BILAGA

SLUTSATSER OM BÄSTA TILLGÄNGLIGA TEKNIK (BAT-SLUTSATSER) FÖR SLAKTERIER OCH INDUSTRI FÖR ANIMALISKA BIPRODUKTER OCH/ELLER ÄTBARA SAMPRODUKTER

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Dessa BAT-slutsatser avser följande verksamheter som specificeras i bilaga I till direktiv 2010/75/EU:

6.4	a) Drift av slakterier för en produktionskapacitet baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn.

6.5	Bortskaffande eller återvinning av djurkroppar eller animaliskt avfall där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn.

6.11	Oberoende utförd rening av avloppsvatten som inte omfattas av direktiv 91/271/EEG (1), förutsatt att den huvudsakliga föroreningsbelastningen härrör från de verksamheter som omfattas av dessa BAT-slutsatser.

Dessa BAT-slutsatser omfattar även följande:

—

Bearbetning av animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter (t.ex. konvertering, utsmältning av fett, bearbetning av fjädrar, produktion av fiskmjöl och fiskolja, bearbetning av blod och framställning av gelatin) som omfattas av verksamhetsbeskrivningen i punkt 6.4 b i och/eller 6.5 i bilaga I till direktiv 2010/75/EU.

—	Förbränning av kött- och benmjöl och/eller animaliskt fett.

—	Förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser (som härrör från de verksamheter som omfattas av dessa BAT-slutsatser), inklusive icke kondenserbara gaser.

—	Förbränning av djurkroppar, om denna är direkt förknippad med de verksamheter som omfattas av dessa BAT-slutsatser.

—	Beredning av hudar och skinn, om denna är direkt förknippad med de verksamheter som omfattas av dessa BAT-slutsatser.

—	Hantering av fjälster och slaktbiprodukter (inälvor).

—	Kompostering och anaerob biologisk nedbrytning, om dessa är direkt förknippade med de verksamheter som omfattas av dessa BAT-slutsatser.

—	Gemensam rening av avloppsvatten från olika källor, förutsatt att den huvudsakliga föroreningsbelastningen härrör från de verksamheter som omfattas av dessa BAT-slutsatser och att avloppsvattenreningen inte omfattas av direktiv 91/271/EEG.

Dessa BAT-slutsatser omfattar inte följande:

—

Förbränningsanläggningar på platsen som inte omfattas av punkterna ovan och som genererar heta gaser som inte används för uppvärmning, torkning eller annan behandling av föremål eller material genom direktkontakt. Dessa kan omfattas av BAT-slutsatserna för stora förbränningsanläggningar eller av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 (2).

—	Produktion av livsmedel efter normalstyckning av stora djur eller styckningsdelar av fjäderfä. Sådan produktion kan omfattas av BAT-slutsatserna för livsmedels-, dryckes- och mjölkindustrin (FDM).

—	Deponering av avfall. Detta omfattas av rådets direktiv 1999/31/EG (3). I synnerhet permanent underjordsförvar och långsiktigt underjordsförvar (≥ ett år innan bortskaffande, ≥ tre år innan återvinning) omfattas av direktiv 1999/31/EG.

Andra BAT-slutsatser och referensdokument som kan vara av betydelse för de verksamheter som omfattas av dessa BAT-slutsatser är exempelvis följande:

—	Stora förbränningsanläggningar (LCP).

—	Livsmedels-, dryckes- och mjölkindustri (FDM).

—	Rening och hantering av avloppsvatten och avgaser inom den kemiska sektorn (CWW).

—	Avfallsbehandling (WT).

—	Avfallsförbränning (WI).

—	Garvning av hudar och skinn (TAN).

—	Övervakning av utsläpp till luft och vatten från IED-anläggningar (ROM).

—	Ekonomi och tvärmediaeffekter (ECM).

—	Utsläpp från lagring (EFS).

—	Energieffektivitet (ENE).

—	Industriella kylsystem (ICS).

Dessa BAT-slutsatser gäller utan att det påverkar tillämpningen av annan relevant lagstiftning, t.ex. om hygien, livsmedels- och fodersäkerhet, djurskydd, biosäkerhet och energieffektivitet (principen om energieffektivitet först).

DEFINITIONER

I dessa BAT-slutsatser gäller följande definitioner:

Allmänna termer

Använd term

Definition

Animaliska biprodukter

Enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (4).

Kanaliserade utsläpp

Utsläpp av föroreningar till luft genom någon form av rör, kanal, skorsten etc. Detta innefattar utsläpp från öppna biofilter.

Direkt utsläpp

Utsläpp till en ytvattenrecipient utan ytterligare avloppsvattenrening nedströms.

Ätbara samprodukter

Livsmedelsklassade produkter som är avsedda att användas som livsmedel.

Befintlig delanläggning

En delanläggning som inte är en ny delanläggning.

FDM-verksamhet

Verksamhet som omfattas av BAT-slutsatserna för livsmedels-, dryckes- och mjölkindustrin.

FDM-produkter

Produkter med anknytning till verksamheter som omfattas av BAT-slutsatserna för livsmedels-, dryckes- och mjölkindustrin.

Farligt ämne

Farligt ämne enligt definitionen i artikel 3.18 i direktiv 2010/75/EU.

Indirekt utsläpp

Utsläpp som inte är ett direkt utsläpp.

Ny delanläggning

En delanläggning som erhållit drifttillstånd efter offentliggörandet av dessa BAT-slutsatser eller en delanläggning som helt ersätter en tidigare delanläggning efter offentliggörandet av dessa BAT-slutsatser.

Känsligt område

Områden som kräver särskilt skydd, exempelvis

—	bostadsområden,

—	områden där mänsklig verksamhet äger rum (till exempel närbelägna arbetsplatser, skolor, förskolor, rekreationsområden, sjukhus eller sjukhem).

SVHC-ämnen

Ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 och har tagits upp på kandidatförteckningen över särskilt farliga ämnen (ämnen som inger mycket stora betänkligheter, SVHC-ämnen) enligt Reach-förordningen ((EG) nr 1907/2006 (5)).

Föroreningar och parametrar
Använd term	Definition
AOX	Adsorberbara organiskt bundna halogener, uttryckt som Cl, vilket innefattar adsorberbart organiskt bundet klor, brom och jod.
As, Cd, Co, Cr, Cu, Mn, Ni, Pb, Sb, Tl, V	Arsenik, kadmium, kobolt, krom, koppar, mangan, nickel, bly, antimon, tallium och vanadin.
Biokemisk syreförbrukning (BODn)	Den mängd syre som krävs för biokemisk oxidation av det organiska materialet till koldioxid inom n dygn (där n vanligtvis är 5 eller 7). BOD är en indikator för masskoncentrationen av biologiskt nedbrytbara organiska föreningar.
Kemisk syreförbrukning (COD)	Den mängd syre som krävs för fullständig kemisk oxidation av det organiska materialet till koldioxid med användning av dikromat. COD är en indikator för masskoncentrationen av organiska föreningar.
CO	Kolmonoxid.
Koppar (Cu)	Koppar, uttryckt som Cu, innefattar alla oorganiska och organiska kopparföreningar, lösta eller bundna till partiklar.
Stoft	Den totala mängden partiklar (i luft).
HCl	Alla oorganiska gasformiga klorföreningar, uttryckt som HCl.
HF	Alla oorganiska gasformiga fluorföreningar, uttryckt som HF.
Hg	Summan av kvicksilver och kvicksilverföreningar, uttryckt som Hg.
H2S	Svavelväte.
Luktkoncentration	Antal europeiska luktenheter (ouE) i en kubikmeter gas vid standardförhållanden för olfaktometri enligt EN 13725.
NOx	Summan av kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2), uttryckt som NO2.
PCDD/F	Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och -furaner.
SOx	Summan av svaveldioxid (SO2), svaveltrioxid (SO3) och aerosoler av svavelsyra, uttryckt som SO2.
Totalkväve (TN)	Totalkväve, uttryckt som N, innefattar fri ammoniak och ammoniumkväve (NH4-N), nitritkväve (NO2-N), nitratkväve (NO3-N) och organiskt bundet kväve.
Totalt organiskt kol (TOC)	Totalt organiskt kol (i vatten), uttryckt som C; omfattar alla organiska föreningar.
Totalfosfor (TP)	Totalfosfor, uttryckt som P, innefattar alla oorganiska och organiska fosforföreningar, lösta eller bundna till partiklar.
Totalt suspenderat material (TSS)	Masskoncentrationen av allt suspenderat fast material (i vatten), uppmätt genom filtrering via glasfiberfilter och gravimetri.
Totalt flyktigt organiskt kol (TVOC)	Totalt flyktigt organiskt kol (i luft), uttryckt som C.
Zink (Zn)	Zink, uttryckt som Zn, innefattar alla oorganiska och organiska zinkföreningar, lösta eller bundna till partiklar.

FÖRKORTNINGAR

I dessa BAT-slutsatser gäller följande förkortningar:

Förkortning	Definition
CIP	CIP-rengöring (cleaning-in-place)
CMS	Kemikaliehanteringssystem
EMS	Miljöledningssystem
FDM	Livsmedel, dryck och mjölk (food, drink and milk)
IED	Industriutsläppsdirektivet (2010/75/EU)
OTNOC	Andra förhållanden än normala driftförhållanden
SA	Slakterier, industri för animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter

ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN

Bästa tillgängliga teknik

Det finns inget krav på att använda de tekniker som anges och beskrivs i dessa BAT-slutsatser och de ska inte heller betraktas som fullständiga och heltäckande. Andra tekniker kan användas om de ger ett miljöskydd som är åtminstone likvärdigt.

Om inget annat anges är BAT-slutsatserna allmänt tillämpliga.

Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp till vatten

BAT-AEL för utsläpp till vatten som anges i dessa BAT-slutsatser avser koncentrationer (massa utsläppt ämne per volym vatten), uttryckta i mg/l.

Medelvärdesperioderna för utsläppsnivåerna som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) avser ett av följande två alternativ:

—	Vid kontinuerliga utsläpp, dygnsmedelvärden, det vill säga 24-timmars flödesproportionella samlingsprov.

—	Vid satsvisa utsläpp, medelvärden under utsläppstiden uppmätta i form av flödesproportionella samlingsprov eller, förutsatt att avloppsvattnet är tillräckligt blandat och homogent, ett stickprov som tas före utsläppet.

Tidsproportionella samlingsprov kan användas om det kan visas att flödesstabiliteten är tillräcklig. Alternativt kan stickprov tas, förutsatt att avloppsvattnet är tillräckligt blandat och homogent.

I fråga om totalt organiskt kol (TOC), totalkväve (TN) och kemisk syreförbrukning (COD) är beräkningen av den genomsnittliga reningsgraden som avses i dessa BAT-slutsatser (se tabell 1.1) baserad på föroreningsbelastningen hos det vatten som kommer in i respektive lämnar avloppsreningsanläggningen.

Utsläppsnivåerna som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) gäller vid den punkt där utsläppen lämnar anläggningen.

Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) och indikativ utsläppsnivå för kanaliserade utsläpp till luft

De utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) och den indikativa utsläppsnivå för kanaliserade utsläpp till luft som anges i dessa BAT-slutsatser avser koncentrationsvärden (massa utsläppt ämne per volym avgas) under följande standardförhållanden: torr gas vid en temperatur på 273,15 K (eller våt gas vid en temperatur på 293 K för fallet luktkoncentration) och ett tryck på 101,3 kPa, utan korrigering till en referenssyrgasnivå och uttryckt i enheterna mg/Nm3 eller ouE/m3.

Följande definition gäller för medelvärdesperioder avseende utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) och den indikativa utsläppsnivån för kanaliserade utsläpp till luft.

Typ av mätning	Medelvärdesperiod	Definition
Periodisk	Medelvärde under provtagningsperioden	Medelvärde för tre på varandra följande provtagningar/mätningar om minst 30 minuter vardera (6).

När avgaser från två eller fler källor (t.ex. torkenheter) släpps ut genom en gemensam skorsten gäller BAT-AEL-värdena och den indikativa utsläppsnivån för det kombinerade utsläppet från skorstenen.

Indikativa utsläppsnivåer för köldmediaförluster

De indikativa utsläppsnivåerna för köldmediaförluster avser ett rullande medelvärde över tre år med årliga förluster. Årliga förluster uttrycks som en procentandel av den totala mängden köldmedium i kylsystemet/kylsystemen. Förlusterna av ett specifikt köldmedium under ett år är samma som den mängd köldmedium som används för att fylla på kylsystemet/kylsystemen.

Andra miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEPL)

BAT-AEPL-värden för specifika utsläpp av avloppsvatten

Miljöprestandanivåerna gällande specifikt utsläpp av avloppsvatten avser årsmedelvärden och beräknas med hjälp av följande formel:

där

utsläpp av avloppsvatten

den totala mängden avloppsvatten som släpps ut (direkta utsläpp, indirekta utsläpp och/eller spridning på mark) genom de berörda specifika processerna, uttryckt som kubikmeter per år (m3/år), undantaget kylvatten och dagvatten som släpps ut separat;

aktivitetsgrad

den totala mängden produkter eller råmaterial som bearbetas, uttryckt som

—	ton slaktkroppar/år eller djur/år för slakterier,

—	ton råmaterial/år för anläggningar som bearbetar animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter.

Slaktkroppens vikt beror på vilken djurart det gäller:

—	Svin: vikten på ett helt, eller ett på längden tudelat, slaktat djurs kropp i kallt tillstånd efter att det flåtts, avblodats, inälvorna tagits ur samt tunga, borst, klövar, genitalier, ister, njurar och mellangärde avlägsnats,

—	Nötkreatur: vikten av ett slaktat djurs kropp i kallt tillstånd efter att det flåtts, avblodats, inälvorna tagits ur samt yttre genitalier, lemmar, huvud, svans, njurar, njurfett och juver avlägsnats.

—	Kyckling: vikten av ett slaktat djurs kropp i kallt tillstånd efter att det avblodats, plockats och inälvorna tagits ur. I vikten ingår slaktbiprodukter (inälvor).

BAT-AEPL för specifik nettoenergiförbrukning

Miljöprestandanivåerna gällande specifik nettoenergiförbrukning avser årsmedelvärden och beräknas med hjälp av följande formel:

där

slutlig nettoenergiförbrukning

den totala mängden energi som förbrukas (undantaget återvunnen energi) i anläggningen (i form av värme och el), uttryckt i kWh/år.

aktivitetsgrad

den totala mängden produkter eller råmaterial som bearbetas, uttryckt som

—	ton slaktkroppar/år eller djur/år för slakterier,

—	ton råmaterial/år för anläggningar som bearbetar animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter.

Slaktkroppens vikt beror på vilken djurart det gäller (se Allmänna överväganden för BAT-AEPL för specifika utsläpp av avloppsvatten).

Om inte annat anges får beräkningen av slakteriernas energiförbrukning inbegripa den energi som förbrukas för FDM-verksamhet.

1.1 Allmänna BAT-slutsatser

1.1.1 Övergripande miljöprestanda

BAT 1.

För att förbättra den övergripande miljöprestandan är bästa teknik att utarbeta och genomföra ett miljöledningssystem som omfattar samtliga följande delar:

i.	Engagemang, ledarskap och ansvarighet från ledningens sida, inklusive den högsta ledningen, för genomförandet av ett effektivt miljöledningssystem.

ii.

En analys som inbegriper fastställande av organisationens sammanhang, identifiering av berörda parters behov och förväntningar, identifiering av egenskaper hos anläggningen som är kopplade till möjliga risker för miljön och människors hälsa, samt identifiering av tillämpliga rättsliga krav i fråga om miljön.

iii.	Framtagning av en miljöpolicy som innefattar fortlöpande förbättring av anläggningens miljöprestanda.

iv.	Fastställande av mål och resultatindikatorer gällande betydelsefulla miljöaspekter, vilket innefattar ett säkerställande av att tillämpliga rättsliga krav efterlevs.

v.	Planering och genomförande av nödvändiga förfaranden och åtgärder (inklusive korrigerande och förebyggande åtgärder när detta behövs) för att uppnå miljömålen och undvika miljörisker.

vi.	Fastställande av strukturer, roller och ansvarsområden i fråga om miljöaspekter och miljömål och tillhandahållande av de ekonomiska och mänskliga resurser som krävs.

vii.	Säkerställande av att personal vars arbete kan påverka anläggningens miljöprestanda har nödvändig kompetens och medvetenhet (t.ex. genom tillhandahållande av information och utbildning).

viii.

Intern och extern kommunikation.

ix.	Främjande av medarbetarnas delaktighet i goda miljöledningsrutiner.

x.	Framtagning och upprätthållande av en miljöledningshandledning och skriftliga rutiner för att styra och kontrollera verksamheter med en betydande miljöpåverkan, liksom av relevant dokumentation.

xi.	Effektiv operativ planering och processtyrning.

xii.	Genomförande av lämpliga underhållsprogram.

xiii.

Beredskap och rutiner för nödsituationer, vilket innefattar förebyggande och/eller begränsning av de negativa (miljömässiga) följderna av nödsituationer.

xiv.	När en (ny) anläggning eller en del därav konstrueras (eller konstrueras om), beaktande av dess miljöpåverkan under hela livslängden, vilket innefattar byggande, underhåll, drift och avveckling.

xv.	Införande av ett program för övervakning och mätning; information kan vid behov hittas i referensrapporten om övervakning av utsläpp till luft och vatten från IED-anläggningar.

xvi.	Regelbunden jämförelse med andra verksamheter inom samma bransch.

xvii.

Periodiskt återkommande oberoende (i den mån det är möjligt) intern revision och periodiskt återkommande oberoende extern revision för att bedöma miljöprestandan och fastställa huruvida miljöledningssystemet fungerar som planerat och har genomförts och upprätthållits på ett korrekt sätt.

xviii.

Utvärdering av orsaker till avvikelser, genomförande av korrigerande åtgärder vid avvikelser, granskning av korrigerande åtgärders effektivitet och fastställande av om liknande avvikelser finns eller skulle kunna uppkomma.

xix.	Periodiskt återkommande översyn, från den högsta ledningens sida, av miljöledningssystemet och dess fortsatta lämplighet, tillräcklighet och effektivitet.

xx.	Bevakning och beaktande av utvecklingen av renare tekniker. Specifikt för slakterier och bearbetning av animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter omfattar bästa tillgängliga teknik även följande egenskaper i miljöledningssystemet:

xxi.	En lukthanteringsplan (se BAT 18).

xxii.

En förteckning över input och output (se BAT 2).

xxiii.

Ett kemikaliehanteringssystem (se BAT 3).

xxiv.

En energieffektiviseringsplan (se BAT 9 a).

xxv.	En vattenhanteringsplan (se BAT 10 a).

xxvi.

En bullerhanteringsplan (se BAT 16).

xxvii.

En hanteringsplan för andra förhållanden än normala driftförhållanden (se BAT 4).

xxviii.

En hanteringsplan för kylning för slakterier (se BAT 21 a och BAT 23 a).

Anmärkning

Genom förordning (EG) nr 1221/2009 inrättas Europeiska unionens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), som är ett exempel på ett miljöledningssystem som är i överensstämmelse med denna BAT.

Tillämplighet

Miljöledningssystemets detaljnivå och grad av formalisering hänger i allmänhet samman med anläggningens typ, storlek och komplexitet och med den miljöpåverkan anläggningen kan ha.

BAT 2.

För att förbättra den övergripande miljöprestandan är bästa tillgängliga teknik att, som en del av miljöledningssystemet (se BAT 1), införa, upprätthålla och regelbundet se över (bland annat när en betydande förändring sker) en förteckning över input och output som omfattar samtliga följande delar:

Information om produktionsprocessen/produktionsprocesserna, inklusive

a)	förenklade flödesscheman för processerna som visar utsläppens ursprung,

b)	beskrivningar av processintegrerade tekniker och reningstekniker för avloppsvatten/avgaser för att förhindra eller minska utsläpp, inklusive vilka resultat de ger (t.ex. reningsgrad).

II.	Information om energiförbrukning och energianvändning.

III.	Information om vattenförbrukning och vattenanvändning (t.ex. flödesdiagram och massbalanser för vatten).

IV.

Information om avloppsvattenflödenas kvantitet och egenskaper, till exempel

a)	medelvärden och variabilitet i fråga om flöde, pH-värde och temperatur,

b)	medelvärden för koncentration och massflöde för relevanta ämnen/parametrar (t.ex. COD/TOC, kväveföreningar, fosfor) och deras variabilitet.

Information om avgasflödenas egenskaper, till exempel

a)	utsläppspunkt(er),

b)	medelvärden och variabilitet i fråga om flöde och temperatur,

c)	medelvärde för koncentration och massflöde för relevanta ämnen/parametrar (t.ex. stoft, TVOC, NOx, SOx) och deras variabilitet,

d)	förekomst av andra ämnen som kan påverka avgasbehandlingssystemet eller delanläggningens säkerhet (till exempel syre, vattenånga eller stoft).

VI.

Följande information om mängden av och egenskaperna hos de använda kemikalierna:

a)	Vilka kemikalier som används och kemikaliernas egenskaper, inklusive egenskaper som har negativa effekter på miljön och/eller människors hälsa.

b)	Mängderna kemikalier som används och var de används.

Tillämplighet

Förteckningens detaljnivå och grad av formalisering hänger i allmänhet samman med anläggningens typ, storlek och komplexitet och dess eventuella miljöpåverkan.

BAT 3.

För att förbättra den övergripande miljöprestandan är bästa tillgängliga teknik att utarbeta och implementera ett kemikaliehanteringssystem som är en del av miljöledningssystemet (se BAT 1) och som omfattar samtliga följande delar:

En strategi för att minska förbrukningen av och riskerna förknippade med kemikalier, inbegripet en inköpsrutin för att välja ut mindre skadliga kemikalier och deras leverantörer i syfte att minimera användningen av och riskerna förknippade med farliga ämnen och SVHC-ämnen samt undvika inköp av en alltför stor mängd kemikalier. Valet av kemikalier grundas på följande:

a)	Komparativ analys av deras biologiska eliminerbarhet/biologiska nedbrytbarhet, ekotoxicitet och potential att släppas ut i miljön, i syfte att minska utsläppen till miljön.

b)	Karakterisering av de risker som är förenade med kemikalierna, på grundval av kemikaliernas faroklassificering, vägar genom delanläggningen, potentiella utsläpp och exponeringsnivå,

c)	En regelbunden (t.ex. årlig) analys av utbytbarhet för att identifiera potentiella nya tillgängliga och säkrare alternativ till användningen av farliga ämnen och SVHC-ämnen (t.ex. användning av andra kemikalier med ingen eller lägre påverkan på miljön och människors hälsa, se BAT 11).

d)	Bevakning av förändringar i regelverket med koppling till farliga ämnen och SVHC-ämnen samt säkerställande av överensstämmelse med tillämpliga rättsliga krav.

Förteckningen över kemikalier (se BAT 2) kan användas för att tillhandahålla och bevara den information som krävs vid valet av kemikalier.

II.	Mål och handlingsplaner för att undvika eller minska användningen av och riskerna förknippade med farliga ämnen och SVHC-ämnen.

III.	Utveckling och genomförande av förfaranden för inköp, hantering, lagring och användning av kemikalier för att förhindra eller minska utsläppen till miljön.

Tillämplighet

Detaljnivån och graden av formalisering hos kemikaliehanteringssystemet hänger i allmänhet samman med delanläggningens typ, storlek och komplexitet.

BAT 4.

För att minska förekomsten av andra förhållanden än normala driftförhållanden och minska utsläppen under sådana förhållanden är bästa tillgängliga teknik att, som en del av miljöledningssystemet (se BAT 1), upprätta och genomföra en riskbaserad hanteringsplan som omfattar samtliga följande delar:

i.	Identifiering av möjliga orsaker till andra förhållanden än normala driftförhållanden (t.ex. fel på utrustning som är kritisk för miljöskyddet [kritisk utrustning]), deras bakomliggande orsaker och potentiella konsekvenser.

ii.	Lämplig utformning av kritisk utrustning (t.ex. avloppsreningsanläggning).

iii.	Utarbetande och genomförande av en inspektionsplan och ett program för förebyggande underhåll för kritisk utrustning (se BAT 1 xii).

iv.	Övervakning (dvs. uppskattning eller om möjligt mätning) och registrering av utsläpp under andra förhållanden än normala driftförhållanden och av de därmed associerade omständigheterna.

v.	Periodisk bedömning av de utsläpp som sker under andra förhållanden än normala driftförhållanden (t.ex. händelsers frekvens och varaktighet samt mängden föroreningar som släpps ut) och vid behov genomförande av korrigerande åtgärder.

vi.	Regelbunden översyn och uppdatering av förteckningen över identifierade andra förhållanden än normala driftförhållanden i punkt i) enligt den periodiska bedömningen i punkt v.

vii.	Regelbunden provning av reservsystem.

Tillämplighet

Detaljnivå och grad av formalisering för hanteringsplanen för andra förhållanden än normala driftförhållanden hänger i allmänhet samman med delanläggningens typ, storlek och komplexitet och med den miljöpåverkan anläggningen kan ha.

1.1.2 Övervakning

BAT 5.

Bästa tillgängliga teknik i fråga om avloppsvattenflöden, enligt identifieringen i förteckningen över input och output (se BAT 2), är att övervaka viktiga processparametrar (t.ex. genom kontinuerlig övervakning av avloppsvattnets flöde, pH-värde och temperatur) på viktiga platser (t.ex. vid avloppsvattenförbehandlingens inlopp och/eller utlopp, vid den slutliga avloppsvattenreningens inlopp och vid den punkt där utsläppen lämnar anläggningen).

BAT 6.

Bästa tillgängliga teknik är att minst en gång per år övervaka

—	den årliga förbrukningen av vatten och energi,

—	den årliga mängd avloppsvatten som genereras,

—	den årliga mängd köldmedium som används för att fylla på kylsystemet/kylsystemen i slakterier.

Beskrivning

Övervakningen omfattar företrädesvis direkta mätningar. Beräkningar eller registrering, t.ex. med hjälp av lämpliga mätare eller fakturor, kan även användas. Övervakningen utförs på anläggningsnivå (och kan delas upp till den lämpligaste processnivån) och tar hänsyn till alla betydande ändringar i processerna.

BAT 7.

Bästa tillgängliga teknik är att övervaka utsläppen till vatten med åtminstone den frekvens som anges nedan och i enlighet med EN-standarder. Om EN-standarder saknas är bästa tillgängliga teknik att använda ISO-standarder, nationella standarder eller andra internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet.

Ämne/parameter

Verksamhet

Standard(er)

Lägsta övervakningsfrekvens (001)

Övervakning med koppling till

Adsorberbara organiskt bundna halogener (AOX) (002) (003)

Alla verksamheter

EN ISO 9562

Var tredje månad (004)

BAT 14

Biokemisk syreförbrukning (BODn) (005)

Flera olika EN-standarder finns (t.ex. EN 1899–1, EN ISO 5815–1)

En gång i månaden

Kemisk syreförbrukning (COD) (005) (006)

EN-standard saknas

En gång i veckan (007)

Totalkväve (TN) (005)

Flera EN-standarder finns (t.ex. EN 12260 och EN ISO 11905–1)

Totalt organiskt kol (TOC) (005) (006)

EN 1484

Totalfosfor (TP) (005)

Flera EN-standarder finns (till exempel EN ISO 6878, EN ISO 15681–1 och -2 och EN ISO 11885)

Totalt suspenderat material (TSS) (005)

EN 872

Metaller

Koppar (Cu) (002) (003)

Slakterier

Flera EN-standarder finns (t.ex. EN ISO 11885, EN ISO 17294–2 eller EN ISO 15586)

Var sjätte månad

Zink (Zn) (001) (002)

Klorid (Cl-) (002) (003)

—	Slakterier

—	Rimning av hudar/ skinn

—	Tillverkning av gelatin med ben som råvara

Flera EN-standarder finns (till exempel EN ISO 10304–1 och EN ISO 15682)

En gång i månaden (004)

BAT 8.

Bästa tillgängliga teknik är att övervaka kanaliserade utsläpp till luft med åtminstone den frekvens som anges nedan och i enlighet med EN-standarder. Om EN-standarder saknas är bästa tillgängliga teknik att använda ISO-standarder, nationella standarder eller andra internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet.

Ämne/ Parameter	Verksamheter/processer	Standard(er)	Lägsta övervak-nings-frekvens (7)	Övervak-ning med koppling till
CO	Förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser	EN 15058	En gång per år	BAT 15
CO	Förbränning av djurkroppar	EN 15058		—
Stoft	Förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser	EN 13284–1		BAT 15
Stoft	Förbränning av djurkroppar	EN 13284–1		—
NOx	Förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser	EN 14792		BAT 15
NOx	Förbränning av djurkroppar	EN 14792		-
SOx	Förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser	EN 14791		BAT 15
SOx	Förbränning av djurkroppar	EN 14791		—
H2S	Konvertering, utsmältning av fett, bearbetning av blod och/eller fjädrar (8)	EN-standard saknas		BAT 25
NH3	Konvertering, utsmältning av fett, bearbetning av blod och/eller fjädrar	EN ISO 21877
	Förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser
	Förbränning av djurkroppar			—
TVOC	Konvertering, utsmältning av fett, bearbetning av blod och/eller fjädrar	EN 12619		BAT 25
	Förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser			BAT 25
	Förbränning av djurkroppar			—
Lukt-koncentration	Slakterier (9) (10)	EN 13725	—
	Förbränning av djurkroppar (9)		—
	Framställning av gelatin (9)		—
	Produktion av fiskmjöl och fiskolja (9)		BAT 25
	Konvertering, utsmältning av fett, bearbetning av blod och/eller fjädrar (9)		BAT 25
HCI	Förbränning av djurkroppar	EN 1911	—
HF		EN-standard saknas
Hg		EN 13211
Metaller och halvmetaller förutom kvicksilver (As, Cd, Co, Cr, Cu, Mn, Ni, Pb, Sb, Tl, V)		EN 14385
PCDD/F		EN 1948–1, EN 1948–2, EN 1948–3

1.1.3 Energieffektivitet

BAT 9.

För ökad energieffektivitet är bästa tillgängliga teknik att använda båda de tekniker som anges nedan.

Teknik

Beskrivning

Tillämplighet

Energieffekti-viseringsplan och energi-besiktningar

En energieffektiviseringsplan är en del av miljöledningssystemet (se BAT 1) och omfattar definiering och beräkning av den specifika energiförbrukningen för verksamheten (eller verksamheterna), fastställande av nyckeltal på årlig basis (till exempel gällande specifik energiförbrukning) och planering av återkommande förbättringsmål med tillhörande åtgärder.

Besiktningar utförs minst en gång om året för att säkerställa att målen i energieffektiviseringsplanen uppfylls och att rekommendationerna i energibesiktningarna följs upp och genomförs.

Energieffektiviseringsplanens och energibesiktningarnas detaljnivå hänger i allmänhet samman med delanläggningens typ, storlek och komplexitet.

Allmänna energisparande tekniker

Detta innefattar exempelvis följande tekniker:

—	Värmeåtervinning med värmeväxlare och/eller värmepumpar.

—	Energieffektiva motorer.

—	Frekvensomvandlare på motorer.

—	Processtyrningssystem.

—	Kraftvärmeproduktion.

—	Isolering av rör, kärl och annan utrustning.

—	Reglering och styrning av förbränning.

—	Förvärmning av matarvatten (inklusive användning av economisers).

—	Minimering av utblåsning från värmepannor.

—	Optimering av systemen för ångdistribution.

—	Minskning av läckor i tryckluftssystemet.

—	System för belysningshantering.

—	Energieffektiv belysning.

—	Optimering av utformning och drift av kylsystemet/kylsystemen.

Möjligheten att använda kraftvärme i befintliga delanläggningar kan begränsas av brist på lämplig efterfrågan på värme och/eller av delanläggningens utformning/brist på utrymme.

Ytterligare sektorsspecifika tekniker för att öka energieffektiviteten finns i avsnitten 1.2.1 och 1.3.1 i dessa BAT-slutsatser.

1.1.4 Vattenförbrukning och generering av avloppsvatten

BAT 10.

För att minska vattenförbrukningen och volymen av det avloppsvatten som genereras är bästa tillgängliga teknik att använda båda teknikerna a och b samt en lämplig kombination av teknikerna c–k som anges nedan.

Teknik

Beskrivning

Tillämplighet

Tekniker för styrning, utformning och drift

Vatten-hanteringsplan och vattenrevisioner

En vattenhanteringsplan och vattenrevisioner ingår i miljöledningssystemet (se BAT 1) och innefattar

—	flödesdiagram och massbalanser för vatten vid delanläggningen och processer som en del av förteckningen över input och output som nämns i BAT 2,

—	fastställande av vatteneffektivitetsmål,

—	införande av vattenoptimeringstekniker (t.ex. reglering av vattenanvändningen, vattenåteranvändning/vattenåtervinning, samt detektering och reparation av läckor).

Vattenrevisioner utförs minst en gång om året för att säkerställa att målen i vattenhanteringsplanen uppfylls och att rekommendationerna i vattenrevisionerna följs upp och genomförs.

Vattenhanteringsplanens och vattenredovisningarnas detaljnivå och beskaffenhet hänger i allmänhet samman med delanläggningens typ, storlek och komplexitet.

Separering av vattenflöden

Vattenflöden som inte kräver rening (till exempel oförorenat kylvatten eller oförorenat dagvatten) separeras från avloppsvatten som måste genomgå rening, vilket möjliggör återanvändning av oförorenat vatten.

Tillämpligheten för befintliga delanläggningar kan begränsas på grund av utformningen av vattenuppsamlingssystemet och bristen på utrymme för tillfälliga lagringstankar.

Återanvändning och/eller återvinning av vatten

Återvinning och/eller återanvändning av vattenflöden (som föregås eller inte föregås av vattenrening), till exempel för rengöring, tvätt, kylning eller för själva processen.

Eventuellt inte tillämpligt på grund av krav gällande hygien och säkerhet.

Optimering av vattenflödet

Användning av kontrollanordningar, t.ex. fotoceller, flödesventiler eller termostatventiler, för att automatiskt justera vattenflödet till den minsta mängd som behövs.

Allmänt tillämpligt.

Optimering och lämplig användning av vattenmunstycken och slangar.

Användning av korrekt antal munstycken med rätt placering; Justering av vattentrycket i munstycken och slangar.

Tekniker kopplade till rengöring

Torr rengöring

Borttagning av så mycket restmaterial som möjligt från råvaror och utrustning, t.ex. genom användning av tryckluft, vakuumsystem eller materialfällor med nätöverdrag.

Allmänt tillämpligt.

Högtryckstvätt

Sprutning av rengöringsvatten med tryck på mellan 15 och 150 bar.

Eventuellt inte tillämpligt på grund av arbetsmiljökrav.

Optimering av kemikalie-dosering och vatten-användning vid CIP-rengöring (cleaning-in-place)

Mängderna varmvatten och kemikalier som används optimeras genom mätning av t.ex. turbiditet, konduktivitet, temperatur och/eller pH.

Allmänt tillämpligt.

Lågtryckstvätt med skum och/eller gel

Användning av skum och/eller gel under lågt tryck för att rengöra väggar, golv och utrustningsytor.

Optimerad utformning och konstruktion av utrustnings- och processytor

Utrustnings- och processytor utformas och konstrueras på ett sådant sätt att rengöring underlättas. Vid optimeringen av utformningen och konstruktionen tas hänsyn till hygienkraven.

Omgående rengöring av utrustningen.

Rengöring utförs så snart som möjligt efter att utrustningen har använts, för att förhindra att kvarvarande material torkar fast.

Ytterligare sektorsspecifika tekniker för att minska vattenförbrukningen och mängden avloppsvatten som produceras finns i avsnitten 1.2.2 och 1.3.2 i dessa BAT-slutsatser.

1.1.5 Skadliga ämnen

BAT 11.

För att förebygga eller, när detta inte är praktiskt möjligt, minska användningen av skadliga ämnen vid rengöring och desinfektion är bästa tillgängliga teknik att använda en eller en kombination av flera av de tekniker som anges nedan.

Teknik		Beskrivning
a	Lämpligt val av rengöringskemikalier och/eller desinfektionsmedel	Undvikande eller minimering av användningen av rengöringskemikalier och/eller desinfektionsmedel som är skadliga för vattenmiljön, särskilt sådana som innehåller prioriterade ämnen som omfattas av ramdirektivet för vatten (11). Vid val av rengöringskemikalier och/eller desinfektionsmedel ska krav på hygien och livsmedelssäkerhet beaktas. Denna teknik är en del av kemikaliehanteringssystemet (se BAT 3).
b	Återanvändning av rengöringskemikalier vid CIP-rengöring (cleaning-in-place)	Insamling och återanvändning av rengöringskemikalier vid CIP-rengöring. Vid återanvändning av rengöringskemikalier ska krav gällande hygien och livsmedelssäkerhet beaktas.
c	Torr rengöring	Se BAT 10 f.
d	Optimerad utformning och konstruktion av utrustnings- och processytor	Se BAT 10 j.

1.1.6 Resurseffektivitet

BAT 12.

För att öka resurseffektiviteten är bästa tillgängliga teknik att använda båda teknikerna a och b, i kombination med en av eller båda teknikerna c och d om det är lämpligt, som anges nedan.

Teknik		Beskrivning	Tillämplighet
a	Minimering av biologisk nedbrytning av animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter	Animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter samlas omgående upp i slakterierna och lagras i slutna kärl eller utrymmen i SA-anläggningar under så kort tid som möjligt innan de vidarebehandlas. Råmaterial som är avsedda att användas som livsmedel (t.ex. fett, blod), fodermaterial eller foder för sällskapsdjur kan kräva kylning.	Allmänt tillämpligt.
b	Avskiljning och återvinning av restprodukter.	Restprodukterna avskiljs, t.ex. genom användning av korrekt placerade rensgaller, klaffar, materialfällor, dropplådor och tråg, för återvinning.	Allmänt tillämpligt.
c	Anaerob nedbrytning (rötning)	Behandling av biologiskt nedbrytbara restprodukter med mikroorganismer i frånvaro av syre, vilket genererar biogas och rötrester. Biogasen används som bränsle, till exempel i en gasmotor eller i en panna. Rötresterna kan användas t.ex. som jordförbättringsmedel, i anläggningens närhet eller på andra platser.	Eventuellt inte tillämpligt på grund av restprodukternas kvantitet och/eller beskaffenhet.
d	Fosforåtervinning i form av struvit	Se avsnitt 1.4.1.	Endast tillämpligt för avloppsvattenflöden med ett högt totalfosforinnehåll (till exempel över 50 mg/l) och ett betydande flöde.

1.1.7 Utsläpp till vatten

BAT 13.

För att förhindra okontrollerade utsläpp till vatten är bästa tillgängliga teknik att förse anläggningen med lämplig buffertlagringskapacitet för genererat avloppsvatten.

Beskrivning

Den lämpliga buffertlagringskapaciteten avgörs genom en riskbedömning (med beaktande av föroreningens eller föroreningarnas beskaffenhet, effekterna av föroreningen eller föroreningarna på den fortsatta avloppsvattenreningen, den mottagande miljön, mängden genererat avloppsvatten osv.).

En bufferttank är vanligtvis utformad för lagring av den mängd avloppsvatten som genereras under flera timmar med hög belastning.

Avloppsvatten från denna buffertlagring släpps ut efter att lämpliga åtgärder har vidtagits (till exempel övervakning, rening eller återanvändning).

Tillämplighet

Tekniken är eventuellt inte tillämplig för befintliga delanläggningar på grund av brist på utrymme och/eller på grund av utformningen av systemet för uppsamling av avloppsvatten.

BAT 14.

För att minska utsläppen till vatten är bästa tillgängliga teknik att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges nedan.

	Teknik (12)	Typiska föroreningar som tekniken är inriktad på	Tillämplighet
Förberedande, primär och generell behandling
a	Utjämning	Alla föroreningar	Allmänt tillämpligt
b	Neutralisering	Syror, alkalier
c	Fysisk avskiljning, till exempel via rensgaller, siktar, sandfång, fettavskiljare, försedimenteringsbassänger	Grövre föroreningar, suspenderat material, olja/fett
Fysikalisk-kemisk behandling
d	Fällning	Utfällbara lösta icke biologiskt nedbrytbara föroreningar eller hämmande föroreningar, t.ex. metaller.	Allmänt tillämpligt
e	Kemisk oxidation (t.ex. med ozon)	Reducerbara lösta icke biologiskt nedbrytbara föroreningar eller hämmande föroreningar, t.ex. AOX, antibiotikaresistenta bakterier	Allmänt tillämpligt
Aerob och/eller anaerob behandling (sekundär behandling)
f	Aerob och/eller anaerob behandling (sekundär behandling), t.ex. aktivslamprocess, aerob bassäng, anaerob kontaktprocess, membranbioreaktor	Biologiskt nedbrytbara organiska föreningar	Allmänt tillämpligt
Avlägsnande av kväve
g	Nitrifikation och/eller denitrifikation	Totalkväve, ammonium/ ammoniak	Nitrifikation är eventuellt inte tillämpligt vid höga kloridkoncentrationer (t.ex. över 10 g/l). Nitrifikation är eventuellt inte tillämpligt när avloppsvattnets temperatur är låg (t.ex. under 12 °C).
Avlägsnande av fosfor
h	Fällning	Totalfosfor	Allmänt tillämpligt
i	Biologisk fosforavskiljning (EBPR)		Allmänt tillämpligt
j	Fosforåtervinning i form av struvit		Endast tillämpligt för avloppsvattenflöden med ett högt totalfosforinnehåll (till exempel över 50 mg/l) och ett betydande flöde.
Slutligt avlägsnande av fast material
k	Koagulering och flockning	Suspenderat material och partikelbundna icke biologiskt nedbrytbara eller hämmande föroreningar	Allmänt tillämpligt.
l	Sedimentering
m	Filtrering (t.ex. sandfiltrering, mikrofiltrering, ultrafiltrering, omvänd osmos)
n	Flotation

Tabell 1.1

Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för direkta utsläpp

Ämne/parameter		Enhet	BAT-AEL (13) (14)
Kemisk syreförbrukning (COD) (15)		(mg/l)	25 –100 (16) (17)
Totalt organiskt kol (TOC) (15)			7 –35 (17) (18)
Totalt suspenderat material (TSS)			4 –30 (17) (19) (20)
Totalkväve (TN)			2 –25 (17) (21) (22)
Totalfosfor (TP)			0,25 –2 (17)
Adsorberbara organiskt bundna halogener (AOX) (23)			0,02 –0,3
Metaller	Koppar (Cu) (23)		0,01 –0,2 (24)
	Zink (Zn) (23)		0,05 –0,5 (24)

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 7.

Tabell 1.2

Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för indirekta utsläpp

Ämne/parameter		Enhet	BAT-AEL (25) (26)
Adsorberbara organiskt bundna halogener (AOX) (27)		(mg/l)	0,02 –0,3
Metaller	Koppar (Cu) (27)		0,01 –0,2 (28)
	Zink (Zn) (27)		0,05 –0,5 (28)

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 7.

1.1.8 Utsläpp till luft

BAT 15.

För att minska utsläppen till luft av CO, stoft, NOx och SOx från förbränningen (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser, är bästa tillgängliga teknik att använda teknik a och en eller en lämplig kombination av teknikerna b-d som anges nedan.

	Teknik	Beskrivning	Huvudsakliga föreningar	Tillämplighet
a	Optimering av termisk oxidation eller förbränning i värmepannor	Optimering av utformning och drift av värmepannor eller termiska oxidationsenheter för att främja oxidering av organiska föreningar samt för att minska genereringen av föroreningar, t.ex. NOx och CO.	CO, NOx	Allmänt tillämpligt.
b	Avlägsnande av höga halter av stoft, NOx- och SOx-prekursorer	Avlägsnande (för återanvändning, om det är möjligt) av höga halter av stoft, NOx- och SOx-prekursorer före förbränning av illaluktande gaser eller termisk oxidation, t.ex. genom kondensering. Ytterligare avlägsnande efter förbränning av stoft, NOx- och SOx-rekursion kan utföras genom t.ex. våtskrubbning.	Stoft, NOx, SOx
c	Bränsleval	Användning av bränsle (inklusive stöd-/tillsatsbränsle) med ett lågt innehåll av potentiellt förorenande föreningar (t.ex. bränsle med lågt innehåll av svavel, aska, kväve, fluor eller klor).	Stoft, NOx, SOx
d	Låg-NOx-brännare	Tekniken bygger på principen att lågans maxtemperatur reduceras. Blandningen av luft och bränsle minskar syrets tillgänglighet och reducerar lågans maxtemperatur. Därigenom fördröjs omvandlingen av bränslebundet kväve till NOx och bildningen av termisk NOx samtidigt som en hög förbränningseffektivitet upprätthålls. Detta kan kombineras med en modifierad utformning av ugnens förbränningskammare.	NOx	Tillämpligheten för befintliga delanläggningar kan begränsas av utformning och/eller driftsmässiga hinder.

Tabell 1.3

Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL-nivåer) för kanaliserade utsläpp till luft av stoft, NOx och SOx från förbränning genom termisk oxidation av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser

Ämne/parameter	Enhet	BAT-AEL (medelvärde under provtagningsperioden)
Stoft	mg/Nm3	< 1 –5 (29)
NOx		50 –200 (29) (30)
SOx		6 –100

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 8.

Tabell 1.4

Indikativa utsläppsnivåer för kanaliserade CO-utsläpp till luft från förbränning genom termisk oxidation av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser

Ämne	Enhet	Indikativ utsläppsnivå (medelvärde under provtagningsperioden)
CO	mg/Nm3	3 –30

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 8.

1.1.9 Buller

BAT 16.

För att förhindra eller, när detta inte är praktiskt möjligt, minska bulleremissioner är bästa tillgängliga teknik att, som en del av miljöledningssystemet (se BAT 1), upprätta, genomföra och regelbundet se över en bullerhanteringsplan som omfattar samtliga följande delar:

—	En rutin som innehåller lämpliga åtgärder och tidsplaner.

—	En rutin för genomförande av bulleremissionsövervakning.

—	En rutin för åtgärder vid identifierade bullerhändelser, till exempel klagomål.

—	Ett program för bullerminskning som är utformat för att identifiera källan eller källorna, mäta/uppskatta bullerexponeringen, fastställa bidraget från olika källor och genomföra åtgärder för förebyggande och/eller minskning.

Tillämplighet

Tillämpligheten är begränsad till fall där bullerproblem kan förväntas och/eller har rapporterats för känsliga områden.

BAT 17.

För att förhindra eller, när detta inte är praktiskt möjligt, minska bulleremissioner är bästa tillgängliga teknik att använda en eller en kombination av de tekniker som anges nedan.

Teknik

Beskrivning

Tillämplighet

Lämplig placering av utrustning och byggnader

Ökat avstånd mellan bullerkällan och det påverkade området, användning av byggnader som bullerskärmar och flytt av utrustning och/eller byggnaders in- eller utgångar.

För befintliga delanläggningar är det eventuellt inte tillämpligt att flytta utrustning och byggnaders in- eller utgångar på grund av platsbrist och/eller alltför höga kostnader.

Driftåtgärder

Detta innefattar exempelvis följande tekniker:

i.	Inspektion och underhåll av utrustning.

ii.	Stängning av dörrar och fönster till inneslutna områden, om detta är möjligt.

iii.	Drift av utrustningen av erfaren personal.

iv.	Undvikande av högljudd verksamhet nattetid, om detta är möjligt.

v.	Bestämmelser om bullerkontroll, t.ex. under produktion och underhåll.

vi.	Begränsning av buller från djur i slakterier (t.ex. genom försiktig transport och hantering).

Allmänt tillämpligt

Utrustning med låg ljudnivå

Detta innefattar tekniker såsom kompressorer, pumpar och fläktar med låg ljudnivå.

Utrustning för bullerbegränsning

Detta innefattar exempelvis följande tekniker:

i.	Bullerdämpare.

ii.	Akustisk isolering av utrustning.

iii.	Inneslutning av bullrande utrustning.

iv.	ljudisolering av byggnader.

Eventuellt inte tillämpligt för befintliga delanläggningar på grund av platsbrist.

Bullerminskning

Uppsättande av hinder mellan bullerkällor och påverkade områden (till exempel skyddsbarriärer, och vallar).

Allmänt tillämpligt

1.1.10 Lukt

BAT 18.

För att förhindra eller, när detta inte är praktiskt möjligt, minska utsläpp av lukt är bästa tillgängliga teknik att, som en del av miljöledningssystemet (se BAT 1), upprätta, genomföra och regelbundet se över en lukthanteringsplan som omfattar samtliga följande delar:

—	En rutin som innehåller lämpliga åtgärder och tidsplaner.

—	En rutin för genomförande av luktövervakning. Detta kan kompletteras med mätning/uppskattning av luktexponering eller bedömning av luktpåverkan.

—	En rutin för åtgärder vid identifierade luktincidenter, till exempel klagomål.

—	Ett program för förebyggande och minskning av luktutsläpp, som är utformat för att identifiera källan eller källorna, för att mäta/uppskatta luktexponering, fastställa bidraget från olika källor och genomföra åtgärder för förebyggande och/eller minskning.

Tillämplighet

Tillämpligheten är begränsad till fall där luktproblem kan förväntas och/eller har rapporterats för känsliga områden.

BAT 19.

För att förhindra eller, när detta inte är praktiskt möjligt, minska utsläpp av lukt är bästa tillgängliga teknik att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges nedan.

Teknik		Beskrivning	Tillämplighet
a.	Regelbunden rengöring av anläggningar och utrustning	Regelbunden rengöring (t.ex. dagligen) av anläggningar och utrustning, inklusive områden där animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter lagras och bearbetas.	Allmänt tillämpligt
b.	Rengöring och desinfektion av fordon och utrustning som används för att transportera och leverera animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter	Transportfordon och leveransutrustning (t.ex. behållare) rengörs och desinficeras efter att ha tömts.	Allmänt tillämpligt
c.	Inneslutning av animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter under transport, mottagande, lastning/lossning och lagring	Områden för lastning/lossning och mottagning är belägna i slutna ventilerade byggnader. Lämplig utrustning används för transport och lagring av de animaliska biprodukterna och/eller de ätbara samprodukterna.	Eventuellt inte tillämpligt för befintliga delanläggningar på grund av platsbrist.
d.	Minimering av biologisk nedbrytning av animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter	Se BAT 12 a.	Allmänt tillämpligt
e.	Luftutsug så nära som möjligt den plats där lukten genereras	Luftutsug så nära som möjligt den plats där lukten genereras med hel eller delvis inneslutning. Den utsugna luften kan behandlas (se BAT 25).	Allmänt tillämpligt

BAT-AEL-värden för kanaliserade utsläpp av lukt till luft: se Tabell 1.10 och Tabell 1.11.

1.1.11 Användning av köldmedier

BAT 20.

För att förhindra utsläpp av ozonnedbrytande ämnen och ämnen med hög global uppvärmningspotential från utrustning för kylning och frysning är bästa tillgängliga teknik att använda köldmedier utan ozonnedbrytningspotential och med låg global uppvärmningspotential.

Beskrivning

Lämpliga köldmedier är t.ex. vatten, koldioxid, propan och ammoniak.

1.2 BAT-slutsatser för slakterier

BAT-slutsatserna i detta avsnitt gäller utöver de allmänna BAT-slutsatser som anges i avsnitt 1.1.

1.2.1 Energieffektivitet

BAT 21.

För att öka energieffektiviteten är bästa tillgängliga teknik att använda båda de tekniker som anges i BAT 9 i kombination med båda de tekniker som anges nedan.

Teknik

Beskrivning

Tillämplighet

Hanteringsplan för kylning

Se avsnitt 1.4.3.

Allmänt tillämpligt

Tekniker för effektiv skållning av svin och/eller fjäderfä

Detta innefattar exempelvis följande tekniker:

—	Ångskållning av svin.

—	Nedsänkning av svin och/eller fjäderfä i skållningsbad med optimerade vattenflödessystem.

Tillämpligheten på befintliga delanläggningar kan begränsas av delanläggningens utformning/brist på utrymme.

Tabell 1.5

Miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEPL) för specifik nettoenergiförbrukning i slakterier

Slaktade djur	Enhet (31)	Specifik nettoenergiförbrukning (årsmedelvärde) (32)
Nötkreatur	kWh/ton slaktkroppar	116 –240 (33)
Nötkreatur	kWh/djur	30 –80 (34)
Svin	kWh/ton slaktkroppar	65 –370 (35)
Svin	kWh/djur	4 –35 (35)
Kyckling	kWh/ton slaktkroppar	170 –490 (35)
Kyckling	kWh/djur	0,25 –0,90 (35)

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 6.

1.2.2 Vattenförbrukning och generering av avloppsvatten

BAT 22.

För att minska vattenförbrukningen och volymen av det avloppsvatten som genereras är bästa tillgängliga teknik att använda båda teknikerna a och b som anges i BAT 10 tillsammans med en lämplig kombination av teknikerna c–k som anges i BAT 10 och de tekniker som anges nedan.

Teknik		Beskrivning	Tillämplighet
a	Torrtömning av nötkreatur-/svinmagar	Nötkreatur-/svinmagar töms genom användning av maskiner utan vatten	Allmänt tillämpligt
b	Torruppsamling av innehållet i tunntarm från svin	Svinens tunntarmar töms genom att de dras mellan ett par rullar. Innehållet samlas upp på en bricka och pumpas till en behållare.	Allmänt tillämpligt
c	Tekniker för effektiv skållning	Se BAT 21 b.	Tillämpligheten på befintliga delanläggningar kan begränsas av delanläggningens utformning/brist på utrymme.

Tabell 1.6

Miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEPL) för specifika utsläpp av avloppsvatten

Slaktade djur	Enhet (36)	Specifikt utsläpp av avloppsvatten (årsmedelvärde) (37)
Nötkreatur	m3/ton slaktkroppar	1,85 –3,90 (38)
Nötkreatur	m3/djur	0,30 –1,30 (39)
Svin	m3/ton slaktkroppar	0,70 –3,50
Svin	m3/djur	0,07 –0,30
Kyckling	m3/ton slaktkroppar	1,45 –6,30
Kyckling	m3/djur	0,002 –0,013

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 6.

1.2.3 Användning av köldmedier

BAT 23.

För att förhindra eller, när detta inte är praktiskt möjligt, minska köldmediaförlusterna är bästa tillgängliga teknik att använda teknik a och en av eller båda teknikerna b och c som anges nedan.

Teknik		Beskrivning
a	Hanteringsplan för kylning	Se avsnitt 1.4.3.
b	Förebyggande och avhjälpande underhåll	Regelbunden översyn av att kylningsutrustningen drivs på ett korrekt sätt och eventuella avvikelser/funktionsfel korrigeras/åtgärdas snabbt.
c	Användning av läckagedetektorer för köldmedier	Ett centraliserat larmsystem används för att snabbt upptäcka läckage av köldmedium.

Tabell 1.7

Indikativ utsläppsnivå för köldmediaförluster

Typ av köldmedium

Enhet

Indikativ utsläppsnivå

(rullande medelvärde över tre år)

Alla typer av köldmedium

Procentandel (%) av den totala mängden köldmedium i kylsystemet/kylsystemen.

< 1 –5

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 6.

1.3 BAT-slutsatser för anläggningar som bearbetar animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter.

BAT-slutsatserna i detta avsnitt gäller utöver de allmänna BAT-slutsatser som anges i avsnitt 1.1.

1.3.1 Energieffektivitet

BAT 24.

För att öka energieffektiviteten är bästa tillgängliga teknik att använda båda de tekniker som anges i BAT 9, i kombination med flereffektindunstare om det är lämpligt.

Beskrivning

Flereffektindunstare används för att avlägsna vatten från flytande blandningar som genereras t.ex. vid utsmältning av fett, konvertering och produktion av fiskmjöl och fiskolja. Ånga tillförs i en serie på varandra följande kärl, som vart och ett har lägre temperatur och lägre tryck än det föregående.

Tabell 1.8

Miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEPL) för specifik nettoenergiförbrukning i anläggningar som bearbetar animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter

Typ av anläggning/process(er)	Enhet	Specifik nettoenergiförbrukning (årsmedelvärde)
Konvertering, utsmältning av fett, bearbetning av blod och/eller fjädrar	kWh/ton råvara	120 –910
Produktion av fiskmjöl och fiskolja		420 –710
Framställning av gelatin		1 380 –2 500 (40)

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 6.

1.3.2 Vattenförbrukning och generering av avloppsvatten

De miljöprestandanivåer för specifika utsläpp av avloppsvatten som anges nedan är kopplade till de allmänna BAT-slutsatserna som anges i avsnitt 1.1.4.

Tabell 1.9

Miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEPL) för specifika utsläpp av avloppsvatten

Typ av anläggning/process(er)	Enhet	Specifikt utsläpp av avloppsvatten (årsmedelvärde)
Konvertering, utsmältning av fett, bearbetning av blod och/eller fjädrar	m3/ton råvara	0,2 –1,55
Produktion av fiskmjöl och fiskolja		0,20 –1,25 (41)
Framställning av gelatin		16,5 –27 (42)

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 6.

1.3.3 Utsläpp till luft

BAT 25.

För att minska utsläppen till luft av organiska föreningar och illaluktande föreningar, däribland H2S och NH3, är bästa tillgängliga teknik att använda en eller en kombination av de tekniker som anges nedan.

Teknik		Beskrivning
a.	Kondensation	Se avsnitt 1.4.2. Tekniken används tillsammans med en eller en kombination av teknikerna b–g för behandling av icke kondenserbara gaser.
b.	Adsorption	Se avsnitt 1.4.2.
c.	Biofilter
d.	Förbränning i ångpanna av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser
e.	Termisk oxidation
f.	Våtskrubber
g.	Bioskrubber

Tabell 1.10

Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för kanaliserade utsläpp till luft av lukt, organiska föreningar, NH3 och H2S från konvertering, utsmältning av fett, bearbetning av blod och/eller fjädrar

Ämne/parameter	Enhet	BAT-AEL
Luktkoncentration	ouE/m3	200 –1 100 (43) (44)
TVOC	mg C/Nm3	0,5 –16
NH3	mg/Nm3	0,1 –4 (45)
H2S	mg/Nm3	< 0,1 –1 (46)

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 8.

Tabell 1.11

Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för kanaliserade utsläpp till luft av lukt, organiska föreningar och NH3 från produktion av fiskmjöl och fiskolja

Ämne/parameter	Enhet	BAT-AEL
Luktkoncentration	ouE/m3	400 –3 500 (47)
TVOC (48)	mg C/Nm3	1 –14
NH3 (48)	mg/Nm3	0,1 –7

Tillhörande övervakning beskrivs i BAT 8.

1.4 Beskrivning av tekniker

1.4.1 Utsläpp till vatten

Teknik	Beskrivning
Aktivslamprocess	En biologisk process där mikroorganismerna hålls suspenderade i avloppsvattnet och hela blandningen luftas mekaniskt. Den aktiva slamblandningen skickas till en separeringsanläggning varifrån slammet återvinns till luftningstanken.
Aerob bassäng	En grund markbaserad bassäng för biologisk rening av avloppsvatten, där innehållet regelbundet blandas så att syre kan tränga in i vätskan genom atmosfärisk diffusion.
Anaerob kontaktprocess	En anaerob process där avloppsvattnet blandas med återvunnet slam och sedan rötas i en sluten reaktor. Blandningen av vatten och slam separeras externt.
Kemisk oxidation (t.ex. med ozon)	Kemisk oxidation innebär omvandling av föroreningar med hjälp av andra kemiska oxidationsmedel än syre/luft eller bakterier till liknande men mindre skadliga eller farliga föreningar och/eller till kortkedjiga ämnen som är mer lättnedbrytbara eller biologiskt nedbrytbara organiska komponenter. Ozon är ett exempel på ett kemiskt oxidationsmedel som används.
Koagulering och flockning	Koagulering och flockning används för att avskilja suspenderat fast material från avloppsvatten och görs ofta i flera steg. Koagulering utförs genom att koaguleringsmedel med en laddning som är motsatt den hos det suspenderade materialet tillsätts. Flockning utförs genom tillsats av polymerer, så att kollisioner mellan mikroflockpartiklar får dem att slås samman till större flockar.
Utjämning	Balansering av flöden och föroreningsbelastningar genom användning av tankar eller andra hanteringstekniker.
Biologisk fosforavskiljning (EBPR)	En kombination av aerob och anaerob behandling för att selektivt främja polyfosfatackumulerande mikroorganismer i det aktiva slammets bakterieflora. Dessa mikroorganismer tar upp mer fosfor än vad som krävs för normal tillväxt.
Filtrering	Avskiljning av fast material från avloppsvatten genom att vattnet får passera ett poröst medium, till exempel sandfiltrering, mikrofiltrering och ultrafiltrering.
Flotation	Avskiljning av fasta eller vätskeformiga partiklar från avloppsvatten genom att låta dem fångas upp av små gasbubblor, vanligtvis av luft. De flytande partiklarna samlas på vattenytan och fångas upp med skimmers.
Membranbioreaktor	En kombination av rening med aktivt slam och membranfiltrering. Två varianter används: a) en extern återcirkulationsslinga mellan tanken med aktivt slam och membranmodulen, och b) nedsänkning av membranmodulen i den luftade tanken med aktivt slam, där avloppsvattnet filtreras genom ett membran bestående av ihåliga fibrer och där biomassan blir kvar i tanken.
Neutralisering	Justering av avloppsvattnets pH-värde till en neutral nivå (ungefär 7) genom tillsats av kemikalier. Natriumhydroxid (NaOH) eller kalciumhydroxid (Ca(OH)2) används generellt för att höja pH-värdet, medan svavelsyra (H2SO4), saltsyra (HCl) eller koldioxid (CO2) generellt används för att sänka pH-värdet. Vissa ämnen kan fällas ut vid neutralisering.
Nitrifikation och/eller denitrifikation	En process i två steg som vanligtvis ingår i biologiska avloppsreningsanläggningar. Det första steget är den aeroba nitrifikationen där mikroorganismer oxiderar ammonium (NH4 +) till mellanprodukten nitrit (NO2 -), som därefter oxideras vidare till nitrat (NO3 -). I det efterföljande anoxiska denitrifikationssteget reducerar mikroorganismer nitratet till kvävgas på kemisk väg.
Fosforåtervinning i form av struvit	Fosfor i avloppsvattenflöden återvinns genom utfällning i form av struvit (magnesiumammoniumfosfat).
Fällning	Lösta förorenande ämnen omvandlas till olösliga föreningar genom tillsats av fällningsmedel. De fasta utfällningar som bildas separeras sedan genom sedimentering, flotation med användning av luft eller filtrering. Flervärda metalljoner (till exempel kalcium, aluminium eller järn) används för fosforutfällning.
Sedimentering	Avskiljning av suspenderade partiklar genom fällning till följd av gravitationens inverkan.

1.4.2 Utsläpp till luft

Teknik	Beskrivning
Adsorption	Organiska föreningar avlägsnas från ett avgasflöde genom att de fastnar på en fast yta (vanligtvis aktivt kol).
Påsfilter	Påsfilter, ofta kallade textilfilter, är tillverkade av poröst vävd eller filtad duk genom vilken gaser får passera för att avlägsna partiklar. Vid användning av påsfilter måste ett textilmaterial väljas som är lämpligt för avgasernas egenskaper och den maximala drifttemperaturen.
Biofilter	Avgasflödet passerar genom en bädd av organiskt material (t.ex. torv, ljung, kompost, rotflis, bark, barrvedsflis eller olika kombinationer av dessa) eller något inert material (t.ex. lera, aktivt kol eller polyuretan), där det biologiskt oxideras av naturligt förekommande mikroorganismer till koldioxid, vatten, oorganiska salter och biomassa. Ett biofilter utformas med hänsyn till typen (eller typerna) av inkommande avgasflöde. Ett lämpligt bäddmaterial, t.ex. med avseende på vattenhållande förmåga, skrymdensitet, porositet och strukturell integritet, väljs. Det är även viktigt att ha en lämplig höjd och ytarea på filterbädden, Biofiltret ansluts till ett lämpligt ventilations- och luftcirkulationssystem, för att säkerställa en likformig luftfördelning genom hela bädden och en lämplig uppehållstid för avgaserna inuti bädden. Biofilter kan delas upp i öppna biofilter och inneslutna biofilter.
Bioskrubber	Ett torn packat med inert fyllmaterial som normalt kontinuerligt fuktas genom duschning. Luftföroreningar tas upp i vätskefasen och bryts efter hand ned av mikroorganismer på filterelementen.
Förbränning i ångpanna av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser	Illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser, förbränns i en ångpanna i anläggningen.
Kondensation	Avlägsnande av ångor av organiska eller oorganiska föreningar från processavgasflöden eller avgasflöden genom att sänka temperaturen under daggpunkten så att ångorna omvandlas till vätska.
Termisk oxidation	Oxidation av brännbara gaser och luktämnen i ett avgasflöde genom att en blandning av föroreningar och luft eller syrgas värms upp över självantändningspunkten i en förbränningskammare, varpå temperaturen hålls hög tillräckligt länge för att gaserna ska förbrännas fullständigt till koldioxid och vatten.
Våtskrubber	Avlägsnande av gasformiga eller partikelformiga föroreningar från ett gasflöde genom massöverföring till ett vätskeformigt lösningsmedel, ofta vatten eller en vattenlösning. Det kan även förekomma en kemisk reaktion (t.ex. i en syraskrubber eller en alkalisk skrubber). I vissa fall kan föreningarna återvinnas från lösningsmedlet.

1.4.3 Användning av köldmedier

Hanteringsplan för kylning

En hanteringsplan för kylning ingår i miljöledningssystemet (se BAT 1) och innefattar följande:

—	Övervakning av kylsystemets energiförbrukning (se BAT 6).

—	Operativa åtgärder, t.ex. inspektion och underhåll av utrustning, stängning av dörrar när så är möjligt, drift av utrustningen av erfaren personal.

—	Övervakning av köldmediaförluster (se BAT 6)

(1) Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 av den 25 november 2015 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar (EUT L 313, 28.11.2015, s. 1).

(3) Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

(4) EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(6) För varje parameter där en provtagning/mätning om 30 minuter är olämplig på grund av begränsningar för provtagning eller analys kan en mer representativ metod för provtagning/mätning användas (t.ex. för luktkoncentrationen).

(001) Vid satsvisa utsläpp som sker mer sällan än den lägsta övervakningsfrekvensen, ska övervakningen utföras en gång per sats.

(002) Vid indirekt utsläpp kan övervakningsfrekvensen minskas till en gång per år för Cu och Zn och var sjätte månad för AOX och Cl om avloppsreningsanläggningen nedströms är utformad och utrustad på lämpligt sätt för att minska de aktuella föroreningarna.

(003) Övervakning är endast aktuellt om ämnet/parametern i fråga identifieras som relevant i avloppsvattenflödet enligt förteckningen över input och output som nämns i BAT 2.

(004) Den lägsta övervakningsfrekvensen kan minskas till en gång var sjätte månad om det kan visas att utsläppsnivåerna är tillräckligt stabila.

(005) Övervakning är endast aktuellt vid direkt utsläpp.

(006) Antingen COD eller TOC övervakas. TOC-övervakning bör väljas i första hand eftersom denna övervakning inte kräver användning av mycket giftiga föreningar.

(007) Den lägsta övervakningsfrekvensen kan minskas till en gång per månad om det kan visas att utsläppsnivåerna är tillräckligt stabila.

(7) Mätningarna utförs, i den mån det är möjligt, vid högsta förväntade utsläppsnivå under normala driftförhållanden.

(8) Övervakning är endast tillämpligt om H2S identifieras som relevant i avgasflödet på grundval av förteckningen över input och output som anges i BAT 2.

(9) Detta inbegriper förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser.

(10) Övervakning är endast tillämpligt om lukt identifieras som relevant i avgasflödet på grundval av förteckningen över input och output som anges i BAT 2.

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(12) Beskrivningar av teknikerna finns i avsnitt 1.4.1.

(13) Medelvärdesperioderna är definierade under Allmänna överväganden.

(14) Inga BAT-AEL-värden gäller för biokemisk syreförbrukning (BOD). Som en vägledning är årsmedelvärdet för BOD5-nivån i utflödet från en biologisk avloppsreningsanläggning normalt ≤ 20 mg/l.

(15) Antingen BAT-AEL för COD eller BAT-AEL för TOC tillämpas. BAT-AEL för TOC bör väljas i första hand eftersom TOC-övervakning inte kräver användning av mycket giftiga föreningar.

(16) Den övre änden av BAT-AEL-intervallet får vara högre och upp till 120 mg/l för anläggningar som bearbetar animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter endast om reningsgraden för COD är ≥ 95 % som årsmedelvärde eller som ett medelvärde under produktionsperioden.

(17) BAT-AEL-intervallet är eventuellt inte tillämpligt för utsläpp av havsvatten från produktion av fiskmjöl och fiskolja.

(18) Den övre änden av BAT-AEL-intervallet får vara högre och upp till 40 mg/l för anläggningar som bearbetar animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter endast om reningsgraden för TOC är ≥ 95 % som årsmedelvärde eller som ett medelvärde under produktionsperioden.

(19) Den nedre änden av BAT-AEL-intervallet uppnås normalt vid användning av filtrering (t.ex. sandfiltrering, mikrofiltrering, ultrafiltrering).

(20) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet får vara högre och upp till 40 mg/l vid framställning av gelatin.

(21) BAT-AEL-värdet är eventuellt inte tillämpligt när avloppsvattnets temperatur är låg (t.ex. under 12 °C) under längre perioder.

(22) Den övre änden av BAT-AEL-intervallet får vara högre och upp till 40 mg/l för anläggningar som bearbetar animaliska biprodukter och/eller ätbara samprodukter endast om reningsgraden för totalkväve är ≥ 90 % som årsmedelvärde eller som ett medelvärde under produktionsperioden.

(23) BAT-AEL-värdet är endast tillämpligt om ämnet/parametern i fråga identifieras som relevant i avloppsvattenflödet enligt förteckningen över input och output som nämns i BAT 2.

(24) BAT-AEL-värdet gäller endast slakterier.

(25) Medelvärdesperioderna är definierade under Allmänna överväganden.

(26) BAT-AEL-värdena är eventuellt inte tillämpliga om en avloppsreningsanläggning nedströms är utformad och tillräckligt utrustad för att rena de aktuella föroreningarna, förutsatt att detta inte leder till en högre föroreningsnivå i miljön.

(27) BAT-AEL-värdet är endast tillämpligt om ämnet/parametern i fråga identifieras som relevant i avloppsvattenflödet enligt förteckningen över input och output som nämns i BAT 2.

(28) BAT-AEL-värdet gäller endast slakterier.

(29) BAT-AEL-intervallet gäller endast vid användning av uteslutande naturgas som bränsle.

(30) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet får vara högre och upp till 350 mg/Nm3 för rekuperativ termisk oxidation.

(31) Antingen BAT-AEPL uttryckt i kWh/ton slaktkroppar eller BAT-AEPL uttryckt i kWh/djur tillämpas.

(32) BAT-AEPL-värdena avser uteslutande slakt av djuren i fråga.

(33) Den övre änden av BAT-AEPL-intervallet kan vara högre och upp till 415 kWh/ton slaktkroppar om den specifika nettoenergiförbrukningen inbegriper energi som förbrukas genom FDM-verksamhet.

(34) Den övre änden av BAT-AEPL-intervallet kan vara högre och upp till 150 kWh/djur om den specifika nettoenergiförbrukningen inbegriper energi som förbrukas genom FDM-verksamhet.

(35) BAT-AEPL-intervallet är eventuellt inte tillämpligt på anläggningar som producerar mer än 50 % halvfabrikat (dvs. köttprodukter som bearbetats mer än bara enkel styckning, t.ex. marinerade produkter, korv) som andel av FDM-produkternas totala vikt.

(36) Antingen BAT-AEPL uttryckt i m3/ton slaktkroppar eller BAT-AEPL uttryckt i m3/djur tillämpas.

(37) BAT-AEPL-värdena avser uteslutande slakt av djuren i fråga.

(38) Den övre änden av BAT-AEPL-intervallet kan vara högre och upp till 5.25 m3/ton slaktkroppar om det specifika utsläppet av avloppsvatten inbegriper vatten som används genom FDM-verksamhet.

(39) Den övre änden av BAT-AEPL-intervallet kan vara högre och upp till 2.45 m3/djur om det specifika utsläppet av avloppsvatten inbegriper vatten som används genom FDM-verksamhet.

(40) BAT-AEPL gäller för anläggningar som uteslutande använder svinhudar som råmaterial.

(41) BAT-AEPL-intervallet är eventuellt inte tillämpligt för utsläpp av havsvatten från produktion av fiskmjöl och fiskolja.

(42) BAT-AEPL gäller för anläggningar som uteslutande använder svinhudar som råmaterial.

(43) BAT-AEL-intervallet är eventuellt inte tillämpligt vid förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser om båda följande villkor är uppfyllda:

—	Förbränningstemperaturen är tillräckligt hög (vanligtvis i intervallet 750–850 °C) med tillräcklig uppehållstid (vanligtvis 1–2 sekunder).

—	Luktreningsgraden är ≥ 99 % eller, som ett alternativ, om processlukten inte är märkbar i de behandlade avgaserna.

(44) I fråga om andra reningstekniker än förbränning av illaluktande gaser kan den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet vara högre och upp till 3 000 ouE/m3 om reningsgraden är ≥ 92 % eller, som ett alternativ, om processlukten inte är märkbar i de behandlade avgaserna.

(45) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet kan vara högre och upp till 7 mg/Nm3 vid förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser.

(46) BAT-AEL-intervallet är endast tillämpligt om H2S identifieras som relevant i avgasflödet på grundval av förteckningen över input och output som anges i BAT 2.

(47) BAT-AEL-intervallet är eventuellt inte tillämpligt vid förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser om båda följande villkor är uppfyllda:

—	Förbränningstemperaturen är tillräckligt hög (vanligtvis i intervallet 750–850 °C) med tillräcklig uppehållstid (vanligtvis 1–2 sekunder).

—	Luktreningsgraden är ≥ 99 % eller, som ett alternativ, om processlukten inte är märkbar i de behandlade avgaserna.

(48) BAT-AEL-värdet gäller endast vid förbränning (t.ex. genom termisk oxidation eller i ångpannor) av illaluktande gaser, inklusive icke kondenserbara gaser.