(1)

Europeiska rådet välkomnade i sina slutsatser av den 19–20 december 2013 förberedelserna inför nästa generations statliga satellitkommunikation genom ett nära samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska rymdorganisationen (ESA). Statlig satellitkommunikation har också angetts som ett inslag i den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016. Statlig satellitkommunikation kommer att bidra till EU:s reaktion på hybridhot och stödja EU:s strategi för sjöfartsskydd och EU:s politik för Arktis.

(2)

I Europeiska rådets slutsatser av den 21–22 mars 2019 betonades att unionen måste gå längre i utvecklingen av en konkurrenskraftig, säker, inkluderande och etisk digital ekonomi med konnektivitet i världsklass.

(3)

Enligt kommissionens meddelande av den 22 februari 2021 med titeln Handlingsplan för synergieffekter mellan civil industri, försvarsindustri och rymdindustri ska man sikta mot att ”möjliggöra tillgång till höghastighetsuppkoppling för alla i Europa och ge ett motståndskraftigt konnektivitetssystem som gör det möjligt för Europa att förbli uppkopplat oavsett vad som händer”.

(4)

I En strategisk kompass för säkerhet och försvar, som antogs av rådet den 21 mars 2022, konstateras att unionens och dess medlemsstaters rymdinfrastruktur bidrar till vår motståndskraft och erbjuder viktiga tjänster som ersätter eller kompletterar markinfrastruktur för telekommunikation. Unionen uppmanas därför i kompassen att utarbeta ett förslag till ett rymdbaserat globalt och säkert unionskommunikationssystem.

(5)

En av komponenterna i unionens rymdprogram, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/696 (2), är Govsatcom vars syfte är att säkerställa långsiktig tillgång till tillförlitliga, säkra, skalbara och kostnadseffektiva satellitkommunikationstjänster för Govsatcomanvändare. Enligt förordning (EU) 2021/696 kommer befintlig kapacitet att slås samman och delas genom Govsatcomnavet i Govsatcomkomponentens första fas, ungefär fram till och med 2025. I detta sammanhang kommer kommissionen att upphandla Govsatcomkapacitet från medlemsstater med nationella system och rymdkapacitet och från kommersiella satellitkommunikations- eller tjänsteleverantörer, med beaktande av unionens väsentliga säkerhetsintressen.

I denna första fas kommer Govsatcomtjänsterna att införas på grundval av en steg-för-steg-strategi, mot bakgrund av att infrastrukturkapaciteten hos Govsatcomnav utökas. Denna strategi bygger också på premissen att om en detaljerad analys av den framtida tillgången och efterfrågan under den första fasen visar att strategin inte är tillräcklig för att täcka en förändrad efterfrågan, kommer det att vara nödvändigt att gå vidare till en andra fas och utveckla ytterligare skräddarsydd rymdinfrastruktur eller kapacitet genom samarbete med den privata sektorn, till exempel med unionens satellitoperatörer.

(6)

Den 22 mars 2017 godkände rådets kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik dokumentet High Level Civil Military User Needs for Governmental Satellite Communications (GOVSATCOM), som utarbetades av Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten) och med vilket de militära användarkrav som Europeiska försvarsbyrån fastställt i stabernas gemensamma mål som antogs 2013 och de civila användarbehov som samlats in av kommissionen har slagits samman. Kommissionens efterföljande analyser visade att unionens nuvarande utbud av satellitkommunikation, baserat på kapacitet från såväl medlemsstater med nationella system som den privata sektorn, inte kan tillgodose vissa nya behov i den statliga efterfrågan som rör sig mot lösningar med högre säkerhet, låg latens och global täckning. Dessa behov bör övervakas och omprövas regelbundet.

(7)

Den senaste tidens tekniska framsteg har gjort det möjligt för kommunikationskonstellationer med icke-geostationära omloppsbanor (NGSO) att växa fram och gradvis erbjuda konnektivitetstjänster med hög hastighet och låg latens. Därför finns nu ett tillfälle att tillgodose de förändrade behoven hos användare med myndighetstillstånd genom att utveckla och bygga ut ytterligare infrastruktur, eftersom ansökningar hos Internationella teleunionen om de frekvenser som behövs för att tillhandahålla de tjänster som krävs för närvarande finns tillgängliga i unionen. Om dessa ansökningar om frekvenser inte utnyttjas kommer de att förfalla och tilldelas andra aktörer. Eftersom frekvenser och banpositioner är en allt knappare resurs bör kommissionen, genom ett öppet och transparent förfarande med medlemsstaterna, ta detta tillfälle i akt att med de medlemsstater som tillhandahåller ansökningar om frekvenser ingå särskilda licensavtal för tillhandahållande av statliga tjänster baserade på den statliga infrastrukturen. Den privata sektorn ansvarar för att skaffa de rättigheter till ansökningar om frekvenser som krävs för att tillhandahålla kommersiella tjänster.

(8)

Det finns en växande efterfrågan hos unionens statliga aktörer på säkra och tillförlitliga rymdbaserade satellitkommunikationstjänster, särskilt eftersom de är det mest genomförbara alternativet i situationer där markbaserade kommunikationssystem saknas, eller där de är utsatta för störningar eller otillförlitliga. Överkomligt prissatt och kostnadseffektiv tillgång till satellitkommunikation är också oumbärligt i områden där det inte finns någon markbunden infrastruktur, bland annat på öppet hav, i luftrummet, i avlägsna områden och där markbunden infrastruktur är utsatt för allvarliga avbrott eller inte är tillförlitlig i krissituationer. Satellitkommunikation kan öka den samlade resiliensen i kommunikationsnäten, till exempel genom att utgöra ett alternativ vid fysiska angrepp eller cyberattacker mot lokal markbunden infrastruktur, olyckor eller naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan.

(9)

Unionen bör säkerställa tillhandahållandet av motståndskraftiga, globala, säkra, skyddade, oavbrutna, garanterade och flexibla satellitkommunikationslösningar för föränderliga statliga behov och krav, som bygger på unionens tekniska och industriella bas, för att öka resiliensen i medlemsstaternas och unionens institutioners verksamhet.

(10)

Det är därför viktigt att inrätta ett nytt program, unionsprogrammet för säker konnektivitet (programmet), för tillhandahållandet av unionens satellitbaserade kommunikationsinfrastruktur med flera omloppsbanor för statlig användning, samtidigt som befintlig och framtida nationell och europeisk kapacitet integreras och kompletteras inom ramen för Govsatcomkomponenten och initiativet Europeisk kvantkommunikationsinfrastruktur (EuroQCI) vidareutvecklas och gradvis integreras i systemet för säker konnektivitet.

(11)

Programmet bör uppfylla de nya statliga behoven av lösningar med högre säkerhet, låg latens och global täckning. Det bör säkerställa tillhandahållandet av och långsiktig, världsomspännande och oavbruten tillgång till säkra, oberoende, tillförlitliga och kostnadseffektiva statliga satellitkommunikationstjänster, till stöd för motståndskraften hos och skyddet av kritisk infrastruktur, lägesbilder, yttre åtgärder, krishantering samt tillämpningar som är avgörande för unionens och medlemsstaternas ekonomi, säkerhet och försvar, genom en särskild statlig infrastruktur som integrerar och kompletterar Govsatcoms kapacitet. Programmet bör dessutom prioritera tillhandahållandet av statliga tjänster och göra det möjligt för den europeiska privata sektorn att, med beaktande av en marknadsundersökning som inbegriper samråd med användare med myndighetstillstånd, tillhandahålla kommersiella tjänster genom en kommersiell infrastruktur.

(12)

I Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/2481 (3) fastställs en rad mål för att främja utvecklingen av motståndskraftiga, säkra, högpresterande och hållbara digitala infrastrukturer i unionen, inbegripet ett digitalt mål för kommissionen och medlemsstaterna om att uppnå gigabitkonnektivitet för alla senast 2030. Programmet bör möjliggöra konnektivitet i hela unionen och i världen för medborgare och företag, inbegripet men inte begränsat till tillgång till överkomligt prissatt höghastighetsbredband som kan bidra till att undanröja döda kommunikationszoner och öka sammanhållningen i hela unionen, inbegripet i dess yttersta randområden, landsbygdsområden, perifera områden, avlägsna områden och isolerade områden och öar. Satellittjänsterna kan för närvarande inte ersätta de markbaserade nätverkens prestanda, men de kan överbrygga den digitala klyftan och, i tillämpliga fall, till och med bidra till de allmänna målen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (4).

(13)

Programmet bör därför bestå av definitions-, utformnings-, utvecklings- och valideringsverksamhet och därmed sammanhängande utbyggnadsverksamhet för anläggande av den inledande rymd- och markinfrastruktur som krävs för tillhandahållandet av de första statliga tjänsterna. Programmet bör sedan omfatta gradvis utbyggnadsverksamhet som syftar till att färdigställa både den rymdinfrastruktur och den markinfrastruktur som krävs för tillhandahållandet av statliga tjänster, som för närvarande inte är tillgänglig och som går utöver den modernaste tekniken för befintliga europeiska satellitkommunikationstjänster. Dessutom bör programmet verka för en utveckling av användarterminaler som kan utnyttja de avancerade kommunikationstjänsterna. Utnyttjandeverksamheten bör inledas så snart som möjligt och de första statliga tjänsterna bör som mål tillhandahållas senast 2024 så att behoven hos användare med myndighetstillstånd kan tillgodoses så snart som möjligt. Programmet bör sedan omfatta verksamhet vars syfte är att komplettera den rymd- och markinfrastruktur som krävs för full operativ kapacitet senast 2027. Tillhandahållandet av statliga tjänster, drift, underhåll och kontinuerlig förbättring av rymd- och markinfrastrukturen, när den väl har byggts ut, samt utvecklingen av framtida generationer av de statliga tjänsterna bör ingå i utnyttjandeverksamheten.

(14)

I juni 2019 undertecknade medlemsstaterna förklaringen om europeisk kvantkommunikationsinfrastruktur (EuroQCI) (förklaringen) varvid man enades om att samarbeta med kommissionen och med stöd av ESA för att utveckla en kvantkommunikationsinfrastruktur som täcker hela unionen. I enlighet med förklaringen syftar EuroQCI till att bygga ut en certifierad säker och obruten kvantkommunikationsinfrastruktur som gör det möjligt att överföra och lagra information och data och kunna länka samman kritiska offentliga kommunikationstillgångar i hela unionen. Programmet kommer att bidra till att uppfylla målen i förklaringen genom att utveckla en rymd- och markbaserad EuroQCI-infrastruktur som är integrerad i programmets statliga infrastruktur samt genom att utveckla och bygga ut den markbundna EuroQCI-infrastrukturen, som kommer att ägas av medlemsstaterna. Den rymd- och markbaserade och markbundna EuroQCI-infrastrukturen bör inom ramen för programmet utvecklas i två huvudfaser, en preliminär valideringsfas, som kan inbegripa utveckling och validering av flera olika tekniker och kommunikationsprotokoll, och en fullständig utbyggnadsfas, inklusive lämpliga lösningar för konnektivitet mellan satelliter och dataförmedling mellan satelliter, marken och den markbundna infrastrukturen.

(15)

En av EuroQCI:s huvudfunktioner blir att möjliggöra kvantdistribution av krypteringsnycklar (kvantnyckeldistribution). Tekniken och produkterna för kvantnyckeldistribution är ännu inte tillräckligt väl utvecklade för att kunna användas för att skydda säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter. De viktigaste säkerhetsproblemen i samband med kvantnyckeldistribution måste fortfarande lösas, till exempel standardiseringen av protokoll för kvantnyckeldistributionen, sidokanalsanalys och utvärderingsmetoder. Programmet bör därför stödja EuroQCI och göra det möjligt att inkludera godkända kryptoprodukter i infrastrukturen när de blir tillgängliga.

(16)

För att skydda säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter på ett tillräckligt säkert sätt bör de primära lösningarna för att motverka kvantdatorhot vara en kombination av konventionella lösningar, postkvantkryptografi och eventuellt kvantnyckeldistribution i hybridmetoder. I programmet bör sådana metoder därför användas i syfte att säkerställa både den modernaste kryptografin och nyckeldistributionen.

(17)

För att utöka unionens satellitkommunikationskapacitet bör programmets infrastruktur baseras på, integrera och komplettera den infrastruktur som utvecklats för Govsatcomkomponenten. I synnerhet bör programmets markinfrastruktur grundas på Govsatcomnaven, i deras stegvis växande omfattning på grundval av användarnas behov genom andra marksegmenttillgångar, inbegripet i de medlemsstater som är villiga att bidra ytterligare, på grundval av operativa krav och säkerhetskrav.

(18)

Programmet bör förbättra säker konnektivitet över geografiska områden av strategiskt intresse, såsom Afrika och Arktis samt Östersjöområdet, Svartahavsområdet, Medelhavsområdet och Atlanten. De tjänster som tillhandahålls inom ramen för programmet bör också bidra till geopolitisk motståndskraft genom att erbjuda ytterligare konnektivitet i linje med politiska mål i dessa regioner och med det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 1 december 2021 med titeln The Global Gateway.

(19)

Utan att det påverkar kommunikationstjänsterna skulle de satelliter som byggs för programmet kunna utrustas med delsystem, inklusive nyttolaster, som kan möjliggöra en ökning av kapaciteten och tjänsterna hos komponenterna i unionens rymdprogram och därigenom möjliggöra utveckling av flera andra tjänster än kommunikationstjänster efter beslut programkommittén i relevant konstellation i enlighet med förordning (EU) 2021/696, vilka genomförs på de villkor som anges i den här förordningen. Om fördelarna för komponenterna i unionens rymdprogram fastställs på vederbörligt sätt med beaktande av användarnas behov och budgetbegränsningar, skulle dessa delsystem kunna utvecklas för att erbjuda alternativa positions-, navigerings- och tidsbestämningstjänster som kompletterar Galileo, säkerställa sändning av meddelanden inom Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) med lägre latens, tillhandahålla rymdbaserade sensorer för rymdövervakning och stödja en förbättring av Copernicus nuvarande kapacitet, särskilt för räddningstjänster och civila säkerhetstjänster. Dessa delsystem skulle dessutom kunna tillhandahålla andra tjänster än kommunikationstjänster till medlemsstaterna, på villkor att detta inte påverkar programmets säkerhet och budget.

(20)

Med tanke på hur viktig den statliga markinfrastrukturen är för programmet, även för dess säkerhet, bör beslut om sådan infrastrukturs belägenhet fattas av kommissionen i enlighet med de allmänna säkerhetskraven och efter ett öppet och transparent förfarande i syfte att säkerställa en balanserad fördelning mellan medlemsstaterna. Utbyggnaden av programmets statliga markinfrastruktur, där även den infrastruktur som utvecklats inom ramen för Govsatcomkomponenten ingår, kan även omfatta Europeiska unionens rymdprogrambyrå (byrån) eller, när så är lämpligt och inom dess behörighetsområde, ESA.

(21)

Det är av avgörande betydelse för unionens och dess medlemsstaters säkerhet och för säkerställandet av de statliga tjänsternas säkerhet och integritet att programmets rymdtillgångar skjuts upp från unionens territorium. I vederbörligen motiverade undantagsfall bör sådana uppskjutningar kunna ske från ett tredjelands territorium. Utöver tunga och medelstora bärraketer skulle små bärraketer och mikrobärraketer kunna ge ytterligare flexibilitet som möjliggör snabb utbyggnad av rymdtillgångarna.

(22)

Det är viktigt att unionen äger alla materiella och immateriella tillgångar med anknytning till statlig infrastruktur som utvecklats inom ramen för programmet, med undantag för den markbundna EuroQCI-infrastrukturen, samtidigt som efterlevnaden av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna säkerställs, inbegripet artikel 17 i stadgan. Trots unionens äganderätt till dessa tillgångar bör unionen i enlighet med denna förordning, och när så anses lämpligt efter en bedömning från fall till fall, ha möjlighet att göra dessa tillgångar tillgängliga för tredje part eller att göra sig av med dem.

(23)

Unionsomfattande initiativ, såsom initiativet för säker konnektivitet, formas av ett brett deltagande av innovativa små och medelstora företag, uppstartsföretag och stora företag från föregående och efterföljande led i rymdsektorn i hela unionen. Under de senaste åren har vissa rymdaktörer utmanat rymdsektorn, särskilt uppstartsföretag och små och medelstora företag som har utvecklat rymdteknik och rymdtillämpningar som är innovativa och marknadsdrivna, ibland med olika affärsmodeller. För att säkerställa konkurrenskraften i unionens rymdekosystem bör programmet maximera användningen av innovativ och disruptiv teknik samt nya affärsmodeller som utvecklats av det europeiska rymdekosystemet, inbegripet den nya rymden (New Space), särskilt små och medelstora företag, midcap-bolag och uppstartsföretag som utvecklar ny rymdteknik och nya rymdtillämpningar som är marknadsdrivna, samtidigt som de täcker hela rymdvärdekedjan och omfattar föregående och efterföljande led.

(24)

Det är av största vikt att uppmuntra den privata sektorn att investera genom lämplig upphandling och aggregering av tjänstekontrakt, för att på så sätt minska osäkerheten och ge synlighet och förutsägbarhet för den offentliga sektorns behov av tjänster på lång sikt. För att säkerställa en framtida konkurrenskraftig europeisk rymdindustri bör programmet även bidra till utvecklingen av avancerade färdigheter på rymdrelaterade områden och stödja utbildnings- och fortbildningsinsatser samt främja lika möjligheter, jämställdhet och kvinnors egenmakt, i syfte att förverkliga unionsmedborgarnas fulla potential på detta område.

(25)

I linje med målen i kommissionens meddelande av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given, bör programmet i möjligaste mån minimera sin miljöpåverkan. Även om rymdtillgångarna inte själva släpper ut växthusgaser när de används har tillverkningen av dem och tillhörande markanläggningar en miljöpåverkan. Åtgärder bör antas för att mildra denna påverkan. I detta syfte bör den upphandling som avses i programmet omfatta principer och åtgärder för hållbarhet, såsom bestämmelser för att minimera och kompensera för de växthusgasutsläpp som uppstår till följd av utvecklingen, produktionen och utbyggnaden av infrastrukturen samt åtgärder för att förhindra ljusföroreningar, såsom inverkan på markbaserade astronomiska observationer.

(26)

Eftersom antalet rymdfarkoster och mängden rymdskrot i omloppsbana ökar bör den nya europeiska konstellationen också uppfylla kriterier för hållbarhet i rymden och vara ett exempel på god praxis inom rymdtrafikledning och inom rymdövervakning och spårning (SST) för att minska mängden rymdskrot som produceras, förhindra sönderbrytningar och kollisioner i omloppsbana samt tillhandahålla lämpliga åtgärder för uttjänta rymdfarkoster. Eftersom legitima farhågor om skyddet av rymdmiljön diskuteras i internationella forum, till exempel i FN:s rymdkommitté, är det av yttersta vikt att unionen visar ledarskap när det gäller hållbarhet i rymden. De kontrakt som upphandlas inom ramen för programmet bör säkerställa att den teknik som används möjliggör högsta möjliga standard när det gäller hållbarhet samt energi- och resurseffektivitet.

(27)

De operativa kraven för de statliga tjänsterna bör baseras på bedömningen av behoven hos användare med myndighetstillstånd, samtidigt som hänsyn också tas till det nuvarande utbudet på marknaden. Vid bedömningen av dessa krav bör den nuvarande marknadskapaciteten användas i största möjliga utsträckning. Tjänsteportföljen för statliga tjänster bör utvecklas utifrån dessa operativa krav i kombination med de allmänna säkerhetskraven och den förändrade efterfrågan på statliga tjänster. Denna tjänsteportfölj bör innehålla referensramen för de statliga tjänsterna. Den bör även fastställa de tjänstekategorier som kompletterar den tjänsteportfölj av Govsatcomtjänster som inrättats inom ramen för förordning (EU) 2021/696. Kommissionen bör säkerställa enhetlighet och samstämmighet mellan Govsatcomkomponenten och programmet när det gäller operativa krav och säkerhetskrav. För att bibehålla bästa möjliga jämvikt mellan tillgång till och efterfrågan på tjänster bör tjänsteportföljen för statliga tjänster identifieras 2023 och kunna uppdateras regelbundet på grundval av samråd med medlemsstaterna mot bakgrund av dessa operativa krav och säkerhetskrav.

(28)

Satellitkommunikation är en knapp resurs som begränsas av satellitkapaciteten, frekvenserna och den geografiska täckningen. För att vara kostnadseffektiv och dra nytta av stordriftsfördelar bör programmet därför optimera matchningen mellan tillgång och efterfrågan avseende de statliga tjänsterna och undvika överkapacitet. Eftersom både efterfrågan och den potentiella tillgången förändras med tiden bör kommissionen övervaka behovet av att anpassa portföljen för de statliga tjänsterna närhelst detta förefaller vara nödvändigt.

(29)

Medlemsstaterna, rådet, kommissionen och utrikestjänsten samt unionens byråer och organ bör kunna bli programdeltagare i den mån som de väljer att godkänna användare av statliga tjänster eller tillhandahålla kapacitet, platser eller anläggningar. Med beaktande av att medlemsstaterna själva får besluta huruvida de godkänner nationella användare av statliga tjänster, bör medlemsstaterna inte förpliktas att bidra till programmet eller att tillhandahålla programinfrastrukturen.

(30)

Varje programdeltagare bör utse en behörig myndighet för säker konnektivitet som ska övervaka att användare och andra nationella enheter som är involverade i programmet följer de tillämpliga reglerna och säkerhetsförfarandena i enlighet med de allmänna säkerhetskraven. Programdeltagare får tilldela en befintlig myndighet denna funktion.

(31)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmets hela löptid, vilken ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (5) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(32)

Programmets mål är förenliga med och kompletterar målen i andra unionsprogram, särskilt Horisont Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (6) och rådets beslut (EU) 2021/764 (7), programmet för ett digitalt Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 (8), instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 (9), Fonden för ett sammanlänkat Europa, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1153 (10) och i synnerhet unionens rymdprogram.

(33)

Horisont Europa kommer att anslå en särskild andel av sina komponenter i klustret Digitala frågor, industri och rymden till forsknings- och innovationsverksamhet som rör utveckling och validering av systemet för säker konnektivitet, inbegripet för den potentiella teknik som skulle utvecklas inom ramen för rymdekosystemet, inbegripet den nya rymden. Instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen kommer att anslå en särskild andel av sina medel till verksamhet som rör driften av systemet för säker konnektivitet och världsomspännande tillhandahållande av tjänster som kommer att göra det möjligt att erbjuda en rad tjänster till internationella partner. Unionens rymdprogram kommer att anslå en särskild andel av Govsatcomkomponenten till verksamhet som rör utvecklingen av Govsatcomnavet, som kommer att utgöra en del av markinfrastrukturen i systemet för säker konnektivitet. Finansieringen från dessa program bör genomföras i enlighet med reglerna för dessa program.

(34)

På grund av sina inneboende konsekvenser för unionens och medlemsstaternas säkerhet delar programmet också mål och principer med Europeiska försvarsfonden som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/697 (11). Därför bör en del av finansieringen från Europeiska försvarsfonden finansiera verksamheten inom ramen för programmet, särskilt den verksamhet som rör utbyggnaden av dess infrastruktur.

(35)

För att säkerställa att programmet genomförs med framgång är det viktigt att säkerställa att tillräckliga resurser finns tillgängliga. Medlemsstaterna bör kunna bidra med sin tekniska kompetens, sin sakkunskap och sitt stöd, särskilt när det gäller trygghet och säkerhet, eller när så är lämpligt och möjligt genom att ge programmet tillgång till data, information, tjänster och infrastruktur som är belägen på deras territorium. Programmet bör kunna erhålla ytterligare ekonomiska bidrag eller bidrag in natura från tredje part, inbegripet unionens byråer och organ, medlemsstater, tredjeländer som deltar i programmet eller internationella organisationer, i enlighet med relevanta avtal.

(36)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (12) (budgetförordningen) är tillämplig på programmet. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(37)

I enlighet med artikel 191.3 i budgetförordningen får en och samma kostnad aldrig täckas två gånger genom unionens budget.

(38)

Kommissionen bör vid behov och i nödvändig utsträckning kunna anlita tekniskt bistånd från vissa utomstående parter, i den mån unionens säkerhetsintressen bevaras. Andra enheter som medverkar i den offentliga styrningen av programmet bör också kunna anlita samma tekniska bistånd för fullgörandet av de uppgifter som de anförtros genom denna förordning.

(39)

Offentliga kontrakt som ingås inom ramen för programmet för verksamhet som finansieras genom programmet bör vara förenliga med unionens regler. I detta sammanhang bör unionen också ansvara för att fastställa vilka mål som ska eftersträvas när det gäller offentlig upphandling.

(40)

Programmet bygger på komplex och ständigt föränderlig teknik. Att förlita sig på sådan teknik medför osäkerhet och risker för offentliga kontrakt som tecknas inom ramen för programmet, särskilt som kontrakten kan röra långsiktiga åtaganden avseende utrustning eller tjänster. Särskilda åtgärder avseende offentliga kontrakt är därför nödvändiga som tillägg till reglerna i budgetförordningen. Det bör därför vara möjligt att införa en viss minsta grad av underentreprenad. När det gäller det sistnämnda bör uppstartsföretag och små och medelstora företag om möjligt prioriteras, särskilt för att möjliggöra deras gränsöverskridande deltagande.

(41)

För att uppfylla programmets mål är det viktigt att när så är lämpligt kunna begära kapacitet som erbjuds av offentliga och privata enheter i unionen som är verksamma inom rymdområdet, och också ha möjlighet att arbeta på internationell nivå med tredjeländer eller internationella organisationer. Därför bör det föreskrivas en möjlighet att utnyttja alla relevanta verktyg och förvaltningsmetoder i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och budgetförordningen samt gemensamma upphandlingsförfaranden.

(42)

Ett offentlig-privat samarbete är det lämpligaste systemet för att säkerställa att programmets mål kan uppnås. Det bör göra det möjligt att bygga vidare på unionens befintliga teknikbas och industriella bas för satellitkommunikation, inbegripet privata tillgångar, och tillhandahålla robusta och innovativa statliga tjänster, samt göra det möjligt för privata partner att komplettera programmets infrastruktur med ytterligare kapacitet att erbjuda kommersiella tjänster på marknadsvillkor genom egna ytterligare investeringar. Ett sådant system bör dessutom optimera kostnaderna för utbyggnad och drift genom att utvecklings- och utbyggnadskostnader för komponenter som är gemensamma för både statlig och kommersiell infrastruktur delas, samt driftskostnader genom att en hög grad av ömsesidigt ansvar för kapacitet möjliggörs. Detta bör även stimulera innovationen i det europeiska rymdekosystemet, bland annat den nya rymden, genom att delning av forsknings- och utvecklingsrisker mellan offentliga och privata partner möjliggörs.

(43)

För genomförandet av programmet bör ett antal nyckelprinciper följas i koncessionsavtal, varukontrakt, tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller blandade kontrakt. Sådana kontrakt bör fastställa en tydlig fördelning av uppgifter och ansvar mellan offentliga och privata partner, inbegripet en tydlig riskfördelning mellan dem, i syfte att säkerställa att entreprenörerna tar på sig ansvaret för följderna av de eventuella brister som dessa är ansvariga för. Kontrakten bör säkerställa att entreprenörerna inte får någon överkompensation för tillhandahållandet av statliga tjänster, göra det möjligt för den privata sektorn att tillhandahålla kommersiella tjänster och säkerställa en lämplig prioritering av behoven hos användare med myndighetstillstånd. Kontrakten bör säkerställa att tillhandahållandet av tjänster via kommersiell infrastruktur sker under bevarande av unionens väsentliga intressen och programmets allmänna och specifika mål. Det är därför viktigt att åtgärder införs för att säkerställa att dessa väsentliga intressen och mål bevaras. Kommissionen bör särskilt kunna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa tjänsternas kontinuitet om entreprenören inte kan fullgöra sina skyldigheter.

Kontrakten bör inbegripa lämpliga skyddsåtgärder för att bland annat förhindra intressekonflikter och potentiell snedvridning av konkurrensen till följd av tillhandahållandet av kommersiella tjänster, otillbörlig diskriminering eller alla andra dolda indirekta fördelar. Sådana skyddsåtgärder kan inbegripa särredovisning mellan statliga och kommersiella tjänster, inbegripet inrättande av en enhet som är strukturellt och juridiskt separerad från den vertikalt integrerade operatören för tillhandahållandet av statliga tjänster, samt öppen, rättvis, rimlig och icke-diskriminerande tillgång till den infrastruktur som krävs för tillhandahållandet av kommersiella tjänster. Befintliga leverantörer av markbundna tjänster bör därför ha tillgång till kommersiella tjänster på transparenta och icke-diskriminerande villkor. Kontrakten bör främja deltagande av uppstartsföretag och små och medelstora företag i hela värdekedjan och mellan medlemsstaterna.

(44)

Ett viktigt mål med programmet är att säkerställa unionens och medlemsstaternas säkerhet och stärka motståndskraften inom central teknik och i värdekedjor och samtidigt bevara en öppen ekonomi. Detta mål förutsätter i särskilda fall att villkor för stödberättigande och deltagande fastställs i syfte att säkerställa skyddet av integriteten, säkerheten och motståndskraften i unionens operativa system. Detta bör inte undergräva behovet av konkurrenskraft och kostnadseffektivitet.

(45)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (13) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (14), (Euratom, EG) nr 2185/96 (15) och (EU) 2017/1939 (16) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (17).

I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete – Eppo enligt förordning (EU) 2017/1939 de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(46)

För att säkerställa skyddet av unionens ekonomiska intressen bör tredjeländer åläggas att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(47)

För att optimera programmets effektivitet och inverkan bör åtgärder vidtas för att främja användningen och utvecklingen av öppna standarder, teknik med öppen källkod och interoperabilitet i arkitekturen för systemet för säker konnektivitet. En öppnare utformning av det systemet skulle kunna möjliggöra bättre synergier med andra delar av unionens rymdprogram eller nationella tjänster och tillämpningar, optimera kostnaderna genom att undvika dubbelarbete i utvecklingen av samma teknik, förbättra tillförlitligheten, främja innovation och dra nytta av fördelarna med bred konkurrens.

(48)

En sund offentlig styrning av programmet kräver en tydlig fördelning av ansvar och uppgifter mellan de olika aktörer som är involverade, för att undvika onödig överlappning och minska kostnadsöverskridanden och förseningar. Alla de aktörer som medverkar i styrningen bör, inom sitt behörighetsområde och i överensstämmelse med sina ansvarsområden, stödja uppnåendet av programmets mål.

(49)

Medlemsstaterna har länge varit aktiva på rymdområdet. De har system, infrastruktur och nationella byråer och organ på det området. De kan därför ge ett stort bidrag till programmet, särskilt genomförandet av det. De kan samarbeta med unionen för att främja programmets tjänster och tillämpningar och säkerställa samstämmighet mellan relevanta nationella initiativ och programmet. Kommissionen kan utnyttja de medel som står till medlemsstaternas förfogande, få bistånd från dem och, i enlighet med ömsesidigt överenskomna villkor, anförtro medlemsstaterna uppgifter i genomförandet av programmet. Medlemsstaterna bör i förekommande fall sträva efter att säkerställa att deras planer för återhämtning och resiliens är förenliga med och kompletterar programmet. Medlemsstaterna bör dessutom vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av den markinfrastruktur som är belägen på deras territorier. Vidare bör medlemsstaterna kunna säkerställa att nödvändiga frekvenser för programmet finns tillgängliga och är skyddade på lämplig nivå, så att tillämpningar baserade på de erbjudna tjänsterna kan utvecklas och genomföras till fullo, i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU (18). De frekvenser som görs tillgängliga bör inte ha någon ekonomisk inverkan på programmet.

(50)

I enlighet med artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och som främjare av unionens allmänintresse ankommer det på kommissionen att genomföra programmet, ta det övergripande ansvaret och främja dess användning. I syfte att optimera resurserna och kompetensen hos de olika aktörerna bör kommissionen ha möjlighet att när så är motiverat anförtro vissa uppgifter till andra enheter. Kommissionen bör fastställa de viktigaste tekniska och operativa krav som är nödvändiga för att utveckla system och tjänster. Den bör göra detta efter samråd med medlemsstaternas experter, användare och andra berörda offentliga eller privata parter. Slutligen bör, i enlighet med artikel 4.3 i EUF-fördraget, utövandet av unionens befogenhet inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina respektive befogenheter. För att unionens medel ska kunna användas på ett bra sätt är det dock lämpligt att kommissionen så långt som möjligt säkerställer enhetlighet mellan den verksamhet som bedrivs inom ramen för programmet och medlemsstaternas verksamhet, utan att ge upphov till onödigt dubbelarbete.

(51)

I artikel 154 i budgetförordningen anges att kommissionen, på grundval av resultaten av en förhandsbedömning, bör kunna förlita sig på de system och förfaranden som inrättats av personer eller enheter som anförtrotts genomförandet av medel från unionen. Vid behov bör särskilda justeringar av dessa system och förfaranden (tillsynsåtgärder) samt arrangemang för befintliga kontrakt fastställas i motsvarande överenskommelse om medverkan.

(52)

Med tanke på programmets globala täckning har det en stark internationell dimension. Internationella partner, deras regeringar och medborgare kommer att få ta del av programmets utbud av tjänster med ökade fördelar för unionens och medlemsstaternas internationella samarbete med dessa partner. I frågor som rör programmet kan kommissionen inom sitt behörighetsområde och för unionens räkning samordna verksamheten på det internationella planet.

(53)

Med utgångspunkt i den sakkunskap som utvecklats de senaste åren när det gäller förvaltning, drift och tillhandahållande av tjänster i samband med Galileo- och Egnoskomponenterna i unionens rymdprogram är byrån det lämpligaste organet att, under kommissionens överinseende, genomföra uppgifter som rör driften av den statliga infrastrukturen och tillhandahållandet av statliga tjänster. Den bör därför utveckla ytterligare relevant kapacitet för detta ändamål. Byrån bör sedan anförtros tillhandahållandet av statliga tjänster och bör kunna anförtros hela eller delar av den operativa förvaltningen av den statliga infrastrukturen.

(54)

När det gäller säkerhet bör byrån, med tanke på dess erfarenhet av detta område, genom sin styrelse för säkerhetsackreditering vara ansvarig för att säkerställa säkerhetsackrediteringen av statliga tjänster och statlig infrastruktur. Vidare bör byrån, med förbehåll för sin operativa mognadsgrad, särskilt vad gäller tillräckliga personella resurser, utföra de uppgifter som den tilldelats av kommissionen. När så är möjligt bör byrån utnyttja sin sakkunskap, till exempel genom verksamheten i det europeiska globala systemet för satellitnavigering (EGNSS). När byrån anförtros uppgifter bör tillräckliga personella, administrativa och finansiella resurser ställas till förfogande så att byrån fullt ut kan utföra sina uppgifter och uppdrag.

(55)

För att säkerställa driften av den statliga infrastrukturen och underlätta tillhandahållandet av statliga tjänster bör byrån ha tillåtelse att genom överenskommelser om medverkan anförtro särskild verksamhet till andra enheter inom deras respektive behörighetsområden, enligt de villkor för indirekt förvaltning som gäller för kommissionen och som fastställs i budgetförordningen.

(56)

ESA är en internationell organisation med omfattande sakkunskap på rymdområdet, bland annat inom satellitkommunikation, och är därför en viktig partner i genomförandet av de olika aspekterna av unionens rymdpolitik. I detta avseende bör ESA kunna tillhandahålla kommissionen sakkunskap, inbegripet för förberedelserna av specifikationerna för och genomförandet av programmets tekniska aspekter. I detta syfte bör ESA anförtros tillsynen av utvecklings- och valideringsverksamheten för programmet, och stödja utvärderingen av de kontrakt som ingås i samband med genomförandet av programmet.

(57)

Med tanke på rymdverksamhetens betydelse för unionens ekonomi och unionsmedborgarnas liv, bör en av programmets huvudprioriteter vara att uppnå och bibehålla en hög grad av säkerhet, särskilt för att skydda unionens och medlemsstaternas intressen, bland annat när det gäller säkerhetsskyddsklassificerade och känsliga icke säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

(58)

Eftersom utrikestjänsten besitter särskild sakkunskap och regelbundet har kontakt med myndigheter i tredjeländer och med internationella organisationer, bör den kunna bistå kommissionen vid fullgörandet av vissa uppgifter med anknytning till programmets säkerhet på området yttre förbindelser, i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU (19).

(59)

Utan att det påverkar medlemsstaternas eget ansvar för den nationella säkerheten i enlighet med artikel 4.2 i EU-fördraget eller medlemsstaternas rätt att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i enlighet med artikel 346 i EUF-fördraget, bör det inrättas en särskild styrning av säkerhetsfrågor i syfte att säkerställa ett smidigt genomförande av programmet. Denna styrning bör bygga på följande tre nyckelprinciper: För det första är det av avgörande betydelse att medlemsstaternas omfattande och unika erfarenhet av säkerhetsfrågor beaktas i största möjliga utsträckning. För det andra bör driften vara åtskild från säkerhetsackrediteringen, för att förhindra intressekonflikter och eventuella brister i tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna. För det tredje är den enhet som ansvarar för förvaltningen av alla eller vissa delar av programmets infrastruktur också bäst lämpad att förvalta säkerheten för de uppgifter som den anförtrotts. Programmets säkerhet bör bygga på erfarenheterna från de senaste årens genomförande av unionens rymdprogram. En sund säkerhetsstyrning förutsätter också att rollerna fördelas på lämpligt sätt mellan de olika aktörerna. Eftersom kommissionen ansvarar för programmet bör den, utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet när det gäller den nationella säkerheten, tillsammans med medlemsstaterna fastställa de allmänna säkerhetskrav som är tillämpliga på programmet. I synnerhet när det gäller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter bör programmets säkerhetsstyrning återspegla rådets och medlemsstaternas respektive roller och behörighetsområden i utvärderingen och godkännandet av kryptoprodukter för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter.

(60)

Cybersäkerheten och det fysiska skyddet i programmets infrastruktur, såväl på marken som i rymden samt dess fysiska redundans är av avgörande betydelse för att kontinuiteten i tjänsterna och systemdriften ska kunna säkerställas. Behovet av att skydda systemet och dess tjänster mot cyberattacker och hot mot satelliter, inbegripet genom att utnyttja ny teknik och genom att stödja insatser mot och återställning efter dessa cyberattacker, bör därför vederbörligen beaktas vid fastställandet av de allmänna säkerhetskraven.

(61)

Efter risk- och hotbildsanalysen bör kommissionen när så är lämpligt fastställa en struktur för att övervaka säkerheten. Den säkerhetsövervakningsstrukturen bör vara den enhet som följer de anvisningar som har utarbetats enligt rådets beslut (Gusp) 2021/698 (20).

(62)

Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet när det gäller den nationella säkerheten bör kommissionen och den höga representanten, var och en inom sitt respektive behörighetsområde, säkerställa programmets säkerhet i enlighet med denna förordning och, i tillämpliga fall, beslut (Gusp) 2021/698.

(63)

De statliga tjänster som tillhandahålls genom programmet kommer att användas av unionens statliga aktörer i säkerhets-, försvars- och trygghetskritiska uppdrag och verksamheter samt skydd av kritisk infrastruktur. Därför bör sådana tjänster och sådan infrastruktur omfattas av säkerhetsackreditering.

(64)

Det är nödvändigt att säkerhetsackrediteringen genomförs på grundval av kollektivt ansvar för säkerheten i unionen och dess medlemsstater, genom en strävan efter samförstånd och samverkan med alla parter som berörs av säkerhet, och att ett förfarande för permanent riskövervakning införs. Det är också nödvändigt att den tekniska säkerhetsackrediteringen utförs av branschfolk med betryggande kompetens för ackreditering av komplexa system och med lämpligt säkerhetsgodkännande.

(65)

Enligt artikel 17 i EU-fördraget är kommissionen ansvarig för förvaltningen av program som, i enlighet med reglerna i budgetförordningen, kan vidaredelegeras till tredje part inom ramen för indirekt förvaltning. I detta sammanhang måste kommissionen säkerställa att de uppgifter som utförs av tredje part för att genomföra programmet inom ramen för indirekt förvaltning inte undergräver programmets säkerhet, särskilt när det gäller kontroll av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Det bör därför klargöras att, om kommissionen anförtror ESA att utföra uppgifter inom ramen för programmet, ska motsvarande överenskommelser om medverkan säkerställa att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som genererats av ESA betraktas som säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med rådets beslut 2013/488/EU (21) och kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (22) skapade under kommissionens överinseende.

(66)

Programmets statliga tjänster skulle också kunna användas i säkerhets- och trygghetskritiska uppdrag och insatser av aktörer i unionen och medlemsstaterna. För att skydda unionens och medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen behövs därför åtgärder för att säkerställa en nödvändig nivå av oberoende från tredje parter (tredjeländer och enheter från tredjeländer) som omfattar alla inslag i programmet. Sådana åtgärder skulle kunna innefatta rymd- och markteknik på komponent-, delsystems- eller systemnivå, tillverkningsindustrier, ägare och operatörer av rymdsystem samt fysisk lokalisering av komponenter till marksystemet.

(67)

Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer samt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken får tillåtas att delta i programmet på grundval av ett avtal som ingås i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

(68)

Enligt rådets beslut (EU) 2021/1764 (23) är personer och enheter i utomeuropeiska länder eller territorier berättigade till finansiering i enlighet med programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(69)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (24) bör programmet utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets effekter. Vid utvärderingen av programmet bör hänsyn tas till resultaten av den utvärdering av unionens rymdprogram rörande Govsatcomkomponenten som utförts inom ramen för förordning (EU) 2021/696.

(70)

För att säkerställa indikatorernas fortsatta ändamålsenlighet när det gäller rapporteringen om programmets framsteg och programmets övervaknings- och utvärderingsram, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra bilagan till denna förordning när det gäller indikatorerna, komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en övervaknings- och utvärderingsram samt komplettera denna förordning genom att specificera särdragen hos en databas över programmets rymdtillgångar och metoden och processerna för underhåll och uppdateringar av databasen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(71)

För att främja en sund offentlig styrning och med tanke på synergierna mellan programmet och Govsatcomkomponenten, bör den programkommitté som inrättats inom ramen för förordning (EU) 2021/696 i Govsatcomkonstellationen också fungera som kommitté för programmet. I frågor som rör programmets säkerhet bör programkommittén sammanträda i en särskild säkerhetskonstellation.

(72)

Eftersom sund offentlig styrning förutsätter en enhetlig förvaltning av programmet, snabbare beslutsfattande och lika tillgång till information, skulle företrädare för enheter som anförtrotts uppgifter med anknytning till programmet kunna delta som observatörer i arbetet i den programkommitté som inrättats med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (25). Av samma anledning skulle företrädare för tredjeländer och internationella organisationer som har ingått ett internationellt avtal med unionen med anknytning till programmet kunna delta i programkommitténs arbete, med förbehåll för säkerhetsrestriktioner och i enlighet med avtalsvillkoren. Företrädarna för de enheter som anförtrotts uppgifter med anknytning till programmet, tredjeländer och internationella organisationer bör inte ha rätt att delta i programkommitténs röstningsförfaranden. Villkoren för observatörernas och de tillfälliga deltagarnas deltagande bör fastställas i programkommitténs arbetsordning.

(73)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser antagandet av närmare regler om tillhandahållandet av statliga tjänster, de operativa kraven för statliga tjänster, tjänsteportföljen för statliga tjänster, beslut om medverkan rörande överenskommelser om medverkan och arbetsprogrammen, samt fastställandet av ytterligare krav för tredjeländers och internationella organisationers deltagande i programmet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(74)

Statliga tjänster baserade på statlig infrastruktur bör i regel tillhandahållas avgiftsfritt till användare med myndighetstillstånd. Kapaciteten för dessa tjänster är dock begränsad. Om kommissionen efter en analys kommer fram till att det råder brist på kapacitet bör det i vederbörligen motiverade fall där efterfrågan överstiger tillgångskapaciteten vara tillåtet att anta en prispolitik som en del av dessa detaljerade regler för tillhandahållandet av tjänster, i syfte att matcha tillgång och efterfrågan på tjänsterna. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser antagandet av en sådan prispolitik. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(75)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser fastställandet av de åtgärder som krävs för att bestämma lokaliseringen av centrumen i den statliga markinfrastrukturen. Kommissionen bör kunna ta hänsyn till operativa krav och säkerhetskrav samt befintlig infrastruktur vid valet av sådana platser. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(76)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende fastställandet av allmänna säkerhetskrav. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Medlemsstaterna bör kunna utöva maximal kontroll över programmets allmänna säkerhetskrav. När kommissionen antar genomförandeakter på programmets säkerhetsområde, bör den biträdas av programkommittén som sammanträder i en särskild säkerhetskonstellation. Med tanke på säkerhetsfrågornas känsliga natur bör programkommitténs ordförande sträva efter att finna lösningar som vinner största möjliga stöd inom programkommittén. Kommissionen bör inte anta genomförandeakter som fastställer de allmänna säkerhetskraven för programmet i de fall då programkommittén inte avger något yttrande. Om det annars föreskrivs att programkommitténs säkerhetskonstellation ska delta bör ett sådant deltagande ske i enlighet med programkommitténs arbetsordning.

(77)

Programmet kompletterar unionens befintliga rymdprogram genom att integrera och utvidga dess mål och åtgärder för att skapa ett säkert och rymdbaserat konnektivitetssystem för unionen. Utvärderingen av programmet bör ta hänsyn till detta.

(78)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av att åtgärdens omfattning och verkningar överskrider varje enskild medlemsstats ekonomiska och tekniska kapacitet, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(79)

Programmet bör inrättas för en femårsperiod så att dess löptid anpassas till löptiden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (26).

(80)

För att denna förordning ska kunna börja genomföras så snart som möjligt med sikte på uppfyllandet av dess mål, bör den träda i kraft så snart som möjligt.

(1)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/127 (2) fastställs bland annat särskilda sammansättningskrav för modersmjölksersättning och tillskottsnäring som framställs av hydrolyserade proteiner. I förordningen föreskrivs att modersmjölksersättning och tillskottsnäring som framställs av hydrolyserade proteiner ska uppfylla kraven på proteininnehåll, proteinkälla och proteinberedning samt kraven på essentiella och konditionellt essentiella aminosyror och L-karnitin i enlighet med punkt 2.3 i bilaga I och punkt 2.3 i bilaga II till den förordningen.

(2)

Såsom anges i delegerad förordning (EU) 2016/127 konstaterade Europeiska livsmedelsmyndigheten (livsmedelsmyndigheten) i sitt yttrande av den 24 juli 2014 om den huvudsakliga sammansättningen av modersmjölksersättning och tillskottsnäring (3) att säkerheten och lämpligheten för varje särskild produkt som innehåller hydrolyserade proteiner måste fastställas genom en klinisk utvärdering i målpopulationen. Hittills har livsmedelsmyndigheten genomfört två positiva bedömningar av hydrolyserade proteiner som används i modersmjölksersättning och tillskottsnäring. Dessa två hydrolyserade proteiner motsvarar till sin sammansättning de krav som för närvarande anges i delegerad förordning (EU) 2016/127. Dessa krav kan emellertid uppdateras för att produkter som framställs av hydrolyserade proteiner med en annan sammansättning än de som redan genomgått en positiv bedömning ska få släppas ut på marknaden, efter det att livsmedelsmyndigheten har gjort en bedömning från fall till fall av deras säkerhet och lämplighet.

(3)

Den 6 februari 2019 tog kommissionen emot en begäran från meyer.science GmbH för HIPP-Werk Georg Hipp OHG och Arla Foods Ingredients räkning om att livsmedelsmyndigheten skulle utvärdera säkerheten och lämpligheten hos en modersmjölksersättning och tillskottsnäring som framställs av ett proteinhydrolysat, vars sammansättning inte uppfyller kraven i punkt 2.3 i bilaga I och punkt 2.3 i bilaga II till delegerad förordning (EU) 2016/127.

(4)

På begäran av kommissionen avgav livsmedelsmyndigheten ett vetenskapligt yttrande den 9 mars 2022 om näringssäkerheten och lämpligheten hos den modersmjölksersättningen och tillskottsnäringen (4). Livsmedelsmyndigheten konstaterade i yttrandet att det aktuella proteinhydrolysatet är en näringssäker och lämplig proteinkälla för modersmjölksersättning och tillskottsnäring, förutsatt att den produkt i vilken den används innehåller minst 0,45 g/100 kJ (1,9 g/100 kcal) protein och uppfyller övriga kriterier för sammansättningen i enlighet med delegerad förordning (EU) 2016/127 och definitionen för aminosyra i avsnitt A i bilaga III till den förordningen.

(5)

Med beaktande av slutsatserna i livsmedelsmyndighetens yttrande är det lämpligt att tillåta att modersmjölksersättning och tillskottsnäring som framställs av det aktuella proteinhydrolysatet släpps ut på marknaden. Kraven för hydrolyserade proteiner i delegerad förordning (EU) 2016/127 bör därför uppdateras och anpassas så att de även omfattar kraven för detta proteinhydrolysat.

(6)

Bilagorna I, II och III till delegerad förordning (EU) 2016/127 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Delegerad förordning (EU) 2016/127 avser modersmjölksersättning och tillskottsnäring som framställs av hydrolyserade proteiner från och med den 22 februari 2022. För att tillåta utsläppande på marknaden av modersmjölksersättning och tillskottsnäring som framställs av hydrolyserat protein i enlighet med kraven i denna förordning utan onödigt dröjsmål bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

(1)

Den lettiska språkversionen av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2035 (2) innehåller fel i titeln och i skäl 1 vad gäller bestämmelser för anläggningar som håller landlevande djur och kläckerier, i skäl 2 vad gäller godkännande av kläckerier, och i skäl 11 vad gäller kläckerier för fåglar i fångenskap och kläckerier för fjäderfä. Den förordningen innehåller också flera fel som påverkar tillämpningsområdet i följande bestämmelser: i artikel 1.3 när det gäller kläckerier för fåglar i fångenskap, i artikel 1.3 andra stycket led b när det gäller kläckägg från kläckerier, i artikel 1.6 b när det gäller den behöriga myndighetens informationsskyldighet när det gäller dess register över kläckerier, i artikel 1.9 när det gäller registrerade eller godkända kläckerier, i del II avdelning I rubriken till kapitel 2 när det gäller kläckerier, i artikel 7 rubriken och inledningsfrasen när det gäller kraven för att bevilja godkännande av kläckerier från vilka kläckägg från fjäderfä eller daggamla kycklingar ska förflyttas till en annan medlemsstat, i artikel 18 rubriken och inledningsfrasen när det gäller register över anläggningar för hållna landlevande djur och kläckerier, i del II avdelning III rubriken till kapitel 2 när det gäller kläckerier, i artikel 33 rubriken, inledningsfrasen och led a när det gäller skyldigheter att föra journal för aktörer som driver kläckerier, i bilaga I del 3 rubriken när det gäller kraven för att bevilja godkännande av kläckerier, i bilaga I del 3 punkt 1 inledningsfrasen och leden a och b när det gäller krav på biosäkerhetsåtgärder för kläckerier, i bilaga I del 3 punkt 2 inledningsfrasen och led b när det gäller kraven på övervakning av kläckerier, i bilaga I, del 3, punkt 3, inledningsfrasen och leden a, c och f när det gäller kraven på kläckeriers faciliteter och utrustning, i bilaga I del 3 punkt 5 inledningsfrasen och led a i) när det gäller kraven på den behöriga myndighetens tillsyn över kläckerier, i bilaga I del 4 punkt 1 a ii när det gäller kraven på biosäkerhetsåtgärder för anläggningar som håller fjäderfä, i bilaga I del 4 punkt 2 b när det gäller kraven på övervakning av anläggningar som håller fjäderfä, i bilaga I del 4 punkt 3 b iii och 3 e när det gäller kraven på faciliteter och utrustning för anläggningar som håller fjäderfä, i bilaga II rubriken när det gäller program för mikrobiologisk kontroll på kläckerier och program för övervakning av sjukdomar på anläggningar som håller fjäderfä och kläckerier, i bilaga II del 1 rubriken när det gäller program för mikrobiologisk kontroll på kläckerier, i bilaga II del 2 rubriken när det gäller program för övervakning av sjukdomar på kläckerier och anläggningar som håller fjäderfä, i bilaga II del 2 punkt 2.4 b inledningsfrasen och led iv när det gäller kraven på provtagningsmatrisen, i bilaga II del 2 punkt 2.5 b första meningen och leden i och ii när det gäller kraven på tidsram och frekvens för provtagning.

(2)

Den lettiska språkversionen av delegerad förordning (EU) 2019/2035 bör därför rättas i enlighet med detta. Övriga språkversioner berörs inte.

(1)

Den 17 januari 2019 införde kommissionen, genom genomförandeförordning (EU) 2019/73 (den ursprungliga förordningen), en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av elcyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina) (den berörda produkten).

(2)

Vid den ursprungliga undersökningen tillämpades ett stickprovsförfarande för att undersöka de exporterande tillverkarna i Kina i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) 2016/1036.

(3)

För de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet införde kommissionen individuella antidumpningstullsatser på mellan 10,3 % och 62,1 % på import av elcyklar. För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet (med undantag för de företag på vilka den parallella utjämningstullsatsen för alla övriga företag i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/72 (3) är tillämplig) infördes en vägd genomsnittlig tull på 24,2 %. Dessa samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet förtecknas i bilaga I till den ursprungliga förordningen. En vägd genomsnittlig tull på 16,2 % infördes för andra samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet (på vilka den parallella utjämningstullsatsen för alla övriga företag i genomförandeförordning (EU) 2019/72 är tillämplig). Dessa förtecknas i bilaga II till den ursprungliga förordningen. Dessutom infördes en landsomfattande tullsats på 70,1 % för elcyklar från företag i Kina som antingen inte gav sig till känna eller inte samarbetade i antidumpningsundersökningen, men som samarbetade i den parallella antisubventionsundersökningen (och som förtecknas i bilaga III till den ursprungliga förordningen).

(4)

I enlighet med artikel 1.6 i den ursprungliga förordningen får punkt 2 i den artikeln ändras genom att den nya exporterande tillverkaren läggs till i den relevanta bilagan med de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet och som således omfattas av den lämpliga vägda genomsnittliga antidumpningstullsatsen, om den nya exporterande tillverkaren i Kina lägger fram tillräcklig bevisning till kommissionen för att

(5)

Företaget Zhejiang Jollo Technology Co., Ltd (sökanden) lämnade in en ansökan till kommissionen om att beviljas status som ny exporterande tillverkare och därmed omfattas av den tullsats som gäller för de samarbetsvilliga företag i Kina som inte ingick i urvalet och på vilka den parallella utjämningstullsatsen för alla övriga företag är tillämplig, dvs. 16,2 %, och hävdade att det uppfyllde samtliga tre villkor i artikel 1.6 i den ursprungliga förordningen.

(6)

För att avgöra om sökanden uppfyllde villkoren för att beviljas status som ny exporterande tillverkare enligt artikel 1.6 i den ursprungliga förordningen (villkoren för status som ny exporterande tillverkare) sände kommissionen först ett frågeformulär till sökanden med begäran om bevisning för att sökanden uppfyllde villkoren. Sökanden besvarade frågeformuläret.

(7)

Kommissionen strävade efter att kontrollera alla uppgifter den ansåg sig behöva för att kunna avgöra om sökanden uppfyllde villkoren för status som ny exporterande tillverkare.

(8)

Vad gäller villkoret i artikel 1.6 i den ursprungliga förordningen att sökanden inte exporterade den berörda produkten till unionen under den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna, dvs. 1 oktober 2016–30 september 2017 (den ursprungliga undersökningsperioden), fastställde kommissionen under undersökningen att sökanden inte kunde ha exporterat elcyklar till unionen under undersökningsperioden eftersom sökanden lagt fram bevisning för att företaget bildades 2021.

(9)

Vad gäller villkoret i artikel 1.6 i den ursprungliga förordningen att sökanden inte är närstående någon exportör eller tillverkare som omfattas av de antidumpningsåtgärder som införts genom den ursprungliga förordningen fastställde kommissionen under undersökningen att sökanden inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som införts genom den ursprungliga förordningen och som skulle ha kunnat samarbeta i den ursprungliga undersökningen.

(10)

Vad gäller villkoret i artikel 1.6 i den ursprungliga förordningen att sökanden faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter den ursprungliga undersökningsperioden eller genom avtal gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen fastställde kommissionen under undersökningen att sökanden enligt de styrkande handlingar som tillhandahållits hade exporterat elcyklar till unionen efter undersökningsperioden. Sökanden tillhandahöll försäljningshandlingar för transaktioner till Spanien (juni 2021) och Italien (augusti 2022).

(11)

Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att sökanden uppfyllde villkoren i artikel 1.6 i den ursprungliga förordningen.

(12)

Sökanden uppfyller därmed samtliga tre villkor för att beviljas status som ny exporterande tillverkare i enlighet med artikel 1.6 i den ursprungliga förordningen, och ansökan bör därför godtas. Sökanden bör därför omfattas av en antidumpningstull på 16,2 % för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen och på vilka den parallella utjämningstullsatsen för alla övriga företag i genomförandeförordning (EU) 2019/72 är tillämplig.

(13)

Sökanden och unionsindustrin underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som ledde fram till bedömningen att det är lämpligt att bevilja Zhejiang Jollo Technology Co., Ltd den antidumpningstullsats som är tillämplig för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet vid den ursprungliga undersökningen.

(14)

Parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(15)

Förordningen överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036.

(1)

Import av biodiesel med ursprung i Argentina omfattas av slutgiltiga utjämningstullar som infördes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/244 (2) (den ursprungliga undersökningen).

(2)

Oleaginosa Moreno Hermanos SACIFI y A (sökanden), en argentinsk exporterande tillverkare, Taric (3)-tilläggsnummer C497, som omfattas av en individuell utjämningstullsats på 25,0 %, underrättade den 23 maj 2022 kommissionen om att företaget hade bytt namn till Viterra Argentina SA.

(3)

Företaget ansåg att namnändringen inte inverkar på dess rätt att omfattas av den individuella utjämningstullsats som tillämpats på företaget under dess tidigare namn, och bad kommissionen bekräfta detta.

(4)

Den europeiska sammanslutningen för biodieseltillverkare EBB höll inte med sökanden utan hävdade att företaget hade genomgått en mer komplex strukturell förändring som inverkar på dess rätt att fortsätta att omfattas av den åtgärdsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(5)

Efter att ha inhämtat uppgifter och undersökt den bevisning som sökanden lämnat ansåg kommissionen att namnändringen var korrekt registrerad hos de behöriga myndigheterna och inte ledde till några nya förbindelser med andra företagsgrupper som inte undersökts av kommissionen i den ursprungliga undersökningen.

(6)

Bevisningen i ärendehandlingarna bekräftade sökandens påstående att namnändringen hade godkänts av Argentinas offentliga handelsregister den 3 maj 2022 och av den federala skattemyndigheten den 1 juli 2022. Kommissionen drog därför slutsatsen att namnändringen inte påverkar slutsatserna i genomförandeförordning (EU) 2019/244, särskilt inte den tillämpliga utjämningstullsatsen.

(7)

På grundval av ovanstående bör namnändringen få verkan från och med den dag då företaget för första gången officiellt bedrev verksamhet under det nya namnet, dvs. den 1 juli 2022.

(8)

Unionsindustrin (EBB) upprepade i sina synpunkter på utlämnandet av uppgifter de argument som man ursprungligen framfört beträffande begäran om namnändring. EBB hävdade att det bakom namnändringen dolde sig en mer komplex strukturell förändring samt att sökanden utökat sin biodieselverksamhet genom olika förvärv, bytt vd, blivit ledande inom jordbrukssektorn i Argentina och på något sätt var närstående en annan exporterande tillverkare som hade gått i konkurs.

(9)

Det erinras om att alla exporterande tillverkare i Argentina omfattas av ett prisåtagande som innebär att de måste iaktta ett minimiimportpris och exportera sin biodiesel till unionen under ett volymtröskelvärde som ses över årligen för hela landet.

(10)

Kommissionen undersökte de ovannämnda påståendena och noterade att unionsindustrin inte lagt fram tillräcklig bevisning till stöd för dem. Kommissionen fann ingen bevisning som tydde på att sökandens verksamhet inom jordbrukssektorn eller dess påstådda ökning av produktionskapaciteten skulle påverka de gällande åtgärderna. Enbart namnändringen kommer inte att göra det möjligt för sökanden att exportera en större volym till unionen eller sälja under det minimipris som kommissionen regelbundet fastställer och den kan därför inte påverka eller undergräva de gällande åtgärderna. Unionsindustrins påståenden kunde således inte beaktas och tillbakavisades därför.

(11)

Mot bakgrund av övervägandena i skälen ovan ansåg kommissionen det lämpligt att ändra genomförandeförordning (EU) 2019/244 för att återspegla det ändrade namnet på det företag som tidigare tilldelats Taric-tilläggsnummer C497.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (4).

(1)

Till följd av en antidumpningsundersökning i enlighet med artikel 5 i grundförordningen antog kommissionen den 2 maj 2017 genomförandeförordning (EU) 2017/763 (2) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av visst lätt termopapper med ursprung i Republiken Korea (det berörda landet) (den omtvistade förordningen). Åtgärderna infördes i form av fastställda antidumpningstullar på 104,46 euro per ton netto för både Hansol Group och alla övriga företag.

(2)

Hansol Group (Hansol Paper Co. Ltd och Hansol Artone Paper Co. Ltd) (Hansol) överklagade den omtvistade förordningen till tribunalen. Den 2 april 2020 utfärdade tribunalen sin dom i mål T-383/17 där den ogiltigförklarade genomförandeförordning (EU) 2017/763 i den mån den avsåg Hansol. Den 11 juni 2020 överklagade kommissionen tribunalens dom (mål C-260/20 P) och den 12 maj 2022 avslog domstolen överklagandet.

(3)

Tribunalen konstaterade att kommissionen hade begått ett fel när den fastställde normalvärdet för åtminstone en produkttyp som såldes av Hansol Artone Paper Co. Ltd (Artone). Eftersom denna produkttyp inte såldes på hemmamarknaden hade kommissionen, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, konstruerat normalvärdet för Artone på grundval av Artones produktionskostnader. Eftersom Hansol Paper Co. Ltd:s (Hansol Paper) försäljning vid normal handel på hemmamarknaden av den produkttypen var representativ konstaterade tribunalen att kommissionen borde ha använt den partens försäljningspris på hemmamarknaden som ett normalvärde, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(4)

Tribunalen konstaterade också att kommissionen hade gjort en uppenbart felaktig bedömning i viktningen av försäljningen i EU av jumborullar till oberoende kunder jämfört med försäljningen till närstående bearbetningsföretag för omvandling till små rullar. Kommissionen hade tillämpat denna viktning för att återspegla Hansols sammantagna dumpningsbeteende korrekt, samtidigt som Hansol på egen begäran hade beviljats ett undantag för att befria tre av dess närstående bearbetningsföretag från att fylla i ett frågeformulär. Tribunalen konstaterade att kommissionen genom att inte ta hänsyn till en viss vidareförsäljningsvolym för Schades Nordic, en av dessa tre närstående bearbetningsföretag i unionen, hade underskattat vikten av Hansols försäljning av jumborullar till oberoende kunder, som hade en betydligt lägre dumpningsmarginal jämfört med försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till oberoende handlare. Kommissionen hade därför överträtt artikel 2.11 i grundförordningen, eftersom kommissionens beräkningar inte till fullo återspeglade omfattningen av Hansols dumpning.

(5)

Tribunalen konstaterade slutligen att det viktningsfel som beskrivs i skäl 4 även påverkade beräkningen av prisunderskridande- och skademarginalen, eftersom kommissionen hade använt samma viktning för dessa beräkningar. Tribunalen konstaterade därför att kommissionen hade åsidosatt artikel 3.2 och 3.3 i grundförordningen.

(6)

Dessa slutsatser fastställdes av domstolen (5).

(7)

Enligt artikel 266 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är unionens institutioner skyldiga att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa unionsdomstolarnas domar. I händelse av ett ogiltigförklarande av en rättsakt som antagits av unionsinstitutionerna inom ramen för ett administrativt förfarande, såsom antidumpningsundersökningen i detta fall, består efterlevnaden av tribunalens domar i att ersätta den ogiltigförklarade rättsakten med en ny rättsakt, där den rättsstridighet som tribunalen fastställt undanröjs (6).

(8)

Enligt tribunalens och domstolens rättspraxis kan förfarandet för att ersätta en ogiltigförklarad rättsakt återupptas vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde (7). Detta innebär i synnerhet att i en situation, där en rättsakt som avslutar ett administrativt förfarande ogiltigförklaras, påverkar ogiltigförklaringen inte nödvändigtvis de förberedande rättsakterna, såsom inledandet av antidumpningsförfarandet. Till exempel när en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder ogiltigförklaras, är förfarandet fortfarande öppet efter ogiltigförklarandet, eftersom det endast är den akt som avslutar förfarandet som inte längre ingår i unionens rättsordning (8), med undantag för om rättsstridigheten skedde i den inledande fasen. Ett återupptagande av det administrativa förfarandet och därmed ett återinförande av antidumpningstullar på import som skedde under den ogiltigförklarade förordningens tillämpningsperiod kan inte anses strida mot principen om förbud mot retroaktiv verkan (9).

(9)

I detta ärende ogiltigförklarade tribunalen den omtvistade förordningen vad gäller Hansol av de skäl som anges i skälen 3–5.

(10)

De undersökningsresultat i den omtvistade förordningen som inte har bestridits, eller som har bestridits men där invändningarna ogillades i tribunalens dom, eller som inte prövades av tribunalen, och som därför inte ledde till att den omtvistade förordningen ogiltigförklarades, är fortfarande till fullo giltiga (10).

(11)

Till följd av domstolens dom i mål C-260/20 P beslutade kommissionen att delvis återuppta den antidumpningsundersökning beträffande import av visst lätt termopapper som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen och att återuppta undersökningen vid den tidpunkt då oriktigheterna inträffade. Ett tillkännagivande (tillkännagivandet om återupptagande) offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 30 juni 2022 (11). Återupptagandet begränsades till genomförandet av domstolens dom med avseende på Hansol.

(12)

Vid samma tidpunkt beslutade kommissionen att göra import av visst lätt termopapper med ursprung i Republiken Korea (Sydkorea) och tillverkade av Hansol till föremål för registrering, och uppmanade de nationella tullmyndigheterna att vänta in offentliggörandet av kommissionens genomförandeförordning om återinförande av tullar innan de fattade beslut om eventuella ansökningar om återbetalning och eftergift av antidumpningstullar vad gäller import av Hansols produkter (12) (registreringsförordningen).

(13)

Kommissionen informerade de berörda parterna om återupptagandet och uppmanade dem att lämna synpunkter.

(14)

Kommissionen mottog synpunkter från Hansol och European Thermal Paper Association (ETPA) och dess medlemmar.

(15)

Hansol noterade att kommissionen i registreringsförordningen hade förlitat sig på tribunalens domar i målen T-440/20 och T-441/20 (Jindal Saw) (13) för att dra slutsatsen att registreringen var ett verktyg så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. Hansol hävdade att dessa domar ännu inte hade vunnit laga kraft och att de inte var tillämpliga på den föreliggande situationen, eftersom tribunalen i mål T-383/17 hade angett att förordningen var olaglig, men att den inte hade gjort det i målen T-440/20 och T-441/20. Företaget hävdade också att i målet Jindal Saw var det berörda företaget, Jindal Saw, en av flera exporterande tillverkare och att det fanns flera berörda länder, medan Hansol är den enda exporterande tillverkaren i det aktuella ärendet, som endast rör Sydkorea. Mot denna bakgrund hävdade Hansol att kommissionen därför inte kan förlita sig på Jindal Saw-domarna för att retroaktivt utkräva det slutliga ansvaret för betalningen av antidumpningstullarna beträffande importen av den berörda produkt som tillverkas av Hansol.

(16)

När det gäller det faktum att domen i målet Jindal Saw fortfarande kunde överklagas hävdade ETPA att dessa domar återger sedan länge etablerad rättspraxis. ETPA ifrågasatte också de skillnader som Hansol menade förelåg mellan domarna i målet Jindal Saw och i mål T-383/17, eftersom tribunalen i domsluten i domarna i målen T-300/16 och T-301/16 (de mål som föregick T-440/20 och T-441/20, genom vilka de ursprungliga förordningarna i målet Jindal Saw ogiltigförklarades), liksom i mål T-383/17, ogiltigförklarade den omtvistade förordningen i sin helhet, i den mån den rör sökanden. Enligt ETPA innebär det faktum att den dom som ogiltigförklarade den omtvistade förordningen endast för Hansols räkning också att den, tvärtemot vad Hansol påstår, fortfarande är en del av unionens rättsordning.

(17)

I detta avseende noterade kommissionen att det faktum att domen i mål T-440/20 fortfarande inte hade vunnit laga kraft när registreringsförordningen offentliggjordes inte innebär att registrering inte var möjlig i detta ärende. I det målet ställde sig tribunalen bakom kommissionens praxis att registrera import i samband med genomförandet av domar och stödde det faktum att kommissionen faktiskt kan registrera import i sådana situationer. Tribunalen konstaterade att artikel 14 i grundförordningen, som ger kommissionen befogenhet att kräva att nationella myndigheter vidtar lämpliga åtgärder för att registrera import, är allmänt tillämplig. Tribunalen noterade i synnerhet att ”artikel 14.5 i den förordningen inte omfattas av några begränsningar beträffade under vilka omständigheter kommissionen har befogenhet att kräva att de nationella tullmyndigheterna registrerar varor”. Tribunalen konstaterade vidare att ”om kommissionen fråntas rätten att tillgripa registrering som en del av förfarandet för återinförande av en slutgiltig antidumpningstull riskerar detta att undergräva effektiviteten hos förordningar som kan leda till ett sådant återinförande”. Domen vann i vilket fall som helst laga kraft under tiden. Påståendet avvisades därför.

(18)

När det gäller Hansols påstående att den omtvistade förordningen inte längre är giltig eftersom Hansol, som den ogiltigförklarades för, var den enda exporterande tillverkare som berörs av den förordningen, noterade kommissionen att påståendet var felaktigt i sak, utan att uttala sig om påståendets rättsliga relevans. Det faktum att inga andra tillverkare från Sydkorea som exporterat till unionen under undersökningsperioden hade identifierats innebär inte att genomförandeförordning (EU) 2017/763 endast är tillämplig på Hansol. I den omtvistade förordningen införde kommissionen även tullar för andra exporterande tillverkare via den övriga tullen (14). Dessutom ogiltigförklarade tribunalen den omtvistade förordningen endast ”i den del den ansåg Hansol Paper Co. Ltd”. Påståendet avvisades därför.

(19)

Hansol uttryckte vidare farhågor om att kommissionen kanske skulle missförstå hur problemet med viktningen skulle korrigeras på rätt sätt. Hansol hävdade att den procentandel som enligt tribunalens dom utgör Schades Ltd:s vidareförsäljning av jumborullar bland Hansol Papers, Artones och dess närstående handlare Hansol Europes sammanlagda försäljning av jumborullar till dess närstående handlare Schades Ltd, bör tillämpas på den mängd jumborullar som säljs till dess närstående bearbetningsföretag (Schades Nordic, Heipa och R+S) för vidareförsäljning. Den resulterande mängden bör läggas till den mängd jumborullar som såldes (direkt och indirekt) och som användes för beräkningen av dumpningsmarginalen och dras av från den mängd jumborullar som såldes till Schades Nordic, Heipa och R+S för omvandling. På denna grundval tillhandahöll Hansol en ny beräkning av viktningen mellan den direkta och indirekta försäljningen av jumborullar till oberoende kunder jämfört med försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till oberoende kunder. ETPA underströk att det enda bearbetningsföretaget vid sidan av Schades Ltd som under undersökningen var närstående Hansol och som också sålde jumborullar vidare, var Schades Nordic, och att detta tillvägagångssätt därför inte skulle överensstämma med den bevisning som kommissionen hade tillgång till. ETPA betonade också att tribunalen visserligen pekade på vissa fel i kommissionens tillvägagångssätt i den ursprungliga undersökningen, men att den inte fastställde hur en reviderad viktningsberäkning skulle utföras och klargjorde att det är kommissionens sak att besluta vilka åtgärder som är lämpliga för att säkerställa att domen efterlevs.

(20)

När det gäller denna fråga noterade kommissionen att det tillvägagångssätt som Hansol föreslog i grunden skiljer sig från det tillvägagångssätt som kommissionen använde i sin dumpningsberäkning för den omtvistade förordningen. I den beräkning som fastställde Hansols marginaler kvantifierade kommissionen Hansol Groups sammanlagda direkta och indirekta försäljning av jumborullar till icke-närstående kunder som helhet, enligt vad de olika enheterna i gruppen hade rapporterat i sina försäljningstabeller i svaren på frågeformuläret. Mot denna bakgrund fastställde kommissionen denna försäljnings vikt i förhållande till vikten för jumborullar för omvandling till små rullar. Hansols förslag, att man skulle tillämpa den beräknade andelen av Schades Ltd:s vidareförsäljning av jumborullar i förhållande till Schades Ltd:s sammanlagda inköpsvolymer på de andra tre bearbetningsföretagen, är en helt annorlunda och mindre exakt metod, med tanke på de volymer jumborullar som såldes vidare av de tre närstående bearbetningsföretag som inte besvarade frågeformuläret (enligt vad Hansol rapporterade under förfarandet).

(21)

Kommissionen klargjorde vidare att även om tribunalen konstaterade att kommissionen hade gjort fel genom att inte inkludera de volymer jumborullar som Schades Nordic (15) sålde vidare och som rapporterades under förfarandet i beräkningen, hade den inte diskvalificerat kommissionens tillvägagångssätt i sig. Kommissionen följde därför strikt tribunalens dom genom att inte förändra tillvägagångssättet för att fastställa respektive vikt, med undantag för tillägget av de volymer jumborullar som såldes av Schades Nordic, Heipa och R+S, i enlighet med tribunalens krav. Denna beräkning förklarades närmare i det begränsade företagsspecifika utlämnandet av uppgifter.

(22)

För två produkttyper som Artone exporterade till unionen hade kommissionen i beräkningen av dumpningens omfattning konstruerat normalvärdet utan denna parts representativa försäljning på hemmamarknaden. I punkterna 148 och 152–158 i domen i mål T-383/17 och punkterna 79 och 85 i domen i mål C-260/20 P konstaterade unionsdomstolarna att det enligt både ordalydelsen och systematiken i artikel 2.1 första stycket i grundförordningen var det pris som faktiskt betalats eller ska betalas vid normal handel som i första hand måste beaktas vid fastställandet av normalvärdet. Om exportören inte säljer den likadana produkten på hemmamarknaden ska normalvärdet i första hand fastställas på grundval av andra försäljares eller producenters priser och inte på grundval av det berörda företagets produktionskostnader.

(23)

En av de två produkttyper som avses i skäl 22 såldes på hemmamarknaden i representativa mängder och vid normal handel av det närstående företaget Hansol Paper, och tribunalen konstaterade därför att kommissionen hade överträtt artikel 2.1 i grundförordningen i samband med beräkningen av Artones normalvärde.

(24)

Kommissionen ändrade därför beräkningen av normalvärdet för den produkttypen genom att ersätta Artones konstruerade normalvärde med Hansol Papers normalvärde för den produkttypen.

(25)

För den andra produkttyp som exporterades av Artone och som normalvärdet konstruerades för hade Hansol Paper inte heller någon representativ försäljning på hemmamarknaden. Hansol Papers försäljningsvolym på hemmamarknaden låg i själva verket långt under tröskelvärdet på 5 % enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Följaktligen, och i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, hade normalvärdet för den produkttypen också konstruerats för Hansol Paper. Eftersom det inte fanns några representativa försäljningspriser vid normal handel för andra säljare eller tillverkare i exportlandet behölls därför konstrueringen av Artones normalvärde för denna produkttyp.

(26)

I den undersökning som ledde fram till den omtvistade förordningen tog kommissionen emot svar på frågeformuläret från Hansol, Artone, Hansol Europe (en närstående handlare i unionen) och Schades UK Ltd, en närstående handlare/ett närstående bearbetningsföretag i unionen. Tre bearbetningsföretag i unionen som var närstående Hansol Group, dvs. Schades Nordic, Heipa och R+S, hade ansökt om att befrias från att fylla i frågeformuläret för företag som är närstående den exporterande tillverkaren (bilaga I till frågeformuläret). Dessa parter omvandlade den berörda produkten för vidareförsäljning i form av små rullar till oberoende kunder. Kommissionen godtog deras begäran om befrielse, som grundades på att dessa parter inte hade någon försäljning av den berörda produkten eller att försäljningen var begränsad.

(27)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen är kommissionen skyldig att beakta alla exporttransaktioner till unionen när den beräknar dumpningsmarginalen. För att i beräkningen av dumpningens omfattning inkludera Hansol Groups betydande försäljningsvolym till närstående bearbetningsföretag som hade befriats från att fylla i ett frågeformulär hade kommissionen utvidgat resultaten av dumpningsberäkningen genom att tillämpa en viktning för de dumpningsmarginaler som hade beräknats på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformulären från Hansol Paper, Artone, Hansol Europe och Schades UK Ltd För detta ändamål tilldelade kommissionen en vikt på mellan 15 % och 25 % till den dumpningsmarginal som hade fastställts för direkt försäljning och försäljning av den berörda produkten genom närstående företag och en vikt på mellan 75 % och 85 % till den dumpningsmarginal som hade fastställts för försäljning till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter (16).

(28)

Tribunalen och domstolen konstaterade att kommissionen hade åsidosatt artiklarna 2.11 och 9.4 i grundförordningen. De slog fast att den viktning som användes var förvrängd på grund av ett uppenbart fel, eftersom kommissionen hade bortsett från en viss volym av den berörda produkten som såldes vidare av Schades Nordic. Volymen av den direkta och indirekta försäljningen för den berörda produkten underskattades därför vid beräkningen av viktningen, och dumpningens fulla omfattning hade därför inte återspeglats i beräkningarna (17).

(29)

Kommissionen såg över beräkningen av viktningen mot bakgrund av unionsdomstolarnas slutsatser, som sammanfattas i skäl 28. Kommissionen gjorde detta genom att lägga till volymen av Hansols vidareförsäljning av jumborullar via Schades Nordic, enligt vad Hansol rapporterat under undersökningen, till volymen av den direkta och indirekta försäljning av den berörda produkten som hade använts för denna beräkning. Vikten av Hansols direkta och indirekta försäljning av den berörda produkten i förhållande till dess sammanlagda försäljning till unionen ökade följaktligen med 0,7 procentenheter, samtidigt som vikten av försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter minskade med samma procentandel.

(30)

Kommissionen beräknade om dumpningsmarginalen för Hansol genom att ersätta det konstruerade normalvärdet för en produkttyp som såldes av Artone med ett normalvärde som baserades på Hansol Papers försäljningspris på hemmamarknaden för den produkttypen (se skäl 24) och genom att se över viktningen för de fastställda dumpningsmarginalerna för de två typerna av försäljning (se skäl 29).

(31)

Därmed sänktes Hansol Groups reviderade vägda genomsnittliga och slutgiltiga dumpningsmarginal, uttryckt som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, från 10,3 % till 10,2 %.

(32)

I den omtvistade förordningen hade samma viktning som hade tillämpats på dumpningsmarginalerna för å ena sidan den direkta och indirekta försäljningen av den berörda produkten, å andra sidan för försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter, också tillämpats vid beräkningen av Hansols prisunderskridandemarginal.

(33)

Unionsdomstolarna konstaterade att det fel som påverkade beräkningen av försäljningens viktning även påverkade beräkningen av prisunderskridandet och bedömningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrins likadana produkter (18).

(34)

När det gäller beräkningen av prisunderskridandet genomförde kommissionen domstolens dom genom att tillämpa de reviderade viktningssatserna, såsom förklaras i skäl 29, inklusive på prisunderskridandemarginalerna för å ena sidan den direkta och indirekta försäljningen av den berörda produkten, å andra sidan försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter.

(35)

Resultatet av jämförelsen, uttryckt som en procentandel av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingår i urvalet, visade på en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 9,3 %.

(36)

Den prisunderskridandemarginal som konstaterades under den undersökning som ledde till den omtvistade förordningen uppgick till 9,4 %. Med tanke på den obetydliga skillnaden mellan den marginalen och den reviderade prisunderskridandemarginalen drog kommissionen slutsatsen att denna förändring inte motiverade någon ny bedömning av analysen av skada eller orsakssamband. Kommissionen bekräftade därför undersökningsresultaten i detta avseende såsom de sammanfattas i avsnitten 4 och 5 i förordningen om införande av provisoriska åtgärder (19) och i skäl 102 i den omtvistade förordningen.

(37)

Den 14 november 2022 underrättade kommissionen alla berörda parter om ovanstående undersökningsresultat, på grundval av vilka den avsåg att föreslå ett återinförande av antidumpningstullen på import av visst lätt termopapper med ursprung i Sydkorea och som tillverkas av Hansol, och att justera den övriga tullen på grundval av de uppgifter som inhämtats och lämnats in i samband med den ursprungliga undersökningen. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter inkom synpunkter från Hansol, ETPA och de sydkoreanska myndigheterna.

(38)

De sydkoreanska myndigheterna uttryckte farhågor över hur kommissionen hade genomfört unionsdomstolarnas dom, eftersom de förstod det som att de reviderade dumpningsberäkningarna inte till fullo korrigerade de fel som fastställts i dessa domar. De sydkoreanska myndigheterna specificerade dock inte närmare på vilket sätt kommissionen skulle ha gjort fel.

(39)

ETPA uttryckte ett starkt stöd för kommissionens planerade tillvägagångssätt.

(40)

Hansol hävdade i sina synpunkter på utlämnandet av uppgifter att kommissionen inte hade korrigerat felet i beräkningen av normalvärdet. Hansol hävdade också att kommissionen inte hade korrigerat det viktningsfel som tribunalen hade konstaterat och som bekräftats av domstolen.

(41)

Hansol framhöll att företaget samtyckte till att kommissionen hade genomfört unionsdomstolarnas domar genom att för jämförelsen med Artones exportpris använda Hansol Papers försäljningspris på hemmamarknaden för en produkttyp som denna part hade sålt i representativa kvantiteter på hemmamarknaden och vid normal handel (se skälen 23–24). Hansol invände dock mot att kommissionen, såsom förklaras i skäl 25, inte hade gjort detta för en annan produkttyp som Artone inte sålde på hemmamarknaden.

(42)

Hansol hävdade att kommissionen ändå borde ha använt Hansol Papers försäljningspriser för den produkttypen (produkttyp X) (det faktiska produkttypsnumret är konfidentiellt). Hansol hävdade att tribunalen hade slagit fast att kommissionen ”i första hand” bör använda andra parters försäljningspriser, om sådana finns tillgängliga. I detta avseende hävdade företaget att Hansols försäljning på hemmamarknaden av produkttyp X var lönsam och att Hansol Papers konstruerade normalvärde för den produkttypen därför var likvärdigt med ett normalvärde som baserades på försäljningspriser. Hansol hävdade att eftersom det konstruerade normalvärdet var likvärdigt med försäljningspriset så var kommissionen skyldig att använda sig av Hansol Papers försäljningspris.

(43)

Kommissionen höll inte med. För det första klargjorde kommissionen att tribunalen hade bekräftat att kommissionen, i enlighet med artikel 2.3 första stycket i grundförordningen, ska göra undantag från principen om att använda försäljningspriser för att fastställa normalvärdet om ingen eller endast otillräcklig försäljning av den likadana produkten förekommer vid vanlig handel, och att normalvärdet ska baseras på andra försäljares eller tillverkares priser eller, om sådana inte finns tillgängliga, normalvärdet ska beräknas på grundval av produktionskostnaden. Kommissionen förtydligade att i punkt 150 i domen i mål T-383/17 avses med otillräcklig försäljning en situation där försäljningen av den likadana produkten i exportlandet utgör mindre än 5 % av försäljningsvolymen av den berörda produkten till unionen. Tribunalen bekräftade därför att kommissionen i detta scenario inte ska använda försäljningspriser på hemmamarknaden (20). I detta fall stod Hansol Papers försäljningsvolym på hemmamarknaden av produkttyp X för mindre än 1 % av försäljningen av den produkttypen till unionen, vilket ligger långt under det tröskelvärde på 5 % som anges i artikel 2.2 i grundförordningen, och därför konstruerade kommissionen Hansol Papers normalvärde för den produkttypen. Kommissionen erinrade också om att Hansol under undersökningen aldrig hävdat att kommissionen inte borde ha konstruerat normalvärdet för den produkttypen när det gällde Hansol Paper. Eftersom det inte fanns någon annan samarbetsvillig tillverkare, och i och med att kommissionen hade konstruerat normalvärdet för produkttyp X för Hansol Paper (såsom förklaras ovan) och det därför inte fanns något alternativt försäljningspris på hemmamarknaden för den produkttypen, konstruerade kommissionen normalvärdet för produkttyp X för Artone.

(44)

För det andra innebär det faktum att det konstruerade normalvärdet för en viss produkttyp är identiskt med försäljningspriset inte att det blir ett normalvärde som baseras på försäljningspriser. Ett normalvärde som fastställts enligt artikel 2.3 i grundförordningen är ett konstruerat normalvärde. Vid beräkningen av dumpning kan därför detta konstruerade normalvärde inte användas för en jämförelse med andra parters exportpriser, eftersom det inte finns några bestämmelser om detta i grundförordningen. Hansols påstående att unionsdomstolarnas domar tvingade kommissionen att använda Hansol Papers försäljningspris på hemmamarknaden i Artones dumpningsberäkning för denna specifika produkttyp avvisades därför.

(45)

Hansol hävdade vidare att kommissionen hade missförstått vilken metod som borde användas för att korrigera viktningsfelet. Hansol åberopade punkt 86 i domen i mål T-383/17 och punkt 64 i domen i mål C-260/20 P för att påpeka att kommissionen borde ha återspeglat andelen av Schades UK Ltd:s försäljning utan omvandling i Hansols försäljning till andra närstående handlare, och inte bara ha lagt till volymen av Schades Nordics försäljning utan omvandling till Hansols direkta och indirekta försäljning till oberoende kunder. Hansol framhöll också att om tribunalen ansåg att kommissionen borde korrigera viktningsfelet (se skäl 29), skulle kommissionen, med tanke på den begränsade inverkan, inte ha dragit slutsatsen att viktningsfelet kunde ha påverkat beräkningen av prisunderskridandet och bedömningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrins likadana produkter.

(46)

Som en preliminär kommentar verkar Hansols påstående antyda att kommissionen hade använt ett stickprovsförfarande, dvs. tillämpat artikel 17.1 i grundförordningen vid beslutet att använda uppgifter från Schades UK Ltd för att beräkna dumpningsmarginalen för försäljningen av den berörda produkten till närstående bearbetningsföretag. Kommissionen noterade att tribunalen i punkterna 63–69 i domen i mål T-383/17 avvisade samma påstående. Kommissionen beslutade sig nämligen för att beräkna dumpningsmarginalen för Hansols försäljning till de andra tre närstående bearbetningsföretagen på grundval av exportprisuppgifterna från Schades UK Ltd, eftersom detta företag ansågs vara bäst lämpat att tillhandahålla de mest exakta siffrorna för merparten av Hansol Groups försäljning till närstående bearbetningsföretag i unionen för efterföljande vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående kunder (21). När det gäller dumpningsberäkningen för Hansol Group ansåg kommissionen att Schades UK Ltd var det enda bearbetningsföretag som var närstående Hansol Group och som sålde den berörda produkten vidare till oberoende kunder. Unionsdomstolarna ansåg att denna slutsats var felaktig mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen om Schades Nordic.

(47)

Kommissionen noterade att Hansol i den ursprungliga undersökningen hade rapporterat till kommissionen att Schades Nordic hade sålt [170–190] ton utan omvandling till oberoende kunder. Hansol rapporterade också att de två andra närstående bearbetningsföretag som hade befriats, Heipa och R+S, inte hade någon vidareförsäljning utan omvandling (22). Hansol lade inte fram några bevis för att vare sig Heipa eller R+S sålde jumborullar. Hansols påstående motsade därmed direkt de upplysningar som företaget hade lämnat under undersökningen.

(48)

I domen i mål C-260/20 P angav domstolen tydligt att kommissionen inte kan utesluta uppgifter som lämnats av berörda parter enbart på grund av att de lämnades på annat sätt än genom att besvara antidumpningsfrågeformuläret (23). Efter att ha återupptagit undersökningen instämde kommissionen med denna slutsats, eftersom de uppgifter som Hansol lämnat under undersökningen om Schades Nordic, Heipas och R+S vidareförsäljning av jumborullar hade beaktats. Eftersom Hansol hade rapporterat att Heipa och R+S inte hade någon vidareförsäljning av den berörda produkten, behövde de volymer som fastställts för dessa parter inte korrigeras.

(49)

Hansols påstående om att kommissionen borde tillämpa andelen av Schades UK Ltd:s försäljning utan omvandling på Hansols tre andra närstående handlare grundades särskilt på punkt 86 i domen i mål T-383/17, som har följande lydelse: ”[…] Det bör noteras att kommissionen beslutade att använda uppgifter från Schades [UK Ltd] för att beräkna dumpningsmarginalen för sökandens försäljning till de tre andra närstående bearbetningsföretagen.” I detta avseende hänvisade Hansol också till domstolens förklaring i punkt 64 i domen i mål C-260/20 P, enligt följande: ”Såsom framgår av punkterna 85 och 86 i den överklagade domen hade kommissionen beslutat att använda uppgifter från Schades [UK Ltd] för att beräkna dumpningsmarginalen för Hansols försäljning till de tre andra närstående bearbetningsföretagen. […] Med tanke på att kommissionen var medveten om att Schades hade sålt vidare vissa kvantiteter av den berörda produkten till oberoende kunder utan bearbetning, bedömde tribunalen att kommissionen borde låtit denna situation återspeglas beträffande försäljningen av de berörda produkterna till andra närstående bearbetningsföretag”. (…)”.

(50)

Kommissionen ansåg att Hansol misstolkade unionsdomstolarnas förklaring. Uppgifterna från Schades UK Ltd användes nämligen för att beräkna dumpningsmarginalen för Hansols försäljning till de andra tre närstående bearbetningsföretagen, eftersom den dumpningsmarginal som fastställts för Schades UK Ltd:s försäljning av jumborullar som omvandlades till små rullar tillämpades på de tillämpliga volymerna från Sydkorea som var avsedda för omvandling, som såldes till dessa andra tre närstående bearbetningsföretag. I punkt 64 noterade domstolen dock att det faktum att uppgifterna från Schades UK Ltd är representativa inte ”utesluter […] att den beräkning som bygger på dessa uppgifter är felaktig på grund av att alla relevanta uppgifter i detta avseende inte beaktats”. Domstolen fann med andra ord att användningen av Schades UK Ltd som representant för Hansols försäljning till de andra närstående bearbetningsföretagen inte innebar att kommissionen kunde bortse från bevisningen i ärendet när det gäller den försäljning av jumborullar till oberoende kunder som rapporterats av Schades Nordic. Domstolen krävde inte att kommissionen skulle återspegla eller undanta samma andel av Schades Ltd:s försäljning utan omvandling från Hansols försäljning till övriga närstående handlare. Detta skulle strida mot den faktiska bevisningen i ärendet, som Hansol inte har bestridit. Genom återupptagandet av undersökningen, och till skillnad från vad som tidigare gjordes, beaktade kommissionen till fullo de mängder jumborullar som såldes till Hansols närstående bearbetningsföretag i unionen, som sålde vidare jumborullar utan omvandling.

(51)

Det gäller Schades Nordics vidareförsäljning av den berörda produkten till oberoende kunder motsvarande [170–190] ton som tribunalen och domstolen hade konstaterat ett fel, eftersom kommissionen inte hade beaktat denna vidareförsäljning, som Hansol hade rapporterat i förfarandet på annat sätt än genom att besvara frågeformuläret. Detta korrigerades, såsom förklaras i skäl 29, genom att lägga till Hansols vidareförsäljning av jumborullar via Schades Nordic, enligt vad Hansol rapporterat under undersökningen, till volymen av den direkta och indirekta försäljningen av den berörda produkten. Inga ytterligare justeringar behövde göras, eftersom Hansol hade rapporterat att bearbetningsföretagen Heipa och R+S inte hade sålt vidare den berörda produkten vidare till oberoende kunder.

(52)

Kommissionen avvisade slutligen att det faktum att korrigeringen enbart påverkar prisunderskridandemarginalen något, och att den uteblivna inverkan på bedömningen av skada och orsakssamband skulle visa att kommissionen hade missförstått unionsdomstolarnas domar. I domen från tribunalen anges att ”det inte kunde uteslutas” att kommissionens fel kunde ha påverkat bedömningen av skada och orsakssamband (24). På samma sätt konstaterade domstolen följande i punkt 62: ”Den omständigheten att det med hänsyn till nämnda uppgifter åtminstone förelåg en risk för att kommissionen hade fäst alltför stor vikt vid försäljningen till de närstående bearbetningsföretagen för omvandling till små rullar och därigenom ökat Hansols faktiska dumpning räckte för att äventyra trovärdigheten och den objektiva karaktären hos kommissionens bedömning av Hansols dumpning.” Det faktum att korrigeringen av viktningen hade en liten inverkan på det reviderade prisunderskridandet visar enbart att det fel som tribunalen pekade på var oväsentligt. Denna begäran avvisades därför.

(53)

Det fel som tribunalen pekade på i fråga om viktningen av försäljningen påverkade också beräkningen av skademarginalen. Kommissionen genomförde unionsdomstolarnas domar genom att tillämpa de reviderade viktningssatserna, såsom förklaras i skäl 29, å ena sidan även på skademarginalerna för den direkta och indirekta försäljningen av den berörda produkten, å andra sidan på försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter.

(54)

Jämförelsen resulterade i en skademarginal för Hansol på 36,9 %, medan den skademarginal som fastställdes under den undersökning som ledde till den omtvistade förordningen uppgick till 37 % (25). Eftersom den på nytt fastställda dumpningsmarginalen är lägre än skademarginalen bör antidumpningstullen, i enlighet med tillämpliga regler, fastställas till en nivå som motsvarar dumpningsnivån. Den återinförda antidumpningstullen för Hansol motsvarar därför 10,2 %.

(55)

Kommissionen erinrade om att antidumpningstullen infördes som ett fast belopp i euro per ton netto. Den reviderade slutgiltiga tullsatsen på 10,2 % motsvarar en fast tullsats på 103,16 euro per ton netto.

(56)

Kommissionen erinrade också om att samarbetsviljan i detta fall var hög, eftersom importen från Hansol utgjorde den sammanlagda exporten till unionen under undersökningsperioden. Därför baserades den övriga antidumpningstullen på samma nivå som för det samarbetsvilliga företaget. Den övriga slutgiltiga tullsatsen för alla övriga företag ändrades därför till en fast tullsats på 103,16 euro per ton netto.

(57)

Den reviderade nivån på antidumpningstullen gäller utan något tillfälligt avbrott sedan ikraftträdandet av den omtvistade förordningen (dvs. från och med den 4 maj 2017). Tullmyndigheterna uppmanas att uppbära de lämpliga beloppen på import av Hansols produkter och återbetala överskjutande belopp som hittills har uppburits i enlighet med tillämplig tullagstiftning.

(58)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (26), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(59)

På grundval av ovanstående ansåg kommissionen att det var lämpligt att återinföra den slutgiltiga antidumpningstullen på import av visst lätt termopapper med en vikt på högst 65 g/m2, i rullar med en bredd av minst 20 cm, en rullvikt (inklusive papper) på minst 50 kg och en rulldiameter (inklusive papper) på minst 40 cm (jumborullar), med eller utan en beläggning på ena eller båda sidorna, belagt med ett värmekänsligt ämne på ena eller båda sidorna, och med eller utan toppbeläggning, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 4809 90 00, ex 4811 90 00, ex 4816 90 00 och ex 4823 90 85 (Taric-nummer: 4809900010, 4811900010, 4816900010, 4823908520), med ursprung i Sydkorea, till en fast tullsats på 103,16 euro per ton.

(60)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

(1)

Afrikansk svinpest är en infektiös virussjukdom som drabbar hållna och vilda svin och kan ha allvarliga konsekvenser för den berörda djurpopulationen och för lönsamheten inom uppfödningen. Den kan även leda till störningar vid förflyttning av sändningar av dessa djur och av produkter från dem inom unionen och vid export till tredjeländer.

(2)

Genom förordning (EU) 2016/429 fastställs en rättslig ram för förebyggande och bekämpning av sjukdomar som kan överföras till djur eller människor. Afrikansk svinpest omfattas av definitionen för en förtecknad sjukdom i den förordningen, och av bestämmelserna om förebyggande och bekämpning av sjukdom som fastställs i samma förordning. Dessutom förtecknas afrikansk svinpest i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (2) som en sjukdom i kategorierna A, D och E som drabbar Suidae, och kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687 (3) kompletterar de bestämmelser för bekämpning av sjukdomar i kategorierna A, B och C som fastställs i förordning (EU) 2016/429, däribland åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (4) fastställs bestämmelser för djurs hälsa i samband med animaliska biprodukter för att förebygga och minimera riskerna för djurs hälsa av dessa biprodukter. Vidare fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (5) vissa djurhälsobestämmelser för animaliska biprodukter som omfattas av förordning (EG) nr 1069/2009, däribland bestämmelser om intygskrav vid förflyttning av sändningar av dessa biprodukter i unionen. Dessa förordningar omfattar inte alla specifika detaljer och aspekter när det gäller risken för spridning av afrikansk svinpest genom animaliska biprodukter som härrör från svin som hållits i restriktionszoner II och III och animaliska biprodukter som härrör från vilda svin från restriktionszoner I, II och III. Det är därför lämpligt att i den här förordningen fastställa särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning när det gäller dessa animaliska biprodukter och förflyttning av sändningar av dem från restriktionszoner I, II och III.

(4)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/605 (6), som har antagits inom ramen för förordning (EU) 2016/429, fastställs särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest som de medlemsstater som förtecknas i bilaga I till den genomförandeförordningen ska tillämpa under en begränsad tid i de restriktionszoner I, II och III som förtecknas i den bilagan. Bestämmelserna i den genomförandeförordningen anpassades så långt som möjligt till internationella standarder, till exempel dem som fastställs i kapitel 15.1 ”Infection with African Swine fever virus” i Världsorganisationen för djurhälsas (WOAH) Terrestrial Animal Health Code (7).

(5)

I denna förordning bör det också fastställas en regionaliseringsstrategi, som bör tillämpas utöver de åtgärder för sjukdomsbekämpning som fastställs i delegerad förordning (EU) 2020/687, samt en förteckning över restriktionszoner i medlemsstater som drabbats av utbrott av afrikansk svinpest eller som riskerar att drabbas på grund av närheten till sådana utbrott (de berörda medlemsstaterna). Dessa restriktionszoner bör särskiljas utifrån den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest och risknivån, och klassificeras som restriktionszoner I, II respektive III, där restriktionszon III avser de områden som har högst risk för spridning av sjukdomen och den mest dynamiska sjukdomssituationen för hållna svin. Dessa restriktionszoner bör dessutom förtecknas i bilaga I till denna förordning med beaktande av den information som lämnats av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna avseende sjukdomssituationen, vetenskapligt grundade principer och kriterier för geografisk avgränsning och regionalisering på grund av afrikansk svinpest samt unionens riktlinjer för afrikansk svinpest som överenskommits med medlemsstaterna i ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder och som offentliggjorts på kommissionens webbplats (8), och risknivån för spridning och den allmänna epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i den berörda medlemsstaten och i närliggande medlemsstater eller tredjeländer, i tillämpliga fall. Alla eventuella efterföljande ändringar av gränserna för restriktionszoner I, II och III i bilaga I till denna förordning bör dessutom baseras på överväganden liknande dem som användes då förteckningen upprättades, och hänsyn bör tas till internationella standarder, som WOAH:s Terrestrial Animal Health Code. Det bör även anges om zonen eller landet varit fritt från sjukdomen under minst tolv månader. I vissa fall bör den tidsperioden minskas till tre månader, med beaktande av den motivering som den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lagt fram och de vetenskapligt grundade principer och kriterier för geografisk avgränsning av regionaliseringen på grund av afrikansk svinpest samt de riktlinjer som finns tillgängliga på unionsnivå.

(6)

Sedan genomförandeförordning (EU) 2021/605 antogs har den epidemiologiska situationen i unionen utvecklats och nya erfarenheter och ny epidemiologisk kunskap om afrikansk svinpest har samlats in i medlemsstaterna. Med hänsyn till denna utveckling och för att förhindra att sjukdomen sprids i unionen är det därför lämpligt att se över och anpassa de nuvarande särskilda åtgärderna för bekämpning av afrikansk svinpest. När det gäller de särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning som fastställs i den här förordningen bör därför erfarenheterna från tillämpningen av genomförandeförordning (EU) 2021/605 beaktas.

(7)

I genomförandeförordning (EU) 2021/605 fastställs särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest som i allmänhet gäller för förflyttning från restriktionszoner I, II och III av sändningar av svin som hålls i dessa restriktionszoner och av produkter från dessa djur. Förflyttning av sändningar av svin som hålls i restriktionszoner I, II och III och av produkter från dessa djur inom restriktionszonerna utgör dock också en risk för spridning av sjukdomen och bidrar till den långvariga förekomsten av sjukdomen i dessa restriktionszoner. Med hänsyn till den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i de berörda medlemsstaterna bör det därför fastställas särskilda förbud och riskreducerande åtgärder när det gäller förflyttning av sändningar av hållna svin inom dessa restriktionszoner, och i enlighet med detta utvidga tillämpningsområdet för de nuvarande särskilda åtgärderna för sjukdomsbekämpning i unionsbestämmelserna.

(8)

För att säkerställa en verkningsfull och snabb reaktion på nya risker, såsom ett bekräftat utbrott av afrikansk svinpest i en tidigare sjukdomsfri medlemsstat eller zon, har kommissionen tidigare, i förekommande fall, antagit enskilda genomförandebeslut för att på unionsnivå i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 snabbt kunna upprätta en restriktionszon (omfattande skydds- och övervakningszoner) vid utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin, eller fastställa en smittad zon vid utbrott av sjukdomen hos vilda svin. För säkerställa tydlighet och insyn i unionsbestämmelserna är det lämpligt att man efter ett bekräftat utbrott av afrikansk svinpest hos hållna eller vilda svin i en tidigare sjukdomsfri medlemsstat eller zon på unionsnivå upprättar skydds- och övervakningszoner eller, när det gäller vilda svin, fastställer smittade zoner, och förtecknar dessa i bilaga II till denna förordning tillsammans med en uppgift om hur länge denna regionalisering ska gälla. För att säkerställa territoriell kontinuitet i restriktionszoner för hållna eller vilda svin bör det i särskilda situationer, och i förekommande fall med beaktande av riskbedömningen, också vara möjligt att efter det att ett utbrott av afrikansk svinpest har bekräftats, förteckna tidigare sjukdomsfria zoner som restriktionszoner II eller III i bilaga I till denna förordning i stället för i bilaga II.

(9)

Med beaktande av hur den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest hos vilda svin utvecklas i unionen bör, utöver de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 63–66 i delegerad förordning (EU) 2020/687, de särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning (inklusive tillämpliga undantag) som fastställs för restriktionszoner II i den här förordningen även gälla de smittade zoner som förtecknas i bilaga II till den här förordningen. På grund av den omedelbara risken för ytterligare spridning av sjukdomen när den påvisats hos vilda svin bör förflyttning av sändningar av hållna svin och produkter från dessa djur till andra medlemsstater och tredjeländer inte godkännas från de smittade zoner som förtecknas i bilaga II till den här förordningen.

(10)

Enligt artikel 16.2 i genomförandeförordning (EU) 2021/605 medges på vissa villkor ett undantag från kravet på djurstängsel för vissa anläggningar för hållna svin under en period på tre månader efter det att ett första utbrott av afrikansk svinpest bekräftats i medlemsstaten. Med beaktande av den särskilda situationen i medlemsstaterna, då sådana djurstängsel av tekniska och administrativa skäl inte kan byggas inom en kort tidsperiod, bör det i den här förordningen fastställas en utökad period på sex månader för att säkerställa ett korrekt genomförande av de särskilda bestämmelserna för bekämpning av afrikansk svinpest i en tidigare sjukdomsfri medlemsstat eller zon.

(11)

Enligt artiklarna 166 och 167 i förordning (EU) 2016/429 ska sändningar av produkter av animaliskt ursprung från landlevande djur som producerats eller bearbetats i anläggningar, livsmedelsföretag eller zoner som omfattas av nödåtgärder eller restriktioner vad gäller förflyttning åtföljas av tillämpliga djurhälsointyg. I artikel 19 i genomförandeförordning (EU) 2021/605 fastställs aktörernas skyldigheter avseende djurhälsointyg vid förflyttning av sändningar av färskt kött och köttprodukter (inbegripet fjälster) som härrör från svin från restriktionszoner I, II och III och där förtecknas de sändningar för vilka ett kontroll- eller identifieringsmärke får ersätta djurhälsointyget vid förflyttning av vissa sändningar från dessa restriktionszoner. För att säkerställa genomförandet av de särskilda bestämmelserna för bekämpning av afrikansk svinpest måste det i den här förordningen fastställas anpassade bestämmelser avseende förteckningen över anläggningar för vilka den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten får ersätta djurhälsointyget med ett kontroll- eller identifieringsmärke vid förflyttning av vissa sändningar.

(12)

I artikel 10 i genomförandeförordning (EU) 2021/605 fastställs särskilda förbud avseende förflyttning av sändningar av avelsmaterial som härrör från svin som hålls i restriktionszoner II och III från dessa restriktionszoner. Dessutom fastställs i artikel 31 i den genomförandeförordningen särskilda villkor för undantag som medger förflyttning av sändningar av avelsmaterial som härrör från svin som hålls i en restriktionszon II från den restriktionszonen inom samma berörda medlemsstats territorium. Med beaktande av den höga nivån av biosäkerhetsåtgärder vid godkända anläggningar för avelsmaterial bör det i den här förordningen fastställas särskilda villkor för undantag som medger förflyttning av sändningar av avelsmaterial som härrör från svin som hålls i en restriktionszon III, från den restriktionszonen inom samma berörda medlemsstats territorium. Bland andra villkor bör sådana förflyttningar endast godkännas av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten om donatordjuren (galtar och suggor) har hållits på godkända anläggningar för avelsmaterial sedan födseln eller under minst tre månader före dagen för samlingen av avelsmaterialet i enlighet med WOAH:s Terrestrial Animal Health Code. På grundval av WOAH:s Terrestrial Animal Health Code bör det även fastställas en skyldighet att minst en gång per år för afrikansk svinpest testa alla hållna svin på godkända anläggningar för avelsmaterial som har godkänts för förflyttning av sändningar av avelsmaterial från restriktionszon III.

(13)

I artikel 14 i genomförandeförordning (EU) 2021/605 föreskrivs allmänna villkor för undantag från särskilda förbud i samband med förflyttning av sändningar av svin som hålls i restriktionszoner I, II och III från dessa zoner. I artikel 14.1 a i den genomförandeförordningen hänvisas till allmänna villkor som fastställs i artikel 28.2 a i delegerad förordning (EU) 2020/687, enligt vilka alla godkända förflyttningar i skyddszonen uteslutande ska genomföras via bestämda rutter. Med beaktande av andra riskreducerande åtgärder som gäller vid förflyttning av sändningar av svin som hålls i restriktionszoner I, II och III och som fastställs i den här förordningen, samt för att undvika onödiga restriktioner, bör hänvisningen till de allmänna villkoren för att bevilja undantag från förbud i skyddszonen i artikel 28 i delegerad förordning (EU) 2020/687 ersättas med en hänvisning till de allmänna villkoren för att bevilja undantag från förbud som är tillämpliga för övervakningszoner i artikel 43 i den delegerade förordningen, enligt vilken det bland annat krävs att all godkänd förflyttning ska genomföras företrädelsevis på huvudleder för motor- och järnvägstrafik.

(14)

I artikel 35 i genomförandeförordning (EU) 2021/605 föreskrivs särskilda villkor för godkännande av förflyttning av sändningar av kategori 3-material som härrör från svin som hållits i restriktionszoner II från dessa restriktionszoner inom samma medlemsstat för bearbetning av animaliska biprodukter genom trycksterilisering eller vissa alternativa metoder, tillverkning av sällskapsdjursfoder samt omvandling av animaliska biprodukter och framställda produkter till biogas eller kompost i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009. Med beaktande av hur effektiva de tillämpliga bearbetningsmetoderna är för att reducera riskerna för afrikansk svinpest bör det i den här förordningen även fastställas särskilda villkor för godkännande av förflyttning av sändningar av kategori 3-material som härrör från svin som hållits i en restriktionszon III, från den restriktionszonen inom samma medlemsstat för bearbetning av animaliska biprodukter genom trycksterilisering eller vissa alternativa metoder, tillverkning av sällskapsdjursfoder samt omvandling av animaliska biprodukter och framställda produkter till biogas eller kompost.

(15)

I artikel 44 i genomförandeförordning (EU) 2021/605 föreskrivs särskilda kontrollmärken eller, i förekommande fall, identifieringsmärken för vissa produkter av animaliskt ursprung. Dessa produkter bör märkas med ett särskilt kontrollmärke eller, i förekommande fall, ett identifieringsmärke som inte är ovalt och som inte kan förväxlas med det kontroll- eller identifieringsmärke som föreskrivs i artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (9). Med beaktande av bestämmelserna i den förordningen och för en effektiv tillämpning av de särskilda bestämmelserna för bekämpning av afrikansk svinpest när det gäller förflyttning inom eller från restriktionszoner av vissa sändningar av färskt kött och köttprodukter som härrör från hållna eller vilda svin, och av tydlighetsskäl, bör det i den här förordningen fastställas vilken konkret form dessa särskilda märken ska ha, och därigenom tillhandahålls en omfattande uppsättning tekniska åtgärder för att bekämpa sjukdomen. Dessutom bör det införas en övergångsperiod för en harmoniserad utformning av sådana särskilda märken för att ta hänsyn till den särskilda situationen för de behöriga myndigheter och livsmedelsföretagare i de medlemsstater som drabbas av afrikansk svinpest, eftersom dessa måste vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att den här förordningen efterlevs.

(16)

Erfarenheterna från bekämpningen av afrikansk svinpest i unionen visar att vissa riskreducerande åtgärder och skärpta biosäkerhetsåtgärder är nödvändiga för att förhindra sjukdomens spridning i anläggningar för hållna svin. Dessa åtgärder bör fastställas i bilaga III till denna förordning och avse anläggningar som omfattas av undantag från bestämmelserna för förflyttning av sändningar av svin som hålls i restriktionszoner I, II och III.

(17)

Sedan genomförandeförordning (EU) 2021/605 antogs har den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen utvecklats ytterligare i flera medlemsstater, särskilt i populationer av vilda svin som har spelat en viktig roll för hur viruset spridits och överlevt i unionen. Trots de åtgärder för sjukdomsbekämpning som medlemsstaterna vidtagit i enlighet med unionsbestämmelserna fortsätter vilda svin att vara den främsta orsaken till att viruset sprids och överlever i unionen. Utbrotten av sjukdomen hos svin utgör en risk även för de sjukdomsfria medlemsstaterna på grund av att vilda svin förflyttar sig och på grund av att människor sprider viruset via smittat material. Med beaktande av den aktuella epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen bör medlemsstaterna vidta samordnade och konsekventa bekämpningsåtgärder. Tillämpningen av särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning innan afrikansk svinpest introduceras har också rekommenderats i ett vetenskapligt yttrande om afrikansk svinpest hos vilda svin från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 12 juni 2018 (10) och i myndighetens vetenskapliga rapport ”Epidemiological analyses of African swine fever in the European Union” (11) av den 18 december 2019.

(18)

För att förhindra att vilda svin sprider afrikansk svinpest är det därför av avgörande betydelse att medlemsstaterna vidtar samordnade åtgärder, så att man undviker dubbelarbete. I denna förordning bör det därför fastställas en skyldighet för medlemsstaterna att upprätta nationella handlingsplaner för vilda svin för att förhindra spridningen av afrikansk svinpest i unionen (nationella handlingsplaner). Detta säkerställer ett samordnat och konsekvent tillvägagångssätt i alla medlemsstaterna. Vid fastställandet av minimikraven för de nationella handlingsplanerna bör hänsyn tas till Efsas vetenskapliga utlåtanden, i synnerhet om förebyggande åtgärder för att minska och stabilisera vildsvinstätheten innan sjukdomen introduceras, passiv övervakning och biosäkerhetsåtgärder under jakt på vilda svin, för att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt i medlemsstaterna. Dessa nationella handlingsplaner och de årliga resultaten av genomförandet bör läggas fram för kommissionen och övriga medlemsstater.

(19)

De åtgärder som gäller förvaltningen av vilda svin och som vidtas inom ramen för de nationella handlingsplanerna bör, i förekommande fall, vara förenliga med unionens miljöregler, inbegripet naturskyddskraven, i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (12) och rådets direktiv 92/43/EEG (13).

(20)

För att beakta den senaste utvecklingen av den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen, nya erfarenheter och ny kunskap som samlats in i unionen samt för att proaktivt bekämpa riskerna kopplade till spridningen av sjukdomen bör det i den här förordningen fastställas reviderade och utvidgade särskilda bestämmelser för sjukdomsbekämpning. Genomförandeförordning (EU) 2021/605 bör därför upphävas och ersättas med den här förordningen.

(21)

Genomförandeförordning (EU) 2021/605 är tillämplig till och med den 20 april 2028. Med beaktande av den aktuella epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen är det nödvändigt att bibehålla de särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning som fastställs i den här förordningen till och med den dagen.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.