(1)

Den 31 juli 2014 antog rådet förordning (EU) nr 833/2014 (2).

(2)

Förordning (EU) nr 833/2014 ger verkan åt vissa åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2014/512/Gusp (3).

(3)

Den 17 maj 2024 antog rådet beslut (Gusp) 2024/1429 om ändring av beslut 2014/512/Gusp.

(4)

I sina slutsatser av den 24 februari 2022 fördömde Europeiska rådet i starkast möjliga ordalag Ryska federationens oprovocerade och oberättigade militära aggression mot Ukraina och konstaterade att Ryssland genom sina olagliga militära åtgärder bröt grovt mot internationell rätt och principerna i Förenta Nationernas stadga och undergrävde den europeiska och globala säkerheten och stabiliteten. Europeiska rådet uppmanade till ett snabbt utarbetande och antagande av ytterligare ett paket med individuella och ekonomiska sanktioner. Europeiska rådet uppmanade Ryssland och de ryskstödda väpnade grupperingarna att upphöra med sin desinformationskampanj.

(5)

I sina slutsatser av den 10 maj 2021 underströk rådet behovet av att ytterligare stärka unionens och medlemsstaternas resiliens och deras förmåga att motverka hybridhot, inbegripet desinformation, säkerställa en samordnad och integrerad användning av befintliga och möjliga nya verktyg för att motverka hybridhot på unionsnivå och medlemsstatsnivå och vidta möjliga motåtgärder när det gäller hybridhot, bland annat för att motverka utländsk inblandning och utländska påverkansoperationer, vilket kan innefatta att förebyggande åtgärder vidtas och att fientliga statliga och icke-statliga aktörer påförs kostnader.

(6)

I sina slutsatser av den 21 och 22 mars 2024 bekräftade Europeiska rådet unionens orubbliga stöd för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser samt landets naturliga rätt till självförsvar mot den ryska aggressionen. Europeiska rådet efterlyste också ytterligare åtgärder för att försvaga Rysslands förmåga att fortsätta att föra sitt anfallskrig, inbegripet genom förstärkning av sanktionerna.

(7)

Ryska federationen har ägnat sig åt en systematisk internationell kampanj i form av mediemanipulation och förvrängning av fakta för att stärka sin strategi för att destabilisera sina grannländer och unionen och dess medlemsstater. Propagandan har i synnerhet vid upprepade tillfällen och konsekvent riktats mot europeiska politiska partier, särskilt under valperioder, samt mot det civila samhället, asylsökande, ryska etniska minoriteter, könsminoriteter och funktionen hos demokratiska institutioner i unionen och dess medlemsstater.

(8)

Ryska federationen har i syfte att rättfärdiga och stödja sin aggression mot Ukraina ägnat sig åt fortlöpande och samordnad propaganda riktad mot det civila samhället i unionen och grannländerna, och därvid allvarligt förvrängt och manipulerat fakta.

(9)

Dessa propagandaåtgärder har kanaliserats genom ett antal medier som står under ständig direkt eller indirekt kontroll av Ryska federationens ledning. Sådana åtgärder utgör ett betydande och direkt hot mot unionens allmänna ordning och säkerhet. Dessa medier är viktiga och avgörande för att föra fram och stödja Rysslands anfallskrig mot Ukraina och för destabiliseringen av dess grannländer.

(10)

Med tanke på situationens allvar, och som svar på Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina, är det nödvändigt att, i enlighet med de grundläggande fri- och rättigheter som erkänns i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt yttrandefriheten och informationsfriheten som erkänns i artikel 11 däri, skyndsamt avbryta sändningsverksamheten för ytterligare mediekanaler som finns i unionen eller riktar sig mot unionen. Dessa åtgärder bör bibehållas tills den ryska aggressionen mot Ukraina har upphört, och tills Ryska federationen, och dess associerade mediekanaler, upphör att genomföra propagandaåtgärder mot unionen och dess medlemsstater.

(11)

I enlighet med de grundläggande fri- och rättigheter som erkänns i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt yttrandefriheten och informationsfriheten, näringsfriheten och rätten till egendom som erkänns i artiklarna 11, 16 respektive 17 däri, hindrar de åtgärder som fastställs i denna förordning inte de berörda mediekanalerna och deras personal från att bedriva annan verksamhet i unionen än sändning, såsom forskning och intervjuer. Åtgärderna påverkar i synnerhet inte skyldigheten att respektera de rättigheter, friheter och principer som avses i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, vilka fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna, samt i medlemsstaternas konstitutioner, inom deras respektive tillämpningsområden.

(12)

I syfte att säkerställa överensstämmelse med den process som i beslut 2014/512/Gusp föreskrivs för att tillfälligt upphäva sändningslicenser, bör rådet utöva genomförandebefogenheter för att efter en granskning av de enskilda fallen besluta huruvida de restriktiva åtgärderna ska bli tillämpliga det datum som anges i förordning (EU) nr 833/2014 med avseende på flera enheter som förtecknas i bilaga XV till förordning (EU) nr 833/2014.

(13)

Des åtgärder som fastställs i denna förordning omfattas av tillämpningsområdet för fördraget, och lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är därför nödvändiga, särskilt för att säkerställa att de genomförs på ett enhetligt sätt i samtliga medlemsstater.

(14)

Förordning (EU) nr 833/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.