(1)

I förordning (EG) nr 1069/2009 fastställs bestämmelser för människors och djurs hälsa i samband med framställda produkter för att förebygga och minimera risker för människors och djurs hälsa av dessa produkter och framför allt skydda säkerheten i livsmedels- och foderkedjan. Närmare bestämt fastställs bestämmelser om säker behandling och om bearbetning eller omvandling av animaliska biprodukter till framställda produkter, inklusive bestämmelser om utsläppande på marknaden och användning av organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel. Dessutom föreskrivs i förordning (EG) nr 1069/2009, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 (2), att kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa slutpunkter i tillverkningskedjan, efter vilka vissa framställda produkter inte längre omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1069/2009.

(2)

I förordning (EU) 2019/1009 fastställs bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter. Den förordningen är inte tillämplig på framställda produkter som omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1069/2009 när de tillhandahålls på marknaden. Enligt förordning (EU) 2019/1009 kan vissa framställda produkter bli, eller utgöra en del av, en EU-gödselprodukt, förutsatt att en slutpunkt i tillverkningskedjan för den framställda produkten nås, vilket säkerställer säkerheten för djurs och människors hälsa. Dessa framställda produkter, som har nått en slutpunkt i tillverkningskedjan för vissa organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel, kommer inte längre att omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1069/2009 utan endast omfattas av förordning (EU) 2019/1009.

(3)

Den 2 december 2021 offentliggjorde Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett vetenskapligt yttrande om inaktivering av indikatormikroorganismer och biologiska faror genom standardmetoder och/eller alternativa bearbetningsmetoder i animaliska biprodukter och därav framställda produkter av kategorierna 2 och 3, vilka ska användas som organiska gödningsmedel och/eller jordförbättringsmedel (3). Aska från kategori 2- och kategori 3-material som uppfyller kraven i bilaga III till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (4), glycerin från kategori 2- och kategori 3-material och andra kategori 2-material som erhålls vid framställning av biodiesel i enlighet med de alternativa metoder för framställning av biodiesel eller förnybara bränslen som anges i bilaga IV till den förordningen medför enligt det vetenskapliga yttrandet en låg risk för människors och djurs hälsa på grund av säker bearbetning. En slutpunkt i tillverkningskedjan för dessa framställda produkter kan fastställas. Dessa framställda produkter bör nå slutpunkten om de används som komponentmaterial i enlighet med förordning (EU) 2019/1009.

(4)

Vissa framställda produkter ingår inte i Efsas vetenskapliga yttrande av den 2 december 2021, eftersom de nyligen har bedömts i andra vetenskapliga yttranden från Efsa. Kompost och biogasrötrester som omfattas av standardparametrarna för omvandling bedömdes 2015 som säkra i Efsas vetenskapliga yttrande av den 13 november 2015, ”Risk to public and/or animal health of the treatment of dead-in-shell chicks (Category 2 material) to be used as raw material for the production of biogas or compost with Category 3 approved method” (5). Efsas vetenskapliga yttrande om översynen av den kvantitativa riskbedömningen av den BSE-risk som bearbetat animaliskt protein utgör (6) antogs den 17 juli 2018 inför den partiella översynen av det foderförbud som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 (7). Bearbetad naturgödsel bedömdes i Efsas vetenskapliga yttrande av den 27 april 2021”Ability of different matrices to transmission African swine fever virus” (8), som innehåller en bedömning av skyddet för djurhälsan vid värmebehandling av bearbetad naturgödsel.

(5)

Vissa organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel kräver riskreducerande åtgärder i syfte att nå en slutpunkt i tillverkningskedjan för att säkerställa efterlevnad av det foderförbud som fastställs i förordning (EG) nr 999/2001. Enligt förordning (EU) nr 142/2011 ska vissa av dessa organiska gödselmedel och jordförbättringsmedel blandas med en beståndsdel som utesluter senare användning av blandningen som foder för att förhindra att vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati genom gödselmedel förs in i foderkedjan för produktionsdjur. Det är lämpligt att införa en kombination av de befintliga riskreducerande åtgärder som fastställs i förordning (EU) nr 142/2011, på grundval av förpackning, märkning och sammansättning.

(6)

Framställda produkter bör anses ha nått slutpunkten endast om de är tillverkade i en anläggning för tillverkning av gödningsmedel i unionen som är godkänd i enlighet med artikel 24.1 f i förordning (EG) nr 1069/2009. En godkänd anläggning för tillverkning av gödningsmedel är den sista punkten i tillverkningskedjan där framställda produkter omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1069/2009 och den plats där de blir, efter att ha nått en slutpunkt, produkter som endast omfattas av kraven i förordning (EU) 2019/1009.

1.

EU-gödselprodukt: gödselprodukt enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2019/1009.

2.

slutpunkt: slutpunkt i tillverkningskedjan, efter vilken en framställd produkt inte längre omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1069/2009.

a)

Aska från kategori 2- och kategori 3-material som uppfyller de allmänna och särskilda kraven i bilaga III till förordning (EU) nr 142/2011.

b)

Restprodukter från omvandlingen av animaliska biprodukter i en biogasanläggning som uppfyller kraven i följande bestämmelser i bilaga V till förordning (EU) nr 142/2011:

c)

Kompost som uppfyller kraven i följande bestämmelser i bilaga V till förordning (EU) nr 142/2011:

d)

Bearbetad naturgödsel och bearbetad frass som uppfyller kraven i kapitel I avsnitt 2 a, b, d och e i bilaga XI till förordning (EU) nr 142/2011.

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2117 (2) ändrades förordning (EU) nr 1308/2013.

(2)

I samband med den ändringen har bestämmelserna i artiklarna 6, 10, 12, 14, 15, 20 och 22 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 (3) införts i artiklarna 96.5, 96.6, 97.2, 98.2, 98.3, 98.4, 98.5, 105, 106 och 106a i förordning (EU) nr 1308/2013.

(3)

Särskilt artikel 15 i delegerad förordning (EU) 2019/33 är inte längre användbar eftersom den innehåller ett särskilt förfarande för godkännande av unionsändringar av produktspecifikationer, nämligen att de får ändras utan omröstning i kommittén om inga invändningar lämnas in mot ändringen efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning; detta har nu har blivit standardförfarandet för registrering av en skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning enligt artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013, och även för godkännande av unionsändringar av produktspecifikationer enligt artikel 105.3 första stycket i förordning (EU) nr 1308/2013.

(4)

För tydlighetens skull och för att underlätta tillämpningen för aktörerna bör artiklarna 6, 10, 12, 14, 15, 20 och 22 i delegerad förordning (EU) 2019/33 utgå och hänvisningarna till dessa artiklar ändras.

(5)

Efter tillägget av nya punkt 3 i artikel 97 i förordning (EU) nr 1308/2013 genom förordning (EU) 2021/2117 blev befintliga punkt 3 i den artikeln punkt 4. Efter tillägget av nya led blev leden a iii och b iii i artikel 93.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 leden a iv respektive b iv i den artikeln. Hänvisningarna i artikel 5.1, 5.2 och 5.3 i delegerad förordning (EU) 2019/33 till artikel 93.1 a iii och b iii i förordning (EU) nr 1308/2013 och hänvisningarna i artikel 11.1 c iii och artikel 13.1 andra stycket b i delegerad förordning (EU) 2019/33 till artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör anpassas i enlighet med detta.

(6)

I del B punkt 3 andra stycket i bilaga III till kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/934 (4) föreskrivs att när det gäller likörviner med de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Condado de Huelva”, ”Málaga” och ”Jerez-Xérès-Sherry” får den druvmust från lätt torkade druvor till vilken neutral alkohol framställd av vinprodukter tillsatts för att hindra jäsningen, och som framställts av druvsorten pedro ximénez, härröra från regionen Montilla-Moriles. Enligt artikel 5.3 i delegerad förordning (EU) 2019/33 gäller detta undantag dock endast likörvin med de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Málaga” och ”Jerez-Xérès-Sherry”. För att säkerställa överensstämmelse med bestämmelserna i delegerad förordning (EU) 2019/934 och med specifikationerna för likörviner med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Condado de Huelva” är det nödvändigt att ändra artikel 5.3 i delegerad förordning (EU) 2019/33 och klargöra att undantaget avseende härkomsten för must från lätt torkade druvor där neutral alkohol framställd av vinprodukter har tillsatts för att hindra jäsningen även gäller likörviner med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Condado de Huelva”.

(7)

För alla vinprodukter som har genomgått en behandling för avalkoholisering och som har en verklig alkoholhalt på under 10 volymprocent infördes genom förordning (EU) 2021/2117 ett datum för minsta hållbarhet som obligatorisk uppgift i artikel 119.1 i förordning (EU) nr 1308/2013. I enlighet med de krav i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (5) som är tillämpliga på alla livsmedel bör det dock fastställas att när ett datum för minsta hållbarhetstid anges på behållaren behöver det inte finnas i samma synfält, vilket krävs för de andra obligatoriska uppgifterna i artikel 119 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(8)

Genom förordning (EU) 2021/2117 lades även ingrediensförteckningen och näringsdeklarationen enligt artikel 9.1 b och l i förordning (EU) nr 1169/2011 till i den förteckning över obligatoriska uppgifter som fastställs i artikel 119.1 i förordning (EU) nr 1308/2013. Genom förordning (EU) 2021/2117 ändrades även artikel 122 i förordning (EU) nr 1308/2013 så att kommissionen fick befogenhet att anta särskilda regler om beteckningen av ingredienser för tillämpningen av det nya kravet i artikel 119.1 i) i förordning (EU) nr 1308/2013. Det är därför lämpligt att fastställa regler som är nödvändiga för att ta hänsyn till vinprodukters särskilda egenskaper och de särskilda processerna och tidsplanerna för att framställa dem, samtidigt som konsumenterna får fullständig och korrekt information. Dessa regler bör tillämpas när ingrediensförteckningen anges på vinetiketten, men också när ingrediensförteckningen tillhandahålls på elektronisk väg enligt uppgift på förpackningen eller på en etikett fäst på denna, i enlighet med artikel 119.5 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(9)

I artikel 119.5 c i förordning (EU) nr 1308/2013 jämförd med artikel 9.1 c i förordning (EU) nr 1169/2011 fastställs att om ingrediensförteckningen tillhandahålls på elektronisk väg ska en uppgift om de ämnen som orsakar allergi eller intolerans finnas direkt på förpackningen eller på en etikett fäst på denna. För att skapa överensstämmelse med kraven i förordning (EU) nr 1169/2011, vilka redan är tillämpliga på vin, bör det undantag som fastställs i artikel 40.2 i delegerad förordning (EU) 2019/33 och som tillåter att dessa ämnen anges i olika synfält fortsätta att tillämpas i de fallen. Om ingrediensförteckningen presenteras på förpackningen eller på en etikett fäst på denna bör den dock finnas i samma synfält på behållaren och de allergiframkallande ämnena bör också anges i ingrediensförteckningen, i enlighet med artikel 21.1 a i förordning (EU) nr 1169/2011.

(10)

Eftersom vinprodukter alltid framställs av druvor är det lämpligt att tillåta användning av ett enda uttryck för att ange den grundläggande råvaran i ingrediensförteckningen, oavsett om vintillverkaren har använt färska druvor eller druvmust. Den konsekventa användningen av uttrycket ”druvor” i ingrediensförteckningen för vinprodukter möjliggör harmoniserad, begriplig och tydlig information till konsumenterna.

(11)

De ämnen som enligt unionsrätten är tillåtna för olika oenologiska ändamål såsom berikning och sötning, däribland sackaros, koncentrerad druvmust och rektifierad koncentrerad druvmust, är ingredienser och ingår därför i ingrediensförteckningen. För att underlätta konsumenternas förståelse och vintillverkarnas förvaltning avseende förteckningen över ämnen baserade på druvmust bör uttrycket ”koncentrerad druvmust” få användas för att ange både koncentrerad druvmust och rektifierad koncentrerad druvmust.

(12)

Utöver uppgiften om druvor, ämnen för sötning och berikning och eventuellt tiragelikör och expeditionslikör, bör ingrediensförteckningen innehålla en uppgift om de tillsatser som använts vid framställningen av vinprodukter samt de processhjälpmedel som kan orsaka allergi eller intolerans. Det bör specificeras att den fullständiga förteckningen över dessa oenologiska föreningar som får anges i ingrediensförteckningen är de som avses i tabell 2 i del A i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/934, som också innehåller de uttryck som används för att ange dem och de E-nummer som alternativt kan användas för att presentera dem som ingredienser.

(13)

Vin är en produkt som förblir biokemiskt aktiv, och dess inneboende egenskaper kan variera kraftigt under hela dess livstid, även inom samma parti. De druvor som används för att framställa ett enda vin skiljer sig åt på grund av faktorer som druvmognad, skördeförhållanden eller lokal jordmån och väder. De yttre förhållandena under vinframställningen och lagringen före tappning, på fat eller andra särskilda behållare, påverkar också slutprodukten. Tillsatser används i olika produktionsled, från den första jäsningen till tappningen; för vissa oenologiska funktioner kan de lämpligaste tillsatserna skilja sig åt på grund av samspelet mellan vinets egenskaper och yttre faktorer, och eftersom det ofta är nödvändigt att blanda olika viner. Beslutet att använda vissa tillsatser fattas ofta på plats av de ansvariga oenologerna på grundval av en ad hoc-analys som görs vid olika tidpunkter under produktionen för att säkerställa vinets kvalitet (t.ex. vad gäller syrlighet och friskhet) och stabilitet. Detta beslut fattas mycket ofta sent i processen, när etiketterna redan är tryckta. Att kunna göra ändringar i sista minuten är dessutom ofta nödvändigt för att tillgodose vinmarknadens behov, beroende på vinets slutdestination och köpare. Detta gäller särskilt tillsatser som omfattas av kategorierna ”surhetsreglerande medel” och ”stabilisatorer”. I enlighet med ovanstående och för att möjliggöra den flexibilitet som krävs för oenologiska, märkningsrelaterade och kommersiella ändamål, samtidigt som det säkerställs att konsumenterna får tillräcklig information, och med beaktande av den begränsade mängden tillåtna oenologiska föreningar, vilka regleras strikt genom delegerad förordning (EU) 2019/934, är det lämpligt att tillåta aktörerna att i ingrediensförteckningen presentera ”surhetsreglerande medel” och ”stabilisatorer” med angivande av högst tre alternativa ingredienser, där dessa är av liknande slag eller inbördes utbytbara till sin funktion, på villkor att minst en av dessa tillsatser förekommer i slutprodukten.

(14)

I artikel 41 i delegerad förordning (EU) 2019/33 föreskrivs de uttryck som ska användas för märkning av vissa ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans enligt artikel 21 i förordning (EU) nr 1169/2011, i fråga om sulfiter, ägg och produkter därav samt mjölk och produkter därav. Dessa uttryck bör fortsätta att användas, även i ingrediensförteckningen när den presenteras på förpackningen eller på en etikett, av konsekvensskäl och eftersom konsumenterna är bekanta med dem.

(15)

Vissa tillsatser som används som förpackningsgaser (koldioxid, argon och kväve) har som huvudsyfte att ersätta syre vid tappning av vinprodukter, men de blir inte en del av den produkt som konsumeras. På vinmarknaden fattas dessutom beslutet om att använda dessa gaser ibland ad hoc när vinet tappas, när etiketterna redan har tryckts, beroende på kommersiella faktorer såsom destinationsmarknad, transportmedel eller köparnas behov. Det förefaller därför lämpligt att tillåta aktörerna att ersätta förteckningen över förpackningsgaser med en särskild uppgift som beskriver deras funktion genom att använda uttrycket ”Tappat i en skyddande atmosfär” eller ”Tappning kan ske i en skyddande atmosfär”.

(16)

Vissa oenologiska metoder för framställning av mousserande vin innebär att tiragelikör tillsätts cuvéen för att ge en andra jäsning, och att expeditionslikör tillsätts för att ge dessa viner deras särskilda organoleptiska egenskaper. Alla möjliga beståndsdelar i både tiragelikören och expeditionslikören regleras i bilaga II till delegerad förordning (EU) 2019/934 och utgörs av sackaros, druvmust, koncentrerad druvmust och/eller vin, men dessa används inte för sötning eller berikning. Med tanke på deras mycket specifika oenologiska funktioner kan den enkla uppgiften om tiragelikörens och expeditionslikörens enskilda beståndsdelar tillsammans med de andra ingredienserna vara vilseledande för konsumenterna, såvida de inte är grupperade under de relevanta särskilda uttrycken. Det bör därför vara tillåtet att ange uttrycken ”tiragelikör” och ”expeditionslikör” i ingrediensförteckningen, antingen ensamma eller tillsammans med en förteckning över deras faktiska beståndsdelar.

(17)

Vissa bestämmelser i delegerad förordning (EU) 2019/33 som är specifika för Förenade kungariket, såsom artikel 45.3 eller artikel 51 fjärde stycket, har blivit föråldrade eftersom landet inte längre är en medlemsstat i unionen. Dessa bestämmelser bör därför utgå.

(18)

I enlighet med artikel 57.1 a i delegerad förordning (EU) 2019/33 får metallblecksöverdrag för flaskor med mousserande vin i allmänhet endast användas som ett obligatoriskt särskiljande kännetecken för mousserande vin, mousserande kvalitetsvin och mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ. Metallbleck bör därför även i fortsättningen endast användas som ett särskiljande kännetecken för dessa viner, med de undantag som fastställs i artikel 57.2 i den delegerade förordningen. Producenter och tappningsföretag bör dock få avstå från att använda metallbleck av operativa skäl såsom kostnadsbesparingar, avfallsundvikande eller förbättrad marknadsföring, förutsatt att det säkerställs att det inte finns någon säkerhetsrisk för produkten genom oavsiktligt öppnande eller manipulering av fästanordningen.

(19)

Del B i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/33, som innehåller användningsvillkoren för de uttryck som avses i artikel 52.1 i den delegerade förordningen och som ska användas för andra produkter än de som förtecknas i del A, bör ändras för att ytterligare förtydliga användningsvillkoren för dessa uttryck.

(20)

Ingrediensförteckningen och näringsdeklarationen blir, som obligatoriska uppgifter, en integrerad del av produktbeskrivningen i de följedokument som avses i artikel 10, i enlighet med de krav för användning av följedokument, vad gäller produktbeskrivningen, som fastställs i avsnitt A i bilaga V till kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 (6), från och med dagen för de relevanta bestämmelsernas ikraftträdande, och de ska vara tillämpliga både på bulktransporterat vin och på märkta förpackade vinprodukter. För att säkerställa att vin som importeras till unionen märks i enlighet med unionens regler bör även kraven för VI-1-dokument och VI-2-blanketter i bilaga VII till den delegerade förordningen ändras, så att det säkerställs att ingrediensförteckningen är en integrerad del av beskrivningen av den importerade produkten.

(21)

De delegerade förordningarna (EU) 2019/33 och (EU) 2018/273 bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

I enlighet med artikel 6 femte stycket i förordning (EU) 2021/2117 ska skyldigheten att förteckna ingredienserna och ange datum för minsta hållbarhet för avalkoholiserade eller delvis avalkoholiserade vinprodukter med en verklig alkoholhalt på under 10 volymprocent tillämpas från och med den 8 december 2023. De ändringar som rör dessa skyldigheter bör därför tillämpas från och med samma dag.

(1)

Artikel 5 ska ersättas med följande:

(2)

Artikel 6 ska utgå.

(3)

Artikel 10 ska utgå.

(4)

I artikel 11.1 första stycket c ska led iii ersättas med följande:

(5)

Artikel 12 ska utgå.

(6)

I artikel 13.1 andra stycket ska led b ersättas med följande:

(7)

Artikel 14 ska utgå.

(8)

Artikel 15 ska utgå.

(9)

I artikel 17.1 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Ansökan om en standardändring ska innehålla en beskrivning av standardändringarna, en sammanfattning av skälen till att en ändring behövs och visa att de föreslagna ändringarna är att betrakta som standardändringar i enlighet med artikel 105.2 tredje stycket i förordning (EU) nr 1308/2013.”

(10)

Artikel 20 ska utgå.

(11)

Artikel 22 ska utgå.

(12)

I artikel 40 ska punkt 2 ersättas med följande:

(13)

I artikel 45 ska punkt 3 utgå.

(14)

Följande artikel ska införas:

(15)

I artikel 51 ska fjärde stycket utgå.

(16)

I artikel 57.1 ska följande läggas till som tredje stycke:

”Genom undantag från första stycket a får producenter av mousserande vin, mousserande kvalitetsvin och mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ besluta att inte överdra fästanordningen med metallbleck.”

(17)

I artikel 58 ska punkt 1 ersättas med följande:

(*1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/34 av den 17 oktober 2018 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, ändringar av produktspecifikationer, registret över skyddade namn, avregistrering av skydd och användning av symboler samt för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller ett lämpligt system med kontroller (EUT L 9, 11.1.2019, s. 46).” "

(18)

I bilaga III del B ska tabellen ersättas med följande:

” —

Ingrediensförteckning.”

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2117 (2) ändrades förordning (EU) nr 1308/2013. Artiklarna 96, 97, 98, 105 och 106 i förordning (EU) nr 1308/2013 ändrades för att inbegripa bestämmelser från artiklarna 6, 10, 12, 14, 15 och 20 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 (3), vilka därefter dock har utgått till följd av kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1606 (4). Till följd av ändringen av artikel 97 i förordning (EU) nr 1308/2013 genom förordning (EU) 2021/2117 flyttades bestämmelserna i punkt 3 i den artikeln till punkt 4.

(2)

För tydlighetens skull och för att underlätta tillämpningen för aktörerna bör hänvisningarna i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/34 (5) och dess bilagor till artikel 97.3 till förordning (EU) nr 1308/2013 och artiklarna 12.1, 12.3, 12.4, 14.1, 14.2 och 20 i delegerad förordning (EU) 2019/33 anpassas i enlighet med detta.

(3)

Genom förordning (EU) 2021/2117 ändrades också förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller innehållet i produktspecifikationen och grunderna för avregistrering. Närmare krav för beskrivningen av de uppgifter som styrker sambandet i produktspecifikationen har införts i artikel 94.2 g i förordning (EU) nr 1308/2013. Ytterligare grunder för avregistrering har införts i artikel 106 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(4)

Till följd av detta och av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl bör kraven för beskrivningen av de uppgifter som styrker sambandet i produktspecifikationen i artikel 5.2 första stycket i genomförandeförordning (EU) 2019/34 utgå. Dessutom bör bilaga VII till den genomförandeförordningen, som innehåller formuläret för ansökan om avregistrering, anpassas till artikel 106 i förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller innehållet i avsnitt 4, ”Grunder för avregistreringen”.

(5)

Genomförandeförordning (EU) 2019/34 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

2.

I artikel 5 ska punkt 2 ersättas med följande:

3.

I artikel 8 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

4.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

5.

I artikel 11.1 ska led b ersättas med följande:

6.

Bilagorna II–VII ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(1)

Genom förordning (EU) 2019/1021 genomförs unionens åtaganden enligt Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (2) (konventionen) från 2001 och enligt protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar (3) (protokollet).

(2)

Bilaga A till konventionen innehåller en förteckning över kemikalier. Varje part i konventionen är skyldig att förbjuda kemikalierna i förteckningen och/eller vidta de rättsliga och administrativa åtgärder som är nödvändiga för att eliminera produktion, användning, import och export av dem.

(3)

I enlighet med artikel 8.9 i konventionen beslutade partskonferensen vid sitt tionde möte den 6–17 juni 2022 att ändra bilaga A till konventionen så att perfluorhexansulfonsyra (PFHxS), PFHxS-salter och PFHxS-besläktade föreningar läggs till i den bilagan utan något särskilt undantag.

(4)

Del A i bilaga I till förordning (EU) 2019/1021, som innehåller en förteckning över de ämnen som är förtecknade i konventionen och i protokollet samt ämnen som endast är förtecknade i konventionen, bör därför också ändras så att den omfattar PFHxS, PFHxS-salter och PFHxS-besläktade föreningar.

(5)

För att stärka tillämpningen och genomförandet i unionen av artikel 3 i förordning (EU) 2019/1021 bör ett gränsvärde fastställas för de PFHxS, PFHxS-salter och PFHxS-besläktade föreningar som förekommer som oavsiktliga spårföroreningar i ämnen, blandningar och varor. Det gränsvärdet bör sättas till 0,025 mg/kg för PFHxS, inbegripet PFHxS-salter, och till 1 mg/kg för individuella PFHxS-besläktade föreningar eller kombinationer av sådana föreningar. För användning i brandsläckningsskum där dessa gränsvärden för närvarande inte kan uppfyllas bör högre koncentrationsgränser fastställas, med förbehåll för kommissionens översyn inom tre år efter ikraftträdandet i syfte att sänka gränsvärdena.

(6)

Förordning (EU) 2019/1021 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/118 (2) fastställs bevarandeåtgärder i syfte att skydda den marina miljön i vissa områden av Nordsjön. Denna förordning ändrades senast genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/340 (3).

(2)

Den 22 februari 2023 underrättade Tyskland kommissionen om ett fel i delegerad förordning (EU) 2023/340. Det rör sig om en mening i den gemensamma rekommendationen som inte införlivades i delegerad förordning (EU) 2023/340, nämligen det faktum att bevarandeåtgärder för fisket i de centrala och östra områdena av Sylter Aussenriff [område 1(10)] ska få verkan den 1 maj 2023.

(3)

Den 28 februari 2023 informerade Tyskland kommissionen om ytterligare tekniska fel som upptäckts i bilagan till den delegerade förordningen (EU) 2023/340, när det gäller fastställandet av Nederländernas exklusiva ekonomiska zon och de geografiska koordinaterna för separationslinjen till havs mellan de tyska och nederländska exklusiva ekonomiska zonerna.

(4)

Artikel 3.1 och bilagorna I och VI till delegerad förordning (EU) 2017/118 bör därför rättas i enlighet med detta.

(5)

Eftersom de rättelser som föreskrivs i denna rättsakt direkt inverkar på fiskeverksamheten i de områden som omfattas av bevarandeåtgärder för fisket bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

1.

I artikel 3.1 ska följande led läggas till som led d:

2.

Bilagorna I och VI ska rättas i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(1)

Förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 syftar till att säkerställa att handlingar av historiskt eller administrativt värde bevaras och görs tillgängliga för allmänheten när så är möjligt. I detta syfte föreskrivs att varje unionsinstitution, inklusive Europeiska centralbanken (ECB), är skyldig att inrätta historiska arkiv och öppna dem för allmänheten på de villkor som föreskrivs i förordningen sedan 30 år förflutit från tidpunkten för tillkomsten av handlingen.

(2)

Genom antagandet av detta beslut utövar ECB sin rätt att inneha och förvalta sina historiska arkiv utan att deponera dem vid Europeiska universitetsinstitutet (EUI) och fastställer de interna regler som krävs för att tillämpa förordning (EEG, Euratom) nr 354/83. Dessa interna regler syftar till att verkställa att ECB:s historiska arkiv bevaras och öppnas för allmänheten, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till ECB:s institutionella särdrag.

(3)

I artikel 1.2 a i förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 definieras begreppet ”Europeiska gemenskapernas institutioners arkiv”. Med tanke på dels de starkt integrerade strukturer som ECB verkar inom, nämligen Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Eurosystemet, dels överföringen av funktioner till ECB från organ som har arbetat för att fullborda Ekonomiska och monetära unionen (EMU), måste ECB:s arkiv vara mer omfattande än vad som anges i definitionen i artikel 1.2 a i förordning (EEG, Euratom) nr 354/83. För det första omfattar de enligt rättspraxis från Europeiska unionens domstol alla handlingar, oavsett typ och medium, som härrör från eller har mottagits av ECB eller de nationella centralbankerna i samband med fullgörandet av ECBS och Eurosystemets uppgifter, oavsett om de innehas av ECB eller de nationella centralbankerna (2). För det andra omfattar de alla handlingar, oavsett typ och medium, som härrör från eller har mottagits av kommittén för granskning av ekonomiska och monetära unionen (nedan kallad Delorskommittén), centralbankschefskommittén för Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater (nedan kallad centralbankschefskommittén), Europeiska fonden för monetärt samarbete (EMCF) och Europeiska monetära institutet (EMI) samt innehas av ECB.

(4)

Enligt artikel 23.3 andra meningen i Europeiska centralbankens beslut ECB/2004/2 (3) får ECB:s beslutande organ göra handlingar som tillhör ECB:s arkiv tillgängliga för allmänheten före utgången av 30-årsperioden. Den 7 maj 2019 beslutade ECB-rådet att för allmänheten tillgängliggöra handlingar som härrör från eller har mottagits av Delorskommittén och som år 2005 överfördes till ECB från Banken för internationell betalningsutjämning, som stod värd för de flesta av kommitténs möten. Den 23 januari 2020 beslutade ECB-rådet att för allmänheten tillgängliggöra handlingar som härrör från eller har mottagits av centralbankschefskommittén, EMCF och EMI samt innehas av ECB. Dessa beslut från ECB-rådet genomförs genom detta beslut och de berörda handlingarna kommer att göras tillgängliga för allmänheten sedan säkerhetsskyddsklassificeringen har hävts och de har tilldelats klassificeringen ”ECB-PUBLIC”, oavsett när 30-årsperioden löper ut.

(5)

I artikel 2 i förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 anges att undantag kan göras från regeln att handlingar av historiskt eller administrativt värde ska göras tillgängliga för allmänheten i så stor omfattning som möjligt, med hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (4). Men då förordning (EG) nr 1049/2001 inte är tillämplig på ECB framgår vilka undantag som gäller från regeln att handlingar av historiskt eller administrativt värde ska göras tillgängliga för allmänheten av Europeiska centralbankens beslut ECB/2004/3 (5). I artikel 4.6 i beslut ECB/2004/3 anges att undantagen får fortsätta att gälla även efter maxperioden på 30 år för handlingar som omfattas av undantagen gällande privatliv eller affärsintressen. För handlingar som omfattas av andra undantag i artikel 4 i beslut ECB/2004/3 får undantagen gälla i högst 30 år, såvida inte ECB-rådet uttryckligen föreskriver något annat.

(6)

Eftersom handlingar som tillhör ECB:s arkiv och som rör fullgörandet av ECBS och Eurosystemets uppgifter också innehas av de nationella centralbankerna, vilka kan vilja göra sådana handlingar tillgängliga för allmänheten inom ramen för sina egna historiska arkiv eller bli tillfrågade att överföra dem till en tredje part, såsom ett nationellt historiskt arkiv, måste de interna regler som krävs för att tillämpa förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 även riktas till de nationella centralbankerna. Då de nationella centralbankerna är en integrerad del av ECBS och Eurosystemet kan de varken betraktas som medlemsstater i den mening som avses i artikel 6 i förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 eller som tredje part i den mening som avses i detta beslut. Det är lämpligt att ECB och de nationella centralbankerna har ett nära samarbete för att säkerställa att ECB:s historiska arkiv behandlas på ett konsekvent sätt och med lämplig omsorg i hela ECBS och Eurosystemet.

(7)

De nationella centralbankerna kan ha överfört handlingar som tillhör ECB:s arkiv till tredje part, t.ex. ett nationellt historiskt arkiv, innan detta beslut träder i kraft. I sådana fall är det lämpligt att de nationella centralbankerna ser till att dessa tredje parter inte tillåts göra sådana handlingar tillgängliga för allmänheten före utgången av 30-årsperioden. I sådana fall där ECB innehar samma handlingar som överförts till tredje part, måste de nationella centralbankerna säkerställa att dessa tredje parter endast gör sådana handlingar tillgängliga för allmänheten efter 30 år om ECB ändrat handlingarnas säkerhetsskyddsklassificering till ”ECB-PUBLIC”. Nationella historiska arkiv eller andra nationella myndigheter är skyldiga att, enligt principen om lojalt samarbete som framgår av artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 18 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, agera i god tro så att ECB-arkivhandlingar eller säkerhetsskyddsklassificerade handlingar inte lämnas ut till allmänheten i förtid.

(8)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (6) ska ECB tillhandahålla information till de registrerade om behandlingen av personuppgifter som rör dem och respektera deras rättigheter som registrerade. ECB bör dock väga dessa rättigheter mot målen om arkivering i allmänhetens intresse i enlighet med dataskyddslagstiftningen.

(9)

I artikel 16.5 b och artikel 19.3 d i förordning (EU) 2018/1725 föreskrivs undantag från den registrerades rätt till information respektive rätten till radering för behandling av uppgifter för arkivändamål av allmänt intresse, i den mån dessa rättigheter sannolikt kommer att göra det omöjligt eller avsevärt försvåra uppfyllandet av målen med den behandlingen. Rätten till information bör principiellt sett inte gälla i samband med ECB:s historiska arkiv, eftersom ECB då skulle behöva göra en oproportionerlig ansträngning för att tillhandahålla information om behandlingen sedan dess historiska arkiv har gjorts tillgängliga för allmänheten. Det är dock lämpligt att de registrerade informeras om möjligheten att deras personuppgifter kan göras tillgängliga för allmänheten inom ramen för ECB:s historiska arkiv samtidigt som de informeras om den behandling för vilken deras personuppgifter ursprungligen samlades in. Inte heller rätten till radering bör principiellt sett gälla i samband med ECB:s historiska arkiv, med beaktande av den storlek och till viss del fysiska karaktär som ECB:s arkiv har samt att det rör sig om arkivering i allmänhetens intresse, i den mån som raderingen av personuppgifter i ECB:s arkiv skulle undergräva giltigheten, riktigheten och äktheten i ECB:s historiska arkiv och därför sannolikt avsevärt försvåra uppnåendet av målen för arkivering i allmänhetens intresse.

(10)

Enligt artikel 25.4 i förordning (EU) 2018/1725 har ECB möjlighet att föreskriva undantag från de rättigheter som avses i artiklarna 17, 18, 20, 21 och 23 i den förordningen i den utsträckning som sådana rättigheter sannolikt kommer att göra det omöjligt eller mycket svårare att uppfylla arkivändamål av allmänt intresse och sådana undantag krävs för att uppnå detta ändamål. Genom att anta detta beslut föreskriver ECB undantag från de rättigheter som avses i artiklarna 17, 18, 20, 21 och 23 i förordning (EU) 2018/1725, med förbehåll för de organisatoriska och tekniska skyddsåtgärder som krävs enligt artikel 13 i den förordningen. Att bevilja tillgång till personuppgifter om en registrerads ansökan inte innehåller specifik information om vilken behandling som begäran avser kan medföra en oproportionerlig ansträngning eller vara praktiskt taget omöjligt, med tanke på storleken på ECB:s historiska arkiv. Rättelse, radering eller begränsning av behandling av personuppgifter skulle undergräva riktigheten och äktheten i ECB:s historiska arkiv och vara oförenligt med målet om arkivering i allmänhetens intresse. I vederbörligen motiverade fall av felaktiga personuppgifter får ECB dock besluta att inkludera en kompletterande förklaring eller anteckning till den relevanta handlingen. Att informera om en rättelse, radering eller begränsning av behandling av personuppgifter kan innebära en oproportionerlig ansträngning eller vara praktiskt taget omöjligt. Eftersom personuppgifter utgör en integrerad och oundgänglig del av ECB:s historiska arkiv, skulle det bli omöjligt att uppnå målet om arkivering i allmänhetens intresse om rätten att motsätta sig behandling av personuppgifter i ECB:s arkiv beviljades.

(11)

ECB ska inte göra handlingar tillgängliga för allmänheten om dessa innehåller särskilda kategorier av personuppgifter enligt artikel 10 i förordning (EU) 2018/1725, personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser enligt artikel 11 i förordning (EU) 2018/1725 eller personuppgifter om barn under 13 år. Med tanke på det stora antalet handlingar och osannolikheten att handlingar som innehåller känsliga personuppgifter är av administrativt eller historiskt värde, skulle ett tillgängliggörande av dessa handlingar för allmänheten leda till betydande tidsfördröjning och därmed allvarligt försvåra arkiveringsprocessen. I skäl 6 i förordning (EU) 2018/1725 anges att förordningen inte bör vara tillämplig på behandling av personuppgifter som rör avlidna personer. Eftersom ECB i de flesta fall inte kan fastställa huruvida den registrerade är avliden, är det lämpligt att som ytterligare skyddsåtgärd fastställa att tidsfristen för att öppna en handling i ECB:s historiska arkiv som innehåller känsliga personuppgifter enligt artiklarna 10 och 11 i förordning (EU) 2018/1725 eller uppgifter som rör den enskildes privatliv och integritet enligt artikel 4 i beslut ECB/2004/3 till hundra år efter det att handlingen upprättades.

(12)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 41.2 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 5 oktober 2022. ECB har genomfört Europeiska datatillsynsmannens rekommendationer.

(13)

Artikel 23.3 andra meningen i beslut ECB/2004/2 ändras för att förtydliga att ECB-arkivhandlingar endast är fritt tillgängliga efter 30 år i enlighet med detta beslut, utom om de beslutsfattande organen fattar beslut om en kortare tidsperiod, t.ex. avseende sådana handlingar som härrör från eller har mottagits av Delorskommittén, centralbankschefskommittén, EMCF och EMI samt innehas av ECB, eller om en längre tidsperiod, t.ex. avseende ECB-rådets sammanträden, om en individuell bedömning visar att antagandet om att ECB-rådets oavhängiga beslutsprocess inte längre är hotad efter 30 år.

1.

ECB:s föregångare: kommittén för granskning av ekonomiska och monetära unionen, kommittén för centralbankscheferna i Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater, Europeiska fonden för monetärt samarbete och Europeiska monetära institutet.

2.

ECB:s arkiv:

3.

ECB:s historiska arkiv: alla handlingar av historiskt eller administrativt värde som ingår i ECB:s arkiv och som har valts ut för permanent bevarande.

4.

upprättandedatum:

5.

nationell centralbank: en centralbank i en medlemsstat.

6.

tredje part: varje fysisk eller juridisk person eller enhet utanför ECBS,

7.

bedömning: en löpande sortering i ECB-arkivhandlingar för att identifiera vilka handlingar som ska sparas för historiska arkivändamål.

8.

bevarande: verksamhet som krävs för att säkerställa fortsatt tillgång till och minimera förlusten av informationsinnehåll i handlingar som har valts ut för att ingå i ECB:s historiska arkiv.

9.

säkerhetsskyddsklassificerad handling: en handling i ECB:s historiska arkiv som har tilldelats en av följande fyra säkerhetsskyddsklassificeringar i enlighet med ECB:s sekretessföreskrifter (7) och därmed inte får lämnas ut till allmänheten: ”ECB-SECRET”, ”ECB-CONFIDENTIAL”, ”ECB-RESTRICTED” och ”ECB-UNRESTRICTED”.

10.

handling som inte är säkerhetsskyddsklassificerad: en handling i ECB:s historiska arkiv som har tilldelats säkerhetsskyddsklassificeringen ”ECB-PUBLIC” i enlighet med ECB:s sekretessföreskrifter.

11.

personuppgifter: personuppgifter i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning (EU) 2018/1725.

12.

barns personuppgifter: personuppgifter om barn under 13 år.

13.

känsliga personuppgifter: särskilda kategorier av personuppgifter enligt artikel 10 i förordning (EU) 2018/1725, personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser enligt artikel 11 i förordning (EU) 2018/1725 samt barns personuppgifter.

14.

personuppgiftsansvarig: personuppgiftsansvarig i den mening som avses i artikel 2.1 i Europeiska centralbankens beslut (EU) 2020/655 (ECB/2020/28 (8)).

a)

Om ECB innehar samma handlingar som överförs till tredje part och denna tredje part gör en bedömning av dessa handlingar, ska denna tredje parts bedömning överensstämma med den bedömning som ECB genomför enligt artikel 3.

b)

Om ECB innehar samma handlingar som överförs till tredje part och denna tredje part granskar säkerhetsskyddsklassificeringen för dessa handlingar, ska ett beslut om att häva säkerhetsskyddsklassificeringen genom tredje part överensstämma med det beslut om att häva säkerhetsskyddsklassificeringen som ECB genomför enligt artikel 4.1.

c)

Tredje part får inte göra handlingar som inte är säkerhetsskyddsklassificerade tillgängliga för allmänheten före utgången av den 30-årsperiod som börjar löpa på upprättandedagen för en handling.

(1)

Enligt artikel 498.8 i avtalet ska Förenade kungariket och unionen (vardera en part, tillsammans parterna) inrätta en mekanism för frivilliga överföringar av fiskemöjligheter mellan parterna under året.

(2)

I artikel 508 i avtalet fastställs, på ett icke uttömmande sätt, funktioner och befogenheter för den specialiserade kommittén för fiske.

(3)

Enligt artikel 508.1 m i avtalet får den specialiserade kommittén för fiske utveckla en mekanism för frivilliga årliga överföringar av fiskemöjligheter mellan parterna, i enlighet med artikel 498.8. Enligt artikel 508.2 b i avtalet får den specialiserade kommittén för fiske anta åtgärder, inbegripet beslut och rekommendationer avseende de frågor som avses i artikel 508.1 m i avtalet.

(4)

I enlighet med de skriftliga protokollen från fiskesamråden mellan parterna för 2021 och 2022 tillämpade parterna en tillfällig mekanism för frivilliga överföringar av fiskemöjligheter under året för 2021 respektive 2022 i avvaktan på inrättandet av den mekanism som avses i artikel 498.8.

(5)

Vid det tredje mötet i den specialiserade kommittén för fiske den 27 april 2022 godkände parterna principer för tillämpningen av den mekanism som avses i artikel 498.8.

(6)

I enlighet med protokollet från fiskesamråden mellan parterna för 2023 förlängdes övergångsmekanismen för 2021 och 2022 till fiskemöjligheterna för 2023 i avvaktan på inrättandet av den mekanism som avses i artikel 498.8.

(7)

Den specialiserade kommittén för fiske bör besluta om detaljerna för den mekanism för frivilliga överföringar av fiskemöjligheter under året som avses i artikel 498.8.

1.

Den är en mekanism för frivilliga överföringar av fiskemöjligheter mellan parterna under året.

2.

Mekanismen tillämpas årligen genom en rad regelbundna enskilda rundor mellan parterna mellan den 1 april och den 31 januari påföljande år, vanligtvis med fyra veckors intervall mellan rundorna. Parterna enas i förväg om en tidsplan för dessa omgångar, inklusive de datum då parterna, om de vill föreslå överföringar, kommer att utbyta förteckningar över föreslagna överföringar.

3.

Enskilda förslag om överföringar omfattar de beståndsbeteckningar och mängder som parterna föreslår ska överföras i vardera riktningen (till Förenade kungariket och till en medlemsstat i unionen).

4.

Identiska förslag som finns med på båda parternas förteckningar genomförs.

5.

En översyn av mekanismen får göras regelbundet, via den specialiserade kommittén för fiske.

(1)

I artikel 496.1 i avtalet föreskrivs att varje part ska besluta om de åtgärder som ska tillämpas på dess vatten i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 494.1 och 494.2 och med beaktande av principerna enligt artikel 494.3.

(2)

Enligt artikel 496.3 i avtalet ska Förenade kungariket och unionen (vardera en part, tillsammans parterna) innan de börjar tillämpa nya åtgärder enligt artikel 496.1 som sannolikt kommer att påverka den andra partens fartyg underrätta den andra parten samt ge den tillräckligt med tid för att lämna synpunkter eller begära förtydliganden.

(3)

Vid mötet i den specialiserade kommittén för fiske den 27 oktober 2021 enades parterna om att fortsätta diskussionerna om hur utbytet av underrättelser skulle kunna förbättras i syfte att utarbeta ett protokoll för underrättelser. Vid mötet i den specialiserade kommittén för fiske den 21 oktober 2022 noterade parterna vikten av att enas om ett protokoll för utbyte av underrättelser.

(4)

Enligt artikel 508.2 b i avtalet får den specialiserade kommittén för fiske anta rekommendationer avseende de frågor som avses i artikel 508.1 i avtalet.

(5)

I artikel 10 i avtalet föreskrivs att rekommendationer inte ska vara bindande.

(1)

Enligt artikel 504.1 i avtalet ska Förenade kungariket och unionen (vardera en part, tillsammans parterna) begära råd från Internationella havsforskningsrådet (Ices) om anpassningen av de förvaltningsområden och bedömningsenheter som Ices använder för de bestånd som markerats med en asterisk i bilaga 35.

(2)

Det rör sig om följande bestånd: i) Bergskädda och rödtunga (Nordsjön), L/W/2AC4-C. ii) Rödspätta (Engelska kanalen), PLE/7DE. iii) Piggvar och slätvar (Nordsjön), T/B/2AC4-C. iv) Vitling (Keltiska havet), WHG/7X7A-C.

(3)

I artikel 504.2 i avtalet föreskrivs att inom sex månader från mottagandet av utlåtandet ska parterna gemensamt granska detta utlåtande och gemensamt överväga justeringar av förvaltningsområdena för de berörda bestånden i syfte att komma överens om följdändringar av förteckningen över bestånd och andelar i bilaga 35.

(4)

Parterna noterade slutsatserna av en sådan gemensam begäran till Ices för de fyra bestånden vid mötet i den specialiserade kommittén för fiske den 20 juli 2022. Dessutom utfärdade Ices den 16 december 2022 sitt utlåtande för två av de fyra bestånden: i) Bergskädda och rödtunga (Nordsjön). ii) Piggvar och slätvar (Nordsjön).

(5)

För närvarande förvaltas både bergskädda och rödtunga, L/W/2AC4-C, och piggvar och slätvar, T/B/2AC4-C, inom ramen för en kombinerad TAC, medan Ices ger råd på artnivå, och det geografiska tillämpningsområdet för dessa förvaltningsområden för bergskädda, rödtunga och slätvar enligt handels- och samarbetsavtalet är snävare än de områden som omfattas av Ices utlåtande:

(6)

I sitt utlåtande av den 16 december 2022 rekommenderade Ices att förvaltningen av alla fyra bestånden (bergskädda, rödtunga, piggvar och slätvar) bör använda en TAC för varje enskild art, som omfattar beståndens utbredningsområde.

(7)

I sitt årliga utlåtande om beståndet av bergtunga, rödtunga, piggvar och slätvar av den 30 juni 2022 rekommenderade Ices också att förvaltningen bör genomföras på artnivå i hela beståndets utbredningsområde. Ices anser att förvaltningen av dessa arter inom ramen för en kombinerad TAC för flera arter förhindrar en effektiv kontroll av nyttjandegraden för varje enskild art och kan leda till överutnyttjande av någon av arterna.

(8)

Enligt artikel 508.2 d i avtalet får den specialiserade kommittén för fiske anta rekommendationer om samarbete om hållbar fiskeriförvaltning under rubrik fem (Fiske) i avtalet.

(9)

Parterna erkänner att det kan vara lämpligt att ha mer än en TAC för varje art för att fastställa hållbara fiskemöjligheter.

(10)

Parterna erkänner vidare vikten av en ansvarsfull internationell fiskeriförvaltning, inbegripet att TAC:er bör ta hänsyn till andra kuststaters fångster.

(11)

Parterna noterar de potentiella utmaningar för förvaltningen av dessa bestånd som kan uppstå till följd av en övergång till TAC:er för enskilda arter som följer det område som omfattas av Ices utlåtande, inbegripet tillämpningen av landningsskyldigheten, och erkänner den potentiella roll som flexibilitet mellan olika TAC-områden för samma arter och användningen av kvotutbyten för att minska sådana risker kan spela.