(1)

Enligt artikel 7.11 i förordning (EU) nr 909/2014 är sanktionsavgiftssystemet inte tillämpligt på ansvariga deltagare som är centrala motparter.

(2)

I nu gällande artikel 19 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1229 (2) föreskrivs en särskild mekanism för insamling och fördelning av sanktionsavgifter (sanktionsmekanism) för att säkerställa att sanktionsavgifter inte tas ut från centrala motparter vid utebliven avveckling av clearade transaktioner där centrala motparter trätt in mellan motparterna.

(3)

På grund av de många parter som är inblandade medför emellertid centrala motparters tillämpning av sanktionsmekanismen operativa risker, teknisk komplexitet och kostnader i samband med förfarandet för insamling och fördelning av sanktionsavgifter för utebliven avveckling av clearade transaktioner. Sanktionsavgifter för utebliven avveckling av clearade transaktioner kan till fullo beräknas, tillämpas, samlas in och fördelas av värdepapperscentraler, vad gäller alla deltagare som är angivna i centrala motparters avvecklingsinstruktioner, i enlighet med artiklarna 16, 17 och 18 i delegerad förordning (EU) 2018/1229 på samma sätt som sker i fråga om sanktionsavgifter för utebliven avveckling av ej clearade transaktioner.

(4)

Enligt artikel 2.19 i förordning (EU) nr 909/2014 kan deltagare vara institut, centrala motparter, avvecklingsagenter, clearingorganisationer, systemoperatörer eller clearingmedlemmar i en central motpart.

(5)

För att underlätta beräkning, insamling och fördelning av sanktionsavgifter för misslyckade avvecklingsinstruktioner avseende clearade transaktioner som inlämnats av centrala motparter och samtidigt minska riskerna och kostnaderna för detta förfarande bör värdepapperscentraler i enlighet med artiklarna 16, 17 och 18 i delegerad förordning (EU) 2018/1229 beräkna sanktionsavgifterna för avvecklingsinstruktioner som inlämnats av centrala motparter avseende clearade transaktioner, samt samla in dessa avgifter från, och fördela dem mellan, sina relevanta deltagare.

(6)

I fall där centrala motparter har trätt in mellan motparterna kommer nettobeloppet av de sanktionsavgifter som värdepapperscentraler måste samla in och fördela avseende en central motparts avvecklingsinstruktioner i normala fall att uppgå till noll, eftersom den centrala motpartens avvecklingsinstruktioner gäller båda delarna av de clearade transaktionerna. I vissa fall – om värdepapperen till exempel levereras till en central motpart för sent på den avsedda avvecklingsdagen och avveckling enligt den centrala motpartens leveransinstruktioner därför inte är möjlig, eller om det finns skillnader mellan de sanktionsavgifter som beräknas av olika värdepapperscentraler – kan dock positioner avseende clearade transaktioner som inte är balanserade finnas kvar i den centrala motpartens räkenskaper och det nettobelopp av sanktionsavgifter som ska samlas in från, eller fördelas till, centrala motparter inte uppgå noll. I sådana fall bör centrala motparter få allokera det resterande nettobeloppet av sanktionsavgifter, kredit eller debet, till sina clearingmedlemmar. Centrala motparter bör fastställa en lämplig mekanism för detta i sina regler.

(7)

Delegerad förordning (EU) 2018/1229 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

För att säkerställa att beräkningen av sanktionsavgifter för utebliven avveckling som inträffar innan denna förordning börjar tillämpas inte påverkas retroaktivt bör övergångsbestämmelser fastställas.

(9)

För att göra det möjligt för centrala motparter och värdepapperscentraler att genomföra nödvändiga tekniska anpassningar i syfte att säkerställa efterlevnad av den ändrade sanktionsmekanismen bör tillämpningen av denna förordning senareläggas.

(10)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som utarbetades i nära samarbete med medlemmarna i Europeiska centralbankssystemet och som överlämnades till kommissionen av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

(11)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (3).

(1)

I kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 (2) fastställs särskilda bestämmelser om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. I bilaga I till den förordningen fastställs en unionsförteckning över godkända ämnen som avsiktligt får användas vid tillverkning av material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

(2)

Den 11 december 2019 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) ett positivt vetenskapligt yttrande (3) om användningen av ämnet bis(2-etylhexyl)cyklohexan-1,4-dikarboxylat (DEHCH, CAS-nr 84731-70-4, FCM-ämnesnr 1079) som tillsats (mjukgörare) i upp till 25 viktprocent i polyvinylklorid (PVC) som kommer i kontakt med vattenhaltiga livsmedel, sura livsmedel och livsmedel med låg alkoholhalt för långtidslagring vid rumstemperatur eller lägre (kylda och frysta). Livsmedelsmyndigheten konstaterade dessutom, på grundval av en vetenskaplig studie som den tagit del av, att ämnet inte ger anledning till oro avseende genotoxicitet och noterade att inga skadliga effekter observerats upp till den högsta testade dosen på 1 000 mg/kg kroppsvikt per dag i toxicitetsstudier med upprepad dosering. Med tanke på osäkerheten om ämnets möjliga ackumulering i människor drogs dock slutsatsen att migrationen av ämnet inte bör överstiga 0,05 mg/kg livsmedel och att ämnet endast bör användas i PVC som kommer i kontakt med livsmedel, för vilka simulatorerna A (10 % etanol) och B (3 % ättiksyra) föreskrivs, vid rumstemperatur eller lägre.

(3)

Ämnet bis(2-etylhexyl)cyklohexan-1,4-dikarboxylat bör därför godkännas.

(4)

Förordning (EU) nr 10/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 50 i förordning (EU) nr 1151/2012 kontrollerat ansökan om registrering av namnen ”Лидский квас / Lidski kvas” som skyddad geografisk beteckning (SGB). Ansökan avser en jäst dryck som tillverkas i staden Lida i Belarus och lämnades in av aktiebolaget Lidskoe Pivo från Belarus den 21 juli 2021 (PGI-BY-02788).

(2)

Efter granskningen skickade kommissionen en skrivelse med en begäran om förtydligande av vissa aspekter av ärendet. Med beaktande av att det vatten som används för tillverkningen av ”Лидский квас / Лiдскi квас” måste komma från särskilda källor på mark som ägs av sökanden, och att tillverkningen av produkten sker i enlighet med en ”separat unik teknisk instruktion” (så som anges i produktspecifikationen), vars ägare och enda användare är sökanden, ombads sökanden att förklara om det är möjligt för andra producenter att delta i enlighet med principerna för systemet med geografiska beteckningar i EU.

(3)

Dessutom förklarade kommissionen att en enda naturlig eller juridisk person kan behandlas som en grupp när en ansökan lämnas in, om det visas att båda av följande villkor i artikel 49.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 är uppfyllda: a) Personen i fråga är den enda producent som är beredd att lämna in en ansökan. b) Med avseende på skyddade geografiska beteckningar har det berörda geografiska området särdrag som skiljer sig väsentligt från dem i angränsande områden eller så har produkten andra egenskaper än de produkter som framställs i angränsande områden. Sökanden uppmanades att ge belägg för detta.

(4)

I svaret tillhandahöll sökanden ett uppdaterat sammanfattande dokument och en uppdaterad produktspecifikation, där det anges att aktiebolaget Lidskoe Pivo ensamt äger och driver de brunnar som måste användas för tillverkningen av ”Лидский квас / Lidski kvas” och att hela tillverkningsprocessen utförs av sökanden på staden Lidas territorium enligt en ”separat unik teknisk instruktion”, vars ägare och enda användare är sökanden.

(5)

På grundval av den information som lämnats kom kommissionen fram till att ansökan inte uppfyller kraven i förordning (EU) nr 1151/2012 och meddelade i skrivelsen om avslag sin avsikt att inleda ett förfarande för antagande av ett formellt kommissionsbeslut om avslag på ansökan i enlighet med artikel 52.1 i förordning (EU) nr 1151/2012, såvida inga synpunkter inkommit inom två månader från mottagandet av skrivelsen.

(6)

Kommissionen beaktade att systemet med geografiska beteckningar har utvecklats och utformats för att göra det möjligt för producenter, som verkar i ett visst område och vars produkt skiljer sig från alla andra produkter på marknaden på grund av den naturliga/sociala miljö där den har framställts, att skydda sina produkter.

(7)

Kommissionen ansåg att skyddade geografiska beteckningar, till skillnad från enskilda varumärken, ger kollektiva rättigheter, och till skillnad från varumärken som ägs av tydligt identifierbara innehavare anses geografiska beteckningar ägas av en kollektiv abstrakt gemenskap som omfattar alla producenter – nuvarande eller potentiella – som följer den tillhörande produktspecifikationen. Detta innebär att alla producenter som uppfyller kraven i produktspecifikationen får använda den skyddade beteckningen.

(8)

Kommissionen konstaterade att det är uppenbart att det inte är möjligt för andra producenter att delta när det gäller ”Лидский квас / Lidski kvas”, eftersom sökanden ensamt äger och driver de brunnar som måste användas för tillverkningen av produkten i fråga.

(9)

Kommissionen beaktade dessutom att ägaren till och enda användaren av den ”separata unika tekniska instruktionen”, enligt vilken produkten tillverkas, är sökanden. Produktegenskaperna kan därför inte tillskrivas det geografiska ursprunget, så som krävs enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 1151/2012, utan snarare den ”särskilda tillverkningsmetod”, enligt sökandens beskrivning, som sökanden ensam förfogar över. Tillverkningsmetoden beskrivs i allmänna ordalag, bara med en uppräkning av stegen i tillverkningen och utan några detaljer som skulle göra det möjligt för andra potentiella producenter att delta.

(10)

I artikel 49.1 i förordning (EU) nr 1151/2012 föreskrivs dessutom att ansökningar om skydd av geografiska beteckningar som regel ska lämnas in av en producentgrupp. Endast om de ytterligare villkoren i artikel 49.1 andra stycket är uppfyllda får en enskild producent ansöka om sådant skydd. Kommissionen konstaterade att sökanden inte hade gett något belägg för detta.

(11)

Sökanden besvarade inte kommissionens skrivelse om avslag inom den fastställda tidsfristen.

(12)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att ansökan om registrering av ”Лидский квас / Lidski kvas” som skyddad geografisk beteckning inte uppfyller kraven i artiklarna 5.2 och 49.1 i förordning (EU) nr 1151/2012.

(13)

Ansökan om skydd av namnet ”Лидский квас / Lidski kvas” som skyddad geografisk beteckning bör därför avslås.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.