(1)

Krav på hållbarhetsrapportering är viktiga för att säkerställa marknadstransparens och göra det möjligt att utkräva ansvar av företag för deras påverkan på människor och på miljön. Det är dock viktigt att rationalisera dessa krav för att säkerställa att de uppfyller sitt avsedda syfte och för att begränsa den administrativa bördan.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (3) ska kommissionen senast den 30 juni 2024 fastställa standarder för hållbarhetsrapportering genom delegerade akter som specificerar vilken information företag ska rapportera avseende de hållbarhetsfrågor och rapporteringsområden som gäller för den sektor inom vilken företagen är verksamma utöver den information som företagen redan är skyldiga att lämna enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2772 (4).

(3)

För att minska rapporteringsbördan för företag, som anges i kommissionens meddelande av den 16 mars 2023 med titeln EU:s konkurrenskraft på lång sikt: efter 2030, bör företagen först få koncentrera sig på att genomföra de krav på hållbarhetsrapportering som fastställs i delegerad förordning (EU) 2023/2772. Tidsfristen för antagande av de delegerade akter som innehåller standarder för hållbarhetsrapportering, som specificerar vilken information företag ska rapportera avseende de hållbarhetsfrågor och rapporteringsområden som gäller för den sektor inom vilken ett företag är verksamt som avses i direktiv 2013/34/EU bör därför förlängas med två år. Den senareläggningen bör dock inte hindra kommissionen från att offentliggöra de delegerade akter som innehåller de sektorsspecifika standarderna för hållbarhetsrapportering före det att den tvåårsperioden har löpt ut och kommissionen bör sträva efter att anta delegerade akter som innehåller åtta av de sektorsspecifika standarderna för hållbarhetsrapportering så snart var och en av dem är klara.

(4)

Företag inom samma sektor utsätts ofta för liknande hållbarhetsrelaterade risker, och de har ofta liknande inverkan på samhället och på miljön. Jämförelser mellan företag inom samma sektor är särskilt värdefulla för investerare och för andra användare av hållbarhetsinformation. Standarderna för hållbarhetsrapportering bör därför specificera både information som företag i alla sektorer bör offentliggöra och information som företag bör offentliggöra beroende på deras verksamhetssektor. Sektorsspecifika standarder för hållbarhetsrapportering är särskilt viktiga när det gäller sektorer som är förknippade med höga hållbarhetsrisker för, eller inverkan på, miljön, mänskliga rättigheter och samhällsstyrning, inbegripet de sektorer som förtecknas i avsnitten A, B (inklusive olja, gas, utvinning och kol) till H, K och L i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (5), och relevanta verksamheter inom dessa sektorer. När kommissionen antar delegerade akter som innehåller sektorsspecifika standarder för hållbarhetsrapportering bör den säkerställa att den information som specificeras genom dessa standarder för hållbarhetsrapportering står i proportion till omfattningen av de risker och den inverkan som är förknippade med hållbarhetsfrågor som är specifika för varje sektor, med beaktande av att riskerna och inverkan i vissa sektorer är mer omfattande än de i andra sektorer. Kommissionen bör också ta hänsyn till att inte all verksamhet inom en särskild sektor nödvändigtvis är förknippad med omfattande hållbarhetsrisker eller hållbarhetspåverkan. För företag som är verksamma i sektorer som är särskilt beroende av naturresurser skulle sektorsspecifika standarder för hållbarhetsrapportering kräva redovisning av naturrelaterad inverkan på och risker för biologisk mångfald och ekosystem.

(5)

Enligt direktiv 2013/34/EU ska kommissionen dessutom senast den 30 juni 2024 anta en delegerad akt med standarder för hållbarhetsrapportering för offentliggörandet av hållbarhetsinformation om tredjelandsföretag med en nettoomsättning på mer än 150 miljoner EUR i unionen och som antingen har dotterföretag i unionen som är stora företag eller små och medelstora företag vars värdepapper är upptagna till handel på reglerade marknader i unionen, eller som har filialer i unionen med en nettoomsättning på mer än 40 miljoner EUR. Detta rapporteringskrav för vissa tredjelandsföretag är tillämpligt först från och med räkenskapsåret 2028. Eftersom tidsfristen för antagande av de delegerade akter som innehåller standarder för hållbarhetsrapportering, som specificerar vilken information företag ska rapportera avseende de hållbarhetsfrågor och rapporteringsområden som gäller för den sektor inom vilken ett företag är verksamt ska förlängas med två år, bör även tidsfristen för antagande av standarder för hållbarhetsrapportering för vissa tredjelandsföretag förlängas med två år.

(6)

För att främja demokratisk kontroll, granskning och transparens bör kommissionen minst en gång om året samråda när det gäller utvecklingen av standarder för hållbarhetsrapportering med Europaparlamentet, och samtidigt med medlemsstaternas expertgrupp för hållbar finansiering och den föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor, när det gäller arbetsprogrammet för Efrag. Efrags arbetsprogram bör innehålla information om dess planering, prioriteringar och tidsplaner för framtida utkast till standarder och andra produkter.

(7)

Direktiv 2013/34/EU bör därför ändras i enlighet med detta. Eftersom de ändringar som införs genom detta ändringsdirektiv avser en särskild del av en befogenhet att anta delegerade akter som beviljats kommissionen, behöver medlemsstaterna inte införliva dessa ändringar om deras nationella lagstiftning endast hänvisar till en sådan befogenhet.

1.

Artikel 29b.1 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 40b ska datumet ”den 30 juni 2024” ersättas med ”den 30 juni 2026”.