(1)

Den 24 februari 2023 antog rådet genomförandeförordning (EU) 2023/420 (2), genom vilket det fastställs en uppdaterad förteckning över personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig (förteckningen).

(2)

Där det varit praktiskt möjligt har rådet försett samtliga personer, grupper och enheter med en redogörelse för skälen till att de har uppförts på förteckningen.

(3)

I ett meddelande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning informerade rådet personerna, grupperna och enheterna på förteckningen om att det hade beslutat att låta dem kvarstå på förteckningen. Rådet informerade även de personerna, grupperna och enheterna om att de av rådet kunde begära en redogörelse för skälen till att de förts upp på förteckningen, om de inte redan hade meddelats en sådan redogörelse.

(4)

Rådet har reviderat förteckningen i enlighet med artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001. Vid revideringsarbetet beaktade rådet såväl de synpunkter som erhållits från de berörda som den uppdaterade information som erhållits från de behöriga nationella myndigheterna avseende statusen på nationell nivå för de personer och enheter som är uppförda på förteckningen.

(5)

Rådet har kontrollerat att behöriga myndigheter, i enlighet med vad som anges i artikel 1.4 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp (3), har fattat beslut beträffande alla personer, grupper och enheter i förteckningen om att de har deltagit i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp. Rådet har också konstaterat att de personer, grupper och enheter på vilka artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämpliga bör fortsätta att vara föremål för de särskilda restriktiva åtgärder som anges i förordning (EG) nr 2580/2001.

(6)

Förteckningen bör uppdateras i enlighet med detta och genomförandeförordning (EU) 2023/420 bör upphävas.

(1)

Genom rådets förordning (EU) 2023/194 (1) fastställs för 2023 fiskemöjligheterna avseende vissa fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten. De totala tillåtna fångstmängder (TAC) som fastställs i förordning (EU) 2023/194 bör ändras med hänsyn till den vetenskapliga rådgivning som offentliggjorts samt resultaten av samråd med tredjeländer.

(2)

I förordning (EU) 2023/194 fastställs en preliminär TAC för nordhavsräka (Pandalus borealis) i unionens vatten och norska vatten i Ices-sektion 3a för 2023. Unionen och Norge höll samråd om nivån för TAC:en för nordhavsräka i Ices-sektionerna 3a och 4a öst för perioden 1 juli 2023–30 juni 2024. Dessa samråd genomfördes på grundval av unionens ståndpunkt som godkänts av rådet den 12 juni 2023. Den 29 juni 2023 enades unionen och Norge om en TAC i Ices-sektionerna 3a och 4a öst på 6 076 ton, varav 4 253 ton ska tilldelas Ices-sektion 3a. Denna TAC-nivå motsvarar vad som skulle ha varit nivån i Ices utlåtande för det beståndet för perioden 1 juli 2023–30 juni 2024 om utlåtandet hade baserats på antagandet att fiskemöjligheterna inte utnyttjades fullt ut under första halvåret 2023 och att 900 ton förblev ofiskade den 1 juli 2023. Enligt de fångstsiffror som unionen och Norge lämnat motsvarar detta senare antagande utnyttjandenivån för fiskemöjligheterna den 1 juli 2023. I syfte att gå över från att fastställa en TAC för nordhavsräka i Ices-sektion 3a två gånger per år till en gång per år bör i) den preliminära TAC:en för det beståndet för 2023 ersättas med en slutgiltig TAC för perioden 1 januari-30 juni 2023 på den nivå som överenskommits med Norge den 17 mars 2023, och ii) TAC:en för det beståndet för perioden 1 juli 2023–30 juni 2024 fastställas till den nivå som överenskommits med Norge den 29 juni 2023.

(3)

Förordning (EU) 2023/194 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

För att fisket ska kunna fortsätta bör denna förordning träda i kraft utan dröjsmål.

(5)

Bestämmelserna i denna förordning om fiskemöjligheter för nordhavsräka bör tillämpas från och med den 1 januari 2023 respektive den 1 juli 2023. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar inte principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, eftersom fiskemöjligheterna i fråga antingen utökas eller ännu inte har uttömts.

(1)

Ämnet IKT-användning och e-handel omfattar de uppgifter som krävs för den digitala kompassen för EU:s digitala decennium för att övervaka EU:s digitala mål för 2030, t.ex. indikatorn för digital intensitet som återspeglar företagens digitala omställning. Dessutom bidrar det med information till andra politikområden inom EU avseende Europas digitala prestanda och Europeiska kommissionens prioritering – ett Europa rustat för den digitala tidsåldern.

(2)

För att det ska vara möjligt att bedöma uppgiftskvaliteten och säkerställa att uppgifterna om IKT-användning och e-handel är jämförbara och harmoniserade behöver metadata- och kvalitetsrapporter tillhandahållas innan uppgifterna offentliggörs.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

(1)

I enlighet med artikel 44.2 andra stycket i förordning (EU) 2021/2116 får medlemsstaterna från och med den 16 oktober till och med den 30 november betala ut förskott på upp till 50 % för interventioner i form av direktstöd, och före den 1 december får de betala ut förskott på upp till 75 % för arealbaserade och djurbaserade interventioner för landsbygdsutveckling i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 (2).

(2)

Covid-19-pandemin med dess inverkan på livsmedelskedjorna och de kraftigt stigande priserna på energi och insatsvaror inom jordbruket har sedan hösten 2021 satt jordbrukssektorn under press. Vidare har Rysslands invasion av Ukraina förvärrat situationen och haft ytterligare negativ inverkan på jordbrukssektorn. Insatspriser, t.ex. kostnader för energi, gödselmedel och foder, har ökat avsevärt i alla jordbrukssektorer.

(3)

Till följd av detta ökade energi- och gödselkostnadernas andel av den totala insatsförbrukningen betydligt under 2022. Den största ökningen noterades för gårdar med åkergrödor och permanenta grödor, i båda fallen på grund av kostnaderna för gödselmedel. Priserna på gödselmedel ligger fortfarande på historiskt höga nivåer. Uppgifter tyder på att jordbrukarna har reagerat genom att minska sin användning av gödselmedel, med ännu osäkra negativa konsekvenser för avkastningen och kvaliteten på livsmedel och foder

(4)

Priserna på andra insatsvaror för jordbrukare och aktörer i livsmedelskedjan inom unionen, till exempel växtskyddsmedel och behandlingar av djur, maskiner och förpackningar, har ökat i takt med den allmänna inflationen.

(5)

Den senaste tiden har priserna på de flesta jordbruksråvaror som spannmål, oljeväxtfröer och mejeriprodukter sjunkit avsevärt. I vissa medlemsstater har situationen blivit särskilt svår eftersom förhållandet mellan insatspriser och råvarupriser har försämrats.

(6)

Dessa omständigheter, tillsammans med svåra meteorologiska händelser i vissa regioner, t.ex. torka och översvämningar, har lett till likviditetsproblem för jordbruksproducenterna. För att hantera likviditetsproblemen bör medlemsstaterna tillåtas att betala ut ökade förskott när det gäller ansökningsåret 2023.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna och kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(1)

I enlighet med artikel 104.1 andra stycket a iv i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 (2) ska artikel 75 i förordning (EU) nr 1306/2013 fortsätta att tillämpas när det gäller Ejflu för utgifter som har uppkommit för stödmottagarna och utbetalningar som gjorts av det utbetalande organet inom ramen för genomförandet av landsbygdsprogram enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (3).

(2)

I enlighet med artikel 75.1 tredje stycket i förordning (EU) nr 1306/2013 får medlemsstaterna betala ut förskott på upp till 75 % för åtgärder för landsbygdsutveckling med avseende på djurhållning och jordbruksareal enligt förordning (EU) nr 1305/2013.

(3)

Covid-19-pandemin med dess inverkan på livsmedelskedjorna och de kraftigt stigande priserna på energi och insatsvaror inom jordbruket har sedan hösten 2021 satt jordbrukssektorn under press. Vidare har Rysslands invasion av Ukraina förvärrat situationen och haft ytterligare negativ inverkan på jordbrukssektorn. Insatspriser, t.ex. kostnader för energi, gödselmedel och foder, har ökat avsevärt i alla jordbrukssektorer.

(4)

Till följd av detta ökade energi- och gödselkostnadernas andel av den totala insatsförbrukningen betydligt under 2022. Den största ökningen noterades för gårdar med åkergrödor och permanenta grödor, i båda fallen på grund av kostnaderna för gödselmedel. Priserna på gödselmedel ligger fortfarande på historiskt höga nivåer. Uppgifter tyder på att jordbrukarna har reagerat genom att minska sin användning av gödselmedel, med ännu osäkra negativa konsekvenser för avkastningen och kvaliteten på livsmedel och foder

(5)

Priserna på andra insatsvaror för jordbrukare och aktörer i livsmedelskedjan inom unionen, till exempel växtskyddsmedel och behandlingar av djur, maskiner och förpackningar, har ökat i takt med den allmänna inflationen.

(6)

Den senaste tiden har priserna på de flesta jordbruksråvaror som spannmål, oljeväxtfröer och mejeriprodukter sjunkit avsevärt. I vissa medlemsstater har situationen blivit särskilt svår eftersom förhållandet mellan insatspriser och råvarupriser har försämrats.

(7)

Dessa omständigheter, tillsammans med svåra meteorologiska händelser i vissa regioner, t.ex. torka och översvämningar, kan orsaka likviditetsproblem för jordbruksproducenterna. För att hantera dessa likviditetsproblem bör medlemsstaterna tillåtas att betala ut ökade förskott när det gäller ansökningsåret 2023 för åtgärder för landsbygdsutveckling med avseende på djurhållning och jordbruksareal.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna och kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(1)

I kommissionens förordning (EU) 2023/915 (2) fastställs gränsvärden för kadmium i olika livsmedel.

(2)

Den 30 januari 2009 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) ett yttrande om kadmium i livsmedel (3). Livsmedelsmyndigheten konstaterade att kadmium främst är giftigt för njurarna, särskilt för cellerna i proximal tubulus där det lagras över tid och kan orsaka njurinsufficiens. Mot bakgrund av de toxiska effekterna av kadmium på njurarna fastställde livsmedelsmyndigheten ett tolerabelt veckointag på 2,5 μg kadmium/kg kroppsvikt. Livsmedelsmyndigheten konstaterade vidare att den genomsnittliga exponeringen för vuxna i unionen ligger nära, eller något över, det tolerabla veckointaget. Den konstaterade också att undergrupper såsom vegetarianer, barn, rökare och personer som lever i mycket förorenade områden kan ha ett dubbelt så högt intag. Livsmedelsmyndigheten konstaterade därför att den nuvarande exponeringen för kadmium hos befolkningen i stort bör minskas. Efter det vetenskapliga yttrandet utfärdade livsmedelsmyndigheten den 17 januari 2012 en vetenskaplig rapport där den bekräftade att exponeringen av barn och vuxna i den 95:e percentilen kan överstiga de hälsobaserade riktvärdena (4).

(3)

Med beaktande av livsmedelsmyndighetens vetenskapliga yttrande och vetenskapliga rapport fastställdes nya gränsvärden för barnmat och choklad- och kakaoprodukter genom kommissionens förordning (EU) nr 488/2014 (5). Kommissionens rekommendation 2014/193/EU (6) antogs, som uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att jordbrukarna får information om de begränsningsmetoder som finns och stimuleras att använda dem, och att de ska börja eller fortsatta att använda dessa metoder, samt att regelbundet övervaka tillämpningen av begränsningsåtgärderna genom att samla in uppgifter om förekomsten av kadmium i livsmedel och rapportera uppgifterna, särskilt kadmiumhalter som ligger nära eller över gränsvärdena, senast i februari 2018.

(4)

På grundval av de uppgifter om förekomst som samlats in efter genomförandet av begränsningsåtgärderna sänktes gränsvärdena för kadmium i ett stort antal livsmedel genom kommissionens förordning (EU) 2021/1323 (7).

(5)

Sedan förordning (EU) 2021/1323 offentliggjordes har nya uppgifter om förekomsten framkommit vad gäller jordmandel och vissa mindre konsumerade arter av odlade svampar.

(6)

Gränsvärdet för kadmium i rädisor, som genom förordning (EU) 2021/1323 sänktes från 0,10 till 0,020 mg/kg, gäller även för jordmandel. Detta gränsvärde sänktes på grundval av de vid den tidpunkten tillgängliga uppgifterna om förekomst vad gäller den mest konsumerade arten i varugruppen rädisor (Raphanus sativus var. sativus). Under tiden har dock nyare uppgifter om förekomst blivit tillgängliga som är specifika för jordmandel och som visar att jordmandel innehåller högre koncentrationer av kadmium än andra rädisor. Det har därför blivit tydligt att gränsvärdet för kadmium i jordmandel inte överensstämmer med ALARA-principen (så lågt som rimligen är möjligt). Med tanke på den låga konsumtionen av jordmandel är dessutom bidrag från jordmandel till konsumenternas exponering för kadmium begränsat.

(7)

Genom förordning (EU) 2021/1323 sänktes gränsvärdena för odlade svampar från 0,20 mg/kg vad gäller Agaricus bisporus, Lentinula edodes och Pleurotus ostreatus och från 1,0 mg/kg vad gäller andra odlade svampar, till 0,15 mg/kg vad gäller Lentinula edodes och Pleurotus ostreatus och till 0,050 mg/kg vad gäller andra odlade svampar, inklusive Agaricus bisporus. Gränsvärdet för andra odlade svampar än Lentinula edodes och Pleurotus ostreatus sänktes på grundval av de vid den tidpunkten tillgängliga uppgifterna om förekomst vad gäller den mest konsumerade arten i denna varugrupp (Agaricus bisporus). Under tiden har dock nyare uppgifter om förekomst blivit tillgängliga vad gäller vissa specifika arter av odlade svampar som konsumeras mindre än Agaricus bisporus, Lentinula edodes och Pleurotus ostreatus, vilka visar att dessa arter innehåller högre koncentrationer av kadmium än Agaricus bisporus. Det har därför blivit tydligt att gränsvärdet för kadmium i andra odlade svampar än Agaricus bisporus, Lentinula edodes och Pleurotus ostreatus inte överensstämmer med ALARA-principen. Eftersom arterna Agaricus bisporus, Lentinula edodes och Pleurotus ostreatus utgör den största delen av den totala mängd svampar som konsumeras i unionen är dessutom bidraget från andra odlade svampar till konsumenternas exponering för kadmium begränsat.

(8)

För att ta hänsyn till ALARA-principen och undvika oproportionerliga nivåer av bristande efterlevnad vad gäller jordmandel och andra odlade svampar än Agaricus bisporus, Lentinula edodes och Pleurotus ostreatus bör gränsvärdena för kadmium i dessa arter höjas, samtidigt som en hög nivå av livsmedelssäkerhet bibehålls.

(9)

Förordning (EU) 2023/915 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2019 (2) upprättas, på grundval av en preliminär riskvärdering, en förteckning över högriskväxter, högriskväxtprodukter och andra högriskföremål.

(2)

Efter en preliminär värdering förtecknades 34 släkten och en art av växter för plantering med ursprung i tredjeländer preliminärt som högriskväxter i genomförandeförordning (EU) 2018/2019. Ett av de förtecknade släktena är Malus Mill.

(3)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1213 (3) fastställs växtskyddsåtgärder för införsel till unionens territorium av vissa växter, växtprodukter och andra föremål som strukits från bilagan till genomförandeförordning (EU) 2018/2019, men för vilka växtskyddsriskerna ännu inte har värderats fullt ut. Detta beror på att en eller flera skadegörare för vilka dessa växter är värdar ännu inte är upptagna i förteckningen över EU-karantänsskadegörare i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2072 (4), men en ny fullständig riskvärdering kan visa att de uppfyller villkoren för upptagande.

(4)

Den 4 mars 2022 lämnade Förenade kungariket (5) in en begäran till kommissionen om att till unionen få exportera upp till sju år gamla växter för plantering med bara rötter av Malus sylvestris där stammens diameter vid basen är högst 40 mm och upp till sju år gamla växter för plantering av Malus sylvestris i odlingssubstrat där stammens diameter vid basen är högst 40 mm (de berörda växterna). Till denna begäran bifogades relevant teknisk dokumentation.

(5)

Den 24 maj 2023 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) ett vetenskapligt yttrande om riskvärdering av de berörda växterna med ursprung i Förenade kungariket (6). Livsmedelsmyndigheten identifierade Colletotrichum aenigma, Meloidogyne mali, Eulecanium excrescens, Takahashia japonica, Tobacco ringspot virus, Tomato ringspot virus och Erwinia amylovora som skadegörare av betydelse för dessa växter.

(6)

Livsmedelsmyndigheten utvärderade de riskreducerande åtgärder som angavs i dokumentationen med avseende på Colletotrichum aenigma, Meloidogyne mali, Eulecanium excrescens, Takahashia japonica, Tobacco ringspot virus och Tomato ringspot virus och uppskattade sannolikheten för att uppnå frihet från dessa skadegörare vad gäller de berörda växterna. Den drog slutsatsen att sannolikheten var hög för att de berörda växterna är fria från dessa skadegörare. När det gäller Erwinia amylovora utvärderade livsmedelsmyndigheten efterlevnaden av de särskilda kraven för införsel till och förflyttning inom de angivna skyddade zoner som förtecknas i punkt 9 i bilaga X till genomförandeförordning (EU) 2019/2072 av växter av Malus Mill., utom frukter och fröer. Den drog slutsatsen att Förenade kungariket efterlever dessa särskilda krav.

(7)

På grundval av det yttrandet anses växtskyddsrisken vid införsel till unionens territorium av de berörda växterna ha reducerats till en acceptabel nivå, förutsatt att lämpliga åtgärder vidtas för att hantera skadegörarrisken vad gäller dessa växter.

(8)

De åtgärder som Förenade kungariket beskriver i den tekniska dokumentationen anses vara tillräckliga för att reducera risken till en acceptabel nivå vid införsel av de berörda växterna till unionens territorium. Dessa åtgärder bör därför antas som importkrav gällande växtskydd i syfte att säkerställa växtskyddet på unionens territorium vid införsel av de berörda växterna till det territoriet.

(9)

De berörda växterna bör därför inte längre betraktas som högriskväxter.

(10)

Genomförandeförordning (EU) 2018/2019 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Erwinia amylovora förtecknas som karantänskadegörare för skyddad zon för vissa skyddade zoner och som reglerad EU-icke-karantänskadegörare för resten av unionens territorium i bilagorna III respektive IV till genomförandeförordning (EU) 2019/2072. Det finns särskilda krav i punkt 9 i bilaga X till den genomförandeförordningen för att förhindra att skadegöraren introduceras i och sprids inom de angivna skyddade zonerna. Tobacco ringspot virus och Tomato ringspot virus förtecknas som EU-karantänskadegörare i bilaga II till genomförandeförordning (EU) 2019/2072.

(12)

Colletotrichum aenigma, Eulecanium excrescens och Takahashia japonica är ännu inte upptagna i förteckningen över EU-karantänskadegörare i genomförandeförordning (EU) 2019/2072. En fullständig riskvärdering av dessa skadegörare måste bli tillgänglig för att fastställa om villkoren är uppfyllda för att förteckna skadegörarna i bilaga II till genomförandeförordning (EU) 2019/2072 och de berörda växterna med ursprung i Förenade kungariket i bilaga VII till den genomförandeförordningen, tillsammans med respektive åtgärder.

(13)

Genomförandeförordning (EU) 2020/1213 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

Meloidogyne mali är inte upptagen i förteckningen över EU-karantänskadegörare. En riskanalys av skadegöraren offentliggjordes av Växtskyddsorganisationen för Europa och Medelhavsområdet (EPPO) i september 2017 (7). På grundval av diskussioner med medlemsstaterna drogs slutsatsen att skadegöraren inte bör regleras som en EU-karantänskadegörare eller som en reglerad EU-icke-karantänskadegörare, eftersom skadegöraren har förekommit i vissa medlemsstater under lång tid utan offentliga kontrollåtgärder och dess växtskyddsrisk i dessa medlemsstater anses vara liten. Det krävs därför inga importkrav vad gäller den skadegöraren.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt artikel 8.1 i rådets beslut (Gusp) 2019/2110 är kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) bemyndigad, i enlighet med artikel 38 i fördraget, att fatta lämpliga beslut i syfte att utöva politisk kontroll över och strategisk ledning av Europeiska unionens rådgivande GSFP-uppdrag i Centralafrikanska republiken (EUAM RCA), inbegripet beslutet att utnämna en uppdragschef.

(2)

Den 25 augusti 2022 antog Kusp beslut (Gusp) 2022/1436 (2) om utnämning av José Manuel MARQUES DIAS till uppdragschef för EUAM RCA från och med den 1 september 2022 till och med den 31 augusti 2023.

(3)

Den 28 juli 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/1333 (3), genom vilket beslut (Gusp) 2019/2110 ändrades och EUAM RCA:s mandat förlängdes till och med den 9 augusti 2024.

(4)

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har föreslagit att José Manuel MARQUES DIAS mandat som uppdragschef för EUAM RCA förlängs från och med den 1 september 2023 till och med den 9 augusti 2024.

(1)

Enligt artikel 9.3 i beslut (Gusp) 2023/162 bemyndigade rådet kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att fatta tillämpliga beslut om godtagande av föreslagna bidrag till Euma från tredjestater.

(2)

På rekommendation av den civila insatschefen om Kanadas föreslagna bidrag till Euma bör bidraget från Kanada godtas och betraktas som betydande.

(1)

Den 27 december 2001 antog rådet gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp (1).

(2)

Den 24 februari 2023 antog rådet beslut (Gusp) 2023/422 (2) om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp (förteckningen).

(3)

I enlighet med artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är det nödvändigt att med jämna mellanrum se över namnen på personer, grupper och enheter i förteckningen för att säkerställa att det är berättigat att behålla dem i förteckningen.

(4)

I detta beslut anges resultatet av den översyn som rådet har genomfört med avseende på de personer, grupper och enheter på vilka artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämpliga.

(5)

Rådet har kontrollerat att behöriga myndigheter, i enlighet med vad som anges i artikel 1.4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp, har fattat beslut beträffande alla personer, grupper och enheter i förteckningen om att de har deltagit i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp. Rådet har också konstaterat att de personer, grupper och enheter på vilka artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämpliga bör fortsätta att vara föremål för de särskilda restriktiva åtgärder som anges i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp.

(6)

Förteckningen bör uppdateras i enlighet med detta och beslut (Gusp) 2023/422 bör upphävas.

(1)

Den 21 juni 2021 antog rådet beslut (Gusp) 2021/1026 (1).

(2)

Den 18 maj 2023 begärde Organisationen för förbud mot kemiska vapen, som är ansvarig för det tekniska genomförandet av den verksamhet som avses i artikel 1 i beslut (Gusp) 2021/1026, en förlängning av genomförandeperioden för det beslutet med tolv månader till och med den 30 augusti 2024.

(3)

Det pågående genomförandet av beslut (Gusp) 2021/1026 medför inte några ytterligare finansiella konsekvenser för perioden till och med den 30 augusti 2024.

(4)

Beslut (Gusp) 2021/1026 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 11 mars 2002 enades rådet om att utnämna Europeiska unionens särskilda representant (den särskilda representanten) i Bosnien och Hercegovina.

(2)

Den 8 augusti 2019 antog rådet beslut (Gusp) 2019/1340 (1) genom vilket Johann SATTLER utnämndes till särskild representant i Bosnien och Hercegovina. Den särskilda representantens uppdrag har förlängts successivt, senast genom rådets beslut (Gusp) 2021/1193 (2), och löper ut den 31 augusti 2023.

(3)

Den särskilda representantens uppdrag bör förlängas med ytterligare en period på tolv månader, och ett nytt finansiellt referensbelopp bör fastställas för perioden 1 september 2023–31 augusti 2024.

(4)

Den särskilda representanten kommer att genomföra uppdraget under omständigheter som kan komma att förvärras och som kan hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget.

(1)

Den 31 juli 2014 antog rådet beslut 2014/512/Gusp (1).

(2)

I sina slutsatser, som antogs den 29–30 juni 2023, fördömde Europeiska rådet ånyo Rysslands anfallskrig mot Ukraina, som utgör en uppenbar kränkning av FN-stadgan, och erinrade om unionens orubbliga stöd för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet inom dess internationellt erkända gränser och dess naturliga rätt till självförsvar mot Rysslands angrepp. Europeiska rådet fördömde också kraftfullt den avsiktliga förstörelsen av reservoaren vid vattenkraftverket i Kachovka samt Rysslands olagliga deportation och förflyttning av ukrainska barn och andra civila till Ryssland och Belarus.

(3)

Så länge som Ryska federationens olagliga handlingar fortsätter att bryta mot förbudet mot bruk av våld, som är en tvingande folkrättslig regel, är det lämpligt att bibehålla alla de åtgärder som unionen infört och att vid behov vidta ytterligare åtgärder. Beslut 2014/512/Gusp bör därför förlängas med ytterligare sex månader.

(4)

Beslut 2014/512/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom rådets beslut (Gusp) 2021/509 (1) inrättas den europeiska fredsfaciliteten för medlemsstaternas finansiering av unionsåtgärder inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet i enlighet med artikel 21.2 c i fördraget. Den europeiska fredsfaciliteten ska i enlighet med artikel 1.2 i beslut (Gusp) 2021/509 i synnerhet användas för finansiering av stödåtgärder såsom åtgärder för att stärka tredjestaters och regionala och internationella organisationers kapacitet när det gäller militära och försvarsrelaterade frågor.

(2)

Den pågående krisen i Demokratiska republiken Kongos östra provinser vittnar om de tragiska konsekvenserna för människor, vilka kommer att bestå om en varaktig och övergripande fred inte kan uppnås. Fortsatt instabilitet har lett till en av världens värsta och mest långvariga humanitära kriser och till att regionen löper risk att bli ett starkt fäste för terrorism och för gränsöverskridande kriminella nätverk.

(3)

Det är en central prioritering för unionen att säkerställa långvarig fred och säkerhet samt stabilitet och respekt för de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongos östra provinser och i regionen överlag, i linje med en integrerad strategi. Unionen är medveten om vikten av de allmänna val som utlysts till december 2023.

(4)

Den 13 februari 2023 mottog unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) en begäran från Demokratiska republiken Kongo om att unionen skulle bistå landets försvarsmakt med upphandling av viktig utrustning och uppförande av grundläggande infrastruktur inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten.

(5)

Stödåtgärder ska genomföras med beaktande av de principer och krav som anges i beslut (Gusp) 2021/509, särskilt i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (2), samt i enlighet med reglerna för verkställandet av inkomster och utgifter som finansieras inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten.

(6)

Genomförandet kommer också att bli föremål för regelbunden bedömning av den politiska utvecklingen i Demokratiska republiken Kongo, i enlighet med den integrerade metodiska ramen för bedömning och identifiering av vilka åtgärder och kontroller som krävs vad gäller stödåtgärder inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten.

(7)

Rådet bekräftar sin beslutsamhet att skydda, främja och hävda de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och de demokratiska principerna och att stärka rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning i enlighet med Förenta nationernas stadga, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna samt internationell rätt, särskilt internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt.

(1)

Den 30 juli 2021 antog rådet beslut (Gusp) 2021/1277 (1) om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libanon.

(2)

Beslut (Gusp) 2021/1277 är tillämpligt till och med den 31 juli 2023. På grundval av en översyn av det beslutet bör de restriktiva åtgärder som anges i det beslutet förlängas till och med den 31 juli 2024.

(3)

Beslut (Gusp) 2021/1277 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Högpatogen aviär influensa (HPAI) är en smittsam virussjukdom hos fåglar som kan få allvarliga konsekvenser för lönsamheten inom fjäderfäuppfödningen och leda till störningar i handeln inom unionen och exporten till tredjeländer. HPAI-virus kan smitta flyttfåglar och spridas över långa avstånd under fåglarnas höst- och vårflytt. Förekomsten av HPAI-virus hos vilda fåglar utgör därför ett ständigt hot om direkt eller indirekt introduktion av dessa virus i anläggningar där fjäderfä eller fåglar i fångenskap hålls. Vid utbrott av HPAI kan smittämnet spridas till andra anläggningar där fjäderfä eller fåglar i fångenskap hålls.

(2)

Genom förordning (EU) 2016/429 fastställs ett nytt regelverk för förebyggande och bekämpning av sjukdomar som kan överföras till djur eller till människor. HPAI omfattas av definitionen för en förtecknad sjukdom i den förordningen och av bestämmelserna om förebyggande och bekämpning av sjukdom i samma förordning. Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687 (2) kompletteras dessutom förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om förebyggande och bekämpning av vissa förtecknade sjukdomar, inklusive åtgärder för sjukdomsbekämpning med avseende på HPAI.

(3)

I kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/641 (3), som antogs inom ramen för förordning (EU) 2016/429, fastställs nödåtgärder på unionsnivå i samband med utbrott av HPAI.

(4)

I genomförandebeslut (EU) 2021/641 föreskrivs särskilt att de skydds- och övervakningszoner och ytterligare restriktionszoner som medlemsstaterna upprättar i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 efter utbrott av HPAI åtminstone ska omfatta de områden som förtecknas som skydds- och övervakningszoner och ytterligare restriktionszoner i bilagan till det genomförandebeslutet.

(5)

Bilagan till genomförandebeslut (EU) 2021/641 ändrades nyligen genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2023/1337 (4) med anledning av utbrott av HPAI hos fjäderfä eller fåglar i fångenskap i Frankrike, vilket måste återspeglas i den bilagan.

(6)

Sedan genomförandebeslut (EU) 2023/1337 antogs har Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien, Polen och Sverige underrättat kommissionen om utbrott av HPAI på anläggningar där fjäderfä eller fåglar i fångenskap hålls i kommunen Nyborg i Danmark, i delstaten Schleswig-Holstein i Tyskland, i departementen Pas-de-Calais, Landes och Réunion i Frankrike, i regionen Lombardiet i Italien, i regionen Małopolskie (Lillpolen) i Polen och i kommunen Gotland i Sverige.

(7)

De behöriga myndigheterna i Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien, Polen och Sverige har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för sjukdomsbekämpning i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687, inklusive upprättande av skydds- och övervakningszoner runt utbrotten.

(8)

Det utbrott som har bekräftats i Tyskland inträffade dessutom i närheten av gränsen mot Danmark. Eftersom övervakningszonen sträcker sig in på Danmarks territorium har de behöriga myndigheterna i Tyskland och Danmark i vederbörlig ordning samarbetat när det gäller att i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 upprätta den nödvändiga övervakningszonen.

(9)

Kommissionen har granskat de åtgärder för sjukdomsbekämpning som vidtagits av Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien, Polen och Sverige i samarbete med dessa medlemsstater och konstaterar att gränserna för de skydds- och övervakningszoner som de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater har upprättat befinner sig på tillräckligt avstånd från de anläggningar där utbrotten av HPAI bekräftats.

(10)

I bilagan till genomförandebeslut (EU) 2021/641 förtecknas för närvarande inga områden i Tyskland och Polen som skyddszoner och inga områden i Danmark, Italien och Sverige som skydds- och övervakningszoner.

(11)

För att förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och för att undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder måste man på unionsnivå, i samarbete med Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien, Polen och Sverige, snabbt fastställa de skydds- och övervakningszoner som dessa medlemsstater har upprättat i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687.

(12)

De områden som förtecknas som skydds- och övervakningszoner för Frankrike och de områden som förtecknas som övervakningszon för Tyskland och Polen i bilagan till genomförandebeslut (EU) 2021/641 bör därför ändras.

(13)

Dessutom bör skyddszoner förtecknas för Tyskland och Polen och skydds- och övervakningszoner förtecknas för Danmark, Italien och Sverige i bilagan till genomförandebeslut (EU) 2021/641.

(14)

I enlighet med detta bör bilagan till genomförandebeslut (EU) 2021/641 ändras i syfte att uppdatera regionaliseringen på unionsnivå med beaktande av de skydds- och övervakningszoner som Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien, Polen och Sverige har upprättat och den övervakningszon som Danmark har upprättat i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 samt att ange de tillämpliga åtgärdernas varaktighet i dessa zoner.

(15)

Genomförandebeslut (EU) 2021/641 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen vad gäller spridning av HPAI är det viktigt att de ändringar som genom det här beslutet görs i genomförandebeslut (EU) 2021/641 får verkan så snart som möjligt.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Infektion med lumpy skin disease-virus, orsakad av lumpy skin disease-virus (LSD-virus), är en vektorburen sjukdom hos nötkreatur som orsakar stora ekonomiska förluster, minskad mjölkproduktion, svår avmagring, bestående skador på hudar, flera sekundära komplikationer och månadslång kronisk svaghet samt medför förbud mot handel. Sjukdomen är endemisk i Afrika och ingår i den förteckning över anmälningspliktiga sjukdomar som Världsorganisationen för djurhälsa upprättat.

(2)

Lumpy skin disease påträffades för första gången i unionen 2015 i Grekland. Under 2016 spred sig sjukdomen snabbt i många länder i sydöstra Europa, inklusive Albanien, Bulgarien, Grekland, Kosovo (*1), Montenegro, Nordmakedonien och Serbien. I alla berörda länder bekämpades sjukdomen effektivt genom årligen återkommande massvaccineringar av nötkreatur med levande, homogena vacciner, i enlighet med specifikationerna för vaccinerna. Dessutom genomförde Bosnien och Hercegovina och Kroatien, som inte var drabbade av lumpy skin disease, vaccinering som en förebyggande åtgärd, eftersom sjukdomen förekom i grannländerna.

(3)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1070 (2), som antogs inom ramen för förordning (EU) 2016/429, fastställs särskilda åtgärder för bekämpning av lumpy skin disease under en begränsad tid. Den genomförandeförordningen gällde till och med den 21 april 2023.

(4)

I genomförandeförordning (EU) 2021/1070 definieras framför allt de zoner i en medlemsstat där vaccinering mot lumpy skin disease genomförs samt de särskilda bestämmelserna om sjukdomsbekämpning inom varje zon. Dessa zoner klassificeras som restriktionszon I, som ligger utanför ett område där ett utbrott av infektion med LSD-virus har bekräftats, och restriktionszon II, som omfattar ett område där ett utbrott av infektion med LSD-virus har bekräftats.

(5)

Dessutom föreskrivs i genomförandeförordning (EU) 2021/1070 restriktioner för förflyttningar av nötkreatur, produkter från nötkreatur, avelsmaterial och animaliska biprodukter från restriktionszonerna I och II samt undantag från dessa restriktioner. Vidare föreskrivs bestämmelser för aktörers skyldigheter avseende djurhälsointyg vid förflyttningar av nötkreatur, avelsmaterial och obearbetade animaliska biprodukter från nötkreatur från restriktionszonerna I och II utanför dessa zoner.

(6)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/361 (3) trädde i kraft den 12 mars 2023 och i den fastställs bestämmelser om användningen av vissa veterinärmedicinska läkemedel för förebyggande och bekämpning av vissa förtecknade sjukdomar, inklusive bestämmelser om vaccinering mot lumpy skin disease. Dessutom föreskrivs i artikel 9 och i bilaga IX till den delegerade förordningen att vaccinationszoner I och II som motsvarar restriktionszoner I och II i genomförandeförordning (EU) 2021/1070 ska upprättas.

(7)

Vidare fastställs i delegerad förordning (EU) 2023/361 bestämmelser om och restriktioner för nötkreatur som vaccinerats mot lumpy skin disease samt avelsmaterial och obearbetade animaliska biprodukter från nötkreatur som motsvarar bestämmelserna och restriktionerna i genomförandeförordning (EU) 2021/1070, utom när det gäller aktörers skyldigheter avseende djurhälsointyg.

(8)

I delegerad förordning (EU) 2023/361 föreskrivs också återhämtningsperioder för lumpy skin disease efter skyddande nödvaccinering på mellan 8 och 26 månader, beroende på typ av övervakning, vaccinationszon och tidpunkt för slakt eller avlivande av det senaste fallet av lumpy skin disease och/eller tidpunkt för den senaste vaccineringen.

(9)

Sedan 2017 har inga utbrott av lumpy skin disease rapporterats i Europa, även om sjukdomen registrerats fram till 2021 i delar av Anatolien i Turkiet och fortfarande förekommer i Ryssland, samtidigt som den fortsätter att sprida sig i Asien och påverkar länder på den indiska subkontinenten, i Ostasien och i Sydostasien. Mot bakgrund av den gynnsamma epidemiologiska situationen i Europa har alla länder i sydöstra Europa som genomförde vaccinering mot lumpy skin disease nu upphört med vaccineringen, med undantag av Bulgarien, Grekland och Turkiet.

(10)

Bulgarien och Grekland har redan lämnat in sina vaccinationsprogram för lumpy skin disease för 2023 till kommissionen, och de har redan utvärderats och godkänts inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/690 (4). Typen av teknisk utvärdering och innehållet i den samt godkännandet av dessa vaccinationsprogram uppfyller också kraven i den officiella vaccinationsplanen för förebyggande och bekämpning av sjukdomar i kategori A hos landlevande djur i artikel 6 i delegerad förordning (EU) 2023/361.

(11)

Mot bakgrund av att genomförandeförordning (EU) 2021/1070 löper ut är det nödvändigt att förteckna de områden som definieras som vaccinationszoner I och II med avseende på lumpy skin disease i Bulgarien och Grekland och som motsvarar restriktionszonerna I och II i genomförandeförordning (EU) 2021/1070 samt att fastställa ytterligare bestämmelser om aktörers skyldigheter avseende djurhälsointyg för förflyttningar av nötkreatur, avelsmaterial och obearbetade animaliska biprodukter från nötkreatur från vaccinationszonerna I och II utanför dessa zoner, för att säkerställa att djurhälsointygen innehåller tillräckliga och korrekta hälsouppgifter och det finns en kontinuitet i förhållande till de åtgärder som tidigare införts.

(12)

Med beaktande av Bulgariens och Greklands vaccinationsplaner för lumpy skin disease för 2023, den epidemiologiska situationen vad gäller den sjukdomen i unionen och återhämtningsperioden för lumpy skin disease enligt delegerad förordning (EU) 2023/361 bör det här beslutet tillämpas till och med den 31 augusti 2024.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

1.

2.

1.

2.

3.

4.

5.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

1.

2.

3.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

1.

2.

a)

Att anta yttranden, rapporter och resolutioner.

b)

Att anta utkastet till beräkning av kommitténs utgifter och inkomster.

c)

Att anta kommitténs politiska prioriteringar.

d)

Att välja ordföranden, första vice ordföranden och övriga presidiemedlemmar.

e)

Att inrätta utskott.

f)

Att anta och se över kommitténs arbetsordning.

g)

Att anta och se över uppförandekoderna för ledamöterna.

h)

Att, efter att ha kontrollerat att beslutsmässighet föreligger enligt artikel 22.1 första meningen i arbetsordningen och på förslag av kommitténs ordförande eller av det behöriga utskottet i enlighet med artiklarna 57 och 58, fatta beslut med en majoritet av de avgivna rösterna om att väcka talan eller inge en interventionsansökan vid Europeiska unionens domstol. När ett sådant beslut har antagits ska ordföranden väcka talan på kommitténs vägnar.

1.

2.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Denna bestämmelse ska inte tillämpa om en tidsgräns som fastställts av rådet, kommissionen eller Europaparlamentet gör att det inte är möjligt att skjuta upp antagandet av ett beslutsdokument.

Ett beslutsdokument som skjutits upp till en senare plenarsession ska åtföljas av alla giltiga ändringsförslag till dokumentet. En senareläggning av omröstningen ger även upphov till en ny tidsgräns för inlämnande av ändringsförslag.

1.

2.

3.

1.

2.

3.

4.

5.

6.