(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 (2) inrättades Eurojust, och däri fastställs dess uppgifter och behörighet.

(2)

I rådets beslut 2005/671/RIF (3) anges att det är väsentligt att de berörda avdelningarna har tillgång till så fullständig och aktuell information som möjligt för att man ska kunna bekämpa terrorism. Det beslutet ålägger medlemsstaternas behöriga myndigheter att förse Eurojust med information om lagföring och fällande domar för terroristbrott som påverkar eller kan påverka minst två medlemsstater.

(3)

Inkonsekvenser i tolkningen av beslut 2005/671/RIF resulterar i vissa fall i att information inte delas i tid, att information över huvud taget inte delas, eller att inte all relevant information delas. Eurojust behöver få tillräcklig information för att kunna identifiera kopplingar mellan gränsöverskridande utredningar.

(4)

Att bistå medlemsstaternas behöriga myndigheter med att säkerställa bästa möjliga samordning av utredningar och lagföring, inbegripet identifiering av kopplingar mellan sådana utredningar och sådan lagföring, är en viktig uppgift för Eurojust enligt förordning (EU) 2018/1727. Den förordningen gör det möjligt för Eurojust att tillämpa en mer proaktiv strategi och att tillhandahålla bättre tjänster till medlemsstaterna, till exempel genom att föreslå inledande av utredningar och identifiera samordningsbehov, ärenden som potentiellt åsidosätter principen om ne bis in idem och luckor i lagföringen.

(5)

I september 2019 inrättade Eurojust det europeiska rättsliga terrorismbekämpningsregistret på grundval av beslut 2005/671/RIF med det särskilda målet att identifiera potentiella kopplingar mellan rättsliga förfaranden mot personer som misstänks för terroristbrott och eventuella samordningsbehov till följd av sådana kopplingar.

(6)

Det europeiska rättsliga terrorismbekämpningsregistret inrättades efter det att förordning (EU) 2018/1727 antagits och följaktligen är det registret inte väl integrerat i Eurojusts tekniska infrastruktur, och förordning (EU) 2018/1727 hänvisar inte heller till det registret. Det är därför nödvändigt att åtgärda den situationen.

(7)

För att verkningsfullt kunna bekämpa terrorism är det avgörande att ha ett effektivt utbyte av information mellan behöriga nationella myndigheter och unionsbyråer för att utreda eller lagföra terroristbrott. Det är väsentligt att ha så fullständig och aktuell information som möjligt.

(8)

Terroristorganisationer är i allt högre grad inblandade i andra former av allvarlig brottslighet och är ofta en del av organiserade nätverk. Sådan inblandning gäller allvarlig brottslighet såsom människohandel, olaglig narkotikahandel, ekonomisk brottslighet och penningtvätt. Det är nödvändigt att samköra rättsliga förfaranden som rör sådana allvarliga brott.

(9)

För att Eurojust ska kunna identifiera kopplingar mellan gränsöverskridande rättsliga förfaranden mot personer som misstänks för terroristbrott samt kopplingar mellan rättsliga förfaranden mot personer som misstänks för terroristbrott och information som behandlas i Eurojust i samband med andra fall av allvarlig brottslighet, är det viktigt att Eurojust så snabbt som möjligt, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i denna förordning, får den information från de behöriga nationella myndigheterna som krävs för att kunna identifiera dessa kopplingar genom samkörningar.

(10)

För att tillhandahålla uppgifter till Eurojust behöver de behöriga nationella myndigheterna veta exakt vilken typ av information de är skyldiga att överföra, i vilket skede av de nationella brottmålsförfarandena och i vilka ärenden. De behöriga nationella myndigheterna bör överföra information till Eurojust på ett strukturerat, organiserat, systematiskt och halvautomatiserat sätt. Ett halvautomatiserat sätt är ett sätt där det läge som används för att överföra information delvis är automatiserat och delvis sker manuellt. Det överföringssättet väntas medföra en markant ökning av kvaliteten och relevansen hos den information som Eurojust får.

(11)

Delning, lagring och samkörning av uppgifter kommer att avsevärt öka den mängd uppgifter som behandlas av Eurojust. Dessa delar bör beaktas vid fastställandet, inom befintliga förfaranden och ramar, av de ekonomiska, mänskliga och tekniska resurser som Eurojust behöver.

(12)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 (4), såsom det har införlivats med nationell rätt, är referenspunkten för behöriga nationella myndigheter vad gäller rekvisit för terroristbrott.

(13)

Det är avgörande att utbyta tillförlitliga identifieringsuppgifter för att Eurojust ska kunna identifiera kopplingar mellan terrorismutredningar och rättsliga förfaranden mot personer som är misstänkta för terroristbrott. Det är också avgörande för Eurojust att inneha och lagra en uppsättning uppgifter som säkerställer att enskilda personer som är föremål för sådana terroristutredningar eller rättsliga förfaranden kan identifieras på ett tillförlitligt sätt. Användningen av biometriska uppgifter är därför viktig, med tanke på osäkerheten kring alfanumeriska uppgifter, särskilt för tredjelandsmedborgare samt det faktum att misstänkta personer i vissa fall använder falska eller dubbla identiteter och att biometriska uppgifter ofta utgör den enda kopplingen till misstänkta under utredningsfasen. Om de behöriga nationella myndigheterna, i enlighet med nationell rätt avseende straffrättsliga förfaranden eller processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden, lagrar och samlar in biometriska uppgifter och får överföra dem, bör dessa myndigheter därför kunna utbyta sådana uppgifter, om de finns tillgängliga, med Eurojust. På grund av biometriska uppgifters känsliga karaktär, och på grund av den inverkan behandling av biometriska uppgifter har på rätten till respekt för privatlivet och familjelivet och till skydd av personuppgifter, som fastslås i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bör sådana uppgifter överföras på ett sätt som strikt överensstämmer med principerna om nödvändighet, proportionalitet och ändamålsbegränsning samt endast i syfte att identifiera enskilda personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden avseende terroristbrott.

(14)

Eftersom information om befintliga kopplingar till andra rättsliga förfaranden är mest användbar i ett tidigt skede av utredningen är det nödvändigt att de behöriga nationella myndigheterna lämnar information till Eurojust så snart ärendet hänskjuts till en rättslig myndighet i enlighet med nationell rätt. Ett ärende bör anses ha hänskjutits till en rättslig myndighet om, till exempel, den rättsliga myndigheten informeras om en pågående utredning, godkänner eller beordrar en utredningsåtgärd eller beslutar att väcka åtal, beroende på tillämplig nationell rätt. Om en behörig nationell myndighet redan känner till kopplingar mellan straffrättsliga förfaranden i sin medlemsstat och straffrättsliga förfaranden i en annan medlemsstat bör den informera Eurojust om detta.

(15)

Med tanke på att en rättslig myndighet i vissa medlemsstaters rättsliga traditioner och system inte övervakar utredningar utan endast involveras i senare skeden av förfarandena, bör denna förordning inte hindra behöriga nationella myndigheter från att lämna information om terrorismutredningar till sina nationella medlemmar i ett tidigare skede i enlighet med sin nationella rätt.

(16)

För att säkerställa att uppgifterna i det europeiska rättsliga terrorismbekämpningsregistret är korrekta, för att identifiera kopplingar eller fastställa en misstänkt persons identitet så tidigt som möjligt i en utredning och för att säkerställa att tidsfrister respekteras, bör de behöriga nationella myndigheterna uppdatera den information som de har lämnat. Sådana uppdateringar bör omfatta ny information om den person som är föremål för utredning, rättsliga avgöranden såsom tillfälligt frihetsberövande, inledande av domstolsförfaranden, frikännanden och lagakraftvunna beslut om att inte lagföra samt framställningar om rättsligt samarbete eller identifierade kopplingar till andra jurisdiktioner.

(17)

De behöriga nationella myndigheterna bör inte vara skyldiga att dela informationen om terroristbrott med Eurojust så tidigt som möjligt om detta skulle äventyra pågående utredningar eller en enskild persons säkerhet eller strida mot väsentliga säkerhetsintressen i den berörda medlemsstaten. Sådana undantag från skyldigheten att dela information bör endast tillämpas under exceptionella omständigheter och från fall till fall. Vid övervägande av huruvida undantag bör göras från den skyldigheten bör de behöriga nationella myndigheterna ta vederbörlig hänsyn till det faktum att Eurojust behandlar den information som lämnas av sådana myndigheter i enlighet med unionsrätten om dataskydd, och till de rättsliga förfarandenas konfidentialitet.

(18)

För utbyte av känsliga uppgifter mellan behöriga nationella myndigheter och Eurojust och för behandling av sådana uppgifter bör säkra kommunikationskanaler användas, såsom ett decentraliserat it-system eller den säkra telekommunikationsförbindelse som avses i rådets beslut 2008/976/RIF (5), för att skydda sådana uppgifter mot obehörigt röjande och cyberattacker. Sådan användning bör inte påverka den framtida tekniska utvecklingen.

(19)

För att data ska kunna utbytas på ett säkert sätt och för att integriteten i kommunikationen och datautbytet ska kunna skyddas bör ärendehanteringssystemet vara anslutet till säkra kommunikationskanaler och uppfylla höga cybersäkerhetsstandarder. Sådana säkra kommunikationskanaler kan också användas för att ansluta ärendehanteringssystemet till andra unionsinformationssystem i den mån som de rättsakter som inrättar dessa system ger Eurojust åtkomst.

(20)

Det decentraliserade it-systemet bör möjliggöra säkert datautbyte mellan behöriga nationella myndigheter och Eurojust, utan att någon unionsinstitution, något unionsorgan eller någon unionsbyrå är involverad i sådana utbytens innehåll. Det decentraliserade it-systemet bör bestå av medlemsstaternas och Eurojusts it-back-end-system som är sammankopplade genom driftskompatibla åtkomstpunkter. Åtkomstpunkterna i det decentraliserade it-systemet bör baseras på e-Codex.

(21)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller inrättandet och användningen av det decentraliserade it-systemet för de ärenden som omfattas av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(22)

Överföringen av ostrukturerade data nödvändiggör manuellt ingripande, skapar ytterligare administrativa bördor och minskar kvaliteten på resultaten av samkörningar. Därför bör behöriga nationella myndigheter överföra uppgifter på ett strukturerat sätt, samtidigt som de efterlever minimikrav på interoperabilitet såsom de definieras i den europeiska interoperabilitetsram som avses i meddelandet från kommissionen av den 23 mars 2017 med titeln Europeisk interoperabilitetsram – genomförandestrategi. Dessutom bör överföringen av uppgifter automatiseras så mycket som möjligt för att minska den administrativa bördan för behöriga nationella myndigheter och för att säkerställa att nödvändiga uppgifter tillhandahålls regelbundet och snabbt.

(23)

Ett moderniserat ärendehanteringssystem är nödvändigt för att Eurojust ska kunna behandla känsliga personuppgifter på ett säkert sätt. Det nya systemet behöver integrera och möjliggöra funktionerna i det europeiska rättsliga terrorismbekämpningsregistret och förbättra Eurojusts förmåga att identifiera kopplingar samtidigt som befintliga mekanismer på nationell nivå och unionsnivå som regel utnyttjas fullt ut för att jämföra biometriska uppgifter.

(24)

Det är viktigt att upprätthålla de nationella medlemmarnas kontroll över och ansvar för de uppgifter som de får från de behöriga nationella myndigheterna. Inga operativa personuppgifter bör automatiskt delas med en annan medlemsstat. Operativa personuppgifter bör endast delas i den mån som behöriga nationella myndigheter tillåter utbytet av uppgifter. För att digitalisera och påskynda uppföljningen av potentiella kopplingar och samtidigt säkerställa full kontroll över uppgifterna bör hanteringskoder införas.

(25)

Dagens terrorism samt allvarlig och organiserad brottslighet är mycket dynamiska och globaliserade företeelser, som ofta berör två eller flera medlemsstater. Även om terrorismen redan tidigare hade ett starkt transnationellt inslag innebär användningen av och tillgången till elektronisk kommunikation att det transnationella samarbetet mellan terroristbrottslingar har ökat betydligt. Det kan hända att man inte känner till terroristbrottets transnationella karaktär vid den tidpunkt då ärendet hänskjuts till en rättslig myndighet, men det kan komma att upptäckas under en samkörning av uppgifter av Eurojust. Följaktligen krävs det vid utredning eller lagföring av terroristbrott samordning och samarbete mellan åklagarmyndigheter eller lagföring på gemensamma grunder, i enlighet med artikel 85 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Information om terrorismärenden bör därför i tid utbytas med Eurojust, såvida inte de särskilda omständigheterna i ärendet tydligt visar att den är av rent nationell karaktär.

(26)

Utredningar och lagföring i terrorismärenden hindras ofta av bristen på informationsutbyte mellan nationella utrednings- och åklagarmyndigheter. För att kunna dubbelkontrollera nya terroristutredningar mot tidigare utredningar och identifiera potentiella kopplingar är det nödvändigt att säkerställa att lagringsperioden för uppgifter om eventuella tidigare utredningar och fällande domar är adekvat för operativ verksamhet. Det är därför nödvändigt att förlänga tidsfristerna för lagring av uppgifter i det europeiska rättsliga terrorismbekämpningsregistret.

(27)

Möjligheten att samköra nya terroristutredningar mot tidigare utredningar kan identifiera potentiella kopplingar och medföra ett behov av samarbete. Sådana samkörningar kan visa att en person som är misstänkt eller lagförs i ett pågående ärende i en medlemsstat har misstänkts eller lagförts i ett ärende som avslutats i en annan medlemsstat. De kan också identifiera kopplingar mellan pågående utredningar eller lagföring som annars kunde ha dolts. Detta är fallet även om tidigare utredningar avslutats genom frikännande eller ett lagakraftvunnet beslut om att inte lagföra. Det är därför nödvändigt att i lämpliga fall lagra uppgifter om eventuella tidigare utredningar, inte bara om fällande domar.

(28)

Det är nödvändigt att säkerställa att uppgifter från utredningar som avslutats genom ett frikännande eller genom ett lagakraftvunnet beslut om att inte lagföra endast behandlas i lagföringssyfte. Sådana uppgifter får inte användas för andra syften än att identifiera kopplingar till pågående utredningar och lagföring och att stödja dessa utredningar och denna lagföring. Om inte den behöriga nationella myndigheten beslutar något annat bör Eurojust från fall till fall kunna fortsätta att behandla sådana operativa uppgifter. Om den behöriga nationella myndigheten, efter det att beslutet om frikännande eller om att inte lagföra vunnit laga kraft, beslutar att det inte är nödvändigt att behandla uppgifter om frikända eller icke-lagförda personer, inklusive på grund av ärendets särdrag eller skälen för frikännande eller för att inte väcka åtal, bör dessa uppgifter raderas.

(29)

Eurojust har ingått tolv samarbetsavtal med tredjeländer, vilket möjliggör överföring av operativa personuppgifter till och utstationering av sambandsåklagare från tredjeland vid Eurojust. Dessutom möjliggörs utstationering av en sambandsåklagare genom handels- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (7). I mars 2021 gav rådet kommissionen mandat att förhandla fram samarbetsavtal mellan Eurojust och ytterligare 13 tredjestater, nämligen Algeriet, Argentina, Armenien, Bosnien och Hercegovina, Brasilien, Colombia, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien och Turkiet.

(30)

Förordning (EU) 2018/1727 utgör en rättslig grund för samarbetet och utbytet av uppgifter med tredjeländer, men den innehåller inga regler om de formella och tekniska aspekterna av samarbetet med sambandsåklagare från tredjeländer som utstationerats vid Eurojust, särskilt vad gäller deras tillgång till ärendehanteringssystemet. Av rättssäkerhetsskäl bör förordning (EU) 2018/1727 föreskriva en uttrycklig rättslig grund för samarbetet mellan Eurojust och sambandsåklagarna från tredjeländer och för deras tillgång till ärendehanteringssystemet. Eurojust bör införa lämpliga skyddsåtgärder och säkerhetsåtgärder för att skydda uppgifter och grundläggande rättigheter genom det uppdaterade tekniska upplägget och de strikta interna reglerna.

(31)

Vid behandling av operativa personuppgifter i enlighet med denna förordning bör Eurojust säkerställa en hög dataskyddsnivå. När det gäller behandling av operativa personuppgifter omfattas Eurojust av artikel 3 och kapitel IX i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (8) samt av de särskilda regler om behandling av operativa personuppgifter som föreskrivs i förordning (EU) 2018/1727, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/838 (9) och den här förordningen. Dessa bestämmelser är tillämpliga på behandling av alla operativa personuppgifter som behandlas av Eurojust. De gäller särskilt alla operativa personuppgifter som behandlas i ärendehanteringssystemet, oavsett om de behandlas av nationella medlemmar, nationella kontaktpersoner, sambandsåklagare eller andra behöriga personer i enlighet med förordning (EU) 2018/1727.

(32)

Beslut om huruvida och hur Eurojust bör stödja samordningen och samarbetet mellan utredande myndigheter och åklagarmyndigheter bör endast fattas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, med förbehåll för tillämplig nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, inbegripet konventioner eller andra internationella avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

(33)

Av rättssäkerhetsskäl bör förhållandet när det gäller informationsutbytet mellan behöriga nationella myndigheter om terrorismärenden och Eurojust enligt beslut 2005/671/RIF och enligt förordning (EU) 2018/1727 klargöras. De relevanta bestämmelserna bör därför utgå ur beslut 2005/671/RIF och bör läggas till i förordning (EU) 2018/1727.

(34)

Vissa behöriga nationella myndigheter är redan anslutna till den säkra telekommunikationsförbindelse som avses i artikel 9 i beslut 2008/976/RIF, men många behöriga nationella myndigheter är ännu inte anslutna till den säkra telekommunikationsförbindelsen eller till säkra kommunikationskanaler. För att säkerställa att medlemsstaterna har tillräckligt med tid för att tillhandahålla en sådan förbindelse till de behöriga nationella myndigheterna bör en övergångsperiod för genomförande beviljas.

(35)

I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(36)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(37)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 26 januari 2022.

1.

Artikel 3.5 ska ersättas med följande:

2.

Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

4.

Följande artikel ska införas:

(*1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).” "

5.

Följande artiklar ska införas:

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/850 av den 30 maj 2022 om ett datoriserat system för gränsöverskridande elektroniskt utbyte av uppgifter på området civil- och straffrättsligt samarbete (e-Codex-systemet) och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 (EUT L 150, 1.6.2022, s. 1)."

(*3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).” "

6.

Artiklarna 23, 24 och 25 ska ersättas med följande:

(*4)  Rådets beslut 2008/976/RIF av den 16 december 2008 om det europeiska rättsliga nätverket (EUT L 348, 24.12.2008, s. 130).” "

7.

Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

9.

Följande artikel ska införas:

10.

I artikel 80 ska följande punkter läggas till:

11.

Följande bilaga ska läggas till:

1.

I artikel 1 ska led c utgå.

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt: