(1)

Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionen bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna. I artikel 10.3 i EU-fördraget föreskrivs att varje medborgare har rätt att delta i unionens demokratiska liv och att beslut ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. I artikel 165.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastslås att ett mål för unionens insatser ska vara att stimulera ungdomars delaktighet i det demokratiska livet i Europa.

(2)

I artikel 12 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) säkerställs mötes- och föreningsfriheten. Detta innebär att enskilda personer har rätt att samlas i grupper eller organiserade strukturer. Denna rättighet – såsom erkänd av Europeiska unionens domstol – utgör en av de väsentliga grunderna för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle, eftersom den möjliggör för medborgare att agera tillsammans inom områden av gemensamt intresse och därigenom bidra till att det offentliga livet fungerar väl. Vidare innefattar rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet, enligt artikel 11 i stadgan, även frihet att hysa och ge uttryck åt åsikter samt frihet att ta emot och sprida information. Enligt artikel 41 om rätten till god förvaltning i stadgan måste dessutom förvaltningen motivera sina beslut. Slutligen inbegriper artikel 24 i stadgan barns rätt att fritt uttrycka sina åsikter och att åsikterna ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad.

(3)

Offentliga myndigheter som inkluderar och engagerar medborgare, civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare i politiska beslutsprocesser är något som aktivt bör främjas. Med politiska beslutsprocesser avses inte på något sätt enskilda beslut som förvaltningen fattar som skulle kunna påverka enskilda individers rättigheter. Det behövs en anpassad strategi eftersom villkoren för enskilda medborgares delaktighet och villkoren för civilsamhällesorganisationers delaktighet inte ser likadana ut.

(4)

Medlemsstaterna bör skapa och upprätthålla ett säkert och gynnsamt samhällsklimat för civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare för att förbättra deras faktiska engagemang och säkerställa att de kan delta aktivt i de politiska beslutsprocesserna och därigenom utöva sin viktiga roll i unionens demokratier. Civilsamhällesorganisationer benämns ofta som icke-statliga, ideella, partipolitiskt obundna och fredliga strukturer som organiserar människor som arbetar för att uppnå gemensamma mål och ideal (1). Människorättsförsvarare är enskilda personer, grupper och samhällsorgan som främjar och skyddar universellt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, i enlighet med definitionen i FN:s deklaration om människorättsförsvarare (1998) (2) och som även EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare (3) hänvisar till. Människorättsförsvarare strävar efter att främja och skydda medborgerliga och politiska rättigheter samt att främja, skydda och förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (4). Unionen åtar sig att samarbeta med organisationer som respekterar unionens värden och grundläggande rättigheter, vilka fastställs i artikel 2 i EU-fördraget och i stadgan.

(5)

Medborgares och civilsamhällesorganisationers delaktighet bör säkerställas i politiska beslutsprocesser på lokal, regional, nationell, europeisk och internationell nivå. Detta erkänns även i FN:s riktlinjer för stater om ett effektivt genomförande av rätten att delta i offentliga angelägenheter (5), Europarådets rekommendationer om icke-statliga organisationers rättsliga ställning i Europa (6), om medborgares delaktighet i det lokala offentliga livet (7) och om samtalsdemokrati (8), OECD:s rekommendation om öppen förvaltning (9), riktlinjerna för god praxis för medborgerlig delaktighet i beslutsprocesser från konferensen för internationella icke-statliga organisationer (10), och de gemensamma riktlinjerna för föreningsfrihet från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas (OSSE) kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och Venedigkommissionen (11).

(6)

Ett evidensbaserat beslutfattande innebär att offentliga myndigheter bör involvera dem som påverkas av de regler och beslut som fattas och aktivt samla in synpunkter och fakta under beslutsprocessens olika delar. Det bör alltså ligga i medlemsstaternas intresse att aktivt främja medborgares och civilsamhällesorganisationers delaktighet i politiska beslutsprocesser. Detta omfattar innovativa metoder såsom kulturell verksamhet och kulturorganisationers engagemang, något som har visat sig stärka medborgardeltagandet, demokratin och den sociala sammanhållningen (12). Medlemsstaterna bör främja en miljö som är stöttande och inkluderande och där medborgare ges möjlighet att faktiskt vara delaktiga i sådana processer. En sådan miljö bidrar till ökad öppenhet, den stärker motståndskraften mot informationsmanipulering och desinformation och kan stärka förtroendet för den representativa demokratin.

(7)

Genom att främja medborgarnas delaktighet i politiska beslutsprocesser stärks valdeltagandet och medborgarna uppmuntras att delta i den representativa demokratin, exempelvis genom att engagera sig i valkampanjer och ställa upp i val. Medlemsstaterna bör säkerställa att medborgare får tillgång till information om hur de kan delta genom lämpliga kanaler och verktyg samt till sådana resurser som bidrar till ökad medvetenhet om de rättigheter som unionsmedborgare åtnjuter.

(8)

Delaktigheten i det politiska beslutsfattandet bör vara inkluderande och i största möjliga utsträckning återspegla valkretsens demografiska sammansättning och mångfald, samt ta i beaktande behoven hos underrepresenterade grupper och personer med funktionsnedsättning (13). Medlemsstaterna bör möjliggöra ett anpassat och tillgängligt deltagande, både online och offline, även på landsbygden och i avlägsna områden.

(9)

Den digitala tekniken håller på att förändra beslutsprocesserna i unionen, liksom de offentliga myndigheternas samspel med medborgarna. Genom att använda ny teknik i beslutsprocesser, exempelvis onlineplattformar och verktyg för e-förvaltning, kan samspelet mellan medborgare och politiker främjas och förbättras. Om sådan teknik införs bör det demokratiska samhällets kontroller och motvikter skyddas mot cyberangrepp och nätövervakning på lämpligt sätt. Digitala lösningar har stor potential i fråga om att öka allmänhetens delaktighet, men lösningarnas roll i detta avseende kan ändå vara otillräcklig och öka de digitala klyftorna. Därför är det nödvändigt att fortsätta att planera för och vid behov möjliggöra delaktighet på plats.

(10)

Mediekompetens och digitala färdigheter är viktiga för att delta i politiska beslutsprocesser på nätet, få tillgång till och hantera relevant information, ha kontakter med myndigheter och utveckla en förmåga att identifiera och stå emot manipulerad information, däribland desinformation. Sådana färdigheter främjas bland annat genom utbildning, icke-formellt och informellt lärande samt genom ungdomsarbete med fokus på kritiskt tänkande (14). För att uppnå detta krävs ett samhälleligt helhetsgrepp där man även arbetar med organisationer för att utveckla gräsrotsinitiativ och vidta åtgärder för att övervaka, identifiera, förekomma och avslöja desinformation.

(11)

Innovativa former av delaktighet där medborgarna involveras direkt, såsom samtalsdemokratiska processer och medskapandeprocesser på nätet och på plats, är exempel på lovande metoder för att stödja och hitta nya styrmekanismer. Dessa kan göra det enklare för medborgarna att bidra till lösningen på komplexa politiska problem, bland annat klimatförändringar och beslut om infrastrukturinvesteringar (15).

(12)

Dessa innovativa delaktighets- och engagemangsformer i politiskt beslutsfattande kan införas i olika skeden av beslutsfattandet och organiseras på olika sätt, till exempel genom medborgarpaneler, medborgarjuryer eller medborgarförsamlingar, digitalt eller på plats, konsensuskonferenser, medborgarbudgetering och medskapande. Medlemsstaterna bör säkerställa att offentliga myndigheter har tillräckliga ekonomiska resurser och kunskap för att genomföra sådana aktiviteter, med beaktande av bland annat kraven i unionens dataskyddslagstiftning.

(13)

Medlemsstaterna kan utnyttja den sakkunskap och bästa praxis som finns på unionsnivå, särskilt från konferensen om Europas framtid (16). För att främja aktiv medborgardelaktighet, och som uppföljning till konferensen, genomför kommissionen en ny fas för medborgarengagemang och stärker sina standarder och verktyg. Detta inbegriper europeiska medborgarpaneler där slumpvis utvalda medborgare från alla medlemsstater samlas, en tredjedel av dem är unga, 16–25 år gamla, och de diskuterar viktiga kommande förslag. Dessa paneler är nu ett återkommande inslag i unionens demokratiska liv (17). Kommissionen håller även på att omarbeta portalen Kom med synpunkter till en enda kontaktpunkt för medborgarengagemang på nätet. På portalen kan medborgare diskutera på olika nivåer med de europeiska institutionerna. Genom olika europeiska medborgarinitiativ kan medborgare bland annat uttrycka sina åsikter om lagstiftningsinitiativ (offentliga samråd), debattera och diskutera med andra i Europa och komma med egna förslag på vilken slags union de vill bo i. På portalen behålls flera av de unika funktioner som utvecklade för den flerspråkiga digitala plattformen för konferensen om Europas framtid. Kommissionen har även upprättat ett kompetenscentrum för delaktighet och samtalsdemokrati (18) för att stödja en sådan praxis i unionen och nationellt, genom att utövare och forskare i hela unionen sammanförs och bedriver forskning om bästa praxis och innovationer, både online och offline.

(14)

Medlemsstaterna kan även dra lärdomar från initiativ inom ramen för miljödemokratilagstiftning och tillämpa liknande initiativ inom andra områden av beslutsfattandet. Dessa exempel är särskilt kopplade till Århuskonventionen (19) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 (20) eller de medborgarpaneler (peer parliaments) (21) som unionen organiserat, exempelvis inom ramen för den europeiska klimatpakten, där man diskuterade hur enskilda, samt lokala och nationella myndigheter och Europeiska unionen bäst kan bekämpa klimatförändringar.

(15)

Unionen är inom sitt behörighetsområde i likhet med samtliga medlemsstater parter i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (22). Enligt konventionen ska konventionsstaterna arbeta i nära samråd med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, inbegripet barn med funktionsnedsättning, när lagstiftning och politik för att genomföra konventionen utvecklas och genomförs, samt i andra beslutsprocesser i frågor som rör personer med funktionsnedsättning. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning bör säkerställas i enlighet med de tillgänglighetskrav som fastställs i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)2019/882 (23) och skälig anpassning bör tillhandahållas för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan delta i politiska beslutsprocesser på lika villkor.

(16)

Medlemsstaterna bör främja barn och ungas delaktighet i unionens demokratiska liv för att främja att de långsiktigt engagerar sig som aktiva medborgare och förespråkare för positiva och djupgående förändringar i Europas demokratier. Detta efterlyses i EU:s strategi för barnets rättigheter (24), EU:s ungdomsstrategi (25) och i Europaparlamentets resolution (26). Medlemsstaterna kan dra lärdom av bästa praxis från befintliga barn- och ungdomsråd och processer, exempelvis EU:s ungdomsdialog (27), EU:s plattform för barns deltagande (28) och Elev- och lärarhörnan (29). Vidare kan äldreråd och funktionsrättsråd fungera som goda exempel för att ta in medborgarnas åsikter i det politiska beslutsfattandet.

(17)

Civilsamhällesorganisationer verkar för att främja och skydda de grundläggande rättigheterna och de är en viktig drivkraft som samlar röster från olika individer och grupper i samhället, även de mest utsatta, och bidrar till att ta itu med samhällsutmaningar och ekonomisk utveckling. De främjar mångfald och håller beslutsfattare ansvariga, och bidrar därigenom till att förbättra kvaliteten på den representativa demokratin, i enlighet med EU:s handlingsplan för demokrati (30), 2022 års rapport om tillämpningen av stadgan (31), den årliga rapporten om rättsstatsprincipen (32) och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 (33). Civilsamhällets viktiga roll i systemet med kontroller och motvikter i en välmående demokrati har lyfts fram av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen), som konsekvent har betonat att det sätt på vilket offentliga övervakare genomför sitt uppdrag kan ha betydande påverkan för hur väl ett demokratiskt samhälle fungerar.

(18)

I kommissionens årliga rapport om rättsstatsprincipen bedöms utvecklingen vad gäller lagstiftningsprocessens inkludering och civilsamhällets involvering som en del i huruvida rättsstatsprincipen respekteras och kommissionen har i flera fall riktat rekommendationer till enskilda medlemsstater i denna fråga. Enligt vad som fastslås i 2022 års rapport om rättsstatsprincipen kan ”[f]örbättringar av berörda aktörers deltagande, även civilsamhällesorganisationer, […] bidra till att förbättra kvaliteten på lagstiftningen och insynen i lagstiftningsprocessen”. Motsatsen, alltså avsaknad av formella processer för att bidra till beslutsfattande, sena och splittrade samrådsstrategier, selektiva och otydliga val för motparter samt avsaknad av effektiv uppföljning är orosmoment ur ett rättsstatsperspektiv och skadar allvarligt de demokratiska processerna. I 2022 års rapport om tillämpningen av stadgan betonas även vikten av att erkänna den roll som civilsamhällesorganisationer spelar och se till att de kan bedriva sin verksamhet och ge dem förutsättningar att involveras på ett meningsfullt sätt i beslutsfattandet och i genomförandet av nationell politik och unionspolitik.

(19)

Civilsamhällesorganisationers faktiska delaktighet i det politiska beslutsfattandet kan endast ske om de får verka i en säker och gynnsam miljö där de grundläggande rättigheterna upprätthålls, både för dem och för de grupper som de representerar, inbegripet rättigheterna kring mötes- och föreningsfrihet, yttrandefrihet, informationsfrihet, rätt till frihet och säkerhet, respekt för privatlivet och familjelivet, skydd av personuppgifter och egendom samt icke-diskriminering. Förutsättningen för detta är en demokrati där rättsstatsprincipen respekteras. För att möjliggöra civilsamhällesorganisationers faktiska delaktighet i politiska beslutsprocesser måste det finnas ett säkert, välmående och livskraftigt demokratiskt utrymme där de skyddas, stöds, och stärks (34) och där de fullt ut kan åtnjuta de grundläggande friheterna på den inre marknaden. Det behövs kontinuerliga insatser för att skapa och gynna ett sådant demokratiskt utrymme att civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare kan bedriva sin verksamhet i linje med unionens värden (35).

(20)

Europeiska unionens domstol har fastställt att civilsamhällesorganisationer har rätt ”att bedriva sin verksamhet utan omotiverat statligt ingripande” (36) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har betonat att medlemsstater, förutom att avhålla sig från att på ett otillbörligt sätt ingripa när civilsamhällesorganisationer bedriver sin verksamhet, också bör sörja för en gynnsam miljö för civilsamhällesorganisationer medelst rättsliga, administrativa och politiska åtgärder (37). Ett sådant utrymme är en viktig del i en demokrati där rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna respekteras och upprätthålls.

(21)

Offentliga myndigheter måste skydda mötes- och yttrandefriheten samt civilsamhällesorganisationers säkerhet genom att tillhandahålla en lämplig rättslig miljö, följa upp och aktivt ta itu med hot mot civilsamhällesorganisationer, sörja för tillgång till lämpliga stödtjänster, finansiering samt andra resurser som gör det möjligt för dem att bedriva sin verksamhet. De flesta medlemsstaterna säkerställer ett säkert utrymme för civilsamhällesorganisationer, men under de senaste åren har det i vissa medlemsstater riktats ett ökat antal fysiska, verbala och digitala angrepp mot dem. Dessutom har det förekommit hat, trakasserier, skrämseltaktik, smutskastningskampanjer, inbegripet kriminalisering av humanitärt arbete med grundläggande rättigheter, administrativa och juridiska begräsningar, olaglig övervakning samt användning av strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt (38). Flera studier visar även att mest utsatta är civilsamhällesorganisationer som arbetar för kvinnors rättigheter och hälsa, sexuella och reproduktiva rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa, hbtqi-rättigheter, migranters och asylsökandes rättigheter, offentlig integritet, antikorruption och miljöskydd.

(22)

Det är medlemsstaternas ansvar att säkerställa att civilsamhällesorganisationer har tillgång till finansiella medel och kan använda dessa (39), inbegripet genom att bygga vidare på unionsmedel. Endast civilsamhällesorganisationer med tillräckliga resurser kan delta på ett effektivt sätt i politiska beslutsprocesser.

(23)

Unionen tillhandahåller redan omfattande finansieringsmöjligheter för civilsamhällesorganisationer, så att de kan genomföra projekt som bidrar till att främja unionens värderingar. För att göra det lättare att hitta bland de olika programmen har kommissionen upprättat en lättillgänglig portal som fungerar som en gemensam ingång för unionsfinansiering, där man kan hitta finansiering för bland annat demokratiinitiativ (40). Kommissionen har ett särskilt ekonomiskt stöd för civilsamhällesorganisationer i medlemsstaterna inom ramen för programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden. Programmets mål är att skydda och främja de rättigheter och värden som är förankrade i fördragen, stadgan och i tillämpliga internationella människorättskonventioner, särskilt genom att stödja civilsamhällesorganisationer och andra berörda parter som är verksamma på lokal, regional, nationell och transnationell nivå och genom att uppmuntra människors demokratiska och medborgerliga delaktighet i syfte att upprätthålla och vidareutveckla öppna, rättighetsbaserade, demokratiska, jämlika och inkluderande samhällen som bygger på rättsstatsprincipen. Dessutom finns ytterligare finansieringsmöjligheter för civilsamhällessamarbete, medborgarengagemang och demokratisk delaktighet genom programmen Erasmus+, Europeiska solidaritetskåren och Kreativa Europa. Även inom unionens ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa, tillhandahålls stöd till civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare inom ett antal olika tematiska forskningsområden (41). Tekniskt bistånd för administrativa reformer i medlemsstaterna har också beviljats inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd och ger en möjlighet att finansiera ytterligare deltagandebaserade metoder inom offentlig förvaltning och offentliga myndigheter. Mottagare av unionsmedel är skyldiga att respektera unionens värden när de använder dessa medel, och kommissionen har vidtagit åtgärder för att främja efterlevnad och hantera eventuella överträdelser.

(24)

Unionens åtagande att bidra till att skydda och främja ett säkert demokratiskt utrymme för civilsamhället återspeglas även i de yttre åtgärderna, exempelvis i unionens handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2020–2024) (42). Det beskrivs också i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare (43) och kommissionens meddelande från 2012, En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (44), i riktlinjerna för EU-stöd till det civila samhället i utvidgningsregionen 2021–2027 samt i ungdomshandlingsplanen i EU:s yttre åtgärder (45). Hur starka och trovärdiga unionens åtgärder för att upprätta de mänskliga rättigheterna på global nivå är, beror på hur väl unionen vårdar och stärker grunden för de demokratiska och grundläggande rättigheterna inom unionen.

(25)

Denna rekommendation är en del av paketet för försvar av demokratin, ett paket som även består av ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av harmoniserade krav på den inre marknaden vad gäller transparens kring intresserepresentation för tredjeländers räkning och kommissionens rekommendation om inkluderande och motståndskraftiga valprocesser i unionen och förstärkning av den europeiska karaktären av val till Europaparlamentet och effektivisering av deras genomförande.

(26)

Denna rekommendation bygger på slutsatserna i 2022 års rapport om tillämpningen av stadgan och den årliga rapporten om rättsstatsprincipen där rättsstatssituationen i unionen och dess medlemsstater analyseras, i synnerhet med hänsyn till ramen för civilsamhället. Denna rekommendation är dessutom ett komplement till EU:s handlingsplan för demokrati som är utformad för att stärka medborgare och bygga upp mer motståndskraftiga demokratier i hela unionen genom att främja fria och rättvisa val, stärka mediefriheten och motverka informationsmanipulation och desinformation. Vidare kompletterar den kommissionens rekommendation (EU) 2021/1534 (46) och kommissionens initiativ från 2022 mot strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt (47). Den bygger på de prioriterade åtgärder som tillkännagavs i rapporten om EU-medborgarskapet 2020 (48) och kompletterar medborgarskapspaketet som lades fram i slutet av 2023.

(27)

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna. Även kandidatländer och potentiella kandidater för EU-anslutning samt länder som omfattas av EU:s grannskapspolitik uppmanas följa denna rekommendation.