(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Turkiets ansökan om registrering av namnet ”Antakya Künefesi” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Antakya Künefesi” registreras.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Islands ansökan om registrering av namnet ”Íslenskt lambakjöt” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Íslenskt lambakjöt” registreras.

(1)

I enlighet med artikel 67.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska yrkesmässiga användare av växtskyddsmedel föra register över de medel som de använder, med uppgift om medlets namn, tidpunkten för och den använda dosen vid appliceringen, det område där medlet använts och den gröda som det använts för.

(2)

Enligt artikel 67.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska yrkesmässiga användare också göra den informationen tillgänglig för den behöriga myndigheten på begäran. Dessutom kan tredje parter begära att de behöriga myndigheterna ger dem tillgång till den informationen, och de behöriga myndigheterna ska ge denna tillgång i enlighet med den tillämpliga nationella lagstiftningen eller unionslagstiftningen.

(3)

Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (från jord till bord-strategin) (2), som kommissionen antog 2020, har som mål att minska beroendet, och användningen, av kemiska växtskyddsmedel. Det är därför ytterst viktigt att användningen av växtskyddsmedel registreras korrekt och att de nationella myndigheterna övervakar och kontrollerar verksamheten på basis av dessa register för att målen i från jord till bord-strategin ska kunna nås.

(4)

Det finns skillnader i de nationella systemen vad gäller de register som yrkesmässiga användare för över växtskyddsmedel i enlighet med artikel 67.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 och huruvida de förs elektroniskt. Därför fastställs i den här förordningen detaljerade bestämmelser om innehållet i och formatet för dessa register.

(5)

I dessa bestämmelser fastställs hur de uppgifter som förtecknas i artikel 67.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller användningen av växtskyddsmedel (medlets namn, tidpunkten för och den använda dosen vid appliceringen, det område där medlet applicerats och den gröda som det applicerats på) ska registreras, så att kvaliteten på de register som förs enligt den artikeln är lika tillfredsställande och enhetlig i hela unionen.

(6)

Eftersom yrkesmässiga användare oftast använder växtskyddsmedel inom jordbruket och för att, om möjligt, följa befintliga krav som är relevanta för jordbruket, bör platsen för det område eller den anläggning där ett växtskyddsmedel använts identifieras genom den markenhet som används i den geospatiala stödansökan i det integrerade administrations- och kontrollsystem som avses i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1173 (3). När detta inte är möjligt bör medlemsstaterna förse yrkesmässiga användare med lämpliga alternativa metoder för att identifiera platsen för det område där växtskyddsmedlet användes och, i förekommande fall, de geospatiala platsen.

(7)

För att registren ska bli enhetliga bör namnen på grödorna, situationen där växtskyddsmedlet användes eller markanvändningen, i tillämpliga fall, registreras i enlighet med de koder som används av Växtskyddsorganisationen för Europa och Medelhavet (EPPO-koder), och växternas utvecklingsstadier, i tillämpliga fall, i enlighet med BBCH:s monografi (4).

(8)

För att undvika att yrkesmässiga användare ska bli tvungna att skapa flera register för samma användning i syfte att fullgöra olika skyldigheter bör det förtydligas att medlemsstaterna ska kunna kräva att användarna inkluderar annan information i de register som krävs enligt artikel 67.1 i förordning (EG) nr 1107/2009.

(9)

Registren bör föras elektroniskt eftersom en elektronisk registerhållning lämpar sig bäst för att tillgodose kravet på en enhetlig registerhållning. På så sätt blir registren mer tillförlitliga och det blir lättare för de behöriga myndigheterna att samla in och kontrollera uppgifter och det bidrar slutligen till att medlemsstaterna övervakning och kontroll är korrekt, effektiv och ändamålsenlig. De elektroniska format som används bör därför vara maskinläsbara enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 (5).

(10)

För att minska den administrativa bördan bör yrkesmässiga användare ges tillräckligt med tid mellan registreringen av varje användning av växtskyddsmedel och överföringen av registren till elektroniskt format.

(11)

En yrkesmässig användare får i enlighet med ett avtal använda växtskyddsmedel på en annan fysisk eller juridisk persons vägnar. I de fallen bör den yrkesmässiga användaren utan onödiga dröjsmål eller begränsningar ge den personen tillgång till de relevanta registren eller tillhandahålla denna en kopia av dem.

(12)

Den här förordningen påverkar inte data i registren som används för ändamål som ligger utanför tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1107/2009 i enlighet med unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning. Tillgängligheten till harmoniserade elektroniska register kan göra det lättare att använda informationen för andra berättigade ändamål och på så sätt undvika dubbelarbete och minska bördan för yrkesmässiga användare och offentliga myndigheter.

(13)

För att de yrkesmässiga användarna ska kunna förbereda sig på att uppfylla kraven i den här förordningen bör de ges tillräckligt med tid innan kraven blir tillämpliga.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt om de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10.2 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Ämnena etylheptanoat, etyl-2-metylbutyrat, isopentylacetat, 3-metylbutyl-3-metylbutyrat, 2-metylpropionsyra, 3-metylbutylbutyrat, 2-metylbutylacetat, hex-2-en-1-ol, hex-2(trans)-enal, allylhexanoat, allylheptanoat, linalool, 2-metyl-1-fenylpropan-2-ol, alfa-ionon, beta-damaskon, nootkaton, beta-ionon, alfa-iron, beta-damascenon, (E)-beta-damaskon, pentadekano-1,15-lakton, 2-fenyletan-1-ol, fenetylisovalerat, 4-(p-hydroxifenyl)butan-2-on, 2-metoxinaftalen, 2-isopropyl-4-metyltiazol och valencen har godkänts utan tidsbegränsning som fodertillsatser för alla djurarter i enlighet med direktiv 70/524/EEG. Dessa ämnen infördes därefter i registret över fodertillsatser som befintliga produkter i den funktionella gruppen aromämnen, i enlighet med artikel 10.1 b i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Flera ansökningar om godkännande av de ovan nämnda ämnena som fodertillsatser för alla djurarter har lämnats in i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i samma förordning. Sökanden begärde att tillsatserna skulle införas i kategorin ”organoleptiska tillsatser” och i den funktionella gruppen ”aromämnen”. Till ansökningarna bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(4)

Sökanden begärde att tillsatserna skulle godkännas också för användning i dricksvatten. Förordning (EG) nr 1831/2003 medger emellertid inte godkännande av ”aromämnen” för användning i dricksvatten. Därför återkallade sökanden ansökan om användning av alla de berörda ämnena i dricksvatten.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) konstaterade i sina yttranden av den 7 mars 2012 (3), den 25 april 2012 (4), den 17 oktober 2012 (5) , (6), den 13 november 2012 (7), den 12 mars 2013 (8), den 10 mars 2015 (9), den 8 mars 2016 (10), den 20 april 2016 (11), den 12 juli 2016 (12), den 28 februari 2019 (13), den 18 november 2020 (14) och den 23 mars 2022 (15) att ämnena under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs hälsa, på konsumenters säkerhet eller på miljön. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att för 2-metyl-1-fenylpropan-2-ol, beta-damaskon, alfa-iron, (E)-beta-damaskon, fenetylisovalerat, 4-(p-hydroxifenyl)butan-2-on och 2-isopropyl-4-metyltiazol uppskattas den säkra halten för användning i marina miljöer vara 0,05 mg/kg foder.

(6)

Livsmedelsmyndigheten konstaterade också att alla ämnena bör betraktas som irriterande för hud och ögon samt som potentiellt hud- och luftvägssensibiliserande för mottagliga personer. Eftersom det saknas uppgifter för hex-2-en-1-ol, hex-2(trans)-enal, allylhexanoat och allylheptanoat kunde livsmedelsmyndigheten inte dra några slutsatser om det är möjligt för användarna att hantera dessa ämnen på ett säkert sätt. Sökanden har emellertid, i enlighet med kraven, utarbetat ett säkerhetsdatablad för dessa ämnen där faror för användarna har identifierats. De faror som beskrivs i säkerhetsdatabladet var i synnerhet fara vid kontakt med hud och ögon och vid exponering via luftvägarna när det gäller hex-2(trans)-enal, fara vid kontakt med hud och ögon när det gäller hex-2-en-1-ol och allylheptanoat samt skadlig vid förtäring och giftig vid hudkontakt när det gäller allylhexanoat.

(7)

Livsmedelsmyndigheten konstaterade slutligen att alla ämnen används i livsmedel som aromämne och deras funktion i stort sett är densamma i foder som i livsmedel. Därför krävs ingen ytterligare dokumentation om effektiviteten. Den bekräftade även rapporten om analysmetoderna för fodertillsatserna i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(8)

Bedömningen av alla ämnen visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Användningen av dessa ämnen bör därför godkännas. Kommissionen anser att lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas för att motverka negativa effekter på människors hälsa, framför allt vad gäller användare av tillsatsen.

(9)

Det bör fastställas vissa villkor för att möjliggöra bättre kontroll. Framför allt bör en rekommenderad högsta halt anges på etiketten till fodertillsatserna. Om halten överskrids bör viss information anges på etiketten till förblandningar.

(10)

Det faktum att ämnena inte får användas som aromämnen i dricksvatten utesluter inte användning i foderblandningar som administreras via vatten.

(11)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver en omedelbar tillämpning av de ändrade villkoren för godkännande av de berörda ämnena, bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Erfarenheterna från genomförandet av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1998 (2) har visat att det finns ett behov av smärre ändringar av formerna för genomförandet av vissa gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd.

(2)

Vissa detaljerade bestämmelser för luftfartsskydd bör förtydligas, harmoniseras eller förenklas för att öka den rättsliga tydligheten, standardisera den gemensamma tolkningen av relevanta bestämmelser och ytterligare säkerställa bästa genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd. Dessutom har vissa ändringar blivit nödvändiga till följd av den förändrade hot- och riskbilden och den senaste tekniska utvecklingen. Dessa ändringar gäller programvara för automatisk detektering av förbjudna föremål (APID, Automated Prohibited Items Detection), system för att upptäcka sprängämnen (EDS) för kabinbagage, utrustning för att upptäcka spår av sprängämnen (ETD), säkerhetsskannrar samt utrustning för att upptäcka sprängämnesångor (EVD).

(3)

Erfarenheterna från genomförandet av genomförandeförordning (EU) 2015/1998 har visat att det finns ett behov av att göra vissa ändringar av genomförandeformerna för vissa gemensamma grundläggande standarder när det gäller certifiering av instruktörer som tillhandahåller utbildning, att ta bort föråldrade hänvisningar i tillägg 6-E och förtydliga genomförandet av åtgärder vad gäller PLACI (förhandsinformation om frakt före lastning) i bilagan till den förordningen. De därmed sammanhängande bestämmelserna i bilagan behöver anpassas för att förbättra den rättsliga klarheten, standardisera den gemensamma tolkningen av lagstiftningen och ytterligare säkerställa bästa möjliga genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna för luftfartsskydd.

(4)

Genomförandeförordning (EU) 2015/1998 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 300/2008.

(1)

Förenta nationernas allmänna narkotikakonvention från 1961, ändrad genom 1972 års protokoll (narkotikakonventionen) trädde i kraft den 8 augusti 1975.

(2)

Enligt artikel 3 i narkotikakonventionen får narkotikakommissionen besluta att lägga till ämnen i förteckningarna i den konventionen. Narkotikakommissionen kan göra ändringar i förteckningarna endast i enlighet med rekommendationer från Världshälsoorganisationen (WHO), men den kan också besluta att inte göra de ändringar som WHO rekommenderar.

(3)

FN:s konvention om psykotropa ämnen från 1971 (konventionen om psykotropa ämnen) trädde i kraft den 16 augusti 1976.

(4)

Enligt artikel 2 i konventionen om psykotropa ämnen får narkotikakommissionen besluta att lägga till ämnen i förteckningarna i den konventionen, eller stryka dem, på grundval av WHO:s rekommendationer. Narkotikakommissionen har stort handlingsutrymme att efter eget omdöme beakta ekonomiska, sociala, juridiska, administrativa och andra faktorer, men får inte agera godtyckligt.

(5)

Ändringar av förteckningarna i narkotikakonventionen och konventionen om psykotropa ämnen påverkar direkt unionsrättens tillämpningsområde vad gäller narkotikakontroll. Rådets rambeslut 2004/757/RIF (1) är tillämpligt på de ämnen som är upptagna i förteckningarna i dessa konventioner. Ändringar i de förteckningar som fogats till dessa konventioner införlivas alltså direkt i gemensamma unionsregler.

(6)

Narkotikakommissionen ska under sin 66:e session, som planeras till den 13–17 mars 2023 i Wien, fatta beslut om att lägga till sju nya ämnen i förteckningarna i narkotikakonventionen och konventionen om psykotropa ämnen.

(7)

Unionen är inte part i narkotikakonventionen eller i konventionen om psykotropa ämnen. Den har observatörsstatus utan rösträtt i narkotikakommissionen, där tolv medlemsstater är medlemmar med rösträtt i mars 2023 (2). Det är nödvändigt att rådet bemyndigar dessa medlemsstater att uttrycka unionens ståndpunkt i fråga om upptagande av ämnen i förteckningarna i dessa konventioner, eftersom sådana beslut omfattas av unionens befogenhet.

(8)

WHO har rekommenderat att fyra nya ämnen ska läggas till i förteckning I i narkotikakonventionen och att tre nya ämnen ska läggas till i förteckning II i konventionen om psykotropa ämnen.

(9)

Alla de ämnen som granskats av WHO:s expertkommitté mot narkotikamissbruk (expertkommittén) och som av WHO rekommenderas bli upptagna i förteckningarna övervakas av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA) som nya psykoaktiva ämnen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1920/2006 (3).

(10)

Enligt bedömningen från expertkommittén är ADB-BUTINACA (IUPAC-namn: N-[1-(aminokarbonyl)-2,2-dimetylpropyl]-1-butyl-1H-indazol-3-karboxamid) en syntetisk cannabinoid som härrör från indazol och där S-enantiomer är den aktiva föreningen (CAS-nr: 2682867-55-4). ADB-BUTINACA har ingen terapeutisk användning och har inte heller fått något godkännande för försäljning som läkemedel. Bevisningen för att ADB-BUTINACA missbrukas eller sannolikt kommer att missbrukas och kan utgöra ett problem för folkhälsan och samhället är tillräcklig för att underställa ämnet internationell kontroll. WHO rekommenderar följaktligen att ADB-BUTINACA upptas i förteckning II i konventionen om psykotropa ämnen.

(11)

ADB-BUTINACA har upptäckts i 26 medlemsstater och kontrolleras i minst fem medlemsstater. ADB-BUTINACA står under intensiv övervakning av EMCDDA. Ämnet har varit föremål för en folkhälsorelaterad varning inom ramen för Europeiska unionens system för tidig varning och reaktion (EWRS) ADB-BUTINACA nämns också i ytterligare två folkhälsorelaterade varningar. Ämnet har förknippats med allvarliga negativa händelser, bland annat 14 dödsfall som rapporterats av två medlemsstater.

(12)

Unionens ståndpunkt bör därför vara att ADB-BUTINACA ska läggas till i förteckning II i konventionen om psykotropa ämnen.

(13)

Enligt expertkommitténs bedömning är protonitazen (IUPAC-namn: N,N-dietyl-5-nitro-2-[(4-propoxifenyl)metyl]-1-H-bensimidazol-1-etanamin) en bensimidazolopioid. Protonitazen syntetiserades först som ett alternativ till morfin, men har ingen godkänd terapeutisk användning. Bevisningen för att protonitazen missbrukas eller sannolikt kommer att missbrukas och kan utgöra ett problem för folkhälsan och samhället är tillräcklig för att underställa ämnet internationell kontroll. WHO rekommenderar följaktligen att protonitazen upptas i förteckning I i narkotikakonventionen.

(14)

Protonitazen har upptäckts i två medlemsstater och kontrolleras i minst tre medlemsstater. Protonitazen står under intensiv övervakning av EMCDDA. Ingen information om allvarliga negativa händelser som involverat protonitazen har rapporterats till EMCDDA.

(15)

Unionens ståndpunkt bör därför vara att protonitazen ska läggas till i förteckning I i narkotikakonventionen.

(16)

Enligt expertkommitténs bedömning är etazen (IUPAC-namn: 2-[(4-etoxifenyl)metyl]-N,N-dietyl-1H-bensimidazol-1-etanamin) en syntetisk opioid som härrör från bensimidazol med en kemisk struktur och farmakologiska egenskaper som liknar ämnen som är upptagna i förteckning I (enligt narkotikakonventionen) såsom klonitazen, etonitazen och isotonitazen. Etazen undersöktes för sina smärtstillande egenskaper, men har ingen känd medicinsk användning. Bevisningen för att etazen missbrukas eller sannolikt kommer att missbrukas och kan utgöra ett problem för folkhälsan och samhället är tillräcklig för att underställa ämnet internationell kontroll. WHO rekommenderar följaktligen att etazen upptas i förteckning I i narkotikakonventionen.

(17)

Etazen har upptäckts i åtta medlemsstater och kontrolleras i minst fem medlemsstater. Etazen står under intensiv övervakning av EMCDDA. Ämnet har förknippats med allvarliga negativa händelser, bland annat fyra dödsfall, som rapporterats av två medlemsstater.

(18)

Unionens ståndpunkt bör därför vara att etazen ska läggas till i förteckning I i narkotikakonventionen.

(19)

Enligt expertkommitténs bedömning är etonitazepyn (IUPAC-namn: 2-[(4-etoxifenyl)metyl]-5-nitro-1-(2-pyrrolidin-1-yletyl)-1H-bensoimidazol) en syntetisk opioid som härrör från bensimidazol med en kemisk struktur och farmakologiska egenskaper som liknar ämnen som är upptagna i förteckning I (enligt narkotikakonventionen) såsom etonitazen. Etonitazepyn undersöktes för sina smärtstillande egenskaper, men har ingen känd medicinsk användning. Bevisningen för att etonitazepyn missbrukas eller sannolikt kommer att missbrukas och kan utgöra ett problem för folkhälsan och samhället är tillräcklig för att underställa ämnet internationell kontroll. WHO rekommenderar följaktligen att etonitazepyn upptas i förteckning I i narkotikakonventionen.

(20)

Etonitazepyn har upptäckts i sex medlemsstater och kontrolleras i minst två medlemsstater. I likhet med andra nya opioider kan etonitazepyn säljas som ersättning till kontrollerade opioider, och har varit föremål för en folkhälsorelaterad varning inom ramen för Europeiska unionens system för tidig varning och reaktion. Etonitazepyn står under intensiv övervakning av EMCDDA. Ett dödsfall med bekräftad exponering för etonitazepyn har rapporterats av ett land.

(21)

Unionens ståndpunkt bör därför vara att etonitazepyn ska läggas till i förteckning I i narkotikakonventionen.

(22)

Enligt expertkommitténs bedömning är 2-metyl-AP-237 (IUPAC-namn: 1-{2-metyl-4-[(2E)-3-fenylprop-2-en-1-yl]piperazin-1-yl}butan-1-on) en syntetisk opioid som vanligtvis klassificeras som en 1-cinnamylpiperazin. 2-metyl-AP-237 har ingen känd terapeutisk användning och har inte heller fått något godkännande för försäljning som läkemedel. Bevisningen för att 2-metyl-AP-237 missbrukas eller sannolikt kommer att missbrukas och kan utgöra ett problem för folkhälsan och samhället är tillräcklig för att underställa ämnet internationell kontroll. WHO rekommenderar följaktligen att 2-metyl-AP-237 upptas i förteckning I i narkotikakonventionen.

(23)

2-metyl-AP-237 har upptäckts i sex medlemsstater och kontrolleras i minst fyra medlemsstater. Det har förknippats med allvarliga negativa händelser, bland annat ett dödsfall.

(24)

Unionens ståndpunkt bör därför vara att 2-metyl-AP-237 ska läggas till i förteckning I i narkotikakonventionen.

(25)

Enligt expertkommitténs bedömning är alfa-PiHP (α-PiHP, IUPAC-namn: 4-metyl-1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on) en syntetisk katinon. Alfa-PiHP har ingen känd terapeutisk användning och har inte heller fått något godkännande för försäljning som läkemedel. Bevisningen för att alfa-PiHP missbrukas eller sannolikt kommer att missbrukas och kan utgöra ett problem för folkhälsan och samhället är tillräcklig för att underställa ämnet internationell kontroll. WHO rekommenderar följaktligen att alfa-PiHP upptas i förteckning II i konventionen om psykotropa ämnen.

(26)

Alfa-PiHP har upptäckts i 18 medlemsstater och kontrolleras i minst sju medlemsstater. Alfa-PiHP nämns i en folkhälsorelaterad varning inom ramen för Europeiska unionens system för tidig varning och reaktion. Ämnet har förknippats med allvarliga negativa händelser, bland annat fyra dödsfall, som rapporterats av en medlemsstat, och upptäckts i biologiska prover förknippade med allvarliga negativa händelser, som rapporterats av fyra medlemsstater.

(27)

Unionens ståndpunkt bör därför vara att alfa-PiHP ska läggas till i förteckning II i konventionen om psykotropa ämnen.

(28)

Enligt expertkommitténs bedömning är 3-metylmetkatinon (3-MMC, IUPAC-namn: 2-(metylamino)-1-(3-metylfenyl)propan-1-on) en syntetisk katinon och en ställningsisomer av det internationellt kontrollerade 4-metylmetkatinon (4-MMC, mefedron, förteckning II i konventionen om psykotropa ämnen). 3-MMC granskades kritiskt 2016, men det beslutades att ytterligare en kritisk granskning skulle begäras, som skulle behandlas vid ett senare möte, i avvaktan på mer information. Vissa patentansökningar som inbegrep användning av 3-MMC identifierades, men inga aktuella kliniska prövningar av terapeutisk användning av 3-MMC identifierades. 3-MMC har inte heller någon erkänd användning som humanläkemedel eller veterinärmedicinskt läkemedel i unionen.

(29)

Riskerna med 3-MMC har bedömts av EMCDDA:s vetenskapliga kommitté och 3-MMC har redan inkluderats i definitionen av narkotika enligt rambeslut 2004/757/RIF genom kommissionens delegerade direktiv (EU) 2022/1326 (4). 3-MMC står under intensiv övervakning av EMCDDA. Vid tidpunkten för riskbedömningen, i november 2021, hade 3-MMC upptäckts i 23 medlemsstater. Totalt 27 dödsfall med bekräftad exponering för 3-MMC hade rapporterats av fem medlemsstater och 14 akuta förgiftningar utan dödlig utgång med bekräftad exponering för 3-MMC hade rapporterats av fyra medlemsstater.

(30)

Unionens ståndpunkt bör därför vara att 3-MMC ska läggas till i förteckning II i konventionen om psykotropa ämnen.

(31)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i narkotikakommissionen bör fastställas, eftersom besluten om upptagande av ämnen i förteckningarna vad gäller de sju ämnena direkt kommer att påverka innehållet i unionsrätten, nämligen rambeslut 2004/757/RIF.

(32)

Unionens ståndpunkt bör uttryckas av de medlemsstater som är medlemmar i narkotikakommissionen och som agerar samfällt.

(33)

Danmark är bundet av rambeslut 2004/757/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet.

(34)

Irland är bundet av rambeslut 2004/757/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet.

(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera internationell luftfart, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Unionens medlemsstater är avtalsslutande stater i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ. Sex medlemsstater är för närvarande representerade i Icao-rådet.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella normer och förorda vissa tillämpningsförfaranden och foga dem såsom bilagor till Chicagokonventionen.

(4)

Icao-rådet ska vid sitt 228:e möte anta ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen.

(5)

Huvudsyftet med ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen är att stödja införandet av ett globalt system för satellitnavigering (GNSS) med tvåfrekvens och multikonstellation (DFMC) genom tillägg av bestämmelser om ytterligare driftsfrekvenser för det globala positionsbestämningssystemet (GPS), det globala systemet för satellitnavigering (Glonass) och det satellitbaserade stödsystemet (SBAS) och genom införande av bestämmelser för de nya systemen för satellitnavigering BeiDou (BDS) och Galileo. Ändringen ska också stödja moderering av jonosfärisk gradient för det markbaserade stödsystemet (GBAS).

(6)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, eftersom ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen kommer att vara bindande enligt internationell rätt och på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten, nämligen kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/373 (1).

(7)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid Icao-rådets 228:e möte eller ett senare möte med avseende på antagandet av ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen enligt vad som anges i skrivelse 2021/41 bör vara att stödja och fullt ut efterleva denna ändring. Denna ståndpunkt bör uttryckas av de unionsmedlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt i unionens intresse.

(8)

När ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen har antagits och trätt i kraft kommer den att vara bindande för alla Icao-medlemsstater, inbegripet unionens samtliga medlemsstater, i enlighet med och inom de gränser som anges i Chicagokonventionen.

(9)

Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen bör varje stat som finner det ogörligt att i alla avseenden efterleva någon internationell standard eller något internationellt förfarande som antagits av Icao, eller att se till att dess egna föreskrifter eller praxis fullständigt överensstämmer med någon sådan internationell standard eller något sådant internationellt förfarande, eller som bedömer det nödvändigt att anta föreskrifter eller praxis som i något visst avseende avviker från vad som fastställts genom en internationell standard, omedelbart underrätta Icao om avvikelserna mellan statens egen praxis och den som fastställts genom den internationella standarden.

(10)

I enlighet med artikel 90 i Chicagokonventionen ska varje bilaga eller varje ändring av en bilaga som antas av Icao-rådet få verkan inom tre månader efter framläggandet för Icaos fördragsslutande stater, eller efter en längre tidsperiod som Icao-rådet får föreskriva, såvida inte en majoritet av fördragsslutande stater under tiden har låtit registrera sitt ogillande hos Icao-rådet.

(11)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar efter Icao-rådets antagande av ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen, som ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom ett förfarande med skrivelser från Icao, bör vara att inte anmäla ogillande och att anmäla överensstämmelse, förutsatt att den ändringen antas utan några väsentliga ändringar. Om unionsrätten avviker från de nyligen antagna normerna och tillämpningsförfarandena efter ett planerat tillämpningsdatum för dessa, bör Icao underrättas om avvikelsen från normerna och tillämpningsförfarandena. Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i fråga om en sådan avvikelse bör grunda sig på ett skriftligt dokument som kommissionen förelägger rådet för diskussion och godkännande. Denna ståndpunkt bör uttryckas av alla unionens medlemsstater, som agerar samfällt i unionens intresse.

(12)

Icao-rådet ska vid sitt 228:e möte också anta en ändring av de tekniska instruktionerna för säker transport av farligt gods med flyg (Icao-dokument 9284) i syfte att i incheckat bagage tillåta anordningar för aktiv spårning som drivs av små litiumbatterier. Frågan omfattas av bilaga 18 till Chicagokonventionen (The Safe Transport of Dangerous Goods by Air).

(13)

Ändringen skulle ge passagerare och besättning rätt att i incheckat bagage transportera anordningar för aktiv spårning som drivs av små litiumbatterier, något som förbjuds genom Icao-dokument 9284 på grund av kravet att hålla anordningar som innehåller litiumbatterier avstängda i incheckat bagage.

(14)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, eftersom de föreslagna ändringarna av Icao-dokument 9284 skulle ha en direkt inverkan på reglerna för transport av farligt gods i kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 (2), som innehåller en uttrycklig hänvisning till det Icao-dokumentet, och därför på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionslagstiftningen.

(15)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid Icao-rådets 228:e möte eller något senare möte med avseende på antagandet av ändringen av Icao-dokument 9284 bör vara att stödja denna ändring. Denna ståndpunkt bör uttryckas av de unionsmedlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt i unionens intresse.

(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera internationell luftfart, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Alla medlemsstater är avtalsslutande parter i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella standarder och rekommenderade metoder.

(4)

Internationella standarder och rekommenderade metoder på miljöskyddsområdet finns i volymerna I–IV i bilaga 16 till Chicagokonventionen, vilka har antagits av Icao-rådet.

(5)

Icao-rådet ska vid sitt 228:e möte den 13–31 mars 2023 anta ett antal ändringar av olymerna I–III i bilaga 16 till Chicagokonventionen.

(6)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, eftersom de föreslagna ändringarna har rättslig verkan och eftersom de är bindande enligt internationell rätt och på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten, närmare bestämt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 (1) och kommissionens förordning (EU) nr 748/2012 (2).

(7)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar bör vara att stödja ändringarna av volymerna I–III.

(8)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar bör uttryckas av de av unionens medlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt i unionens intresse.

(9)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar efter Icao-rådets antagande av ändringar av volymerna I–III i bilaga 16 till Chicagokonventionen, som ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom ett förfarande med skrivelser från Icao, bör vara att inte registrera ogillande och att anmäla överensstämmelse med de åtgärderna. Om unionsrätten avviker från de nyligen antagna standarderna och rekommenderade metoderna efter ett planerat tillämpningsdatum för dessa standarder och rekommenderade metoder, bör varje avvikelse från dessa särskilda standarder och rekommenderade metoder anmälas till Icao.

(1)

I enlighet med artikel 4b.2 i förordning (EG) nr 138/2004 lämnade Konungariket Spanien, Republiken Italien, Republiken Polen och Republiken Slovenien in ansökningar om undantag senast den 21 augusti 2022.

(2)

Den information som lämnats till kommissionen av Konungariket Spanien, Republiken Italien, Republiken Polen och Republiken Slovenien visar att dessa medlemsstater har ett motiverat behov av omfattande anpassningar av sina nationella statistiksystem vad gäller genomförande av programmet för uppgiftsöverföring avseende regionalräkenskaperna för jordbruket, enligt vad som avses i bilaga II till förordning (EG) nr 138/2004.

(3)

Konungariket Spanien, Republiken Italien, Republiken Polen och Republiken Slovenien bör därför beviljas de begärda undantagen.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet (2).