(1)

Doftämnen är organiska föreningar med karakteristisk, vanligtvis behaglig, doft. De används i stor utsträckning i parfymer och andra parfymerade kosmetiska produkter, men också i många andra produkter som tvätt- och rengöringsmedel, mjukmedel och diverse hushållsprodukter.

(2)

Kontaktallergi är en livslång, förändrad reaktivitet mot ett visst allergen i människors immunsystem. Vid återexponering för en tillräcklig mängd allergen kan eksem (allergisk kontaktdermatit) utvecklas. När en person redan är sensibiliserad för ett allergen räcker det med en mycket lägre koncentration av allergenet för att utlösa symtom på allergi. Den andel av unionens befolkning som är allergisk mot doftämnesallergener kan uppskattas till 1–9 % (2).

(3)

Olika åtgärder syftar till att skydda hela befolkningen från att utveckla doftämnesallergier (primärprevention) och att förhindra allergisymtom hos sensibiliserade personer (sekundärprevention).

(4)

Som primärprevention kan det räcka med en begränsning av doftämnesallergener. Sensibiliserade personer kan dock utveckla symtom när de exponeras för allergener i lägre koncentrationer än de maximalt tillåtna. I form av sekundärprevention är det därför viktigt att informera om förekomsten av enskilda doftämnesallergener i kosmetiska produkter så att sensibiliserade personer kan undvika kontakt med de ämnen de är allergiska mot.

(5)

I enlighet med artikel 19.1 g i förordning (EG) nr 1223/2009 får en kosmetisk produkt tillhandahållas på unionsmarknaden endast om en förteckning över beståndsdelar anges på förpackningen. I samma artikel anges dessutom att parfym, aromatiska sammansättningar och råvaror till dessa ska anges i förteckningen över beståndsdelar med orden ”parfum” eller ”aroma” och kompletteras med de ämnen som ska anges enligt kraven i kolumnen ”Övriga” i bilaga III till den förordningen. För närvarande ska 24 doftämnesallergener som förtecknas i posterna 45 samt 67–92 i bilaga III till förordning (EG) nr 1223/2009 anges i förteckningen över beståndsdelar (individuellt märkta).

(6)

Som svar på kommissionens begäran om uppdatering av förteckningen över individuellt märkta doftämnesallergener antog vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet (SCCS) ett yttrande vid sitt plenarmöte den 26–27 juni 2012 (3). SCCS bekräftade att de doftämnesallergener som förtecknas i posterna 45 samt 67–92 i bilaga III till förordning (EG) nr 1223/2009 fortfarande är relevanta. Dessutom angav SCCS ytterligare 56 doftämnesallergener som utan tvekan har orsakat allergier hos människor och som för närvarande inte kräver individuell märkning.

(7)

Mot bakgrund av SCCS yttrande kan man dra slutsatsen att användningen av de ytterligare doftämnesallergener som angetts av SCCS utgör en potentiell risk för människors hälsa och att konsumenterna måste informeras om förekomsten av dessa doftämnesallergener. Därför bör det i bilaga III till förordning (EG) nr 1223/2009 införas en skyldighet att individuellt märka dessa doftämnesallergener när de förekommer i koncentrationer över 0,001 % i produkter som lämnas kvar och 0,01 % i produkter som sköljs av. Doftämnen (t.ex. prehaptener och prohaptener) som kan omvandlas till kända kontaktallergener genom luftoxidation eller bioaktivering bör dessutom behandlas som likvärdiga med doftämnesallergener och omfattas av samma begränsningar och andra lagstadgade krav.

(8)

Av konsekvens- och tydlighetsskäl måste också vissa befintliga poster för doftämnesallergener i bilaga III till förordning (EG) nr 1223/2009 uppdateras genom att ämnenas generiska namn anpassas till de generiska namnen i den senaste versionen av den ordlista över generiska namn på beståndsdelar som avses i artikel 33 i den förordningen, och genom att liknande ämnen grupperas i en enda post. Om ett ämne har flera generiska namn bör det i kravet på individuell märkning dessutom anges vilket namn som ska användas i den förteckning över beståndsdelar som avses i artikel 19.1 g, så att märkningen rationaliseras och blir mer konsumentvänlig och de ekonomiska aktörernas och de nationella myndigheternas arbete underlättas.

(9)

För fullständighetens och tydlighetens skull måste också vissa befintliga poster för doftämnesallergener i bilaga III till förordning (EG) nr 1223/2009 uppdateras genom tillägg av isomerer och komplettering och ändring av respektive CAS-nummer och EG-nummer, vilket underlättar de ekonomiska aktörernas och de nationella myndigheternas arbete.

(10)

Eftersom den uppdaterade förteckningen över doftämnesallergener sannolikt kommer att resultera i poster i bilaga III till förordning (EG) nr 1223/2009 som innehåller både befintliga och nya begränsningar måste det föreskrivas att de ekonomiska aktörerna dels bör fortsätta att tillämpa befintliga begränsningar, dels bör få en rimlig tidsfrist för att följa nya begränsningar.

(11)

Med avseende på de nya begränsningarna bör de ekonomiska aktörerna få rimlig tid på sig att anpassa sig till dem genom att göra de anpassningar av produktformuleringar och behållare som är nödvändiga för att säkerställa att endast kosmetiska produkter som uppfyller de nya kraven släpps ut på marknaden. De ekonomiska aktörerna bör också få rimlig tid på sig att från marknaden dra tillbaka kosmetiska produkter som inte uppfyller de nya kraven och som släppts ut på marknaden innan de nya bestämmelserna om märkning blir tillämpliga. Med tanke på den relativt låga och stabila andelen konsumenter som utvecklar allergisk kontaktdermatit, de många nya doftämnesallergener som ska märkas individuellt och det stora antalet kosmetiska produkter som berörs bör övergångsperioden vara tre respektive fem år.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för kosmetiska produkter.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Frankrikes ansökan om registrering av namnen ”Pancetta de l’Ile de Beauté/Panzetta de l'Ile de Beauté” (PGI-FR-02427) (2), ”Saucisson sec de l’Ile de Beauté/Salciccia de l'Ile de Beauté” (PGI-FR-02431) (3), ”Bulagna de l’Ile de Beauté” (PGI-FR-02429) (4) och ”Figatelli de l'Ile de Beauté/Figatellu de l'Ile de Beauté” (PGI-FR-02432) (5) som skyddade geografiska beteckningar (SGB) offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(2)

Tre meddelanden om invändning avseende ovannämnda ansökningar mottogs från Italien, Spanien och en internationell organisation med säte i Schweiz.

(3)

Efter att ha granskat de motiverade invändningarna och konstaterat att de är giltiga i enlighet med artikel 51.3 i förordning (EU) nr 1151/2012 uppmanade kommissionen invändarna att inleda lämpliga samråd för att nå en överenskommelse.

(4)

Samråden mellan Frankrike och invändarna avslutades utan att någon överenskommelse nåddes. Kommissionen bör därför fatta ett beslut om registreringen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3 b i förordning (EU) nr 1151/2012, med beaktande av resultaten av samråden.

(5)

För det första gjorde invändarna gällande att SGB-ansökningarna avseende ”Pancetta de l’Ile de Beauté/Panzetta de l’Ile de Beauté”, ”Saucisson sec de l’Ile de Beauté/Salciccia de l’Ile de Beauté”, ”Bulagna de l’Ile de Beauté” och ”Figatelli de l’Ile de Beauté/Figatellu de l’Ile de Beauté” inte uppfyller villkoren i artiklarna 5 i förordning (EU) nr 1151/2012.

Invändarna hävdade i detta avseende att kraven avseende definitionen av en skyddad geografisk beteckning enligt ovannämnda artikel inte är uppfyllda, eftersom de produkter som omfattas av de aktuella SGB-ansökningarna enligt deras uppfattning inte har några särskilda egenskaper som kan knytas till det berörda geografiska området. Man har också hävdat att förmodat industriella produktionsmetoder, så som rökning, används för de aktuella charkuterivarorna, vilket enligt invändarna skulle vara ett ytterligare tecken på att det saknas ett samband med det geografiska området.

(6)

Invändarna hävdade dessutom att namnet ”Ile de Beauté” inte användes i handeln vid den tidpunkt då SGB-ansökningarna lämnades in, vilket strider mot kraven i artikel 7.1 a i förordning (EU) nr 1151/2012.

(7)

Invändarna hänvisade vidare till en eventuell överträdelse av reglerna om homonymer i artikel 6.3 i förordning (EU) nr 1151/2012 i fråga om de befintliga skyddade ursprungsbeteckningarna från Korsika ”Lonzo de Corse”/”Lonzo de Corse – Lonzu”, ”Jambon sec de Corse”/”Jambon sec de Corse – Prisuttu” och ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse – Coppa di Corsica”. I detta hänseende och med hänsyn till det specifika syftet med ovannämnda artikel frågade invändarna huruvida homonymi endast föreligger vid identiska uttryck eller om det också omfattar synonyma uttryck.

(8)

Invändarna hävdade vidare att registreringen av de föreslagna skyddade geografiska beteckningarna skulle äventyra överlevnaden för ovannämnda skyddade ursprungsbeteckningar i enlighet med artikel 10.1 c i förordning (EU) nr 1151/2012. I detta sammanhang påpekade de att namnen i de fyra SGB-ansökningarna avser produkter som framställts i ett geografiskt område som nästan är identiskt med andra charkuterivaror, vars namn redan är erkända som ovannämnda skyddade ursprungsbeteckningar. Även om namnen i de fyra aktuella SGB-ansökningarna verkar skilja sig från de ovannämnda skyddade ursprungsbeteckningarna ur lexikalisk synvinkel, uppfattar konsumenterna allmänt ”Ile de Beauté” som synonymt med ”Corse” (Korsika), vilket ingår i dessa skyddade ursprungsbeteckningar.

Därför anser invändarna att konsumenterna kan få det felaktiga intrycket att det finns ett samband mellan ”Pancetta de l’Ile de Beauté/Panzetta de l’Ile de Beauté”, ”Saucisson sec de l’Ile de Beauté/Salciccia de l’Ile de Beauté”, ”Bulagna de l’Ile de Beauté” och ”Figatelli de l’Ile de Beauté/Figatellu de l’Ile de Beauté” och de registrerade skyddade ursprungsbeteckningarna ”Lonzo de Corse”/”Lonzo de Corse – Lonzu”, ”Jambon sec de Corse”/”Jambon sec de Corse – Prisuttu” och ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse – Coppa di Corsica”. Invändarna anser att sannolikheten för förväxling ökar av att produkterna med ovanstående skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar alla tillhör samma produktkategori (charkuterivaror).

(9)

Kommissionen har bedömt invändarnas argument mot bakgrund av bestämmelserna i förordning (EU) nr 1151/2012 och har beaktat resultaten av de lämpliga samråd som genomförts mellan sökanden och invändarna.

(10)

Vad gäller påståendet att SGB-ansökningarna inte uppfyller villkoren i artikel 5 i förordning (EU) nr 1151/2012 i fråga om att produkterna inte skulle ha de särskilda egenskaper som kan knytas till det berörda geografiska området bör följande beaktas:

(11)

Vad gäller påståendena om att det inte finns några bevis på tidigare eller kommersiellt bruk av namnet ”Ile de Beauté” för de aktuella charkuterivarorna bör det understrykas att det i artikel 7.1 i förordning (EU) nr 1151/2012 vare sig krävs eller förutsätts någon bestämd tidrymd under vilken det namn som ska skyddas har använts tidigare.

Sökanden riktade uppmärksamheten mot de senaste årens väletablerade bruk av de skyddade geografiska beteckningarna och pekade på olika kommunikations- och saluföringsåtgärder som vidtagits för att främja bruket av namnen sedan 2015.

Mot bakgrund av ovanstående bör det villkor för bruket av namnet i handeln som avses i artikel 7.1 i förordning (EU) nr 1151/2012 anses vara uppfyllt.

(12)

Vad gäller den hävdade eller potentiella överträdelsen av artikel 6.3 i förordning (EU) nr 1151/2012 vid registrering av de skyddade geografiska beteckningarna bör dessa påståenden avvisas, eftersom det aktuella fallet inte omfattas av tillämpningsområdet för denna bestämmelse, som enbart föreskriver regler om delvis eller helt homonyma namn. Homonymer förstås vanligen som ord som har samma stavning eller uttal, men som har olika betydelse och ursprung. ”Ile de Beauté” och ”Corse/Corsica” stavas och uttalas uppenbarligen på olika sätt och kan därför inte betraktas som homonymer. De delar av namnen som avser typerna av charkuterivaror i både de skyddade geografiska beteckningarna och de skyddade ursprungsbeteckningarna skiljer sig också helt åt. De skyddade geografiska beteckningar som föreslås för registrering är varken helt eller delvis homonyma med de registrerade skyddade ursprungsbeteckningarna ”Lonzo de Corse/Lonzo de Corse – Lonzu”, ”Jambon sec de Corse/Jambon sec de Corse – Prisuttu” och ”Coppa de Corse/Coppa de Corse – Coppa di Corsica”.

(13)

Vad gäller invändarnas argument att registrering av de föreslagna skyddade geografiska beteckningarna skulle äventyra överlevnaden för ovannämnda skyddade ursprungsbeteckningar i enlighet med artikel 10.1 c i förordning (EU) nr 1151/2012 anser kommissionen att risken för en sådan negativ effekt är osannolik. De skyddade geografiska beteckningar som omfattas av de aktuella ansökningarna skiljer sig tillräckligt mycket åt från de registrerade skyddade ursprungsbeteckningarna och de produkter som är förknippade med dem. De kan därför samexistera på marknaden utan att konsumenterna vilseleds och utan att de skyddade ursprungsbeteckningarna påverkas negativt.

”Ile de Beauté” är en vanlig omskrivning för Korsika, särskilt för franska konsumenter, och uttrycket ”Ile de Beauté” används för att syfta på Korsika, särskilt på turistwebbplatser. Dessa två uttryck kan därför betraktas som synonymer i konsumenternas ögon.

Ur lexikalisk synvinkel är det dock osannolikt att en konsument skulle förväxla uttrycken, så som förklaras ovan. De föreliggande skyddade geografiska beteckningarna och ursprungsbeteckningarna är sammansatta namn som anger ursprungsort och produkttyp. De konkreta uttrycken pancetta/panzetta, saucisson sec/salciccia, bulagna eller figatelli/figatellu är förknippade med specifika typer av charkuterivaror, som skiljer sig åt från produkter som betecknas lonzo/lonzu, jambon sec/prisuttu eller coppa. En genomsnittskonsument skulle, utan att vara expert på typer av charkuterivaror, kunna dra slutsatsen att olika uttryck avser olika produkter med olika egenskaper.

Visuella aspekter och det sätt på vilket produkterna saluförs på marknaden (presentationen av produkten för slutkonsumenten, t.ex. utseende, storlek, former) har också stor betydelse när det gäller att särskilja produkterna.

Med tanke på skillnaderna mellan SGB- och SUB-produkterna samt mellan deras namn anser kommissionen att registreringen av de fyra föreliggande skyddade geografiska beteckningarna inte skulle inverka negativt på produkter med de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Lonzo de Corse/Lonzo de Corse – Lonzu”, ”Jambon sec de Corse/Jambon sec de Corse – Prisuttu” och ”Coppa de Corse/Coppa de Corse – Coppa di Corsica”. Dessa SGB- och SUB-produkter kan existera sida vid sida, eftersom konsumenterna har förmågan att särskilja dem på marknaden och att göra medvetna köpval. Detta leder därför till slutsatsen att registreringen av de föreslagna skyddade geografiska beteckningarna inte skulle få de följder som anges i artikel 10.1 c i förordning (EU) nr 1151/2012.

(14)

Mot bakgrund av ovanstående bör namnen ”Pancetta de l’Ile de Beauté/Panzetta de l’Ile de Beauté”, ”Saucisson sec de l’Ile de Beauté/Salciccia de l’Ile de Beauté”, ”Bulagna de l’Ile de Beauté” och ”Figatelli de l’Ile de Beauté/Figatellu de l’Ile de Beauté” föras in i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Förenade kungarikets ansökan om registrering av namnet ”Gower Salt Marsh Lamb” som skyddad ursprungsbeteckning offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Den 8 mars 2022 mottog kommissionen ett meddelande om invändning från Frankrike. Kommissionen vidarebefordrade meddelandet om invändning till Förenade kungariket den 10 mars 2022. Den 6 maj 2022 lämnade Frankrike en motiverad invändning till kommissionen.

(3)

Efter att ha granskat den motiverade invändningen och fastställt att den är giltig, i enlighet med artikel 51.3 i förordning (EU) nr 1151/2012, uppmanade kommissionen Förenade kungariket och Frankrike genom en skrivelse av den 30 juni 2022 att inleda lämpliga samråd för att nå en överenskommelse.

(4)

Den 28 september 2022 förlängde kommissionen på Förenade kungarikets begäran tidsfristen för samråd med en månad. Samråden mellan Förenade kungariket och Frankrike avslutades utan att någon överenskommelse nåddes.

(5)

Kommissionen bör därför fatta ett beslut om registreringen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3 b i förordning (EU) nr 1151/2012, med beaktande av resultaten av samråden.

(6)

De viktigaste argumenten som Frankrike anger i sin motiverade invändning och de samråd som genomförts med Förenade kungariket kan sammanfattas på följande sätt:

(7)

Frankrike hävdade att det i enlighet med artikel 7.1 e i förordning (EU) nr 1151/2012 bör anges om frysning av köttet är tillåtet. Invändaren uppgav att om frysning tillåts skulle detta kunna destabilisera marknaden för de två franska skyddade ursprungsbeteckningarna ”Prés-salés de la baie de Somme” och ”Prés-salés du Mont-Saint-Michel”, som endast finns på marknaden från juli till november, och leda till illojal konkurrens. Enligt dessa produktspecifikationer är frysning och upptining av köttet förbjudet.

(8)

Dessutom hävdade invändaren att de bestämmelser som definierar saltängarna i produktspecifikationen bör läggas till i det sammanfattande dokumentet med tanke på att sambandet mellan den produkt som ansökan om skyddad ursprungsbeteckning gäller och det avgränsade geografiska området måste definieras i det sammanfattande dokumentet i enlighet med artikel 8.1 c ii i förordning (EU) nr 1151/2012.

(9)

Förenade kungariket angav att köttet helst ska säljas och ätas färskt, även om köttet också kan frysas ned. Om köttet har frysts måste det säljas fryst. Produktspecifikationen och det sammanfattande dokumentet har ändrats i enlighet med detta.

(10)

Förenade kungariket har också inkluderat kartor och GPS-koordinater som avgränsar saltängarna i det sammanfattande dokumentet.

(11)

Frankrike ansåg att dessa ändringar inte var tillräckliga för att tillmötesgå dess krav och begärde ytterligare förtydliganden om perioden då produkten finns tillgänglig på marknaden fryst. Vad gäller definitionen av saltängar begärde de att vissa delar av produktspecifikationen skulle införas i det sammanfattande dokumentet, särskilt den detaljerade definitionen av ”saltäng” och de tillhörande särskilda kraven.

(12)

Kommissionen har bedömt de argument som framförts i den motiverade invändningen från Frankrike mot bakgrund av bestämmelserna i förordning (EU) nr 1151/2012 och med beaktande av resultaten av de lämpliga samråd som genomförts mellan sökanden och landet som lämnat invändningen och har därefter dragit följande slutsatser.

(13)

Vad gäller påståendet att ansökan om skyddad ursprungsbeteckning inte uppfyller villkoren i artikel 7.1 e i förordning (EU) nr 1151/2012 är frysning av köttet inte i sig en metod för framställning av produkten. Enligt artikel 7.1 e i förordning (EU) nr 1151/2012 krävs ingen särskild regel om möjligheten att frysa köttet eller om perioden under vilken produkten får säljas fryst. Det är sökandens val att införa sådana regler eller inte. Efter invändningen valde sökanden att precisera reglerna för den frysta produkten. Reglerna om frysning av produkten är relevanta för beskrivningen av produkten.

Mot bakgrund av ovanstående bör villkoret i artikel 7.1 e i förordning (EU) nr 1151/2012 anses vara uppfyllt.

(14)

Vad gäller den påstådda bristande efterlevnaden av artikel 8.1 c ii i förordning (EU) nr 1151/2012 innehåller det sammanfattande dokumentet en korrekt och uttömmande beskrivning av sambandet mellan produkten och den geografiska omgivningen eller det geografiska ursprunget.

Produktens egenskaper och kvalitet påverkas av två viktiga faktorer, bl.a. lammens naturliga föda som består av bete från de unika saltängarna längs Gowerhalvöns norra kust. I det sammanfattande dokumentet anges vidare att saltängarna har unika saltväxter som domineras av växter som trivs på medelhögt och högre belägna våtmarker. Särskilt två typer av livsmiljöer enligt bilaga I till EU:s direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter framträder: atlantiska havsstrandängar samt ler- och sandsediment med Salicornia och andra annueller. En karta och en GPS-koordinat som visar det område som omfattas av dessa saltängar har också inkluderats i det sammanfattande dokumentet av sökanden som svar på Frankrikes krav.

Det sammanfattande dokumentet är en sammanfattning av produktspecifikationen. De ytterligare inslag som invändaren begär att få införda är inte väsentliga för förståelsen av produktionsmetoden.

Mot bakgrund av ovanstående bör kraven i artikel 8.1 c ii i ovannämnda förordning anses vara uppfyllda.

(15)

I samband med samråden mellan parterna ändrades både det sammanfattande dokumentet och produktspecifikationen. Eftersom dessa ändringar inte anses vara väsentliga i den mening som avses i artikel 51.4 i förordning (EU) nr 1151/2012 gjorde kommissionen ingen ny granskning av ansökan och drog slutsatsen att villkoren för registrering var uppfyllda.

(16)

Mot denna bakgrund bör namnet ”Gower Salt Marsh Lamb” föras in i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar. Den konsoliderade versionen av det sammanfattade dokumentet bör offentliggöras endast för kännedom.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

(1)

Målen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) är att visa solidaritet och främja varaktig sysselsättning på anständiga villkor i unionen genom att erbjuda stöd till uppsagda arbetstagare och egenföretagare vars verksamhet har upphört i samband med omfattande omstruktureringar, och hjälpa dem att återgå till varaktig sysselsättning på anständiga villkor så snart som möjligt.

(2)

Det högsta årliga beloppet för EGF får i enlighet med artikel 8 i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (3) inte överstiga 186 miljoner EUR (i 2018 års priser).

(3)

Enligt förordning (EU) 2021/691 får högst 0,5 % av det årliga maximibeloppet för EGF användas varje år för tekniskt bistånd på kommissionens initiativ.

(4)

Detta bistånd är nödvändigt för att fullgöra skyldigheterna vid genomförandet av EGF-förordningen enligt artikel 11 i förordning (EU) 2021/691, särskilt vad gäller övervakning och insamling av uppgifter liksom kommunikation och åtgärder som ökar EGF:s synlighet.

(5)

EGF bör således utnyttjas för tillhandahållande av ett belopp på 190 000 EUR för tekniskt bistånd på kommissionens initiativ.

(1)

Mandatperioden för en av de nuvarande vice verkställande direktörerna för Europol löper ut den 31 juli 2023. Det är därför nödvändigt att utse en ny vice verkställande direktör för Europol.

(2)

I beslutet av Europols styrelse av den 1 maj 2017 fastställs bestämmelser om urval av, mandatförlängning för och avsättning av den verkställande direktören och de vice verkställande direktörerna för Europol.

(3)

En av tjänsterna som vice verkställande direktör för Europol anses vara ledig sedan den 1 november 2022, enligt artikel 3.1 b i beslutet av Europols styrelse av den 1 maj 2017. Ett meddelande om ledig tjänst som vice verkställande direktör vid Europol offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 31 oktober 2022 (2).

(4)

I enlighet med artikel 54.2 i förordning (EU) 2016/794 har en slutlista upprättats av en urvalskommitté inrättad av styrelsen (urvalskommittén). Urvalskommittén upprättade en vederbörligen motiverad rapport och överlämnade den till styrelsen den 13 mars 2023.

(5)

På grundval av urvalskommitténs rapport och i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och styrelsens beslut av den 1 maj 2017 utfärdade styrelsen den 22 mars 2023 ett motiverat yttrande om utnämningen av en ny vice verkställande direktör för Europol, i vilket den för rådet föreslog en slutlista med tre kandidater som är lämpliga för tjänsten.

(6)

Den 24 april 2023 valde rådet Ștefan-Andrei LINȚĂ till ny vice verkställande direktör för Europol och underrättade Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE-utskottet), som är det berörda utskottet vid tillämpningen av artikel 54.2 fjärde stycket i förordning (EU) 2016/794, om det valet.

(7)

Den 23 maj 2023 inställde sig Ștefan-Andrei LINȚĂ inför LIBE-utskottet. Den 1 juni 2023 avgav LIBE-utskottet sitt yttrande i enlighet med artikel 54.2 fjärde stycket i förordning (EU) 2016/794.

(1)

Enligt artikel 300.3 i fördraget ska Regionkommittén bestå av företrädare för regionala och lokala organ som antingen har valts till ett regionalt eller lokalt organ eller är politiskt ansvariga inför en vald församling.

(2)

Den 10 december 2019 antog rådet beslut (EU) 2019/2157 (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2020–25 januari 2025.

(3)

En plats som suppleant i Regionkommittén kommer att bli ledig från och med den 3 augusti 2023 till följd av att det nationella mandat på grundval av vilket Peter KURZ utnämndes har upphört.

(4)

Den tyska regeringen har föreslagit Wolfram LEIBE, som är företrädare för ett lokalt organ och har valts till ett lokalt organ, Oberbürgermeister der Stadt Trier (borgmästare i Trier), som suppleant i Regionkommittén för perioden från och med den 1 september 2023 till dess att den innevarande mandatperioden löper ut den 25 januari 2025.

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 10 november 2022 ansökte Tyskland om bemyndigande att införa en särskild åtgärd för att avvika från artiklarna 218 och 232 i direktiv 2006/112/EG för att införa obligatorisk elektronisk fakturering för alla transaktioner mellan beskattningsbara personer som är etablerade på Tysklands territorium (den särskilda åtgärden).

(2)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 8 februari 2023 angav Tyskland att den särskilda åtgärden skulle träda i kraft den 1 januari 2025.

(3)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG överlämnade kommissionen Tysklands ansökan till de andra medlemsstaterna genom skrivelser av den 22 februari 2023. Genom en skrivelse av den 23 februari 2023 underrättade kommissionen Tyskland om att den hade alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet.

(4)

Tyskland har för avsikt att införa den särskilda åtgärden som ett första steg i genomförandet av ett transaktionsbaserat rapporteringssystem. Ett sådant rapporteringssystem skulle bidra till att bekämpa mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt. Det skulle göra det möjligt för skattemyndigheterna att tidigare identifiera mervärdesskattebedrägerikedjor. Det skulle också göra det möjligt för skattemyndigheterna att i god tid och automatiskt kontrollera överensstämmelsen mellan den deklarerade mervärdesskatten och den mervärdesskatt som ska betalas. Det transaktionsbaserade rapporteringssystemet skulle möjliggöra tidig upptäckt och kontroll av sådana diskrepanser. Vidare förväntar sig Tyskland att skattemyndigheterna genom att få tillgång till faktureringsuppgifter i god tid inte behöver göra en mer byråkratisk begäran om fakturor, vilket påskyndar och underlättar bekämpningen av mervärdesskattebedrägeri.

(5)

Tyskland anser att införandet av den särskilda åtgärden inte skulle vara särskilt betungande för beskattningsbara personer, eftersom obligatorisk elektronisk fakturering i Tyskland redan är allmän praxis inom många sektorer av ekonomin och är obligatorisk på området för offentlig upphandling. Dessutom skulle den särskilda åtgärden gynna beskattningsbara personer genom digitalisering av processer och minskning av deras administrativa börda. Slutligen skulle användningen av elektroniska fakturor ge långsiktiga besparingar till följd av att pappersfakturorna försvinner och därigenom minska kostnaderna för att utfärda, sända, behandla och lagra fakturor.

(6)

Den 8 december 2022 antog kommissionen ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern. Kommissionen föreslår att artikel 218 ska ändras och artikel 232 strykas i direktiv 2006/112/EG. Ett direktiv om ändring av dessa artiklar kan därför komma att antas som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att införa obligatorisk elektronisk fakturering och undanröja behovet av att begära ytterligare särskilda åtgärder för avvikelser från direktiv 2006/112/EG. Detta beslut bör därför upphöra att gälla från och med den dag då medlemsstaterna skulle vara skyldiga att tillämpa nationella bestämmelser som införlivar det direktiv som ändrar de artiklarna.

(7)

Med tanke på det breda tillämpningsområdet och att den särskilda åtgärden är ny är det viktigt att utvärdera dess effekter på bekämpningen av mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt och dess effekter på beskattningsbara personer. Om Tyskland anser det nödvändigt att förlänga den särskilda åtgärden bör därför en rapport överlämnas till kommissionen, tillsammans med ansökan om förlängning, med en bedömning av hur effektiv den särskilda åtgärden är för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt samt för att förenkla uppbörden av mervärdesskatt.

(8)

Den särskilda åtgärden bör inte påverka kunders rätt att få pappersfakturor vid gemenskapsinterna transaktioner.

(9)

Den särskilda åtgärden bör vara tidsbegränsad, så att det kan göras en bedömning av om den är lämplig och effektiv mot bakgrund av dess mål.

(10)

Den särskilda åtgärden står i proportion till de eftersträvade målen, eftersom den är begränsad i tid och omfattning. Den särskilda åtgärden leder heller inte till någon risk för att bedrägeri skulle flyttas över till andra sektorer eller medlemsstater.

(11)

Den särskilda åtgärden kommer inte att ge upphov till någon negativ inverkan på de totala skatteintäkterna i sista konsumtionsledet eller på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(1)

Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2015/1401 (2) bemyndigades Italien att till och med den 31 december 2017 kräva att mervärdesskatt på leveranser till offentliga myndigheter betalas av dessa myndigheter till ett separat och spärrat bankkonto som innehas av skattemyndigheterna (den särskilda åtgärden). Den särskilda åtgärden utgjorde en avvikelse från artiklarna 206 och 226 i direktiv 2006/112/EG när det gäller betalning av mervärdesskatt och faktureringsregler.

(2)

Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2017/784 (3) bemyndigades Italien att tillämpa den särskilda åtgärden till och med den 30 juni 2020, och tillämpningsområdet för den särskilda åtgärden utvidgades till att även omfatta leveranser till vissa företag som kontrolleras av offentliga myndigheter och till börsnoterade företag som ingår i indexet Financial Times Stock Exchange Milano Indice di Borsa (FTSE MIB). Den särskilda åtgärden förlängdes därefter till och med den 30 juni 2023 genom rådets genomförandebeslut (EU) 2020/1105 (4).

(3)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 26 september 2022 ansökte Italien om bemyndigande att fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden till och med den 31 december 2026. Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 8 maj 2023 begärde Italien att tillämpningsområdet för den särskilda åtgärden från och med den 1 juli 2025 skulle begränsas till leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till offentliga myndigheter och till vissa företag som kontrolleras av offentliga myndigheter.

(4)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG överlämnade kommissionen Italiens ansökan till de andra medlemsstaterna genom en skrivelse av den 11 maj 2023. Genom en skrivelse av den 12 maj 2023 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet.

(5)

Den särskilda åtgärden ingår i ett åtgärdspaket som Italien har infört för att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande. Det åtgärdspaketet, inklusive obligatorisk elektronisk fakturering som beviljats genom rådets genomförandebeslut (EU) 2018/593 (5), har ersatt andra kontrollåtgärder och gör det möjligt för de italienska skattemyndigheterna att dubbelkontrollera olika transaktioner som deklarerats av beskattningsbara personer och att övervaka deras mervärdesskattebetalningar.

(6)

Italien anser att obligatorisk elektronisk fakturering, inom ramen för det åtgärdspaket som genomförs, minskar den tid som skattemyndigheterna behöver för att bli medveten om förekomsten av ett potentiellt fall av skattebedrägeri eller skatteundandragande. Italien anser dock även att det, utan den mekanism med uppdelning av betalning som införs genom den särskilda åtgärden, kan vara omöjligt att återkräva mervärdesskattebelopp från beskattningsbara personer som är inblandade i skattebedrägeri eller skatteundandragande när dubbelkontrollen har utförts eftersom dessa beskattningsbara personer under tiden kan ha blivit insolventa. Mekanismen med uppdelad betalning, som är en förhandsåtgärd, har därför visat sig vara mycket effektiv och kompletterar obligatorisk elektronisk fakturering som är en efterhandsåtgärd.

(7)

Italien har upprepade gånger åtagit sig att inte ansöka om förlängning av den särskilda åtgärden när åtgärdspaketet har genomförts fullt ut. Italien anser dock att den särskilda åtgärden, med tanke på dess effektivitet och dess synergier med andra tillämpade åtgärder, särskilt obligatorisk elektronisk fakturering, bör förlängas för att undvika en tillbakagång i de ansträngningar som görs för att minska den totala skillnaden mellan förväntade mervärdesskatteintäkter och det belopp som faktiskt uppbärs i Italien. För att uppfylla sitt åtagande att gradvis avveckla den särskilda åtgärden ändrade Italien dock sin ansökan för att från tillämpningsområdet för den särskilda åtgärden från och med den 1 juli 2025 undanta leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till börsnoterade företag som ingår i indexet FTSE MIB. Denna tidsram kommer att göra det möjligt för beskattningsbara personer som berörs av begränsningen av den särskilda åtgärdens tillämpningsområde att göra lämpliga operativa justeringar. Den kommer också att göra det möjligt för de italienska skattemyndigheterna att övervaka den särskilda åtgärdens effektivitet och på lämpligt sätt utvärdera möjliga alternativa åtgärder.

(8)

En av effekterna av den särskilda åtgärden är att leverantörer som är beskattningsbara personer inte kan dra av den mervärdesskatt de har betalat på sina inköp med den mervärdesskatt som de tagit emot för sina leveranser. Sådana leverantörer kan befinna sig i en konstant kreditposition och kan behöva ansöka om en faktisk återbetalning från skattemyndigheterna av den mervärdesskatt som har betalats för deras leveranser. Enligt de uppgifter som Italien har lämnat ska beskattningsbara personer som genomför transaktioner som omfattas av den särskilda åtgärden prioriteras för att erhålla betalning av de relevanta mervärdesskattemedlen, inom gränsen för den kredit som härrör från sådana transaktioner. Denna praxis innebär att återbetalningsansökningar med anknytning till den särskilda åtgärden prioriteras både under den preliminära undersökningsfasen och vid utbetalning av belopp som ska betalas från icke-prioriterade återbetalningar.

(9)

Den begärda ytterligare förlängningen av bemyndigandet att tillämpa den särskilda åtgärden bör vara tidsbegränsad, så att det kan göras en bedömning av om den särskilda åtgärden är lämplig och effektiv. Bemyndigandet att tillämpa den särskilda åtgärden bör därför förlängas till och med den 30 juni 2026. Detta skulle ge tillräckligt med tid för att bedöma de av Italien vidtagna åtgärdernas ändamålsenlighet, vilka syftar till att minska skatteundandragandet i de berörda sektorerna.

(10)

För att garantera att det sker en nödvändig uppföljning inom ramen för den särskilda åtgärden och särskilt att bedöma inverkan på situationen vad gäller återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som omfattas av den särskilda åtgärden, bör det krävas att Italien senast i september 2024 lämnar in en rapport till kommissionen. Den rapporten bör ta upp den övergripande situationen, särskilt den genomsnittliga tid som behövs för återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer, och huruvida den särskilda åtgärden och andra åtgärder som införts av Italien för att minska skatteundandragande i de berörda sektorerna är ändamålsenliga. Den rapporten bör också innehålla en förteckning över dessa åtgärder tillsammans med datum för deras ikraftträdande.

(11)

Den särskilda åtgärden står i proportion till de eftersträvade målen, eftersom den är tidsbegränsad och begränsad till sektorer där det föreligger avsevärda risker med avseende på skatteundandragande. Den särskilda åtgärden leder dessutom inte till någon risk för att skatteundandragande skulle flyttas över till andra sektorer eller andra medlemsstater.

(12)

Den särskilda åtgärden kommer inte att ge upphov till någon negativ inverkan på de totala skatteintäkterna i det sista konsumtionsledet eller på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(13)

För att säkerställa att de mål som eftersträvas med den särskilda åtgärden uppnås, inbegripet en oavbruten tillämpning av den särskilda åtgärden, och i syfte att sörja för rättssäkerhet med avseende på beskattningsperioden, är det lämpligt att bevilja bemyndigande att förlänga den särskilda åtgärden med verkan från och med den 1 juli 2023. Med hänsyn till att Italien ansökte om bemyndigande att fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden den 26 september 2022 och har fortsatt att tillämpa bestämmelserna i sin nationella rätt med stöd av genomförandebeslut (EU) 2017/784 från och med den 1 juli 2023, tillgodoses vederbörligen de berörda personernas berättigade förväntningar.

(14)

Genomförandebeslut (EU) 2017/784 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 14 januari 2022 ansökte Rumänien om bemyndigande att införa en särskild åtgärd för att avvika från artiklarna 178, 218 och 232 i direktiv 2006/112/EG för att införa obligatorisk elektronisk fakturering för alla transaktioner mellan beskattningsbara personer etablerade på Rumäniens territorium (den särskilda åtgärden). Den särskilda åtgärden omfattar perioden 1 juli 2022–31 december 2025.

(2)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 30 september 2022 underrättade Rumänien kommissionen om att ansökan om avvikelse från artikel 178 i direktiv 2006/112/EG inte längre behövdes. Rumänien begärde dessutom att bemyndigandet skulle beviljas för perioden 1 januari 2024–31 december 2026, i stället för den period som ursprungligen begärdes.

(3)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG överlämnade kommissionen Rumäniens ansökan till de andra medlemsstaterna genom skrivelser av den 8 december 2022. Genom en skrivelse av den 9 december 2022 underrättade kommissionen Rumänien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet.

(4)

Rumänien anger att obligatorisk elektronisk fakturering för transaktioner mellan beskattningsbara personer etablerade i Rumänien, tillsammans med skyldigheten att rapportera uppgifter om dessa transaktioner till skattemyndigheterna, skulle vara till nytta när det gäller att bekämpa mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt. Den skulle göra det möjligt för skattemyndigheterna att i god tid och automatiskt kontrollera överensstämmelsen mellan deklarerad mervärdesskatt och mervärdesskatt som ska betalas. En sådan automatisk kontroll skulle avsevärt förbättra de rumänska skattemyndigheternas analysförmåga. Införandet av obligatorisk elektronisk fakturering skulle dessutom vara ett kraftfullt verktyg för realtidsspårning av mervärdesskattebedrägerikedjor, vilket skulle göra det möjligt för skattemyndigheterna att vidta omedelbara åtgärder för att identifiera och stoppa beskattningsbara personer från att delta i sådant bedrägeri.

(5)

Rumänien anser att införandet av den särskilda åtgärden också skulle gynna beskattningsbara personer genom digitaliseringen av faktureringsprocesser och minskningen av deras administrativa börda, samtidigt som en rättvis konkurrensutsatt miljö säkerställs för beskattningsbara personer. Digitaliseringen av faktureringsprocesserna skulle medföra snabbare betalningar, minskade överföringskostnader, snabb och billig behandling av fakturauppgifter och minskade arkiveringskostnader för beskattningsbara personer. Införandet av den särskilda åtgärden skulle leda till att den nuvarande skyldigheten att rapportera information om inhemska leveranser försvinner, vilket skulle minska den administrativa bördan för beskattningsbara personer.

(6)

Den 8 december 2022 antog kommissionen ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern. Kommissionen föreslår att artikel 218 ska ändras och artikel 232 strykas i direktiv 2006/112/EG. Ett direktiv om ändring av dessa artiklar kan därför komma att antas som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att införa obligatorisk elektronisk fakturering och undanröja behovet av att begära ytterligare särskilda åtgärder för avvikelser från direktiv 2006/112/EG. Detta beslut bör därför upphöra att gälla från och med den dag då medlemsstaterna skulle vara skyldiga att tillämpa nationella bestämmelser som införlivar det direktiv som ändrar de artiklarna.

(7)

Med tanke på det breda tillämpningsområdet och att den särskilda åtgärden är ny är det viktigt att utvärdera dess effekter på bekämpning av mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt och på beskattningsbara personer. Om Rumänien anser det nödvändigt att förlänga den särskilda åtgärden bör därför en rapport överlämnas till kommissionen, tillsammans med ansökan om förlängning, med en bedömning av hur effektiv den särskilda åtgärden är för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt samt för att förenkla skatteuppbörden.

(8)

Den särskilda åtgärden bör inte påverka kunders rätt att få pappersfakturor vid gemenskapsinterna transaktioner.

(9)

Den särskilda åtgärden bör vara tidsbegränsad, så att det kan göras en bedömning av om den är lämplig och effektiv mot bakgrund av dess mål.

(10)

Den särskilda åtgärden står i proportion till de eftersträvade målen, eftersom den är begränsad i tid och omfattning. Den särskilda åtgärden leder heller inte till någon risk för att bedrägeri skulle flyttas över till andra sektorer eller andra medlemsstater.

(11)

Den särskilda åtgärden kommer inte att ge upphov till någon negativ inverkan på de totala skatteintäkterna i sista konsumtionsledet eller på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(1)

Afrikansk svinpest är en infektiös virussjukdom som drabbar hållna och vilda svin och kan ha allvarliga konsekvenser för den berörda djurpopulationen och för lönsamheten inom uppfödningen. Den kan även leda till störningar vid förflyttning av sändningar av dessa djur och av produkter av dem inom unionen och vid export till tredjeländer.

(2)

Vid utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin finns det en allvarlig risk för att sjukdomen sprids till andra vilda svin och till anläggningar för hållna svin.

(3)

Genom kommissionens delegerade förordning 2020/687 (2) kompletteras bestämmelserna om bekämpning av de förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 a, b och c i förordning (EU) 2016/429 och som definieras som sjukdomar i kategorierna A, B och C i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (3). I artiklarna 63–66 i delegerad förordning (EU) 2020/687 föreskrivs särskilt att vissa åtgärder ska vidtas vid officiell bekräftelse av ett utbrott av en sjukdom i kategori A hos vilda djur, inbegripet afrikansk svinpest hos vilda svin. I dessa bestämmelser föreskrivs särskilt att en smittad zon ska fastställas och att förflyttning av vilda djur av förtecknade arter och produkter av animaliskt ursprung därav ska förbjudas.

(4)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/594 (4) fastställs särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning avseende afrikansk svinpest. I synnerhet föreskrivs i artikel 3 b i den genomförandeförordningen att en smittad zon ska fastställas i enlighet med artikel 63 i delegerad förordning (EU) 2020/687 i händelse av ett utbrott av den sjukdomen hos vilda svin i ett område i en medlemsstat. Dessutom föreskrivs i artikel 6 i den genomförandeförordningen att det området ska förtecknas som en restriktionszon II i del II i bilaga I till den genomförandeförordningen och att den smittade zon som fastställts i enlighet med artikel 63 i delegerad förordning (EU) 2020/687 utan dröjsmål ska anpassas till att omfatta åtminstone restriktionszon II. De särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest i genomförandeförordning (EU) 2023/594 omfattar bland annat förbud mot förflyttning av sändningar av svin som hålls i restriktionszon II och produkter av dem ut ur dessa restriktionszoner.

(5)

Kroatien har underrättat kommissionen om ett utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin i distriktet Karlovac som bekräftades den 13 juli 2023. Den behöriga myndigheten i den medlemsstaten fastställde därför en smittad zon i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 och genomförandeförordning (EU) 2023/594.

(6)

För att förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och för att undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, måste man på unionsnivå i samarbete med den berörda medlemsstaten fastställa en smittad zon med avseende på afrikansk svinpest i Kroatien.

(7)

För att förhindra ytterligare spridning av afrikansk svinpest, i avvaktan på att det område i Kroatien som drabbats av de nyligen inträffade utbrotten hos vilda svin förtecknas som en restriktionszon II i del II i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2023/594, bör de särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest i den genomförandeförordningen, som tillämpas på förflyttning av sändningar av svin som hålls i restriktionszoner II och produkter av dem ut ur dessa restriktionszoner, också tillämpas på förflyttning av dessa sändningar från den smittade zon som Kroatien fastställt efter det nyligen inträffade utbrottet, utöver de åtgärder som fastställs i artiklarna 63–66 i delegerad förordning (EU) 2020/687.

(8)

Den smittade zonen bör därför förtecknas i bilagan till detta beslut och den bör omfattas av de särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest som ska tillämpas i restriktionszon II enligt genomförandeförordning (EU) 2023/594. På grund av denna nya epidemiologiska situation vad gäller afrikansk svinpest och med beaktande av att det finns en ökad omedelbar risk för ytterligare spridning av sjukdomen bör förflyttning av sändningar av hållna svin och produkter av dem till andra medlemsstater och till tredjeländer dock inte tillåtas från den smittade zonen i enlighet med den genomförandeförordningen. I detta beslut bör även fastställas hur länge den zonindelningen ska gälla.

(9)

I syfte att reducera riskerna till följd av det nyligen inträffade utbrottet av afrikansk svinpest hos vilda svin i Kroatien bör det i detta beslut fastställas att Kroatien inte får tillåta förflyttning till andra medlemsstater och till tredjeländer av sändningar av svin som hålls i den smittade zonen och produkter av dem tills detta beslut löpt ut.

(10)

Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen vad gäller spridningen av afrikansk svinpest är det viktigt att de åtgärder som fastställs i detta beslut tillämpas så snart som möjligt.

(11)

I väntan på yttrandet från den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder bör därför den smittade zonen i Kroatien omedelbart fastställas och förtecknas i bilagan till detta beslut, och det bör anges hur länge denna zonindelning ska gälla.

(12)

Detta beslut kommer att ses över vid nästa möte i ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt artikel 25.2 i direktiv (EU) 2017/2397 ska medlemsstaterna på ett tillförlitligt sätt och utan dröjsmål registrera kvalifikationsbevis, tjänstgöringsjournaler och loggböcker i kommissionens databaser i syfte att genomföra, tillämpa och utvärdera direktiv (EU) 2017/2397 och för att upprätthålla säkerheten, underlätta navigering samt för statistiska hänsyn och för att underlätta informationsutbytet mellan de myndigheter som ansvarar för genomförandet av direktivet. I detta syfte inrättade kommissionen den europeiska besättningsdatabasen för kvalifikationsbevis och tjänstgöringsjournaler och den europeiska databasen med uppgifter om fartygsskrov för loggböcker genom att anta kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/473 (2).

(2)

I artikel 25.2 i direktiv (EU) 2017/2397 och artikel 1 i delegerad förordning (EU) 2020/473 föreskrivs vidare att information om kvalifikationsbevis, tjänstgöringsjournaler och loggböcker som erkänns i enlighet med artikel 10.2 i direktiv (EU) 2017/2397 ska ingå i kommissionens databaser. Artikel 10.2 i direktiv (EU) 2017/2397 hänvisar till kvalifikationsbevis, tjänstgöringsjournaler eller loggböcker som har utfärdats i enlighet med föreskrifterna om sjöpersonal på Rhen (3), vilka är giltiga på unionens inre vattenvägar om kraven i dessa föreskrifter är identiska med kraven i direktiv (EU) 2017/2397 och om det utfärdande tredjelandet inom sin jurisdiktion erkänner unionshandlingar i enlighet med direktiv (EU) 2017/2397.

(3)

Schweiz utfärdar kvalifikationsbevis, tjänstgöringsjournaler eller loggböcker på grundval av föreskrifterna om sjöpersonal på Rhen enligt krav som är identiska med kraven i direktiv (EU) 2017/2397 och godtar motsvarande unionshandlingar inom sin jurisdiktion. Alltså är schweiziska kvalifikationsbevis giltiga på unionens inre vattenvägar i enlighet med artikel 10.2 i direktiv (EU) 2017/2397.

(4)

Enligt artikel 2.01 i föreskrifterna om sjöpersonal på Rhen, vilka antogs i enlighet med rådets beslut (EU) 2022/1912 (4) ska Schweiz också i det nationella register som ska föras i enlighet med artikel 25 i direktiv (EU) 2017/2397 inkludera alla kvalifikationsbevis, tjänstgöringsjournaler och loggböcker som utfärdats av en behörig myndighet samt de uppgifter som ingår i dessa, och koppla sina nationella register till det register som förs av kommissionen i enlighet med kraven i delegerad förordning (EU) 2020/473.

(5)

Den 20 oktober 2021 lämnade Schweiz in en begäran till kommissionen om att få tillgång till kommissionens databaser.

(6)

I enlighet med artikel 25.4 i direktiv (EU) 2017/2397 kan myndigheter i tredjeländer som utfärdar kvalifikationsbevis, tjänstgöringsjournaler eller loggböcker på grundval av föreskrifterna om sjöpersonal på Rhen beviljas tillgång till databasen i den mån detta är nödvändigt för de ändamål som anges i artikel 25.2 i direktiv (EU) 2017/2397, under förutsättning att kraven på uppgiftsskydd enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (5) är uppfyllda, tredjelandet inte begränsar medlemsstaternas eller kommissionens tillgång till sin motsvarande databas och att kommissionen säkerställer att tredjelandet inte överför uppgifterna till ett annat tredjeland eller en internationell organisation såvida inte kommissionens uttryckligen har gett skriftligt tillstånd till detta och förutsatt att det sker enligt de villkor som kommissionen fastställer.

(7)

Kommissionen har erkänt Schweiz som ett land med ett adekvat skydd av uppgifter (6). Dessutom har Schweiz genom en officiell skrivelse försäkrat att landet kommer att ge tillgång sina motsvarande databaser och att de inte kommer att överföra några uppgifter till ett annat tredjeland eller till internationella organisationer såvida inte kommissionen uttryckligen har gett skriftligt tillstånd till detta och förutsatt att det sker enligt de villkor som kommissionen fastställer.

(8)

Tillgången till kommissionens databaser måste slutligen vara nödvändig för de ändamål som anges i artikel 25.2 i direktiv (EU) 2017/2397 vad gäller genomförande, tillämpning och utvärdering av direktivet i syfte att upprätthålla säkerheten, underlätta vid navigering samt av statistiska hänsyn och för att underlätta informationsutbytet mellan berörda myndigheter.

(9)

Med beaktande av att besättningsmedlemmar med schweiziska kvalifikationer regelbundet trafikerar unionens inre vattenvägar och att kvalifikationsbevis, tjänstgöringsjournaler eller loggböcker som utfärdas av Schweiz måste uppfylla krav som är identiska med kraven i direktiv (EU) 2017/2397, behövs det ett utbyte av relevant information mellan medlemsstaterna och Schweiz för att genomföra, tillämpa och utvärdera direktiv (EU) 2017/2397, samtidigt som oavbruten navigering säkerställs på ett säkert och rättmätigt sätt på unionens inre vattenvägar. Genom att Schweiz beviljas tillgång till den europeiska besättningsdatabasen och den europeiska databasen med uppgifter om fartygsskrov blir det dessutom möjligt för kommissionen att föra ett fullständigt register över relevanta besättningsuppgifter och bidra till statistiska ändamål. För de ändamål som anges i artikel 25.2 i direktiv (EU) 2017/2397 är det därför nödvändigt att bevilja de behöriga myndigheterna i Schweiz tillgång till den europeiska besättningsdatabasen och den europeiska databasen med uppgifter om fartygsskrov.

(10)

Kommissionen anser, efter att ha bedömt Schweiz begäran, att det är lämpligt att bevilja de schweiziska myndigheterna tillgång till den europeiska besättningsdatabasen och den europeiska databasen med uppgifter om fartygsskrov.

(1)

Den 31 mars 2020 antog rådet beslut (Gusp) 2020/472, genom vilket Europeiska unionens militära insats i Medelhavsområdet (Eunavfor MED Irini) inrättades och inleddes för perioden till och med den 31 mars 2021.

(2)

Enligt artikel 8.3 i beslut (Gusp) 2020/472 ska tillståndet för insatsen, trots denna period, bekräftas på nytt var fjärde månad, och kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik ska förlänga insatsen såvida inte utplacering av insatsens marina resurser leder till en pulleffekt på migrationen som stöds av konkreta bevis som samlats in i enlighet med de kriterier som anges i insatsplanen.

(3)

Den 20 mars 2023 antog rådet beslut (Gusp) 2023/653 (2), genom vilket insatsen förlängdes till och med den 31 mars 2025 med förbehåll för samma förfarande för bekräftelse på nytt.

(4)

Insatschefen har tillhandahållit månatliga rapporter om pullfaktorn.

(5)

Tillståndet för insatsen bör bekräftas på nytt för mandatets elfte fyra månader långa delperiod, och insatsen bör förlängas i enlighet med detta.

1.

2.