(1)

I artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2170 (2) föreskrivs att varor som importeras från en plats utanför unionen omfattas av unionens importtullkvoter eller andra importkvoter endast om de varorna övergår till fri omsättning på de territorier som förtecknas däri. Genom den bestämmelsen hanteras riskerna för en väl fungerande inre marknad i unionen och för den gemensamma handelspolitikens integritet som skulle följa av ett eventuellt kringgående av unionens tullkvoter eller andra importkvoter. De territorier som anges i artikel 1 i den förordningen omfattar inte Nordirland.

(2)

I handels- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (3) (handels- och samarbetsavtalet) föreskrivs att unionen ska öppna kvoter för import till unionen av vissa produkter med ursprung i Förenade kungariket. Dessutom har unionen enligt handels- och samarbetsavtalet rätt att under vissa omständigheter införa tullkvoter eller andra importkvoter för import av varor med ursprung i Förenade kungariket, inbegripet som del av tillämpningen av multilaterala skyddsåtgärder i enlighet med WTO-avtalet. Det är därför nödvändigt att klargöra om varor med ursprung i Förenade kungariket som övergår till fri omsättning i Nordirland omfattas av dessa tullkvoter eller andra importkvoter.

(3)

Förenade kungariket är genom de arrangemang som fastställs i protokollet om Irland/Nordirland (protokollet) bundet till avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (4) (utträdesavtalet). Rättsförhållandet mellan unionen och Förenade kungariket med avseende på varor med ursprung i Förenade kungariket som övergår till fri omsättning i Nordirland skiljer sig därför i grunden från förhållandet mellan unionen och något annat tredjeland när det gäller varor med ursprung i ett sådant tredjeland, som övergår till fri omsättning i Nordirland.

(4)

Förenade kungariket har presenterat dokumentation som visar att vissa stålprodukter med ursprung i Förenade kungariket som för närvarande omfattas av skyddsåtgärder enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 (5) (de berörda produkterna) har överförts i betydande mängder till Nordirland från andra delar av Förenade kungariket. För att säkerställa den ekonomiska bärkraften för de överföringarna och med tanke på de särskilda omständigheterna i Nordirland är det lämpligt att tillåta att de berörda produkterna omfattas av de relevanta unionstullkvoterna när de övergår till fri omsättning i Nordirland.

(5)

För att begränsa risken för kringgående av unionens tullkvoter för de berörda produkterna genom import av samma produkter med ursprung i andra länder, när sådana produkter övergår till fri omsättning i Nordirland, bör de berörda produkterna sändas direkt från andra delar av Förenade kungariket.

(6)

Förenade kungariket har dessutom åtagit sig att vidta nödvändiga åtgärder, i enlighet med protokollet, för att säkerställa att överföringar av de berörda produkterna med användning av unionens tullkvoter räknas av från dessa kvoter så snart sådana produkter övergår till fri omsättning i Nordirland, på samma sätt som om dessa varor hade importerats till unionen.

(7)

Eftersom behovet av import till Nordirland av de berörda produkterna kan variera över tid bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att anpassa förteckningen över de berörda produkterna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (6). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelsen av delegerade akter.

(8)

Förordning (EU) 2020/2170 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

I kraft av artikel 5.3 och 5.4 i protokollet jämförd med artikel 13.3 skulle denna förordning även vara tillämplig på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

(10)

För att undvika störningar i överföringarna av de berörda produkterna från andra delar av Förenade kungariket till Nordirland bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

(1)

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA) inrättades genom rådets förordning (EEG) nr 302/93 (3). Den förordningen omarbetades 2006 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1920/2006 (4).

(2)

EMCDDA inrättades för att tillhandahålla unionen, medlemsstaterna och de deltagande tredjeländerna saklig, objektiv, tillförlitlig och jämförbar information om narkotika, beroende av narkotika och konsekvenserna därav på europeisk nivå för att ge dem en överblick över den informationen i syfte att ge underlag för beslutsfattande och initiativ för att motverka narkotika och därmed förbättra sådana initiativs effekter av de åtgärder som de vidtar eller beslutar om inom respektive behörighetsområde för att hantera narkotikafenomenet. Inrättandet av EMCDDA och dess funktion har tydligt förbättrat tillgången till information om narkotika, narkotikaberoende och konsekvenserna därav i hela unionen och internationellt.

(3)

Det allmänna målet med förordning (EG) nr 1920/2006 är fortfarande giltigt och bör behållas, men förordningen ger inte längre en adekvat ram för att möta nuvarande och framtida narkotikautmaningar. Mandatet för EMCDDA bör därför ses över för att, bland annat, ersätta och stärka det EMCDDA bör döpas om till Europeiska unionens narkotikamyndighet (myndigheten). Eftersom det krävs betydande ändringar av förordning (EG) nr 1920/2006 för att ta hänsyn till den gemensamma ansatsen för unionens decentraliserade byråer som Europaparlamentet, rådet och kommissionen antog den 19 juli 2012 och narkotikafenomenets utveckling bör den förordningen av tydlighets- och effektivitetsskäl upphävas och ersättas med den här förordningen.

(4)

Förordning (EG) nr 1920/2006 var främst inriktad på hälsorelaterade frågor. Även om det är nödvändigt att bibehålla den inriktningen, eftersom hälso- och tillgångsrelaterade frågor avseende narkotikafenomenet är nära förbundna med varandra, är det också nödvändigt att ta itu med tillgången till narkotika för att minska tillgången på narkotika i unionen och stävja efterfrågan på narkotika och, därmed, att bidra till att bemöta andra relaterade trygghets- och säkerhetsproblem. I syfte att tillhandahålla faktabaserade, objektiva, tillförlitliga, jämförbara och unionsomfattande signifikanta data och analyser bör myndigheten hantera narkotikafenomenet genom att använda ett evidensbaserat, integrerat, välavvägt och multidisciplinärt tillvägagångssätt i fråga om narkotika, narkotikabruk, skadligt bruk och beroende av narkotika, förebyggande åtgärder, behandling, vård, risk- och skademinskning, rehabilitering, återintegrering i samhället och återhämtning, narkotikamarknader och tillgång till narkotika, inbegripet olaglig framställning och handel, och andra relevanta narkotikarelaterade frågor med tillhörande konsekvenser. Myndighetens metod bör innefatta mänskliga rättigheter, genus och jämställdhet, ålder, hälsa, jämlikhet på hälsoområdet och sociala perspektiv.

(5)

Myndighetens arbete bör utföras med vederbörlig hänsyn till unionens och medlemsstaternas respektive befogenheter på narkotikaområdet. Det bör omfatta de olika aspekterna av narkotikafenomenet och de lösningar som tillämpas. Myndigheten bör i synnerhet överväga alla aspekter relaterade till att skydda och förbättra hälsan, inbegripet fysiska och mentala aspekter och de potentiella effekterna på folkhälsan. Myndigheten bör också undersöka sociala aspekter, inbegripet överväganden kopplade till stigmatisering, marginalisering och återintegreringen av personer som använder narkotika. Myndigheten bör därvid vägledas av narkotikarelaterade strategiska dokument på unionsnivå.

(6)

Myndigheten bör i sin verksamhet samarbeta med unionens andra relevanta organ och byråer inom ramen för deras respektive mandat och ta hänsyn till deras verksamhet för att undvika dubbelarbete. Myndigheten bör särskilt, med vederbörlig hänsyn till deras respektive mandat, samarbeta med Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 (5), för att säkerställa insamling av uppgifter och övervakning av trender när det gäller tillgången på narkotika, inbegripet olaglig framställning och handel och andra relaterade brott, användningen av ny teknik och nya psykoaktiva substanser. Myndigheten bör också samarbeta på internationell nivå med relevanta myndigheter och organ i tredjeländer, i synnerhet i kandidatländer, och till stöd för unionens och medlemsstaternas arbete på FN-nivå. Detta samarbete måste vara förenligt med internationella människorättsnormer.

(7)

För att hantera narkotikafenomenet så effektivt som möjligt bör myndigheten ha en dialog med berörda parter och, i synnerhet, forskarvärlden, inbegripet den akademiska världen, och organisationer i det civila samhället, inbegripet organisationer för personer som använder narkotika och för samhällsgrupper som påverkas av bruk och försäljning av narkotika eller narkotikarelaterad brottslighet. Med tanke på den särskilda betydelsen av erfarenheterna inom organisationer i det civila samhället inom myndighetens kompetensområde bör myndigheten upprätthålla samarbetet om sin verksamhet med organisationer i det civila samhället, såsom de som är verksamma i kommissionens relevanta expertgrupper för narkotikafrågor, som består av organisationer i det civila samhället. Myndigheten bör avsätta de medel som krävs för att samråda, utbyta information och samla kunskap med de organisationerna, däribland på området nya psykoaktiva substanser. Där så är lämpligt bör myndigheten anordna särskilda samråd om de ämnen som ingår i myndighetens mandat.

(8)

För att sprida tillförlitlig information om narkotika och narkotikasituationen bör myndigheten delta i kommunikationsverksamhet om ämnen som ingår i dess mandat. Kommunikation på narkotikaområdet gentemot allmänheten kan dock ibland få oavsiktliga negativa konsekvenser. Som ett led i sin kommunikationsverksamhet och när så är lämpligt bör myndigheten därför överväga att sprida sina rapporter, inbegripet de första rapporterna och riskbedömningsrapporterna om nya psykoaktiva substanser, till forskarvärlden och organisationer i det civila samhället, i syfte att minimera eventuella narkotikarelaterade skador. Om myndigheten är förhindrad från att sprida sin rapport, främst på grund av förekomsten av säkerhetsskyddsklassificerade eller känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, får den överväga att offentliggöra sammanfattningar av de rapporterna i syfte att minimera eventuella narkotikarelaterade skador.

(9)

I sitt arbete bör myndigheten ta vederbörlig hänsyn till blandbruk eftersom sådant missbruk blir allt vanligare.

(10)

Myndigheten bör utveckla sin verksamhet kring tre huvudsakliga kompetensområden, nämligen övervakning, som leder till bättre underbyggda policyer, beredskap, som leder till bättre underbyggda åtgärder, och kompetensutveckling, som leder till kraftfullare insatser från unionens och medlemsstaternas sida mot narkotikafenomenet.

(11)

Insamling, analys och spridning av data bör även i fortsättningen vara myndighetens huvuduppgift. När myndigheten samlar in, analyserar eller sprider data bör den respektera den rättsliga ramen för behandling av personuppgifter och bör inte sprida eller överföra data som skulle göra det möjligt att identifiera enskilda personer eller mindre grupper av personer. Standarddata samlas in via nationella kontaktpunkter, som bör förbli myndighetens främsta datalämnare. Myndigheten skulle också kunna använda ytterligare källor och anordna expertmöten, även virtuella möten. Datakällor med nära realtidsdata blir dessutom alltmer tillgängliga genom innovativa datainsamlingsmetoder. Myndigheten bör därför ha åtkomst till relevanta tillgängliga data för att få en helhetsbild av narkotikafenomenet i unionen och de externa faktorer som påverkar det. För att säkerställa att varje nationell kontaktpunkt har aktuell information om situationen i sin medlemsstat bör den regelbundet informeras om data gällande sin medlemsstat som samlats in från ytterligare informationskällor och om verksamheten i nätverket av forensiska och toxikologiska laboratorier som inrättats genom denna förordning.

(12)

De nationella kontaktpunkterna spelar en avgörande roll för unionens system för övervakning av och rapportering om narkotika. De samlar in information och tar fram jämförbara och vetenskapligt välgrundade data om den nationella narkotikasituationen vilka används i övervakningen av situationen i unionen som helhet. De nationella kontaktpunkterna är också centrala i arbetet med att förbättra metoderna och verktygen för datainsamlingen och i arbetet att utarbeta relevanta riktlinjer för deras tillämpning. Dessutom deltar de nationella kontaktpunkterna i ett system för tidig varning och rapporterar om nya trender i användningen av befintliga psykoaktiva substanser. Därför är det avgörande att myndigheten och de nationella kontaktpunkterna har ett ömsesidigt förstärkande förhållande. Myndighetens datakrav bör återspeglas i de nationella kontaktpunkterna. De nationella kontaktpunkterna bör ges befogenhet att inom medlemsstaterna ta emot alla relevanta data från de olika nationella myndigheterna. Samtidigt som alla harmoniseringsåtgärder undviks och besluten om de nationella kontaktpunkternas styrning, struktur eller grundläggande arbetsuppgifter med avseende på andra nationella behöriga myndigheter lämnas åt medlemsstaterna, i linje med fördragen, bör myndighetens mandat medge en rationalisering av datainsamlingen i medlemsstaterna i så stor utsträckning som möjligt för att undvika dubbelrapportering och dubbelarbete.

(13)

Det är nödvändigt att upprätta grundstenar för ett förhållande med ömsesidigt förtroende och kontinuerlig dialog mellan myndigheten och de nationella kontaktpunkterna, baserat på tydliga och effektivt fungerande mekanismer och en uppsättning regler. Myndigheten bör därför ges befogenhet att ge ekonomiskt stöd till de nationella kontaktpunkterna och bidra till att de fungerar effektivt, inbegripet genom att tillhandahålla en bedömning av varje nationell kontaktpunkt som specifikt ska handla om kontaktpunktens bidrag till samordnade unionsinsatser på narkotikaområdet.

(14)

I syfte att stödja effektiva unionsinsatser på narkotikaområdet och bidra till myndighetens arbete bör de nationella kontaktpunkterna bland annat ha en samordnande roll när det gäller säkerställande av enhetlig narkotikarelaterad datainsamling och övervakning, kommunikation med myndigheten och främjande av evidensbaserat beslutsfattande, säkerställande av en sektorsövergripande och heltäckande nationell överblick av narkotikasituationen, inbegripet all relevant information om nya trender och utmaningar, och bidrag till fastställandet av relevanta indikatorer. Dessutom, och i linje med nationell behörighet, har de nationella kontaktpunkterna en nyckelroll när det gäller att främja och stödja evidensbaserat beslutsfattande, stödja system för samarbete, bedöma berörda parters informationsbehov och sammanställa en uppdaterad förteckning över nationella källor till narkotikainformation.

(15)

För att underlätta och strukturera datainsamlingen och informationsutbytet, både kvalitativt och kvantitativt, och för att stödja inrättandet av ett integrerat och interoperabelt övervakningssystem som möjliggör realtidsövervakning, bör myndigheten utveckla och tillämpa de lämpliga digitala lösningar som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter.

(16)

För att myndigheten bättre ska kunna utnyttja tillgänglig information, t.ex. för att ta mer proaktiva åtgärder såsom hotbedömningar, strategiska underrättelserapporter och varningar, och för att öka unionens beredskap inför framtida utveckling, bör myndighetens övervaknings- och analyskapacitet stärkas jämfört med EMCDDA:s.

(17)

För att förbättra unionens beredskap är det nödvändigt att ha en helhetsbild av narkotikafenomenets potentiella utveckling i framtiden. För att förbereda sig själv och för att göra beslutsfattarna bättre rustade inför sådan framtida utveckling bör myndigheten genomföra regelbundna framsynsövningar med beaktande av megatrender, dvs. långsiktiga drivkrafter som i dagsläget kan observeras och som med största sannolikhet kommer att ha ett betydande inflytande i framtiden, i syfte att identifiera nya utmaningar och möjligheter att hantera narkotikaproblem.

(18)

Narkotikafenomenet blir allt mer teknikbaserat, vilket visades under covid-19-pandemin då man observerade att ny teknik tagits i bruk för att underlätta distributionen av narkotika. Omkring två tredjedelar av utbudet på darknetmarknaderna uppskattas vara narkotikarelaterade. Olika plattformar används för narkotikahandel, bland annat sociala medier och mobilapplikationer. Den utvecklingen återspeglas i insatserna på narkotikaområdet, med en ökad användning av internetkommunikation och insatser online, inbegripet mobilapplikationer och e-hälsoinsatser. Myndigheten bör, tillsammans med andra relevanta unionsbyråer och unionsorgan och utan dubbelarbete, övervaka denna utveckling som en del av sin helhetsstrategi på narkotikaområdet.

(19)

Nya psykoaktiva substanser som utgör folkhälsorisker och sociala risker i hela unionen bör hanteras på ett adekvat sätt. Det är därför nödvändigt att övervaka nya psykoaktiva substanser och, för att möjliggöra snabba insatser, upprätthålla systemet för tidig varning inrättat genom förordning (EG) nr 1920/2006. Bestämmelserna i den förordningen om informationsutbyte om och systemet för tidig varning för nya psykoaktiva substanser, inbegripet inledande rapporter om och riskbedömningar av nya psykoaktiva substanser, ändrades nyligen och bör inte ändras i den här förordningen.

(20)

På grundval av myndighetens förstärkta övervakning och erfarenheterna från riskbedömningen av nya psykoaktiva substanser bör myndigheten utveckla allmän hotbedömningskapacitet på hälso- och säkerhetsområdet. Större kapacitet att proaktivt och snabbt identifiera nya hot och underbygga utvecklingen av motåtgärder behövs brådskande, eftersom narkotikafenomenets dynamiska karaktär i dagsläget innebär att relaterade utmaningar snabbt kan spridas över gränserna.

(21)

Eftersom farliga substanser och vissa konsumtionsmönster kan skada hälsan bör myndigheten kunna utfärda varningar som komplement till de relevanta nationella larmsystemen, utan att det påverkar dessa. För att stödja den funktionen bör myndigheten utveckla ett europeiskt larmsystem för narkotika som är tillgängligt för nationella myndigheter. Det systemet bör underlätta ett snabbt informationsutbyte som kan kräva snabba åtgärder för att skydda hälsan, de sociala aspekterna, tryggheten och säkerheten. Myndigheten bör, på de villkor som fastställs i denna förordning, kunna utveckla ett larmsystem för att göra information om den identifierade risken tillgänglig för personer som använder eller potentiellt använder specifika narkotikatyper.

(22)

Narkotikaprekursorer är substanser som behövs för framställning av narkotika såsom amfetamin, kokain och heroin. Eftersom den olagliga narkotikaframställningen i unionen ökar bör förebyggandet av avledning av och olaglig handel med narkotikaprekursorer från lagliga kanaler till olaglig narkotikaframställning stärkas. För att stödja den insatsen bör myndigheten ha en roll i att övervaka avledning av och olaglig handel med narkotikaprekursorer och i att bistå kommissionen i genomförandet av unionsrätt i fråga om narkotikaprekursorer.

(23)

Eftersom det finns ett växande behov av forensiska och toxikologiska data och specialistkunskaper, åtföljda av ett behov av bättre samordning mellan laboratorier i medlemsstaterna, bör ett nätverk av forensiska och toxikologiska laboratorier med kunskap om narkotika och narkotikarelaterade skador inrättas. Det nätverket bör göra det möjligt för myndigheten att få tillgång till relevant information, öka myndighetens kapacitet på det området och stödja kunskapsutbytet mellan de berörda laboratorierna i medlemsstaterna, utan att myndigheten ådrar sig de höga kostnader som det innebär att inrätta och driva ett eget laboratorium.

(24)

Nätverket av forensiska och toxikologiska laboratorier bör vara representativt för medlemsstaterna genom att var och en av dem bör tillåtas att utse upp till tre laboratorier till nätverket, med toxikologisk och kriminalteknisk expertis. För att säkerställa största möjliga täckning bör experter från andra laboratorier som är relevanta för myndighetens arbete, bland annat från nätverket för europeiska tullaboratorier, också ges möjlighet att delta i nätverket. Ett sådant samarbete skulle göra det möjligt för alla berörda laboratorier att lära av varandra på olika områden, stödja informationsutbyte mellan berörda laboratorier och minska kostnaderna för enskilda laboratorier.

(25)

För att öka kunskaperna på det område som täcks av myndighetens mandat och stödja medlemsstaterna bör myndigheten identifiera och finansiera relevanta projekt, t.ex. utarbetande av referensstandarder för nya typer av narkotika, toxikologiska eller farmakologiska studier, genomförande av innovativa forskningsstrategier samt narkotikaprofilering. De projekt som myndigheten finansierar bör ingå i myndighetens årliga konsoliderade verksamhetsrapport och offentliggöras.

(26)

Myndigheten kommer att kunna få tillgång till data och skaffa sig nödvändig vetenskaplig erfarenhet för att utveckla och främja evidensbaserade insatser och bästa praxis, att öka medvetenheten om de skadliga effekterna av narkotika, förebyggande åtgärder, risk- och skadebegränsande åtgärder, behandling, vård, rehabilitering och återhämtning, och, i förekommande fall, att ta hänsyn till jämställdhets- och åldersaspekter. Myndigheten bör främja genomförande och uppdatering av befintliga kvalitetsstandarder för narkotikaförebyggande arbete (EDPQS, European Drug Prevention Quality Standards) och av en kursplan som ger beslutsfattare kunskap om de effektivaste evidensbaserade insatserna och ansatserna för förebyggande (Europeiska unionens kursplan för förebyggande), inbegripet hur man når ut till högriskgrupper.

(27)

Med tanke på dess unionsperspektiv bör myndigheten kunna utvärdera nationella åtgärder och kurser, t.ex. om förebyggande, inbegripet jämställdhetsaspekter och åldersanpassade förebyggande åtgärder, behandling, skademinskning, återhämtning och andra därmed sammanhängande åtgärder, för att kunna fastställa huruvida de är i överensstämmelse med det senaste vetenskapliga läget och huruvida de är bevisat effektiva. En positiv bedömning av nationella åtgärder skulle kunna fungera som en kvalitetsmärkning.

(28)

Med tanke på att myndigheten kommer att ha en unik ställning på unionsnivå som gör det möjligt för den att jämföra data och bästa praxis, bör myndigheten kunna erbjuda stöd, inbegripet, när så krävs av medlemsstaterna, erbjuda stöd i samband med utvärderingen och utarbetandet av nationella narkotikastrategier på ett mer strukturerat sätt i alla medlemsstater. Dessutom bör myndighetens roll när det gäller att tillhandahålla utbildning och stöd till medlemsstaterna i genomförandet av kvalitetsstandarder och god praxis stärkas mot bakgrund av den sakkunskap som den kommer att utveckla på dessa områden.

(29)

Internationellt samarbete bör vara en av myndighetens huvuduppgifter, och ansvaret bör fastställas tydligt så att myndigheten fullt ut kan delta i sådan verksamhet och besvara förfrågningar från internationella organisationer och andra organ från tredjeländer. Myndigheten bör kunna erbjuda lämpliga vetenskapliga och evidensbaserade verktyg för utvecklingen och genomförandet av den externa dimensionen av unionens narkotikapolitik och för unionens viktiga roll på multilateral nivå i enlighet med fördragen, som ett sätt att säkerställa ett effektivt och konsekvent genomförande av unionens narkotikapolitik internt och på internationell nivå. Arbetet på detta område bör bygga på en ram för internationellt samarbete som utvecklats av myndigheten. Ramen för internationellt samarbete bör vara i enlighet med fördragen och unionens prioriteringar för internationellt samarbete och vägledas av relevanta FN-instrument. Myndigheten bör regelbundet se över ramen för internationellt samarbete för att säkerställa att den på ett adekvat sätt återspeglar den internationella utvecklingen och de internationella prioriteringarna.

(30)

För att hjälpa unionens finansiering av säkerhets- och hälsoforskning att utveckla sin fulla potential och tillgodose vad som krävs av narkotikapolitiken bör myndigheten bistå kommissionen med att identifiera centrala forskningsteman och med att utarbeta och genomföra de unionsramprogram för forskning och innovation som är relevanta för myndighetens mål. När myndigheten bistår kommissionen med att identifiera centrala forskningsteman eller med att utarbeta och genomföra ett unionsramprogram bör myndigheten inte få finansiering från det programmet, och den bör vidta alla åtgärder som krävs för att undvika intressekonflikter. Myndigheten bör delta i unionsomfattande initiativ för forskning och innovation för att säkerställa att teknik som är nödvändig för dess verksamhet utvecklas och är tillgänglig för användning. Planerad forsknings- och innovationsverksamhet bör anges i det samlade programdokumentet, som innehåller myndighetens fleråriga och årliga arbetsprogram.

(31)

Kommissionen och medlemsstaterna bör vara företrädda i myndighetensstyrelse, så att de effektivt kan övervaka dess arbete. Ledamöterna och suppleanterna i styrelsen bör utses med beaktande av deras relevanta kompetens i fråga om ledarskap, administration och budget. Suppleanterna bör fungera som ledamöter i de berörda ledamöternas frånvaro. Suppleanterna får också delta i sammanträden i de berörda ledamöternas närvaro utan att deras närvaro medför extra kostnader för myndigheten och utan att de deltar i omröstningarna.

(32)

Styrelsen bör ges nödvändiga befogenheter, särskilt för att anta budgeten, lämpliga finansiella regler och planeringsdokument samt den årliga konsoliderade verksamhetsrapporten. För att säkerställa myndighetens oberoende funktion och integritet bör styrelsen också anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter avseende dess ledamöter, ledamöterna i direktionen, ledamöterna i den vetenskapliga kommittén och medlemmarna i ett Europeiskt nätverk för information om narkotika och beroende av narkotika (Reitox-nätverket), utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av myndigheten. Det är av vikt att myndigheten tar vederbörlig hänsyn till rekommendationerna och riktlinjerna på det området, särskilt Europeiska ombudsmannens rekommendationer och kommissionens riktlinjer för förebyggande och hantering av intressekonflikter i EU:s decentraliserade byråer av den 10 december 2013. Styrelsen bör utöva befogenheten som tillsättningsmyndighet gentemot myndighetens personal, inbegripet den verkställande direktören.

(33)

Det är viktigt att alla parter som är företrädda i styrelsen strävar efter att mångfaldiga perspektiv och erfarenheter som finns representerade i och bidrar till dess arbete, samtidigt som kontinuiteten i dess arbete säkerställs. Alla parter bör sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

(34)

Styrelsen bör bistås av en direktion som förbereder myndighetens beslut. Myndigheten bör ledas av en verkställande direktör. En vetenskaplig kommitté bör fortsätta att bistå styrelsen och den verkställande direktören i relevanta vetenskapliga frågor.

(35)

Styrelsen bör utse den verkställande direktören efter ett öppet och transparent urvalsförfarande som anordnas och sköts av kommissionen. I linje med den praxis som tillämpas vid EMCDDA:s utnämningar av verkställande direktörer bör kommissionen överväga att låta en företrädare för styrelsen delta som observatör under utnämningsförfarandet. Kommissionens bedömning i slutet av den verkställande direktörens inledande mandatperiod på fem år bör inbegripa synpunkter som styrelsen lämnat på förhand om den verkställande direktörens prestation.

(36)

Det är viktigt att myndigheten har adekvata resurser för att kunna hantera sina uppgifter, mål och ansvarsområden enligt denna förordning och beviljas en autonom budget som återspeglar dess uppdrag. Den bör huvudsakligen finansieras genom ett bidrag från unionens allmänna budget. Unionens budgetförfarande bör tillämpas på unionens bidrag och för alla andra bidrag från unionens allmänna budget. Revisionsrätten bör utföra revisionen av räkenskaperna.

(37)

För att ytterligare hjälpa medlemsstaterna och andra berörda parter att förstå och ta itu med narkotikafenomenet bör det införas en möjlighet för myndigheten att tillhandahålla ytterligare tjänster, utöver de huvuduppgifter som fastställs i denna förordning, mot betalning av avgifter. Den metod som används för att beräkna de avgifter som myndigheten tar ut bör vara transparent. De avgifter som tas ut av myndigheten bör täcka samtliga kostnader för att tillhandahålla den verksamhet som hör samman med de tjänster som tillhandahålls, inbegripet personal- och driftskostnader. När avgifter har tagits ut under ett budgetår bör myndighetens preliminära räkenskaper åtföljas av en rapport om dessa avgifter. Sådana rapporter skulle också vara föremål för revisionsrättens revision. Avgifterna bör fastställas på en nivå som varken resulterar i ett underskott eller en betydande ackumulering av överskott och bör revideras när så inte är fallet.

(38)

Den verkställande direktören bör lägga fram myndighetens årsrapport för Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet bör dessutom ha möjlighet att uppmana den verkställande direktören att rapportera om sin tjänsteutövning.

(39)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (6) bör tillämpas på myndigheten. Myndigheten bör vara så öppen som möjligt med sin verksamhet, utan att det därigenom blir svårare att nå målen med insatserna.

(40)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (7) och det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska myndigheten för bedrägeribekämpning (Olaf) (8), till vilket EMCDDA anslutit sig, bör tillämpas på myndigheten.

(41)

Myndigheten behandlar uppgifter som behöver särskilt skydd, eftersom de inbegriper säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Myndigheten bör därför utarbeta regler om konfidentialitet och behandling av sådana uppgifter. Reglerna om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter bör vara förenliga med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (9) och (EU, Euratom) 2015/444 (10). I enlighet med de rättsakterna bör myndigheten avstå från att offentliggöra känsliga uppgifter. Den bör också avstå från att lämna ut den konfidentiella affärsinformationen om tredje parter.

(42)

För att kontrollera och säkerställa myndighetens verksamhet och för att säkerställa att dess mandat gör det möjligt för den att utföra den verksamhet som krävs till följd av utvecklingen av narkotikamarknader och narkotikapolitik, bör en extern utvärdering av myndighetens arbete regelbundet genomföras och dess mandat vid behov anpassas.

(43)

Myndigheten bör, med full respekt för grundläggande rättigheter, ha ett nära samarbete med relevanta internationella organisationer, andra statliga och icke-statliga organ, inbegripet relevanta tekniska organ inom och utanför unionen vid genomförandet av sitt arbetsprogram, i enlighet med de relevanta fördragsbestämmelserna och medlemsstaternas befogenheter, särskilt för att undvika dubbelarbete och säkerställa tillgång till alla data och verktyg som den behöver för att utföra sitt uppdrag.

(44)

Myndigheten bör ersätta och efterträda EMCDDA. Den bör därför vara den rättsliga efterträdaren till alla EMCDDA:s avtal, inbegripet anställningsavtal, skulder och egendom. Internationella avtal som ingåtts av EMCDDA före den 2 juli 2024 bör fortsätta att gälla.

(45)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta en myndighet för att hantera narkotikafenomenet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(1)

Den 22 maj 2018 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Nya Zeeland om ett frihandelsavtal.

(2)

Den 30 juni 2022 slutfördes förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och nya Zeeland (avtalet) med framgång.

(3)

Avtalet bör därför undertecknas.

(1)

Genom rådets förordning (EU) 2023/194 (1) fastställs för 2023 fiskemöjligheterna avseende vissa fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten. De totala tillåtna fångstmängderna (TAC) och de åtgärder som är funktionellt knutna till de TAC:er som fastställs i förordning (EU) 2023/194 bör ändras med hänsyn till den vetenskapliga rådgivning som offentliggjorts samt resultaten av samråden med tredjeländer.

(2)

I förordning (EU) 2023/194 fastställs en noll-TAC för ansjovis (Engraulis encrasicolus) i Internationella havsforskningsrådets (Ices) delområden 9 och 10 och i unionens vatten i Fiskerikommittén för östra Centralatlantens (Cecaf) sektion 34.1.1 för perioden 1 juli 2023–30 juni 2024, i avvaktan på att Ices offentliggör sin vetenskapliga rådgivning för det beståndet för den perioden. För att fisket ska kunna fortsätta till dess att den slutgiltiga TAC:en för det beståndet har fastställts på grundval av den vetenskapliga rådgivningen, bör en preliminär TAC på 4 564 ton fastställas för perioden 1 juli 2023-30 september 2023. Detta motsvarar fångsterna från det beståndet under det tredje kvartalet 2022.

(3)

Den 12 maj 2023 höll unionen, Förenade kungariket och Norge samråd om nivån på fiskemöjligheterna för skarpsill (Sprattus sprattus) i Ices-delområde 4 och Ices-sektion 3a för perioden 1 juli 2023–30 juni 2024, och om TAC-nivån för skarpsill för den perioden i unionens och Förenade kungarikets vatten i Ices-delområde 4 och Ices-sektion 2a samt i unionens vatten och norska vatten i Ices-sektion 3a. Dessa samråd genomfördes på grundval av unionens ståndpunkt som godkänts av rådet den 4 maj 2023. Dessa TAC:er bör därför fastställas på de nivåer som överenskommits med Förenade kungariket och Norge.

(4)

Den 4 maj 2023 höll unionen och Förenade kungariket samråd om TAC-nivån för skarpsill i unionens och Förenade kungarikets vatten i Ices-sektionerna 7d och 7e för perioden 1 juli 2023–30 juni 2024. Dessa samråd hölls i enlighet med artikel 498.2, 498.4 och 498.6 i handels- och samarbetsavtalet (2) och på grundval av unionens ståndpunkt som godkänts av rådet den 27 april 2023. Resultatet av dessa samråd dokumenterades i en skriftlig handling. Denna TAC bör därför fastställas på den nivå som överenskommits med Förenade kungariket.

(5)

Med tanke på att biomassan för flera bestånd antingen understiger gränsreferenspunkten för biomassa (Blim) eller att Ices inte definierar referenspunkter för bevarande utan rekommenderar nollfångster eller ett tillfälligt stopp för det riktade fisket, bör den flexibilitet mellan år som föreskrivs i artiklarna 3 och 4 i rådets förordning (EG) nr 847/96 (3) vara förbjuden under 2023.

(6)

Koder för flera villkor avseende norska kvoter inom ramen för TAC:er som ingår i del B i bilaga IA till förordning (EU) 2023/194, som fastställer i vilka områden Norge får fiska kvantiteter som är tillgängliga för Norge, saknas eller är felaktiga. Bilaga IA till den förordningen bör därför ändras.

(7)

Enligt artiklarna 15 och 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2056 (4) är det förbjudet att behålla ombord, omlasta, lagra ombord på ett fiskefartyg eller landa hela kroppar av eller delar av årfenhaj (Carcharhinus longimanus) eller silkeshaj (Carcharhinus falciformis) i det område som omfattas av konventionen om bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC). För att undvika överlappande bestämmelser i samma fråga är det lämpligt att låta artikel 45 i förordning (EU) 2023/194 utgå.

(8)

Enligt flera rekommendationer från Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) får unionen, på begäran, överföra en andel av sin outnyttjade kvot för bestånd i Iccats konventionsområde från det näst sista året eller från året före ett givet år, i enlighet med de regler för varje Iccat-bestånd som fastställts av Iccat. I rådets förordning (EU) 2022/109 (5) och förordning (EU) 2023/194 fastställs unionskvoter för Iccat-bestånd för 2022 respektive 2023, i linje med resultatet av Iccats årsmöte föregående år, i tillämpliga fall med hänsyn till överföringar av outnyttjade unionskvoter. Det bör inte vara möjligt att kombinera dessa överföringar med överföringar av kvoter enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96, och användningen av sådana överföringar bör därför förbjudas för den perioden.

(9)

Fem medlemsstater har lämnat in ändringar av sina förvaltningsplaner för odling till kommissionen i enlighet med artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1627 (6). På grundval av dessa ändringar översände kommissionen unionens ändrade förvaltningsplan för odling för 2023 till Iccats sekretariat den 9 maj 2023 och Iccat offentliggjorde dessa ändringar av den unionsplanen den 11 maj 2023. Unionens maximala insättning och kapacitet för odling bör därför ändras i enlighet med dessa ändringar.

(10)

Förordningarna (EU) 2023/194 och (EU) 2022/109 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

För att fisket ska kunna fortsätta den 1 juli 2023 och därefter bör denna förordning träda i kraft utan dröjsmål.

(12)

Bestämmelserna i denna förordning om ändring av vissa bestämmelser i förordning (EU) 2023/194 bör tillämpas från och med den 1 januari 2023, i linje med tillämpningsperioden för dessa ändrade bestämmelser. Bestämmelserna i denna förordning om fiskemöjligheter för ansjovis och skarpsill samt strykningen av artikel 45 i förordning (EU) 2023/194 bör tillämpas från och med den 1 juli 2023. Bestämmelserna i denna förordning rörande Iccat och om ändring av vissa bestämmelser i förordning (EU) 2022/109 bör tillämpas från och med den 1 januari 2022, i linje med tillämpningsperioden för dessa ändrade bestämmelser. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar inte principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, eftersom fiskemöjligheterna i fråga antingen utökas genom de ändringarna eller de relevanta kvantiteterna ännu inte har överförts i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 847/96.

(1)

Kommissionen har granskat Spaniens ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Extremadura”, som lämnats in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(2)

Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av ändringarna av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning (2) i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(4)

Ändringarna av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Kommissionen har granskat Ungerns ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Balaton/ Balatoni”, som lämnats in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(2)

Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av ändringarna av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 (2).

(3)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(4)

Ändringarna av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 97.2 och 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 kontrollerat Italiens ansökan om registrering av namnet ”Canelli” och offentliggjort denna i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(3)

I enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör namnet ”Canelli” skyddas och föras in i det register som avses i artikel 104 i den förordningen.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så snart som uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för användningen.

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 (3) fastställs specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008.

(3)

Unionsförteckningen över livsmedelstillsatser och specifikationerna får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008, antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan.

(4)

Glycerol (E 422), polyglycerolestrar av fettsyror (E 475) och polyglycerolpolyricinoleat (E 476) är ämnen som är godkända i enlighet med bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008.

(5)

Den 15 mars 2017 offentliggjorde Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) ett vetenskapligt yttrande om den förnyade utvärderingen av glycerol (E 422) som livsmedelstillsats (4), i vilket den konstaterade att det inte fanns något behov av ett acceptabelt dagligt intag uttryckt i siffror och att livsmedelstillsatsen inte utgör en säkerhetsrisk vid de rapporterade användningarna. Livsmedelsmyndigheten rekommenderade vissa ändringar av specifikationerna för E 422 i förordning (EU) nr 231/2012 och att mer information om användningar och mängder görs tillgänglig för livsmedelsmyndigheten.

(6)

Den 23 november 2018 begärde kommissionen i en öppen förfrågan in tekniska uppgifter om livsmedelstillsatsen glycerol (E 422), utifrån de behov som livsmedelsmyndigheten identifierat.

(7)

Efter det att berörda företagare lämnat in uppgifter uppmanade kommissionen livsmedelsmyndigheten att avge ett vetenskapligt yttrande för att bekräfta att de tekniska uppgifter som de berörda företagarna lämnat in på ett tillfredsställande sätt stöder en ändring av specifikationerna för livsmedelstillsatsen glycerol (E 422) för att anpassa dem till gällande standarder, i enlighet med livsmedelsmyndighetens rekommendation.

(8)

I sitt vetenskapliga yttrande av den 18 maj 2022 (5) konstaterade livsmedelsmyndigheten att de nuvarande specifikationerna för glycerol (E 422) skulle anpassas, särskilt genom att man sänker de högsta halterna för giftiga ämnen (arsenik, bly, kvicksilver och kadmium), stryker metoden för identifiering baserad på akroleinbildning vid uppvärmning, stryker testet för förekomst av akrolein, inför en högsta halt för akrolein och ändrar definitionen av glycerol (E 422).

(9)

Specifikationerna för glycerol (E 422) bör därför ändras. Definitionen av livsmedelstillsatsen bör ändras så att den begränsas till de framställningsprocesser för vilka livsmedelsmyndigheten har bedömt uppgifterna. De nuvarande högsta halterna för giftiga ämnen bör sänkas i enlighet med livsmedelsmyndighetens vetenskapliga yttrande, med beaktande av de halter som för närvarande kan uppnås genom tillämpning av god tillverkningssed. Den metod för identifiering av glycerol som baseras på akroleinbildning vid uppvärmning bör strykas eftersom glycerolhalten i E 422 ska bestämmas med en lämplig analysmetod. Testet för förekomst av akrolein bör strykas och en högsta halt för akrolein uttryckt i siffror bör införas i enlighet med livsmedelsmyndighetens vetenskapliga yttrande, och med beaktande av den halt som för närvarande kan uppnås genom tillämpning av god tillverkningssed.

(10)

Eftersom livsmedelsmyndigheten inte identifierade någon omedelbar hälsorisk kopplad till förekomsten av giftiga ämnen och akrolein bör livsmedelstillsatsen glycerol (E 422) som lagligen släppts ut på marknaden före dagen för denna förordnings ikraftträdande få användas under en övergångsperiod.

(11)

Av samma skäl bör livsmedel som innehåller livsmedelstillsatsen glycerol (E 422) och som lagligen har släppts ut på marknaden före dagen för denna förordnings ikraftträdande få fortsätta att släppas ut på marknaden under en övergångsperiod och förbli på marknaden fram till deras datum för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.

(12)

Den 20 december 2017 offentliggjorde livsmedelsmyndigheten ett vetenskapligt yttrande om den förnyade utvärderingen av polyglycerolestrar av fettsyror (E 475) som livsmedelstillsats (6), i vilket den konstaterade att det inte fanns något behov av ett acceptabelt dagligt intag uttryckt i siffror och att livsmedelstillsatsen inte utgör en säkerhetsrisk vid de rapporterade användningarna och mängderna. Livsmedelsmyndigheten rekommenderade vissa ändringar av specifikationerna för E 475 i förordning (EU) nr 231/2012.

(13)

Den 23 november 2018 begärde kommissionen i en öppen förfrågan in tekniska uppgifter om livsmedelstillsatsen polyglycerolestrar av fettsyror (E 475), utifrån de behov som livsmedelsmyndigheten identifierat.

(14)

Efter det att berörda företagare lämnat in uppgifter uppmanade kommissionen livsmedelsmyndigheten att avge ett vetenskapligt yttrande för att bekräfta att de tekniska uppgifter som de berörda företagarna lämnat in på ett tillfredsställande sätt stöder en ändring av specifikationerna för livsmedelstillsatsen polyglycerolestrar av fettsyror (E 475) för att anpassa dem till gällande standarder, i enlighet med livsmedelsmyndighetens rekommendation.

(15)

I sitt vetenskapliga yttrande av den 1 april 2022 (7) konstaterade livsmedelsmyndigheten att de nuvarande specifikationerna för polyglycerolestrar av fettsyror (E 475) skulle anpassas, särskilt genom att man sänker de högsta halterna för giftiga ämnen, inför högsta halter för föroreningar och beståndsdelar som utgör en säkerhetsrisk samt ändrar definitionen av polyglycerolestrar av fettsyror (E 475).

(16)

Specifikationerna för polyglycerolestrar av fettsyror (E 475) bör därför ändras. Definitionen av livsmedelstillsatsen bör ändras så att användningen av glycerol för framställning av livsmedelstillsatsen begränsas till glycerol som överensstämmer med specifikationerna för livsmedelstillsatsen (E 422). De nuvarande högsta halterna för giftiga ämnen bör sänkas och högsta halter för summan av 3-monoklorpropandiol (3-MCPD) och 3-MCPD-fettsyraestrar (uttryckt som 3-MCPD), glycidylfettsyraestrar (uttryckt som glycidol) och erukasyra bör fastställas i enlighet med livsmedelsmyndighetens vetenskapliga yttrande, och med beaktande av den halt som för närvarande kan uppnås genom tillämpning av god tillverkningssed.

(17)

Eftersom nya tekniker som leder till lägre halter av glycidylfettsyraestrar (uttryckt som glycidol) håller på att införas för framställningen av livsmedelstillsatsen polyglycerolestrar av fettsyror (E 475), bör tillverkarna av livsmedelstillsatser medges en övergångsperiod för att uppnå en högsta halt på 5 mg/kg för glycidylfettsyraestrar (uttryckt som glycidol) i livsmedelstillsatsen (E 475). Med tanke på att glycidylfettsyraestrar är genotoxiska och cancerframkallande bör dock en intermediär högsta halt på 10 mg/kg för glycidylfettsyraestrar (uttryckt som glycidol) tillämpas från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.

(18)

Eftersom livsmedelsmyndigheten inte identifierade någon omedelbar hälsorisk kopplad till förekomsten av giftiga ämnen, 3-monoklorpropandiol (3-MCPD), 3-MCPD-fettsyraestrar, erukasyra och glycidylfettsyraestrar, bör livsmedelstillsatsen polyglycerolestrar av fettsyror (E 475) som lagligen har släppts ut på marknaden före dagen för denna förordning ikraftträdande få användas under en övergångsperiod och livsmedel som innehåller den livsmedelstillsatsen bör få fortsätta att släppas ut på marknaden under samma övergångsperiod och förbli på marknaden fram till deras datum för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.

(19)

Av samma skäl och mot bakgrund av den reducerade halten glycidylfettsyraestrar bör livsmedelstillsatsen polyglycerolestrar av fettsyror (E 475) som lagligen har släpps ut på marknaden efter dagen för denna förordnings ikraftträdande och som överensstämmer med den reducerade intermediära högsta halten för glycidylfettsyraestrar (uttryckt som glycidol) få användas till dess att lagren har tömts, och livsmedel som innehåller den livsmedelstillsatsen bör få släppas ut på marknaden och förbli på marknaden fram till deras datum för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.

(20)

Den 24 mars 2017 offentliggjorde livsmedelsmyndigheten ett vetenskapligt yttrande om den förnyade utvärderingen av polyglycerolpolyricinoleat (E 476) som livsmedelstillsats (8). Livsmedelsmyndigheten konstaterade att uppgifterna gav anledning till att öka det acceptabla dagliga intaget till 25 mg/kg kroppsvikt och dag. Livsmedelsmyndigheten rekommenderade vissa ändringar av specifikationerna för E 476 i förordning (EU) nr 231/2012.

(21)

Den 23 november 2018 begärde kommissionen i en öppen förfrågan in tekniska uppgifter om livsmedelstillsatsen polyglycerolpolyricinoleat (E 476), utifrån de behov som livsmedelsmyndigheten identifierat.

(22)

Den 18 mars 2020 lämnades det in en ansökan om godkännande av användningen av polyglycerolpolyricinoleat (E 476) som emulgeringsmedel för fett- och oljeemulsioner av typen vatten-i-olja, i glassvaror och i emulgerade såser som innehåller mer än 20 % fett. Kommissionen gjorde därefter ansökan tillgänglig för medlemsstaterna i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1331/2008.

(23)

Polyglycerolpolyricinoleat (E 476) kan bilda stabila vatten-i-oljeemulsioner med mindre droppstorlek som kan frysas för att bilda mjuka och krämiga glassvaror som kräver mindre energi vid framställningsprocessen och som har ökad stabilitet i försörjningskedjan för frysta produkter. Tillsatsen gör det möjligt att i glassvaror använda fetter och oljor med låg halt mättat fett och mindre socker. För att uppnå den avsedda tekniska funktionen krävs att halten polyglycerolpolyricinoleat (E 476) är 4 000 mg/kg.

(24)

Polyglycerolpolyricinoleat (E 476) gör det också möjligt att minska mängden olja i emulgerade såser (t.ex. majonnäs eller salladsdressing) utan att det påverkar munkänslan negativt. Den högsta halt på 4 000 mg/kg som för närvarande är godkänd är inte tillräcklig för produkter som innehåller mer än 20 % fett. För att uppnå den avsedda tekniska funktionen i produkter som innehåller mer än 20 % fett krävs att halten polyglycerolpolyricinoleat (E 476) är 8 000 mg/kg.

(25)

Efter det att berörda företagare lämnat in tekniska uppgifter i enlighet med den öppna förfrågan och efter det att ansökan om att utvidga användningsområdet för polyglycerolpolyricinoleat (E 476) lämnats in, uppmanade kommissionen livsmedelsmyndigheten att avge ett vetenskapligt yttrande för att bekräfta att de tekniska uppgifter som de berörda företagarna lämnat in på ett tillfredsställande sätt stöder en ändring av specifikationerna för livsmedelstillsatsen polyglycerolpolyricinoleat (E 476) för att anpassa dem till gällande standarder, i enlighet med livsmedelsmyndighetens rekommendation.

(26)

I sitt vetenskapliga yttrande av den 30 mars 2022 (9) konstaterade livsmedelsmyndigheten att den föreslagna utvidgningen av användningsområdet inte skulle utgöra någon säkerhetsrisk. Livsmedelsmyndigheten konstaterade också att de nuvarande specifikationerna för polyglycerolpolyricinoleat (E 476) skulle anpassas, särskilt genom att man sänker de högsta halterna för giftiga ämnen, inför högsta halter för föroreningar som utgör en säkerhetsrisk samt ändrar definitionen av polyglycerolpolyricinoleat (E 476).

(27)

Därför bör polyglycerolpolyricinoleat (E 476) godkännas med en högsta halt på 4 000 mg/kg i livsmedelskategori 03 Glassvaror, den godkända högsta halten i livsmedelskategori 12.6 Såser bör ökas till 8 000 mg/kg för emulgerade såser som innehåller minst 20 % fett och specifikationerna bör ändras mot bakgrund av livsmedelsmyndighetens vetenskapliga yttrande. Definitionen av livsmedelstillsatsen bör ändras så att användningen av glycerol för framställning av livsmedelstillsatsen begränsas till glycerol som överensstämmer med specifikationerna för livsmedelstillsatsen (E 422). De nuvarande högsta halterna för giftiga ämnen bör sänkas och högsta halter för summan av 3-monoklorpropandiol (3-MCPD) och 3-MCPD-fettsyraestrar (uttryckt som 3-MCPD) och glycidylfettsyraestrar (uttryckt som glycidol) bör fastställas i enlighet med livsmedelsmyndighetens vetenskapliga yttrande, och med beaktande av den halt som för närvarande kan uppnås genom tillämpning av god tillverkningssed.

(28)

Eftersom livsmedelsmyndigheten inte identifierade någon omedelbar hälsorisk kopplad till förekomsten av giftiga ämnen, 3-monoklorpropandiol (3-MCPD), 3-MCPD-fettsyraestrar och glycidylfettsyraestrar bör livsmedelstillsatsen polyglycerolpolyricinoleat (E 476) som lagligen släppts ut på marknaden före dagen för denna förordnings ikraftträdande få användas under en övergångsperiod.

(29)

Av samma skäl bör livsmedel som innehåller livsmedelstillsatsen polyglycerolpolyricinoleat (E 476) och som lagligen har släppts ut på marknaden före dagen för denna förordnings ikraftträdande få fortsätta att släppas ut på marknaden under en övergångsperiod och förbli på marknaden fram till deras datum för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.

(30)

Förordningarna (EG) nr 1333/2008 och (EU) nr 231/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(31)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom förordning (EU) 2017/763 (2) införde Europeiska kommissionen (kommissionen) antidumpningstullar på import av visst lätt termopapper med ursprung i Sydkorea (de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas därför nedan för den ursprungliga undersökningen. Åtgärderna infördes i form av fasta tullsatser på 104,46 euro per ton netto, både för den enda samarbetsvilliga exporterande gruppen och för alla övriga företag.

(2)

Domarna i målen T-383/17 (3) och C-260/20 P (4) innebar att åtgärderna för den enda samarbetsvilliga exporterande gruppen ogiltigförklarades. Genom förordning (EU) 2023/593 (5) återinförde kommissionen antidumpningstullarna på import av visst lätt termopapper med ursprung i Sydkorea till en reviderad nivå på 103,16 euro per ton netto, både för den enda samarbetsvilliga exporterande gruppen och för alla övriga företag.

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (6) mottog kommissionen en begäran om en översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(4)

Begäran om översyn ingavs den 1 februari 2022 av European Thermal Paper Association (sökanden) som företrädare för unionsindustrin för visst lätt termopapper i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Begäran om översyn grundades på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning och till fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.

(5)

Kommissionen fastslog efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen att bevisningen var tillräcklig för att motivera översynen vid giltighetstidens utgång och inledde därför den 3 maj 2022 översynen vid giltighetstidens utgång av import till unionen visst lätt termopapper med ursprung i Sydkorea (det berörda landet) på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (7) (tillkännagivandet om inledande).

(6)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med slutet av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).

(7)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, den kända tillverkaren i Sydkorea och myndigheterna i Sydkorea samt kända importörer, användare och näringsidkare om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(8)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(9)

Kommissionen mottog synpunkter på inledandet från Hansol Paper Co. Ltd. (Hansol Paper). Denna part hävdade att uppgifterna i begäran inte visar att unionsindustrin lider väsentlig skada.

(10)

Kommissionen erinrade om att Hansol Paper hade granskat begäran i enlighet med artikel 11.2 och andra relevanta punkter i artikel 11 i grundförordningen och drog slutsatsen att kraven för att inleda en undersökning var uppfyllda, dvs. att den bevisning som sökandena lade fram var tillräcklig och lämpade sig för att visa sannolikheten för fortsatt eller återkommande skadevållande dumpning.

(11)

I detta avseende erinrade kommissionen också om att det vid tidpunkten för begäran inte är nödvändigt att kommissionen har samma bevisning för sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada av den kvantitet och kvalitet som skulle vara nödvändig för att förlänga åtgärderna. En antidumpningsundersökning är en process under vilken man gradvis, allt eftersom undersökning framskrider, säkrar bevis på förekomsten av de faktorer som krävs för att vidta eller förlänga en åtgärd eller för att avsluta ett förfarande. Det är inte heller uteslutet att ansökan kan innehålla vissa fel eller felaktigheter. Det faktum att sådana förekommer påverkar dock inte nödvändigtvis den övergripande slutsatsen att begäran innehåller tillräcklig bevisning för sannolikheten för fortsatt eller återkommande skadevållande dumpning och att ärendet förtjänar att undersökas.

(12)

I detta hänseende framgår det tydligt av den rättsliga standarden avseende den bevisning som krävs för ett klagomål (”tillräcklig bevisning”) att mängden av och kvaliteten på informationen i begäran inte nödvändigtvis är samma som för den information som finns tillgänglig i slutet av en undersökning. Det är inte uteslutet att något ändras mellan det att begäran inkommer och undersökningen avslutas. Sådana ändringar påverkar dock inte nödvändigtvis den övergripande slutsatsen att ärendet förtjänar en undersökning, eftersom det finns tillräckliga bevis för sannolikheten för fortsatt eller återkommande skadevållande dumpning.

(13)

När det gäller påståendet att uppgifterna i begäran inte skulle visa att unionsindustrin lider väsentlig skada hävdade Hansol Paper att de ekonomiska indikatorerna i begäran visade att importen från Sydkorea inte är skadevållande, att Sydkoreas marknadsandel är försumbar och att unionsindustrin presterar bra sett till försäljningsvolym, marknadsandel, investeringar och effektivitet. Enligt Hansol Paper bekräftades det i begäran att unionstillverkarnas försäljningspriser minskade under skadeundersökningsperioden, men att detta beror på andra marknadsomfattande faktorer som inte har något att göra med importen från Sydkorea.

(14)

Kommissionen klargjorde att sökanden i sin begäran gör gällande sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada från det berörda landet. Kommissionen ansåg att sökanden i begäran lämnade tillräcklig bevisning för att unionsindustrin efter en inledande återhämtningsperiod skadades när importen från det berörda landet ökade mellan den 1 oktober 2020 och den 30 september 2021. I detta avseende erinras det om att det för ett beslut om väsentlig skada bland annat krävs en undersökning av relevanta faktorer i enlighet med vad som anges i artikel 5.2 d i grundförordningen. I artikel 5.2 i grundförordningen anges det uttryckligen att klagomålet ska innehålla uppgifter om ändringar i volymen av den påstått dumpade importen, verkningarna av denna import på priset för den likadana produkten på unionsmarknaden och följderna av denna import för unionsindustrin, enligt vad som framgår av relevanta (men inte nödvändigtvis alla) faktorer och förhållanden som är av betydelse för unionsindustrins tillstånd, t.ex. de som räknas upp i artikel 3.3 och 3.5. Detta gäller i tillämpliga delar för sannolikhetsanalysen vid en översyn vid giltighetstidens utgång. Alla faktorer måste inte heller ha försämrats för att väsentlig skada (och därmed sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada) ska kunna fastställas. Vidare innebär det faktum att det finns andra faktorer som kan påverka unionsindustrins situation inte nödvändigtvis att den dumpade importens inverkan på denna industri inte är väsentlig (återigen gäller detta sannolikhetsanalysen på samma sätt). Detta gäller särskilt vid en översyn vid giltighetstidens utgång, där fokus ligger på vad som skulle hända om åtgärderna upphävdes. Vid översyner vid giltighetstidens utgång kan antidumpningsåtgärderna dessutom ha en viss positiv effekt även om skadan fortsätter sammantaget. Under alla omständigheter noterade kommissionen vidare att begäran innehöll tillräcklig bevisning för sannolikheten för återkommande skada. Den visade särskilt att den sydkoreanska marknaden kännetecknas av betydande produktionsrelaterad överskottskapacitet. Den sydkoreanska hemmamarknaden kan inte absorbera denna överskottsproduktion. Unionsmarknaden, som globalt är den största marknaden för termopapper, är därför attraktiv för de sydkoreanska exportörerna på grund av sin storlek. Andra exportmarknader är dessutom svåra att få tillgång till av flera olika skäl (8). Mot denna bakgrund hade kommissionen rätt att inleda undersökningen.

(15)

När det gäller Hansol Papers påståenden om den positiva utvecklingen av vissa skadeindikatorer i begäran, t.ex. marknadsandel och försäljningsvolym, noterade kommissionen att antidumpningsåtgärder ofta har en positiv inverkan på unionsindustrins tillstånd – vilket naturligtvis beaktades i kommissionens analys.

(16)

När det gäller synpunkterna om unionens intresse har kommissionen ingen rättslig skyldighet att undersöka unionens intresse i inledningsskedet.

(17)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(18)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde sedan ett urval av tre unionstillverkare. De kriterier som användes för urvalet av stickprovet var den största representativa försäljningsvolymen och tillverkningen av den likadana produkten i EU mellan den 1 januari 2021 och den 31 december 2021. De unionstillverkare som ingick i urvalet stod för 86 % av den totala uppskattade produktionsvolymen och försäljningen i unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. En synpunkt togs emot från den unionsbaserade intresseorganisation som stödde det preliminära urvalet. Urvalet bekräftades den 12 maj 2022. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(19)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Inga icke-närstående importörer lämnade de begärda upplysningarna. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(20)

Kommissionen uppmanade de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och den största kända exporterande tillverkaren i Sydkorea att fylla i de relevanta frågeformulär som gjordes tillgängliga online (9) samma dag som förfarandet inleddes.

(21)

Svar på frågeformuläret mottogs från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, den största kända exporterande tillverkaren, Hansol Paper, och dess närstående importörer Hansol Europe B.V. och Hansol America Inc. Sökanden lämnade dessutom ett svar på frågeformuläret med makrodata.

(22)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes vid följande företag:

Unionstillverkare

Exporterande tillverkare i Sydkorea

Närstående importörer

(23)

Den 27 april 2023 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande antidumpningstullarna. Den 10 maj 2023 skickade kommissionen en uppdatering av beräkningen av prisunderskridandet till Hansol Paper. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut. Synpunkter inkom från sökandena och Hansol Paper.

(24)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. Ingen part begärde att bli hörd.

(25)

Mot bakgrund av det begränsade antalet parter som inkommit med uppgifter behövde en del av siffrorna nedan presenteras i form av intervall av sekretesskäl. Uppgifterna från den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren anges också i intervall eftersom det var det enda företaget som var villigt att samarbeta i undersökningen.

(26)

Den produkt som översynen gäller är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen visst lätt termopapper med en vikt på högst 65 g/m2, i rullar med en bredd av minst 20 cm, en rullvikt (inklusive papper) på minst 50 kg och en rulldiameter (inklusive papper) på minst 40 cm (”jumborullar”), med eller utan en beläggning på ena eller båda sidorna, belagt med ett värmekänsligt ämne på ena eller båda sidorna, och med eller utan toppbeläggning (den produkt som översynen gäller), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 4809 90 00, ex 4811 90 00, ex 4816 90 00 och ex 4823 90 85 (Taric-nummer: 4809900010, 4811900010, 4816900010, 4823908520).

(27)

Lätt termopapper är ett specialpapper. Det har termiskt aktiv beläggning som reagerar och skapar en bild vid uppvärmning av skrivare med termoskrivhuvuden. Lätt termopapper används vid försäljningsställen när kvitton utfärdas av återförsäljare, men även för självhäftande etiketter för e-handelsförpackningar, biljetter och etiketter.

(28)

Lätt termopapper kan framställas med flera typer av kemiska framkallningsvätskor. Samtliga typer berörs av den aktuella undersökningen.

(29)

Den produkt som berörs av denna undersökning är den produkt som översynen gäller med ursprung i Sydkorea.

(30)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen bekräftade denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(31)

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(32)

I en skrivelse av den 1 juli 2022 begärde den exporterande tillverkaren ett förtydligande av huruvida nya produkttyper som tillverkas av unionsindustrin skulle inkluderas eller undantas från översynen vid giltighetstidens utgång. Dessa nya produkttyper använder ingen kemisk framkallningsvätska och bilden tar form baserat på fysik i stället för en kemisk process. I en notering till ärendet av den 19 september 2022 klargjordes undersökningens omfattning, dvs. att endast lätt termopapper med en kemisk framkallningsvätska omfattades av förfarandet.

(33)

Under översynsperioden fortsatte importen av lätt termopapper från Sydkorea, om än på lägre nivåer än under undersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen (dvs. från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2015). Enligt tabell 2 stod importen av lätt termopapper från Sydkorea för 2,7 % av unionsmarknaden under översynsperioden, jämfört med 13,6 % av marknadsandelen under den ursprungliga undersökningen.

(34)

Hansol Paper samarbetade i undersökningen. Företaget stod för (nästan) all import av den produkt som översynen gäller från Sydkorea. Ingen annan exporterande tillverkare gav sig till känna. Slutsatserna om fortsatt dumpning grundar sig på Hansol Papers kontrollerade uppgifter.

(35)

Kommissionen undersökte först huruvida den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den samlade försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av dess samlade exportförsäljning av den produkt som översynen gäller till unionen under översynsperioden. På grundval av detta konstaterades det att den exporterande tillverkarens totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(36)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för den exporterande tillverkare som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(37)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att det för vissa produkttyper som exporterades till unionen under översynsperioden inte förekom någon försäljning på hemmamarknaden, och att den därför inte var representativ.

(38)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under översynsperioden, för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(39)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(40)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under översynsperioden.

(41)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för den lönsamma delen av försäljningen av produkttyperna på hemmamarknaden under översynsperioden, om

(42)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att, beroende på produkttyp, mellan 32 % och 100 % av försäljningsvolymen på hemmamarknaden var lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än produktionskostnaden. Följaktligen beräknades normalvärdet, beroende på produkttyp, som ett vägt genomsnitt av priset vid all försäljning på hemmamarknaden under översynsperioden eller som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen.

(43)

Om en produkttyp inte såldes på hemmamarknaden, och i avsaknad av ett försäljningspris på hemmamarknaden för en sådan produkttyp för någon annan exporterande tillverkare, konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(44)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens genomsnittliga produktionskostnad för den likadana produkten under översynsperioden:

(45)

Hansol Paper exporterade den produkt som översynen gäller till unionen, antingen direkt till oberoende kunder eller genom sitt närstående företag Hansol Europe.

(46)

För den exporterande tillverkarens försäljning direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den produkt som översynen gäller vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(47)

För den exporterande tillverkarens försäljning av den berörda produkten till unionen via Hansol Europe i egenskap av importör, fastställdes exportpriset på grundval av den importerade produktens pris då den för första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I sådant fall justerades priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst.

(48)

När det gäller den vinstmarginal som tillämpats, i enlighet med fastställd rättspraxis från unionens domstolar (10), använde kommissionen inte vinstmarginalen för det närstående företaget, eftersom den anses vara otillförlitlig. I avsaknad av andra uppgifter använde sig kommissionen av den vinstmarginal på 4,5 % som också användes i den ursprungliga undersökningen (11).

(49)

Kommissionen jämförde, per produkttyp, normalvärdet och exportpriset för den exporterande tillverkaren på grundval av priset fritt fabrik.

(50)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar för transportkostnader, hanterings- och lastningskostnader, bankavgifter, EU-tullar, avdrag vid årets slut, provisioner och för tullrestitution drogs av från försäljningspriserna på hemmamarknaden och/eller exportpriserna, i de fall sådana rapporterades och konstaterades vara motiverade. Kommissionen fann att begärandena om justeringar för förpackningskostnader och kreditkostnader saknade grund.

(51)

Förpackningen för export och försäljning på hemmamarknaden var i stort sett identisk, och det fanns därför ingen anledning att bevilja justeringen.

(52)

Enligt artikel 2.10 g i grundförordningen kan en justering vara motiverad under förutsättning att kredit är en faktor som beaktats vid fastställandet av försäljningspriserna. Kommissionen godkände inte justeringen för kreditkostnader av skäl som på grund av den känsliga karaktären endast meddelades den exporterande tillverkaren. Kommissionen drog slutsatsen att den beviljade kreditkostnaden inte var en faktor som beaktades av parten vid fastställandet av försäljningspriserna.

(53)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den produkt som översynen gäller, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(54)

På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt som procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 29 % för Hansol Paper. Det fastslogs därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(55)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade Hansol Paper att merparten av dumpningen hade samband med termopapper av etikettyp och pekade på skillnaden i produktmix mellan företagets försäljning till unionen i den ursprungliga undersökningen och under översynen. Kommissionen erinrar om att normalvärdet och exportpriset jämfördes per produkttyp, såsom beskrivs i avsnitten ovan, och att det bara är en enda dumpningsmarginal som slutligen måste fastställas för försäljningen av samtliga produkter som omfattas av de gällande åtgärderna. Skillnaden i produktmix mellan den ursprungliga undersökningen och översynen beaktades därför när dumpningsmarginalen fastställdes.

(56)

Eftersom dumpning konstaterats förekomma under översynsperioden undersökte kommissionen i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphävas. Följande faktorer analyserades: Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Sydkorea och unionsmarknadens attraktionskraft jämfört med andra marknader.

(57)

Enligt marknadsinformation var Hansol Paper den överlägset största tillverkaren av den produkt som översynen gäller i Sydkorea. Företagets produktionskapacitet varierade beroende på källan. I Hansol Paper Sustainability Report från 2019 fastställdes den till 355 000 ton per år för avdelningen, vilket inbegrep lätt termopapper (12). Trots att Hansol Paper under undersökningens gång medgav att denna siffra var den avsedda kapaciteten för värmebeläggning lämnade Hansol Paper in produktionskapacitetssiffror på 250 000–300 000 ton per år. Under kontrollen på plats hävdade företaget att siffran i rapporten från 2019 var felaktig. Företaget ansåg att kapacitetssiffrorna i Thermal Paper 2019–2024 World Market Study från Laves Chemie Consulting var mer exakta. I undersökningen uppskattades Hansol Papers produktionskapacitet för termopapper till 260 000 ton per år (13).

(58)

Enligt ovannämnda undersökning från Laves Chemie Consulting skulle det fram till nyligen ha funnits tre andra tillverkare av termopapper i Sydkorea med en total produktionskapacitet på 45 000 ton (14). Det är dock fortfarande oklart i vilken utsträckning denna kapacitet kan aktiveras för lätt termopapper om marknadsförhållandena skulle motivera detta. Enligt unionstillverkarna är den enda ytterligare sydkoreanska tillverkare som fortfarande tillverkar termopapper Donghwa Ind. Co. Ltd., som har en produktionskapacitet på 15 000 ton per år (15).

(59)

Mot denna bakgrund, och även om kommissionen inte kunde kvantifiera den sammantagna outnyttjade kapaciteten i Sydkorea, kunde den fastställa att produktionskapaciteten är betydande eftersom den är omkring tio gånger större än förbrukningen på hemmamarknaden i Sydkorea och är nästan dubbelt så stor som unionens förbrukning. Dessutom har Hansol Paper upprepade gånger meddelat sin avsikt att expandera sin termopappersverksamhet, vilket framgår av dess finansiella rapport för första halvåret 2021 (16) och efterföljande finansiella rapporter (även under 2022 (17)). En sådan expansion skulle innebära ett tillägg till den sydkoreanska produktionskapaciteten för termopapper under översynsperioden, som redan var betydligt högre än förbrukningen av lätt termopapper i unionen (se tabell 1).

(60)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter menade Hansol Paper att kommissionens slutsatser om kapaciteten i Sydkorea var ogrundade och felaktiga, eftersom i) Hansol Paper var den enda tillverkaren av den produkt som översynen gäller i Sydkorea, ii) kommissionen hade misstolkat Hansol Papers tillkännagivanden om expansion och iii) kommissionen hade överdrivit när den fastställde att Hansol Paper hade en mycket flexibel produktionskapacitet.

(61)

Kommissionen var av annan åsikt. När det gäller Hansol Paper, som påstås vara den enda tillverkaren av den produkt som översynen gäller i Sydkorea, påpekade kommissionen att detta motsades av andra uppgifter i ärendet, bland annat uttalanden från Hansol Paper självt under översynen vid giltighetstidens utgång (18). Kommissionen har stått fast vid att Hansol Paper var den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i denna översyn, men att kommissionen inte hade dragit slutsatsen att Hansol Paper var den enda tillverkaren av lätt termopapper i Sydkorea. Tvärtemot, såsom förklaras i skäl 58 ovan, tyder bevisningen i ärendet på att minst en annan tillverkare av lätt termopapper i Sydkorea, nämligen Donghwa Ind. Co. Ltd., skulle kunna tillverka den produkt som översynen gäller. Kommissionen noterade att det på Donghwa Inds webbplats (19) hänvisades till tillverkning av termopapper i allmänhet, och att den innehöll bilder av produkter som kvitton från försäljningsställen som vanligtvis tillverkas av lätt termopapper. Kommissionen noterade också att Hansol Paper, mot bakgrund av den bevisning som pekade på motsatsen, underlät att lägga fram bevisning för att styrka sitt påstående att företaget var den enda tillverkaren av lätt termopapper i Sydkorea. Påståendet avvisades därför.

(62)

Kommissionen höll inte med om att den outnyttjade kapaciteten i Sydkorea var obefintlig, vilket Hansol uppgav. Till exempel tillhandahöll Hansol Paper så pass låga kapacitetssiffror att dess rapporterade kapacitetsutnyttjande skulle ha överstigit 100 % under några år av skadeundersökningsperioden.

(63)

När det gäller den påstådda feltolkningen av Hansol Papers tillkännagivanden om expansion och frågan om den flexibla produktionskapaciteten höll kommissionen inte med. Hansol Paper hade själv i sina finansiella rapporter – upprepade gånger – offentligt tillkännagett sin avsikt att expandera företagets termopappersverksamhet (20). Det faktum att de investeringsplaner som fanns tillgängliga vid tidpunkten för kontrollbesöket inte omfattade investeringar som syftade till att öka kapaciteten hindrar inte Hansol Paper från att förverkliga sina tillkännagivanden i ett senare skede. I vilket fall som helst har Hansol Paper stora möjligheter att utvidga sin termopappersverksamhet, bland annat genom att ställa om sin kapacitet. Såsom parten själv konstaterade i 2022 Hansol Paper Sustainability Report (21)har Hansol Paper onekligen flexibla produktionsanläggningar. Även om det inte går att kvantifiera flexibiliteten helt och hållet så tyder det faktum att den finns med i rapporten på att flexibiliteten inte är obetydlig och därmed värd att offentliggöra. Produktmixen i Hansol Papers produktionsplan för 2023 hindrar inte parten från att vid behov ställa om en icke försumbar kapacitetsmängd till den produkt som översynen gäller.

(64)

Sydkoreas hemmamarknad är liten, med en årlig förbrukning på mellan 20 000 och 37 200 ton (22). Bara Hansol Papers årliga tillverkning är 4–9 gånger större än förbrukningen av den produkt som översynen gäller på landets hemmamarknad. Undersökningen visade att förbrukningen på hemmamarknaden minskade volymmässigt, eftersom Hansol Papers försäljning av lätt termopapper på hemmamarknaden, i egenskap av landets största tillverkare, minskade med 29 % under skadeundersökningsperioden (23). Den sydkoreanska industrin för lätt termopapper är därför inriktad på export. Mer information om lönsamheten för Hansol Papers försäljning på hemmamarknaden finns i avsnitt 3.2.1 ovan.

(65)

På grundval av de kontrollerade uppgifterna från Hansol Paper fastställde kommissionen att exportvolymen från Sydkorea till andra destinationer än unionen ökade under översynsperioden (24). Kommissionen konstaterade också att den sydkoreanska exporten, särskilt till Förenta staterna, var betydande (25). Försäljningspriserna för den sydkoreanska exporten till andra destinationer än unionen sjönk dock under översynsperioden. Detta syns tydligt på marknaden i Förenta staterna (26). Dessutom införde myndigheterna i Förenta staterna den 27 september 2021 (27) antidumpningsåtgärder på importen av termopapper från bland annat Sydkorea. Av dessa skäl, när det gäller priser, har marknaden i Förenta staterna blivit mindre attraktiv för den sydkoreanska exporten.

(66)

Unionsmarknaden är den största marknaden för lätt termopapper i världen och står för omkring 25 % av den globala förbrukningen, och den har en hög tillväxtpotential i absoluta tal (28). Undersökningen visade att unionsmarknaden är prismässigt attraktiv jämfört med andra marknader. Efter införandet av antidumpningsåtgärderna 2017 minskade importen från Sydkorea avsevärt, och uppgick till endast 1 000–2 500 ton 2020. Sedan dess, och trots de gällande antidumpningstullarna, har den sydkoreanska försäljningen till unionen återigen ökat (29) och uppgick till 4 500–6 000 ton under översynsperioden, vilket motsvarar en marknadsandel på 2,7 %.

(67)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde Hansol Paper att kommissionen skulle beräkna en dumpningsmarginal för Hansol Papers försäljning till tredjelandsmarknader genom att påstå att sådana beräkningar var konsekvent praxis i samband med de översyner vid giltighetstidens utgång som kommissionen genomför och att kommissionen inte hade bedömt om Hansol Papers exportpriser till marknader utanför EU visade på dumpning. Kommissionen klargjorde att syftet med en översyn vid giltighetstidens utgång är att fastställa om åtgärdernas upphörande sannolikt kommer att leda till fortsatt eller återkommande dumpning och skada. Med tanke på att betydande dumpning konstaterades under översynsperioden för försäljning till unionen och den efterföljande slutsatsen om sannolikheten för fortsatt dumpning, var kommissionen inte skyldig att utföra några ytterligare beräkningar av dumpning i denna undersökning. När det gäller Hansol Papers exportpriser till marknader utanför EU så analyserades de i skäl 65 ovan. De analyseras närmare i skälen nedan.

(68)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hansol Paper att kommissionen borde ha sett att unionens marknad för lätt termopapper inte längre var attraktiv mot bakgrund av de uppgifter som redan lämnats av Hansol Paper (och som företaget påstod att kommissionen inte hade tagit tillräcklig hänsyn till) och, i synnerhet, att Hansol Paper inte längre koncentrerade sig på unionsmarknaden, betydelsen av Förenta staternas marknad för Hansol Paper, nivån på Förenta staternas antidumpningsåtgärder på termopapper och att kommissionen i denna förordning inte beskrev Hansol Papers verksamhet på andra tredjelandsmarknader.

(69)

Kommissionen höll inte med om att unionsmarknaden var oattraktiv för exporten från Sydkorea. Det faktum att unionsmarknaden under översynsperioden inte stod för Hansol Papers huvudsakliga marknadsvolym och att Hansol Paper hade en betydande försäljning till Förenta staterna minskar inte unionsmarknadens attraktionskraft. Kommissionen vidhöll också att det faktum att antidumpningsåtgärder förekommer i Förenta staterna gör marknaden i Förenta staterna mindre attraktiv än innan några åtgärder infördes, även om åtgärderna inte ligger på en oöverkomlig nivå. När det gäller Hansol Papers försäljning på andra marknader kunde kommissionen inte lämna ut företagets försäljningsvolymer och försäljningspriser på andra marknader per land i denna förordning, eftersom parten (dvs. den enda källan till uppgifterna i fråga) ansåg att denna information var känslig. Kommissionen tog dock hänsyn till Hansol Papers försäljnings- och prisstrategi på andra marknader, som delades med parten via kontrollrapporterna. I detta avseende konstaterade kommissionen att det globalt sett endast förekommer termopapperstillverkning i ett fåtal länder, vilket framgår av Thermal Paper 2019–2024 World Market Study från Laves Chemie. Tillverkarna av den produkt som översynen gäller utsätts därför för konkurrens från lokala tillverkare endast i ett fåtal delar av världen. Syd- och Centralamerika, Afrika, Australasien och de flesta asiatiska länder var alltså nettoimportörer av termopapper, främst från Sydkorea (30). Även om marknader utan (betydande) inhemsk produktion i princip skulle verka mer attraktiva vid första anblicken, fann kommissionen att Hansol Papers försäljningspriser för den produkt som översynen gäller till exportmarknader utanför EU, inklusive Förenta staterna, i stort sett minskade under skadeundersökningsperioden i ungefär samma utsträckning som priserna till unionen. En jämförelse mellan Hansol Papers försäljningspriser till alla exportmarknader utanför EU och Hansol Papers försäljningspriser till unionen visade att priserna i EU under skadeundersökningsperioden på det hela taget var konsekvent högre än Hansol Papers försäljningspriser till resten av världen. Kommissionen bekräftade därför att unionsmarknaden, som är världens största marknad för lätt termopapper och en marknad med stor tillväxtpotential i absoluta tal, volym- och prismässigt sett var en attraktiv marknad för exporten från Sydkorea, oavsett vilka förändringar som inträffat i Hansol Papers försäljningsnätverk sedan den ursprungliga undersökningen.

(70)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten om fortsatt dumpning under översynsperioden (se skäl 54), förekomsten av betydande flexibel produktionskapacitet i Sydkorea, Sydkoreas på nytt växande intresse för den stora unionsmarknaden med attraktiva priser och de nyligen införda antidumpningsåtgärderna på dess för närvarande största exportmarknad (31), kan en ytterligare ökning av den dumpade importen av den berörda produkten förväntas om åtgärderna upphävs. Kommissionen drog därför slutsatsen att det är mycket sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om antidumpningsåtgärderna mot importen av den berörda produkten upphörde att gälla.

(71)

Den likadana produkten tillverkades av fem tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(72)

Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till omkring 360 727 ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin, såsom svaret på frågeformuläret från sökanden, som dubbelkontrollerades mot de individuella svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Såsom anges i skäl 18 stod de tre unionstillverkare som ingår i urvalet för 86 % av den sammanlagda tillverkningen av den likadana produkten i unionen.

(73)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av a) sökandens uppgifter om unionsindustrins försäljning av den likadana produkten, som delvis dubbelkontrollerades mot de försäljningsvolymer som rapporterats av unionstillverkarna i urvalet (32), och b) importen av den produkt som översynen gäller från alla tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat och en analys av den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportuppgifter.

(74)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (i ton)

(75)

Förbrukningen i unionen minskade med 8 % mellan 2018 och 2020. Under 2020 påverkades förbrukningen i unionen av den globala covid-19-pandemin, men återhämtade sig under översynsperioden och minskade totalt sett med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(76)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av de svar på frågeformuläret som inkommit från den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och statistik från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av förbrukningen i unionen.

(77)

Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (i ton) och marknadsandel