(1)

Ett effektivt system för immateriella rättigheter är en hörnsten i alla solida näringslivsstrategier. Näringsgrenar som i hög grad utnyttjar immateriella rättigheter spelar en framträdande roll när det gäller att stödja en motståndskraftig, grön och konkurrenskraftig ekonomi i EU och bidrar med 47 % av den totala BNP och nästan 40 % av den totala sysselsättningen. Europeiska kreativa och innovativa näringsgrenar är föregångare när det gäller grön teknik och hållbara produkter. Globalt sett innehar de en betydande andel av de gröna patenten och de har starka immaterialrättsliga portföljer inom teknik för anpassning till klimatförändringar, avskiljning och lagring av koldioxid och avfallshantering (1). Samtidigt har registreringen av gröna varumärken ökat betydligt i EU under det senaste årtiondet (2). Ett rättvist skydd för immateriella rättigheter innebär ökad ekonomisk verksamhet, investeringar, sysselsättning och produktivitet, även för små och medelstora företag (3).

(2)

Det betydande marknadsvärdet för produkter som skyddas av immateriella rättigheter har lockat kriminella nätverk, vilket har lett till en ökning av varumärkesförfalskade varor och piratkopiering. Varumärkesförfalskning identifieras som ett brott med stor inverkan i strategin mot organiserad brottslighet 2021–2025, som syftar till att upplösa kriminella nätverk och deras affärsmodeller (4) .. Denna brottsliga verksamhet leder inte bara till inkomstbortfall för innehavare av immateriella rättigheter (rättighetsinnehavare), utan medför också betydande risker för konsumenternas säkerhet, folkhälsan och miljön. Covid-19-pandemin skapade nya möjligheter för varumärkesförfalskade och piratkopierade varor att infiltrera marknader på grund av den ökade onlineförsäljningen och bristen på viktiga produkter under den tiden. Detta har lett till livshotande incidenter, t.ex. piratkopierade halvledarkomponenter i automatiska externa defibrillatorer (5). Dessutom har varumärkesförfalskade lager infiltrerat olika sektorer, vilket hotar t.ex. energisektorn och vindkraftverkens funktion. En kraftfull politik för att bekämpa varumärkesförfalskning och piratkopiering är därför nödvändig för att säkerställa att immateriella rättigheter uppnår sin fulla potential att stödja innovation, konkurrenskraft och en grönare och hållbarare ekonomi.

(3)

Trots insatser är verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter i samband med varumärkesförfalskade varor och piratkopiering fortfarande ett växande fenomen som får allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser för sysselsättningen och tillväxten i EU (6). Verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter utgör ett hot mot olika branscher och olika typer av varor, däribland vanliga konsumentprodukter och produkter i grossistledet. Framför allt kan denna verksamhet vara nära kopplad till brottsliga handlingar (7). Kriminella nätverk som är inblandade i immaterialrättsbrott infiltrerar alla led i leveranskedjan, och brotten är svåra att utreda, eftersom de flesta varumärkesförfalskade varor som handlas inom EU kommer från utlandet, vilket gör det svårare att upptäcka viktiga aktörer. Verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter undergräver därför EU:s inre marknad och EU:s regler om miljömässiga, säkerhetsmässiga och etiska standarder för konsumentvaror. Dessutom påverkar denna verksamhet europeiska företag avsevärt, särskilt små och medelstora företag som har 34 % lägre chans att överleva om deras immateriella rättigheter kränks.

(4)

I sin handlingsplan för immateriella rättigheter (8) från 2020 åtog sig kommissionen att förbättra säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter, för det första genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (9), som är ett stort steg framåt i kampen mot olagligt innehåll online, och för det andra genom att inrätta en EU-verktygslåda mot varumärkesförfalskning, som kommer att antas tillsammans med denna rekommendation. Verktygslådan bör främja och underlätta ett effektivt samarbete mellan rättighetsinnehavare, leverantörer av förmedlingstjänster och behöriga myndigheter, och syftar till att främja god praxis och användning av lämpliga verktyg och ny teknik. Europaparlamentet (10)och rådet (11) välkomnade detta initiativ.

(5)

Denna rekommendation bygger på resultaten från ett brett samråd som har genomförts sedan 2021. Detta inbegriper i synnerhet workshoppar för berörda parter som anordnades under 2021 och 2022, bidrag till uppmaningen att inkomma med synpunkter 2022 (12), ett rundabordssamtal på hög nivå med kommissionsledamot Thierry Breton som värd i juni 2022, expertgruppsmöten och det internationella toppmötet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter som hölls i juni 2023. Detta breda samråd visade vikten av att öka samarbetet och informationsutbytet mellan alla berörda parter, särskilt myndigheter, rättighetsinnehavare och leverantörer av förmedlingstjänster. Vid samrådet underströks också vikten av att bygga upp den framtida politiken för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på befintliga verktyg och befintlig EU-lagstiftning, särskilt i) förordning (EU) 2022/2065 om digitala tjänster, ii) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 (13) om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, iii) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG (14) om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och iv) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 (15) om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (16) om fastställande av en tullkodex för unionen.

(6)

Direktiv 2004/48/EG är tillämpligt på alla immateriella rättigheter som omfattas av unionsrätten och/eller den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning i enlighet med artikel 2. Direktivet syftar till att säkerställa en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå på den inre marknaden och återspeglar behovet av gemensam praxis för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. I enlighet med denna enhetliga strategi för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter omfattar denna rekommendation all verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter och som bedrivs i kommersiell skala och som är handlingar för direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell vinning. I denna rekommendation avses med verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter i kommersiell skala både varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor och innehåll som har varit föremål för intrång i ett varumärke, en geografisk beteckning, ett patent, en formgivning eller en upphovsrätt. Utan att inkräkta på aspekter som behandlas i rekommendation (EU) 2023/1018 (17) om bekämpande av piratströmning online av direktsända idrottsevenemang och andra direktsända evenemang kan det mesta av de vägledande principer, den goda praxis och de verktyg som utvecklats inom ramen för den rekommendationen också vara relevanta för att motverka verksamhet som innebär intrång avseende immaterialrättsligt skyddat onlineinnehåll, till exempel frivilliga åtgärder som vidtas av mellanhänder online, ökat samarbete mellan behöriga nationella myndigheter och utbyte av information och data.

(7)

Förordning (EU) 2022/2065 innehåller harmoniserade regler för en säker, förutsägbar och tillförlitlig onlinemiljö. I detta sammanhang hänvisar förordning (EU) 2022/2065 till information om olaglig verksamhet såsom försäljning av varumärkesförfalskade produkter som ett exempel på olagligt innehåll och inför särskilda skyldigheter för vissa specifika kategorier av leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster. Vissa av dessa skyldigheter bidrar till att förbättra kampen mot varumärkesförfalskning och piratkopiering. Detta gäller till exempel i) utseende av kontaktpunkter och rättsliga företrädare, ii) kraven på allmänna villkor, iii) transparensrapporteringsskyldigheterna, iv) mekanismerna för anmälan och åtgärder, v) klagomåls- och prövningsmekanismen, vi) mekanismen för betrodda anmälare, vii) åtgärder och skydd mot missbruk, viii) åtgärder för att kräva näringsidkares spårbarhet (skyldigheter att känna till sina företagskunder), och ix) åtgärder för att både bedöma och minska risker.

(8)

Kommissionen stöder genomförandet av samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor på internet (samförståndsavtalet om varumärkesförfalskning) och samförståndsavtalet om annonsering online och immateriella rättigheter (samförståndsavtalet om annonsering). Båda är frivilliga instrument som är öppna för rättighetsinnehavare, onlineplattformar och näringslivsorganisationer. Deltagarna i dessa samförståndsavtal åtar sig att följa de principer och vidta de åtgärder som anges i samförståndsavtalen, inbegripet bilateralt samarbete och informationsutbyte. Samförståndsavtalen har visat sig vara framgångsrika branschledda initiativ. Ikraftträdandet av förordning (EU) 2022/2065 ger dock en möjlighet att reflektera över samförståndsavtalens framtid för att säkerställa att de förblir ändamålsenliga. Det är därför nödvändigt att inleda en moderniseringsprocess för samförståndsavtalen och uppmana alla undertecknare och andra berörda parter att aktivt delta i denna process. Av betydelse är artikel 45 i förordning (EU) 2022/2065, som ger möjlighet att utarbeta frivilliga uppförandekoder på EU-nivå för att bidra till en korrekt tillämpning av förordning (EU) 2022/2065. I artikel 46 föreskrivs också uppförandekoder för annonsering online för att bidra till ytterligare transparens för aktörer i värdekedjan för annonsering online. Slutligen uppmanas också i artikel 17 i direktiv 2004/48/EG till utarbetandet av uppförandekoder för att förbättra säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter som ett kompletterande sätt att stärka regelverket.

(9)

Rättighetsinnehavare har unika förutsättningar att upptäcka, identifiera och anmäla verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter när det gäller varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor. Undertecknare av det branschledda samförståndsavtalet om varumärkesförfalskning har under årens lopp fått betydande kompetens och erfarenhet eftersom de regelbundet lämnar in anmälningar som enligt samförståndsavtalets principer bör behandlas utan onödigt dröjsmål. Dessutom har undertecknarna av samförståndsavtalet åtagit sig att vidta kommersiellt rimliga och tillgängliga åtgärder för att på ett ansvarsfullt och korrekt sätt anmäla, och med nödvändig precision identifiera, varumärkesförfalskade varor och att undvika omotiverade, ogrundade och otillbörliga anmälningar. Rättighetsinnehavare som har undertecknat samförståndsavtalet kan därför överväga att ansöka om status som betrodd anmälare för att kunna omfattas av den särskilda behandling som anges i artikel 22 i förordning (EU) 2022/2065. Samordnarna för digitala tjänster har i detta avseende att bedöma om sökanden uppfyller de villkor som anges i artikel 22.2, nämligen huruvida sökanden i) har särskild sakkunskap och kompetens när det gäller att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll, ii) är oberoende från leverantörer av onlineplattformar och iii) bedriver sin anmälningsrelaterade verksamhet aktsamt, korrekt och objektivt. Kommissionen får, efter samråd med nämnden för digitala tjänster, utfärda riktlinjer om tillämpningen av mekanismen för betrodda anmälare enligt artikel 22 i förordning (EU) 2022/2065.

(10)

Samarbete och ökat informationsutbyte är av avgörande betydelse och bör främjas ytterligare på alla nivåer i enlighet med unionsrätten, skyddet av personuppgifter och näringsfriheten enligt artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). God praxis bör fastställas och rekommenderas till alla parter, inbegripet e-handelsplatser och leverantörer av transport- och logistiktjänster, betaltjänster, sociala medier och DNS-tjänster. Dessutom bör ytterligare samarbete och informationsutbyte uppmuntras. Detta gäller alla behöriga myndigheter, inbegripet marknadskontrollmyndigheter som för närvarande kanske inte har befogenheter avseende verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter, och främjar ytterligare användningen av särskilda verktyg såsom portalen för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (IPEP), informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS) och Safety Gate-portalen för farliga produkter som kan vara varumärkesförfalskade.

(11)

Leverantörer av transport- och logistiktjänster spelar en nyckelroll i försäljningen och distributionen av varor och är avgörande för bevarandet av tillförlitliga leveranskedjor. Transport- och logistiktjänster kan dock missbrukas av intrångsgörare.

(12)

På samma sätt kan betaltjänster vara centrala för rättighetsinnehavarnas verksamhet men också användas för att stödja verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter. I vissa fall kan användningen av olika betaltjänster göra det möjligt att förfaranden utvecklas som i) gör det mer komplicerat att spåra flödet av medel och ii) gör det svårare att upptäcka eventuell användning av betaltjänster för verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter.

(13)

I och med de sociala mediernas ökande popularitet håller nya strategier på att utvecklas som kan göra det mer möjligt att missbruka sociala medier för att bedriva verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter. Detta medför nya utmaningar för leverantörer av sociala medier, rättighetsinnehavare och behöriga myndigheter och understryker behovet av gemensamma insatser. I detta sammanhang kan främjandet av god praxis bland viktiga leverantörer av förmedlingstjänster bidra till att stödja en enhetlig strategi mot verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter.

(14)

Även om domännamn är av yttersta vikt i onlinemiljön kan de användas för att stödja verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter online. Detta är fallet när immateriella rättigheter missbrukas i själva domännamnet (dvs. domänockupation eller felskrivningsutnyttjande) eller när domännamnet leder till en webbplats som stöder intrång i immateriella rättigheter. Registreringsuppgifter för domännamn (WHOIS-data) är avgörande för domännamnssystemets säkerhet, stabilitet och motståndskraft. Därför är medlemsstaterna enligt direktiv (EU) 2022/2555 skyldiga att kräva att registreringsenheter för toppdomäner och enheter som tillhandahåller domännamnsregistreringstjänster samlar in och upprätthåller korrekta och fullständiga registreringsuppgifter för domännamn i en särskild databas som gör det möjligt att identifiera och kontakta innehavarna av domännamnen. Tillgång till specifika registreringsuppgifter för domännamn måste ges på laglig och vederbörligen motiverad begäran av legitima åtkomstsökande. Ett svar bör skickas utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom 72 timmar från mottagandet av en begäran om tillgång. Enligt direktiv (EU) 2022/2555 förstås med legitima åtkomstsökande varje fysisk eller juridisk person som lämnar in en ansökan i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. Riktigheten och fullständigheten i registreringsuppgifterna för domännamn kan också spela en central roll i säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter. Endast om en påstådd intrångsgörares identitet och kontaktuppgifter får lämnas ut i enlighet med unionsrätten, och i synnerhet i överensstämmelse med skyddet av personuppgifter, den grundläggande rätten till integritet och rätten att bedriva affärsverksamhet, kan det finnas ansvarsskyldighet för överträdelser och all relevant skada. Detta påverkar inte rätten till försvar, med beaktande av omständigheterna i det aktuella fallet och de garantier som är nödvändiga för att täcka svarandens kostnader och skada, i enlighet med artikel 9.7 i direktiv 2004/48/EG.

(15)

Att övervaka onlinemarknaden för verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter kan vara en kostsam och resurskrävande uppgift för rättighetsinnehavarna. Därför bör frivillig god praxis såsom det nuvarande informations- och varningssystem för toppdomänen.eu, som drivs av Europeiska registreringsenheten för internetdomäner (EURid) och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), utvidgas. Syftet med detta samarbete är att öka medvetenheten för att skydda EU-varumärkesinnehavarnas immateriella rättigheter och tillhandahålla tillförlitlig information om.eu-domännamnen och deras tillgänglighet.

(16)

Samarbetet mellan offentliga och privata aktörer är avgörande i kampen mot verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter. Ett av de första hindren för samarbete är avsaknaden av en fastställd kontaktpunkt för frågor som rör immateriella rättigheter och verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter antingen i en medlemsstat eller över gränserna. Denna avsaknad av en kontaktpunkt hindrar ett snabbt och smidigt säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och påverkar samarbetet mellan berörda parter. Som framgår av svaren på uppmaningen att inkomma med synpunkter skulle dock detta problem enkelt kunna avhjälpas genom att en enda kontaktpunkt för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter utses.

(17)

Samordningen och informationsutbytet kan förbättras avsevärt om befintliga verktyg som ICSMS, Safety Gate-portalen och IPEP i större utsträckning användes av berörda ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter för att bekämpa verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter. IPEP utvecklas av EUIPO och möjliggör säker kommunikation mellan rättighetsinnehavare och behöriga myndigheter, t.ex. med den elektroniska hanteringen av ansökningar om ingripanden av tullförvaltningen med avseende på varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter. Vissa medlemsstater har också utvecklat egna portaler för näringsidkare för samma ändamål. Sådana verktyg underlättar arbetet för både rättighetsinnehavare och tullmyndigheter genom att tillhandahålla centrala ingångar för rättighetsinnehavare när det gäller skydd av immateriella rättigheter i alla medlemsstater. EUIPO har lanserat en utvidgning av IPEP-plattformen och gjort den tillgänglig för mellanhänder, till att börja med e-handelsplatser. Detta innebär att e-handelsplatser nu enkelt kan kontrollera immateriella rättigheter och vid behov kommunicera med berörda rättighetsinnehavare. För att detta verktyg ska kunna nå sin fulla potential måste det anammas ytterligare av rättighetsinnehavare och behöriga nationella myndigheter.

(18)

Många marknadskontrollmyndigheter vidtar inga åtgärder om de finner bevis för påstådda varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor, t.ex. genom att i) rapportera förekomsten i ICSMS, ii) samarbeta med rättighetsinnehavare eller behöriga myndigheter genom IPEP eller iii) skicka varningar om farliga produkter via Safety Gate-portalen, som är EU:s system för snabb varning för andra farliga produkter än livsmedel, inklusive varumärkesförfalskningar. Detta utgör en förlorad möjlighet att ytterligare bidra till kampen mot verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter. Dessutom har många marknadskontrollmyndigheter inte befogenhet att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter, även om de kan spela en nyckelroll i kampen mot varumärkesförfalskning (18). Varumärkesförfalskningar beslagtas ofta vid gränserna, men kan också upptäckas längs leveranskedjan, t.ex. vid kvalitetskontroller. Medlemsstaterna bör därför främja marknadskontrollmyndigheternas roll i kampen mot varumärkesförfalskningar. För att förbättra marknadskontrollmyndigheternas eller andra tillsynsmyndigheters kapacitet, och på begäran av en medlemsstat, kan tekniskt stöd tillhandahållas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 (19) om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd.

(19)

EUIPO samarbetar med flera deltagande nationella immaterialrättsmyndigheter i medlemsstaterna för att skapa en samling viktiga nationella domar om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Sedan 2014 har de deltagande organen, tillsammans med Gemenskapens växtsortsmyndighet, medverkat i den systematiska insamlingen av viktiga domar om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter som görs tillgängliga i databasen eSearch Case Law. Denna samling omfattar viktiga domar om alla typer av immateriella rättigheter från alla medlemsstater och omfattar både civilrättsliga och straffrättsliga mål. Domarna betraktas som viktiga eftersom de tillhandahåller en ny tendens eller utveckling i rättspraxis. Brottmål övervakas också inom ramen för det europeiska nätverket för åklagare inom immaterialrätt. Ökad medvetenhet, regelbundna bidrag från immaterialrättsmyndigheter och en bredare användning av sådana databaser skulle i hög grad kunna förbättra säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter.

(20)

Ett fortsatt samarbete mellan EUIPO och EU:s tillsynsorgan är viktigt för att effektivisera insatserna mot intrång i immateriella rättigheter. Detta inbegriper stöd till samarbetsinsatser som Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact), som är en samarbetsplattform som drivs av medlemsstaterna för att identifiera, prioritera och hantera hot från organiserad och grov internationell brottslighet, såsom immaterialrättsbrott. Aktörer som är verksamma inom säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter bör använda sig av denna sektorsövergripande samarbetsplattform.

(21)

Alternativa tvistlösningsförfaranden erbjuder ett kostnadseffektivt, snabbare och effektivare alternativ till traditionella rättsliga förfaranden, särskilt vid gränsöverskridande tvister och för små och medelstora företag. Tillgången till alternativa tvistlösningsförfaranden bör därför utvidgas till att omfatta alla typer av immaterialrättsliga tvister, även i samband med tvister om domännamn.

(22)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG (20) och direktiv 2004/48/EG ges rättighetsinnehavare möjlighet att begära ett föreläggande gentemot leverantörer av förmedlingstjänster vars tjänster används av tredje part för intrång i rättighetsinnehavarens immateriella rättigheter. I direktiv 2004/48/EG föreskrivs även interimistiska förfaranden för omedelbart förestående intrång. Där föreskrivs att de rättsliga myndigheterna, när de har fastställt att ett intrång har begåtts i en immateriell rättighet, får utfärda ett föreläggande mot intrångsgöraren med förbud att fortsätta intrånget. Dynamiska förelägganden har hittills endast varit tillgängliga i ett fåtal medlemsstater. Tillämpningsområdet och kraven för dessa förelägganden varierar mellan olika jurisdiktioner, bland annat i vilken utsträckning ett domstolsbeslut får fastställa särskilda tekniska åtgärder för att genomföra föreläggandet (21). I kommissionens meddelande av den 29 november 2017 om vägledning om vissa aspekter av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (22) anges att förelägganden i vissa fall kan få mindre verkan på grund av ändringar av det innehåll för vilken föreläggandet utfärdades. Detta kan exempelvis vara fallet när spegelsidor visas under andra domännamn och därmed inte omfattas av föreläggandet. Dynamiska förelägganden kan därför, med förbehåll för vissa skyddsåtgärder, vara ett effektivt sätt att förhindra fortsatta intrång i immateriella rättigheter både online och offline. I linje med domstolens rättspraxis (23) bör grundläggande rättigheter beaktas när dynamiska förelägganden beviljas, särskilt yttrandefrihet och informationsfrihet enligt artikel 11 och näringsfrihet enligt artikel 16 i stadgan.

(23)

Verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter sträcker sig ofta över flera jurisdiktioner och omfattar olika typer av förmedlingstjänster, både online och offline. I detta sammanhang är det mycket viktigt att underlätta tillgång till och utbyta information mellan alla berörda parter under hela cykeln för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter för att identifiera, utreda och motarbeta verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter, förutsatt att sådan tillgång och sådant utbyte sker i full överensstämmelse med unionsrätten, inbegripet skyddet av personuppgifter och rätten till integritet. I artikel 8 i direktiv 2004/48/EG föreskrivs redan en rätt till information om ursprung och distributionsnät för de intrångsgörande varorna eller tjänsterna i fall som rör verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter i kommersiell skala. Denna rätt gäller endast i samband med rättsliga förfaranden om immaterialrättsintrång i kommersiell skala och som svar på en berättigad och proportionell begäran av käranden. Vikten av rätten till information bör inte underskattas. Som domstolen nyligen erinrade om (24) spelar rätten till information en roll för att upprätthålla rätten till ett effektivt rättsmedel och garanterar i slutändan ett effektivt utövande av den grundläggande rätten till egendom enligt artikel 17 i stadgan, som omfattar immateriella rättigheter.

(24)

Under samrådet med berörda parter pekade dock parterna på osäkerheten när det gäller rätten till information och bad om ytterligare vägledning om villkoren, typen av information och förhållandet till dataskydd, enligt vilka rätten till information skulle kunna förbättras mellan rättighetsinnehavare och mellanhänder.

(25)

Domstolen har i mål C-597/19 slagit fast att rätten till information enligt artikel 8.1 i direktiv 2004/48/EG till förmån för rättighetsinnehavare utgör ett förfarande som är skilt från det rättsliga förfarandet om intrång. Det kan göras gällande i ett separat förfarande, eftersom det inte alltid är möjligt att begära all relevant information inom ramen för ett rättsligt förfarande vid vilket intrång konstateras i en immateriell rättighet. I synnerhet kan innehavaren av en immateriell rättighet få kännedom om omfattningen av intrånget i denna rättighet först efter det att det rättsliga förfarandet slutgiltigt har avslutats (25). Utövandet av den rätt till information som föreskrivs i artikel 8.1 i direktiv 2004/48/EG är inte begränsat till rättsliga förfaranden som syftar till att fastställa ett intrång i en immateriell rättighet. Den begäran om information som föreskrivs i artikel 8 i direktivet har ett annat syfte än en begäran om att få fastställt att intrång i en immateriell rättighet har skett. I mål C-628/21 slog domstolen fast att om denna begäran om upplysningar omfattades av samma beviskrav som rättsliga förfaranden som syftar till att fastställa ett intrång i en immateriell rättighet, skulle det separata förfarande som föreskrivs i artikel 8 i direktivet, som är ett särdrag i unionsrätten, förlora en stor del av sin praktiska betydelse. Det är därför nödvändigt att skilja funktionen av en begäran om information enligt artikel 8 i direktiv 2004/48/EG från funktionen av ett rättsligt förfarande som syftar till att fastställa att det har skett ett intrång i en immateriell rättighet.

(26)

Betalning av lämpligt skadestånd i händelse av ett rättsligt konstaterande av ett intrång i en immateriell rättighet är ett annat viktigt inslag i strategin för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, i enlighet med artikel 13 i direktiv 2004/48/EG. Under samrådet med berörda parter uppgav dessa att skadestånd ofta inte är ett lämpligt sätt att avhjälpa den faktiska skada som rättighetsinnehavaren lidit. Som domstolen slog fast i mål C-99/15 utgör en ideell skada, såsom skada för en upphovsmans anseende en del av den skada som rättighetsinnehavaren faktiskt har lidit, förutsatt att den bevisas (26). Direktiv 2004/48/EG är tillämpligt utan hinder av de medel som föreskrivs särskilt i nationell lagstiftning, i den mån dessa medel kan vara förmånligare för rättighetsinnehavarna. Direktiv 2004/48/EG fastställer en minimistandard för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och hindrar inte medlemsstaterna från att fastställa åtgärder som är mer skyddande, förutsatt att de är förenliga med unionsrätten. Det faktum att direktiv 2004/48/EG inte ålägger medlemsstaterna att föreskriva straffskadestånd bör därför inte hindra införandet av en sådan åtgärd på nationell nivå.

(27)

Förordning (EU) nr 608/2013, tillsammans med de allmänna regler som fastställs i förordning (EU) nr 952/2013, som för närvarande håller på att ses över, gör det möjligt för tullmyndigheterna att kvarhålla eller beslagta varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter. Enligt direktiv 2004/48/EG får andra behöriga myndigheter beslagta varor som en åtgärd för att bevara bevis, och domstolen får besluta att varorna ska förstöras till följd av ett beslut i sakfrågan. Varor som kvarhålls av tullmyndigheterna ska, om innehavaren av varorna motsätter sig förstöringen och rättighetsinnehavaren inleder ett domstolsförfarande, förbli i lager under hela förfarandet. Under samrådet med berörda parter uttryckte rättighetsinnehavare oro över kostnaderna för lagring och förstöring av varor som beslagtagits eller kvarhållits av tullen och andra behöriga myndigheter. Dessa kostnader är inte begränsade till lagring och förstöring utan omfattar även andra relaterade kostnader såsom kostnader för hantering, kontroll och transport. I vissa fall anser rättighetsinnehavare att dessa kostnader är för höga och kan därför besluta att inte hävda sina immateriella rättigheter (27).

(28)

En viktig aspekt av att förstöra varor som gör intrång i immateriella rättigheter är miljökostnaderna för denna förstöring. Det är viktigt att lagring och förstöring av varor som gör intrång i immateriella rättigheter utförs på ett sådant sätt att människors hälsa inte äventyras och miljön inte skadas. Ett miljösäkert bortskaffande av varor som gör intrång i immateriella rättigheter står fortfarande högt på dagordningen för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo). Dessutom har Världstullorganisationen tagit fram riktlinjer för miljövänligt bortskaffande av kvarhållna varor som gör intrång i immateriella rättigheter. I EU är återvinningen eller bortskaffandet av varor som gör intrång i immateriella rättigheter och som kvarhålls av tullmyndigheterna beroende av ett beslut av tullmyndigheterna och av att de tillhörande tullformaliteterna fullgörs. De kräver också samtycke från rättighetsinnehavaren. De berörda parterna behöver göra sitt yttersta för att säkerställa ett miljösäkert och sunt bortskaffande av varor som gör intrång i immaterialrätten.

(29)

Verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter är en lönsam verksamhet på grund av det höga värde som kan förknippas med immateriella rättigheter och på grund av den relativt låga risken för upptäckt och påföljd. Detta kan leda till att verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter utförs av kriminella organisationer tillsammans med brott som penningtvätt, skatteundandragande, människohandel och tvångsarbete.

(30)

Domstolen har i mål C-655/21 (28) slagit fast att när medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt Världshandelsorganisationens avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet), inbegripet de skyldigheter som följer av artikel 61, måste de anses tillämpa unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan. Det finns skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller straffrättsliga påföljder enligt artikel 61 i Trips-avtalet för avsiktlig varumärkesförfalskning eller upphovsrättslig piratkopiering i kommersiell skala. Det maximala fängelsestraffet varierar i EU för de allvarligaste formerna av sådana brott, dvs. de som begås av kriminella organisationer enligt definitionen i artikel 1 i rådets rambeslut 2008/841/RIF (29). Medlemsstaterna uppmanas att ompröva huruvida de tillgängliga straffrättsliga påföljderna i deras nationella lagstiftning för sådana brott är tillräckliga för att ge en avskräckning som är förenlig med den påföljdsnivå som tillämpas på brott av motsvarande allvarlighetsgrad för att säkerställa ett effektivt säkerställande av skydd och respektera proportionalitetsprincipen, med beaktande av EU-domstolens rättspraxis, inbegripet mål C-655/21. De bör också uppmanas att bedöma om de straffrättsliga påföljderna för sådana brott vederbörligen motsvarar den skada som orsakats, samtidigt som de säkerställer efterlevnad av tillämpliga regler i unionsrätten och internationell rätt, inbegripet när det gäller skyddet av alla berörda parters grundläggande rättigheter.

(31)

Dessutom har vissa medlemsstater inga specialiserade enheter inom brottsbekämpning eller åklagarväsende som hanterar brott med anknytning till immateriella rättigheter. Detta hindrar ett effektivt gränsöverskridande samarbete när det gäller säkerställande av skydd och gör det svårt för behöriga myndigheter att behålla sin kunskap. Användningen av hemliga utredningsmetoder (t.ex. genom telefonavlyssning och dataavlyssning och insatser under täckmantel) samtidigt som efterlevnaden av tillämpliga unionsregler och internationell rätt säkerställs, inbegripet när det gäller skyddet av alla berörda parters grundläggande rättigheter, kan effektivisera gränsöverskridande utredningar av brott som begås av kriminella organisationer. På samma sätt är finansiella utredningar, inbegripet utredningar av metoder för annonsering online och användning av kryptovaluta (30), och tillräcklig specialisering av behöriga utredningsenheter och åklagare, av stor betydelse. Specialisering av de berörda utredningsenheterna i medlemsstaterna skulle också göra det lättare att inrätta EU-omfattande fokusgrupper för polis, tull och åklagare i samarbete med Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Eurojust. Därför bör användningen av specialiserade utredningsenheter med lämpliga resurser starkt uppmuntras, samtidigt som efterlevnaden av tillämpliga regler i unionsrätten och internationell rätt säkerställs, inbegripet för att skydda alla berörda parters grundläggande rättigheter.

(32)

Framväxande teknik i snabb utveckling kan innebära utmaningar och skapa nya möjligheter att hävda immateriella rättigheter. AI-system såsom automatiska system för igenkänning av innehåll och algoritmer för maskininlärning kan användas för att känna igen varumärkesförfalskade eller piratkopierade produkter eller mönster som är förknippade med marknadsföringen eller distributionen av sådana produkter och har potential att bli centrala metoder i kampen mot verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter. Ekonomiska aktörer uppmanas att iaktta försiktighet när de använder AI-system och undvika att tillhandahålla hemlig konfidentiell information, know-how eller affärshemligheter som indata i systemet, eftersom detta potentiellt kan hindra dem från att erhålla immaterialrättsligt skydd för sådan information i ett senare skede. Det kan vara svårt att hantera de utmaningar och möjligheter som AI medför, särskilt för små och medelstora företag. Medlemsstaterna och berörda parter inom branschen uppmuntras därför att delta i utarbetandet av en omfattande checklista som bör förse små och medelstora företag med värdefulla insikter, vägledning och praktiska strategier, främja innovation, skydda immateriella rättigheter och säkerställa ett ansvarsfullt införande av AI-teknik inom EU:s affärslandskap.

(33)

Marknaden för metoder för bekämpning av varumärkesförfalskning och piratkopiering är komplex och utvecklas snabbt. Rättighetsinnehavarna kan ha svårt att navigera på denna marknad och hitta lämpliga tekniska lösningar eller teknikleverantörer. Resurser som EUIPO:s teknikguide för bekämpning av varumärkesförfalskning och pirattillverkning kan dock stödja rättighetsinnehavare som är villiga att använda teknik för att bekämpa varumärkesförfalskning. Teknik för distribuerade liggare (inbegripet men inte begränsat till blockkedjebaserad teknik) är väl lämpad för att öka spårbarheten och transparensen i leveranskedjan, i linje med det digitala produktpasset (31), vilket kan bidra till att identifiera och stoppa verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter. Tokeniserade register över en varas gång genom leveranskedjan som registreras i en blockkedja är oföränderliga och transparenta och dokumenterar varje transaktion och förflyttning av produkten och kan åberopas som bevisning i enlighet med nationell processrätt.

(34)

Den europeiska infrastrukturen för blockkedjetjänster (EBSI) består av ett offentligt peer-to-peer-nätverk av sammanlänkade knutpunkter som driver en blockkedjebaserad tjänsteinfrastruktur. EBSI är utformat på ett iterativt sätt och fokuserar på ett litet antal specifika användningsfall (tillämpningar), som sedan kommer att utökas med tiden. Så småningom kommer privata företag och organisationer att kunna ansluta sig till och använda EBSI som en tjänst.

(35)

EUIPO:s European Product and Logistic Service Authenticator (EBSI-ELSA) är ett pilotprogram för ett blockkedjebaserat system som kopplar samman alla berörda parter och deras system för att säkerställa produktens äkthet genom hela leveranskedjan, och så småningom utöver denna. När varor är kopplade till blockkedjeinfrastrukturen skapas en digital tvilling som lagrar den information som bevisar dess äkthet. Detta kommer att ge berörda parter möjlighet att överföra en vara tillsammans med dess virtuella motsvarighet, där den senare stämplas med en oföränderlig digital signatur från varumärkesinnehavaren. Systemet ger också möjlighet att utbyta digital information med berörda parter i logistikkedjan, inbegripet mellanhänder och behöriga myndigheter.

(36)

I det nyliga meddelandet om webb 4.0 och virtuella världar (32) beskrivs EU:s strategi för webb 4.0, en banbrytande teknisk övergång till en värld där allt är sömlöst sammankopplat. Allteftersom utvecklingen av virtuella världar fortskrider förväntas nya utmaningar uppstå när det gäller säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och identifiering av påstådda intrångsgörare, t.ex. säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter som är kopplade till icke-fungibla token (NFT). Dessa utmaningar kommer att kräva ytterligare övervakning och dialog med berörda parter.

(37)

En NFT är en digital tillgång som garanterar den unika karaktären och äktheten hos en viss digital produkt eller ett visst digitalt innehåll med hjälp av blockkedjeteknik. Varje NFT har en unik kryptografisk identifierare som skiljer den från andra, vilket gör den sällsynt och verifierbar. NFT:er kan bland annat göra det möjligt för upphovsmän att tokenisera och sälja sina (digitala eller fysiska) verk och samtidigt ge köparna bevis på produktens unika karaktär och möjligheten att handla med eller visa upp dessa tillgångar på onlineplattformar på ett säkert och decentraliserat sätt. Ägande av en NFT motsvarar dock inte äganderätten till den underliggande tillgång som ingår i eller som det hänvisas till i den. Även om ägandet av en NFT i allmänhet ger ägaren ensamrätt till själva NFT:n (vilket ger rätt att överlåta, sälja eller visa den tokeniserade representationen av tillgången), ger det inte nödvändigtvis några rättigheter med avseende på den ursprungliga fysiska eller digitala tillgången, eftersom dessa förblir skilda rättsliga begrepp.

(38)

Den 1 januari 2021 lanserade kommissionen och EUIPO SMF-fonden (33), som erbjuder ekonomiskt stöd till små och medelstora företag som drabbats av covid-19 och Rysslands anfallskrig mot Ukraina, i syfte att hjälpa små och medelstora företag att förvalta sina immaterialrättsliga portföljer. För att ytterligare hjälpa små och medelstora företag att hävda sina immateriella rättigheter ersätter SMF-fonden under 2024, genom en IP Scan Enforcement-kupong, även kostnaderna för inledande rådgivning från en IP Scan Enforcement-expert (34) som utsetts av en nationell immaterialrättsmyndighet. Denna rådgivning eller vägledning inbegriper rekommenderade åtgärder för att lösa befintliga intrång i immateriella rättigheter och förhindra eventuella framtida intrång. IP Scan Enforcement-kupongen omfattar inte formella verkställighetsåtgärder, såsom att utarbeta skrivelser om att upphöra och avstå från intrånget eller att väcka talan vid rättstvister. Med detta ytterligare verktyg får små och medelstora företag råd eller vägledning i situationer i) där ett litet eller medelstort företag får kännedom om att en tredje part har gjort intrång i dess immateriella rättigheter, ii) där ett litet eller medelstort företag riskerar att anklagas av en tredje part för påstådda intrång i den tredje partens immateriella tillgångar eller iii) där små och medelstora företag måste vidta förebyggande åtgärder i samband med säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

(39)

I takt med att den globala ekonomin har blivit alltmer digitaliserad har risken för olagligt förvärv, utnyttjande och röjande av icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) genom cyberattacker ökat. Sådana cyberattacker omfattar genomförandet av ekonomisk verksamhet som syftar till att anskaffa företagshemligheter, som senare kan komma i fråga för skydd av immateriella rättigheter. Små och medelstora företag är mer utsatta för cyberattacker än större företag på grund av deras bristande medvetenhet om it-säkerhet och otillräckliga cybersäkerhetsåtgärder. Cyberattacker orsakar också små och medelstora företag allvarlig ekonomisk skada och undergräver deras övergripande konkurrenskraft. Såsom tillkännagavs i 2020 års handlingsplan för immateriella rättigheter håller kommissionen på att utarbeta en verktygslåda för att öka medvetenheten för att hjälpa små och medelstora företag att förebygga eller reagera på cyberattacker mot företagshemligheter.

(40)

De flesta EU-medborgare hävdar att de har en god förståelse för begreppet immateriella rättigheter och en ännu större majoritet (93 %) anser att det är viktigt att skydda immateriella rättigheter. Det finns också en utbredd medvetenhet bland den europeiska allmänheten om de negativa effekterna av varumärkesförfalskning, och en stor majoritet (omkring 80 %) av européerna anser att verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter i) stödjer oetiska handlingar och kriminella organisationer, ii) påverkar företagen och hotar sysselsättningen, och iii) utgör ett hot mot hälsa, säkerhet och miljö. Trots detta har mer än en fjärdedel av unga européer (i åldern 15–24 år) avsiktligt köpt minst en varumärkesförfalskad produkt på nätet (35), vilket visar på ett behov av riktade åtgärder för att minska denna trend och ytterligare förbättra insamlingen av bevis och medvetenheten om hälso- och säkerhetsriskerna vid köp av varumärkesförfalskade produkter. I detta sammanhang har EUIPO inrättat ett nätverk av experter från medlemsstaternas utbildningsministerier och företrädare för nationella immaterialrättsmyndigheter, i syfte att sammanföra relevanta beslutsfattare och utforma en gemensam strategi för immateriella rättigheter inom utbildning. Ett av de mest synliga resultaten av detta nätverk är projektet Ideas Powered @ School, som producerar och samlar in utbildningsmaterial om immateriella rättigheter.

(41)

För att behöriga myndigheter, såsom tullmyndigheter, polis och åklagarmyndigheter, ska vara effektiva och ändamålsenliga i sin verksamhet måste de ha nödvändig djupgående kunskap om skydd och säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och alltid vara uppdaterade om de senaste trenderna och den tekniska utvecklingen på detta område. I detta avseende har EUIPO och Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) redan inrättat ett virtuellt utbildningscentrum för immateriella rättigheter för tullmyndigheter, polismyndigheter, åklagarmyndigheter och marknadskontrollmyndigheter. EUIPO och Cepol har också skapat skräddarsydda utbildningsresurser och utbildningsmaterial för dessa grupper. Dessutom, och på begäran av en medlemsstat, får tekniskt stöd ges till behöriga nationella myndigheter, i enlighet med förordning (EU) 2021/240.

(42)

Handeln med varumärkesförfalskade läkemedel i EU har ökat under de senaste åren (36), och läkemedel var den sjunde mest beslagtagna produktkategorin vid EU:s yttre gräns 2020. Varumärkesförfalskade läkemedel marknadsförs och bjuds ut till försäljning också på nätet i stor utsträckning. De innehåller ofta giftiga ingredienser, ingredienser av dålig kvalitet eller ingredienser med fel dosering och anses därför också vara förfalskade läkemedel enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (37). Konsumenterna måste få hjälp med att identifiera webbplatser som säljer varumärkesförfalskade läkemedel på nätet. Trots att reglerna om en gemensam logotyp, som gör det möjligt för konsumenter att identifiera lagliga nätapotek, fastställs i direktiv 2001/83/EG sedan 2011 är konsumenternas medvetenhet fortfarande mycket låg på detta område.

(43)

Kommissionens rapport om skydd och säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter i tredjeländer (38) syftar till att informera rättighetsinnehavare, särskilt små och medelstora företag, om potentiella risker för deras immateriella rättigheter när de bedriver affärsverksamhet i vissa länder utanför EU. Den syftar således till att göra det möjligt för dem att utforma affärsstrategier och verksamheter för att skydda värdet på sina immateriella tillgångar, såsom immateriella rättigheter. Kommissionen har inrättat hjälpcentraler för immateriella rättigheter för små och medelstora företag i Kina, Latinamerika, Sydostasien, Indien och Afrika för att stödja EU-företag som vill skydda och hävda sina immateriella rättigheter i dessa regioner. Dessa tjänster hjälper EU:s ekonomiska aktörer att bekanta sig med den rättsliga miljön innan de inleder affärsverksamhet i dessa regioner.

(44)

Kommissionens regelbundna bevakningslista för varumärkesförfalskning och pirattillverkning innehåller exempel på rapporterade marknadsplatser eller tjänsteleverantörer vars operatörer eller ägare är etablerade utanför EU och som påstås bedriva, underlätta eller dra nytta av varumärkesförfalskning och piratkopiering. Syftet med bevakningslistan är att uppmuntra operatörer och ägare, samt behöriga nationella myndigheter och regeringar, att vidta nödvändiga åtgärder för att minska tillgången på varor eller tjänster som gör intrång i immateriella rättigheter på dessa marknader. Bevakningslistan syftar också till att öka konsumenternas medvetenhet om miljö- och produktsäkerhetsrisker och andra risker med att köpa från potentiellt problematiska marknadsplatser. Bevakningslistan utarbetas i samarbete med Europol och EUIPO, vars sakkunskap, särskilt när det gäller sociala medier och onlineplattformar, bidrar till en mer djupgående analys av trender och utmaningar när det gäller piratkopiering och varumärkesförfalskning på tredjeländers onlinetjänster och de åtgärder som vidtagits.

(45)

Ökningen av antalet frihandelszoner utanför EU kan underlätta försäljningen av påstådda varumärkesförfalskade och piratkopierade varor, eftersom frihandelszonerna i) medger befrielse från tullar och skatter, ii) har enklare administrativa förfaranden, och iii) tillåter tullfri import av råvaror, maskiner, delar och utrustning. Vissa ekonomiska aktörer kan dra nytta av den upplevda otillräckliga tillsynen, otillräckliga kontroller och bristen på insyn i frihandelszoner för att bedriva verksamhet som innebär intrång i immateriella rättigheter. För att förbättra situationen antog Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 2019 sin Recommendation on Countering Illicit Trade: Enhancing Transparency in Free Trade Zones. Rekommendationen innehåller en bilaga om en uppförandekod för rena frihandelszoner som innehåller rekommendationer till operatörer av frihandelszoner om hur tillgången till olagliga varor i deras frihandelszoner kan minskas. OECD-rekommendationen fick därefter stöd genom ett rådsbeslut (39) Det ligger i både rättighetsinnehavarnas och konsumenternas intresse i EU att operatörerna av frihandelszoner i EU i) följer uppförandekoden för rena frihandelszoner, ii) förbättrar insynen i sina frihandelszoner, och därmed iii) bidrar till att minska tillgången i deras frihandelszoner till varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter.

(46)

Det är viktigt att medlemsstaterna och berörda parter utbyter relevant information om uppföljningen av denna rekommendation och dess genomförande. EUIPO, som spelar en central roll i EU:s insatser för att bekämpa varumärkesförfalskning och förbättra säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter, bör stödja spridningen, genomförandet och övervakningen av denna rekommendation. Med sin breda sakkunskap och sitt nätverk av företrädare för den offentliga och privata sektorn bör EUIPO uppmuntras att hjälpa till att samla in information, övervaka god praxis och samarbeta med sitt nätverk för att öka det gränsöverskridande tillsynssamarbetet mellan alla berörda parter. Med tanke på att alternativ tvistlösning erbjuder en enkel, snabb och ekonomiskt fördelaktig lösning utanför domstol av immaterialrättsliga tvister måste användningen av den utvidgas och främjas. EUIPO:s medlingscentrum skulle kunna utföra sådana uppgifter på ett effektivt sätt.

(47)

För att säkerställa respekten för den grundläggande rätten till skydd för fysiska personer i samband med behandling av personuppgifter och det fria flödet av personuppgifter bör behandlingen av personuppgifter i samband med åtgärder som vidtas för att ge verkan åt denna rekommendation vara helt förenlig med bestämmelserna om dataskydd. Den bör i synnerhet vara helt förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (40) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (41) och bör övervakas av de behöriga tillsynsmyndigheterna.

(48)

Denna rekommendation upprätthåller de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i stadgan. I synnerhet syftar rekommendationen till att säkerställa full överensstämmelse med artiklarna 8, 11, 16, 17, 47 och 49 i stadgan.

(49)

Eftersom den här rekommendationen, förordning (EU) 2022/2065 och rekommendation (EU) 2023/1018 kompletterar varandra, bör effekterna av denna rekommendation, med vederbörlig hänsyn till EUIPO:s slutsatser, bedömas senast tre år efter antagandet av denna rekommendation.