottagandet av myndighetens rekommendation får kommissionen, efter att ha underrättats om detta av myndigheten eller på eget initiativ, avge ett formellt yttrande med krav på det finansiella tillsynsorganet att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter unionsrätten. Kommissionens formella yttrande ska beakta myndighetens rekommendation.

Kommissionen ska avge ett sådant formellt yttrande inom tre månader från det datum då rekommendationen antogs. Kommissionen kan förlänga denna tidsfrist med en månad.

Myndigheten och det finansiella tillsynsorganet ska förse kommissionen med all nödvändig information.

7.   Det finansiella tillsynsorganet ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av det formella yttrande som avses i punkt 6, underrätta kommissionen och myndigheten om de åtgärder det har vidtagit eller avser att vidta för att rätta sig efter det formella yttrandet. När det finansiella tillsynsorganet vidtar åtgärder med avseende på frågor som är föremål för ett formellt yttrande ska det rätta sig efter det formella yttrandet.

1.   Myndigheten ska periodiskt genomföra inbördes utvärderingar av hela eller delar av verksamheten inom icke-finansiella tillsynsorgan och de offentliga myndigheter som avses i artikel 52 i direktiv (EU) 2024/1640 för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Myndigheten ska utarbeta metoder för objektiv bedömning och jämförelse av de icke-finansiella tillsynsorgan som utvärderas. Under planeringen och genomförandet av bedömningar ska i förekommande fall vederbörlig hänsyn tas till de utvärderingar, bedömningar och rapporter som utarbetats av internationella organisationer och mellanstatliga organ med kompetens på området för förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism. I bedömningarna kan vederbörlig hänsyn även tas till den information som ingår i den centrala databas för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som upprättats enligt artikel 11 i denna förordning.

I de metoder som avses i första stycket ska hänsyn tas till tillsynsramens särdrag i fall där tillsynen anförtros självreglerande organ, inbegripet rollen för den offentliga myndighet som ansvarar för tillsynen över dessa organ enligt artikel 52 i direktiv (EU) 2024/1640 och tillsynsorganens särdrag i dessa fall.

2.   Inbördes utvärderingar ska utföras av myndighetens personal tillsammans med relevant personal från de icke-finansiella tillsynsorganen och av de offentliga myndigheter som avses i artikel 52 i direktiv (EU) 2024/1640.

3.   Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta bedömningar av följande:

4.   Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Denna rapport från inbördes utvärderingar ska utarbetas gemensamt av personal från myndigheten och relevant personal från de icke-finansiella tillsynsorgan och av de offentliga myndigheter som avses i artikel 52 i direktiv (EU) 2024/1640 som medverkat i den inbördes utvärderingen och antas av direktionen efter det att denna mottagit synpunkter från styrelsen i tillsynssammansättning om i vilken mån tillämpningen av metoden är samstämmig med andra rapporter från inbördes utvärderingar. Rapporten ska omfatta redogörelser och anvisningar för uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionella och nödvändiga som ett resultat av den inbördes utvärderingen. Dessa uppföljningsåtgärder får antas i form av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 54 och yttranden enligt artikel 55 i denna förordning. De icke-finansiella tillsynsorganen och de offentliga myndigheter som avses i artikel 52 i direktiv (EU) 2024/1640 ska göra sitt yttersta för att följa utfärdade riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 54.3 i denna förordning.

5.   Myndigheten ska offentliggöra resultatet av den inbördes utvärderingen på sin webbplats och underrätta åtminstone Europaparlamentet om detta resultat. Den ska avge ett yttrande till kommissionen om den anser, med beaktande av resultatet från den inbördes utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, att ytterligare harmonisering av unionsreglerna för ansvariga enheter inom den icke-finansiella sektorn eller för icke-finansiella tillsynsorgan skulle vara nödvändig ur unionens synvinkel.

6.   Två år efter offentliggörandet av rapporten från den inbördes utvärderingen ska myndigheten ta fram en uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas gemensamt av personal från myndigheten och relevant personal från de icke-finansiella tillsynsorgan som medverkat i den inbördes utvärderingen och antas av direktionen efter att denna mottagit synpunkter från styrelsen i tillsynssammansättning om i vilken mån tillämpningen av metodiken i rapporten är samstämmig med andra rapporter från inbördes utvärderingar. Uppföljningsrapporten ska omfatta en bedömning av hur adekvata och ändamålsenliga de åtgärder är som de icke-finansiella tillsynsorgan som varit föremål för den inbördes utvärderingen vidtagit som svar på uppföljningsåtgärderna i rapporten om den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra uppföljningsrapportens resultat på sin webbplats.

7.   För tillämpningen av den här artikeln ska direktionen vartannat år anta en arbetsplan för den inbördes utvärderingen efter samråd med styrelsen i tillsynssammansättning. Denna arbetsplan för den inbördes utvärderingen ska återspegla erfarenheterna från tidigare förfaranden för inbördes utvärdering och diskussionerna i styrelsen i tillsynssammansättning. Styrelsen i tillsynssammansättning får med två tredjedelars majoritet bland sina ledamöter begära att direktionen antar en ny plan. Arbetsplanen för den inbördes utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet och ingå i det samlade programdokumentet som avses i artikel 65. I brådskande fall eller vid oförutsedda händelser får myndigheten besluta att genomföra ytterligare inbördes utvärderingar.

8.   Om inbördes utvärderingar avser tillsynsverksamhet som i en eller flera medlemsstater utförs av självreglerande organ ska den inbördes utvärderingen omfatta en bedömning av de åtgärder som vidtagits enligt artikel 52 i direktiv (EU) 2024/1640 av den offentliga myndighet som ansvarar för övervakning av dessa organ för att säkerställa att de utför sina uppgifter på ett adekvat och effektivt sätt.

9.   Om inbördes utvärderingar avser tillsynsverksamhet som i en eller flera medlemsstater utförs av självreglerande organ ska dessa självreglerande organ inte vara skyldiga att delta. Om de emellertid uttrycker ett intresse för att delta i en inbördes utvärdering ska personal vid dessa organ som anförtrotts tillsynsuppgifter tillåtas delta i den inbördes utvärderingen.

1.   Inom ramen för myndighetens befogenheter och utan att det påverkar befogenheterna hos relevanta icke-finansiella tillsynsorgan enligt artikel 50 i direktiv (EU) 2024/1640 ska myndigheten bistå vid inrättandet och driften av tillsynskollegier för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inom den icke-finansiella sektorn när det gäller ansvariga enheter inom den icke-finansiella sektorn som har etableringar i flera medlemsstater i enlighet med den artikeln.

2.   För tillämpningen av punkt 1 får myndigheten

3.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska myndighetens personal ha full rätt att delta i tillsynskollegierna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Efter överenskommelse med de berörda icke-finansiella tillsynsorganen ska myndighetens personal kunna delta i den verksamhet inom kollegiet som utförs gemensamt av två eller flera icke-finansiella tillsynsorgan, inbegripet inspektioner på plats av de ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn, med undantag för de som omfattas av artikel 3.3 a och b i förordning (EU) 2024/1624.

1.   Om myndigheten har skäl att misstänka att ett icke-finansiellt tillsynsorgan eller en offentlig myndighet som övervakar de självreglerande organ som avses i artikel 52 i direktiv (EU) 2024/1640 inte har tillämpat de unionsakter eller den nationella lagstiftning som avses i artikel 1.2 i denna förordning, eller har tillämpat dem på ett sätt som framstår som en överträdelse av unionsrätten, ska den informera det berörda tillsynsorganet eller den berörda offentliga myndigheten om dessa misstänkta överträdelser och utreda dem.

Vid tillämpningen av första stycket får myndigheten agera på begäran av ett eller flera icke-finansiella tillsynsorgan, en eller flera offentliga myndigheter, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen, eller på eget initiativ, även när en sådan åtgärd grundar sig på väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer enligt artikel 90.

2.   Myndigheten ska av det berörda tillsynsorganet eller den berörda offentliga myndigheten kunna begära all information som den anser vara nödvändig för sin utredning, inbegripet information om hur de unionsakter eller den nationella lagstiftning som avses i artikel 1.2 i denna förordning tillämpas i enlighet med unionsrätten, men med undantag för information som omfattas av konfidentialitet vid juridisk rådgivning, såvida inte undantagen i artikel 21.2 andra stycket och artikel 70.2 andra stycket i förordning (EU) 2024/1624 och i artikel 52.3 a i direktiv (EU) 2024/1640 är tillämpliga.

Det berörda tillsynsorganet eller den berörda offentliga myndigheten ska utan dröjsmål förse myndigheten med den begärda informationen.

Om den begärda informationen från det berörda tillsynsorganet eller den berörda offentliga myndigheten har visat sig eller bedöms vara otillräcklig för att erhålla den information som anses nödvändig för att kunna utreda den misstänkta överträdelsen, får myndigheten, efter att ha informerat det berörda tillsynsorganet eller den berörda offentliga myndigheten, rikta en vederbörligt motiverad begäran om information direkt till andra tillsynsorgan eller offentliga myndigheter som övervakar självreglerande organ.

Mottagaren av en sådan begäran ska utan onödigt dröjsmål förse myndigheten med tydlig, korrekt och fullständig information.

3.   Myndigheten får senast inom sex månader från det att den inledde sin utredning rikta en rekommendation till det berörda tillsynsorganet eller den offentliga myndigheten i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för att åtgärda den fastställda överträdelsen.

Innan myndigheten utfärdar en sådan rekommendation ska den samverka med det berörda tillsynsorganet eller offentliga myndigheten om den anser att sådan samverkan är lämplig för att åtgärda överträdelsen, i ett försök att enas om vilka åtgärder som krävs för detta ändamål.

Det berörda tillsynsorganet eller den berörda offentliga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de åtgärder som det eller den har vidtagit, eller avser att vidta, för att åtgärda överträdelsen.

4.   Om tillsynsorganet eller den offentliga myndigheten inte har åtgärdat den konstaterade överträdelse som avses i punkt 3 första stycket inom en månad från mottagandet av myndighetens rekommendation ska myndigheten utfärda en varning med detaljerade uppgifter om överträdelsen och vilka åtgärder som ska vidtas av dem som varningen riktar sig till för att mildra dess effekter.

Den varning som avses i första stycket ska riktas till följande organ:

5.   Så snart det berörda tillsynsorganet eller den berörda offentliga myndigheten har åtgärdat överträdelsen ska myndigheten informera mottagarna av den varning som avses i punkt 4 om att överträdelsen har åtgärdats och att de riskreducerande åtgärderna har upphört.

1.   Myndigheten får på begäran av ett eller flera icke-finansiella tillsynsorgan enligt artikel 46, 47, 50 eller 54 i direktiv (EU) 2024/1640 bistå icke-finansiella tillsynsorgan med att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 3 och 4 i den här artikeln, eller i andra situationer där ett icke-finansiellt tillsynsorgan är av en annan mening om förfarandet eller innehållet i ett annat icke-finansiellt tillsynsorgans åtgärd, planerade åtgärd eller uteblivna åtgärd, i den mån den påverkar myndighetens egna tillsynsuppgifter och tillsynsansvar i förhållande till en viss ansvarig enhet eller flera ansvariga enheter.

2.   I andra fall än de som omfattas av artikel 46, 47, 50 och 54 i direktiv (EU) 2024/1640 ska ett icke-finansiellt tillsynsorgan utan onödigt dröjsmål begära bistånd från myndigheten om en bestämmelse i unionsrätten kräver att detta icke-finansiella tillsynsorgan tillsammans med ett annat icke-finansiellt tillsynsorgan eller andra icke-finansiella tillsynsorgan ingår en överenskommelse, ett arrangemang eller någon annan form av etablerat eller formaliserat samarbete som rör tillsynen av specifika ansvariga enheter, och något av följande inträffar:

3.   Direktionen ska bedöma varje begäran som avses i punkterna 1 och 2 och underrätta de berörda parterna om den anser att begäran är motiverad och avser att tillmötesgå den i enlighet med den här artikeln.

4.   Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de icke-finansiella tillsynsorganen med beaktande av relevanta tidsfrister som föreskrivs i unionsrätten och av hur komplex och brådskande frågan är. Under förlikningsskedet ska myndigheten agera som medlare. Myndigheten ska vid behov eller om detta föreskrivs i unionsrätten avge ett yttrande om hur meningsskiljaktigheten ska lösas.

1.   Myndigheten ska ansvara för att säkerställa ett effektivt och konsekvent samarbete mellan finansunderrättelseenheter inom ramen för stöd- och samordningsmekanismen för finansunderrättelseenheter. I detta syfte ska myndigheten stödja och samordna finansunderrättelseenheternas verksamhet.

2.   Myndigheten och finansunderrättelseenheterna ska vara skyldiga att samarbeta lojalt, även när det gäller gemensamma analyser som stöds eller initieras av myndigheten, och vara skyldiga att utbyta information som är nödvändig för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppgifter.

3.   Myndigheten ska ha särskilda personalresurser, finansiella resurser och it-resurser för att stödja de uppgifter som avses i artikel 5.5 och ska vid behov säkerställa organisatorisk åtskillnad mellan den personal som arbetar med dessa uppgifter och den personal som utför de uppgifter som rör myndighetens tillsynsverksamhet.

En finansunderrättelseenhet får underrätta myndigheten om en annan finansunderrättelseenhet underlåter att samarbeta. I detta fall ska myndigheten agera som medlare.

1.   Myndigheten ska fastställa metoder och kriterier för urval och prioritering av fall som är relevanta för genomförandet av gemensamma analyser i enlighet med artikel 32 i direktiv (EU) 2024/1640, som ska biträdas av myndigheten.

2.   För tillämpningen av punkt 1 ska myndigheten årligen utarbeta en förteckning över prioriterade områden för genomförande av gemensamma analyser. Förteckningen kan ses över om nya prioriterade områden fastställs.

3.   Om en finansunderrättelseenhet i en medlemsstat, enligt artikel 32 i direktiv (EU) 2024/1640 och med beaktande av de kriterier som avses i punkt 1 i den här artikeln, identifierar ett möjligt behov av gemensam analys tillsammans med en eller flera finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater ska den meddela detta till myndigheten.

Myndigheten ska registrera alla meddelanden som mottagits enligt första stycket i den här punkten och bedöma ärendets relevans i enlighet med de metoder och kriterier som avses i punkt 1. Om myndigheten bedömer att ärendet är relevant ska den inom fem dagar från det första meddelandet informera finansunderrättelseenheter i alla berörda medlemsstater och inbjuda dem att delta i den gemensamma analysen. I detta syfte ska myndigheten använda säkra kommunikationskanaler. Finansunderrättelseenheter i alla berörda medlemsstater ska överväga att delta i den gemensamma analysen.

4.   Om minst en annan finansunderrättelseenhet samtycker till att delta i den gemensamma analysen ska myndigheten säkerställa att den gemensamma analysen inleds inom 20 dagar från datumet för den första bedömning som avses i punkt 3 andra stycket, såvida inte ärendets brådskande karaktär motiverar en kortare tidsfrist.

5.   Om en finansunderrättelseenhet avstår från att delta i en gemensam analys ska den redogöra skriftligen för anledningen till detta inom fem dagar från datumet för inbjudan. Myndigheten ska utan dröjsmål lämna denna redogörelse till den finansunderrättelseenhet som identifierat behovet av gemensam analys.

6.   Med uttryckligt samtycke från samtliga finansunderrättelseenheter som deltar i den gemensamma analysen ska de anställda hos myndigheten som bistår vid den gemensamma analysen beviljas åtkomst till alla uppgifter som rör föremålet för ärendet och kunna behandla dem för att bistå vid den gemensamma analysen.

Om en finansunderrättelseenhet vägrar att ge myndighetens personal tillgång till uppgifter som rör föremålet för ärendet ska den säkerställa att informationen tillhandahålls på ett annat sätt, som inte hindrar myndighetens personal från att tillhandahålla operativt stöd till den gemensamma analysen eller på annat sätt undergräver dess förmåga att tillhandahålla sådant stöd i praktiken.

Om flera finansunderrättelseenheter vägrar att bevilja tillgång till de uppgifter som rör föremålet för ärendet ska myndigheten göra en ny bedömning av huruvida de uppgifter som dess personal skulle utföra motiverar dess stöd för den gemensamma analysen och överväga att rekommendera att den gemensamma analysen utförs utan dess stöd i stället.

7.   Myndigheten ska tillhandahålla alla nödvändiga resurser i form av verktyg och operativt stöd för genomförande av den gemensamma analysen i enlighet med utarbetade metoder och förfaranden. Myndigheten ska särskilt upprätta en särskild och säker kommunikationskanal för den gemensamma analysen och bistå med lämplig teknisk samordning, inbegripet it-stöd liksom budget- och logistikstöd.

8.   Efter uttryckligt samtycke från alla finansunderrättelseenheter som deltar i den gemensamma analysen ska den personal vid myndigheten som bistår vid den gemensamma analysen ha rätt att på grundval av ett system med träff/ingen träff samköra uppgifterna från dessa finansunderrättelseenheter med uppgifter som gjorts tillgängliga av andra finansunderrättelseenheter och unionens organ och byråer inom ramen för deras respektive mandat.

Vid en träff ska myndigheten dela med sig av den information som gav upphov till träffen till alla finansunderrättelseenheter som deltar i den gemensamma analysen i den utsträckning som uppgiftslämnaren har gett tillstånd till att dela informationen och informationen är nödvändig för att genomföra den gemensamma analysen.

Vid tillämpningen av den här punkten ska myndigheten använda ett system som utformats för samkörning av information som är relevant för att förhindra penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism på ett proportionerligt sätt. Detta system ska säkerställa en säkerhets- och sekretessnivå som står i proportion till typen och omfattningen av den samkörda informationen. I de metoder och förfaranden som ska fastställas för genomförandet av de gemensamma analyserna enligt artikel 43.1 och i de samarbetsarbetsarrangemang som ska ingås enligt artikel 94.2 ska metoderna för att genomföra samkörningen på grundval av ett system med träff/ingen träff som avses i första stycket i den här punkten anges.

1.   Om resultaten av en gemensam analys visar att det finns rimliga skäl att misstänka att penningtvätt eller annan brottslig verksamhet pågår eller har ägt rum i fråga om vilken Eppo skulle kunna utöva sina befogenheter i enlighet med artiklarna 22, 25.2 och 25.3 i förordning (EU) 2017/1939, ska myndigheten utan onödigt dröjsmål rapportera resultaten av den gemensamma analysen och all ytterligare relevant information till Eppo.

2.   Myndigheten ska i samråd med Eppo utarbeta utkast till tekniska standarder för genomförande för att specificera det format som ska användas av myndigheten för rapportering av informationen till Eppo.

Myndigheten ska överlämna dessa utkast till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 27 juni 2026.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 53.

3.   Om resultaten av den gemensamma analysen visar att det finns rimliga skäl att misstänka att penningtvätt eller annan brottslig verksamhet pågår eller har ägt rum i fråga om vilken Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) skulle kunna utöva sina befogenheter i enlighet med artikel 8 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, ska myndigheten överföra resultaten av den gemensamma analysen och all ytterligare relevant information till Olaf.

4.   Efter uttryckligt samtycke från alla finansunderrättelseenheter som deltar i den gemensamma analysen och om resultaten av den gemensamma analysen visar att det finns rimliga skäl att misstänka att ett brott har begåtts för vilket Europol skulle kunna utöva sina befogenheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 (38), ska myndigheten överföra resultaten av den gemensamma analysen och all ytterligare relevant information till Europol.

5.   Efter uttryckligt samtycke från alla finansunderrättelseenheter som deltar i den gemensamma analysen och om resultaten av den gemensamma analysen visar att det finns rimliga skäl att misstänka att ett brott har begåtts för vilket Eurojust skulle kunna utöva sina befogenheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 (39), ska myndigheten överföra resultaten av den gemensamma analysen och all ytterligare relevant information till Eurojust.

6.   Myndigheten, Eppo, Europol, Eurojust och Olaf får utbyta strategisk och annan icke-operativ information, såsom typologier och riskindikatorer, inom de områden som omfattas av deras behörighet.

Villkoren för det informationsutbyte som avses i första stycket ska fastställas i de samarbetsarbetsarrangemang som avses i artikel 94.

1.   Om myndigheten upptäcker ett potentiellt behov av att genomföra en gemensam analys enligt artikel 40 i denna förordning eller artikel 32 i direktiv (EU) 2024/1640 ska den informera de berörda finansunderrättelseenheterna om detta och begära att de deltar i den gemensamma analysen.

2.   De berörda finansunderrättelseenheterna ska utan onödigt dröjsmål informera myndigheten om sitt beslut avseende den begäran som avses i punkt 1, och därvid göra sitt bästa för att göra detta inom fem dagar från mottagandet av begäran.

3.   Om en finansunderrättelseenhet som har uppmanats att delta i den gemensamma analysen avslår en begäran från myndigheten enligt punkt 1, ska den utan onödigt dröjsmål informera myndigheten om skälen till sitt beslut, och därvid göra sitt bästa för att göra detta inom fem dagar från mottagandet av begäran.

1.   Myndigheten ska fastställa metoder och förfaranden för genomförande av gemensamma analyser, periodiskt se över dem och uppdatera dem när så krävs. Kraven på översyn och uppdatering ska också vara tillämplig för de metoder och kriterier som avses i artikel 40.1.

2.   De finansunderrättelseenheter som har deltagit eller på annat sätt medverkat i gemensamma analyser kan lämna synpunkter till myndigheten på hur analyserna genomförts, inbegripet synpunkter på myndighetens operativa stöd vid analysen samt synpunkter på analysresultaten, tillämpade metoder och förfaranden enligt punkt 1, de tillgängliga verktygen och samordningen mellan de deltagande finansunderrättelseenheterna. Synpunkter som betecknats som konfidentiella ska inte delas med andra finansunderrättelseenheter.

3.   På grundval av de synpunkter som avses i punkt 2 eller på eget initiativ kan myndigheten utfärda en uppföljningsrapport om genomförandet av den gemensamma analysen, inbegripet förslag till ändringar av metoder och förfaranden för genomförandet av den gemensamma analysen samt slutsatser om resultaten av den gemensamma analysen. Uppföljningsrapporten ska delas med alla finansunderrättelseenheter utan att konfidentiell eller skyddad information sprids. Slutsatser och rekommendationer med avseende på genomförandet av den gemensamma analysen ska delas med alla finansunderrättelseenheter som deltagit i denna gemensamma analys, och med alla andra finansunderrättelseenheter i den utsträckning dessa slutsatser och rekommendationer inte innehåller konfidentiell eller skyddad information.

1.   Finansunderrättelseenheten i varje medlemsstat ska utstationera en eller flera medlemmar ur sin personal vid myndigheten. Den nationella FIU-representanten ska ha myndighetens huvudkontor som sin sedvanliga arbetsplats.

2.   FIU-representanter ska ha status som anställda vid den utstationerande finansunderrättelseenheten, och detta gäller från det att de utses och under hela deras utstationering. Medlemsstaterna ska utse sin FIU-representant på grundval av bevisat omfattande relevant och praktisk erfarenhet av uppgifter på området för finansunderrättelseuppgifter. Representanten ska vara fortsatt underställd den utstationerande finansunderrättelseenhetens ledning och följa dess säkerhets- och konfidentialitetsregler, inbegripet relevant nationell rätt.

3.   Styrelsen i FIU-sammansättning får avvisa en person som har utsetts till FIU-representant om denna person inte uppfyller de kriterier som anges i punkt 2. Mandatet för FIU-representanter ska vara tre år och kan förnyas en gång efter godkännande från den utstationerande finansunderrättelseenheten.

4.   FIU-representanter ska bistå myndigheten i genomförandet av de uppgifter som anges i artikel 5.5. I detta syfte ska FIU-representanterna under utstationeringens löptid beviljas åtkomst till myndighetens data och information i den utsträckning som behövs för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

5.   FIU-representanter ska beviljas åtkomst till alla data som den utstationerande finansunderrättelseenheten har åtkomst till för att kunna genomföra de uppgifter som avses i artikel 5.5.

6.   Direktionen ska besluta om FIU-representanternas rättigheter och skyldigheter i förhållande till myndigheten, och därvid beakta den ståndpunkt som uttrycks av styrelsen i FIU-sammansättning. Finansunderrättelseenheterna ska säkerställa att deras FIU-representant iakttar dessa rättigheter och skyldigheter.

1.   För att främja samarbete mellan finansunderrättelseenheter och stödja deras verksamhet ska myndigheten, med beaktande av finansunderrättelseenheternas behov, främja gemensamma strategier, metoder och bästa praxis. Myndigheten ska också organisera och underlätta särskilt följande:

2.   En finansunderrättelseenhet får till myndigheten lämna en begäran om bistånd med koppling till finansunderrättelseenhetens uppgifter; i begäran ska anges vilken typ av bistånd den begär från myndighetens personal, från personalen vid en eller flera finansunderrättelseenheter eller en kombination av dessa. Den finansunderrättelseenhet som begär bistånd ska säkerställa att tillgång ges till all information och alla uppgifter som behövs för att kunna tillhandahålla biståndet. Myndigheten ska inneha och regelbundet uppdatera information inom finansunderrättelseenheternas specifika områden för expertis och förmåga när det gäller att tillhandahålla ömsesidigt bistånd med koppling till finansunderrättelseenheternas uppgifter.

3.   Myndigheten ska göra sitt yttersta för att tillhandahålla det begärda biståndet, inbegripet genom att överväga att använda sina egna personalresurser samt att samordna och underlätta bistånd från andra finansunderrättelseenheter på frivillig basis.

4.   I början av varje år ska myndighetens ordförande informera styrelsen i FIU-sammansättning om vilka personalresurser myndigheten kan tilldela för det bistånd som avses i punkt 2 i denna artikel. Om förändringar i tillgången på personalresurser sker på grundval av de uppgifter som avses i artikel 5.5 ska myndighetens ordförande informera styrelsen i FIU-sammansättning om detta.

1.   Myndigheten får underlätta en lösning i händelse av meningsskiljaktighet mellan två eller flera finansunderrättelseenheter i enskilda fall som rör samarbete, inbegripet informationsutbyte, enligt direktiv (EU) 2024/1640. Syftet med sådan medling ska vara att jämka samman isärgående synpunkter hos finansunderrättelseenheterna och att anta ett icke-bindande yttrande.

2.   Om en meningsskiljaktighet inte kan lösas genom direkt kontakt och dialog mellan de berörda finansunderrättelseenheterna ska myndigheten inleda ett medlingsförfarande på begäran av en eller flera av dessa finansunderrättelseenheter. Myndigheten får också på eget initiativ föreslå att ett medlingsförfarande ska inledas. Medling får endast genomföras med samtycke av alla berörda finansunderrättelseenheter.

3.   Medlingsförfarandet ska inledas inför styrelsen i FIU-sammansättning. Alla ledamöter i styrelsen i FIU-sammansättning, utom cheferna för de finansunderrättelseenheter som berörs av meningsskiljaktigheten, ska sträva efter att jämka samman synpunkterna hos de finansunderrättelseenheter som berörs av meningsskiljaktigheten och enas om ett icke-bindande yttrande. I förekommande fall får experter från kommissionen bjudas in att delta i medlingsförfarandet i egenskap av rådgivare.

4.   Styrelsen i FIU-sammansättning ska anta arbetsordningen för medlingsförfaranden, inbegripet de tillämpliga tidsfristerna.

5.   Om en finansunderrättelseenhet som berörs av en meningsskiljaktighet vägrar att delta i medlingsförfarandet ska den underrätta myndigheten och de andra finansunderrättelseenheter som berörs av meningsskiljaktigheten om skälen till sitt beslut inom den tidsfrist som anges i den arbetsordning som avses i punkt 4.

6.   Inom tre månader från antagandet av det icke-bindande yttrande som avses i punkt 3 ska de finansunderrättelseenheter som berörs av meningsskiljaktigheten rapportera till styrelsen i FIU-sammansättning om de åtgärder som de har vidtagit som svar på yttrandet eller, om de inte har vidtagit några åtgärder, om skälen till att de inte har gjort det.

1.   Myndigheten ska säkerställa att värdtjänster för FIU.net bedrivs på ett adekvat och säkert sätt utan avbrott samt säkerställa förvaltning, underhåll och utveckling av FIU.net. Myndigheten ska, med beaktande av finansunderrättelseenheternas behov, säkerställa att den mest avancerade och säkra tillgängliga tekniken används för FIU.net, efter en kostnads–nyttoanalys.

2.   Myndigheten ska säkerställa att FIU.net fungerar avbrottsfritt och är uppdaterat. Om det behövs stöd eller förstärkning vid informationsutbytet och samarbetet mellan finansunderrättelseenheter, och med utgångspunkt i dessa enheters behov, ska myndigheten ta fram och implementera eller på annat sätt tillgängliggöra uppgraderade eller ytterligare funktioner för FIU.net.

3.   Myndigheten ska även ansvara för följande uppgifter avseende FIU.net:

4.   För att kunna genomföra de uppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska myndigheten ha befogenhet att ingå rättsligt bindande avtal eller överenskommelser med tredje partens tjänsteleverantörer, efter lämpliga granskningar av deras säkerhetsstandarder.

5.   Myndigheten ska anta och införa de åtgärder som behövs för genomförande av de uppgifter som avses i den här artikeln, inbegripet en säkerhetsplan, en kontinuitetsplan och en katastrofplan för FIU.net.

6.   Styrelsen i FIU-sammansättning får enhälligt besluta att tillfälligt upphäva åtkomsten för en finansunderrättelseenhet, dess motsvarighet i ett tredjeland, eller ett unionsorgan eller en unionsbyrå, till FIU.net om den har skäl att anta att en sådan åtkomst skulle äventyra genomförandet av kapitel III i direktiv (EU) 2024/1640 och säkerheten och sekretessen för den information som innehas av finansunderrättelseenheter och som utbyts genom FIU.net-systemet, inbegripet när det finns farhågor om en finansunderrättelseenhets bristande oberoende och autonomi.

Om styrelsen i FIU-sammansättning antar ett beslut om att tillfälligt upphäva en finansunderrättelseenhets åtkomst till FIU.net, ska styrelsen fatta ett enhälligt beslut genom omröstning bland alla ledamöter i styrelsen i FIU-sammansättning, utom chefen för finansunderrättelseenheten i fråga.

Styrelsen i FIU-sammansättning ska fastställa kriterierna för tillfälligt upphävande av åtkomsten till FIU.net och anta en arbetsordning för ett sådant upphävande.

1.   Myndigheten ska inrätta en process för inbördes utvärdering av finansunderrättelseenheternas verksamhet enligt kapitel III i direktiv (EU) 2024/1640 för att stärka enhetligheten och effektiviteten i finansunderrättelseenheternas verksamhet och underlätta utbytet av bästa praxis mellan finansunderrättelseenheterna. Myndigheten ska utveckla metoder för att möjliggöra en objektiv bedömning av de utvärderade finansunderrättelseenheterna och även utarbeta en arbetsordning för genomförandet av inbördes utvärderingar.

I förekommande fall ska planeringen och genomförandet av inbördes utvärderingar ta vederbörlig hänsyn till de utvärderingar, bedömningar och rapporter som utarbetas av internationella organisationer och mellanstatliga organ med behörighet att förebygga och upptäcka penningtvätt, dess förbrott och finansiering av terrorism.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska myndigheten inrätta en grupp för inbördes utvärdering, som ska bestå av personal från myndigheten och företrädare från de finansunderrättelseenheter som deltar i den inbördes utvärderingen.

3.   Den inbördes utvärderingen av en finansunderrättelseenhets verksamhet ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta bedömningar av följande:

4.   Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Denna rapport från den inbördes utvärderingen ska utarbetas gemensamt av personal från myndigheten och den berörda personalen från de finansunderrättelseenheter som ingår i gruppen för inbördes utvärdering och ska antas av direktionen efter att denna mottagit synpunkter från styrelsen i FIU-sammansättning om i vilken mån tillämpningen av metoden är samstämmig med andra rapporter från inbördes utvärderingar. Rapporten ska inkludera identifierad god praxis och, i förekommande fall, de uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionella och nödvändiga som ett resultat av den inbördes utvärderingen. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 54 och ett yttrande enligt artikel 55. Finansunderrättelseenheterna ska göra sitt yttersta för att följa utfärdade riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 54.

5.   Myndigheten ska offentliggöra resultatet av den inbördes utvärderingen på sin webbplats och avge ett yttrande till kommissionen om den anser, med beaktande av resultatet från den inbördes utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, att ytterligare harmonisering av unionsreglerna för finansunderrättelseenheter skulle vara nödvändig ur unionens synvinkel.

6.   Två år efter offentliggörandet av rapporten från den inbördes utvärderingen ska myndigheten ta fram en uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas gemensamt av personal från myndigheten och den berörda personalen från de finansunderrättelseenheter som ingår i gruppen för inbördes utvärdering och antas av direktionen efter att denna mottagit synpunkter från styrelsen i FIU-sammansättning om samstämmigheten med andra rapporter från inbördes utvärderingar. Uppföljningsrapporten ska omfatta en bedömning av hur adekvata och ändamålsenliga de åtgärder är som vidtagits av de finansunderrättelseenheter som varit föremål för den inbördes utvärderingen efter uppföljningsåtgärderna i rapporten från den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra uppföljningsrapportens resultat på sin webbplats.

7.   Vid tillämpningen av den här artikeln ska direktionen anta en arbetsplan för den inbördes utvärderingen vartannat år som ska återspegla erfarenheterna från tidigare processer för inbördes utvärdering och diskussionerna i styrelsen i FIU-sammansättning. Arbetsplanen för den inbördes utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet och ingå i det samlade programdokumentet. Varje finansunderrättelseenhet ska delta i de inbördes utvärderingar som berör den.

1.   Om Europaparlamentet och rådet delegerar befogenhet till kommissionen när det gäller att anta tekniska standarder för tillsyn med hjälp av delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget i syfte att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn. Myndigheten ska överlämna sitt utkast till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända utkasten för kännedom till Europaparlamentet och rådet.

Tekniska standarder för tillsyn ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller politiska val, och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på.

Innan utkasten överlämnas till kommissionen ska myndigheten genomföra öppna offentliga samråd om dem och analysera de därtill knutna möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och effekterna av utkastet till tekniska standarder för tillsyn i fråga eller till hur brådskande ärendet är.

Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett utkast till teknisk standard för tillsyn besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta utkastet till teknisk standard för tillsyn endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett utkast till teknisk standard för tillsyn eller att anta det endast delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en motivering till varför det inte antas eller varför det ska ändras.

Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra utkastet till teknisk standard för tillsyn på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten när denna period på sex veckor löper ut inte har överlämnat ett ändrat utkast till teknisk standard för tillsyn, eller har överlämnat ett utkast till teknisk standard för tillsyn som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska standarden för tillsyn med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.

Kommissionen får inte ändra innehållet i ett utkast till teknisk standard för tillsyn som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten enligt den här artikeln.

2.   Om myndigheten inte har överlämnat något utkast till teknisk standard för tillsyn inom den tidsfrist som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, får kommissionen begära att ett sådant utkast lämnas inom en ny tidsfrist. Om myndigheten inte kan iaktta den nya tidsfristen ska den informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om detta i god tid.

3.   Endast om myndigheten inte överlämnar något utkast till teknisk standard för tillsyn till kommissionen inom tidsfristen i enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk standard för tillsyn genom en delegerad akt utan ett utkast från myndigheten.

Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om utkastet till tekniska standarder för tillsyn och analysera de därtill knutna möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av utkastet till tekniska standarder för tillsyn i fråga eller till hur brådskande ärendet är.

Kommissionen ska omgående vidarebefordra utkastet till teknisk standard för tillsyn till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen ska lämna sitt utkast till teknisk standard för tillsyn till myndigheten. Inom sex veckor får myndigheten ändra utkastet och överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat utkast till teknisk standard för tillsyn inom den period på sex veckor som avses i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska standarden för tillsyn.

Om myndigheten har överlämnat ett ändrat utkast till teknisk standard för tillsyn inom sex veckor får kommissionen ändra utkastet till teknisk standard för tillsyn på grundval av myndighetens föreslagna ändringar, eller anta den tekniska standarden för tillsyn med de ändringar den anser vara relevanta. Kommissionen får inte ändra innehållet i det utkast till teknisk standard för tillsyn som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, såsom anges i den här artikeln.

4.   Tekniska standarder för tillsyn ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ”teknisk standard för tillsyn” ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.

1.   Den befogenhet att anta tekniska standarder för tillsyn som avses i artikel 49 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från och med den 26 juni 2024. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast sex månader före utgången av perioden på fyra år. Delegeringen av befogenheter ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd.

2.   När kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet om denna.

3.   Befogenheten att anta tekniska standarder för tillsyn ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 49, 51 och 52.

1.   Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från datumet för delgivning av den tekniska tillsynsstandard som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ kan denna period förlängas med tre månader.

2.   Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den period som avses i punkt 1 har invänt mot den tekniska standarden för tillsyn ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.

Den tekniska standarden för tillsyn får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft före utgången av den period som avses i punkt 1 om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om sitt beslut att inte göra någon invändning.

3.   Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en teknisk standard för tillsyn inom den period som avses i punkt 1 ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den tekniska standarden för tillsyn ange skälen för detta.

1.   Om kommissionen inte godkänner ett utkast till en teknisk standard för tillsyn eller ändrar det i enlighet med artikel 49, ska kommissionen underrätta myndigheten, Europaparlamentet och rådet och ange skälen för detta.

2.   Om så är lämpligt får Europaparlamentet eller rådet inom en månad efter den underrättelse som avses i punkt 1 kalla den ansvarige kommissionsledamoten och myndighetens ordförande till ett ad hoc-sammanträde i Europaparlamentets behöriga utskott eller rådet så att de kan lägga fram och förklara sina meningsskiljaktigheter.

1.   Om Europaparlamentet och rådet enligt artikel 291 i EUF-fördraget tilldelar kommissionen befogenheter att anta tekniska standarder för genomförande med hjälp av genomförandeakter inom områden som fastställts specifikt i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta utkast till tekniska standarder för genomförande. Tekniska standarder för genomförande ska vara tekniska, de får inte innebära strategiska beslut eller politiska val och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpning av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina utkast till tekniska standarder för genomförande till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända de tekniska standarderna för kännedom till Europaparlamentet och rådet.

Innan myndigheten överlämnar ett utkast till tekniska standarder för genomförande till kommissionen ska den genomföra öppna offentliga samråd och analysera de därtill knutna möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och effekterna av utkastet i fråga eller till hur brådskande ärendet är.

Inom tre månader från mottagandet av ett utkast till teknisk standard för genomförande ska kommissionen besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen kan förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta utkastet till teknisk standard för genomförande endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett utkast till teknisk standard för genomförande eller att anta det endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka utkastet till myndigheten med en förklaring till varför den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra utkastet till teknisk standard för genomförande på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat utkast till teknisk standard för genomförande, eller har överlämnat ett utkast till teknisk standard för genomförande som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska standarden för genomförande med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.

Kommissionen får inte ändra innehållet i ett utkast till teknisk standard för genomförande som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten enligt den här artikeln.

2.   Om myndigheten inte har lämnat in något utkast till teknisk standard för genomförande inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant utkast inom en ny tidsfrist. Om myndigheten inte kan iaktta den nya tidsfristen ska den informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om detta i god tid.

3.   Endast om myndigheten inte lämnar ett utkast till teknisk standard för genomförande till kommissionen inom tidsfristerna i enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk standard för genomförande genom en genomförandeakt, utan ett utkast från myndigheten.

Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om utkastet till tekniska standarder för genomförande och analysera de därtill knutna möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och effekterna av utkastet i fråga eller till hur brådskande ärendet är.

Kommissionen ska omgående vidarebefordra utkastet till teknisk standard för genomförande till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen ska lämna utkastet till teknisk standard för genomförande till myndigheten. Inom sex veckor får myndigheten ändra utkastet och överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat utkast till teknisk standard för genomförande inom den period på sex veckor som avses i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska standarden för genomförande.

Om myndigheten har överlämnat ett ändrat utkast till teknisk standard för genomförande inom perioden på sex veckor får kommissionen ändra utkastet på grundval av myndighetens föreslagna ändringar eller anta den tekniska standarden för genomförande med de ändringar den anser relevanta.

Kommissionen får inte ändra innehållet i det utkast till tekniska standarder för genomförande som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten enligt den här artikeln.

4.   Tekniska standarder för genomförande ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ”teknisk standard för genomförande” ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.

1.   Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis för tillsyn och finansunderrättelse samt i syfte att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till tillsynsmyndigheter, tillsynsorgan, finansunderrättelseenheter eller ansvariga enheter.

2.   I tillämpliga fall ska myndigheten genomföra öppna offentliga samråd om dessa riktlinjer och rekommendationer och analysera de därtill knutna möjliga kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och effekter. Om myndigheten inte genomför öppna offentliga samråd ska den ange sina skäl för detta och offentliggöra dem.

3.   Tillsynsmyndigheterna, tillsynsorganen, finansunderrättelseenheterna och de ansvariga enheterna ska göra sitt yttersta för att följa dessa riktlinjer och rekommendationer.

Inom två månader efter att en riktlinje eller rekommendation har utfärdats ska varje tillsynsmyndighet, tillsynsorgan eller finansunderrättelseenhet bekräfta huruvida den eller det följer eller avser att följa denna riktlinje eller rekommendation. Om en tillsynsmyndighet, ett tillsynsorgan eller en finansunderrättelseenhet inte följer eller inte avser att följa riktlinjen eller rekommendationen ska den informera myndigheten och ange sina skäl för detta.

Myndigheten ska offentliggöra den omständigheten att en tillsynsmyndighet, ett tillsynsorgan eller en finansunderrättelseenhet inte följer eller inte avser att följa riktlinjen eller rekommendationen. Från fall till fall får myndigheten också besluta att offentliggöra de skäl som tillsynsmyndigheten, tillsynsorganet eller finansunderrättelseenheten anför för att den inte följer riktlinjen eller rekommendationen. Tillsynsmyndigheten, tillsynsorganet eller finansunderrättelseenheten ska underrättas i förhand om ett sådant offentliggörande.

Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska ansvariga enheter på ett tydligt och detaljerat sätt rapportera huruvida de följer riktlinjen eller rekommendationen.

4.   I den rapport som avses i artikel 64.4 c ska myndigheten förteckna de riktlinjer och rekommendationer som den har utfärdat.

5.   De riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av myndigheten ska ersätta de riktlinjer och rekommendationer som tidigare utfärdats av EBA eller av tillsynsorgan och finansunderrättelseenheter om samma ämne. De riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av EBA eller av tillsynsorgan och finansunderrättelseenheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (40) och förordning (EU) 2023/1113 ska, under förutsättning att de fortfarande är relevanta, fortsätta att vara tillämpliga till dess att de nya riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av myndigheten om samma ämne träder i kraft. Myndigheten ska föreskriva en lämplig övergångsperiod för tillämpningen av de nya riktlinjerna och rekommendationerna.

1.   På begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ får myndigheten avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.

2.   Den begäran som avses i punkt 1 får inbegripa samråd med andra relevanta unionsorgan om deras behörighet berörs, ett offentligt samråd eller en teknisk analys.

3.   På begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen får myndigheten ge tekniska råd till Europaparlamentet, rådet och kommissionen på de områden som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

1.   Styrelsen ska vara antingen i tillsynssammansättning enligt punkt 2 eller i FIU-sammansättning enligt punkt 3.

2.   Styrelsen i tillsynssammansättning ska vara sammansatt av följande:

Cheferna för de tillsynsmyndigheter som avses i första stycket b, i varje medlemsstat, ska ha en enda gemensam röst och komma överens om en enda gemensam företrädare, som ska vara antingen en permanent företrädare eller en tillfällig röstberättigad företrädare för varje specifikt sammanträde eller omröstningsförfarande. Om de frågor som ska diskuteras av styrelsen i tillsynssammansättning berör flera tillsynsmyndigheters behörighet, kan den enda gemensamma företrädaren åtföljas av en företrädare, utan rösträtt, från högst två andra tillsynsmyndigheter.

Varje tillsynsmyndighet med en tillfällig eller permanent röstberättigad ledamot ska ansvara för utnämningen av en suppleant på hög nivå från den egna myndigheten som får ersätta den röstberättigade ledamot i styrelsen som avses i andra stycket om denne inte kan delta.

3.   Styrelsen i FIU-sammansättning ska vara sammansatt av följande:

Varje finansunderrättelseenhet ska utnämna en suppleant på hög nivå från sin enhet som får ersätta chefen för den finansunderrättelseenhet som avses i första stycket b om denne inte kan delta.

4.   Styrelsen får besluta att inbjuda observatörer. Styrelsen i FIU-sammansättning får särskilt låta företrädarna för Olaf, Europol, Eurojust och Eppo delta som observatörer i sammanträdena när frågor inom ramen för deras respektive mandat ska diskuteras. Styrelsen i tillsynssammansättning ska låta en företrädare som utsetts av ECB:s tillsynsnämnd och en företrädare från var och en av ESA-myndigheterna som observatörer delta när frågor inom ramen för deras respektive mandat ska diskuteras.

De omständigheter under vilka unionens institutioner, organ och byråer som förtecknas i första stycket ska bjudas in till styrelsens sammanträden ska anges i styrelsens arbetsordning och återspegla en överenskommelse mellan myndigheten och var och en av dessa observatörer.

Andra observatörer får delta på ad hoc-basis om de godkänns av två tredjedelars majoritet av de röstberättigade ledamöterna i styrelsen i den relevanta sammansättningen.

5.   Ledamöterna i direktionen kan delta i styrelsens sammanträden, oavsett om de hålls i tillsynssammansättning eller FIU-sammansättning, utan rösträtt, när de ämnen som ska diskuteras ligger inom deras ansvarsområden enligt vad som fastställts av myndighetens ordförande och i enlighet med artikel 66.2.

1.   På eget initiativ eller på begäran av myndighetens ordförande får styrelsen inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som den tilldelats. Styrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och beslut till interna kommittéer, till direktionen eller till myndighetens ordförande. Styrelsen får när som helst återkalla en sådan delegering.

2.   De interna kommittéerna ska till styrelsen för beslut rapportera alla slutsatser de kommit fram till.

3.   Ledamöterna i direktionen får delta i de interna kommittéernas sammanträden i enlighet med artikel 57.5.

4.   Styrelsen i FIU-sammansättning ska inrätta en ständig kommitté sammansatt av nio av sina ledamöter eller företrädare med tillräcklig expertis från sina respektive nationella finansunderrättelseenheter, för att stödja den i utförandet av sina uppgifter enligt artikel 60.3, inbegripet genom att lägga fram förslag och utarbeta utkast till beslut.

Den ständiga kommittén ska inte ha befogenhet att fatta beslut. Den ska utföra sina uppgifter i hela unionens intresse och ska samarbeta med styrelsen i FIU-sammansättning under fullständig transparens.

Styrelsen i FIU-sammansättning ska anta den ständiga kommitténs arbetsordning. Den ständiga kommitténs sammansättning ska säkerställa en rättvis balans och rotation mellan de nationella finansunderrättelseenheternas ledamöter eller företrädare. Dess nio ledamöter ska utses av styrelsen i FIU-sammansättning.

1.   När myndighetens ordförande och ledamöterna i styrelsen i tillsynssammansättning och i FIU-sammansättning utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och i hela unionens allmänna intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner, organ eller byråer eller från någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.

2.   Medlemsstaterna, unionens institutioner, byråer och organ samt andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka styrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.

3.   Styrelsen ska i sin arbetsordning fastställa praktiska arrangemang för förebyggande och hantering av intressekonflikter.

1.   Styrelsen i tillsynssammansättning ska fatta beslut i fråga om de uppgifter som avses i artiklarna 7–10 samt andra beslut som enligt denna förordning ska fattas av styrelsen i tillsynssammansättning.

2.   Styrelsen i tillsynssammansättning får avge yttranden om varje utkast till beslut som tagits fram av direktionen i förhållande till utvalda ansvariga enheter i enlighet med kapitel II avsnitt 3 och artikel 64.2.

Styrelsen i tillsynssammansättning och direktionen ska gemensamt enas om och anta de förfaranden och tidsplaner som ska följas för att avge det yttrande som avses i första stycket.

3.   Styrelsen i FIU-sammansättning ska utföra de uppgifter och anta de beslut som avses i artikel 5.5 och kapitel II avsnitt 6.

4.   Styrelsen ska, i lämplig sammansättning anta de av myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut som avses i kapitel II avsnitt 7, med beaktande av instrumentets innehåll. Om ett visst instrument avser både frågor som rör tillsyn och finansunderrättelseenheter ska styrelsen i tillsynssammansättning och styrelsen i FIU-sammansättning var och en för sig anta dessa yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut. Yttranden, rekommendationer och riktlinjer ska antas efter förslag från berörd intern kommitté.

5.   Styrelsen ska rösta om de utkast till tekniska standarder för tillsyn som avses i artikel 49 och de utkast till tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 53 och överlämna dem till kommissionen för antagande i lämplig sammansättning, med beaktande av föremålet för standarden.

6.   Styrelsen i någon av dess båda sammansättningar ska rådfrågas om utkasten till beslut som direktionen ska fatta enligt artikel 64.4 a, c, e och m. Om det beslut som därefter antas av direktionen avviker från styrelsens yttrande ska direktionen redogöra skriftligen för anledningen till detta.

7.   Styrelsen ska anta och offentliggöra sin arbetsordning.

8.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 63.3, 63.4, 68.1 och 68.2 ska styrelsen utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheten och som i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att ingå anställningsavtal (tillsättningsbefogenheter) när det gäller myndighetens ordförande och de fem heltidsledamöterna i direktionen under hela deras mandatperiod.

1.   Styrelsens beslut ska fattas med enkel majoritet bland dess ledamöter. Varje ledamot med rösträtt enligt artikel 57.2 och 57.3 ska ha en röst. Vid lika röstetal ska myndighetens ordförande ha utslagsröst.

2.   Genom undantag från punkt 1 i den här artikeln ska styrelsen, med avseende på de rättsakter som avses i artiklarna 49, 53, 54 och 55 i denna förordning, fatta beslut med kvalificerad majoritet bland sina ledamöter, som föreskrivs i artikel 16.4 i EU-fördraget.

Myndighetens ordförande ska inte rösta om de beslut som avses i första stycket i den här punkten, om de yttranden som avses i artikel 60.2 eller om de beslut som avser utvärderingen av direktionens prestationer enligt artikel 63.5.

3.   Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna ska inte delta i några diskussioner i styrelsen i tillsynssammansättning som avser enskilda ansvariga enheter, såvida inte annat föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller såvida ett beslut har fattats av ledamöterna med rösträtt.

4.   Punkt 3 ska inte tillämpas på direktionen och den företrädare från ECB som nominerats av ECB:s tillsynsnämnd.

5.   Myndighetens ordförande ska ha rätt att när som helst begära omröstning. Utan att det påverkar den rätten eller effektiviteten i myndighetens beslutsprocess ska styrelsen sträva efter konsensus när den fattar beslut.

1.   Myndighetens ordförande ska kalla till styrelsens sammanträden.

2.   Styrelsen ska hålla minst två ordinarie sammanträden per år. Dessutom ska styrelsen sammanträda på ordförandens initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av styrelsens ledamöter.

3.   Styrelsen får bjuda in alla personer vars åsikter kan vara av intresse att delta som observatörer vid sammanträdena.

4.   Styrelseledamöterna och deras suppleanter får, med förbehåll för styrelsens arbetsordning, låta sig biträdas av rådgivare eller sakkunniga vid sammanträdena.

5.   Styrelsen ska biträdas av ett sekretariat som tillhandahålls av myndigheten.

6.   Myndighetens ordförande och de fem heltidsledamöterna i direktionen får inte närvara vid de styrelsesammanträden där frågor om utförandet av deras mandat diskuteras eller beslutas.

1.   Direktionen ska bestå av följande:

När direktionen genomför de uppgifter som avses i artikel 64.4 a–l ska en företrädare för kommissionen ha rätt att delta i debatterna och endast beviljas åtkomst till de handlingar som avser dessa uppgifter.

2.   Verkställande direktören ska delta utan rösträtt i direktionens sammanträden.

3.   När de beslut som avses i artikel 64.2 i förhållande till en utvald ansvarig enhet behandlas får den ledamot i styrelsen i tillsynssammansättning som kommer från den medlemsstat där den berörda utvalda ansvariga enheten är etablerad delta i överläggningarna under direktionens relevanta möten.

Denna styrelseledamot ska inte vara närvarande vid omröstningen efter sådana överläggningar.

4.   De ledamöter av direktionen som avses i punkt 1 b ska väljas utifrån förtjänst, kompetens, kunskaper, integritet, erkänd auktoritet och yrkeserfarenhet på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och andra lämpliga kvalifikationer; urvalet ska ske genom ett öppet urvalsförfarande som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Kommissionen ska utarbeta en slutlista över sökande till posten som direktionsledamöter enligt punkt 1 b. Europaparlamentet får hålla utfrågningar av de sökande på denna slutlista.

Styrelsen ska lägga fram ett förslag till utnämning av de direktionsledamöter som avses i punkt 1 b för Europaparlamentet, utifrån den slutlista som utarbetats av kommissionen. Efter att Europaparlamentet godkänt det förslaget ska rådet anta ett genomförandebeslut om utnämning av dessa direktionsledamöter. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Under hela utnämningsförfarandet ska principerna om jämn könsfördelning och geografisk balans i möjligaste mån beaktas.

5.   Mandatet för de direktionsledamöter som avses i punkt 1 b ska vara fyra år. Under en period på tolv månader före utgången av deras fyraårsmandat ska styrelsen i båda sammansättningarna eller en mindre kommitté som utsetts bland styrelsens ledamöter, inbegripet en företrädare för kommissionen, göra en bedömning av dessa direktionsledamöter. Bedömningen ska omfatta en utvärdering av prestationerna för var och en av ledamöterna i direktionen samt myndighetens framtida uppgifter och utmaningar. På grundval av bedömningen får styrelsen i båda sammansättningarna föreslå Europaparlamentet att deras mandatperiod förlängs. En sådan förlängning får endast beviljas en enda gång. Efter Europaparlamentets godkännande av styrelsens förslag ska rådet anta ett genomförandebeslut om förlängning av mandatperioden för direktionsledamöterna eller de berörda ledamöterna. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

6.   Direktionens ledamöter som avses i punkt 1 b ska handla oberoende och objektivt i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner, organ eller byråer eller någon regering eller något annat offentligt eller privat organ. Unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaternas regeringar och alla andra offentliga eller privata organ ska respektera detta oberoende.

7.   Om en direktionsledamot som avses i punkt 1 b inte längre uppfyller villkoren för utförandet av den ledamotens uppgifter eller har befunnits skyldig till allvarlig försummelse kan rådet, på eget initiativ eller på förslag av Europaparlamentet eller styrelsen i någon av dess sammansättningar, anta ett genomförandebeslut om att skilja den direktionsledamoten från sitt uppdrag. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

8.   Under en period på 18 månader efter ämbetstiden ska tidigare direktionsledamöter, inklusive myndighetens ordförande och vice ordförande, vara förbjudna att utöva yrkesverksamhet med

I direktionens regler för förebyggande och hantering av intressekonflikter när det gäller ledamöterna som avses i artikel 64.4 e, ska det ange omständigheterna under vilka en sådan intressekonflikt föreligger eller kan uppfattas föreligga.

1.   Direktionen ska ansvara för den övergripande planeringen och genomförandet av de uppgifter som tilldelas myndigheten enligt artikel 5. Direktionen ska anta myndighetens alla beslut, med undantag av de beslut som ska fattas av styrelsen i enlighet med artikel 60.

2.   Direktionen ska anta de beslut som riktar sig till utvalda ansvariga enheter för utövandet av de befogenheter som avses i artikel 6.1, med beaktande av förslaget från den utvalda ansvariga enhetens gemensamma tillsynsgrupp som avses i artikel 16, förslaget från den oberoende utredningsgrupp som avses i artikel 27 och styrelsens yttrande om det föreslagna beslutet enligt artikel 60.2. Om direktionen beslutar att avvika från ett sådant yttrande ska den skriftligen i detalj redogöra för anledningen till detta.

3.   Direktionen ska anta de beslut som riktar sig till enskilda offentliga myndigheter enligt artiklarna 14, 30 och 32–36.

4.   Dessutom ska direktionen utföra följande uppgifter:

5.   Direktionen ska utse en vice ordförande för myndigheten bland de röstberättigade ledamöterna. Vice ordföranden ska automatiskt ersätta myndighetens ordförande om ordföranden inte kan utföra sitt uppdrag.

6.   Med avseende på de befogenheter som avses i punkt 4 h i den här artikeln ska direktionen i enlighet med artikel 110.2 i tjänsteföreskrifterna anta ett beslut baserat på artikel 2.1 i dessa föreskrifter och på artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att delegera relevanta tillsättningsbefogenheter till verkställande direktören. Verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

7.   Under exceptionella omständigheter får direktionen genom beslut tillfälligt upphäva verkställande direktörens tillsättningsbefogenheter och de tillsättningsbefogenheter som verkställande direktören vidaredelegerat och utöva dessa själv eller delegera dem till en av sina ledamöter eller till någon annan i personalen än verkställande direktören.

1.   Senast den 30 november varje år ska direktionen anta ett samlat programdokument som innehåller ett flerårigt arbetsprogram och ett årligt arbetsprogram, på grundval av ett förslag från verkställande direktören, med beaktande av kommissionens yttrande och, när det gäller det fleråriga arbetsprogrammet, efter samråd med Europaparlamentet. Om direktionen beslutar att inte beakta vissa aspekter av kommissionens yttrande ska den lämna en utförlig motivering till det beslutet. Skyldigheten att lämna en utförlig motivering ska också tillämpas på aspekter som Europaparlamentet tar upp under samrådet. Direktionen ska översända det samlade programdokumentet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Det samlade programdokumentet ska bli slutgiltigt när den allmänna budgeten slutligen har antagits och ska vid behov anpassas i enlighet därmed.

2.   Det årliga arbetsprogrammet ska innehålla detaljerade mål och förväntade resultat, inklusive prestationsindikatorer. Det ska också innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras och uppgifter om vilka finansiella resurser och personalresurser som anslås till varje åtgärd, i enlighet med principerna om verksamhetsbaserad budgetering och förvaltning. Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med det fleråriga arbetsprogrammet. Det ska på ett tydligt sätt ange vilka uppgifter som har lagts till, ändrats eller tagits bort i jämförelse med det föregående räkenskapsåret.

3.   Direktionen ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet när myndigheten får en ny uppgift.

Varje väsentlig ändring av det årliga arbetsprogrammet ska antas enligt samma förfarande som det ursprungliga årliga arbetsprogrammet. Direktionen får delegera befogenheten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet till verkställande direktören.

4.   Det fleråriga arbetsprogrammet ska omfatta en övergripande strategisk planering, inbegripet mål, förväntade resultat och prestationsindikatorer. Det ska också inbegripa resursplanering, inklusive flerårig budget och personal.

Resursplaneringen ska uppdateras årligen. Den strategiska planeringen ska uppdateras vid behov.

1.   Direktionens beslut ska antas med en enkel majoritet bland dess ledamöter. Varje ledamot i direktionen ska ha en röst. Myndighetens ordförande, eller vice ordförande när denne ersätter ordföranden, ska ha utslagsröst vid lika röstetal.

2.   En företrädare för kommissionen ska ha rösträtt när ämnen som berör artikel 64.4 a–l diskuteras och beslutas.

3.   Närmare bestämmelser om röstningsförfarandena ska fastställas i direktionens arbetsordning, särskilt omständigheterna under vilka en ledamot kan agera på en annan ledamots vägnar.

1.   Direktionen ska på förslag från verkställande direktören utse ett ombud för grundläggande rättigheter. Ombudet för grundläggande rättigheter får vara en befintlig anställd vid myndigheten.

2.   Ombudet för grundläggande rättigheter ska utföra följande uppgifter:

3.   Direktionen ska säkerställa att ombudet för grundläggande rättigheter inte begär eller tar emot instruktioner som gäller utförandet av ombudets uppgifter.

4.   Ombudet för grundläggande rättigheter ska rapportera direkt till den verkställande direktören och utarbeta regelbundna rapporter om utförandet av de uppgifter som avses i punkt 2. Dessa rapporter ska göras tillgängliga för direktionen.

1.   Myndighetens ordförande ska väljas utifrån förtjänst, kompetens, kunskaper, integritet, erkänd auktoritet och yrkeserfarenhet på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och andra lämpliga kvalifikationer. Urvalet ska ske genom ett öppet urvalsförfarande som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Europaparlamentet, rådet och styrelsen ska vederbörligen och i god tid informeras om varje steg i det förfarandet.

Kommissionen ska utarbeta en slutlista med minst två kvalificerade kandidater till posten som myndighetens ordförande. Europaparlamentet och myndigheten får hålla utfrågningar av kandidaterna på denna slutlista. Styrelsen får avge ett offentligt yttrande om resultaten av sina utfrågningar eller rikta sitt yttrande till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Kommissionen ska överlämna ett förslag om utnämningen av myndighetens ordförande till Europaparlamentet.

Efter att Europaparlamentet godkänt det förslaget ska rådet anta ett genomförandebeslut om utnämning av myndighetens ordförande. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Genom undantag från andra stycket ska kommissionen, med avseende på utnämningen av myndighetens första ordförande efter det att denna förordning har trätt i kraft, lägga fram ett förslag om utnämning av ordföranden utan styrelsens medverkan.

2.   Myndighetens ordförande ska handla oberoende och objektivt i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner, organ eller byråer eller någon regering eller något annat offentligt eller privat organ. Unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaternas regeringar och alla andra offentliga eller privata organ ska respektera detta oberoende.

3.   Mandatperioden för myndighetens ordförande ska vara fyra år. Under en period på tolv månader före utgången av ordförandens fyraårsmandat ska styrelsen i båda sammansättningarna eller en mindre kommitté som utsetts bland styrelsens ledamöter, inbegripet en företrädare för kommissionen, göra en bedömning av ordföranden. Bedömningen ska omfatta en utvärdering av ordförandens prestationer samt myndighetens framtida uppgifter och utmaningar. På grundval av bedömningen får kommissionen föreslå Europaparlamentet att ordförandens mandatperiod förlängs. En sådan förlängning får endast beviljas en enda gång. Efter Europaparlamentets godkännande av kommissionens förslag ska rådet anta ett genomförandebeslut om förlängning av mandatperioden för myndighetens ordförande. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

4.   Om myndighetens ordförande inte längre uppfyller villkoren för utförandet av hans eller hennes uppgifter eller har befunnits skyldig till allvarlig försummelse kan rådet, på eget initiativ eller på förslag av Europaparlamentets eller styrelsen i någon av dess sammansättningar, anta ett genomförandebeslut om att skilja myndighetens ordförande från sitt uppdrag. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

5.   Om myndighetens ordförande avgår eller av annan anledning inte längre kan utföra sina uppgifter ska ordförandens funktioner tas över av vice ordföranden.

1.   Myndighetens ordförande ska företräda myndigheten och ansvara för att förbereda arbetet i styrelsen och direktionen, inbegripet upprätta dagordningen, kalla till och leda alla sammanträden samt lägga fram punkter för beslut.

2.   Myndighetens ordförande ska tilldela ledamöterna i direktionen som avses i artikel 63.1 b särskilda ansvarsområden inom ramen för myndighetens uppdrag under deras mandattid.

1.   Verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid myndigheten enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.

2.   Verkställande direktören ska utöva sin tjänst i unionens intresse och oberoende av särintressen.

3.   Verkställande direktören ska leda myndigheten. Verkställande direktören ska vara ansvarig inför direktionen. Utan att det påverkar kommissionens eller direktionens befogenheter ska verkställande direktören vara oberoende i sin tjänsteutövning och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från någon eller något av unionens institutioner, organ eller byråer, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.

4.   Verkställande direktören ska väljas utifrån förtjänst och dokumenterad kompetens på området för administration, budget och förvaltning på hög nivå; urvalet ska ske genom ett öppet urvalsförfarande som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och eventuellt i andra medier. Kommissionen ska upprätta en slutlista över minst två kvalificerade sökande till posten som verkställande direktör. Direktionen ska utse verkställande direktören.

5.   Verkställande direktörens mandat ska vara fem år. Under en period på nio månader före utgången av verkställande direktörens mandat ska direktionen genomföra en bedömning som bygger på en utvärdering av verkställande direktörens prestationer och myndighetens framtida uppgifter och utmaningar. Med beaktande av den utvärdering får direktionen förlänga verkställande direktörens mandat en gång.

Direktionen kan skilja verkställande direktören från sitt uppdrag på förslag från kommissionen.

6.   En verkställande direktör vars mandat har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid utgången av det förnyade mandatet.

1.   Verkställande direktören ska ansvara för myndighetens dagliga arbete och sträva efter en jämn könsfördelning och, i möjligaste mån, geografisk balans inom myndigheten. Verkställande direktören ska i synnerhet göra följande:

2.   Verkställande direktören ska vidta andra nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden.

3.   Verkställande direktören ska besluta huruvida det är nödvändigt att utplacera en eller flera medlemmar ur personalen i en eller flera andra medlemsstater för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Innan verkställande direktören beslutar att inrätta ett lokalt kontor ska han eller hon inhämta förhandsgodkännande från kommissionen, direktionen och berörda medlemsstater. I beslutet ska anges omfattningen av den verksamhet som ska bedrivas vid det lokala kontoret på ett sätt som undviker onödiga kostnader och dubblering av myndighetens administrativa funktioner. Ett avtal ska slutas med den eller de berörda medlemsstaterna i enlighet med detta.

1.   Myndigheten ska inrätta en administrativ omprövningsnämnd som ska genomföra en intern administrativ omprövning av de beslut som myndigheten har antagit i utövandet av de befogenheter som anges i artiklarna 21, 22, 23 och 77. Omfattningen av den interna administrativa omprövningen bör hänföra sig till den processrättsliga och materiella överensstämmelsen av sådana beslut med denna förordning.

2.   Administrativa omprövningsnämnden ska bestå av fem välrenommerade personer med dokumenterade relevanta kunskaper och yrkeserfarenhet, inbegripet erfarenhet av tillsyn på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism; dessa personer får inte ingå i den nuvarande personalen vid myndigheten, tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, finansunderrättelseenheter eller andra nationella eller unionens institutioner, organ och byråer som medverkar i genomförandet av de uppgifter som myndigheten tilldelas genom denna förordning. Administrativa omprövningsnämnden ska ha tillräckliga resurser och tillräcklig expertis för att bedöma myndighetens utövande av sina befogenheter i enlighet med denna förordning.

3.   Administrativa omprövningsnämndens beslut ska fattas med en majoritet bestående av minst tre av dess fem ledamöter.

1.   Administrativa omprövningsnämndens ledamöter och två suppleanter ska utses av styrelsen i tillsynssammansättning för en period på fem år, som kan förnyas en gång, efter en offentlig inbjudan till intresseanmälan som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. De får inte vara bundna av några instruktioner.

2.   Administrativa omprövningsnämndens ledamöter ska verka oberoende och i det allmännas intresse och får inte utföra andra uppgifter inom myndigheten. De ska i detta syfte avge en offentlig åtagandeförklaring och intresseförklaring som visar att det inte föreligger några direkta eller indirekta intressekonflikter som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende.

1.   En begäran om omprövning av beslut som fattats av myndigheten enligt artiklarna 6.1, 21, 22, 23 och 77 kan tas upp av administrativa omprövningsnämnden och lämnas av den fysiska eller juridiska person som beslutet riktar sig till eller som direkt och personligen berörs av beslutet.

2.   Varje begäran om omprövning ska göras skriftligen, innehålla en motivering och lämnas till myndigheten inom en månad efter det att beslutet har delgivits den person som begär omprövning eller, om beslutet inte har delgivits på detta sätt, den dag då den person som begär omprövning fick kännedom om beslutet.

3.   Efter att ha avgjort om begäran kan tas upp till prövning ska administrativa omprövningsnämnden inom en rimlig tidsfrist med hänsyn till hur brådskande ärendet är och i alla händelser senast två månader efter mottagandet av begäran yttra sig i ärendet och hänskjuta det till direktionen för utarbetande av ett nytt beslut. Direktionen ska beakta administrativa omprövningsnämndens yttrande och utan dröjsmål anta ett nytt beslut. Det nya beslutet ska upphäva det ursprungliga beslutet och ersätta det med antingen ett beslut med identiskt innehåll eller ett ändrat beslut.

4.   En begäran om omprövning enligt punkt 2 får innehålla en begäran om att tillfälligt upphäva tillämpningen av det beslut som är föremål för omprövningsförfarandet. Administrativa omprövningsnämnden får, om den anser att omständigheterna så kräver och med beaktande av direktionens ståndpunkt, besluta att tillämpningen av beslutet i fråga ska upphävas till dess att direktionen antar ett nytt beslut enligt punkt 3. Om administrativa omprövningsnämnden inte fattar beslut om begäran om tillfälligt upphävande inom 14 dagar ska denna begäran anses ha avslagits.

5.   Administrativa omprövningsnämndens yttrande och det nya beslut som antas av direktionen enligt den här artikeln ska motiveras och meddelas parterna.

6.   Myndigheten ska anta ett beslut som fastställer administrativa omprövningsnämndens arbetsordning.

1.   Administrativa omprövningsnämndens ledamöter får inte delta i ett omprövningsförfarande om de har personliga intressen i förfarandet, om de tidigare har företrätt någon av parterna i förfarandet eller om de har varit med om att anta det beslut som ska omprövas.

2.   Om någon ledamot i administrativa omprövningsnämnden anser att han eller hon, av något av de skäl som anges i punkt 1 eller av andra skäl, inte bör delta i ett omprövningsförfarande ska vederbörande meddela detta till administrativa omprövningsnämnden.

3.   En part i ett omprövningsförfarande får invända mot en ledamot i administrativa omprövningsnämnden på någon av de grunder som anges i punkt 1 eller om ledamoten misstänks vara partisk. En sådan invändning ska förkastas om parten har inlett förfarandet med vetskap om att det fanns grund att invända. Inga invändningar får göras på grundval av ledamöternas nationalitet.

4.   Administrativa omprövningsnämnden ska besluta om vilken åtgärd som ska vidtas i de fall som avses i punkterna 2 och 3, varvid den berörda ledamoten inte får vara närvarande. Vid beslutet ska den berörda ledamoten i administrativa omprövningsnämnden ersättas av sin suppleant.

1.   Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen samt de bestämmelser som har antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor för övriga anställda ska vara tillämpliga för myndighetens personal i alla de frågor som inte omfattas av denna förordning.

2.   Med avvikelse från punkt 1 i denna artikel ska myndighetens ordförande och var och en av de ledamöter i direktionen som avses i artikel 63.1 b vara likställda med tribunalens ledamöter och justitiesekreterare i fråga om ersättning och pensionsålder enligt definitionen i rådets förordning (EU) 2016/300 (43). För de aspekter som inte omfattas av denna förordning eller förordning (EU) 2016/300 ska tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda tillämpas på motsvarande sätt.

3.   I samråd med kommissionen ska direktionen anta de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med de arrangemang som föreskrivs i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

4.   Myndigheten kan använda sig av utstationerade nationella experter eller annan personal som inte är anställd hos myndigheten, inbegripet FIU-representanter.

5.   Direktionen ska anta regler för personal från medlemsstaterna som är utstationerade vid myndigheten och uppdatera dem vid behov. Dessa regler ska särskilt omfatta de finansiella arrangemangen kring sådan utstationering, inbegripet försäkringar och utbildning. I reglerna ska hänsyn tas till det faktum att medarbetarna är utstationerade och ska utplaceras som myndighetens personal. Reglerna ska innehålla föreskrifter om utplaceringsvillkoren. I förekommande fall ska direktionen sträva efter förenlighet med de regler som gäller för ersättning för kostnader för tjänsteresor för den ordinarie personalen.

1.   Ledamöterna i styrelsen och direktionen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella tjänstemän, samt alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på kontraktsbasis, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och artikel 67 i direktiv (EU) 2024/1640, inbegripet efter det att deras uppdrag upphört.

2.   Direktionen ska säkerställa att personer som tillhandahåller tjänster, direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, med anknytning till myndighetens uppgifter, inbegripet tjänstemän och andra personer som auktoriserats av direktionen eller utsetts av offentliga myndigheter och finansunderrättelseenheter, omfattas av krav på tystnadsplikt som motsvarar de som föreskrivs i punkt 1.

3.   För att utföra de uppgifter som myndigheten tilldelas genom denna förordning, ska den ha rätt att inom de gränser och på de villkor som anges i de akter som avses i artikel 1.2 utbyta information med unionens eller medlemsstaternas myndigheter och organ i de fall som det enligt dessa akter är tillåtet för finansiella tillsynsorgan att lämna ut information till dessa enheter eller då medlemsstaterna kan föreskriva ett sådant utlämnande av information enligt tillämplig unionsrätt.

4.   Myndigheten ska upprätta praktiska arrangemang för genomförandet av reglerna om tystnadsplikt som avses i punkterna 1 och 2.

5.   Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (44).

1.   Myndigheten ska anta sina egna säkerhetsbestämmelser som motsvarar kommissionens säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, enligt kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (45) och (EU, Euratom) 2015/444. Myndighetens säkerhetsbestämmelser ska bland annat omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter. Direktionen ska anta myndighetens säkerhetsbestämmelser efter kommissionens godkännande.

2.   Varje administrativt arrangemang för utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter med de berörda myndigheterna i ett tredjeland eller, i avsaknad av sådana arrangemang, varje exceptionell ad hoc-utlämning av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter till dessa myndigheter, ska ha godkänts av kommissionen på förhand.

1.   Myndigheten ska ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från personer som rapporterar faktiska eller potentiella överträdelser av

2.   De personer som rapporterar via dessa kanaler och de personer som berörs ska i tillämpliga fall åtnjuta skydd enligt direktiv (EU) 2019/1937.

3.   Efter det att tillsynsmyndigheterna inom den icke-finansiella sektorn har lämnat in rapporter enligt artikel 60.4 i direktiv (EU) 2024/1640 ska myndigheten kunna begära ytterligare information från dessa tillsynsmyndigheter om hur de har följt upp de mottagna rapporterna. Dessa tillsynsmyndigheter ska utan dröjsmål tillhandahålla den begärda informationen, men får inte lämna ut information som kan leda till att den rapporterande personen identifieras.

1.   Myndigheten ska upprätta och upprätthålla ett nära samarbete med ESA-myndigheterna, särskilt när den utarbetar utkast till tekniska standarder för tillsyn eller tekniska standarder för genomförande, riktlinjer eller rekommendationer inom ramen för deras respektive uppgifter.

2.   Senast den 27 juni 2025 ska myndigheten ingå ett samförståndsavtal med ESA-myndigheterna som anger hur de avser att samarbeta vid utförandet av sina uppgifter enligt unionsrätten.

1.   Myndigheten ska samarbeta och utbyta information med myndigheter som inte ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och, på grundval av behovsenlig behörighet och konfidentialitet, med andra nationella myndigheter och organ som är behöriga att säkerställa efterlevnaden av direktiven 2009/110/EG, 2009/138/EG, 2014/17/EU, 2014/65/EU och (EU) 2015/2366 samt med ESA-myndigheterna, inom gränserna för deras respektive mandat.

2.   Myndigheten ska ingå ett samförståndsavtal med de behöriga myndigheterna enligt definitionen i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013, med ESA-myndigheterna och med de övriga nationella myndigheter som är behöriga att säkerställa efterlevnaden av förordning (EU) 2023/1114, som i allmänna ordalag anger hur de ska samarbeta och utbyta information vid utförandet av sina tillsynsuppgifter enligt unionsrätten när det gäller utvalda och icke utvalda ansvariga enheter.

Om myndigheten anser det nödvändigt kan den också ingå ett samförståndsavtal med någon av de andra myndigheter eller något av de andra orgon som avses i punkt 1, som i allmänna ordalag anger hur de ska samarbeta och utbyta information vid utförandet av sina tillsynsuppgifter enligt unionsrätten när det gäller utvalda och icke utvalda ansvariga enheter.

3.   Senast den 27 juni 2025 ska myndigheten och Europeiska centralbanken ingå ett samförståndsavtal om de praktiska formerna för samarbete och informationsutbyte när de utför sina respektive uppgifter enligt unionsrätten.

4.   Myndigheten ska borga för effektivt samarbete och informationsutbyte mellan alla tillsynsmyndigheter inom tillsynssystemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och de myndigheter och organ som avses i punkt 1, inbegripet när det gäller tillgång till information och uppgifter i den centrala databas för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som avses i artikel 11.

1.   I den mån det behövs för att myndigheten ska fullgöra de uppgifter som avses i kapitel II, kan den upprätta gränsöverskridande partnerskap för informationsutbyte, i enlighet med grundläggande rättigheter och rättssäkerhetsgarantier, eller delta i partnerskap för informationsutbyte som upprättats i en eller flera medlemsstater i syfte att stödja förhindrande och bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism. Myndighetens deltagande i ett redan befintligt partnerskap ska godkännas av de myndigheter som har upprättat ett sådant partnerskap.

2.   Om myndigheten upprättar ett gränsöverskridande partnerskap för informationsutbyte ska den säkerställa att partnerskapet uppfyller kraven i artikel 75.3, 75.4 och 75.5 i förordning (EU) 2024/1624. Utöver ansvariga enheter kan myndigheten bjuda in de behöriga myndigheter som avses i artikel 2.1.44 a, b och c i den förordningen, samt unionsorgan och unionsbyråer som har en roll när det gäller att förhindra och bekämpa penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism, att delta i partnerskapet, om ett sådant deltagande är relevant för fullgörandet av deras uppgifter och befogenheter. Andra tredje parter får bjudas in att tillfälligt delta i partnerskapets möten, när så är relevant, efter enhälligt samtycke från de deltagande medlemmarna.

1.   Myndigheten kan ingå samarbetsarrangemang med unionens institutioner, unionens decentraliserade byråer eller andra unionsorgan som verkar på området för samarbete inom brottsbekämpning och rättsliga frågor. Dessa samarbetsarrangemang kan vara av strategisk, operativ eller teknisk art och ska i synnerhet ha som syfte att underlätta samarbetet och informationsutbytet mellan parterna. Samarbetsarrangemangen ska varken utgöra en grund för att tillåta utbyte av personuppgifter eller vara bindande för unionen eller dess medlemsstater.

2.   Myndigheten ska upprätta och upprätthålla ett nära samarbete med Olaf, Europol, Eurojust och Eppo. I detta syfte ska myndigheten ingå separata samarbetsarrangemang med Olaf, Europol, Eurojust och Eppo i vilka detaljerna för deras samarbete fastställs. Syftet med samarbetet ska särskilt vara att säkerställa utbytet av operativ och strategisk information och uppgifter om tendenser med avseende på de hot som penningtvätt och finansiering av terrorism utgör för unionen.

3.   För att främja och underlätta ett smidigt samarbete mellan myndigheten och Europol, Eurojust och Eppo ska samarbetsarrangemangen mellan dem särskilt ge möjlighet att utstationera sambandspersoner i varandras lokaler och fastställa villkor för detta.

1.   För att uppfylla målen i denna förordning och utan att det påverkar medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respektive behörigheter, kan myndigheten etablera kontakter och ingå administrativa arrangemang med myndigheter i tredjeländer som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och som har befogenheter gällande reglering, tillsyn och finansunderrättelseenheter på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, samt med internationella organisationer och myndigheter i tredjeländer. Dessa arrangemang får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen och dess medlemsstater, och de får inte heller hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala arrangemang med dessa tredjeländer.

2.   Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att få till stånd en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen och det internationella samarbetet i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheter ska göra sitt yttersta för att följa sådana standardiserade arrangemang.

3.   När flera av unionens tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheter, å ena sidan, interagerar med myndigheter i tredjeländer, å andra sidan, i frågor som ligger inom ramarna för myndighetens uppgifter som anges i artikel 5, ska myndigheten inta en ledande roll i underlättandet av dessa interaktioner när så behövs. Denna roll ska inte påverka tillsynsmyndigheternas och finansunderrättelseenheternas normala interaktioner med myndigheter i tredjeländer.

4.   Myndigheten ska, inom ramen för sina befogenheter enligt denna förordning och de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, bidra till att unionens intressen framställs på ett samlat, konsekvent och ändamålsenligt sätt i internationella forum, inbegripet genom att myndigheten bistår kommissionen i dess uppgifter som medlem i arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) och stöder arbetet och målen inom Egmontgruppen för finansunderrättelseenheter.