(1)

Nickel är en utbredd del av jordskorpan och finns överallt i biosfären. Dess förekomst i livsmedel kan härstamma från både naturliga och antropogena källor.

(2)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) antog 2015 ett vetenskapligt yttrande om riskerna för folkhälsan kopplade till förekomsten av nickel i livsmedel och dricksvatten (1). I yttrandet identifierades reproduktions- och utvecklingstoxicitet som den kritiska effekten för riskkarakteriseringen av kronisk oral exponering för nickel. Uppflammande eksemreaktioner och försämring av allergiska reaktioner identifierades som den kritiska effekten för akut oral exponering för nickel hos nickelkänsliga personer.

(3)

Uppgifter om förekomsten av nickel i livsmedel och dricksvatten fanns tillgängliga i 15 medlemsstater. Eftersom 80 % av de insamlade uppgifterna hade samlats in i en enda medlemsstat konstaterade livsmedelsmyndigheten att det skulle behövas uppgifter med större geografisk spridning för att kontrollera förekomsten av nickel i livsmedel i hela unionen.

(4)

För att samla in fler uppgifter om förekomsten av nickel i livsmedel rekommenderades medlemsstaterna genom kommissionens rekommendation (EU) 2016/1111 (2) att övervaka förekomsten av nickel i livsmedel under 2016, 2017 och 2018.

(5)

Med beaktande av dessa nya uppgifter om förekomst och tillgången till ny vetenskaplig information antog livsmedelsmyndigheten den 24 september 2020 en uppdatering av riskbedömningen av nickel i livsmedel och dricksvatten (3).

(6)

Livsmedelsmyndigheten konstaterade att nickel kan orsaka både kroniska och akuta effekter. Mot bakgrund av att missfall har identifierats som en kritisk kronisk effekt fastställdes ett tolerabelt dagligt intag (TDI) på 13 μg/kg kroppsvikt och livsmedelsmyndigheten drog slutsatsen att detta TDI-värde överskreds hos småbarn, barn mellan 36 månader och 10 år samt, i vissa fall, hos spädbarn. Även om missfall inte är en relevant effekt för unga åldersgrupper skyddar TDI-värdet också mot andra effekter som är relevanta för de yngre åldersgrupperna, såsom neurotoxiska effekter. Livsmedelsmyndigheten konstaterade därför att ett överskridande av TDI-värdet kan ge upphov till hälsorisker i dessa unga åldersgrupper. Livsmedelsmyndigheten bekräftade att den kritiska akuta effekten är uppflammande eksemreaktioner i huden hos nickelkänsliga personer, vilka utgör omkring 15 % av befolkningen. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att den lägsta observerade effektnivån för dessa akuta effekter är 4,3 μg nickel/kg kroppsvikt och att det behövs en exponeringsmarginal (MOE) på minst 30 för att skydda mot denna effekt. Detta MOE-värde på 30 uppnås inte vid genomsnittlig exponering och exponering i den 95:e percentilen, vilket medför hälsorisker för nickelkänsliga personer.

(7)

Med beaktande av tillgängliga uppgifter om förekomst har gränsvärden fastställts för nickel i olika livsmedel i kommissionens förordning (EU) 2023/915 (4).

(8)

För vissa livsmedel, som bidrar till exponeringen för nickel, fanns det dock otillräckliga uppgifter om förekomst för att man skulle kunna fastställa lämpliga gränsvärden. Därför bör ytterligare uppgifter om förekomst samlas in för dessa livsmedel. Särskilt för att fastställa i vilken grad vissa fisk- och skaldjursarter bidrar till nickelhalten i barnmat bör fisk och skaldjur som används vid tillverkningen av sådana livsmedel övervakas.

(9)

För att säkerställa att proverna är representativa för det provtagna partiet och att analysresultaten är tillförlitliga och jämförbara bör kommissionens förordning (EG) nr 333/2007 (5) följas.