BILAGA

1.   Inledning

Dessa riktlinjer ger vägledning till medlemsstaterna om hur de ska tolka artiklarna 8, 9 och 10 i direktiv (EU) 2023/1791 när de införlivar det i sin nationella lagstiftning. Riktlinjerna är inriktade på de nya delarna i direktiv (EU) 2023/1791 och kompletterar därmed bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658, som fortfarande är tillämplig.

Icke desto mindre har endast Europeiska unionens domstol behörighet att göra en rättsligt bindande tolkning av unionslagstiftningen.

2.   Rättsligt och politiskt sammanhang

Artiklarna 8, 9 och 10 i direktiv (EU) 2023/1791 är nära sammankopplade, eftersom uppnåendet av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som anges i artikel 8 ska säkerställas av medlemsstaterna genom att de antingen inrättar kvotpliktsystem för energieffektivitet enligt artikel 9, eller genomför alternativa policyåtgärder enligt artikel 10, eller båda.

Artiklarna 8, 9 och 10 i direktiv (EU) 2023/1791 är dessutom sammankopplade med följande artiklar i det direktivet:

—	Artikel 2: Definition av viktiga begrepp, såsom ”energifattigdom”.

—	Artikel 4: Genomförandet av energisparkravet kommer att bidra till att medlemsstaterna uppnår sina nationella bidrag till de övergripande energieffektivitetsmålen för 2030.

—

Artikel 24: En skyldighet för medlemsstaterna att genomföra åtgärder för förbättrad energieffektivitet och tillhörande konsumentskydds- eller informationsåtgärder som en prioritering bland personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder, personer i låginkomsthushåll och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder för att minska energifattigdomen.

—

Artikel 30.14: Medlemsstaterna har möjlighet att föreskriva att kvotpliktiga parter kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 8.1 och 8.4 genom att varje år till den nationella energieffektivitetsfonden betala ett belopp som motsvarar de investeringar som krävs för att uppfylla dessa skyldigheter.

—	Bilaga V: Gemensamma metoder och principer för att beräkna inverkan av kvotpliktsystem för energieffektivitet eller andra policyåtgärder enligt artiklarna 8, 9, 10 och 30.14.

3.   Definitioner i direktiv (EU) 2023/1791

Definitionerna av följande begrepp som fastställs i artikel 2 i direktiv (EU) 2023/1791 är de mest relevanta vid tolkningen av artiklarna 8, 9 och 10 i direktiv (EU) 2023/1791 och bilaga V till det direktivet:

a)	slutlig energianvändning (artikel 2.6).

b)	energibesparing (artikel 2.9).

c)	kvotpliktig part (artikel 2.19).

d)	deltagande part (artikel 2.21).

e)	policyåtgärd (artikel 2.23).

f)	enskild åtgärd (artikel 2.24).

Inom ramen för direktiv (EU) 2023/1791 är det viktigt att understryka att definitionen av ”slutlig energianvändning” har reviderats, vilket kan påverka genomförandet av bestämmelserna i artiklarna 8, 9, 10 och bilaga V. Mer information finns i avsnitt 4.2 i denna bilaga.

4.   Ändrade skyldigheter enligt artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791

4.1.   Ändringar av nivån på och beräkningen av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs (artikel 8.1 b i direktiv (EU) 2023/1791)

Detta avsnitt kompletterar avsnitt 2.1 i bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658.

Nivån på ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet höjs, men beräkningsprocessen är densamma:

—

Det första steget är att beräkna energianvändningen i grund-/referensscenariot (referensenergianvändningen) som den årliga slutliga energianvändningen i genomsnitt under de tre åren 2016, 2017 och 2018 (se avsnitt 4.2 i denna bilaga om konsekvenserna av den ändrade definitionen av slutlig energianvändning i direktiv (EU) 2023/1791).

—

I det andra steget tillämpas på denna referensenergianvändning nya årliga besparingar i form av procentsatser, med dessa besparingar ackumulerade över sparkravsperioden. Genom direktiv (EU) 2023/1791 ändras dessa procentsatser från och med 2024, vilket förklaras i avsnitt 4.1.1, 4.1.2 och 4.1.3 i denna bilaga.

Från perioden 2031–2040 och framåt kan det behövas ett tredje steg i händelse av att de krävda energibesparingarna under- eller överpresterades under den föregående perioden (se avsnitt 4.1.4).

4.1.1.   Miniminivåer av nya årliga energibesparingar

Genom direktiv (EU) 2023/1791 höjs från och med 2024 de procentsatser av nya årliga energibesparingar som krävs, vid beräkningen av den mängd ackumulerade besparingar som fastställs för 2021–2030 i artikel 8.1 b i direktiv (EU) 2023/1791. Dessa procentsatser visas i tabell 1 i denna bilaga.

Medlemsstaterna får enligt artikel 8.1 fjärde stycket använda en annan beräkningsmetod, förutsatt att den beräknade mängden ackumulerade besparingar för hela sparkravsperioden från 2021 till 2030 som minst motsvarar den som beräknas med formeln nedan. Om medlemsstaterna beslutar att använda en annan beräkningsmetod ska de meddela kommissionen detta i uppdateringarna av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner, i sina efterföljande integrerade nationella energi- och klimatplaner eller genom bilateral kommunikation.

Tabell 1

Miniminivåer av nya årliga energibesparingar som krävs enligt energisparkravet

2021	2022	2023	2024	2025	2026	2027	2028	2029	2030
0,8  %	0,8  %	0,8  %	1,3  %	1,3  %	1,5  %	1,5  %	1,9  %	1,9  %	1,9  %
Anmärkningar: — Nya procentsatser som gäller från och med 2024 står i fetstil. — Särskilda procentsatser gäller för Cypern och Malta (se avsnitt 4.1.2).

Tabell 2

Procentsatser för att beräkna den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs för 2021–2030

Uppnådd procentsats av årliga besparingar år: Procentsats av nya årliga besparingar från åtgärder genomförda år:	2021	2022	2023	2024	2025	2026	2027	2028	2029	2030
2021	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %
2022		0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %
2023			0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %	0,8  %
2024				1,3  %	1,3  %	1,3  %	1,3  %	1,3  %	1,3  %	1,3  %
2025					1,3  %	1,3  %	1,3  %	1,3  %	1,3  %	1,3  %
2026						1,5  %	1,5  %	1,5  %	1,5  %	1,5  %
2027							1,5  %	1,5  %	1,5  %	1,5  %
2028								1,9  %	1,9  %	1,9  %
2029									1,9  %	1,9  %
2030										1,9  %
Motsvarande procentsatser av totala årliga besparingar varje år	0,8  %	1,6  %	2,4  %	3,7  %	5,0  %	6,5  %	8,0  %	9,9  %	11,8  %	13,7  %
Anmärkningar: — De reviderade procentsatserna står i fetstil (och dessa reviderade procentsatser gäller för ett uppdaterat referensscenario, se avsnitt 4.2 om konsekvenserna av den ändrade definitionen av slutlig energianvändning). — Särskilda procentsatser gäller för Cypern och Malta (se avsnitt 4.1.2). — Varje rad motsvarar miniminivån av nya årliga energibesparingar från åtgärder som görs under ett visst år, förutsatt att dessa energibesparingar har en livslängd som minst sträcker sig till periodens slut. — Varje kolumn motsvarar den miniminivå av årliga energibesparingar som ska uppnås under ett visst år. — På den sista raden anges de motsvarande nivåer av totala årliga besparingar varje år som erhålls när man summerar de procentsatser som används för att beräkna den mängd ackumulerade besparingar som krävs under 2021–2030. Detta är en förenkling som inte tar hänsyn till ändringen av referensscenariot från 2024 (se avsnitt 4.2).

4.1.2.   Undantag för Cypern och Malta

Undantag har gjorts för Cypern och Malta, vilka minst ska uppnå en miniminivå av nya årliga besparingar på 0,45 % från 2024 till 2030. Dessa två medlemsstater hade redan ett undantag i direktiv 2012/27/EU, med en miniminivå av nya årliga besparingar på 0,24 %. Satsen 0,24 % behålls bara för delperioden 2021–2023. Kommissionen rekommenderar att Malta och Cypern använder följande formel för att uppdatera sitt krav på ackumulerade energibesparingar.

Ackumulerade energibesparingar (2021–2030) (Malta och Cypern)	=	0,24 % x ”gammalt” referensscenario x 27	+	0,45 % x ”nytt” referensscenario x 28
Anmärkning: Se avsnitt 4.2 i denna bilaga som förklarar ändringen av referensscenariot från 2024.

Cypern och Malta kan använda en annan beräkningsmetod, förutsatt att den beräknade mängden ackumulerade besparingar för hela sparkravsperioden från 2021 till 2030 som minst motsvarar den som beräknas med formeln ovan.

4.1.3.   Procentsats av nya årliga energibesparingar efter 2030

I artikel 8.1 femte stycket i direktiv (EU) 2023/1791 anges att medlemsstaterna ska fortsätta att uppnå nya årliga besparingar i enlighet med det sparkrav som föreskrivs i artikel 8.1 b iv, det vill säga 1,9 % för tio år i taget efter 2030. Kommissionen noterar att de ackumulerade energibesparingar som krävs för perioden 2031–2040 kommer att vara desamma för alla medlemsstater:

Kumulativa energibesparingar (2031–2040) = 1,9 % x referensscenario x 55 = referensscenario x 1,045

4.1.4.   Överföring av eventuell under- eller överprestation från föregående period

För att få räknas med i energibesparingarna under en sparkravsperiod ska en enskild åtgärd inledas under den perioden och får bara medföra energibesparingar fram till slutet av samma sparkravsperiod.

I artikel 8.13 första stycket föreskrivs dock att om en medlemsstat inte har uppnått de ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs vid utgången av en sparkravsperiod, ska den uppnå de utestående energibesparingarna vid utgången av den följande sparkravsperioden.

Oavsett eventuella rättsliga konsekvenser till följd av att skyldigheten inte har uppfyllts ska de återstående energibesparingarna läggas till den mängd energibesparingar som krävs under följande sparkravsperiod. I händelse av underprestation för en period [n-1] ska mängden ackumulerade energibesparingar som krävs för följande period [n] beräknas enligt följande:

Justerade ackumulerade energibesparingar (period [n])

= ackumulerade energibesparingar (period [n]) + utestående energibesparingar (period [n-1])

I artikel 8.13 andra stycket föreskrivs att om en medlemsstat har uppnått ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet över den nivå som krävs vid utgången av varje sparkravsperiod, ska den alternativt ha rätt att överföra den medräkningsbara mängden på högst 10 % av detta överskott till nästa sparkravsperiod utan att målåtagandet ökas. Kommissionen anser att detta i praktiken kan göras genom att dra av det medräkningsbara belopp som ska överföras från den krävda mängden ackumulerade energibesparingar under nästa period. Mängden ackumulerade energibesparingar som krävs för följande period [n] kan beräknas enligt följande:

Justerade ackumulerade energibesparingar (period [n])

= ackumulerade energibesparingar (period [n]) – överskottsenergibesparingar som kan beaktas (period [n-1])

4.2.   Konsekvenser av den ändrade definitionen av slutlig energianvändning

Definitionen av slutlig energianvändning i artikel 2.6 i direktiv (EU) 2023/1791 ändras (se även kommissionens rekommendation (EU) 2023/xxxx av den xxx 2023 om införlivande av artikel 4 i omarbetningen av energieffektivitetsdirektivet). Genom ändringarna klargörs att

—	den energi som levereras till transporter innefattar energianvändningen inom internationell luftfart,

—	slutlig energianvändning uttryckligen omfattar den energi som levereras till skogsbruk och fiske (som tidigare underförstått ingick i andra slutanvändarsektorer),

—	energianvändning i internationell sjöbunkring och omgivningsenergi undantas från denna omfattning (utöver undantaget för leveranser till energiomvandlingssektorn och energisektorn, som redan nämns i definitionen i artikel 2.3 i direktiv 2012/27/EU).

Referensenergianvändningen, dvs. den årliga slutliga energianvändningen i genomsnitt under 2016, 2017 och 2018, påverkas av denna ändring av definitionen. Medlemsstaterna ska tillämpa denna nya definition när de beräknar de ackumulerade energibesparingar som krävs för delperioden 2024–2030.

Detta innebär att olika referensscenarier bör användas för beräkningen av de kumulativa energibesparingarna 2021–2023 och 2024–2030, enligt följande formel:

Ackumulerade energibesparingar (2021–2030)

=

0,8 % x referensscenario baserat på den gamla definitionen av slutlig energianvändning x 27

+

1,3 % x referensscenario baserat på den nya definitionen av slutlig energianvändning x 13 + 1,5 % x referensscenario baserat på den nya definitionen av slutlig energianvändning x 9 + 1,9 % x referensscenario baserat på den nya definitionen av slutlig energianvändning x 6

4.3.   Krav på att beakta och främja den roll som gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper har (artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791)

Medlemsstaterna kan hitta användbara resurser om energigemenskaper i kommissionens register över energigemenskaper (1) och även i kommissionens nya initiativ ”medborgarledd renovering”  (2).

4.4.   Skydd mot energifattigdom (artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791)

Enligt artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 ska medlemsstaterna fastställa en andel av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs och se till att den uppnås bland särskilda målgrupper, dvs. personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder, personer i låginkomsthushåll och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder. I tillägg V till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658 ges exempel på policyåtgärder som medlemsstaterna tidigare genomfört i syfte att minska energifattigdomen. Fler exempel finns också på webbplatsen för den samordnade åtgärden för energieffektivitetsdirektivet (3), rådgivningscentrumet för energifattigdom (4) samt bland de resurser som tagits fram i de olika europeiska projekt (5) som är inriktade på att lindra energifattigdomen.

4.4.1.   Fastställande av andelen av energibesparingar i slutanvändningsledet bland målgrupperna

Andelen ska vara minst lika stor som den som fastställts med det standardalternativ som beskrivs i punkt 4.4.1.1 i denna bilaga. Om en medlemsstat inte har uppfyllt kraven för att använda standardalternativet ska andelen som minst motsvara den som fastställts med hjälp av reservalternativet, som beskrivs i punkt 4.4.1.2 i denna bilaga. Denna andel tillämpas på den mängd ackumulerade energibesparingar som krävs enligt artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791 (se avsnitt 4.1 i denna bilaga).

4.4.1.1.   Standardalternativ – att använda den andel av hushållen som omfattas av energifattigdom i de nationella energi- och klimatplanerna

Andelen av energibesparingar i slutanvändningsledet bland målgrupperna ska som minst motsvara andelen hushåll i energifattigdom enligt bedömningen i medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner, eller uppdaterade sådana planer, efter beaktande av de fyra indikatorer som anges i reservalternativet nedan.

4.4.1.2.   Reservalternativ – att använda det aritmetiska medelvärdet av fyra statistiska indikatorer

Andelen av energibesparingar vid slutanvändning bland målgrupperna ska vara minst lika stor som det aritmetiska medelvärdet av de fyra indikatorerna enligt beskrivningen i 3 för 2019 (se uppgifter i 4).

Tabell 3

Indikatorer som nämns i artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 för att fastställa andelen energifattigdom

Namn	Referens i Eurostat	Definition i Eurostat
Indikator a: Oförmåga att hålla hemmet tillräckligt varmt	SILC [ilc_mdes01] (6)	% personer i den totala befolkningen som befinner sig i påtvingad oförmåga att hålla hemmet tillräckligt varmt (7)
Indikator b: Förfallna skulder avseende räkningar för allmännyttiga tjänster	SILC, [ilc_mdes07] (8)	% personer i den totala befolkningen som har förfallna skulder avseende räkningar för allmännyttiga tjänster och uttrycker påtvingad oförmåga att betala sina räkningar i tid på grund av ekonomiska svårigheter (9)
Indikator c: Total befolkning som bor i bostäder med läckande tak, fukt i väggar, golv eller grund eller röta i fönsterkarmar eller golv	SILC [ilc_mdho01] (9)	% personer i den totala befolkningen som bor i bostäder med antingen läckande tak eller fukt i väggar/golv/grund eller röta i fönsterkarmar eller golv (10)
Indikator d: Fattigdomsrisk	Undersökningar SILC och ECHP [ilc_li02] (11)	andel personer med en ekvivalerad disponibel inkomst (efter sociala transfereringar) under fattigdomsgränsen, som fastställts till 60 % av den nationella disponibla medianinkomsten (12)

Uppgifter för alla indikatorer finns tillgängliga för alla medlemsstater 2019. I tabell 4 fastställs uppgifterna och det aritmetiska genomsnittet per medlemsstat.

Tabell 4

Minimiandel av den krävda mängden ackumulerade energibesparingar som ska uppnås bland prioriterade grupper, på grundval av de indikatorer som förtecknas i artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791

Land	Indikator a	Indikator b	Indikator c	Indikator d	Genomsnitt
Österrike	1,80  %	2,40  %	9,40  %	13,30  %	6,73  %
Belgien	3,90  %	4,10  %	16,70  %	14,80  %	9,88  %
Bulgarien	30,10  %	27,60  %	11,60  %	22,60  %	22,98  %
Kroatien	6,60  %	14,80  %	10,20  %	18,30  %	12,48  %
Cypern	21,00  %	10,40  %	31,10  %	14,70  %	19,30  %
Tjeckien	2,80  %	1,80  %	7,30  %	10,10  %	5,50  %
Danmark	2,80  %	3,60  %	14,90  %	12,50  %	8,45  %
Estland	2,50  %	7,20  %	13,80  %	21,70  %	11,30  %
Finland	1,80  %	7,80  %	4,10  %	11,60  %	6,33  %
Frankrike	6,20  %	5,60  %	11,50  %	13,60  %	9,23  %
Tyskland	2,50  %	2,20  %	12,00  %	14,80  %	7,88  %
Grekland	17,90  %	32,50  %	12,50  %	17,90  %	20,20  %
Ungern	5,40  %	10,20  %	22,30  %	12,30  %	12,55  %
Irland	4,90  %	8,90  %	12,50  %	13,10  %	9,85  %
Italien	11,10  %	4,50  %	14,00  %	20,10  %	12,43  %
Lettland	8,00  %	8,70  %	19,30  %	22,90  %	14,73  %
Litauen	26,70  %	7,50  %	14,00  %	20,60  %	17,20  %
Luxemburg	2,40  %	2,40  %	15,40  %	17,50  %	9,43  %
Malta	7,80  %	6,50  %	7,60  %	17,10  %	9,75  %
Nederländerna	3,00  %	1,50  %	14,70  %	13,20  %	8,10  %
Polen	4,20  %	5,80  %	10,80  %	15,40  %	9,05  %
Portugal	18,90  %	4,30  %	24,40  %	17,20  %	16,20  %
Rumänien	9,30  %	13,70  %	9,40  %	23,80  %	14,05  %
Slovakien	7,80  %	8,40  %	5,70  %	11,90  %	8,45  %
Slovenien	2,30  %	11,20  %	20,60  %	12,00  %	11,53  %
Spanien	7,50  %	6,50  %	14,70  %	20,70  %	12,35  %
Sverige	1,90  %	2,30  %	7,00  %	17,10  %	7,08  %
Källa: Uppgifter från Eurostat (se länkar för varje indikator i tabell 3).

4.4.2.   Definition av målgruppen/målgrupperna

Begreppet ”personer som påverkas av energifattigdom” är kopplat till definitionen av energifattigdom i artikel 2.52 i direktiv (EU) 2023/1791, som syftar på det relevanta nationella sammanhanget. Enligt kommissionens uppfattning kan då varje medlemsstat anta sin egen rättsliga definition av energifattiga hushåll.

Begreppet ”utsatta kunder” fastställs i artikel 28.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (13):

Begreppet utsatta kunder kan inbegripa inkomstnivå, energiutgifternas andel av den disponibla inkomsten, bostädernas energieffektivitet, kritiskt beroende av elutrustning av hälsoskäl, ålder eller andra kriterier.

Enligt samma artikel måste medlemsstaterna definiera begreppet utsatta kunder. Denna definition bör gälla för bestämmelserna i artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791.

Begreppet ”personer i låginkomsthushåll” har ingen definition i unionsrätten. Kommissionen noterar dock att den indikator för fattigdomsrisk som nämns i artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 avser tröskeln på 60 % av den nationella ekvivalerade disponibla medianinkomsten efter sociala transfereringar. Denna tröskel bör därför användas för att definiera gruppen ”personer i låginkomsthushåll” i enlighet med artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791, såvida inte användningen av en annan nationell definition kan motiveras (till exempel en som är kopplad till kriterierna för stödberättigande för vissa sociala förmåner).

Begreppet ”subventionerade bostäder” har ingen definition i unionsrätten men definieras i OECD:s policydokument 2020 som boendeuthyrning till delmarknadspriser som är riktade och fördelade enligt särskilda regler, såsom identifierade behovs- eller väntelistor. Det kan ändå konstateras skillnader mellan medlemsstaterna sett till definition, storlek, omfattning, finansiering, målbefolkning och typ av leverantör (t.ex. offentlig, privat, icke-vinstdrivande eller begränsat vinstdrivande organ, kooperativ eller en kombination av dessa). Definitionen av subventionerade bostäder i medlemsstaterna har utvecklats med tiden, liksom det politiska förhållningssättet till skiftande marknadsförhållanden. Vissa medlemsstater använder en annan terminologi när de menar subventionerade bostäder, som ”bostäder med måttlig hyra” i Frankrike, ”gemensamt boende” eller ”icke-vinstdrivande bostäder” i Danmark, ”bostadsfrämjande” i Tyskland, ”bostäder med begränsad vinst” eller ”folkbostäder” i Österrike, ”skyddade bostäder” i Spanien, ”allmännyttiga bostäder” i Sverige osv. Beroende på medlemsstat kan detta syfta på hyresvärdens rättsliga status, hyressystemet, finansieringsmetoden eller målbefolkningen (14). Medlemsstater som vill inkludera personer som bor i subventionerade bostäder i tillämpningsområdet för artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 bör tillhandahålla en nationell definition av subventionerade bostäder.

Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de ackumulerade energibesparingar som fastställts i enlighet med punkt 4.4.1.1 eller 4.4.1.2 i denna bilaga uppnås bland de målgrupper som nämns i artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791. Besparingarna ska uppnås bland målgrupperna kollektivt och inte i varje grupp individuellt.

När medlemsstaterna gör detta bör de ta hänsyn till särdragen hos varje grupp eller undergrupp och specialanpassa policyåtgärderna därefter. Exempelvis kanske inte hushåll i det övre spannet inom låginkomstgruppen har samma slags svårigheter som de mest utsatta hushållen.

När de energibesparingar som rapporteras vid tillämpning av artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 är ett resultat av policyåtgärder som inte uteslutande riktar sig till de målgrupper som valts ut bland de målgrupper som förtecknas i artikel 8.3, ska medlemsstaterna förklara hur den andel energibesparingar som uppnåtts bland dessa målgrupper beräknas och övervakas bland de totala energibesparingar som rapporterats från dessa policyåtgärder. Dessa förklaringar ska ingå i anmälan av policyåtgärden i enlighet med punkt 5 g i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791. Kommissionen anser att särskilda kriterier för godtagbarhet (t.ex. inkomsttröskel, stödberättigande för sociala förmåner, bostadens energiklass före intervention) kan användas för de bestämmelser som är inriktade på att minska energifattigdomen (t.ex. högre bidragssats, kompletterande lån med nollränta). Genom att övervaka genomförandet av dessa bestämmelser kan man skilja ut de insatser och resulterande energibesparingar som kan räknas med i skyddet mot energifattigdom. En annan metod skulle kunna vara att organisationer i direkt kontakt med de prioriterade grupperna (t.ex. sociala organ, lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och välgörenhetsorganisationer) ges i uppdrag att hjälpa hushållen med att ansöka om ekonomiska incitament eller annat stöd. Dessa organisationer skulle sedan kunna övervaka de insatser som kan räknas med i skyddet mot energifattigdom.

4.5.   Att undvika och mildra negativa effekter (artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791)

Kommissionen anser att minst tre typer av negativa effekter som avses i artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 bör särskiljas.

En första typ av negativ effekt är när en policyåtgärd leder till höjda energipriser (t.ex. kvotpliktsystem för energieffektivitet eller energiskatter, se även avsnitt 7.9.2 om fördelningseffekter), som inte kompenseras av energieffektivitetsförbättringar som minskar energikostnaderna. Detta kan öka risken för att hushåll hamnar i energifattigdom. Sådana negativa effekter kan undvikas eller mildras genom att säkerställa att de grupper för vilka de högre energipriserna kan utgöra en stor risk kommer att gynnas av policyåtgärden (eller av kompletterande begränsningsåtgärder) som åtminstone kompenserar effekten av högre energipriser. Därigenom måste medlemsstaterna enligt artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 på bästa möjliga sätt utnyttja offentlig finansiering, inbegripet finansieringsmekanismer som inrättats på unionsnivå, och intäkter från utsläppsrätter från utsläppshandelssystemet.

En annan typ av negativa effekter är icke-ekonomiska bieffekter som kan påverka hushållens levnadsvillkor och hälsa. Exempelvis kanske inte renoveringsprogrammen tar itu med ventilationen på rätt sätt, vilket kan leda till luftvägssjukdomar. Det kan undvikas genom att man beaktar inomhusluftens kvalitet eller miljöpåverkan när man utformar policyåtgärden.

En tredje typ av negativa effekter rör andra ekonomiska bieffekter, t.ex. höjt pris på energieffektiva lösningar. Det kan göra det svårare för slutkunder med mindre ekonomiska medel att ha råd med dessa lösningar. Sådana negativa effekter kan undvikas eller mildras genom att man inför särskilda bestämmelser eller kompletterande åtgärder (t.ex. frivilliga överenskommelser med återförsäljare eller installatörer, mer gynnsamma förhållanden för de prioriterade målgrupperna).

Motsvarande analys och förklaringar av hur negativa effekter har bedömts och undviks eller mildras ska ingå i anmälan av policyåtgärder, i enlighet med punkt 5.1 i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791.

4.6.   Hur artikel 8 bidrar till artikel 4 (artikel 8.14 b i direktiv (EU) 2023/1791)

Artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791 är avsedd att generera energibesparingar utöver annan tvingande unionslagstiftning, i enlighet med punkt 2 i bilaga V. Medlemsstaterna ska därför förklara hur de policyåtgärder som rapporteras i enlighet med artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791 är avsedda att uppnå energibesparingar som annars skulle förbli outnyttjade och därigenom bidra till uppnåendet av deras nationella bidrag i enlighet med artikel 4 i det direktivet. Vid bedömningen av detta bör följande punkter beaktas:

—	Förändringar av den slutliga energianvändningen kan bero på olika faktorer, bland annat förbättrad energieffektivitet. Metoder som detaljanalys kan användas för att skilja energieffektivitetsförbättringar från variationer på grund av andra faktorer (t.ex. väderförhållanden, ekonomisk verksamhet).

—	Energieffektivitetsförbättringar kan ha samband med energibesparingar enligt artikel 8.1, men även vara en följd av annan politik (t.ex. från andra rättsligt bindande unionsakter) och icke-politiska effekter.

—

Energieffektivitetsförbättringar enligt artikel 8.1 kan få indirekta rekyleffekter (ökad användning av energitjänster till följd av ekonomisk tillväxt som stimuleras av effektivare resursanvändning eller till följd av oväntade händelser såsom covid-19-krisen eller prischocker) som inte kommer att beaktas i beräkningarna av energibesparingar enligt artikel 8.1.

—

Energieffektivitetsförbättringar enligt artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791 bland de målgrupper som förtecknas i artikel 8.3 i det direktivet (se avsnitt 4.4 i denna bilaga) kommer sannolikt att leda till direkta rekyleffekter (dvs. en del av energieffektivitetsförbättringen används för att förbättra värmekomforten upp till anständiga nivåer, i stället för att minska energianvändningen). Energibesparingar som rapporteras vid tillämpning av artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 kommer därför inte (helt) att leda till motsvarande minskningar av energianvändningen inom ramen för artikel 4 i det direktivet (se avsnitt 7.1 i denna bilaga).

Den bedömningen ger underlag så att kommissionen kan övervaka om medlemsstaterna är på väg att leverera sina nationella bidrag i enlighet med artikel 4 i direktiv (EU) 2023/1791, och om så inte är fallet, i vilken utsträckning skillnaden kan hänföras till underprestation eller överskattning av energibesparingar som rapporterats i enlighet med artikel 8.1 i det direktivet.

Den första bedömningsnivån är att övervaka trenderna i den slutliga energianvändningen (artikel 4 i direktiv (EU) 2023/1791) och rapporterade energibesparingar (artikel 8 i det direktivet) för att se om de är konsekventa och överensstämmer med de nuvarande målen. Vid en andra bedömningsnivå kan man sedan titta på förklaringar av de förändringar eller luckor som observeras, t.ex. med följande metoder:

—	Bedömningen av medlemsstaternas framsteg med att uppfylla sina energieffektivitetsbidrag, enligt beskrivningen i artikel 4.6 i direktiv (EU) 2023/1791, kan användas som en analyskälla vid bedömningen av den politik och de åtgärder som omfattas av artikel 8 i det direktivet.

—	En detaljanalys, en ekonometrisk analys eller andra top-down-metoder kan användas för att förklara förändringarna i den slutliga energianvändningen eller energiintensiteten och skillnaderna mot den förväntade trenden (artikel 4 i direktiv (EU) 2023/1791 om övervakning).

—	En jämförelse mellan uppnådda och förväntade resultat kan utföras för att fastställa om policyåtgärderna är under- eller överpresterande (t.ex. deltagande, antal åtgärder), vilket gör det möjligt att övervaka de policyåtgärder som rapporteras i enlighet med artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791.

—	En översyn av resultaten från övervakning och verifiering kan göras för att identifiera möjligt ursprung till över- eller underskattning av energibesparingar.

Vid denna bedömning bör man prioritera att genom utvärderingsstudier göra uppskattningarna av besparingar enligt artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791 mer korrekta.

Ju fler inkonsekvenser som konstateras mellan de trender som övervakas för artiklarna 4 och 8 i direktiv (EU) 2023/1791, och/eller ju större skillnader som konstateras mellan de trender som övervakas och utvecklingsbanorna mot att uppfylla målen för den nuvarande sparkravsperioden, desto mer djupgående bör de ovan nämnda benämningarna vara.

4.7.   Policyåtgärders godtagbarhet (artikel 8.14 c)

I punkt 5 i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 och bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (15) förtecknas de uppgifter som medlemsstaterna ska lämna när de anmäler policyåtgärder enligt artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791. Den kortfattade beskrivning som krävs av policyåtgärden skulle kunna hänvisa till lagtexten eller annan offentlig information där policyåtgärdens mål presenteras. När policyåtgärdens officiella mål inte uttryckligen nämner uppnåendet av energibesparingar i slutanvändningsledet bör ytterligare motiveringar ges, t.ex. genom att förklara hur policyåtgärden främjar energieffektivitetsåtgärder som kan beaktas och godtas enligt artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791, eller hur de slutliga energibesparingarna påvisas. Motiveringen kan också bestå av en beskrivning av interventionslogiken för policyåtgärden, vilket skulle bidra till att påvisa dess väsentlighet (se även tillägg IX till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658).

5.   Skyldigheter i samband med ändringarna av artikel 9 om kvotpliktsystem för energieffektivitet

Vägledning om hur kvotpliktsystem för energieffektivitet utformas, genomförs och dokumenteras finns i avsnitt 4.1 och tillägg II i bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658, eftersom dessa bestämmelser inte har ändrats jämfört med direktiv 2012/27/EU.

De mest relevanta tilläggen eller ändringarna i artikel 9 i direktiv (EU) 2023/1791 (jämfört med artikel 7a i direktiv 2012/27/EU) förtecknas här:

—	Ny artikel 9.2: Medlemsstaterna har rätt att utse en genomförande offentlig myndighet att förvalta kvotpliktsystemen för energieffektivitet.

—	Tillägg i artikel 9.3: Kvotpliktiga parter får innefatta systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem (observera att energidistributörer redan ingick som möjliga kvotpliktiga parter).

—	Ny artikel 9.5, 9.6 och 9.7: Medlemsstaterna har rätt att kräva att kvotpliktsystemen för energieffektivitet uppnår energibesparingar bland prioriterade målgrupper, enligt kravet i artikel 8.3.

—	Uppdatering i artikel 9.8: referensen för effektiva värmevärden är nu bilaga VI till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 (16) och referensen för primärenergifaktorer är artikel 31 i direktiv (EU) 2023/1791. Om andra omvandlingsfaktorer används ska detta motiveras.

—

Ny artikel 9.10: krav på att lämna information i de nationella energi- och klimatlägesrapporterna om de system för mätning, kontroll och verifiering som införs, inbegripet använda metoder samt identifierade problem och hur dessa hanterats. När kvotpliktsystemen för energieffektivitet rapporteras som en del av ett policypaket, se vägledning i avsnitt 6.1 i denna bilaga om rapportering av energibesparingar från policypaketet.

—	Artikel 9.9 handlar om interaktionen mellan kvotpliktsystem för energieffektivitet och EU:s utsläppshandelssystem, som behandlas i avsnitt 7.6.1 i denna bilaga.

6.   Skyldigheter i samband med ändringarna av artikel 10 om alternativa åtgärder

Vägledning om hur alternativa åtgärder utformas, genomförs och dokumenteras finns i avsnitt 4.2 och i tillägg III till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658.

Direktiv (EU) 2023/1791 innehåller två tillägg jämfört med artikel 7b i direktiv 2012/27/EU.

Det första är artikel 10.3, som liknar artikel 9.10 för europeiska kvotpliktsystem för energieffektivitet, enligt vilken medlemsstaterna måste lämna information i de nationella energi- och klimatlägesrapporterna om de system för mätning, kontroll och verifiering som införs, inbegripet använda metoder samt identifierade problem och hur dessa hanterats. Detta tillägg kompletterar den befintliga bestämmelsen i punkt 3 e i bilaga V om öppenhet och ålägger medlemsstaterna att göra uppgifter om energibesparingar tillgängliga för allmänheten i årsrapporter.

Det andra är artikel 10.4 om behovet av att visa beskattningsåtgärdernas effektivitet, som diskuteras i avsnittet nedan.

6.1.   Mätning, kontroll och verifiering vid rapportering av ett policypaket

Rapporteringen för artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791 handlar främst om att rapportera de resultat som uppnåtts per policyåtgärd. Detta gör det lättare att dokumentera väsentlighet (om väsentlighet, se även tillägg IX till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658). Medlemsstaterna kan använda ett paket med policyåtgärder som är inriktade på samma sektor och typer av enskilda åtgärder (t.ex. ett program för energirådgivning och ett finansieringssystem).

Det första alternativet för att rapportera energibesparingar från ett policypaket är att rapportera paketet som om det vore en enda policyåtgärd,

—

antingen genom att välja ut den huvudsakliga policyåtgärden från policypaketet och rapportera besparingar bara från den policyåtgärden; då undviker man risken att policyåtgärder som överlappar varandra räknas dubbelt, och endast den inrapporterade policyåtgärden ska anmälas och dokumenteras i enlighet med kraven i bilaga V,

—

eller genom att rapportera policypaketet som en policyåtgärd: i det fallet ska det i anmälan av och dokumentationen om detta policypaket särskilt klargöras hur väsentlighet säkerställs, hur genomförandet av enskilda åtgärder som följer av policypaketet övervakas och hur man undviker eller korrigerar dubbelräkning av samma enskilda åtgärd.

Ett andra alternativ är att rapportera de policyåtgärder som ingår i paketet var för sig. Då anmäls och dokumenteras varje policyåtgärd, och processen för att undvika eller korrigera dubbelräkning ska förklaras. Den processen skulle t.ex. kunna vara

—

att använda en central databas som håller reda på identifierare för de enskilda åtgärderna (t.ex. adresser eller id-nummer för elmätare) för att kontrollera för dubbelräkning; i det fallet bör de energibesparingar som rapporteras för varje policyåtgärd enligt artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791 korrigeras för att avlägsna energibesparingar som skulle räknas flera gånger,

—	att definiera regler för fördelningen av energibesparingar bland de rapporterade policyåtgärderna (t.ex. i enlighet med andelen finansiering som tillhandahålls).

De krav som fastställs i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 gäller både för policypaket och för enstaka policyåtgärder.

6.2.   Beskattningsåtgärder (visning av effektivitet) (artikel 10.4 i direktiv (EU) 2023/1791)

Detta avsnitt kompletterar avsnitt 4.2.8 om energi- eller koldioxidskatter i bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658.

De nya krav som införs genom artikel 10.4 i direktiv (EU) 2023/1791 om att visa beskattningsåtgärdernas effektivitet är likvärdiga med det väsentlighetskrav för kvotpliktsystem för energieffektivitet och alternativa åtgärder som finns i punkt 3 h i bilaga V till det direktivet, så att alla policyåtgärder behandlas lika.

När medlemsstaterna anmäler en beskattningsåtgärd vid tillämpning av artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791 ska de förklara hur utformningen och genomförandet av den beskattningsåtgärden säkerställer en lämplig effektmekanism.

Detta kan de t.ex. göra genom att förklara hur skattesatsen har fastställts och varför förändringar över tid har beslutats (i relevanta fall), och ange om resonemanget bakom en förändring är att faktiskt föranleda en beteendeförändring, minska bördan för konsumenterna på grund av prishöjningar eller liknande externa förhållanden, i syfte att uppnå energibesparingar. Här bör det också förklaras hur det säkerställs att alla konsumenter har möjlighet att ändra sitt beteende, inbegripet låginkomsthushåll eller konsumenter i en situation med delade incitament. Detta kan göras t.ex. genom att förklara hur medföljande åtgärder kompletterar den beskattningsåtgärd som satts in.

För fler förklaringar se även avsnitt 7.9 i denna bilaga om fastställande av energibesparingar från beskattningsåtgärder.

7.   Skyldigheter i samband med ändringarna av bilaga V

7.1.   Beräkning av energibesparingarna vid tillämpning av artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 (andel energifattigdom)

I punkt 1 d i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 anges att medlemsstaterna vid beräkningen av de energibesparingar som avses i artikel 8.3 i det direktivet kan uppskatta dessa energibesparingar på grundval av tekniska uppskattningar ”på grundval av tekniska bedömningar med hjälp av standardiserade villkor eller parametrar för boende- och värmekomfort, till exempel parametrar som definieras i nationella byggregler”.

Energieffektivitetsförbättringar i bostäder som innehas av målgrupperna i artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 leder kanske inte till samma minskningar av den slutliga energianvändningen som när samma åtgärder vidtas av hushåll som inte omfattas av energifattigdom. Så är sannolikt fallet i situationer med materiell fattigdom (t.ex. oförmåga att hålla hemmet tillräckligt varmt) innan energieffektivitetsåtgärder vidtas. Energianvändningen före energieffektivitetsåtgärderna kan vara lägre än vad som uppskattas med standardantaganden, så som de t.ex. används i energiprestandacertifikat. Exempelvis kan inomhustemperaturen vara lägre än vad som antas i byggregler, vissa rum är kanske inte uppvärmda eller uppvärmda bara några timmar per dag osv. När energianvändningen på detta sätt är lägre än standardantagandena kallas det för ”prebound”-effekten. I sådana situationer kan energieffektivitetsförbättringar användas för att uppnå en anständig värmekomfort (t.ex. sätta termostaten på en högre temperatur än tidigare, värma upp vissa rum fler timmar varje dag osv.).

Denna företeelse med mer omfattande energitjänst (här komfort) i stället för minskad energianvändning brukar kallas för den direkta rekyleffekten. Båda effekterna (”prebound” och rekyleffekten) bör normalt tas i beaktande när man beräknar de energibesparingar som rapporteras i enlighet med artikel 8.1. Detta innebär att de beräknade energibesparingarna från åtgärder som görs bland de prioriterade grupperna enligt artikel 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 kan vara små och ge upphov till en paradox gentemot syftet med den bestämmelsen.

I punkt 1 d i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 erkänns att i dessa särskilda situationer kan rekyleffekten vara en positiv konsekvens av policyåtgärderna, när den bidrar till att minska energifattigdomen, genom att det blir möjligt för hushållen att uppnå en anständig värmekomfort, i enlighet med definitionen av energifattigdom i artikel 2.52 i det direktivet, där det talas om ”grundläggande nivåer och en skälig levnadsstandard och hälsa”.

Det är därför som medlemsstaterna enligt den bestämmelsen också måste förklara ”det sätt på vilket komfort bedöms för åtgärder i byggnader” i detaljerna i anmälan om de beräkningsmetoder som används för de policyåtgärder som rapporteras i enlighet med artikel 8. När delar av eller samtliga energieffektivitetsförbättringar används för att nå den komfortnivå som definieras som ”skälig” kan då dessa räknas som energibesparingar enligt artikel 8. Den del av energieffektivitetsförbättringarna som skulle användas för att uppnå komfort utöver de skäliga standarderna ska betraktas som rekyleffekt och korrigeras i energibesparingsberäkningarna.

Skäliga standarder för värmekomfort kan t.ex. definieras i enlighet med de antaganden om de boendes beteenden som används i byggregler, eller de fastställda beräkningsmetoderna för de energiprestandacertifikat som upprättas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU (17).

7.2.   Visning av målet att uppnå energibesparingar i slutanvändningsledet och tillhandahållande av dokumentation som styrker att energibesparingarna är en följd av en policyåtgärd (punkt 2 a i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791)

Enligt punkt 2 a i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 måste medlemsstaterna

1)	visa att ett av målen för de policyåtgärder som rapporteras i enlighet med artikel 8.1 är att uppnå energibesparingar i slutanvändningsledet,

2)	tillhandahålla bevis och dokumentation som styrker att de rapporterade energibesparingarna är en följd av en policyåtgärd.

Detta är ett komplement till bestämmelserna om väsentlighet och additionalitet i direktiv 2012/27/EU och i artikel 8.14 c i direktiv (EU) 2023/1791 om policyåtgärdernas godtagbarhet (se avsnitt 4.7 i denna bilaga). Vägledning om väsentlighet och additionalitet finns i tilläggen IX och XI till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658.

Kravet på bevis och dokumentation skulle också kunna ge de ytterligare motiveringar som behövs om policyåtgärdernas mål inte uttryckligen innefattar att uppnå energibesparingar i slutanvändningsledet. Bevis och dokumentation kan t.ex. vara förklaringar av följande:

—	Hur ett incitament utformats för att säkerställa dess utlösande effekt och hur användningen av incitamentet övervakas (t.ex. bedömning av betalningsviljan att fastställa lämpliga bidragssatser), att använda en onlineplattform som hjälp med att dokumentera de åtgärder som gynnas av ett incitament).

—

Hur ett frivilligt avtal utformats för att säkerställa att åtagande leder till åtgärd (t.ex. med tillräckligt starka incitament och sanktioner, prestandakrav som går längre än ett scenario där man fortsätter som tidigare) och hur effekterna av det frivilliga avtalet övervakas (t.ex. genom årliga rapporter från de deltagande parterna och kontroller utförda av den genomförande offentliga myndigheten eller en tredje part).

—

Hur en beteendemässig åtgärd utformats för att säkerställa att information leder till beteendeförändringar (t.ex. genom specialanpassad information och regelbunden återkoppling, användning av pilottester för att identifiera de mest effektiva metoderna) och hur effekterna av den beteendemässiga åtgärden påvisas (t.ex. med randomiserade kontrollerade studier).

—	Hur en beskattningsåtgärd utformats för att säkerställa dess energisparande effekt (se även avsnitt 6.2 om att visa beskattningsåtgärders effektivitet).

7.3.   Undantag (punkt 2 c i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791)

7.3.1.   Artikel 9 i direktiv 2010/31/EU

I punkt 2 c i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 föreskrivs att undantaget för besparingar i samband med renovering av befintliga byggnader (18) inbegriper de besparingar som följer av genomförandet av minimistandarder för energiprestanda i byggnader i enlighet med direktiv 2010/31/EU, så länge som väsentlighetskriteriet enligt punkt 3 h i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 säkerställs. Detta är ett undantag från additionalitetsprincipen, nämligen att besparingar till följd av genomförandet av obligatorisk unionslagstiftning inte ska anföras som energibesparingar vid tillämpning av artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att undvika dubbelräkning av energibesparingar från genomförandet av minimistandarder för energiprestanda i byggnader och andra policyåtgärder till stöd för renovering av byggnader, såsom stödprogram och kvotpliktsystem för energieffektivitet. En renovering av byggnader som görs för att uppfylla nationella minimistandarder för energiprestanda skulle kunna generera energibesparingar som kan räknas med i en medlemsstats energisparkrav. En renovering av byggnader som görs för att uppfylla nationella minimistandarder för energiprestanda och som stöds av ett subventionsprogram skulle också kunna generera energibesparingar som kan räknas, men bör rapporteras endast en gång för att undvika dubbelräkning.

7.3.2.   Artiklarna 5 och 6 i direktiv (EU) 2023/1791 (bestämmelser för den offentliga sektorn)

Enligt punkt 2 c i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 får medlemsstaterna vid tillämpning av artikel 8 i det direktivet räkna med de energibesparingar som härrör från energieffektivitetsåtgärder inom den offentliga sektorn i enlighet med artiklarna 5 och 6 i det direktivet, förutsatt att de uppfyller kraven i bilaga V till det direktivet. Renoveringen av en byggnad inom den offentliga sektorn skulle t.ex. kunna generera energibesparingar som räknas med i en medlemsstats energisparkrav och även bidra till att uppfylla en medlemsstats skyldigheter för den offentliga sektorn.

7.4.   Nödförordningar (punkt 2 d i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791)

I bestämmelsen i punkt 2 d i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 klargörs att åtgärder för förbättrad energieffektivitet som syftar till att minska efterfrågan på gas med 15 % mellan augusti 2022 och mars 2023 (19), därefter förlängt till mars 2024 (20) och till minskad bruttoelförbrukning under höglasttimmar mellan december 2022 och mars 2023, med ett genomsnitt på minst 5 % i timmen (21), kan räknas med i medlemsstaternas energisparkrav.

Denna bestämmelse begränsar policyåtgärdernas godtagbarhet till åtgärder för förbättrad energieffektivitet, vilket uttryckligen utesluter energibesparingar till följd av ransonerings- eller begränsningsåtgärder som inte förbättrar energieffektiviteten. Begreppen ”ransonerings-” och ”begränsningsåtgärder” definieras varken i direktiv (EU) 2023/1791 eller annan unionslagstiftning. I detta sammanhang bör de betraktas som åtgärder som tillfälligt begränsar den mängd energi som levereras till konsumenterna, t.ex. genom att en industrikonsument måste – eller får incitament att – minska sin energianvändning genom att stänga ned en produktionsprocess, eller genom att slutkonsumenterna ombeds undvika att förbruka energi under vissa tidsperioder. Ransonerings- eller begränsningsåtgärder kan också vara åtgärder som indirekt påverkar energianvändningen, t.ex. när man begränsar öppettider eller öppetdagar för butiker eller offentliga tjänster.

7.5.   Ansvarsfördelning (punkt 2 e i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791)

I bestämmelsen i punkt 2 e i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 klargörs att energieffektivitetsåtgärder inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 (22) som både sparar energi och minskar utsläppen kan generera energibesparingar som kan räknas med i energisparkravet, förutsatt att åtgärderna uppfyller övriga bestämmelser i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791. Detta klargörande ändrar inte på policyåtgärdernas godtagbarhet eller beräkningen av energibesparingar jämfört med det tidigare direktivet.

7.6.   Interaktioner med EU:s utsläppshandelssystem (punkt 2 f i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791)

7.6.1.   Förtydligande om additionalitet till EU:s utsläppshandelssystem och dess tillämpning på nya sektorer

I punkt 2 f i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 klargörs att energibesparingar till följd av policyåtgärder för energieffektivitet i sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem kan räknas, så länge de överensstämmer med bestämmelserna i bilaga V som reglerar beräkningen av energibesparingar (inklusive undantaget för fossila bränslen, se avsnitt 7.7 i denna bilaga). Detta innebär att energibesparingar för bränslen som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/959 (23) (dvs. EU:s nya utsläppshandelssystem inom byggnads-, transport- och industrisektorerna) kan behandlas på samma sätt som energibesparingar för el inom dessa sektorer, liksom bränslen i stora industrianläggningar som omfattas av EU:s befintliga utsläppshandelssystem, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (24).

Utsläppshandelssystem kan höja energipriset, vilket i sin tur påverkar investerings- och konsumtionsbeteenden, något att ta hänsyn till för att säkerställa additionaliteten och väsentligheten vid energibesparingar genom policyåtgärder för energieffektivitet. Följande fall är några exempel:

—

När medlemsstaterna utformar program inom industrisektorn skulle de kunna fastställa minimikrav för återbetalning, t.ex. på mer än tre år. Om energipriserna höjs för att sporra till energieffektivitetsåtgärder i industrisektorn, skulle detta automatiskt förkorta återbetalningsperioderna för energieffektivitetsåtgärder, vilket skulle kunna utesluta vissa från politiskt stöd.

—

När medlemsstaterna utvärderar effekterna av en beteendemässig policyåtgärd kan de uppskatta vilka konsekvenser energiprisförändringar, inklusive de som beror på utsläppshandelssystemet, har för energianvändningen, med hjälp av uppskattningar av priselasticiteten. Denna effekt kan sedan nettas från de observerade förändringarna i energianvändningen. Genom randomiserade kontrollerade studier kan man automatiskt ta hänsyn till förändringar i energipriserna, under förutsättning att samma priser tillämpas likvärdigt för personer som påverkas respektive inte påverkas av policyåtgärden. Mer information om hur man beräknar energibesparingar genom beteendemässiga åtgärder finns i tillägg VI till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658.

Enligt den nya artikel 30e i direktiv 2003/87/EG får medlemsstaterna fram till 2030 undanta reglerade enheter från skyldigheten att överlämna utsläppsrätter inom de sektorer som omfattas av EU:s nya utsläppshandelssystem, förutsatt att de mellan 2027 och 2030 omfattas av en nationell koldioxidskatt med en skattesats som är minst lika hög som det genomsnittliga auktionspriset. Om en medlemsstat valde detta undantag skulle energibesparingar från nationella beskattningsåtgärder som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem endast kunna räknas om skattesatsen var högre än det genomsnittliga auktionspriset, och endast för skillnaden mellan skattesatsen och auktionspriset.

Detta gäller särskilt följande:

—	Energibesparingar ska inte räknas med i energieffektivitetsåtgärder i anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem där det inte finns några nationella policyåtgärder som är godtagbara enligt artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791.

—

På samma sätt ska energibesparingar inte räknas med i energieffektivitetsåtgärder som orsakas av höjningen av elpriset till följd av EU:s utsläppshandelssystem (och i och med utvidgningen av handeln med utsläppsrätter, höjningar av priserna på andra slutliga energiprodukter) där det inte finns några nationella policyåtgärder.

—

Energibesparingar kan räknas om det finns en nationell policyåtgärd. Exempelvis kan system med vita certifikat, frivilliga avtal och subventionsprogram stödja energieffektivitetsåtgärder i anläggningarna som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, utom när anläggningarna får gratis tilldelning av utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem och är kvotpliktiga enligt artikel 11 i direktiv (EU) 2023/1791 (se avsnitt 7.6.2 i denna bilaga).

—

På samma sätt kan elbesparingar, t.ex. genom nationella policyåtgärder till stöd för användningen av energieffektiva elektriska apparater, räknas, liksom energibesparingar från nationella policyåtgärder för bränslen som omfattas av utvidgningen av handeln med utsläppsrätter, förutsatt att de uppfyller bestämmelserna om undantag för energibesparingar från fossila bränslen (se avsnitt 7.7 i denna bilaga).

—

Energibesparingar från nationella beskattningsåtgärder kan räknas med om undantaget från utvidgningen av EU:s utsläppshandelssystem (artikel 30e i direktiv 2003/87/EG) inte har utnyttjats. Om undantaget har utnyttjats kan endast skillnaden mellan skattesatsen och det genomsnittliga auktionspriset användas för att uppskatta de godtagbara energibesparingarna.

—	När medlemsstaterna utformar nationella policyåtgärder och uppskattar sina energibesparingar ska de ta hänsyn till hur EU:s utsläppshandelssystem påverkar energibärarnas priser, för att säkerställa respekten för additionalitets- och väsentlighetsprincipen.

I punkt 2 f i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 och artikel 9.9 i det direktivet föreskrivs också att om en enhet är en kvotpliktig part enligt ett nationellt kvotpliktsystem för energieffektivitet enligt artikel 9 i detta direktiv och enligt EU:s utsläppshandelssystem för byggnader och vägtransporter, ska övervaknings- och kontrollsystemet säkerställa att det koldioxidpris som tillämpas när bränsle frisläpps för konsumtion beaktas vid beräkningen av och rapporteringen om energibesparingarna till följd av enhetens åtgärd.

Dessa bestämmelser belyser ett krav i samband med EU:s utsläppshandelssystem för byggnader och vägtransporter som också ska tillämpas på annan unionslagstiftning, och som fastställs i punkt 2 b i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791, nämligen att energibesparingar ska visas vara mer långtgående än de som skulle ha inträffat under alla omständigheter utan de kvotpliktiga, deltagande eller bemyndigade parternas eller genomförande myndigheternas verksamhet.

Eftersom kvotpliktiga parter för över kostnaderna för att köpa utsläppsrätter från EU:s utsläppshandelssystem kommer energipriserna att vara högre än utan EU:s utsläppshandelssystem, vilket påverkar energianvändningen och efterfrågan. När koldioxidpriset överförs enligt EU:s utsläppshandelssystem för byggnader och vägtransportbränslen kommer det att höja energipriserna på ett liknande sätt som när koldioxidpriset överförs enligt EU:s utsläppshandelssystem för energisektorn, vilket påverkar elpriset. Detsamma gäller tillämpningen av minimiskattesatser enligt rådets direktiv 2003/96/EG (25) för många olika bränslen. I samtliga dessa fall ska de högre energipriser som följer av unionsrätten beaktas när man bedömer additionaliteten hos nationella policyåtgärder som sparar energi. I praktiken bör medlemsstaterna överväga om höjningen av energipriset innebär att vissa energieffektivitetsåtgärder skulle vidtas utan den nationella åtgärden. Om så är fallet kan de aktuella energibesparingarna inte räknas med vid tillämpning av artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791.

7.6.2.   Icke-additionalitet hos energibesparingar kopplade till tillgång till gratis tilldelning av utsläppsrätter från EU:s utsläppshandelssystem

Enligt punkt 2 f i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 får medlemsstaterna endast räkna energibesparingar som går utöver genomförandet av åtgärder kopplade till tilldelningen av gratis utsläppsrätter enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem.

I artikel 10a i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem föreskrivs följande: ”Om en anläggning omfattas av skyldigheten att genomföra en energikartläggning eller att införa ett certifierat energiledningssystem enligt artikel 11 i energieffektivitetsdirektivet och om rekommendationerna i revisionsrapporten eller i det certifierade energiledningssystemet inte har genomförts, såvida inte återbetalningstiden för de relevanta investeringarna överstiger tre år eller såvida inte kostnaderna för dessa investeringar är oproportionerliga, ska mängden gratis tilldelning minskas med 20 %. Mängden gratis tilldelning ska inte minskas om en verksamhetsutövare visar att den har genomfört andra åtgärder som leder till minskade växthusgasutsläpp som motsvarar dem som rekommenderas i revisionsrapporten eller i det certifierade energiledningssystemet för den berörda anläggningen.”

I bestämmelsen i punkt 2 f i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 utesluts uttryckligen energibesparingar från åtgärder som verksamhetsutövare vid industrianläggningar skulle behöva vidta för att få full tilldelning av gratis utsläppsrätter från EU (26). De berörda anläggningarna är begränsade till dem som omfattas av artikel 11 i direktiv (EU) 2023/1791. De berörda energibesparingarna är de som rekommenderas i revisionsrapporten eller det certifierade energiledningssystemet, såvida inte

(1)	återbetalningstiden överstiger tre år,

(2)	investeringskostnaderna är oproportionerliga, eller

(3)	det har genomförts en åtgärd som leder till en likvärdig minskning av växthusgasutsläppen, t.ex. användning av koldioxidsnålare gaser i en industriprocess.

I slutändan är det de tillsynsmyndigheter som ansvarar för att tilldela gratis utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem som för särskilda åtgärder avgör om återbetalningen överstiger tre år, om investeringskostnaderna är oproportionerliga eller om likvärdiga minskningar av växthusgasutsläppen har uppnåtts. Medlemsstaterna bör se till att tillsynsmyndigheterna endast rapporterar energibesparingar som går utöver genomförandet av de åtgärder som krävs för att anläggningarna ska få sin fulla gratis tilldelningskvot.

7.7.   Uteslutande av fossila bränslen

Genom punkterna 2 h, i, j och m i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 införs begränsningar för när energibesparingar och policyåtgärder som rör teknik som använder direkt förbränning av fossila bränslen ska vara godtagbara för energisparkrav (27).

Figur 1 innehåller en vägledning för att bedöma huruvida energibesparingar avseende användningen av direkt förbränning av fossila bränslen kan räknas med vid tillämpning av artiklarna 8, 9 och 10 och artikel 28.11 i direktiv (EU) 2023/1791, och där återges två på varandra följande provningar: om policyåtgärden är godtagbar, och därefter om energibesparingarna som denna policyåtgärd leder till är godtagbara.

Figur 1

Godtagbarhet för energibesparingar från policyåtgärder som avser användning av teknik för fossila bränslen  (28)

I skäl 65 i direktiv (EU) 2023/1791 klargörs att dessa bestämmelser är tillämpliga på fall där medlemsstaterna stöder införandet av effektiv teknik för fossila bränslen (t.ex. fossilbränsledrivna värmepannor eller bensindrivna fordon) eller en tidig ersättning av sådan teknik med liknande produkter. Kommissionen anser att detta innebär följande:

—	Begränsningen gäller inte indirekt användning av fossila bränslen, t.ex. när en byggnad har isolerats, vilket minskar användningen av fossila bränslen, eller när den el som används för att driva ny utrustning genereras med fossila bränslen.

—	Policyåtgärder som är inriktade på beteendemässiga eller organisatoriska förändringar för att minska förbrukningen av fossila bränslen från befintliga anläggningar eller befintlig utrustning, såsom system för sparsam körning eller främjande av samåkning, är fortfarande godtagbara.

—

Policyåtgärder som syftar till att göra befintlig utrustning effektivare är godtagbara om de inte innebär ytterligare kapitalinvesteringar i utrustning. Åtgärder som främjar användningen av lägre flödestemperaturer bland befintliga fossilbränsledrivna värmepannor är t.ex. godtagbara, men åtgärder som finansierar uppgradering av motorer som använder fossila bränslen är inte godtagbara.

Om en policyåtgärd inleddes innan begränsningarna började gälla, får den leverera besparingar fram till periodens slut. Ett exempel är när ett subventionssystem gav stöd till installationen av en fossilbränslepanna i januari 2023. Medlemsstaten kan räkna med energibesparingar från den anläggningen i upp till åtta år (2023–2030), förutsatt att övriga villkor i bilaga V är uppfyllda.

Vad som ingår i detta avsnitt och i direktiv (EU) 2023/1791 påverkar inte medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 (29) om fastställande av en ram för energimärkning, särskilt artikel 7.2, och inte heller bestämmelsen om utfasning av incitament för installation av värmepannor som drivs med fossila bränslen i byggnader i artikel 15 i förslaget till omarbetning av direktivet om byggnaders energiprestanda (30) (förslaget till omarbetat direktiv om byggnaders energiprestanda). Om denna bestämmelse i förslaget till omarbetat direktiv om byggnaders energiprestanda blir antagen, måste den också beaktas i samband med energisparkravet enligt artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791.

7.7.1.   Policyåtgärders godtagbarhet

I punkt 2 h i i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 föreskrivs att policyåtgärder ”som gäller användning av teknik för direkt förbränning av fossila bränslen och som genomförs från och med den 1 januari 2026 ” inte är godtagbara. Detta skulle vara fallet även om en sådan policyåtgärd också ledde till energibesparingar från icke-fossilbränsleteknik. Kommissionen anser att denna begränsning gäller såväl nya policyåtgärder som befintliga policyåtgärder som går in i en ny genomförandecykel. Om t.ex. ett subventionssystem är beroende av ett årligt budgetbeslut skulle begränsningen endast gälla från och med det datum då en ny budget tilldelas, även om detta är efter den 1 januari 2026.

I punkt 2 h ii i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 föreskrivs att policyåtgärder ”för subvention av användningen av teknik för direkt förbränning av fossila bränslen i bostadshus från och med den 1 januari 2026 ” inte är godtagbara. Kommissionen anser att detta innebär att begränsningen av godtagbarheten inom bostadssektorn gäller från och med den 1 januari 2026, oavsett om policyåtgärderna genomförs ”nya” eller inte. Ett subventionssystem skulle t.ex. bli icke-godtagbart från och med den 1 januari 2026 om minst en av dess åtgärder främjar installationen av värmesystem för fossila bränslen i bostadssektorn, även om en ny genomförandecykel ännu inte har inletts.

7.7.2.   Medräkning av energibesparingar från godtagbara policyåtgärder

I punkt 2 i i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 föreskrivs att energibesparingar till följd av policyåtgärder som gäller användning av direkt förbränning av fossila bränslen inte är godtagbara om policyåtgärderna genomförs ”nya” från och med den 1 januari 2024. Det datumet återspeglas också i punkt 2 m i bilaga V. Kommissionen anser att detta gäller åtgärder som härrör från policyåtgärder som genomförs ”nya”, även om beräkningsmetoder har tillämpats innan den nya genomförandeperioden inleds.

När det gäller policyåtgärder som främjar kombinationer av teknik är andelen energibesparingar med användning av teknik för förbränning av fossila bränslen inte godtagbar från och med den 1 januari 2024. Från och med 2026 bör åtgärdens ”blandade” karaktär (att det ingår stöd till en teknik som direkt använder fossila bränslen) göra hela policyåtgärden icke-godtagbar, så att det inte längre borde uppstå några svårigheter i redovisningen.

Energibesparingar från teknik för direkt förbränning av fossila bränslen som förbättrar energieffektiviteten i energiintensiva företag inom industrisektorn omfattas av ett särskilt undantag i punkt 2 j i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791. Dessa energibesparingar är endast godtagbara om de uppfyller ett antal villkor som beskrivs i den bestämmelsen. Undantaget är på villkor att energikartläggningen bevisar att det inte finns något annat alternativ som är tekniskt genomförbart än den direkta användningen av fossila bränslen i en viss tillämpning i den energiintensiva sektorn (t.ex. på grund av att det behövs en mycket hög temperatur för industriprocesserna). Kartläggningsresultaten bör också bekräfta att den teknik som är kopplad till direkt förbränning av fossila bränslen enligt undantaget inte ökar den mängd energi som behövs eller en anläggnings kapacitet, att den överensstämmer med den senaste unionslagstiftningen om utsläppsprestanda och att den förhindrar tekniska inlåsningseffekter genom att säkerställa framtida kompatibilitet med klimatneutrala alternativa icke-fossila bränslen och tekniktyper. På grundval av kartläggningsresultatet bör det dessutom utarbetas en genomförandeplan som innehåller alla rekommenderade åtgärder med en återbetalningsperiod på högst fem år.

7.8.   Bestämmelser till stöd för solvärmeteknik

I punkt 2 l i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 klargörs att ”den värme som produceras med hjälp av solvärmeteknik från solstrålning kan räknas bort från energianvändningen i slutanvändningsledet”. Denna bestämmelse är i linje med hur omgivningsvärme beaktas för värmepumpar, vilket säkerställer att både solvärme- och värmepumpar behandlas lika.

Det varmvatten som genereras av solvärmeanläggningen kan inte bidra till energiförsörjningen i det övergripande energisystemet. Efterfrågan på energi på energisystemnivå minskas därför av solvärmeanläggningen. Därför kan den värme som produceras av solvärmeteknik räknas vid beräkningen av energibesparingar i slutanvändningsledet för en viss slutanvändning (t.ex. varmvatten för hushållsbruk).

De godtagbara energibesparingar som levereras av solvärmeanläggningarna inkluderar mängden energi endast för en viss slutanvändning, inte för hela värmeproduktionen från solvärmeanläggningen.

El från solceller på plats kan inte räknas som energibesparingar i slutanvändningsledet med avseende på artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791. Det förtydligande som läggs till i punkt 2 l i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 är specifikt för harmoniseringen av reglerna för anordningar som producerar värme (värmepumpar och solvärmeteknik). Det omfattar inte fall av el som produceras på plats, vilket även beror på att artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791 är inriktad på energibesparingar i slutanvändningsledet och solceller inte minskar energianvändningen i det ledet. Solceller ändrar på källan till elen, men minskar inte elförbrukningen för apparater, belysning, elfordon eller andra slutanvändningar.

7.9.   Fastställande av energibesparingar från beskattningsåtgärder

7.9.1.   Användning av elasticitet och överlappning med andra policyåtgärder och annan unionslagstiftning

I tillägg IV till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658 ges redan vägledning om kraven i punkt 4 a, b och c i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 när det gäller beräkning av energibesparingar till följd av beskattningsåtgärder. Dessa krav kompletterades med nya eller reviderade krav i punkt 4 b, d och f i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791, som diskuteras i detta avsnitt, samt med en ny punkt 4 e i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791, som diskuteras i nästa avsnitt.

Bestämmelserna i punkt 4 i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 om metoder och användning av elasticitet för att beräkna energibesparingar genom beskattningsåtgärder har reviderats för att klargöra och betona följande:

—

Endast elasticitet på kort sikt bör användas när man bedömer energibesparingar från beskattningsåtgärder som kan omfattas av artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791 (ny punkt 4 d i bilaga V). Elasticitet på lång sikt bör inte användas för detta ändamål, såvida det inte kan motiveras hur dubbelräkning av energibesparingar från annan unionslagstiftning och andra policyåtgärder som rapporterats i enlighet med artikel 8.1 i direktiv (EU) 2023/1791 har undvikits eller korrigerats (ändrad punkt 4 b i bilaga V).

—

Den övriga unionslagstiftning som ska beaktas vid hantering av risker för överlappningar och dubbelräkning ska under alla omständigheter omfatta den lagstiftning som nämns i punkt 2 f i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 (dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 (31) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (32)), och i punkt 4 a och f i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 (direktiv 2003/96/EG respektive rådets direktiv 2006/112/EG (33) samt direktiv (EU) 2023/959).

—	Den elasticitet på kort sikt som används i beräkningarna ska vara tillämpliga för den medlemsstat som rapporterar energibesparingarna och motiveras med åtföljande studier från ett oberoende institut (omarbetad punkt 4 b i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791).

Syftet med dessa bestämmelser är att säkerställa att det inte förekommer någon dubbelräkning när elasticitet används för att uppskatta energibesparingar. Ett exempel på en skattepolicyåtgärd där elasticiteter på både kort och lång sikt skulle kunna användas för att uppskatta energibesparingar skulle vara en där alla överlappande policyåtgärder eller krav har redovisats, både på unionsnivå och på medlemsstatsnivå. Detta skulle innebära att man redovisar den lägsta skattenivå som krävs enligt direktiv 2003/96/EG och redovisar andra policyåtgärder som påverkar investeringsbeslut och de energibesparingar som följer. Viktiga policyåtgärder på unionsnivå inkluderar ekodesign, nya förordningar om fordons koldioxidutsläpp och krav på energikartläggningar enligt energieffektivitetsdirektivet. På medlemsstatsnivå kan överlappande policyåtgärder omfatta bl.a. kvotpliktsystem för energieffektivitet, subventionsprogram och frivilliga avtal. Om skattepolicyåtgärder överlappar andra rapporterade policyåtgärder som påverkar investeringsbeslut bör medlemsstaterna endast använda uppskattningar av elasticitet på kort sikt för att beräkna beskattningsåtgärdens inverkan. Uppskattningar av elasticitet på lång sikt bör endast användas om besparingar inte rapporteras för de överlappande nationella policyåtgärderna. På så sätt bör dubbelräkning kunna undvikas.

Mer vägledning om de punkter som rör bedömningen av energibesparingar från beskattningsåtgärder och beräkningen av elasticitet på kort sikt i enlighet med artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791 finns i tillägg IV till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658.

Det bör också noteras att medlemsstaterna enligt del 3.3 f i bilaga III till förordning (EU) 2018/1999 ska tillhandahålla information om sin beräkningsmetod, inbegripet vilka priselasticiteter som används och hur de har fastställts, i enlighet med punkt 4 i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791. De nya krav som lyfts fram i detta avsnitt i bilagan ska därför också tas upp i informationen och motiveringarna i medlemsstaternas anmälningar och rapportering.

7.9.2.   Fördelningseffekter och hur de mildras

Punkt 4 i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 kompletteras med ett nytt led e, enligt vilket medlemsstaterna ska fastställa fördelningseffekterna av beskattning och motsvarande åtgärder för målgrupperna i artikel 8.3 i det direktivet. Där krävs också att medlemsstaterna påvisar effekterna av de mildrande åtgärder som genomförs i enlighet med artikel 24.3 i direktiv (EU) 2023/1791.

Kommissionen anser att det kan finnas fördelningseffekter mellan inkomstgrupper (vertikal rättviseeffekt) eller inom samma inkomstgrupper (horisontella rättviseeffekter). Det senare kan t.ex. vara när hushåll med liknande inkomst har olika energibörda på grund av sin belägenhet (t.ex. områden med äldre eller nyare byggnadsbestånd eller klimatskillnader).

Punkt 4 e i bilaga V till direktiv (EU) 2023/1791 handlar om risken att beskattningsåtgärder förvärrar energifattigdomen. Bedömningen bör därför inriktas på direkta fördelningseffekter. En sådan bedömning (analys av direkt förekomst) görs vanligtvis med mikroekonomisk modellering, och man tittar på skatternas effekt på andelen energiutgifter jämfört med antingen inkomster eller totala utgifter, beroende på inkomst- eller utgiftsgrupper. De huvudsakliga uppgiftskällorna för en sådan bedömning är vanligtvis hushållsbudgetundersökningar. Den kvantifierade negativa (eller positiva) effekten av skatten baseras på inkomstdimensionerna, eftersom variationen i kompensation används som ett index, och uttrycker det belopp med vilket de genomsnittliga totala utgifterna för låginkomsthushåll skulle ha behövt öka/minska under målåret (2030) för att ha bibehållit referensårets kvot mellan absoluta utgifter i förhållande till de totala genomsnittliga energiutgifterna. Införandet av vissa policyåtgärder bidrar dock vanligtvis inte till de totala energiutgifterna utan medför snarare nya investeringskostnader för hushållen. Hur mycket inkomsterna skulle behöva öka för att ett visst hushåll ska kunna behålla samma välfärdsnivå bör därför beräknas på grundval av kompensationsvariationen (välfärdsförlust) där medlemsstaterna kan visa de negativa effekterna av att införa beskattningen utan något ekonomiskt stöd som täcker den ökade bördan på inkomsten.

En annan valfri parameter för att bättre återspegla fördelningseffekterna är att beräkna dem på grundval av energianvändningen för den första eller andra inkomstkvintilen (eller inkomstdecilen), eller båda, eftersom den senare uttrycks i unionsstatistiken. Detta kräver mikromodellering när man hänför energianvändningen till varje inkomstgrupp, men det skulle ge mer exakthet när det gäller att isolera skatteeffekterna.

Till de mildrande åtgärderna för beskattningsåtgärdernas fördelningseffekter hör ekonomiskt stöd (t.ex. sänkta skattesatser och sociala avgifter eller transfereringar eller kompensation) och riktade policyåtgärder för förbättrad energieffektivitet. Sänkta skattesatser och sociala avgifter minskar beskattningsåtgärdernas energibesparingseffekt. Därför skulle transfererings- eller kompensationsåtgärder vara mer förenliga med energibesparingsmålet. Om de emellertid tillhandahålls efter att energin betalats, eller kräver en ansökningsprocess, kanske de inte lika framgångsrikt når ut till påverkade grupper och mildrar fördelningseffekterna. På samma sätt kanske utsatta hushåll med höga energianvändningskrav inte får tillräcklig kompensation för oundvikliga ytterligare utgifter. Policyåtgärder för energieffektivitet som riktar sig till låginkomsthushåll minskar de förmånstagande hushållens kostnad för energitjänster och minskar behovet av begränsningsåtgärder som kräver ekonomiskt stöd utan att förbättra energieffektiviteten. Om antalet hushåll i prioriterade grupper som påverkas av beskattningsåtgärderna är större än antalet hushåll som kan få tillräckligt djupgående energieffektivitetsåtgärder innan beskattningsåtgärden inleds, behövs det på kort till medellång sikt sannolikt en blandning av policyåtgärder för förbättrad energieffektivitet och ekonomiskt stöd. Under alla omständigheter ska medlemsstaterna påvisa energibesparingsmålet för de mildrande åtgärderna för att energibesparingarna ska vara godtagbara vid tillämpning av artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791.

I enlighet med artikel 24.3 i direktiv (EU) 2023/1791 bör bedömningen därför visa hur de mildrande åtgärderna bidrar till att stödja målgrupperna genom att

—	förutse fördelningseffekterna och minska risken för dem att hamna i energifattigdom,

—	säkerställa att de kan få tillgång till och dra nytta av åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

8.   Rapporteringskrav

8.1.   Uppdatering av de integrerade nationella energi- och klimatplanerna

I enlighet med artikel 14.2 i förordning (EU) 2018/1999 måste medlemsstaterna senast den 30 juni 2024, och därefter senast den 1 januari 2034 och därefter vart tionde år, lämna in en uppdatering av sin senaste anmälda integrerade nationella energi- och klimatplan. Enligt artikel 14.1 måste medlemsstaterna alltid lämna in ett utkast till uppdatering av den nationella energi- och klimatplanen ett år innan tidsfristen för inlämning går ut enligt artikel 14.2.

Utöver förordning (EU) 2018/1999 måste medlemsstaterna enligt artikel 8.10 och 8.11 i direktiv (EU) 2023/1791 meddela kommissionen den mängd reviderade energibesparingar som krävs i enlighet med den nya ambitionsnivån i artikel 8.1 och 8.3 i direktiv (EU) 2023/1791 i sina uppdaterade nationella energi- och klimatplaner samt i de följande iterationerna av de nationella planerna. Informationen bör omfatta beräkningen av den mängd energibesparingar som ska uppnås under perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2030 och bör, i förekommande fall, förklara hur den årliga besparingen i procent och referensscenariot för beräkningen fastställdes, och hur och i vilken utsträckning de alternativ som avses i artikel 8.8 i direktiv (EU) 2023/1791 tillämpades. Mer information om alternativen enligt artikel 8.8 i direktiv (EU) 2023/1791 (tidigare artikel 7.4 i direktiv 2012/27/EU) finns i avsnitt 3.4 i bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658.

Enligt artikel 8.4 i direktiv (EU) 2023/1791 ska medlemsstaterna också inkludera information om de indikatorer som använts, den aritmetiska genomsnittsandelen och utfallet av policyåtgärder som fastställts i enlighet med artikel 8.3 i det direktivet. Mer information om denna punkt finns i avsnitt 4.4 i denna bilaga.

Dessutom bör medlemsstaterna även ta hänsyn till artikel 8.14 i direktiv (EU) 2023/1791 i sina uppdaterade nationella energi- och klimatplaner eller i sina nationella energi- och klimatlägesrapporter (se även avsnitt 8.2 i denna bilaga). I enlighet med artikel 8.14 i direktiv (EU) 2023/1791 ska medlemsstaterna visa följande, när så är lämpligt även genom bevisning och beräkningar:

a)	Att energibesparingar inte räknats dubbelt i de fall där inverkan av policyåtgärder eller enskilda åtgärder överlappar varandra.

b)	Hur de energibesparingar som uppnås bidrar till att deras nationella bidrag till EU:s övergripande energieffektivitetsmål för 2030 i enlighet med artikel 4 i direktiv (EU) 2023/1791 uppfylls.

c)

Att policyåtgärder fastställs för att uppfylla deras energisparkrav, att de utformas i enlighet med artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791 och att dessa policyåtgärder kan godtas och är lämpliga för att säkerställa uppnåendet av de ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs vid utgången av varje sparkravsperiod.

Led a och b i artikel 8.14 i direktiv (EU) 2023/1791 ingick redan i artikel 7.12 i direktiv 2012/27/EU. Mer information om dessa rapporteringskrav finns därför i avsnitt 7.9 och i tillägg XI till bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658. Mer information om rapporteringskraven i artikel 8.14 c i direktiv (EU) 2023/1791 finns i avsnitt 4.7 i denna bilaga.

8.2.   Lägesrapporter

Enligt artikel 17 i förordning (EU) 2018/1999 ska medlemsstaterna lämna in sina nationella energi- och klimatlägesrapporter, som täcker energiunionens alla fem dimensioner, där energieffektivitet är en.

I artikel 21 b 3 i förordning (EU) 2018/1999 och del 2 led b, c och d i bilaga IX till den förordningen anges den information som ska ingå om energieffektivitet och som täcker rapporteringen avseende skyldigheterna i artiklarna 8, 9 och 10 i direktiv (EU) 2023/1791.

Utöver vad som krävs i förordning (EU) 2018/1999 ska medlemsstaterna inkludera den information som anges i artikel 8.4, 8.10 och 8.14 i direktiv (EU) 2023/1791, såsom förklaras i avsnitt 8.1 i denna bilaga. Rapporteringskraven för dessa bestämmelser gäller i själva verket både de nationella energi- och klimatplanerna och deras efterföljande iterationer samt de nationella energi- och klimatlägesrapporterna och deras efterföljande iterationer.

Dessutom finns i artiklarna 9.10 och 10.3 i direktiv (EU) 2023/1791 ytterligare rapporteringskrav, nämligen att medlemsstaterna i sina nationella energi- och klimatlägesrapporter ska inkludera information om de system för mätning, kontroll och verifiering som införs, inbegripet använda metoder samt identifierade problem och hur dessa hanterats. Mer information om systemen för mätning, kontroll och verifiering finns i avsnitt 6.1 i denna bilaga.

—	De första nationella energi- och klimatlägesrapporterna skulle lämnas in senast den 15 mars 2023, varefter medlemsstaterna måste rapportera om sina framsteg vartannat år.

---

(1)   Energy Communities Repository, https://energy-communities-repository.ec.europa.eu/index_sv/.

(2)   Energy communities, https://energy.ec.europa.eu/topics/markets-and-consumers/energy-communities_sv/.

(3)   https://www.ca-eed.eu/?s=energy+poverty/.

(4)   Energy Poverty Advisory Hub, https://energy-poverty.ec.europa.eu/index_sv/.

(5)  Förteckning över relevanta Horisont 2020-projekt: https://cordis.europa.eu/search?q=contenttype%3D%27project%27%20AND%20programme%2Fcode%3D%27LC-SC3-EC-2-2018-2019-2020%27&p=1&num=10&srt=/project/contentUpdateDate:decreasing/.

https://cordis.europa.eu/search?q=contenttype%3D%27project%27%20AND%20programme%2Fcode%3D%27EE-06-2016-2017%27&p=1&num=10&srt=/project/contentUpdateDate:decreasing/.

Databas över Life-projekt: https://webgate.ec.europa.eu/life/publicWebsite/search/get?basicSearchText=energy+poverty

(6)   https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/ilc_mdes01/default/table?lang=sv.

(7)   https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=EU_statistics_on_income_and_living_conditions_(EU- SILC)_methodology_-_economic_strain#Description.

(8)   https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/ilc_mdes07/default/table?lang=sv.

(9)   https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/ilc_mdho01/default/table?lang=sv.

(10)   https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=EU_statistics_on_income_and_living_conditions_(EU-SILC)_methodology_-_housing_deprivation#Description.

(11)   https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/ilc_li02/default/table?lang=sv/.

(12)   https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Glossary:At-risk-of-poverty_rate

(13)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2019/944/oj).

(14)  Europaparlamentet 2013: Social Housing in the EU, https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/note/join/2013/492469/IPOL-EMPL_NT(2013)492469_EN.pdf/.

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentet och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1999/oj).

(16)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (EUT L 334, 31.12.2018, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2018/2066/oj).

(17)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2010/31/oj).

(18)  Se avsnitt 7.3 om ”additionalitet” i bilagan till rekommendation (EU) 2019/1658.

(19)  Rådets förordning (EU) 2022/1369 av den 5 augusti 2022 om samordnade åtgärder för att minska efterfrågan på gas (EUT L 206, 8.8.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/1369/oj).

(20)  Rådets förordning (EU) 2023/706 av den 30 mars 2023 om ändring av förordning (EU) 2022/1369 vad gäller förlängning av efterfrågeminskningsperioden för åtgärder för att minska efterfrågan på gas samt förstärkning av rapporteringen om och övervakningen av deras genomförande (EUT L 93, 31.3.2023, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/706/oj).

(21)  Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (EUT L 261I, 7.10.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/1854/oj).

(22)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26), ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/842/oj).

(23)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/959 av den 10 maj 2023 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och beslut (EU) 2015/1814 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem (EUT L 130, 16.5.2023, s. 134, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2023/959/oj).

(24)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2003/87/oj).

(25)  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2003/96/oj).

(26)  Endast de rekommendationer som rör industriprocessen bör beaktas när det gäller villkorligheten vid tilldelningen av gratis utsläppsrätter. Mer information finns i vägledningsdokument nr 12 om metoden för harmoniserad tilldelning av gratis utsläppsrätter för EU:s utsläppshandelssystem – reviderad version 2024: https://climate.ec.europa.eu/document/download/6bdefaa1-2aa8-4306-a4a2-4eb7d751f5ae_en?filename=12_gd12_eneff_conditionality_en.pdf.

(27)  I förslaget till omarbetning av direktivet om byggnaders energiprestanda infördes en allmän begränsning av det offentliga stödet till teknik för förbränning av fossila bränslen i byggnadssektorn. Den slutliga överenskommelsen om dessa bestämmelser i det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda måste också beaktas när det gäller energisparkravet enligt artikel 8 i direktiv (EU) 2023/1791.

(28)  I detta flödesschema utgår vi från att inga andra frågor påverkar energibesparingarnas godtagbarhet.

(29)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2017/1369/oj).

(30)  Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda, COM(2021) 802 final.

(31)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 av den 17 april 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (EUT L 111, 25.4.2019, s. 13, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/631/oj).

(32)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10, ELI:http://data.europa.eu/eli/dir/2009/125/oj).

(33)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/112/oj).