(1)

Tjeckien lämnade in sitt utkast till uppdaterad integrerad nationell energi- och klimatplan den 23 oktober 2023.

(2)

På grund av den försenade inlämningen av Tjeckiens utkast till uppdaterad nationell energi- och klimatplan har Europeiska kommissionen haft begränsad tid på sig att utarbeta sin bedömning för att anta denna rekommendation sex månader innan de slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna ska lämnas in, i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EU) 2018/1999.

(3)

I artikel 3 i förordning (EU) 2018/1999 (förordningen om styrningen av energiunionen) och bilaga I till samma förordning fastställs de uppgifter som ska ingå i de uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplanerna. I december 2022 antog kommissionen vägledningen för medlemsstaterna avseende förfarandet för och omfattningen av utarbetandet av utkast till och slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplaner (3). I vägledningen fastställdes goda metoder och en översikt över följderna av den senaste tidens politiska, rättsliga och geopolitiska utveckling på energi- och klimatpolitikens område.

(4)

I samband med REPowerEU-planen (4), och som en del av 2022 och 2023 års europeiska planeringsterminer, har kommissionen starkt betonat medlemsstaternas energi- och klimatrelaterade reform- och investeringsbehov för att öka energitryggheten och den ekonomiska överkomligheten genom att påskynda den gröna och rättvisa omställningen. Detta återspeglas i landsrapporterna för Tjeckien 2022 och 2023 (5) och i rådets rekommendationer till Tjeckien (6). Medlemsstaterna bör beakta de senaste landsspecifika rekommendationerna i sina slutliga uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplaner.

(5)

Kommissionens rekommendationer vad gäller att uppnå nationella mål inom ramen för förordningen om ansvarsfördelning (7) grundar sig på sannolikheten att medlemsstaterna kommer att respektera målen för 2030, med beaktande av reglerna för användning av flexibiliteter enligt samma förordning.

(6)

Kommissionens rekommendationer vad gäller avskiljning, lagring och användning av koldioxid syftar till att få en översikt över den planerade användningen av denna teknik på nationell nivå, inbegripet information om de årliga volymer av koldioxid som man planerar att avskilja fram till 2030, uppdelat på utsläppskällor i de anläggningar som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (8) respektive andra källor, såsom biogena källor eller direkt avskiljning av koldioxid från luft, om planerad infrastruktur för koldioxidtransport och om eventuell lagringskapacitet och injektionsvolymer för koldioxid som man planerar ska finnas tillgängliga på nationell nivå 2030.

(7)

Kommissionens rekommendationer vad gäller resultaten inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 (9) (markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk – LULUCF-förordningen) handlar om hur medlemsstaterna uppfyller ”åtagandet att inte generera nettoutsläpp” för perioden 2021–2025 (period 1) och sina nationella mål för perioden 2026–2030 (period 2), med beaktande av reglerna för användning av flexibiliteter i den förordningen. Kommissionen beaktar även i sina rekommendationer att eventuella extra utsläpp under period 1 inom ramen för LULUCF-förordningen automatiskt kommer att överföras till förordningen om ansvarsfördelning.

(8)

För att klimatanpassningen i tillräcklig grad ska bidra till att energimål och mål för begränsning av klimatförändringarna uppnås är det nödvändigt att identifiera potentiella klimatförändringsrelaterade faror och analysera klimatsårbarheter och klimatrisker som kan påverka berörda områden, befolkningsgrupper och sektorer. Kommissionens rekommendationer om anpassningen beaktar i vilken utsträckning Tjeckien har integrerat anpassningsmål i sin uppdaterade nationella energi- och klimatplan, där målen tar hänsyn till olika klimatrisker som kan hindra landet från att uppnå målsättningarna och målen för energiunionen. Om särskilda styrmedel och åtgärder för anpassning inte planeras och genomförs finns det en risk att målsättningarna inom ramen för energiunionens dimensioner inte uppnås. Vattenförvaltning under föränderliga klimatförhållanden bör ägnas särskild uppmärksamhet eftersom det finns risk för störningar i elförsörjningen när översvämningar, värme och torka påverkar energiproduktionen.

(9)

Kommissionens rekommendationer avseende Tjeckiens ambitioner när det gäller förnybar energi utgår från den formel som anges i bilaga II till förordning (EU) 2018/1999, vilken bygger på objektiva kriterier, och från de viktigaste styrmedel och åtgärder som saknas i Tjeckiens utkast till uppdaterad nationell energi- och klimatplan för att landet på ett kostnadseffektivt sätt, utan dröjsmål, ska kunna uppnå sitt nationella bidrag till unionens bindande mål för förnybar energi på minst 42,5 % 2030, med en kollektiv strävan att öka denna andel till 45 % enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (10) om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Kommissionens rekommendationer bygger också på Tjeckiens bidrag till de specifika mål som anges i artiklarna 15a, 22a, 23, 24 och 25 i det sistnämnda direktivet samt tillhörande styrmedel och åtgärder för att snabbt kunna införliva och genomföra det. Rekommendationerna avspeglar också hur viktigt det är att utarbeta en övergripande långsiktig strategi för användningen av förnybar energi, och särskilt vindkraft, för att öka synligheten för europeisk tillverkningsindustri och europeiska nätoperatörer i enlighet med EU:s paket om europeisk vindkraft (11).

(10)

Kommissionens rekommendationer vad gäller det nationella bidraget till energieffektivitet bygger på artikel 4 i direktiv (EU) 2023/1791 om energieffektivitet (12) samt på den formel som fastställs i bilaga I till det direktivet och tillhörande styrmedel och åtgärder för att genomföra det.

(11)

I sina rekommendationer ägnar kommissionen särskild uppmärksamhet åt målen, målsättningarna och bidragen samt tillhörande styrmedel och åtgärder för att genomföra REPowerEU-planen, i syfte att snabbt kunna fasa ut beroendet av ryska fossila bränslen. Lärdomarna från genomförandet av paketet ”Spara gas för en trygg vinter” (13) beaktas också i rekommendationerna. Rekommendationerna avspeglar den absoluta nödvändigheten av att göra energisystemet mer resilient mot bakgrund av de skyldigheter som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/941 (14) om riskberedskap inom elsektorn och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 (15) om försörjningstryggheten för gas samt i enlighet med kommissionens rekommendation om energilagring (16).

(12)

Kommissionens rekommendationer beaktar behovet av att påskynda integreringen av den inre energimarknaden för att öka flexibiliteten och stärka och skydda konsumenterna. Kommissionens rekommendationer tar även upp vikten av att bedöma antalet energifattiga hushåll i enlighet med kraven i artikel 3 i förordning (EU) 2018/1999 och kommissionens rekommendation (EU) 2023/2407 (17).

(13)

Kommissionens rekommendationer avspeglar vikten av att säkerställa tillräckliga investeringar i forskning om och innovation inom ren energi för att främja utvecklingen och tillverkningskapaciteten på dessa områden, inbegripet lämpliga styrmedel och åtgärder för energiintensiva industrier och andra företag; i rekommendationerna betonas även behovet av kompetensutveckling av arbetskraften till nettonollindustrin för att trygga en stark, konkurrenskraftig och grön ekonomi inom unionen.

(14)

Kommissionens rekommendationer bygger vidare på åtagandena enligt Parisavtalet att minska användningen av fossila bränslen samt framhåller vikten av att fasa ut subventioner för fossila bränslen.

(15)

Kommissionens rekommendation om investeringsbehov bygger på bedömningen av huruvida utkastet till uppdaterad plan ger en allmän översikt över investeringsbehoven för att uppnå målsättningarna, målen och bidragen för energiunionens alla dimensioner, anger finansieringskällor, med åtskillnad mellan privata och offentliga källor, och redogör för investeringar som är förenliga med Tjeckiens återhämtnings- och resiliensplan, Tjeckiens territoriella planer för en rättvis omställning och de landsspecifika rekommendationerna 2022–2023 som utfärdats inom ramen för den europeiska planeringsterminen och innehåller en tillförlitlig makroekonomisk bedömning av planerade styrmedel och åtgärder. Den nationella energi- och klimatplanen bör säkerställa transparens och förutsebarhet i fråga om nationella styrmedel och åtgärder, i syfte att främja investeringssäkerhet.

(16)

Kommissionens rekommendationer belyser hur oerhört viktigt det är med ett brett regionalt samråd och att säkerställa tidiga och inkluderande samråd om planen där även allmänheten kan delta på ett meningsfullt sätt under en tillräckligt lång tidsperiod och får tillräcklig information, i linje med Århuskonventionen (18).

(17)

Kommissionens rekommendationer om en rättvis omställning bygger på bedömningen av om man i Tjeckiens plan tillräckligt ingående identifierar klimat- och energiomställningens konsekvenser för samhälle, sysselsättning och kompetens och beskriver lämpliga åtföljande styrmedel och åtgärder för att främja en rättvis omställning och samtidigt bidra till att främja både de mänskliga rättigheterna och jämställdhet.

(18)

Till grund för kommissionens rekommendationer till Tjeckien ligger en bedömning av landets utkast till uppdaterad nationell energi- och klimatplan (19) som offentliggörs tillsammans med denna rekommendation.

(19)

Tjeckien bör ta vederbörlig hänsyn till dessa rekommendationer när landet utarbetar sin slutliga uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplan som ska lämnas in senast den 30 juni 2024.

(20)

Kommissionen är i enlighet med förordning (EU) 2021/1119 (den europeiska klimatlagen) skyldig att bedöma om nationella åtgärder är förenliga med klimatneutralitetsmålet och med att säkerställa framsteg med anpassningen. Kommissionen har bedömt om Tjeckiens åtgärder är förenliga med dessa mål (20). Rekommendationerna nedan grundar sig på den bedömningen. Tjeckien bör ta vederbörlig hänsyn till dessa rekommendationer och följa upp dem i enlighet med den europeiska klimatlagen.

(21)

Även om unionens nettoutsläpp av växthusgaser (inbegripet från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk [LULUCF] och exklusive internationella transporter) totalt sett uppvisar en stadig nedåtgående trend som i stort sett ligger i linje med den linjära utvecklingsbanan för att uppnå unionens klimatmål på – 55 % för 2030 och unionens klimatneutralitetsmål för 2050 är det mycket viktigt att utsläppen minskar i snabbare takt och att medlemsstaterna vidtar åtgärder. Framstegen i medlemsstaterna har varit blandade, med flera sektoriella utmaningar och svagheter som måste åtgärdas utan ytterligare dröjsmål. Enligt den bedömning som gjorts på grundval av den tillgängliga informationen förefaller Tjeckiens framsteg mot unionens klimatneutralitetsmål vara otillräckliga. Tillförlitliga långsiktiga strategier är en förutsättning för att lyckas med den ekonomiska omvandling som krävs för att närma sig unionens klimatneutralitetsmål.

(22)

För effektiv anpassning i nödvändig omfattning och inom alla utsatta sektorer behövs det en styrnings- och samordningsstruktur med ett tydligt mandat och politiskt stöd på hög nivå. Denna struktur kan inbegripa en arbetsgrupp eller kommitté som omfattar flera olika avdelningar. Styrmedlen för anpassning bör inriktas på områden eller sektorer som är särskilt sårbara för klimatförändringarna, eller vars verksamhet är avgörande för andra sektorers resiliens, eller som har stor betydelse för den nationella ekonomin eller folkhälsan. Det krävs prioriterade insatser när det gäller effekter och risker som förväntas påverka kritisk infrastruktur eller system med lång livslängd, eller som förväntas påverka systemen irreversibelt, med beaktande av samspelet med den socioekonomiska utvecklingen eller andra, icke-klimatrelaterade drivkrafter. Olika EU-finansieringsinstrument kan mobiliseras för att finansiera anpassningsåtgärder. Det bör tas större hänsyn till klimatresiliens när medlemsstaterna utformar sina nationella planer inom ramen för de relevanta EU-fonderna. Inget av medlen får skada klimatanpassningen, dvs. öka sårbarheten hos vare sig stödmottagarna eller någon annan. Investeringsbehoven för klimatanpassningen ökar och kommer att öka allt snabbare under de kommande årtiondena. Stärkt finansiering bör gå hand i hand med tillräcklig kapacitet och den sakkunskap som krävs för både förvaltning och genomförande, för att kvalitetssäkra både investeringarna och absorptionsförmågan samt förebygga felanpassning. Utöver offentlig och privat finansiering skulle även innovativa finansieringsinstrument kunna undersökas genom samarbete med den privata sektorn och finansinstitut.

(23)

De mest utsatta samhällena är de som löper störst risk att drabbas av klimatförändringarna. Den ojämlika utsattheten och sårbarheten för klimateffekterna i olika regioner och socioekonomiska grupper förvärrar redan befintliga ojämlikheter och sårbarheter. Rättvis resiliens bör minska den ojämlika utsattheten för klimatrisker och säkerställa en rättvis fördelning av fördelarna med anpassning. Systemomfattande förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna är avgörande för att förebygga eller mildra potentiella skador, dra nytta av möjligheter och hantera konsekvenserna. Klimatförändringarnas fysiska effekter utvecklas i snabbare takt än förväntat. Anpassningsförmågan måste förbättras på alla förvaltningsnivåer, och inom de offentliga och privata sektorerna, och det kräver ökad medvetenhet om sårbarheter och risker. Privata aktörer driver på förändring genom att tillhandahålla information, resurser, kapacitet och finansiering. Den lokala nivån har befogenheter som kan påverka klimatresiliensen mer allmänt. Utarbetandet och genomförandet av styrmedlen för anpassning på subnationell nivå är av stor betydelse.

(24)

Naturbaserade lösningar är effektiva alternativ, även i fråga om kostnader, för anpassning- och riskreducering, om det ges incitament till att införa dem genom strategiska ramverk, styrmedel och finansiering. De kan genomföras självständigt eller integreras i andra anpassnings- och riskreduceringsåtgärder, i kombination med mer tekniska eller infrastrukturbaserade lösningar. Vid genomförandet måste hänsyn tas till ekosystemens komplexitet och klimatförändringarnas förväntade effekter, det lokala sammanhanget, sammankopplade intressen och värden samt socioekonomiska förhållanden.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

1.

2.

3.

4.

5.