(1)

Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionen bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

(2)

Demokratin bör skyddas och vårdas. Stabiliteten, säkerheten och välståndet i unionen är beroende av att man strikt håller fast vid demokratiska principer, värden och institutioner, men kriser som covid-19-pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har tillspetsat vissa utmaningar mot demokratiska värden och institutioner, bland annat polarisering, dolt inflytande och annan påverkan såsom utländsk informationsmanipulering och påverkan i form av t.ex. desinformation.

(3)

Enligt artikel 10.1 i EU-fördraget ska unionens sätt att fungera bygga på representativ demokrati. Enligt artikel 10.2 i EU-fördraget ska medborgarna företrädas direkt på unionsnivå i Europaparlamentet. I artikel 10.3 i EU-fördraget föreskrivs att varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv och att besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

(4)

Medlemsstaterna har ett särskilt och långtgående ansvar för att främja ett brett och inkluderande demokratiskt deltagande och fria, rättvisa och motståndskraftiga val i unionen.

(5)

De politiska partierna spelar en nyckelroll i de europeiska demokratierna när det gäller att skapa ett politiskt medvetande, stödja politiska kandidater, främja valdeltagandet och uttrycka medborgarnas vilja. I artikel 10.4 i EU-fördraget och artikel 12.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ges de europeiska politiska partierna en nyckelroll. De europeiska politiska partiernas och politiska stiftelsernas stadgar och finansiering regleras på EU-nivå.

(6)

Samarbetet mellan medlemsstaterna för att främja fria, rättvisa och motståndskraftiga val i unionen har ökat under de senaste åren. De åtgärder som vidtogs inför valet till Europaparlamentet 2019 ledde bland annat till inrättandet av en samarbetsram – det europeiska valsamarbetsnätverket – i enlighet med kommissionens rekommendation C(2018) 5949 (1). Nätverket främjar samarbete, ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis mellan myndigheter med ansvar för att övervaka och genomdriva regler som är relevanta för valsammanhanget, t.ex. valmyndigheter.

(7)

I rekommendation C(2018) 5949 uppmanade kommissionen också medlemsstaterna att vidta lämpliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder för att hantera de risker som hotar säkerheten i nätverks- och informationssystem som används för att anordna val.

(8)

EU:s handlingsplan för demokrati (2) har målet att öka medborgarnas egenmakt och demokratins motståndskraft i hela unionen genom att främja fria och rättvisa val i unionen, stärka mediernas frihet och motverka desinformation. I november 2021 lade kommissionen fram ett åtgärdspaket som syftar till att stärka integriteten i samband med val och öppna demokratiska debatter, med bland annat ett förslag om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam (3), ett förslag om europeiska politiska partier (4) och förslag om rösträtt för rörliga unionsmedborgare (5).

(9)

Valprocesserna i unionen bör göras mer motståndskraftiga, helt i överensstämmelse med grundläggande rättigheter och demokratiska värden som fastställs i unionsstandarder och internationella standarder.

(10)

En stabil vallagstiftning är avgörande för valprocessernas integritet och trovärdighet. Om reglerna ändras ofta eller strax före ett val kan både väljare och valarbetare bli förvirrade. Risken är då att reglerna snedvrids eller tillämpas felaktigt. Detta kan också uppfattas som ett verktyg för att påverka resultatet till förmån för de sittande makthavarna. I enlighet med riktlinje II.2.b i den uppförandekod i valfrågor (6) som antagits av Europarådets kommission för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) bör grundläggande delar av den nationella vallagstiftningen inte kunna ändras mindre än ett år före ett val. Dessa grundläggande delar omfattar särskilt reglerna om omvandling av röster till mandat, medlemskap i valnämnder eller andra organ som organiserar valet samt fastställande av valkretsgränser och fördelning av mandat mellan valkretsarna. Principen om en stabil vallagstiftning bör visserligen inte åberopas för att bibehålla en situation som strider mot internationella valstandarder, men inget i denna rekommendation bör tolkas som en uppmaning till medlemsstaterna att vidta åtgärder som strider mot riktlinje II.2.b i uppförandekoden i valfrågor.

(11)

För att stödja ett stort valdeltagande och brett medborgardeltagande i den demokratiska processen bör medlemsstaterna erbjuda tillgängliga och användarvänliga registreringsverktyg för kandidater och väljare, med beaktande av behoven hos olika grupper, även medborgare som är bosatta utomlands. Det bör erbjudas större tidsflexibilitet när det gäller de registreringsförfaranden som används vid val eller ökade möjligheter att registrera väljare och kandidater elektroniskt, bland annat genom att ge tillgång till särskilda röstningsförfaranden, med vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 (7). Samtidigt bör medlemsstaterna vara uppmärksamma på att olika grupper, t.ex. äldre personer, kan ha svårigheter med att få tillgång till internet och digital teknik eller sakna de färdigheter som behövs för att använda tekniken på ett ändamålsenligt sätt.

(12)

Medlemsstaterna bör ge unionsmedborgarna information om grundläggande regler och praktiska arrangemang för utövandet av valrättigheterna i landet för att värna det faktiska utövandet av rättigheterna. Informationen bör ges proaktivt, på ett heltäckande, tydligt och enkelt sätt. Mer än en informationskanal bör användas, och den lokala nivån bör vara involverad. Medlemsstaterna skulle kunna använda sig av moderna kommunikationsverktyg, i olika format och på mer än ett språk, t.ex. korta förklarande filmer med praktisk, tydligt skriven information. I det här sammanhanget skulle medlemsstaterna också kunna använda sig av tillgänglighetskraven i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 (8).

(13)

Covid-19-pandemin visade att medlemsstaterna är intresserade av att införa kompletterande röstningsmetoder för att öka valdeltagandet, t.ex. förhandsröstning, ambulerande röstmottagning, poströstning och elektronisk röstning (e-röstning). När sådana kompletterande röstningsmetoder erbjuds krävs dock skyddsåtgärder för att säkerställa fria, rättvisa och motståndskraftiga val med full respekt för demokratiska standarder och grundläggande rättigheter. Medlemsstaterna bör också se till att bibehålla traditionella röstningsmetoder. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 är tillämplig när de kompletterande röstningsmetoderna involverar behandling av personuppgifter (9). Kompendiet om e-röstningsförfaranden och andra IKT-förfaranden (10), som kommissionen offentliggjorde som en del av medborgarskapspaketet 2023, innehåller viktig information om tillämpliga rättsliga ramar, programvarusystem, programvaruteknik, testmetoder, funktionella och operativa flöden, tillgänglighetsfunktioner samt hot och sårbarheter och åtgärder för att begränsa dessa.

(14)

För att stödja respekten för medborgarnas valrättigheter bör medlemsstaterna, när de tillämpar kompletterande röstningsmetoder, se till att medborgarna är vederbörligen informerade och får det stöd som de behöver för att kunna använda dem. Det är också viktigt att valarbetarna får lämplig utbildning.

(15)

Kommissionen utfärdade 2018 en vägledning om tillämpningen av unionens dataskyddsregler i ett valsammanhang och lyfte fram de dataskyddsrelaterade skyldigheterna för olika aktörer som deltar i valprocesserna, t.ex. nationella valmyndigheter, politiska partier, datamäklare, dataanalytiker, sociala medieplattformar och onlineannonsnätverk. Europeiska dataskyddsstyrelsen, Europeiska datatillsynsmannen och nationella dataskyddsmyndigheter har också tagit upp frågan om dataskydd i valsammanhang (11). Vägledningen bör beaktas av alla aktörer, i den mån som är relevant, både inför valet till Europaparlamentet 2024 och efteråt.

(16)

Övervakningsverktyg och spionprogram bör inte användas för att påverka den demokratiska debatten, särskilt inte genom att rikta in sig på politiska aktörer och journalister. Användningen av spionprogram kan under vissa omständigheter vara en fråga om nationell säkerhet, men att använda spionprogram för att uppnå politiska fördelar kan aldrig rättfärdigas genom hänvisning till nationell säkerhet. Den nationella säkerheten bör tolkas i enlighet med EU-domstolens rättspraxis för att upprätthålla en effektiv tillämpning av unionsrätten.

(17)

Det är nödvändigt att stödja alla medborgargruppers deltagande i val, både som väljare och som kandidater, med beaktande av deras särskilda behov och utmaningar. I kommissionens rapport om valet till Europaparlamentet 2019 (12) betonades bland annat att det behövs fortsatta framsteg i fråga om inkludering och demokratiskt valdeltagande när det gäller yngre personer, kvinnor, rörliga unionsmedborgare och personer med funktionsnedsättning. Det underströks också att vissa grupper – t.ex. personer med funktionsnedsättning – var underrepresenterade bland de ledamöter som valdes in i Europaparlamentet 2019, trots att de utgjorde en betydande del av väljarkåren.

(18)

Medlemsstaterna och politiska partier kan främja inkluderande val och alla gruppers delaktighet genom särskilda strategier och åtgärder som tar hänsyn till respektive grupps behov och utmaningar. I det sammanhanget kan de beakta den demografiska bakgrunden och det geografiska läget. Att samla in uppgifter om vissa gruppers deltagande kan göra det lättare att ringa in utmaningar och utforma strategier för att hantera dem, men måste ske med full respekt för de grundläggande rättigheterna och dataskyddskraven. Medlemsstaterna skulle till exempel kunna inleda riktade informationskampanjer som tar hänsyn till specifika gruppers behov. Medlemsstaterna bör också, i enlighet med sina valregler, stödja valdeltagandet bland unionsmedborgare som är bosatta i tredjeländer.

(19)

Unga medborgare bör få hjälp med att utöva sina valrättigheter, både som väljare och som kandidater. Flera medlemsstater har redan sänkt rösträttsåldern till 16 eller 17 år och andra överväger att göra detsamma. Unga medborgares, däribland förstagångsväljares, deltagande kan stödjas genom att t.ex. främja medborgarutbildning, anordna simulerade val i skolor, hålla kunskapsprov eller konsttävlingar om val, lansera ungdomsvänliga kommunikationskampanjer, utarbeta valguider för att bekanta barn och tonåringar med registrerings- och röstningsprocessen, uppmuntra studenter att bli valobservatörer och införa program där unga väljare kan dela sina erfarenheter med varandra. Unga medborgare som utövar sina valrättigheter bör stödjas bland annat genom att man främjar deras kompetens och stöder en miljö som möjliggör fria och rättvisa val. Medlemsstaterna bör främja vägledningen för EU-medborgarskap för att hjälpa unga medborgare att bekanta sig med den historia, de värden och de rättigheter som ligger till grund för deras ställning som unionsmedborgare samt med unionsmedborgarskapets fördelar och de möjligheter det ger till demokratiskt engagemang. Spridning av god praxis bör stödjas.

(20)

Som betonas i EU:s strategiska ram för romer (13) bör romernas deltagande i det politiska livet på lokal, regional och nationell nivå samt unionsnivå uppmuntras. Detta är särskilt viktigt i medlemsstater som har en betydande romsk befolkning. Kommissionens handlingsplan mot rasism (14) visade kommissionens avsikt att samarbeta med europeiska politiska partier, det europeiska valsamarbetsnätverket och civilsamhället för att öka delaktigheten för grupper som löper risk för marginalisering, t.ex. personer med minoritetsbakgrund vad gäller etnisk tillhörighet.

(21)

Enligt artikel 8 i EUF-fördraget ska EU i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem. I sin jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (15) åtog sig kommissionen att säkerställa lika möjligheter för kvinnor och uppnå en jämn könsfördelning inom beslutsfattandet och inom politiken. I sin rapport från 2023 om jämställdhet i EU (16) påminde kommissionen om behovet av en jämn fördelning av kvinnor och män på ledande politiska poster för att bättre återspegla samhällets sammansättning och stärka demokratin i EU. Medlemsstaterna bör också uppmuntra en jämn könsfördelning i valmyndigheternas styrande organ och övervaka, stödja och regelbundet utvärdera framstegen när det gäller jämställdhet i utövandet av valrättigheter. Medlemsstaterna skulle kunna främja åtgärder för att öka jämställdheten när det gäller tillträde till och deltagande i val. Vid utformningen av sådana åtgärder skulle de kunna utgå från Europeiska jämställdhetsinstitutets sakkunskap och uppgifter om jämställdhet. Exempel på åtgärder är att ha varannan kvinna och varannan man på kandidatlistor, använda andra typer av könskvotering eller koppla samman tilldelningen av offentliga medel till politiska partier med främjandet av kvinnors politiska deltagande eller liknande. För att stödja jämställdhet bör politiska partier ha en intern policy för en jämn könsfördelning, riktad utbildning och medvetandehöjande åtgärder. De politiska partierna bör främja en jämn könsfördelning på kandidatlistorna och i sina egna styrande organ. Medlemsstaterna och de politiska partierna bör vidta åtgärder för att effektivt förebygga och ta itu med könsrelaterad hatpropaganda mot politiskt aktiva kvinnor som syftar till att misskreditera dem eller avskräcka dem från politiskt deltagande.

(22)

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som alla medlemsstater och EU inom ramen för sin behörighet är parter i, kräver att konventionsstaterna garanterar personer med funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjlighet att åtnjuta dem på lika villkor som andra. För att stödja inkluderande deltagande bör medlemsstaterna, i enlighet med sina internationella åtaganden som t.ex. den konventionen, göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att utöva sina valrättigheter, både som väljare och som kandidater, samt förebygga och undanröja hindren för deras valdeltagande, i enlighet med kommissionens strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 (17). Medlemsstaterna bör i enlighet med relevant unionsrätt och internationella standarder ompröva möjligheten till en generell indragning av valrättigheterna för personer med intellektuell och psykosocial funktionsnedsättning utan individuell bedömning och möjlighet till rättslig prövning. Medlemsstaterna bör dra största möjliga nytta av den vägledning om god valpraxis i medlemsstaterna med fokus på valdeltagandet bland personer med funktionsnedsättning (18) som tillkännagavs i kommissionens strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 och bör fortsätta att samarbeta med kommissionen, inom ramen för det europeiska valsamarbetsnätverket, för en effektiv uppföljning, med beaktande av synpunkter från enheter som företräder dessa personers intressen. Medlemsstaterna bör överväga att vidta praktiska åtgärder för att sörja för tillgänglighet i vallokalerna, med hjälp av bland annat QR-koder, punktskrift, stora utskrifter, ljudguider, lättlästa guider, taktilt tryck, förstoringsglas, extra belysning, stämplar och tillgängliga skrivredskap. De politiska partierna bör i sina kampanjer ta hänsyn till de behov som personer med funktionsnedsättning har, till exempel genom att anordna evenemang på tillgängliga platser och genom att använda medel, sätt och format för sin kommunikation som uppfyller kraven i tillgänglighetslagstiftningen i unionen och medlemsstaterna. Medlemsstaterna och de politiska partierna bör också överväga att tillhandahålla andra former av stöd, t.ex. telefonstöd, teckentolkning, tillgängliga transporter och tillgängliga förfaranden för att begära anpassning.

(23)

Politiska partier och kampanjorganisationer, som ju befinner sig i frontlinjen när det gäller valintegritet, har goda förutsättningar att stödja verkligt politiskt deltagande. Därför bör de uppmuntras att främja valintegritet och rättvisa kampanjer, bland annat genom att utforma och efterleva kampanjutfästelser och uppförandekoder till stöd för fria, rättvisa och motståndskraftiga val. Dessa uppförandekoder eller utfästelser bör främja höga demokratiska standarder. De kan innehålla åtaganden om att inte acceptera ekonomiska bidrag i utbyte mot en fördel, eller om att avstå från att sprida stereotyper, diskriminerande uttalanden och fördomar mot specifika grupper, särskilt på grund av deras kön, etniska tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuella läggning.

(24)

Sådana uppförandekoder eller utfästelser bör göras tillgängliga för allmänheten i tillräckligt god tid före valet och åtföljas av lämpliga informationskampanjer från de berörda enheternas sida.

(25)

De europeiska och nationella partierna bör offentliggöra information om organisationer, stiftelser och andra rättsliga enheter som är knutna till europeiska och nationella politiska partier eller som bedriver kampanjer på deras vägnar, för att medborgarna ska förstå de ömsesidiga beroenden som föreligger mellan olika politiska aktörer som främjar samma politiska mål och åtgärder, bland annat i samband med politisk reklam. Sådan information skulle också hjälpa tillsynsmyndigheterna att få en överblick över de finansiella förbindelserna och strukturella banden mellan de olika enheter som är knutna till politiska partier.

(26)

Vidare bör europeiska och nationella politiska partier göra relevant information tillgänglig på sina webbplatser om sin användning av politisk reklam, inbegripet hur mycket pengar de har lagt ut på reklam och från vilka källor dessa medel kommer, så att medborgare, myndigheter och berörda enheter kan fullgöra sin roll i den demokratiska processen och bland annat identifiera eventuell påverkan eller manipulation av valprocesserna. För att de politiska kampanjerna ska präglas av en hög grad av öppenhet och för att det ska gå att utkräva ansvar för användningen av politisk reklam bör europeiska och nationella politiska partier också överväga att på frivillig väg säkerställa att den politiska reklam som de använder tydligt kan identifieras som sådan och särskiljas från annan reklam, och i förekommande fall från annat material såsom redaktionellt innehåll. Detta åtagande bör avspeglas i deras utfästelser och uppförandekoder. De bör överväga att i samband med sin politiska reklam ge tillgång till information om det politiska parti som sponsrar reklamen, och, i tillämpliga fall, om reklamens inriktning och användningen av AI-system (artificiell intelligens).

(27)

Valövervakning är ett effektivt sätt att engagera medborgarna i valprocessen och förbättra allmänhetens förtroende för valen. För att främja insyn i valprocesser, stödja engagemang och deltagande och främja fria, rättvisa och motståndskraftiga val bör medlemsstaterna uppmuntra och underlätta opartisk och oberoende valobservation, som även kan utföras av medborgarna och internationella organisationer, i alla skeden av valprocessen, med beaktande av sina rättsliga ramar och internationella åtaganden. Detta bör särskilt omfatta observation av registrering av väljare, rösträkning, vissa gruppers valdeltagande, övervakning av politisk reklam och finansiering samt tillämpning av valregler online.

(28)

Medlemsstaterna bör stödja insatser för att öka kapaciteten för och sakkunskapen om valobservation, bland annat genom stöd till utbildning för valobservatörer, med utgångspunkt i den kunskap som utbyts inom det europeiska valsamarbetsnätverket, samt i internationella standarder och bästa praxis, till exempel den förklaring om principer för internationell valobservation som Förenta nationerna antog 2005 (19) och standarderna från Venedigkommissionen och kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Yngre valobservatörer skulle kunna få särskild utbildning.

(29)

För att stödja valobservation kan man anordna särskilda möten och samråd mellan nationella valnätverk och observatörsgrupper, gemensamma seminarier om bedömning av val samt gemensamma initiativ för att öka medvetenheten och utveckla valobservationsstrategier till stöd för valens integritet, motståndskraft och demokratiska dimension. Medlemsstaternas utbyte av bästa praxis när det gäller valobservation inom ramen för det europeiska valsamarbetsnätverket bör omfatta stöd till valobservatörer och särskilda informationsåtgärder.

(30)

Politiska partier och kampanjorganisationer bör också underlätta verksamheten för de valobservatörer som samarbetar med dem, bland annat genom att ge dem nödvändig information om sin verksamhet i samband med val.

(31)

En grundläggande förutsättning för demokratier är att valsystemen är robusta och att störningarna i valprocesserna är minimala. Valprocesserna kan hotas genom mänskliga misstag, oförutsedda katastrofer och olika incidenter. Medlemsstaterna bör säkerställa valprocessernas motståndskraft, bland annat genom att särskilt skydda valrelaterad infrastruktur och vidta nödvändiga åtgärder i fråga om lokaler, utrustning, nätverk, system och infrastruktur från andra sektorer som används för val.

(32)

Som framhålls i EU:s handlingsplan för demokrati kan insatserna för att hantera specifika hot bli effektivare om valprocesser eller aspekter av deras förvaltning betraktas som kritisk infrastruktur. Detta kräver insatser för att hantera utmaningar som rör valperioder, valobservation, oberoende valövervakning och effektiva rättsmedel, liksom övervakning (även online), identifiering av hot, kapacitetsuppbyggnad, verksamhet i nationella valnätverk och kontakter med den privata sektorn. När det gäller enheter som driver infrastruktur som kan stödja val bör vederbörlig hänsyn i tillämpliga fall tas till de krav som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 (20) och (EU) 2022/2557 (21).

(33)

Förutom att uppfylla skyldigheterna i direktiven (EU) 2022/2555 och (EU) 2022/2557, när så är lämpligt, bör medlemsstaterna sträva efter att säkerställa att enheter som driver valrelaterad infrastruktur har en liknande motståndskraft, genom att utföra och uppdatera riskbedömningar, utföra tester och öka stödet till och motståndskraften hos enheter som spelar en betydande roll i genomförandet av val. Medlemsstaterna bör också säkerställa att alla relevanta enheter vidtar lämpliga och proportionella tekniska, operativa och organisatoriska åtgärder för att hantera riskerna med naturliga och människoskapade incidenter och cyberincidenter. De bör införa metoder och planer för krishantering och för att säkerställa en snabb återhämtning efter sådana incidenter och utbyta erfarenheter och bästa praxis.

(34)

Särskilda åtgärder bör vidtas för att ytterligare stärka cybersäkerheten för databaser för väljarregistrering, e-röstningssystem och andra informationssystem som används för att hantera val, till exempel åtgärder som rösträkning och granskning och visning av valresultat, och rapportering efter valet för att bekräfta och validera resultatet. Andra åtgärder skulle kunna omfatta den fysiska säkerheten vad gäller val- och rösträkningslokaler samt anläggningar, tillgångar och system för tryckning, transport och lagring av valsedlar och annat relevant valmaterial, till exempel särskilt säkrade valurnor eller stämplar.

(35)

I september 2022 antog kommissionen ett förslag till förordning om cyberresiliens (22), som syftar till att fastställa gemensamma obligatoriska cybersäkerhetskrav för produkter med digitala element samt för maskinvara och programvara. För att öka cyberresiliensen i samband med val bör medlemsstaterna säkerställa att säkrare maskinvara och programvara används vid val, bland annat genom att ta det förslaget i beaktande. Dessutom bör medlemsstaterna beakta relevanta internationella standarder, såsom Europarådets ministerkommittés rekommendation (2017) om standarder för e-röstning (23) och Europarådets riktlinjer (2022) om användning av informations- och kommunikationsteknik i valprocesser (24). De bör också använda kompendiet om e-röstningsförfaranden och andra IKT-förfaranden.

(36)

För att skydda valrelaterad infrastruktur mot cyberattacker bör särskilda åtgärder också vidtas av medlemsstaterna, med stöd av kommissionen, bland annat genom den gemensamma mekanism för valresiliens som avses i den europeiska handlingsplanen för demokrati. Medlemsstaterna bör också delta i praktiska övningar för att bedöma risker och beredskap, med utgångspunkt i det gemensamma arbete som stöds av kommissionen inom ramen för det europeiska valsamarbetsnätverket och samarbetsgruppen för nätverks- och informationssystem. Medlemsstaterna bör också på bästa sätt utnyttja lärdomarna från den skrivbordsövning som den 21 november 2023 anordnades inom ramen för den gemensamma mekanismen för att stödja resilienta valprocesser. Detta bör beaktas vid uppdateringen av kompendiet om cybersäkerhet och valteknik som utarbetats av samarbetsgruppen för nät- och informationssäkerhet. Medlemsstaternas myndigheter med ansvar för val och för cybersäkerhet bör fortsätta att utbyta relevant information, särskilt genom gemensamma utbyten mellan det europeiska valsamarbetsnätverket och samarbetsgruppen för nätverks- och informationssystem och i synnerhet före val till Europaparlamentet. På grundval av detta bör medlemsstaterna genomföra informationskampanjer om de åtgärder som politiska partier, kampanjorganisationer, kandidater, valansvariga och andra enheter som deltar i genomförandet av val kan vidta för att förbättra sin säkerhet på nätet och begränsa potentiella cyberattacker.

(37)

För att skydda valrelaterad infrastruktur är det avgörande att ha en kontinuerlig riskhantering med utgångspunkt i på förhand fastställda kriterier för riskacceptans och en på förhand fastställd metod. De uppgifter som samlas in i samband med riskbedömningar och stresstester spelar en viktig roll i detta avseende. Medlemsstaterna bör, med stöd av kommissionen och i nära samarbete med samarbetsgruppen för nätverks- och informationssystem, inom ramen för det europeiska valsamarbetsnätverket utbyta relevant praxis när det gäller att utföra riskbedömningar och vidta riskreducerande åtgärder för att snabbt kunna sprida erfarenheter och expertis, bland annat om lyckade innovationer. Utbytena bör omfatta arbetet med att ta fram gemensamma metoder och planer för krishantering och för att säkerställa en snabb återhämtning efter naturliga och människoskapade incidenter, däribland cyberincidenter.

(38)

För att på lämpligt sätt skyddas mot sådana hot bör politiska partier, politiska stiftelser och kampanjorganisationer ta itu med cybersäkerhetsrisker i sin interna verksamhet och i sina kampanjer. Som exempel på informationskampanjer och åtgärder för att säkerställa motståndskraft kan man bland annat nämna spridning av information till partimedlemmar och kandidater om cybersäkerhetsrisker i samband med deras verksamhet och närstående enheters verksamhet, deltagande i utbildning om cybersäkerhet samt förbättring av övervakningen av säkerheten på digitala plattformar och i de verktyg som används vid valkampanjer.

(39)

För att säkerställa att väljarna får tillförlitlig information är det viktigt att skydda informationsmiljön kring val. Informationsmanipulering, påverkan och spridning av desinformation, bland annat genom automatiserade metoder på sociala medier, kan ha en negativ inverkan på kvaliteten på den demokratiska debatten, utövandet av rösträtten och väljarnas uppfattning och attityd, vilket kan få långsiktiga följder bland annat för deltagandet i framtida val. Artificiell intelligens kan användas för att generera eller manipulera bild-, ljud- eller videoinnehåll som tydligt liknar verkliga personer, platser eller händelser och som felaktigt kan framstå som autentiska (”deepfakes”). Politisk reklam kan vara ett medel för desinformation och utländsk påverkan, särskilt om det inte framgår att reklamen har politisk karaktär, vilka personer eller enheter som sponsrar och finansierar den samt var och hur den riktas. Kommissionen har lagt fram ett förslag om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam, för att införa en bindande ram som bygger på gemensamma standarder som gör det möjligt för medborgarna att känna igen politisk reklam och utöva sina demokratiska rättigheter på ett välgrundat sätt. Genom ramen kommer även användningen av personuppgifter för att rikta politisk reklam att begränsas och regleras. Den förstärkta uppförandekoden om desinformation (25) från 2022 innehåller frivilliga standarder för att bekämpa desinformation och informationsmanipulering. Kommissionen har lagt fram ett förslag om artificiell intelligens (26) som kommer att säkerställa märkning av AI-innehåll och upplysningar om dess ursprung.

(40)

För att stödja behöriga myndigheter och beslutsfattare kan medlemsstaterna överväga opinionsundersökningar och enkäter som ett sätt att övervaka förekomsten och den sociodemografiska spridningen av utvalda valrelaterade desinformationsmeddelanden. Den information som erhålls i samband med sådana opinionsundersökningar kan göras tillgänglig för forskare, journalister, valobservatörer, det civila samhället och andra berörda parter.

(41)

Politiska partier har också ett särskilt ansvar för att skydda informationsmiljön kring val genom att se till att väljarna får korrekt information i rätt tid, på ett tillgängligt och begripligt sätt, och genom att i samarbete med andra berörda parter ta itu med valrelaterad informationsmanipulering, påverkan och desinformation, samtidigt som grundläggande rättigheter och demokratiska värden respekteras.

(42)

För att säkerställa att medborgarna är välinformerade och medvetna om hur de fritt kan bilda sina egna åsikter bör man bygga upp motståndskraften och genomföra kommunikationskampanjer och utbildningar om påverkan i samband med val. Civilsamhället, medieorganisationer, forskningsinstitutioner och den akademiska världen spelar en avgörande roll när det gäller att utveckla allmänhetens medvetenhet, mediekompetens och kritiska tänkande för att ge medborgarna de färdigheter som de behöver för att agera omdömesgillt i komplexa situationer som påverkar den demokratiska sfären. Sådana färdigheter är särskilt viktiga mot bakgrund av den allt viktigare roll som AI spelar, bland annat i valkampanjer när medborgare använder AI-system som underlag när de bestämmer hur de ska rösta. Medlemsstaterna bör på bästa sätt utnyttja den finansiering som finns tillgänglig på unionsnivå för att ta itu med informationsmanipulering, påverkan och desinformation och andra åtgärder som syftar till att göra valen mindre fria, rättvisa och motståndskraftiga. Medlemsstaterna kan bland annat främja finansieringsmöjligheterna inom ramen för programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/692 (27), och Erasmus+-programmet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 (28). Sådana insatser bör stödja kunskap om och förståelse av hur man får tillgång till och använder medier på ett ändamålsenligt och säkert sätt och hur man ansvarsfullt skapar medieinnehåll. Medlemsstaterna skulle kunna uppmuntra skolor, universitet och högskolor att i sina läroplaner föra in mediekompetens, kritiskt tänkande, medborgarnas politiska rättigheter och skyldigheter, kunskap om hur demokratiska institutioner och processer fungerar både i det egna landet och på unionsnivå samt främjande av demokratiskt deltagande.

(43)

För att förebygga valrelaterad informationsmanipulering, påverkan och desinformation bör man i förväg offentliggöra tillförlitlig information om valförfarandena. För att avslöja informationsmanipulering och desinformation om valförfaranden krävs snabba och tillförlitliga åtgärder. Att utbilda valmyndigheter och andra berörda myndigheter om hur man på ett effektivt sätt både online och offline kan förebygga och avslöja informationsmanipulering, påverkan och desinformation om valförfaranden är särskilt viktigt med tanke på de snabba förändringarna i dagens säkerhetsmiljö. Medlemsstaterna bör vidta andra kompletterande åtgärder för att bekämpa desinformation och informationsmanipulering som stör valen. De skulle i detta sammanhang kunna förlita sig på det europeiska observatoriet för digitala medier och dess nav, som fungerar som informationskälla för enheter som deltar i valprocesser, däribland opinionsbildare, utbildare och andra som sprider information, när det gäller hur man kan avslöja valrelaterad desinformation.

(44)

Redan i kommissionens rekommendation (EU) 2018/234 (29) uppmanas de behöriga nationella myndigheterna att, med utgångspunkt i erfarenheterna i respektive medlemsstat, identifiera bästa praxis när det gäller att upptäcka, minska och hantera riskerna för desinformation i samband med valet. Sedan dess har säkerhetsmiljön förändrats jämfört med tidigare val, vilket har gjort sådana risker mer akuta. De behöriga nationella myndigheterna bör därför vidareutveckla och uppdatera denna bästa praxis, bland annat genom att använda AI-baserade detektionsverktyg. De nationella valnätverken bör fördjupa sitt samarbete i denna fråga, bland annat genom att utbyta bästa praxis inom ramen för det europeiska valsamarbetsnätverket och arbeta i nära samarbete med systemet för tidig varning. Detta skulle kunna inbegripa utbyte av sakkunskap mellan medlemsstater som bland annat på grund av sitt geografiska läge har liknande utmaningar.

(45)

Med hjälp av tydliga kanaler för samarbete mellan nationella valnätverk kan det europeiska valsamarbetsnätverket, medieplattformar och utgivare av politisk reklam bidra till att minska risken för informationsmanipulering och desinformation i samband med val, särskilt genom att stödja utvecklingen av standarder för att förbättra spridningen av tillförlitlig information. Medlemsstaterna samarbetar redan inom det europeiska valsamarbetsnätverket, den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster (30), systemet för snabb varning (31) och andra ramar för att komma till rätta med informationsmanipulering, påverkan och desinformation och att utveckla sektorsövergripande åtgärder mot sådana hot i samband med valprocesser. Dessa nätverk bör fortsätta att utveckla sådana lämpliga åtgärder, bland annat genom att stödja samarbete mellan medlemsstaterna. Samarbetet bör förstärkas mellan det europeiska valsamarbetsnätverket och dessa andra europeiska nätverk vad gäller verksamhet som är relevant för valprocesser, inbegripet inom ramen för den gemensamma mekanismen för valrörelsernas motståndskraft. God praxis, inbegripet gemensamma möten mellan olika nätverk – såsom det gemensamma sammanträdet mellan det europeiska valsamarbetsnätverket och systemet för snabb varning den 6 december 2023 – bör stödjas. Det europeiska valsamarbetsnätverket bör också fortsätta att främja kontakterna med internationella enheter som Europarådet och Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, som en del av dess övergripande strategi för fria, rättvisa och motståndskraftiga val i Europa.

(46)

Donationer från tredjeländer till nationella politiska partier, politiska stiftelser, politiska kandidater och kampanjorganisationer skulle, särskilt när de lämnas okontrollerade, kunna påverka de demokratiska processerna i unionen på ett otillbörligt sätt och vara ett medel för tredjeländers påverkan. Sådana donationer kan påverka rättvisan eller integriteten i den politiska konkurrensen, leda till snedvridningar av valprocessen, snedvrida likvärdiga förutsättningar genom att bryta mot reglerna om inkomst- och utgiftstak, möjliggöra korruption eller utgöra ett hot mot den nationella allmänna ordningen. Donationer från tredjeländer till politiska partier, politiska stiftelser, kandidater, kampanjorganisationer och, i tillämpliga fall, politiska rörelser bör därför begränsas eller förbjudas och under alla omständigheter omfattas av krav på transparens.

(47)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1141/2014 (32) reglerar finansieringen av europeiska politiska partier även när det gäller finansiering från tredjeländer. I enlighet med den förordningen får europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser inte ta emot anonyma donationer eller bidrag, donationer från någon offentlig myndighet från en medlemsstat eller ett tredjeland eller från något företag över vilket en sådan offentlig myndighet kan utöva ett direkt eller indirekt avgörande inflytande genom sitt ägande, sitt finansiella deltagande eller de regler som styr företaget, eller donationer från privata enheter som är baserade i ett tredjeland eller från enskilda personer från ett tredjeland vilka inte har rösträtt i val till Europaparlamentet.

(48)

I Europarådets rekommendation om gemensamma regler mot korruption vid finansiering av politiska partier och valkampanjer (33) betonas att stater särskilt bör begränsa, förbjuda eller på annat sätt reglera donationer från utländska givare till politiska partier. I Venedigkommissionens riktlinjer för finansiering av politiska partier (34) anges att donationer från utländska stater eller företag bör förbjudas, även om detta förbud inte bör hindra donationer från medborgare som är bosatta utomlands. I enlighet med dessa riktlinjer kan andra begränsningar också övervägas, till exempel att införa ett maxbelopp för varje bidrag, förbjuda bidrag från företag av industriell eller kommersiell karaktär eller från religiösa organisationer, eller låta offentliga organ som är specialiserade på valfrågor förhandskontrollera bidrag från medlemmar i partier som vill kandidera i val.

(49)

För att förhindra utländsk påverkan bör medlemsstaterna upptäcka och åtgärda eventuella luckor i sin lagstiftning och sina andra regleringsåtgärder i samband med donationer från tredjeländer till politiska partier, politiska stiftelser, politiska kandidater och kampanjorganisationer. De bör på ett effektivt sätt komma till rätta med försök att kringgå tillämpliga regler, bland annat genom att överväga att förbjuda donationer i en annan persons namn. Med donation avses varje erbjudande i kontanter, varje erbjudande in natura, tillhandahållande under marknadsvärdet av varor, tjänster eller byggentreprenader och/eller varje annan transaktion som utgör en ekonomisk fördel för den berörda enheten (inklusive lån), med undantag för normal politisk verksamhet som bedrivs på frivillig basis av enskilda personer. Här skulle medlemsstaterna kunna använda sig av vägledning från OECD:s arbetsgrupp SPIO (Senior Public Integrity Officials) (35) och gruppen av stater mot korruption (Greco) som inrättats av Europarådet (36).

(50)

Kommissionen övervakar korruptionsförebyggande i samband med finansiering av politiska partier i medlemsstaterna, inom ramen för rapporterna om rättsstatsprincipen, och utfärdar sedan 2022 rekommendationer i samband med detta.

(51)

För att stödja valprocessernas integritet och hantera faktiska eller förutsedda negativa effekter på fria och rättvisa val bör politiska partier och deras anknutna enheter bedöma risker i samband med donationer från tredjeländer och donationer som kan kopplas till korruption och brottslig verksamhet. Politiska partier och deras anknutna enheter bör i sin riskbedömning överväga åtgärder för att hantera de identifierade riskerna, bland annat genom att korrekt identifiera givare för att undvika alla risker för dold finansiering genom bulvaner.

(52)

Medlemsstaterna bör öka sitt samarbete inom ramen för det europeiska valsamarbetsnätverket, inbegripet genom att gemensamt fastställa gemensamma standarder och referenser för donationer och annat stöd från tredjeländer till nationella politiska partier, politiska stiftelser och kampanjorganisationer.

(53)

För att ytterligare stärka den europeiska karaktären av val till Europaparlamentet och effektivisera deras genomförande bör insatserna för att få alla medborgare att engagera sig i val till Europaparlamentet och göra det ännu lättare för dem att utöva sina valrättigheter fortsätta.

(54)

Genom att sprida information om vallokalernas öppettider i tillräckligt god tid och genom att möjliggöra att vallokalerna öppnar tidigt och stänger sent på valdagen – inbegripet för val till Europaparlamentet – skulle fler medborgare kunna rösta, även de som bor i avlägsna områden eller som har ovanliga arbetstider.

(55)

Som framgår av rapporten om 2019 års val till Europaparlamentet, 2018 års rapport om tillämpningen av direktiv 94/80/EG (37) och 2020 års rapport om EU-medborgarskapet (38) bör medlemsstaterna ytterligare stödja unionsmedborgarnas utövande av sina valrättigheter och verka för en ökad medvetenhet om deras rättigheter och tillämpliga förfaranden. De bör också undanröja eventuella hinder för rörliga unionsmedborgares deltagande i val till Europaparlamentet, antingen som väljare eller som kandidater. För att göra det lättare att tillhandahålla information om relevanta rättigheter och tillämpliga förfaranden kan man använda allmänt tillgängliga digitala verktyg, bland annat den gemensamma digitala ingång som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (39) och som ger tillgång till relevanta webbsidor på unionsnivå och nationell nivå, inbegripet sidor om valrättigheter. Medlemsstaterna uppmanas också att på bästa sätt utnyttja de kommunikations- och problemlösningstjänster på unionsnivå som kommissionen tillhandahåller – t.ex. Europa direkts kontaktcentrum (EDCC) och Solvit – för att ge unionsmedborgarna korrekt och aktuell information om medborgerliga rättigheter och valförfaranden.

(56)

Ytterligare kommunikationsåtgärder skulle stärka den europeiska karaktären av val till Europaparlamentet. De nationella politiska partierna bör inleda valkampanjerna inför val till Europaparlamentet så tidigt som möjligt, eftersom de är viktiga aktörer när det gäller att öka unionsmedborgarnas, inklusive rörliga unionsmedborgares, medvetenhet om val till Europaparlamentet. Såsom konstateras i kommissionens rapport om valet till Europaparlamentet 2019 är gemensamma kommunikationsinsatser från olika EU-institutioner, medlemsstater och det civila samhället fortfarande en viktig faktor för att förstärka den europeiska dimensionen av val till Europaparlamentet.

(57)

För att ytterligare tydliggöra kopplingen mellan nationella politiska partier och europeiska politiska partier och politiska grupper i Europaparlamentet bör de nationella politiska partierna innan kampanjen inleds kunna och uppmuntras till att tillkännage om de är knutna till eller håller på att ansluta sig till ett europeiskt politiskt parti. Medlemsstaterna bör uppmuntra och underlätta tillhandahållandet av sådan information till allmänheten för att öka valens europeiska dimension. Medlemsstaterna och de politiska partierna skulle kunna stödja andra åtgärder som ökar insynen i kopplingen mellan europeiska och nationella politiska partier, till exempel genom att stödja anordnandet av gemensamma evenemang med europeiska och nationella politiska partier.

(58)

För att de europeiska politiska partierna ska kunna fullgöra den roll som fastställs i artikel 10.4 i EU-fördraget, dvs. att bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja, bör de kunna nå ut till sina medlemmar och valkretsar i hela EU, inbegripet genom att genomföra gränsöverskridande kampanjer i EU. För att bidra till att öka den europeiska dimensionen av val till Europaparlamentet bör medlemsstaterna underlätta för europeiska politiska partier och politiska grupper i Europaparlamentet att genomföra effektiva gränsöverskridande kampanjer i hela unionen.

(59)

För att fortsätta att skydda integriteten hos valen till Europaparlamentet bör medlemsstaterna uppmuntras att arbeta vidare med att minska riskerna för att medborgare röstar och kandiderar flera gånger. I detta syfte bör unionsmedborgarna informeras om regler och påföljder i samband med flerfaldig röstning. Medlemsstaterna bör, med stöd av kommissionen, i god tid och på ett korrekt sätt utbyta uppgifter om rörliga unionsmedborgare som deltar i val som väljare eller kandidater. I detta sammanhang bör medlemsstaterna fortsätta det förberedande arbete som inleddes inom ramen för expertgruppen för valfrågor (40) för att säkerställa ett effektivt och krypterat utbyte av nödvändiga uppgifter för att förhindra flerfaldig röstning genom det relevanta säkra verktyg som kommissionen tillhandahåller. Rörliga unionsmedborgare bör inte strykas från röstlängden för alla typer av val i sitt ursprungsland på grund av att de är upptagna i röstlängden i den medlemsstat där de är bosatta.

(60)

För att främja fria, rättvisa och motståndskraftiga valprocesser bör samarbetet inom de nationella valnätverk som avses i rekommendation (EU) C(2018) 5949 stärkas ytterligare. Medlemmar i nationella valnätverk bör snabbt utbyta information i frågor som kan påverka val till Europaparlamentet, bland annat genom att gemensamt upptäcka hot och luckor, utbyta resultat och sakkunskap och, i nödvändiga fall, etablera protokoll och arbetssätt för samarbete och informationsdelning, för att förebygga, skydda sig mot, ingripa mot, begränsa och återhämta sig från störningsincidenter som påverkar valet. Om de brottsbekämpande myndigheterna inte ingår i de nationella valnätverken kan medlemsstaterna överväga att upprätta en permanent förbindelse mellan de nationella valnätverken och berörda nationella brottsbekämpande myndigheter, med full respekt för demokratiska värden. De nationella valnätverken skulle i detta syfte kunna samarbeta med andra berörda parter, t.ex. forskare, den akademiska världen, valobservatörer och människorättsförsvarare. De bör också samarbeta med de nationella parlamenten och tillsammans med dem stödja medvetandehöjande åtgärder om vikten av att skydda valprocessernas integritet, även mot risken för påverkan. För att säkerställa att nationella valnätverk på lämpligt sätt kan fullgöra sin roll och bedriva sin verksamhet bör medlemsstaterna förse dem med nödvändiga ramar, resurser och medel.

(61)

Inför nästa val till Europaparlamentet och efter detta bör medlemsstaterna stärka samarbetet mellan sina nationella valnätverk, särskilt inom ramen för det europeiska valsamarbetsnätverket. När de gör detta bör de förlita sig på mekanismer som stöder ett snabbt informationsutbyte om frågor som rör val.