(1)

Ryska federationens oprovocerade och oberättigade anfallskrig mot Ukraina och den exceptionella minskningen av naturgasleveranser från Ryska federationen till medlemsstaterna hotar försörjningstryggheten i unionen och dess medlemsstater. Samtidigt har användningen av gasleveranserna som vapen och Ryska federationens manipulering av marknaderna genom avsiktliga avbrott i gasflödena lett till kraftigt stigande energipriser i unionen, vilket inte bara äventyrar unionens ekonomi utan också allvarligt undergräver försörjningstryggheten.

(2)

Unionen måste därför agera kraftfullt och samordnat för att skydda sina medborgare och sin ekonomi mot alltför höga och manipulerade marknadspriser och se till att gas, även i en bristsituation, kan levereras över gränserna till alla konsumenter som behöver det. För att minska beroendet av naturgasleveranser från Ryska federationen och dämpa det alltför höga prisläget är en bättre samordning av gasinköpen från externa leverantörer av avgörande betydelse.

(3)

Enligt artikel 122.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får rådet på förslag av kommissionen i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet. Den betydande risken att de ryska gasleveranserna stoppas helt och det faktum att den extrema energiprisuppgången undergräver unionens ekonomi utgör sådana allvarliga problem.

(4)

I sitt meddelande av den 18 maj 2022 med titeln REPowerEU aviserade kommissionen att en EU-plattform för energiinköp skulle inrättas tillsammans med medlemsstaterna för gemensamma inköp av gas, flytande naturgas (LNG) och vätgas. Europeiska rådet godkände detta den 30–31 maj 2022. Som en del av REPowerEU-planen presenterade kommissionen också strategin för EU:s externa energiengagemang, i vilken den redogjorde för hur unionen stöder en global, ren och rättvis energiomställning för att säkerställa hållbar, säker och överkomligt prissatt energi, bland annat genom att diversifiera unionens energiförsörjning, i synnerhet genom att förhandla politiska åtaganden med befintliga eller nya gasleverantörer om ökade gasleveranser och därmed ersätta ryska gasleveranser till Europa.

(5)

EU:s plattform för energiinköp kan spela en avgörande roll när det gäller att hitta ömsesidigt fördelaktiga partnerskap som bidrar till försörjningstryggheten och leder till lägre importpriser på gas som köps från tredjeländer eftersom den kan dra full nytta av unionens samlade tyngd. Utökade internationella kontakter med leverantörer av gas (i både rörledning och i form av LNG) och med framtidens leverantörer av grön vätgas är avgörande för detta ändamål. En mycket starkare samordning med och bland medlemsstaterna gentemot tredjeländer via EU:s plattform för energiinköp skulle säkerställa att unionens samlade tyngd får större genomslagskraft.

(6)

I ett läge där allvarliga försörjningsproblem kvarstår bör gemensamma inköp bidra till att säkerställa att företag i alla medlemsstater får en mer jämlik tillgång till nya eller tillkommande gaskällor och, till nytta för slutkonsumenterna, bidra till att priserna blir lägre för dem som köper gasen genom tjänsteleverantören enskilt än vad som annars skulle ha varit fallet.

(7)

Gemensamma inköp kan leda till en förmånligare behandling av, eller stödja försörjningen med, förnybara gaser som biometan och vätgas, i den mån de kan matas in säkert i gassystemet, och försörjningen med gas som annars skulle ventileras eller facklas. Såvida det inte finns något formellt rättsligt krav i en berörd jurisdiktion kommer företag som ingår avtal enligt denna förordning att kunna använda rapporteringsramen för FN:s metanpartnerskap för olja och gas (OGMP 2.0) för att mäta, rapportera och verifiera metanutsläpp längs leveranskedjan till unionen.

(8)

Den nya mekanism som upprättas enligt denna förordning bör bestå av två steg. Som ett första steg skulle naturgasföretag eller gasförbrukande företag som är etablerade i unionen aggregera sin efterfrågan på gas genom en tjänsteleverantör som ingått ett avtal med kommissionen. Detta skulle göra det möjligt för gasleverantörer att lämna säljbud baserat på stora aggregerade volymer i stället för ett stort antal mindre säljbud till köpare som vänder sig till dem en och en. I ett andra steg kan naturgasföretag eller gasförbrukande företag som är etablerade i unionen ingå avtal om gasinköp, enskilt eller i samordning med andra, med naturgasleverantörer eller naturgasproducenter som har matchat den aggregerade efterfrågan.

(9)

I ett läge där allvarliga försörjningsproblem kvarstår bör aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp bidra till att säkerställa att företag i alla medlemsstater får en mer jämlik tillgång till nya eller tillkommande gaskällor och, till nytta för slutkonsumenterna, bidra till att priserna blir lägre för företag som köper gasen genom tjänsteleverantören än vad som annars skulle ha varit fallet. En första hänvisning till möjligheten till en mycket begränsad typ av gemensamma gasinköp för balanseringsändamål ingår redan i kommissionens förslag till förordning om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas. Det förslaget lades emellertid fram före Ryska federationens anfallskrig mot Ukraina. Dessutom innehöll det förslaget inget detaljerat upplägg utan gällde bara de mycket specifika behoven av energibalansering hos systemansvariga för överföringssystem. Eftersom det behövs en omedelbar och betydligt mer heltäckande lösning på problemet med att det saknas strukturer för samordnade gasinköp är det lämpligt att föreslå en tillfällig påskyndad lösning.

(10)

Aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp kan därför stärka solidariteten inom unionen vid inköp och distribution av gas. Gemensamma inköp bör i en anda av solidaritet särskilt stödja företag som tidigare enbart eller huvudsakligen köpte gas från ryska leverantörer genom att hjälpa dem att få leveranser från alternativa naturgasleverantörer eller naturgasproducenter på förmånliga villkor till följd av aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp.

(11)

Aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp bör bidra till att fylla på gaslagringsanläggningarna i nuvarande krissituation för det fall att merparten av de europeiska gaslagringsanläggningarna skulle vara uttömda efter den kommande vintern. Dessa åtgärder bör dessutom underlätta mer samordnade inköp av gas i en anda av solidaritet.

(12)

Det är därför nödvändigt att snabbt och på tillfällig basis införa aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp. Det skulle göra det möjligt att snabbt inrätta en tjänsteleverantör och därmed möjliggöra aggregering av efterfrågan. Den tjänsteleverantör som kommissionen ingår avtal med skulle bara ha vissa grundläggande funktioner och den process som tjänsteleverantören skulle organisera skulle bara ha obligatoriska inslag gällande deltagande i aggregeringen av efterfrågan, men så här långt inte förutsätta någon obligatorisk samordning av avtalsvillkor eller någon skyldighet att lämna bindande offerter på köp av gas via tjänsteleverantören.

(13)

Inget krav bör ställas på naturgasföretag eller gasförbrukande företag att köpa gas via tjänsteleverantören genom att ingå gasleveransavtal eller samförståndsavtal med de gasleverantörer eller gasproducenter som har matchat den aggregerade efterfrågan. Naturgasföretag eller gasförbrukande företag uppmuntras dock starkt att undersöka former för samarbete som är förenliga med konkurrensrätten och att dra nytta av tjänsteleverantören så att fördelarna med de gemensamma inköpen till fullo kommer dem till del. En mekanism kan därför upprättas mellan tjänsteleverantören och de deltagande företagen som anger de viktigaste villkoren enligt vilka deltagande företag kan ingå åtaganden om att köpa gas som matchar den aggregerade efterfrågan.

(14)

Det är viktigt att kommissionen och medlemsstaterna har en tydlig bild av planerade och ingångna gasleveransavtal i hela unionen för att de ska kunna bedöma om målen om försörjningstrygghet och energisolidaritet uppnås. Företag eller medlemsstaters myndigheter bör därför informera kommissionen och de medlemsstater där dessa företag är etablerade om stora planerade gasinköp på över 5 TWh/år. Detta bör särskilt gälla grundläggande uppgifter om nya eller förnyade kontrakt. Kommissionen bör tillåtas att utfärda rekommendationer till naturgasföretag eller myndigheter i de berörda medlemsstaterna, särskilt om ytterligare samordning skulle kunna förbättra de gemensamma inköpen eller om inledande av ett anbudsförfarande för inköp av gas eller planerade gasinköp kan ha en negativ inverkan på försörjningstryggheten, den inre marknaden eller energisolidariteten. Utfärdandet av en rekommendation bör inte hindra naturgasföretag eller myndigheter i de berörda medlemsstaterna från att samtidigt fortsätta förhandlingarna.

(15)

Medlemsstaterna bör bistå kommissionen i bedömningen av om de relevanta gasinköpen stärker försörjningstryggheten i unionen och är förenliga med principen om energisolidaritet. En ad hoc-styrelse bestående av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen bör därför inrättas för att hjälpa till med samordningen av denna bedömning.

(16)

Processen för att aggregera efterfrågan inför de gemensamma inköpen bör handhas av en lämplig tjänsteleverantör. Kommissionen bör därför genom ett upphandlingsförfarande i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (1) ingå avtal med en tjänsteleverantör som kan utveckla ett lämpligt informationstekniskt verktyg (it-verktyg) och organisera processen för aggregering av efterfrågan. Avgifter kan tas ut av deltagarna i de gemensamma inköpen för att täcka driftskostnaderna.

(17)

Vid fördelningen av rättigheterna till den mängd som levereras mellan företag som aggregerar efterfrågan bör tjänsteleverantören tillämpa metoder som inte gör skillnad mellan mindre och större deltagare i aggregeringen av efterfrågan och som är skäliga oavsett vilka gasvolymer som begärs av enskilda företag. Tjänsteleverantören bör till exempel tilldela rättigheterna till den mängd som levereras i proportion till de gasvolymer som enskilda företag har förklarat att de avser köpa för den angivna leveranstiden och leveransplatsen. Detta kan vara relevant när utbudet inte i tillräcklig utsträckning täcker efterfrågan på unionsmarknaden.

(18)

Aggregering av efterfrågan och inköp av naturgas är komplexa processer som inte bara måste beakta priser utan även inkludera faktorer som volymer, leveransställen och andra parametrar. Den utvalda tjänsteleverantören bör därför ha nödvändig erfarenhet av att hantera och aggregera inköp av naturgas eller därmed förbundna tjänster på unionsnivå. Aggregering av efterfrågan och inköp av naturgas är dessutom ett avgörande led i arbetet med att trygga gasförsörjningen och värna principen om energisolidaritet i unionen.

(19)

Skydd av kommersiellt känsliga uppgifter är av yttersta vikt när information görs tillgänglig för kommissionen, ledamöterna i ad hoc-styrelsen eller den tjänsteleverantör som inrättar eller förvaltar it-verktyget för aggregering av efterfrågan. Kommissionen bör därför använda ändamålsenliga instrument för att skydda denna information mot obehörigt tillträde och cybersäkerhetsrisker. Personuppgifter som kan behandlas som en del av aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (2) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (3).

(20)

Gemensamma inköp skulle kunna göras på olika sätt. De skulle kunna göras genom anbudsförfaranden eller auktioner anordnade av tjänsteleverantören som aggregerar efterfrågan från naturgasföretag och gasförbrukande företag i syfte att eventuellt matcha den med säljbud från naturgasleverantörer eller naturgasproducenter med hjälp av ett it-verktyg.

(21)

Ett av målen med aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp är att minska risken för onödiga prisstegringar som beror på att företag lämnar konkurrerande köpbud på samma parti gas. Det är i sista hand de beslut som företagen själva fattar som avgör om fördelarna med de gemensamma inköpen till fullo kommer slutkonsumenterna till del. Stora företag bör, även om detta skulle vara möjligt för dem, inte få sälja gasen till högre priser. Företag som tack vare de gemensamma inköpen kan köpa gas till lägre priser bör se till att detta även gynnar konsumenterna. I vilken utsträckning lägre priser slår igenom i konsumentledet skulle, med tanke på den avgörande betydelsen av detta för konsumenterna, vara ett viktigt mått på huruvida de gemensamma inköpen är framgångsrika.

(22)

Aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp bör vara öppna för naturgasföretag och gasförbrukande företag som är etablerade i unionen. Gemensamma inköp kan i synnerhet även gynna industrikonsumenter som har gasintensiva produktionsprocesser, såsom producenter av gödselmedel, stål, keramik och glas, genom att göra det möjligt för dem att slå samman sin efterfrågan, sluta avtal om gas och LNG-last och strukturera utbudet efter sina särskilda behov. Processen för att organisera de gemensamma inköpen bör ha transparenta regler för hur man ansluter sig till dem och bör säkerställa öppenhet.

(23)

Att öppna aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp även för västra Balkan och de tre associerade östliga partnerländerna är ett uttalat politiskt mål för unionen. Därför bör företag som är etablerade i de avtalsslutande parterna i energigemenskapen tillåtas att delta i den aggregering av efterfrågan och de gemensamma inköp som fastställs i denna förordning, förutsatt att nödvändiga arrangemang har införts.

(24)

Det är nödvändigt att minska unionens beroende av gas som levereras från Ryska federationen. Företag som kontrolleras av Ryska federationen eller ryska fysiska eller juridiska personer, eller företag som omfattas av restriktiva åtgärder på grundval av artikel 215 i EUF-fördraget, eller som ägs eller kontrolleras av andra fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som omfattas av sådana restriktiva åtgärder, bör därför inte få delta i gemensamma inköp eller organisera processen för gemensamma inköp.

(25)

För att förhindra att målet att diversifiera gas som levereras från Ryska federationen hotas eller äventyras genom deltagande i aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av företag eller andra organ som kontrolleras av ryska fysiska eller juridiska personer eller företag som är etablerade i Ryska federationen, bör inte heller dessa enheter få delta.

(26)

Dessutom bör inte naturgas med ursprung i Ryska federationen omfattas av gemensamma inköp. I detta syfte bör naturgas som förs in i medlemsstaterna eller i de avtalsslutande parterna i energigemenskapen via särskilda införselställen inte omfattas av gemensamma inköp, eftersom naturgas med ursprung i Ryska federationen sannolikt kommer att föras in i medlemsstaterna eller i de avtalsslutande parterna i energigemenskapen via dessa införselställen.

(27)

Deltagare i gemensamma gasinköp kan behöva finansiella garantier för det fall att något av företagen inte kan betala för den slutliga volym som avtalas. Medlemsstaterna eller andra berörda parter kan ge ekonomiskt stöd till deltagare i gemensamma inköp, bland annat genom att ställa garantier. Ekonomiskt stöd bör ges i enlighet med unionens regler för statligt stöd, inbegripet den tillfälliga krisram som antogs av kommissionen den 23 mars 2022, i dess ändrade lydelse av den 28 oktober 2022, i tillämpliga fall.

(28)

Det är av avgörande betydelse för försörjningstryggheten i unionen att gaslagringsanläggningarna fylls på. De minskade leveranserna av naturgas från Ryska federationen kan göra det svårt för medlemsstaterna att fylla på gaslagringsanläggningarna i syfte att trygga gasförsörjningen inför vintern 2023/2024 på det sätt som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1032 (4). Dessa svårigheter kan minska om medlemsstaterna drar nytta av tjänsteleverantörens möjlighet att aggregera efterfrågan. Det kan, inom konkurrensrättens gränser, i synnerhet främja en samordnad påfyllnings- och lagringshantering inför nästa påfyllningssäsong och därmed undvika de alltför höga pristoppar som bland annat orsakas av att påfyllningen av lagren inte samordnas.

(29)

För att säkerställa att gemensamma inköp bidrar till att fylla på gaslagringsanläggningar i enlighet med de delmål som fastställs i förordning (EU) 2022/1032 bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att naturgasföretag och gasförbrukande företag inom deras jurisdiktion använder den process som organiseras av tjänsteleverantören som ett möjligt sätt att uppnå fyllnadsmålen.

(30)

Enligt förordning (EU) 2022/1032 måste medlemsstaterna senast den 1 november 2023 fylla på sina gaslagringsanläggningar till 90 %. Detta mål är högre än målet för den 1 november 2022 (80 %). Gemensamma inköp kan hjälpa medlemsstaterna att uppnå detta nya mål. Medlemsstaterna bör i detta sammanhang kräva att inhemska företag drar nytta av tjänsteleverantören för att aggregera efterfrågan med tillräckligt stora gasvolymer för att minska risken att deras gaslagringsanläggningar inte kan fyllas på. Medlemsstaterna bör kräva att volymer som motsvarar minst 15 % av fyllnadsmålet för nästa år, vilket motsvarar omkring 13,5 miljarder kubikmeter för unionen som helhet, ska inkluderas av deras företag i processen för aggregering av efterfrågan. Medlemsstater som inte har några underjordiska gaslagringsanläggningar inom sitt territorium bör delta i processen för aggregering av efterfrågan med volymer som motsvarar 15 % av deras skyldigheter gällande bördefördelning enligt artikel 6 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 (5).

(31)

Aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp föreskriver inte hantering av gaslagringsanläggningar, inbegripet strategiska gaslagringsanläggningar, och påverkar inte tillämpningen av förordningarna (EU) 2017/1938 och (EU) 2022/1032.

(32)

För att på ett effektivt sätt dra nytta av de gemensamma inköpen och ingå gasavtal med leverantörer som erbjuder gas till tjänsteleverantören bör företagen, inom unionsrättens gränser, ha möjlighet att samordna inköpsvillkor såsom volymer, gaspris, leveransställen och leveranstider. Företag som deltar i ett konsortium för gasinköp bör emellertid säkerställa att den information som direkt eller indirekt utbyts begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå det avsedda målet, i enlighet med artikel 101 i EUF-fördraget. Bestämmelserna om öppenhet och styrning i denna förordning bör dessutom säkerställa att inköpskonsortiets avtal inte hotar försörjningstryggheten eller äventyrar energisolidariteten, i synnerhet om medlemsstaterna är direkt eller indirekt involverade i inköpsprocessen.

(33)

Även om det är möjligt att bilda fler än ett konsortium för gasinköp är det effektivaste alternativet att bilda ett enda konsortium för gasinköp som omfattar så många företag som möjligt i syfte att aggregera efterfrågan via tjänsteleverantören och som är utformat i enlighet med unionens konkurrensrätt. Om företagen slår sig ihop i ett enda konsortium för gasinköp bör unionen dessutom få en starkare förhandlingsposition på marknaden och kan förhandla fram förmånliga villkor som knappast skulle kunna uppnås av mindre företag eller med ett mer splittrat agerande.

(34)

Konsortier för gasinköp som bildas och används inom ramen för denna förordning bör vara förenliga med unionens konkurrensregler, såsom dessa är tillämpliga i dagens exceptionella marknadsläge. Kommissionen har gjort klart att den är beredd att ge företag vägledning om hur ett sådant konsortium för gasinköp bör utformas och att anta ett beslut enligt artikel 10 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (6) om att artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget inte är tillämpliga om relevanta skyddsåtgärder införs och respekteras. Kommissionen har även sagt sig vara beredd att ge informell vägledning för det fall att företag som deltar i andra konsortier är osäkra på hur ett eller flera inslag i deras gemensamma inköpsarrangemang bör bedömas enligt unionens konkurrensregler.

(35)

Åtgärderna avseende aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp går i enlighet med proportionalitetsprincipen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen, eftersom dessa åtgärder kommer att genomföras på frivillig basis med bara ett begränsat undantag gällande obligatoriskt deltagande i aggregering av efterfrågan för påfyllning av gaslagringsanläggningar, och privata företag kommer att förbli parter i de avtal om gasförsörjning som ingås i samband med de gemensamma inköpen.

(36)

För att optimera absorptionskapaciteten för LNG i unionens LNG-anläggningar och användningen av gaslagringsanläggningar behövs arrangemang för ökad öppenhet och en organiserad marknad som underlättar andrahandshandel med gaslagringskapacitet och LNG-anläggningars kapacitet, liknande dem som finns för transport av gas i rörledningar. Detta är särskilt viktigt i en krissituation och i samband med omställningen från gas i rörledning från Ryska federationen till LNG. Kommissionens förslag till direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas och till förordning om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas innehåller bestämmelser om detta. Att som ett led i krishanteringen tidigarelägga införandet av dessa bestämmelser är av avgörande betydelse för att använda LNG-anläggningar och gaslagringsanläggningar mer effektivt och med nödvändig öppenhet. När det gäller öppenhetsplattformar för hela Europa bör det vara möjligt för medlemsstater att använda unionens befintliga öppenhetsplattformar för LNG-anläggningar och gaslagringsanläggningar för att säkerställa ett snabbt genomförande av den här förordningen. När det gäller bokningsplattformen för andrahandskapacitet bör operatörer av LNG-anläggningar och operatörer av gaslagringsanläggningar kunna utnyttja sina befintliga plattformar genom att lägga till nödvändiga funktioner.

(37)

När det gäller långsiktiga bokningar av gastransportkapacitet föreskrivs i de befintliga reglerna för hantering av överbelastning förfaranden baserade på ”use-it-or-lose-it”-principen. Dessa förfaranden är emellertid långsamma eftersom det tar minst sex månader innan de får effekt, och kräver omständliga administrativa förfaranden av nationella tillsynsmyndigheter. Dessa regler bör därför stärkas och förenklas för att ge systemansvariga för gassystemen verktyg som gör att de kan reagera snabbt på förändringar i gasflödena och hantera eventuell överbelastning. De nya reglerna skulle i synnerhet kunna påskynda saluföringen av outnyttjad långsiktig kapacitet som annars skulle förbli outnyttjad, och därmed effektivisera användningen av rörledningar.

(38)

Systemansvariga för överföringssystem bör analysera tillgänglig information om nätanvändarnas användning av överföringsnätet och fastställa om den avtalade fasta kapaciteten är underutnyttjad. Ett sådant underutnyttjande bör definieras som en situation där en nätanvändare under de senaste 30 dagarna har använt eller bjudit ut i genomsnitt mindre än 80 % av den bokade fasta kapaciteten. I en situation med underutnyttjande bör den systemansvariga för överföringssystemet offentliggöra den tillgängliga kapaciteten inför nästa månatliga auktion och därefter auktionera ut den. Alternativt bör de nationella tillsynsmyndigheterna i stället kunna besluta att använda en ”use-it-or-lose-it”-mekanism för fast dagen-före-kapacitet. I det senare fallet bör mekanismen tillämpas på alla sammanlänkningspunkter, oavsett om de är överbelastade eller inte.

(39)

Företag som köper gas eller erbjuder sig att leverera gas till på förhand fastställda platser genom gemensamma inköp bör säkerställa transportkapaciteten från leveransställena för gas till leveransplatsen. De tillämpliga reglerna för den inre marknaden, inklusive gasnätsföreskrifter, är avsedda att bidra till att säkerställa transportkapaciteten. De nationella tillsynsmyndigheterna, systemansvariga för överföringssystem, operatörer av LNG-anläggningar och operatörer av gaslagringsanläggningar samt bokningsplattformar bör undersöka möjligheter för hur användningen av infrastrukturen kan förbättras till ett överkomligt pris genom att undersöka möjligheten att utveckla nya produkter för transportkapacitet som kopplar samman sammanlänkningspunkter inom EU, LNG-anläggningar och gaslagringsanläggningar, samtidigt som tillämpliga regler för den inre marknaden respekteras, särskilt kommissionens förordning (EU) 2017/459 (7).

(40)

Även om de exceptionella omständigheterna under krisen leder till förändrade flödesmönster i de europeiska gasnäten, något som leder till ovanligt höga överbelastningsavgifter vid vissa sammanlänkningspunkter i unionen, kan viss flexibilitet hittas i dialog med berörda tillsynsmyndigheter i de drabbade medlemsstaterna enligt gällande regler, i förekommande fall med hjälp av kommissionen.

(41)

Ryska federationens invasion av Ukraina har orsakat stor osäkerhet och stora störningar på de europeiska naturgasmarknaderna. Till följd av detta har dessa marknader under de senaste månaderna återspeglat osäkerheten kring utbudet, och de marknadsförväntningar som blivit följden av detta har på grund av denna osäkerhet lett till extremt höga och volatila priser på naturgas. Detta har i sin tur ökat trycket på marknadsaktörerna och undergrävt väl fungerande energimarknader i unionen.

(42)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (8) fastställs regler för att säkerställa att handelsplatser på vilka även energirelaterade råvaruderivat handlas fungerar väl. I det direktivet föreskrivs att medlemsstater ska kräva att det på en reglerad marknad finns mekanismer som säkerställer rättvisa och välordnade finansmarknader. Syftet med sådana mekanismer är emellertid inte att sätta en gräns för prisernas intradagsrörelser och de har inte kunnat förhindra de perioder av exceptionell volatilitet som observerats på gas- och elderivatmarknaderna.

(43)

Med tanke på de svårigheter som marknadsaktörer ställs inför på handelsplatser där energirelaterade råvaruderivat handlas, och det akuta behovet av att säkerställa att marknaderna för energiderivat fortsätter att fylla sin funktion genom att tillgodose realekonomins behov av prissäkringsmöjligheter, är det lämpligt att kräva att handelsplatser där energirelaterade råvaruderivat handlas inrättar tillfälliga mekanismer för hantering av intradagsvolatilitet för att på effektivare sätt tygla alltför stora prisrörelser. För att säkerställa att sådana mekanismer tillämpas på de mest relevanta avtalen bör de tillämpas på energirelaterade derivat vars löptid inte överstiger tolv månader.

(44)

Handelsplatser där energirelaterade råvaruderivat bjuds ut tillåter ofta flera energiföretag från alla medlemsstater att delta. Sådana energiföretag är i hög grad beroende av derivat som handlas på sådana handelsplatser för att säkerställa viktiga gas- och elleveranser i hela unionen. Alltför stora prisrörelser på handelsplatser där energirelaterade råvaruderivat handlas har därför en negativ inverkan på energiföretag i hela unionen och drabbar ytterst även slutkonsumenterna. Genomförandet och tillämpningen av mekanismerna för hantering av intradagsvolatilitet bör därför i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna samordnas i syfte att säkerställa att operatörer som är av grundläggande betydelse för en trygg energiförsörjning i alla medlemsstater gynnas av skyddsåtgärder mot stora prisrörelser som skadar deras fortsatta verksamhet och därmed även slutkonsumenterna.

(45)

Mekanismerna för hantering av intradagsvolatilitet bör säkerställa att alltför stora prisrörelser under en och samma handelsdag förhindras. Dessa mekanismer bör baseras på det med jämna mellanrum observerade marknadspriset. Med tanke på de många olika instrument som finns på marknaderna för energiderivat och de särskilda egenskaperna hos handelsplatserna för sådana instrument bör mekanismerna för hantering av intradagsvolatilitet anpassas till de särskilda egenskaperna hos dessa instrument och marknader. Prisgränser bör därför fastställas av handelsplatser som tar hänsyn till de särskilda egenskaperna hos varje relevant energirelaterat derivat, derivatets likviditetsprofil på marknaden och dess volatilitetsprofil.

(46)

Vid fastställandet av öppningskursen i syfte att fastställa handelsdagens första referenspris bör handelsplatsen förlita sig på den metod som den normalt tillämpar för att fastställa den kurs till vilket ett specifikt energirelaterat råvaruderivat först handlas i början av handelsdagen. Vid fastställandet av öppningskursen efter varje avbrott i handeln som kan inträffa under handelsdagen bör handelsplatsen tillämpa den metod som den anser lämpligast för att säkerställa att en välordnad handel återupptas.

(47)

Handelsplatser bör kunna genomföra mekanismen för hantering av intradagsvolatilitet genom att antingen integrera den i befintliga handelsspärrar som redan har införts i enlighet med direktiv 2014/65/EU eller som en ytterligare mekanism.

(48)

För att säkerställa att den mekanism för hantering av intradagsvolatilitet som handelsplatserna tillämpar är transparent bör de utan onödigt dröjsmål offentliggöra en beskrivning av mekanismens allmänna egenskaper så snart de har genomfört en ändring. För att säkerställa en rättvis och välordnad handel bör handelsplatserna emellertid inte vara skyldiga att offentliggöra alla tekniska parametrar för den mekanism som de inför.

(49)

Om den information som samlats in av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om genomförandet av mekanismen för hantering av volatilitet på handelsplatser där energirelaterade råvaruderivat handlas i unionen visar att det krävs större enhetlighet i genomförandet av mekanismen för att säkerställa en effektivare hantering av alltför stor prisvolatilitet i unionen bör kommissionen kunna ange enhetliga villkor för genomförande av mekanismen för hantering av intradagsvolatilitet, såsom hur ofta prisrestriktioner ska förnyas eller vilka åtgärder som ska vidtas om handel sker som inte beaktar dessa prisrestriktioner. Kommissionen bör kunna ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos ett enskilt energirelaterat råvaruderivat, derivatets likviditetsprofil på marknaden och dess volatilitetsprofil.

(50)

För att ge handelsplatser tillräckligt med tid att verkligen genomföra den mekanism för hantering av intradagsvolatilitet som föreskrivs i denna förordning bör handelsplatser ha fram till och med den 31 januari 2023 på sig för att inrätta denna mekanism. För att säkerställa att handelsplatser snabbt kan hantera alltför stora prisrörelser även innan denna mekanism är på plats bör de ha en preliminär mekanism som i stort sett kan uppnå samma mål som mekanismen för hantering av intradagsvolatilitet.

(51)

De skyldigheter och begränsningar som åläggs handelsplatser och handlare genom mekanismerna för hantering av intradagsvolatilitet går inte utöver vad som är nödvändigt för att göra det möjligt för energiföretag att fortsätta att delta på gas- och elmarknaderna och för att tillgodose deras behov av prissäkring och därmed bidra till en trygg energiförsörjning för slutkonsumenterna.

(52)

För att säkerställa en effektiv tillämpning av mekanismerna för hantering av intradagsvolatilitet bör behöriga myndigheter övervaka handelsplatsernas genomförande av dem och regelbundet rapportera till Esma om detta genomförande. För att säkerställa att mekanismerna för hantering av intradagsvolatilitet genomförs på ett samstämmigt sätt bör behöriga myndigheter även säkerställa att skillnader mellan handelsplatsernas genomförande av dessa mekanismer motiveras på vederbörligt sätt.

(53)

För att motverka eventuella skillnader i tillämpningen av mekanismerna för hantering av intradagsvolatilitet mellan medlemsstaterna, och på grundval av de rapporter som lämnas av behöriga myndigheter, bör Esma samordna de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas behöriga myndigheter och dokumentera eventuella avvikelser som observerats i hur mekanismerna för hantering av intradagsvolatilitet genomförs av handelsplatser i olika jurisdiktioner i unionen.

(54)

Unionen måste, med anledning av den exceptionella minskningen av naturgasleveranserna från Ryska federationen och den fortsatta risken för nya plötsliga avbrott i leveranserna, omgående diversifiera sin gasförsörjning. LNG-marknaden håller emellertid fortfarande på att växa fram i Europa och det är svårt att bedöma hur rättvisande priserna är på denna marknad. Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 (9) bör för att få fram en rättvisande, objektiv och tillförlitlig bedömning av priset på LNG-leveranser till unionen samla in alla marknadsdata för LNG som krävs för att fastställa en daglig prisbedömning av LNG.

(55)

Prisbedömningen bör grunda sig på alla transaktioner som rör LNG-leveranser till unionen. Acer bör ges befogenhet att samla in dessa marknadsdata från alla aktörer som är verksamma inom LNG-leveranser till unionen. Alla sådana aktörer bör vara skyldiga att rapportera sina marknadsdata för LNG till Acer i så nära realtid som det är tekniskt möjligt, antingen efter det att en transaktion har genomförts eller när ett köp- eller säljbud avseende en transaktion har lämnats in. Acers prisbedömning bör omfatta det mest fullständiga datasetet med transaktionspriser och, från och med den 31 mars 2023, även köp- och säljbud för LNG-leveranser till unionen. Det dagliga offentliggörandet av denna objektiva prisbedömning, och av den spread i förhållande till andra referenspriser på marknaden som anges i form av ett prisriktvärde för LNG, gör det enkelt för marknadsaktörerna att på frivillig basis införa det som referenspris i sina avtal och transaktioner. När de väl har fastställts kan prisbedömningen av LNG och prisriktvärdet för LNG även användas som referenssats i derivatavtal som används för att säkra priset på LNG eller skillnaden mellan LNG-priset och andra gaspriser. Med tanke på det brådskande behovet av att införa prisbedömningen av LNG bör den första bedömningen offentliggöras senast den 13 januari 2023.

(56)

De nuvarande befogenheter som Acer har enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 (10) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 (11) (tillsammans kallade Remit) räcker inte för att skapa ett fullständigt och heltäckande dataset för alla LNG-leveranser till unionen. Ett sådant heltäckande och fullständigt dataset för dagliga prisbedömningar krävs emellertid för att unionen i en anda av solidaritet ska kunna styra sin upphandlingspolicy för internationell LNG-import, i synnerhet i den nuvarande krissituationen. Relevanta data och information om LNG-avtal är även nödvändiga för att övervaka prisutvecklingen och för datakvalitetskontroller och datakvalitetssäkring. Detta ad hoc-instrument bör göra det möjligt för Acer att samla in alla marknadsdata som krävs för att göra en heltäckande och representativ bedömning av priset på LNG-leveranser till unionen.

(57)

Även om ett fastställande på permanent basis av en daglig prisbedömning av LNG och ett prisriktvärde för LNG i ett senare skede bör ingå i en mer omfattande översyn av Remit är det i den nuvarande krissituationen nödvändigt att redan nu på tillfällig basis vidta åtgärder för att hantera de allvarliga problemen med utbud och rättvisande prissättning av LNG-leveranser till unionen, tills en sådan översyn av Remit kan antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

(58)

För att omedelbart öka pristransparensen och planeringssäkerheten på LNG-importmarknaden bör det preciseras att det relevanta datasetet bör innehålla både information om pris och kvantitet när det gäller genomförda LNG-transaktioner, pris och kvantitet när det gäller köp- och säljbud som rör LNG-leveranser till unionen, samt i förekommande fall prisformeln i det långsiktiga avtal ur vilket priset härleds.

(59)

LNG-marknadsaktörer som omfattas av en rapporteringsskyldighet bör definieras som aktörer som antingen köper eller säljer LNG-last avsedd för leverans till unionen. Dessa LNG-marknadsaktörer bör omfattas av de skyldigheter och förbud som gäller för marknadsaktörer i enlighet med Remit.

(60)

Acer bör i samarbete med kommissionen ha ett brett mandat att närmare ange kvaliteten på och innehållet i de marknadsdata som byrån samlar in för att fastställa en daglig prisbedömning för LNG-leveranser till unionen. Byrån bör även ha stor handlingsfrihet i valet av överföringsprotokoll. För att de marknadsdata som ska rapporteras ska hålla högsta möjliga kvalitet bör Acer ges befogenhet att närmare ange alla parametrar i de marknadsdata som bör rapporteras till byrån. Dessa parametrar bör innefatta, men inte vara begränsade till, de referensenheter som används för att rapportera prisdata, de referensenheter som används för att rapportera kvantitetsdata, transaktioners löptid, eller köp- och säljbud som lämnas in i samband med eller före transaktioner, samt de överföringsprotokoll som ska användas för att lämna nödvändiga data till Acer.

(61)

Acer bör även ange vilken metod byrån använder för att fastställa en daglig prisbedömning för LNG och ett dagligt prisriktmärke för LNG, samt hur denna metod regelbundet ses över.

(62)

Den prisbedömning som offentliggörs enligt denna förordning bör ge medlemsstaterna och andra marknadsaktörer större insyn i rådande pris på LNG som importeras till Europa. Ökad pristransparens bör i sin tur göra det möjligt för medlemsstater och privata enheter med hemvist i unionen att agera utifrån ett bättre informationsunderlag och mer samordnat när de köper LNG på globala marknader och i synnerhet när de använder tjänsteleverantören. Ökad samordning vid inköp av LNG bör göra det möjligt för medlemsstaterna att förhindra att de bjuder över varandra eller att köpbuden inte ligger i linje med rådande marknadspris. De prisbedömningar och prisriktmärkesspreadar som kommer att offentliggöras enligt denna förordning är därför avgörande för att skapa större solidaritet mellan medlemsstaterna i samband med upphandling av begränsat LNG-utbud.

(63)

Marknadsoperatörernas skyldighet att lämna information om LNG-transaktioner till Acer är nödvändig och proportionerlig för att uppnå målet att göra det möjligt för Acer att fastställa ett prisriktvärde för LNG, i synnerhet eftersom den är anpassad till marknadsoperatörernas befintliga skyldigheter enligt Remit och Acer kommer att bibehålla sekretessen för känslig affärsinformation.

(64)

Utöver handelsspärren och prisriktvärdet för LNG finns andra åtgärder tillgängliga, däribland en tillfällig dynamisk priskorridor, i enlighet med begäran i Europeiska rådets slutsatser av den 20 och 21 oktober 2022, med beaktande av följande skyddsåtgärder: den bör tillämpas på naturgastransaktioner på Title Transfer Facility (TTF), den virtuella handelsplats som drivs av Gasunie Transport Services B.V, andra handelsplatser för gas i unionen kan kopplas till det korrigerade TTF-spotpriset via en tillfällig dynamisk priskorridor, och den bör inte påverka OTC-handeln med gas, bör inte äventyra unionens försörjningstrygghet för gas, bör vara avhängig av de framsteg som görs mot målet om gasbesparingar, bör inte leda till en total ökning av gasförbrukningen, bör vara utformad på ett sådant sätt att det inte förhindrar marknadsbaserade flöden av gas inom EU, bör inte inverka på energiderivatmarknadernas stabilitet och ordnade funktion samt bör beakta gasmarknadspriserna på de olika organiserade marknadsplatserna i unionen.

(65)

Förordning (EU) 2017/1938 gör det redan nu möjligt för medlemsstaterna att i en krissituation prioritera gasförsörjningen av vissa viktiga gaseldade kraftverk med hänvisning till deras betydelse för att trygga elförsörjningen och undvika nätobalanser. De viktiga gaseldade kraftverken och därmed förbundna gasvolymer kan ha en betydande inverkan på de gasvolymer som är tillgängliga för solidaritetsåtgärder i en krissituation. I detta sammanhang bör medlemsstaterna, genom undantag från artikel 13.1, 13.3 och 13.8 i förordning (EU) 2017/1938, tillfälligt kunna begära akuta solidaritetsåtgärder även om de inte kan säkra de kritiska gasvolymer som behövs för att säkerställa fortsatt elproduktion i viktiga gaseldade kraftverk. Av samma skäl bör medlemsstater som visar solidaritet också ha rätt att säkerställa att leveranser till deras solidaritetsskyddade kunder eller andra samhällsviktiga tjänster, såsom fjärrvärme, och driften av deras egna viktiga gaseldade kraftverk inte äventyras på grund av att de visar solidaritet gentemot en annan medlemsstat.

(66)

Det bör fastställas en övre gräns för de kritiska gasvolymer som i varje medlemsstat krävs för att upprätthålla försörjningstryggheten för el, för att undvika onödiga eller otillbörliga solidaritetsbegäranden eller onödiga begränsningar av solidariteten till en behövande medlemsstat. Den metod som används i vinterprognosen från det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso-E) kan användas för att kartlägga den kritiska gasvolymen för försörjningstrygghet för elproduktion och för att fastställa sådana gränser. De kritiska gasvolymer för försörjningstrygghet för elproduktion som beräknats av Entso-E återspeglar de gasvolymer som absolut behövs för att säkerställa att man kan tillgodose efterfrågan på el i hela Europa med användning av alla marknadsresurser, alltid med beaktande av att gas kommer sist i prioritetsordningen. Entso-E-metoden bygger på ett stort urval av värsta tänkbara scenarier i fråga om klimat och oplanerade avbrott. Det faktum att Entso-E-metoden inte beaktar all kraftvärme hindrar inte medlemsstaterna från att betrakta fjärrvärmeanläggningar för skyddade kunder som skyddade enligt definitionen i förordning (EU) 2017/1938. För medlemsstater där elproduktionen uteslutande är beroende av LNG-leveranser utan betydande lagringskapacitet bör kritiska gasvolymer för försörjningstrygghet för elproduktion anpassas i enlighet med detta. Den kritiska gasvolymen för försörjningstrygghet för elproduktion kan vara lägre än den historiska nivån på gas som förbrukats för elproduktion, eftersom det är möjligt att tillgodose efterfrågan på andra sätt, bland annat genom att tillhandahålla leveranser mellan medlemsstaterna.

(67)

Detta utesluter emellertid inte att de faktiska minsta gasvolymer som krävs av en medlemsstat som begär solidaritet eller en medlemsstat som visar solidaritet kan vara högre än de värden som modellerats av Entso-E för att undvika en elkris. I sådana fall bör den medlemsstat som begär solidaritet eller den medlemsstat som visar solidaritet kunna överskrida de högsta värden som fastställs i denna förordning om den kan motivera att detta är nödvändigt för att undvika en elkris, såsom fall där det krävs att frekvensåterställningsreserver och alternativa bränslen används, eller i exceptionella scenarier som inte beaktades i Entso-E:s vinterprognos, särskilt med tanke på de hydrologiska nivåerna eller på oväntad utveckling. Kritisk gasvolym för försörjningstrygghet för elproduktion omfattar per definition all gas som behövs för att säkerställa en stabil elförsörjning, och omfattar därför den el som krävs för att producera och transportera gas samt viktiga sektorer av kritisk infrastruktur och anläggningar som är avgörande för att militära och humanitära tjänster samt tjänster som rör den nationella säkerheten ska fungera.

(68)

De begränsningar för marknadsaktörerna som är en följd av utökningen av solidaritetsskyddet till att omfatta kritisk gasvolym är nödvändiga för att trygga gasförsörjningen i ett läge med minskat gasutbud och ökad efterfrågan under vintersäsongen. Dessa begränsningar utgår från befintliga åtgärder som fastställs i förordning (EU) 2017/1938 respektive rådets förordning (EU) 2022/1369 (12) och syftar till att under rådande omständigheter göra dessa åtgärder mer effektiva.

(69)

Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas frihet att beakta potentiella långvariga skador på industrianläggningar när de prioriterar den efterfrågan som bör minskas eller begränsas för att de ska kunna visa solidaritet med en annan medlemsstat.

(70)

Vissa kunder, inbegripet hushåll och kunder som tillhandahåller grundläggande samhällstjänster, är särskilt sårbara för de negativa effekterna av avbrott i gasleveranserna. Genom förordning (EU) 2017/1938 infördes därför en solidaritetsmekanism mellan medlemsstater i syfte att mildra effekterna av en allvarlig krissituation inom unionen och säkerställa gasleveranserna till solidaritetsskyddade kunder. I vissa fall bör emellertid även skyddade kunders användning av gas kunna betraktas som icke nödvändig. Om denna typ av användning uppenbart går utöver vad som är nödvändigt skulle en minskning inte undergräva målen i förordning (EU) 2017/1938, i synnerhet eftersom förbrukningen av gas för icke nödvändiga ändamål kan orsaka allvarlig skada i andra privata eller kommersiella sektorer. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att även uppnå gasbesparingar genom att under särskilda omständigheter minska skyddade kunders icke nödvändiga förbrukning, när sådan minskning är fysiskt genomförbar utan att det påverkar nödvändig användning. Minskningsåtgärder som vidtas av medlemsstaterna bör emellertid vara strängt begränsade till icke nödvändig förbrukning och inte på något sätt minska de skyddade kundernas grundläggande användning eller begränsa deras möjligheter att värma upp sina bostäder i tillräcklig omfattning.

(71)

Medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter bör ha frihet att fatta beslut om tillämpliga minskningsåtgärder och vilka verksamheter som motsvarar icke nödvändig förbrukning, vilket kan innefatta uppvärmning utomhus, uppvärmning av simbassänger och andra kompletterande anläggningar som hör till bostäder. Genom att ha möjlighet att begränsa icke nödvändig förbrukning bör medlemsstaterna kunna stärka skyddsåtgärderna och säkerställa att gas levereras till andra samhällsviktiga sektorer, tjänster och industrier, så att de även under en kris kan fortsätta sin verksamhet.

(72)

Varje åtgärd som syftar till att minska skyddade kunders icke nödvändiga förbrukning bör vara nödvändig och proportionell, särskilt i situationer där ett tillkännagivande har gjorts om en krissituation enligt artiklarna 11.1 och 12 i förordning (EU) 2017/1938 eller om unionsberedskap enligt förordning (EU) 2022/1369. Skyddade kunder bör, även om åtgärder vidtas för att minska deras icke nödvändiga förbrukning, vara fortsatt skyddade mot avstängning. Medlemsstaterna bör även säkerställa att sådana åtgärder inte begränsar det nödvändiga skyddet för utsatta kunder vars nuvarande förbrukning bör betraktas som nödvändig, utan att det påverkar avbrott i leveranser av tekniska skäl.

(73)

Det står medlemsstaterna fritt att bestämma om och hur de ska göra åtskillnad mellan nödvändig förbrukning och skyddade kunders icke nödvändiga förbrukning. En medlemsstat som begär solidaritetsåtgärder och som beslutar att inte göra denna åtskillnad bör inte vara skyldig att visa att den icke nödvändiga förbrukningen skulle kunna minskas innan en begäran om solidaritet framställs. En medlemsstat som visar solidaritet bör inte vara skyldig att göra åtskillnad mellan nödvändiga och icke nödvändiga kunder för att fastställa den volym gas som är tillgänglig för solidaritetsåtgärder.

(74)

I en krissituation bör såväl medlemsstaterna som unionen säkerställa gasflödena på den inre marknaden. Det betyder att åtgärder som vidtas på nationell nivå inte får orsaka försörjningsproblem i en annan medlemsstat och att tillgång till gränsöverskridande infrastruktur vid varje tidpunkt bör vara säker och tekniskt möjlig. Den nuvarande rättsliga ramen innehåller inga bestämmelser om en process för att effektivt lösa konflikter mellan två medlemsstater om åtgärder som har en negativ inverkan på gränsöverskridande flöden. Eftersom unionens gas- och elnät är sammankopplade kan detta inte bara leda till allvarliga problem med försörjningstryggheten, utan även försvaga unionens enighet gentemot tredjeländer. Genom undantag från artikel 12.6 i förordning (EU) 2017/1938 bör kommissionen därför ges befogenhet att inom en rimlig tidsfrist bedöma de nationella åtgärder som vidtas och om nödvändigt kräva att de ändras. Kommissionen bör därför kunna begära att sådana nationella åtgärder ändras om den konstaterar att de kan hota gasförsörjningen i andra medlemsstater eller i unionen. Med tanke på att den nuvarande energikrisen är av exceptionell karaktär bör kommissionens beslut efterlevas utan fördröjningar som riskerar att försvåra unionens gasförsörjning. Under tillämpningsperioden för den här förordningen bör därför förlikningsförfaranden tillfälligt upphävas för att säkerställa den inre marknadens funktion.

(75)

Principen om energisolidaritet är en allmän princip i unionsrätten (13) som gäller för alla medlemsstater, inte bara medlemsstater som gränsar till varandra. En effektiv användning av befintlig infrastruktur, inbegripet gränsöverskridande överföringskapacitet och LNG-anläggningar, är vidare viktig för att säkerställa försörjningstryggheten för gas i en anda av solidaritet. I tider där det sker avbrott i gasleveranserna på unionsnivå, regional nivå eller nationell nivå, och där det dessutom sker en omfattande omställning från gas i rörledning till LNG bör medlemsstaterna vid allvarliga krissituationer inte bara kunna dra nytta av möjligheter att få leveranser via angränsande rörledningar, utan även av leveranser från länder som har en LNG-anläggning. Vissa medlemsstater bör, även om de inte är direkt sammanlänkade via en gasledning eller genom ett tredjeland eller andra medlemsstater, ha förutsättningar att visa solidaritet med andra medlemsstater, förutsatt att den medlemsstat som begär solidaritet har vidtagit alla marknadsbaserade åtgärder i sin krisplan, inbegripet LNG-inköp på den globala marknaden. Det är därför lämpligt att utvidga skyldigheten att visa solidaritet till icke sammanlänkade medlemsstater som har LNG-anläggningar, med beaktande av skillnaderna mellan marknaderna och infrastrukturen för gas i rörledning och LNG, inbegripet LNG-fartyg och LNG-transportörer, när det gäller att införa skyldigheter för operatörer, och med beaktande av bristen på befogenheter att ingripa när det gäller LNG-tillgångar såsom LNG-transportörer och inbegripet möjligheter att byta mellan naturgas och LNG om det inte finns någon anläggning för kondensering av gas på territoriet för en medlemsstat som visar solidaritet.

(76)

En medlemsstat med LNG-anläggningar bör, när den visar solidaritet med en annan medlemsstat, inte hållas ansvarig för flaskhalsar eller andra potentiella problem som kan uppstå utanför dess eget territorium eller som beror på bristande befogenheter att ingripa när det gäller LNG-fartyg och LNG-transportörer som ägs av en operatör i ett tredjeland, om sådana flaskhalsar eller andra problem påverkar det faktiska gasflödet och slutligen hindrar att den nödvändiga gasvolymen når den medlemsstat som begär solidaritet. Om den medlemsstat som visar solidaritet inte har några befogenheter att ingripa bör den inte hållas ansvarig för att en LNG-last inte byts mot naturgas.

(77)

Vid genomförandet av principen om energisolidaritet infördes genom förordning (EU) 2017/1938 en solidaritetsmekanism som är avsedd att stärka samarbetet och förtroendet mellan medlemsstaterna i händelse av en allvarlig kris. För att underlätta genomförandet av solidaritetsmekanismen måste medlemsstaterna enas om ett antal tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang i sina bilaterala avtal enligt artikel 13.10 i förordning (EU) 2017/1938.

(78)

Trots den rättsliga skyldigheten att senast den 1 december 2018 ingå bilaterala solidaritetsarrangemang har endast ett fåtal sådana arrangemang slutförts, vilket äventyrar genomförandet av den rättsliga skyldigheten att tillhandahålla solidaritetsstöd i en krissituation. Kommissionens förslag till förordning om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas innehöll en preliminär förlaga till ett solidaritetsavtal. Eftersom denna förlaga utarbetades före Ryska federationens invasion av Ukraina är det, med tanke på den nuvarande situationen med extrem gasbrist och skyhöga priser, liksom det akuta behovet av att införa tillfälliga standardregler inför den kommande vintern, lämpligt att fastställa en tillfällig ram med standardregler för tillhandahållandet av de solidaritetsåtgärder som krävs genom undantag från artikel 13.1 och 13.2 i förordning (EU) 2017/1938 som är ändamålsenliga och snabbt genomförbara, inte förutsätter långa bilaterala förhandlingar och är anpassade till den nuvarande situationen med alltför höga priser och mycket volatila gaspriser. Tydligare standardregler bör i synnerhet införas för ersättning av kostnader för den gas som tillhandahålls och, i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna, för begränsning av potentiella ytterligare kostnader som den medlemsstat som visar solidaritet kan ta ut. Reglerna om solidaritetsåtgärder enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938 bör fortsätta att gälla om inte annat uttryckligen föreskrivs.

(79)

Solidaritetsåtgärder bör i princip tillhandahållas mot skälig ersättning som betalas direkt av den medlemsstat som begär solidaritet eller dess delegerade enheter. Ersättningen bör täcka gaspriset, eventuella faktiska eller potentiella lagringskostnader, gränsöverskridande transporter och därmed förbundna kostnader. Ersättningen bör vara skälig både för de medlemsstater som begär solidaritet och för de medlemsstater som visar solidaritet.

(80)

Den nuvarande krisen leder till prisnivåer och regelbundna pristoppar som går långt utöver den eventuella försörjningskris som förutsågs vid den tidpunkt då förordning (EU) 2017/1938 antogs. Den intradagsvolatilitet som för närvarande kännetecknar gasmarknaden på grund av den rådande gaskrisen bör därför beaktas vid fastställandet av ersättningsbeloppet för de medlemsstater som visar solidaritet. Det vore av solidaritetsskäl och för att undvika att priser sätts utifrån ett extremt marknadsläge problematiskt att utgå från det fluktuerande intradagsmarknadspriset vid fastställande av standardpriset för solidaritetsåtgärden. Gaspriset bör återspegla genomsnittet av priset på dagen före-marknaden av dagen före solidaritetsbegäran i den medlemsstat som visar solidaritet. Med beaktande av detta är ersättningen likväl baserad på marknadspriset i enlighet med kommissionens rekommendation (EU) 2018/177 (14). Det genomsnittliga priset på dagen före-marknaden påverkas inte lika mycket av volatiliteten eller de mycket höga spotpriserna i krissituationer och begränsar därmed risken för felaktiga incitament.

(81)

Som framhålls i rekommendation (EU) 2018/177 får kostnaderna för skadestånd till industriverksamhet som påverkats av införda inskränkningar bara täckas av ersättning om de inte har beaktats i det gaspris som den medlemsstat som begär solidaritet måste betala och den medlemsstat som har begärt solidaritet bör inte behöva betala ersättning för samma kostnader två gånger. Med hänsyn till det exceptionella läget, som har fått gaspriserna att stiga till exempellösa nivåer, bör en medlemsstat som tar emot solidaritet inte automatiskt vara skyldig att till fullo täcka andra kostnader, såsom skadestånd eller kostnader för rättsliga förfaranden som uppstår i den medlemsstat som visar solidaritet, såvida man inte har kommit överens om en annan lösning i ett solidaritetsavtal. Tidigare erfarenheter har visat att den mottagande medlemsstatens skyldighet att bära hela den ekonomiska risken för alla direkta eller indirekta ersättningskostnader som eventuellt kan uppstå till följd av vidtagande av solidaritetsåtgärder är ett stort hinder för ingåendet av solidaritetsavtal. Det obegränsade ansvaret bör därför minskas i standardreglerna för solidaritetsavtal, så att de utestående avtalen kan ingås så snart som möjligt, eftersom dessa avtal är en hörnsten i förordning (EU) 2017/1938 och återspeglar unionens princip om energisolidaritet. I den mån ersättningen för indirekta kostnader inte överstiger 100 % av gaspriset, är berättigad och inte täcks av gaspriset bör dessa kostnader täckas av den mottagande medlemsstaten.

Om den begärda kostnaden överstiger 100 % av gaspriset bör kommissionen dock efter samråd med berörda behöriga myndigheter fastställa en rimlig kostnadskompensation och därför ha möjlighet att kontrollera om en begränsning av kostnadsersättningen är lämplig. Kommissionen bör därför kunna tillåta en annan ersättning än den som anges i förordning (EU) 2017/1938 i enskilda fall, med beaktande av de särskilda omständigheterna i fallet, inbegripet åtgärder för att spara gas och minska efterfrågan på gas, och principen om energisolidaritet. I bedömningen bör kommissionen ta vederbörlig hänsyn för att undvika alltför höga indirekta kostnader till följd av inskränkningar eller bortkoppling av gaskunder.

(82)

Reglerna i denna förordning om utbetalning av ersättning för solidaritetsåtgärder mellan medlemsstater påverkar inte principerna om skadestånd enligt nationell konstitutionell rätt.

(83)

Ingående av solidaritetsarrangemang med medlemsstater som gränsar till varandra, som krävs enligt artikel 13.10 i förordning (EU) 2017/1938, är det lämpligaste instrumentet för att genomföra skyldigheten att tillhandahålla solidaritetsåtgärder enligt artikel 13.1 och 13.2 i den förordningen. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att avvika från de standardregler för ersättning som fastställs i den här förordningen, om de kommer överens om andra regler i ett solidaritetsavtal. Medlemsstaterna bör i synnerhet behålla möjligheten att ingå bilaterala överenskommelser om ytterligare ersättning för att täcka andra kostnader, såsom de totala kostnader som uppstår till följd av en skyldighet att betala ersättning i den medlemsstat som visar solidaritet, inbegripet skadestånd till industriverksamhet som påverkats av införda inskränkningar. I bilaterala solidaritetsavtal kan sådana kostnader ingå i ersättningen om den nationella rättsliga ramen föreskriver en skyldighet att betala skadestånd till industriverksamhet som påverkats av införda inskränkningar, inbegripet ersättning för ekonomiska skador, utöver gaspriset.

(84)

Standardmekanismen för solidaritet bör endast aktiveras som en sista utväg av en medlemsstat som begär solidaritet om marknaden inte kan tillhandahålla nödvändiga gasvolymer, inbegripet LNG och volymer som tillhandahålls frivilligt av icke skyddade kunder, för att tillgodose efterfrågan från solidaritetsskyddade kunder. Enligt förordning (EU) 2017/1938 måste medlemsstaterna ha vidtagit alla åtgärder i sina krisplaner, däribland obligatoriska inskränkningar ända ned till solidaritetsskyddade kunders nivå.

(85)

Med tanke på konsekvenserna av att solidaritetsmekanismen aktiveras och att det är en åtgärd i ett akut läge bör de berörda medlemsstaterna, kommissionen och de behöriga krisledare som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 10.1 g i förordning (EU) 2017/1938 ha ett nära samarbete med varandra. Begäran bör därför meddelas alla parter i tid och som ett minimum innehålla vissa uppgifter som gör det möjligt för medlemsstater som visar solidaritet att svara utan dröjsmål. Svaret från de medlemsstater som visar solidaritet bör innehålla information om den volym gas som kan levereras till den medlemsstat som begär solidaritet och även vilka volymer som kan frigöras när icke marknadsbaserade åtgärder tillämpas. Medlemsstaterna får komma överens om ytterligare tekniska arrangemang och samordningsarrangemang för att underlätta ett snabbt svar på en solidaritetsbegäran. När de visar solidaritet bör medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter säkerställa nätets säkra och tillförlitliga drift.

(86)

Den medlemsstat som begär solidaritet bör kunna motta solidaritet från flera medlemsstater. Standardmekanismen för solidaritet bör endast aktiveras om den medlemsstat som visar solidaritet inte har ingått några bilaterala arrangemang med den medlemsstat som begär solidaritet. Om det finns ett bilateralt arrangemang mellan den medlemsstat som begär solidaritet och den medlemsstat som visar solidaritet bör detta arrangemang gälla i första hand och tillämpas mellan dem.

(87)

Kommissionen bör kunna övervaka tillämpningen av standardmekanismen för solidaritet och vid behov kunna underlätta matchningen av solidaritetsbegäranden. Kommissionen bör därför tillhandahålla en interaktiv plattform som bör tjäna som förlaga och göra det möjligt att fortlöpande och i realtid inge solidaritetsbegäranden och koppla ihop dem med respektive tillgängliga volymer.

(88)

Medlemsstaterna och de avtalsslutande parterna i energigemenskapen kan också ingå frivilliga arrangemang för tillämpning av solidaritetsåtgärder.

(89)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (15).

(90)

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(1)

Ryska federationens aggressionskrig mot Ukraina och den aldrig tidigare skådade minskningen av naturgasleveranserna från Ryska federationen till medlemsstaterna hotar försörjningstryggheten i unionen och dess medlemsstater. Samtidigt har användningen av gasleveranser som vapen och Ryska federationens manipulation av marknaderna genom avsiktliga störningar i gasflödena lett till kraftigt stigande energipriser i unionen, vilket inte bara äventyrar unionens ekonomi utan också allvarligt hotar försörjningstryggheten. En snabb utbyggnad av förnybara energikällor kan bidra till att begränsa den rådande energikrisens effekter genom att utgöra ett försvar mot Rysslands åtgärder. Förnybar energi kan i hög grad bidra till att motverka Rysslands användning av energi som vapen genom stärkt försörjningstrygghet i unionen, minskad volatilitet på marknaden och sänkta energipriser.

(2)

De senaste månaderna har Rysslands agerande ytterligare förvärrat läget på marknaden, särskilt genom att öka risken för ett fullständigt stopp för ryska gasleveranser till unionen inom en nära framtid, en situation som har påverkat unionens försörjningstrygghet. Detta medförde en kraftig ökning av volatiliteten i energipriserna i unionen och till rekordhöga gas- och elpriser under sommaren, vilket har lett till stigande slutkundspriser på el som förväntas fortsätta att gradvis sippra in i de flesta konsumentavtal, vilket lägger allt större bördor på hushåll och företag. Det försämrade läget på energimarknaderna har avsevärt bidragit till den allmänna inflationen i euroområdet, vilket har bromsat den ekonomiska tillväxten i hela unionen. Denna risk kommer att kvarstå oberoende av eventuella tillfälliga sänkningar av grossistpriserna och kommer att bli ännu mer relevant nästa år, vilket kommissionen konstaterade i sitt krisförslag som åtföljer kommissionens meddelande av den 18 oktober 2022 om Energikris: Tillsammans för EU genom förberedelser, inköp och skydd. Europeiska energiföretag kan komma att få allvarliga svårigheter att fylla på gaslagren nästa år, eftersom det med tanke på det rådande politiska läget är högst sannolikt att flödet av gas genom rörledning från Ryssland till unionen kommer att minska eller upphöra helt. Dessutom är, såsom fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1032 (1), målet att unionens gaslagringskapacitet år 2023 ska utnyttjas till 90 %, jämfört med 80 % inför denna vinter. Oförutsägbara händelser såsom sabotage av rörledningar och andra risker för störningar i försörjningstryggheten kan också komma att skapa ytterligare spänningar på gasmarknaderna. Dessutom har konkurrensutsikterna försvagats för de europeiska teknikindustrierna för förnybar energi genom den politik som den senaste tiden förts i andra regioner i världen i syfte att ge stöd till och påskynda expansionen av hela värdekedjor för teknik för förnybar energi.

(3)

Mot bakgrund av detta och för att åtgärda europeiska konsumenters och företags utsatthet för höga och volatila priser, som orsakar ekonomiska och sociala problem, för att underlätta den nödvändiga minskningen av energiefterfrågan genom att ersätta naturgasleveranserna med energi från förnybara energikällor och för att öka försörjningstryggheten måste unionen vidta ytterligare omedelbara och tillfälliga åtgärder för att påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor, särskilt genom riktade åtgärder som på kort sikt kan öka takten i utbyggnaden av förnybar energi i unionen.

(4)

De brådskande åtgärderna har valts ut på grund av sin beskaffenhet och sin potential att bidra till lösningar på energikrisen på kort sikt. Mer specifikt kan medlemsstaterna snabbt genomföra flera av åtgärderna i denna förordning för att rationalisera tillståndsförfarandet för projekt för förnybar energi utan att några betungande ändringar av deras nationella förfaranden och rättssystem behöver göras, vilket säkerställer att utbyggnaden av förnybar energi påskyndas på kort sikt. Vissa av dessa åtgärder har allmän räckvidd, såsom införandet av en motbevisbar presumtion om att projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse vid tillämpningen av relevant miljölagstiftning, eller införandet av förtydliganden vad gäller tillämpningsområdet för vissa miljödirektiv liksom förenklingen av ramen för tillståndsgivning för uppgradering av kraftverk för förnybar energi genom att fokus läggs på konsekvenserna av ändringar eller utvidgningar jämfört med det ursprungliga projektet. Andra åtgärder, såsom en betydligt kortare och snabbare tillståndsgivning för solenergiutrustning på befintliga konstruktioner, är inriktade på specifik teknik. Det är lämpligt att dessa brådskande åtgärder genomförs så snart som möjligt och vid behov anpassas för att bättre hantera de rådande utmaningarna.

(5)

Det är nödvändigt att införa ytterligare brådskande och riktade åtgärder för specifik teknik och specifika typer av projekt som har störst potential för snabb utbyggnad och omedelbart kan bidra till målen om minskad prisvolatilitet och minskad efterfrågan på naturgas utan att den totala energiefterfrågan begränsas. Förutom att tillståndsförfarandena för solenergiutrustning på artificiella konstruktioner bör påskyndas är det lämpligt att främja och påskynda utbyggnaden av småskaliga solenergianläggningar, inbegripet för egenanvändare av förnybar energi och kollektiva egenanvändare såsom lokala energigemenskaper, eftersom dessa alternativ är billigast och mest tillgängliga och har lägst miljöpåverkan eller annan typ av påverkan när nya anläggningar för förnybar energi snabbt ska byggas. Dessutom stöder dessa projekt direkt hushåll och företag som drabbas av höga energipriser, och de skyddar konsumenterna mot prisvolatilitet. Uppgradering av kraftverk för förnybar energi är ett alternativ för att snabbt öka produktionen av förnybar energi med minsta möjliga påverkan på nätinfrastrukturen och miljön, inbegripet när det gäller sådan teknik för produktion av förnybar energi, såsom vindkraft, för vilken tillståndsförfarandena vanligtvis är längre. Slutligen är värmepumpar ett förnybart alternativ som direkt kan ersätta värmepannor för naturgas och potentiellt kan minska efterfrågan på naturgas under uppvärmningssäsongen avsevärt.

(6)

På grund av den akuta och exceptionella energisituationen bör medlemsstaterna kunna införa undantag från vissa bedömningsskyldigheter som fastställs i unionens miljölagstiftning för projekt för förnybar energi och för energilagringsprojekt och elnätsprojekt som är nödvändiga för att integrera förnybar energi i elsystemet. Två villkor måste dock vara uppfyllda för att undantagen ska kunna införas, nämligen att projektet är beläget i ett särskilt område för förnybar energi eller elnät och att ett sådant område bör har varit föremål för en strategisk miljöbedömning. Dessutom bör proportionella begränsningsåtgärder eller, om sådana inte finns att tillgå, kompensationsåtgärder antas för att säkerställa artskydd.

(7)

Denna förordning bör vara tillämplig på tillståndsförfaranden som har ett startdatum som infaller inom dess tillämpningsperiod. Med tanke på målet med denna förordning samt den krissituation och det exceptionella sammanhang som föreligger vid dess antagande, särskilt den omständigheten att en på kort sikt påskyndad takt i utbyggnaden av förnybar energi i unionen motiverar att denna förordning tillämpas på pågående tillståndsförfaranden, bör medlemsstaterna ha rätt att tillämpa denna förordning, eller vissa av dess bestämmelser, på pågående tillståndsförfaranden i vilka den berörda myndigheten inte har fattat något slutligt beslut, förutsatt att tredje parters befintliga rättigheter och deras berättigade förväntningar vederbörligen iakttas vid tillämpningen av dessa regler. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att tillämpningen av denna förordning på pågående tillståndsförfaranden står är proportionell och på lämpligt sätt skyddar alla berörda parters rättigheter och berättigade förväntningar.

(8)

En av de tillfälliga åtgärderna består i införandet av en motbevisbar presumtion att projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet, i den mening som avses i relevant unionslagstiftning på miljöområdet, utom när det finns tydliga belägg för att dessa projekt har betydande negativa miljökonsekvenser som inte kan begränsas eller kompenseras. Anläggningar för förnybar energi, inbegripet värmepumpar eller vindkraftverk, spelar en avgörande roll när det gäller att motverka klimatförändringar och föroreningar, sänka energipriserna, minska unionens beroende av fossila bränslen och säkerställa unionens försörjningstrygghet. Att presumera att anläggningar för förnybar energi, inklusive värmepumpar, är av övervägande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet skulle göra det möjligt för sådana projekt att vid behov omedelbart omfattas av en förenklad bedömning för särskilda undantag som föreskrivs i relevant unionslagstiftning på miljöområdet. Medlemsstaterna bör, med hänsyn till de nationella särdragen, ha möjlighet att begränsa tillämpningen av denna presumtion till vissa delar av sina territorier eller till viss teknik eller vissa projekt. Det är möjligt för medlemsstaterna att överväga tillämpning av denna presumtion i relevant nationell lagstiftning om landskapsarkitektur.

(9)

Detta återspeglar den viktiga roll som förnybar energi kan spela för utfasningen av fossila bränslen i unionens energisystem genom att erbjuda omedelbara lösningar för att ersätta energi baserad på fossila bränslen och bidra till hanteringen av det försämrade läget på marknaden. För att undanröja flaskhalsar i tillståndsförfarandet för och driften av anläggningar för förnybar energi bör, i planeringsprocessen och tillståndsförfarandet, prioritet ges till uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi och utbyggnad av tillhörande nätinfrastruktur vid avvägningen mellan rättsliga intressen i det enskilda fallet, åtminstone för projekt som erkänns vara av allmänt intresse. När det gäller artskydd bör sådan prioritet endast ges om och i den mån lämpliga åtgärder för bevarande av arter vidtas som bidrar till att bibehålla eller återställa artbeståndens gynnsamma bevarandestatus, och tillräckliga ekonomiska resurser och områden ställs till förfogande för detta ändamål.

(10)

Solenergi är en viktig förnybar energikälla som kan bryta unionens beroende av ryska fossila bränslen och samtidigt åstadkomma omställningen till en klimatneutral ekonomi. Fotovoltaisk solenergi, som är en av de billigaste tillgängliga elkällorna, och teknik för termisk solenergi, som tillhandahåller förnybar uppvärmning till låg kostnad per uppvärmningsenhet, kan snabbt byggas ut och direkt gynna medborgare och företag. Mot denna bakgrund och i linje med kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 med titeln EU:s strategi för solenergi kommer utvecklingen av en motståndskraftig industriell värdekedja för solenergi i unionen att stödjas, inbegripet genom alliansen för solenergiindustrin (Solar PV Industry Alliance), som kommer att lanseras i slutet av 2022. Åtgärderna för att påskynda och förbättra tillståndsförfarandet för projekt för förnybar energi kommer att bidra till att stödja utbyggnaden av unionens kapacitet för tillverkning av ren energiteknik. De rådande omständigheterna, och särskilt de mycket volatila energipriserna, kräver omedelbara åtgärder för att säkerställa betydligt snabbare tillståndsförfaranden i syfte att avsevärt öka takten i installationen av solenergiutrustning på artificiella konstruktioner, som i allmänhet är mindre komplex än anläggningar på marken och snabbt kan bidra till att begränsa effekterna av den rådande energikrisen, förutsatt att nätets stabilitet, tillförlitlighet och säkerhet upprätthålls. Tillståndsförfarandena för sådana anläggningar bör därför vara kortare än för andra projekt för förnybar energi.

(11)

Tidsfristen för tillståndsförfarandet för installation av solenergiutrustning och tillhörande samlokaliserade lagrings- och nätanslutningar på befintliga eller framtida artificiella konstruktioner som uppförts för andra ändamål än produktion av solenergi bör vara högst tre månader. Ett särskilt undantag från kravet på att genomföra miljökonsekvensbedömningar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (2) bör också införas för dessa anläggningar, eftersom de sannolikt inte ger upphov till farhågor med avseende på konkurrerande användning av områden eller miljöpåverkan. För energikonsumenterna är investeringar i små decentraliserade solenergianläggningar för att bli egenanvändare av förnybar energi ett av de effektivaste sätten att minska sina energiräkningar och sin exponering för prisvolatilitet. Medlemsstaterna bör ha rätt att utesluta vissa områden eller konstruktioner från tillämpningsområdet för denna kortare tidsfrist och detta undantag med hänvisning till vissa berättigade skäl.

(12)

Anläggningar för egenanvändning, inbegripet för kollektiva egenanvändare såsom lokala energigemenskaper, bidrar också till att minska den totala efterfrågan på naturgas, öka systemets resiliens och uppnå unionens mål för förnybar energi. Installation av solenergiutrustning med en kapacitet på mindre än 50 kW, inbegripet installationer hos egenanvändare av förnybar energi, kommer sannolikt inte att medföra några större negativa konsekvenser för miljön eller nätet och ger inte upphov till några säkerhetsproblem. Dessutom kräver små anläggningar i allmänhet inte någon utbyggnad av kapaciteten vid nätanslutningspunkten. Med tanke på de omedelbara positiva effekterna av denna typ av anläggning för konsumenterna och med tanke på deras begränsade potentiella miljöpåverkan, är det lämpligt att ytterligare rationalisera det tillståndsförfarande som är tillämpligt på dem genom, förutsatt att de inte överskrider den befintliga kapaciteten för anslutning till distributionsnätet, att införa konceptet administrativ positiv tystnad i de relevanta tillståndsförfarandena för att främja och påskynda utbyggnaden av dessa anläggningar och för att kunna dra nytta av dem på kort sikt. Medlemsstaterna bör på grund av sina interna begränsningar ha rätt att tillämpa ett lägre tröskelvärde än 50 kW, förutsatt att tröskelvärdet fortfarande är högre än 10,8 kW. De berörda myndigheterna eller enheterna får under alla omständigheter, under den månad som tillståndsförfarandet varar, avslå de ansökningar som mottagits för sådana anläggningar av skäl som rör nätsäkerhet, nätstabilitet och nättillförlitlighet i form av ett vederbörligen motiverat svar.

(13)

Uppgraderingar av befintliga anläggningar för förnybar energi har betydande potential när det gäller att snabbt öka produktionen av förnybar energi, vilket gör det möjligt att minska gasanvändningen. Genom uppgradering kan anläggningar med betydande potential för förnybar energi fortsätta att användas, vilket minskar behovet av att utse nya platser för projekt för förnybar energi. Uppgradering av vindkraftverk med effektivare turbiner gör det möjligt att bibehålla eller öka den befintliga kapaciteten samtidigt som vindkraftverket får färre, större och effektivare turbiner. Uppgradering har också fördelen att det redan finns en nätanslutning, att allmänhetens acceptans sannolikt är större och att miljöpåverkan redan är känd.

(14)

Landbaserad vindkraftskapacitet på 38 GW uppskattas nå slutet av sin normala 20-åriga driftstid mellan 2021 och 2025. Att avveckla denna kapacitet i stället för att uppgradera skulle leda till en betydande minskning av den nuvarande installerade kapaciteten för förnybar energi, vilket ytterligare skulle komplicera läget på energimarknaden. Att omedelbart förenkla och påskynda tillståndsförfarandena för uppgradering är avgörande för att kapaciteten för förnybar energi i unionen ska kunna upprätthållas och öka. I detta syfte införs genom denna förordning ytterligare åtgärder i syfte att ytterligare rationalisera tillståndsförfarandet för uppgradering av projekt för förnybar energi. I synnerhet bör den längsta tidsfrist på sex månader som är tillämplig på tillståndsförfarandet för uppgradering av projekt för förnybar energi omfatta alla relevanta miljökonsekvensbedömningar. När en uppgradering av en anläggning för förnybar energi, eller en uppgradering av tillhörande nätinfrastruktur som är nödvändig för att integrera förnybar energi i elsystemet, är föremål för en bedömning av behovet av en miljökonsekvensbedömning eller för en miljökonsekvensbedömning bör denna dessutom begränsas till de potentiella betydande konsekvenserna av ändringen eller utvidgningen i jämförelse med det ursprungliga projektet.

(15)

För att främja och påskynda uppgraderingen av befintliga anläggningar för förnybar energi bör ett förenklat förfarande för nätanslutningar omedelbart inrättas för uppgraderingar som leder till en begränsad ökning av den totala kapaciteten i jämförelse med det ursprungliga projektet.

(16)

Genom att uppgradera en solenergianläggning kan en ökning av dess effektivitet och kapacitet uppnås utan att den för den skull tar större ytor i anspråk. Den uppgraderade anläggningen skulle således inte ha någon annan inverkan på miljön än den ursprungliga anläggningen så länge som uppgraderingen inte medför en utvidgning av det område som används och de ursprungligen erforderliga miljörelaterade begränsningsåtgärderna även fortsättningsvis är uppfyllda.

(17)

Värmepumpar är en viktig teknik för produktion av förnybar värme och kyla från omgivningsenergi, bl.a. från avloppsreningsverk, och geotermisk energi. Värmepumpar gör det också möjligt att använda spillvärme och spillkyla. Snabb utbyggnad av värmepumpar som använder underutnyttjade förnybara energikällor såsom omgivningsenergi, geotermisk energi och spillvärme från industri- och tjänstesektorn, inklusive datacentraler, gör det möjligt att ersätta värmepannor för naturgas och andra fossila bränslen med en förnybar uppvärmningslösning, samtidigt som energieffektiviteten ökas. Detta kommer att påskynda minskningen av användningen av gas för uppvärmning, både i byggnader och inom industrin. För att påskynda installation och användning av värmepumpar är det lämpligt att införa riktade kortare tillståndsförfaranden för sådana anläggningar, inbegripet ett förenklat förfarande för anslutning av mindre värmepumpar till elnätet i fall då det inte finns några farhågor om säkerheten, inga ytterligare arbeten behövs för nätanslutningar och det inte finns någon teknisk inkompatibilitet mellan systemkomponenterna, såvida inte nationell rätt saknar krav på ett sådant förfarande. Uppvärmning står för nästan hälften av unionens energianvändning. Tack vare snabbare och enklare installation av värmepumpar kommer den ökade användningen av förnybara energikällor för uppvärmningsändamål att bidra till försörjningstryggheten och hanteringen av ett svårare läget på marknaden.

(18)

Vid tillämpning av tidsfristerna för installation av solenergiutrustning, uppgradering av kraftverk för förnybar energi och för utbyggnad av värmepumpar, bör den tid under vilken anläggningarna, deras nätanslutningar och tillhörande nödvändig nätinfrastruktur uppförs eller uppgraderas inte räknas med i dessa tidsfrister utom när den sammanfaller med andra administrativa steg i tillståndsförfarandet. Inte heller bör den tid som ägnas åt de administrativa steg som är nödvändiga för att slutföra sådana betydande uppgraderingar av nätet som är nödvändiga för att säkerställa nätets stabilitet, tillförlitlighet och säkerhet räknas med i de tidsfristerna.

(19)

I syfte att ytterligare underlätta utbyggnaden av förnybar energi bör medlemsstaterna ha rätt att bibehålla möjligheten att ytterligare korta ned tidsfristerna för tillståndsförfarandet.

(20)

Bestämmelserna i Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (Unece) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) angående tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, särskilt medlemsstaternas skyldigheter i fråga om allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning, fortsätter att vara tillämpliga.

(21)

Principen om energisolidaritet är en allmän princip i unionsrätten i enlighet med Europeiska domstolens dom av den 15 juli 2021, i mål C-848/19 P (3), Tyskland mot Polen, och gäller för alla medlemsstater. Vid genomförandet av principen om energisolidaritet möjliggör denna förordning en gränsöverskridande fördelning av effekterna av det ett snabbare genomförande av projekt för förnybar energi. De åtgärder som anges i denna förordning är riktade mot anläggningar för förnybar energi i alla medlemsstater och omfattar ett brett spektrum av projekt, inbegripet avseende befintliga konstruktioner, nya installationer av solenergiutrustning samt uppgradering av befintliga anläggningar. Med tanke på hur integrerade unionens energimarknader är, bör varje ökning av utbyggnaden av förnybar energi i en medlemsstat vara till nytta även för andra medlemsstater i fråga om försörjningstrygghet och lägre priser. Det bör bidra till att förnybar el strömmar över gränserna till de platser där den behövs mest och säkerställa att förnybar el som producerats till låg kostnad exporteras till medlemsstater där elproduktionen är dyrare. Dessutom kommer den nyinstallerade kapaciteten för förnybar energi i medlemsstaterna att resultera i en minskad total efterfrågan på gas i hela unionen.

(22)

Enligt artikel 122.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får rådet på förslag av kommissionen i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet. Mot bakgrund av den senaste tidens händelser och Rysslands agerande den senaste tiden utgör den stora risken för att de ryska gasleveranserna fullständigt ska upphöra, i kombination med de osäkra utsikterna för andra alternativ, ett betydande hot om störningar i energiförsörjningen, ytterligare energiprisökningar och därav följande ytterligare påfrestningar på unionens ekonomi. Det krävs därför brådskande åtgärder.

(23)

Med tanke på energikrisens omfattning, dess sociala, ekonomiska och finansiella konsekvenser och behovet av snara åtgärder bör denna förordning av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Dess giltighet är tidsbegränsad till 18 månader, med en översynsklausul för att kommissionen vid behov ska kunna föreslå att dess giltighet förlängs.

(24)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(1)

Ryska federationens (Ryssland) oprovocerade och oberättigade militära anfallskrig mot Ukraina och de dramatiskt minskade naturgasleveranserna från Ryssland till medlemsstaterna hotar försörjningstryggheten i unionen och medlemsstaterna. Samtidigt har utnyttjandet av gasleveranser som vapen och Rysslands manipulering av marknaderna genom avsiktliga avbrott i gasflödena lett till kraftigt stigande energipriser i unionen. Leveransvägar som ändras, vilket leder till överbelastning i den europeiska gasinfrastrukturen, behovet av att hitta alternativa gasförsörjningskällor och prisbildningssystem som inte är anpassade till en utbudschock har bidragit till prisvolatilitet och prishöjningar. Högre naturgaspriser äventyrar unionens ekonomi genom fortsatt hög inflation, orsakad av högre elpriser som undergräver konsumenternas köpkraft, och genom ökade tillverkningskostnader, särskilt inom energiintensiv industri, och utgör ett allvarligt hot mot försörjningstryggheten.

(2)

Under 2022 var naturgaspriserna exceptionellt volatila, och vissa riktvärden nådde rekordhöga nivåer i augusti 2022. Den extrema nivå för naturgaspriserna som noterades i augusti 2022 berodde på flera faktorer, bland annat en skör balans mellan tillgång och efterfrågan i samband med påfyllning av lager och minskade flöden i rörledningarna, rädsla för ytterligare försörjningsavbrott och marknadsmanipulation från Rysslands sida och en prisbildningsmekanism som inte var anpassad till sådana extrema förändringar av efterfrågan och tillgång och som förvärrade den överdrivna prishöjningen. De europeiska naturgaspriserna nådde nivåer som var 1 000 % högre än de genomsnittliga priserna tidigare i unionen, som under det föregående årtiondet låg inom ett intervall mellan 5 EUR/MWh och 35 EUR/MWh. Nederländska TTF:s (Title Transfer Facility – TTF) terminskontrakt för gas (tremånaders/kvartalsvisa produkter) handlades på börsen ICE Endex (2) på en nivå som ligger strax under 350 EUR/MWh, och gas på TTF:s dagen-före-marknad handlades på European Energy Exchange för 316 EUR/MWh. Gaspriserna har aldrig tidigare nått sådana nivåer som i augusti 2022.

(3)

Efter den skada på gasledningen Nord Stream 1 som i september 2022 sannolikt orsakades av sabotage finns det inga utsikter att gasleveranser från Ryssland till unionen inom en snar framtid kommer att återgå till förkrigsnivåerna. Europeiska konsumenter och företag riskerar även fortsättningsvis fler potentiella perioder av pristoppar på gas som skadar ekonomin. Oförutsägbara händelser, som olyckor eller sabotage av rörledningar, som stör gasförsörjningen till Europa eller dramatiskt ökar efterfrågan kan hota försörjningstryggheten. Påfrestningar på marknaden som utlöses av rädslan för plötslig brist kommer sannolikt att bestå även efter denna vinter och in på nästa år, eftersom anpassningen till utbudschocker och upprättandet av nya leverantörsförbindelser och ny infrastruktur förväntas pågå minst ett år.

(4)

Det finns derivat som rör andra virtuella handelspunkter, men TTF i Nederländerna betraktas vanligen som ”standarden” för proxyvärden som används för prissättning på de europeiska gasmarknaderna. Detta beror på dess normalt höga likviditet som beror på flera faktorer, bland annat dess geografiska läge som före kriget gjorde det möjligt för TTF att ta emot naturgas från flera källor, inklusive betydande volymer från Ryssland. Det används därför i stor utsträckning som ett referenspris i prissättningsformler för gasförsörjningsavtal och som grund för prissättning av risksäkringstransaktioner eller derivattransaktioner i hela unionen, även på marknadsplatser som inte är direkt kopplade till TTF. Enligt marknadsdata stod marknadsplatsen TTF för uppskattningsvis 80 % av handeln med naturgas under de första åtta månaderna 2022 i unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket) tillsammans.

(5)

De omvälvande förändringarna på unionens energimarknader sedan februari 2022 har dock påverkat de traditionella prisbildningsmekanismernas funktion och ändamålsenlighet på grossistmarknaden för gas, särskilt när det gäller TTF som riktvärde. Även om TTF tidigare var ett bra proxyvärde för gaspriserna i andra regioner i Europa, har det sedan april 2022 avvikit från priserna på andra marknads- och handelsplatser i Europa samt från prisbedömningar för import av flytande naturgas (LNG) som gjorts av prisrapporteringsorgan. Detta beror till stor del på att gassystemet i nordvästra Europa har särskilda infrastrukturbegränsningar, när det gäller både överföring i rörledningar (väst–öst) och återförgasningskapacitet för LNG. Dessa begränsningar bidrog till de allmänt höjda gaspriserna i Europa sedan krisens början till följd av att Ryssland utnyttjar energi som ett vapen. Den onormala spridningen mellan TTF-priserna och priserna på andra regionala marknadsplatser i augusti 2022 tyder på att TTF, under rådande särskilda marknadsförhållanden, kanske inte är ett bra proxyvärde för marknadssituationen utanför nordvästra Europa, där marknaderna påverkas av infrastrukturbegränsningar. Under perioder då det råder brist på marknaden i nordvästra Europa kan andra regionala marknader utanför nordvästra Europa ha gynnsammare marknadsvillkor och de påverkas därmed otillbörligt av avtal där TTF används som index. Även om TTF fortfarande fyller sitt syfte att balansera tillgång och efterfrågan i nordvästra Europa krävs det åtgärder för att begränsa konsekvenserna på regionala marknader i unionen till följd av alltför höga TTF-priser under perioder med onormala omständigheter. Även på andra marknadsplatser kan det, i mindre utsträckning, finnas brister i prisbildningen.

(6)

Det finns olika åtgärder för att lösa problemen med de nuvarande prisbildningsmekanismerna. En möjlighet för europeiska företag som drabbats av den senaste tidens marknadsstörningar och brister i prisbildningssystemet är att inleda en omförhandling av de befintliga TTF-baserade avtalen. Eftersom prisreferenser kopplade till TTF terminskontrakt för gas har en annan relevans än tidigare och inte nödvändigtvis är representativa för gasmarknaden utanför nordvästra Europa kan vissa köpare hantera lösa de nuvarande problemen med prisbildning och TTF-riktvärdet genom en omförhandling med sina avtalspartner, antingen enligt de uttryckliga avtalsvillkoren eller enligt allmänna avtalsrättsliga principer.

(7)

På samma sätt kan importerande företag eller medlemsstater som agerar på deras vägnar samarbeta med internationella partner för att omförhandla befintliga leveransavtal eller komma överens om nya leveransavtal med lämpligare prissättningsformler som är anpassade till den rådande volatiliteten. Samordnade inköp via det it-verktyg som inrättas genom rådets förordning (EU) 2022/2576 (3) kan ge möjligheter att sänka priset på importerad energi, vilket i sin tur minskar behovet av marknadsinterventioner.

(8)

Dessutom omfattar Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4) redan vissa skyddsåtgärder för att begränsa perioder med extrem volatilitet, t.ex. genom att kräva att reglerade marknader enligt definitionen i artikel 4.1.21 i det direktivet har så kallade kortvariga automatiska handelsstopp vilka begränsar extrema prishöjningar under ett visst antal timmar. Det tillfälliga verktyg för att hantera alltför stor intradagsvolatilitet på marknaderna för energiderivat som infördes genom förordning (EU) 2022/2576 bidrar till att begränsa extrem prisvolatilitet på energiderivatsmarknaderna under ett och samma dygn. Sådana mekanismer fungerar dock endast kortvarigt och syftar inte till att förhindra att marknadspriserna når alltför höga nivåer.

(9)

Minskad efterfrågan är ytterligare en viktig faktor för att ta itu med problemet med extrema pristoppar. Minskad efterfrågan på gas och el kan ha en dämpande effekt på marknadspriserna och därför bidra till att lindra problemen med onormalt höga gaspriser. Denna förordning bör därför, i linje med Europeiska rådets slutsatser av den 20 och 21 oktober 2022, föreskriva att aktiveringen av den mekanism som inrättas genom denna förordning inte leder till en total ökning av gasförbrukningen.

(10)

Under sommaren 2022 bidrog de statligt subventionerade enheternas satsningar på inköp av gas för lagring utan beaktande av icke samordnade inköps effekter på priserna till att driva upp prisriktvärdena och i synnerhet TTF-priserna. Bättre samordning, när så är lämpligt, mellan medlemsstater som använder statligt finansierade enheter för inköp av gas för påfyllning av underjordiska gaslagringsanläggningar är därför viktigt för att undvika extrema pristoppar i framtiden. Användning av den mekanism för gemensamma inköp som inrättas genom förordning (EU) 2022/2576 kan spela en viktig roll i begränsningen av perioder med alltför höga gaspriser i detta avseende.

(11)

Även om befintliga åtgärder är tillgängliga för att ta itu med några av de faktorer som leder till problemen med prisbildning på gasmarknaderna, så garanterar dessa befintliga åtgärder inte en omedelbar och tillräckligt betryggande lösning på de nuvarande problemen.

(12)

Det är därför nödvändigt att inrätta en tillfällig marknadskorrigeringsmekanism för naturgastransaktioner på de viktigaste marknaderna för TTF-derivat och derivat knutna till andra virtuella handelspunkter med löptider på mellan en månad framåt och ett år framåt, som ett instrument med omedelbar verkan mot perioder med alltför höga gaspriser.

(13)

I sina slutsatser av den 20 och 21 oktober 2022 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att skyndsamt presentera ett förslag till en tillfällig dynamisk priskorridor för naturgastransaktioner i syfte att omedelbart begränsa perioder av alltför höga gaspriser, med beaktande av de villkor som fastställs i artikel 23.2 i kommissionens förslag till förordning (EU) 2022/2576.

(14)

Följande skyddsåtgärder bör, å ena sidan, beaktas vid utformningen av marknadskorrigeringsmekanismen och, å andra sidan, användas för att garantera att en eventuellt aktiverad marknadskorrigeringsmekanism kommer att avaktiveras om villkoren för dess aktivering inte längre är uppfyllda eller om oavsiktliga marknadsstörningar uppstår: marknadskorrigeringsmekanismen bör tillämpas på naturgastransaktioner på TTF, en virtuell handelsplats som drivs av Gasunie Transport Services B.V.; andra handelsplatser för gas i unionen kan kopplas till det korrigerade TTF-spotpriset via en dynamisk priskorridor; den bör inte påverka OTC-handeln med gas, inte äventyra unionens försörjningstrygghet för gas, beakta vilka framsteg som görs mot målet om gasbesparingar, den bör inte leda till en total ökning av gasförbrukningen, utformas på ett sådant sätt att den inte förhindrar marknadsbaserade flöden av gas inom unionen, inte inverka på energiderivatmarknadernas stabilitet och korrekta funktionssätt, och beakta gasmarknadspriserna på de olika organiserade marknadsplatserna i unionen.

(15)

Marknadskorrigeringsmekanismen bör utformas så att den uppfyller två grundläggande kriterier, särskilt att den fungerar som ett ändamålsenligt instrument mot perioder med exceptionellt höga gaspriser och att den aktiveras endast om priserna når exceptionella nivåer jämfört med de globala marknaderna, i syfte att undvika betydande störningar på marknaden och i leveransavtal som kan leda till allvarliga risker för försörjningstryggheten.

(16)

Interventionen genom marknadskorrigeringsmekanismen bör begränsas till att åtgärda de största bristerna i prisbildningssystemet. TTF:s avräkningspris för en månad framåt för derivat är det överlägset vanligaste riktvärdet för gasförsörjningsavtal i hela unionen, följt av löptider på två månader framåt och ett år framåt. Förskjutningar av handeln mot derivat knutna till andra virtuella handelspunkter kan dock leda till snedvridningar på unionens energi- eller finansmarknader, till exempel genom arbitrage från marknadsaktörernas sida mellan korrigerade och icke-korrigerade derivat, till nackdel för konsumenterna. Derivat knutna till samtliga virtuella handelspunkter i unionen bör därför i princip inkluderas i marknadskorrigeringsmekanismen. Att tillämpa mekanismen på derivat knutna till andra virtuella handelspunkter än TTF är dock komplicerat och kräver ytterligare tekniska förberedelser. Med tanke på det brådskande behovet av att införa en marknadskorrigeringsmekanism för det viktigaste derivatet, TTF-derivatet, bör kommissionen ges befogenhet att genom en genomförandeakt fastställa de tekniska detaljerna för tillämpningen av marknadskorrigeringsmekanismen på derivat knutna till andra virtuella handelspunkter och urvalet av derivat knutna till andra virtuella handelspunkter, som kan uteslutas på grundval av på förhand fastställda kriterier.

(17)

Inrättandet av marknadskorrigeringsmekanismen bör sända en tydlig signal till marknaden att unionen inte kommer att acceptera alltför höga gaspriser till följd av bristfällig prisbildning. Det bör också skapa säkerhet för marknadsaktörerna när det gäller tillförlitliga gränser för gashandeln och kan leda till betydande ekonomiska besparingar för både företag och hushåll som inte kommer att förbli lika utsatta för perioder med alltför höga energipriser.

(18)

Genom marknadskorrigeringsmekanismen bör ett dynamiskt skyddstak införas för priset på derivat från en månad framåt till ett år framåt. Det dynamiska skyddstaket bör aktiveras om priset på derivat når en på förhand fastställd nivå och om prishöjningen inte motsvarar en liknande höjning på regional nivå eller på världsmarknaden.

(19)

Ett dynamiskt säkerhetstak bör därför säkerställa att handelsorder som ligger betydligt över LNG-priserna i andra regioner i världen inte godtas. Lämpliga riktmärken bör användas för att fastställa ett referenspris som återspeglar de globala pristrenderna för LNG. Referenspriset bör baseras på LNG-prisbedömningar som är representativa för de europeiska marknadsvillkoren och, på grund av Förenade kungarikets och Asiens särskilda betydelse som konkurrenter på den globala LNG-marknaden, även på ett lämpligt riktmärke för Förenade kungariket och asiatiska regioner. Till skillnad från rörledningsgas handlas LNG över hela världen. LNG-priserna återspeglar därför bättre gasprisutvecklingen på global nivå och kan tjäna som riktmärke för att bedöma om prisnivåerna på kontinentala knutpunkter på ett onormalt sätt avviker från internationella priser.

(20)

Urvalet av LNG-priser bör vara tillräckligt brett för att vara informativt även om ett specifikt LNG-pris inte är tillgängligt en viss dag. För att bygga upp en representativ korg av europeiska och internationella priser och säkerställa att de enheter som tillhandahåller prisinformationen omfattas av relevant unionslagstiftning, bör prisbedömningar väljas ut av rapporteringsorgan som förtecknas i det register över administratörer och referensvärden som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 (5). Eftersom aktuell information är avgörande för den dynamiska marknadskorrigeringsmekanismen bör endast prisinformation från enheter som tillhandahåller information avseende dagen för offentliggörandet beaktas. För att Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 (6), (Acer) ska kunna utöva sin marknadstillsyn enligt den här förordningen och beräkna referenspriset i tid är det nödvändigt att ålägga de rapporteringsorgan som offentliggör prisbedömningar att tillhandahålla Acer bedömningar senast kl. 21.00 medeleuropeisk tid, förutsatt att de finns tillgängliga, så att Acer kan offentliggöra ett referenspris före dagens slut. Även om sådana rapporteringsskyldigheter endast avser befintliga uppgifter och inte medför någon betydande ytterligare börda för rapporteringsorganen, och är vanligt förekommande inom reglering av energi- och finansmarknaden, bör Acer säkerställa konfidentiell behandling av den mottagna informationen, skydda eventuella immateriella rättigheter rörande informationen och använda den informationen endast för regleringsändamål. Acer bör kunna utfärda riktlinjer om i vilket format de relevanta uppgifterna ska tillhandahållas.

(21)

På grund av deras höga likviditet är det lämpligt att även inkludera frontmånadsderivat som rör Förenade kungarikets National Balancing Point (NBP). Den dagliga prisbedömning som görs av Acer i enlighet med förordning (EU) 2022/2576 bör ingå i korgen med LNG-prisbedömningar.

(22)

Även om de riktmärken som beaktas för referenspriset är ett bra proxyvärde för de globala pristrenderna för LNG, kan de inte helt enkelt ersätta priser på derivat. Detta beror främst på att referenspriset återspeglar priser på andra platser än TTF och andra virtuella handelspunkter i unionen. De tar till exempel inte hänsyn till kostnaderna i samband med eventuella överbelastningar i infrastrukturen som uppstår när gasen flyttas från LNG-terminalen till den plats där marknadsplatsen TTF är belägen. TTF-priserna är därför vanligtvis högre än de priser som beaktas för referenspriset. Skillnaden uppgick i genomsnitt till cirka 35 EUR/MWh mellan juni och augusti 2022. Det är dessutom av avgörande betydelse för försörjningstryggheten att det korrigerade priset på TTF-derivat fastställs på en tillräckligt hög nivå för att locka till sig LNG-import från andra regioner i världen. Av hänsyn till försörjningstryggheten bör därför en premie läggas till referenspriset vid beräkningen av det korrigerade priset på TTF-derivat. Formeln för skyddstaket bör vara helt dynamisk, baserad på en dynamisk priskorg som återspeglar världsmarknadspriserna och bör fungera som en viss säkerhetsmarginal, för att säkerställa att försörjningstryggheten inte äventyras. Det dynamiska skyddstaket kan variera varje dag beroende på utvecklingen av de globala priserna i korgen.

(23)

Skyddstaket bör inte vara statiskt. Skyddstaket bör anpassas på ett dynamiskt sätt och dagligen. Offentliggörandet av ett dagligt avräkningspris gör det möjligt att fortsatt hålla det dynamiska skyddstaket i linje med utvecklingen på LNG-marknaden, upprätthålla prisbildningsprocessen på börserna och mildra eventuell påverkan på derivatmarknadernas korrekta funktion. En dynamisk utformning av skyddstaket kommer också att minska riskerna för centrala motparter och begränsa inverkan på deltagare på terminsmarknader, såsom clearingmedlemmar och deras kunder. Det dynamiska skyddstaket bör inte korrigera marknadspriser under en viss gräns.

(24)

För att undvika eventuella risker för att en dynamisk anbudsgräns för priset på derivat för en månad framåt till ett år framåt leder till olaglig samverkan mellan naturgasleverantörer eller handlare, bör de finansiella tillsynsmyndigheterna, Acer och konkurrensmyndigheterna särskilt noga observera marknaderna för gas- och energiderivat under den period då marknadskorrigeringsmekanismen är aktiverad.

(25)

Marknadskorrigeringsmekanismen bör vara av tillfällig karaktär och aktiveras endast för att begränsa perioder med exceptionellt höga naturgaspriser som inte har något samband med priserna på andra gasbörser. I detta syfte bör två kumulativa villkor vara uppfyllda för att marknadskorrigeringsmekanism ska fungera.

(26)

Marknadskorrigeringsmekanismen bör aktiveras endast när avräkningspriserna för TTF-frontmånadsderivat når en i förväg fastställd exceptionellt hög nivå, så att det säkerställs att marknadskorrigeringsmekanismen korrigerar marknadsbrister och inte i någon större utsträckning stör tillgång och efterfrågan och den normala prissättningen. Om skyddstaket inte sätts på en tillräckligt hög nivå kan marknadsaktörerna i praktiken hindras från att säkra sina risker, eftersom fastställandet av tillförlitliga priser för produkter med ett leveransdatum i framtiden och derivatmarknadernas funktionssätt skulle kunna försämras. Om marknadskorrigeringsmekanismen aktiveras i syfte att sänka priserna på ett konstlat sätt i stället för att åtgärda marknadsstörningar kan den få allvarliga konsekvenser för marknadsaktörerna, däribland energiföretagen, som kan få svårt att uppfylla marginalsäkerhetskrav och kan drabbas av likviditetsbegränsningar, vilket kan leda till betalningsinställelser. Vissa marknadsaktörer, särskilt mindre aktörer, kan hindras från att säkra sina positioner, vilket ytterligare kan förvärra volatiliteten på spotmarknaderna och eventuellt leda till högre prisstegringar. Med tanke på de betydande handelsvolymerna skulle en sådan utveckling utgöra en uppenbar risk för ekonomin, vilket bör förebyggas av marknadskorrigeringsmekanismens utformning. Tidigare erfarenheter, t.ex. från den exceptionella prishöjning som konstaterades i augusti 2022, bör därför vara vägledande för definitionen av de prisnivåer vid vilka marknadskorrigeringsmekanismen bör aktiveras. Tillgängliga data visar att frontmånadspriserna för TTF-derivat nådde nivåer på över 180 EUR/MWh i augusti 2022. Syftet med marknadskorrigeringsmekanismen bör vara att undvika onormala priser på den nivå som uppnåddes i augusti 2022.

(27)

Dessutom bör marknadskorrigeringsmekanismen endast aktiveras när TTF-priserna når onormalt höga nivåer som ligger betydligt högre än LNG-priserna, vilket avspeglar trenderna på världsmarknaderna. Om priserna på de globala marknaderna ökar i samma hastighet och till samma nivå som TTF-priserna kan aktiveringen av marknadskorrigeringsmekanismen utgöra ett hinder för köp av gas på de globala marknaderna, vilket kan äventyra försörjningstryggheten. Därför bör marknadskorrigeringsmekanismen endast aktiveras i lägen där TTF-priserna är betydligt högre än priserna på de globala marknaderna under en längre tid. För att undvika risker för försörjningstryggheten bör på samma sätt marknadskorrigeringsmekanismen avaktiveras om skillnaden i förhållande till TTF-priserna minskar eller försvinner.

(28)

För att denna åtgärd ska vara helt förenlig med rådets förordning (EU) 2022/1369 (7) och det mål för minskad efterfrågan som anges i den förordningen bör kommissionen tillfälligt kunna upphäva aktiveringen av marknadskorrigeringsmekanismen om den undergräver de framsteg som gjorts för att uppnå målen för frivillig minskning av efterfrågan i enlighet med förordning (EU) 2022/1369 eller leder till en ökning av den totala gasförbrukningen med 15 % under en månad eller 10 % under två på varandra följande månader, jämfört med den genomsnittliga förbrukningen för jämförbara månader under föregående år. För att hantera regionala eller unionsomfattande variationer orsakade av säsongsvariationer, väderförändringar och andra faktorer såsom covid-19-krisen, bör gasförbrukningen mätas mot förbrukningen under de fem år som föregår dagen för den här förordningens ikraftträdande, i linje med metoden i förordning (EU) 2022/1369 och på grundval av medlemsstaternas uppgifter om gasförbrukning och minskad efterfrågan i enlighet med den förordningen. Marknadskorrigeringsmekanismen kan få en dämpande inverkan på naturgaspriserna, vilket inte bör leda till att unionens naturgasförbrukning får så mycket konstgjord stimulans att detta underminerar de nödvändiga insatserna för att minska efterfrågan på naturgas i enlighet med de frivilliga och obligatoriska målen för minskad efterfrågan enligt förordning (EU) 2022/1369 och målen för minskning av efterfrågan enligt rådets förordning (EU) 2022/1854 (8). Kommissionen bör säkerställa att aktiveringen av marknadskorrigeringsmekanismen inte innebär att medlemsstaternas framsteg med att uppnå energisparmålen fördröjs.

(29)

Beroende på interventionsnivån kan marknadskorrigeringsmekanismen medföra finansiella risker, avtalsrisker och risker för försörjningstryggheten. Hur stora riskerna blir beror på hur ofta marknadskorrigeringsmekanismen aktiveras och därmed kan störa marknadens normala funktionssätt. Ju lägre interventionströskeln är, desto oftare kommer marknadskorrigeringsmekanismen att utlösas, vilket i sin tur ökar sannolikheten att den relevanta risken förverkligas. Villkoren för aktivering av marknadskorrigeringsmekanismen bör därför fastställas så att tröskeln kopplas till onormala och exceptionellt höga nivåer på TTF-priset för en månad framåt, samtidigt som villkoren säkerställer att den är ett verkningsfullt instrument mot perioder med alltför höga gaspriser som inte återspeglar utvecklingen på den internationella marknaden.

(30)

Det är viktigt att marknadskorrigeringsmekanismen utformas på ett sätt som inte påverkar den grundläggande avtalsmässiga jämvikten för gasförsörjningsavtal utan i stället så att perioder när marknaden inte fungerar normalt hanteras. Om kriterierna för att aktivera marknadskorrigeringsmekanismen fastställs på en sådan nivå att befintliga problem med prisbildningen åtgärdas och om de utformas för att inte avsiktligen störa balansen mellan tillgång och efterfrågan minskar risken för att marknadskorrigeringsmekanismen eller aktiveringen av mekanismen rubbar den avtalsmässiga jämvikten i befintliga avtal.

(31)

För att säkerställa att marknadskorrigeringsmekanismen får omedelbar effekt bör anbudsgränsen aktiveras automatiskt och med omedelbar verkan, utan att byrån för samarbete mellan Acer eller kommissionen behöver fatta ett nytt beslut.

(32)

För att säkerställa att eventuella problem som uppstår till följd av aktiveringen av marknadskorrigeringsmekanismen upptäcks tidigt bör kommissionen uppdra åt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (9) och Acer att utfärda en rapport om marknadskorrigeringsmekanismens eventuella negativa inverkan på finans- och energimarknaderna och försörjningstryggheten.

(33)

Acer bör kontinuerligt kontrollera om villkoren för att marknadskorrigeringsmekanismen ska fungera är uppfyllda. Acer är den myndighet som är bäst lämpad att utföra sådan övervakning, eftersom den har en unionsomfattande överblick över gasmarknaderna, nödvändig sakkunskap om hur de fungerar och uppdraget enligt unionsrätten att övervaka handeln med grossistenergiprodukter. Acer bör därför övervaka utvecklingen av avräkningspriset för TTF-frontmånadsderivat och jämföra det med referenspriset, vilket bestäms av genomsnittspriset för LNG-prisbedömningar med koppling till europeiska marknadsplatser, för att kontrollera om villkoren för att aktivera eller avaktivera marknadskorrigeringsmekanismen har uppfyllts. När villkoren för aktivering är uppfyllda bör Acer omedelbart offentliggöra ett meddelande på sin webbplats med information om att villkoren för utlösande av marknadskorrigeringsmekanismen är uppfyllda. Följande dag bör marknadsoperatörer inte godta några order som överstiger den dynamiska anbudsgränsen, och deltagare på marknaden för TTF-derivat bör inte lämna in några sådana order. Marknadsoperatörer och deltagare på marknaden för TTF-derivat bör övervaka Acers webbplats där det dagliga referenspriset bör offentliggöras. En liknande dynamisk anbudsgräns bör gälla för derivat knutna till andra virtuella handelspunkter enligt de villkor som anges i genomförandeakten om tillämpningen av marknadskorrigeringsmekanismen på sådana derivat.

(34)

Aktiveringen av marknadskorrigeringsmekanismen kan få oönskade och oförutsägbara konsekvenser för ekonomin och bland annat skapa risker för försörjningstryggheten och den finansiella stabiliteten. För att det ska vara möjligt att snabbt agera i händelse av oavsiktliga marknadsstörningar bör effektiva skyddsåtgärder införas, på grundval av objektiva kriterier som säkerställer att mekanismen när som helst tillfälligt kan upphävas. I händelse av oavsiktliga marknadsstörningar, på grundval av resultaten av Acers övervakning och konkreta indikationer på att en marknadskorrigering är nära förestående, bör kommissionen kunna begära ett yttrande från Esma, Acer och, när så är lämpligt, det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso-G) och gruppen för samordning av gasförsörjningen inrättade genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 (10) om vilken inverkan en eventuell marknadskorrigering kan få för försörjningstryggheten, gasflödena inom unionen och den finansiella stabiliteten, så att kommissionen genom ett genomförandebeslut vid behov snabbt kan tillfälligt upphäva Acers aktivering av marknadskorrigeringsmekanismen.

(35)

Utöver den dagliga kontrollen av om villkoren för den dynamiska anbudsgränsen fortfarande är uppfyllda bör ytterligare skyddsåtgärder införas för att undvika oavsiktliga marknadsstörningar.

(36)

Den dynamiska anbudsgränsen bör inte omfatta OTC-transaktioner, eftersom tillämpningen av den gränsen på OTC-transaktioner skulle skapa allvarliga problem vad gäller övervakningen och kan leda till problem med försörjningstryggheten. En översynsmekanism bör dock tillämpas för att göra en bedömning av huruvida uteslutandet av OTC-transaktioner kan leda till betydande förskjutningar av handeln med TTF-derivat till OTC-marknader, vilket därmed äventyrar finans- eller energimarknadernas stabilitet.

(37)

Om läget på naturgasmarknaden inte längre motiverar att marknadskorrigeringsmekanismen är aktiverad bör den automatiskt avaktiveras. Förutom i lägen när marknadsstörningar uppstår bör mekanismen för att undvika alltför täta aktiveringar och avaktiveringar, inte avaktiveras förrän efter en viss tid. Marknadskorrigeringsmekanismen bör därför automatiskt avaktiveras efter 20 dagar om den dynamiska anbudsgränsen ligger på 180 EUR/MWh under en viss tid. Avaktiveringen av mekanismen bör inte kräva någon bedömning av Acer eller kommissionen, utan bör ske automatiskt när villkoren är uppfyllda.

(38)

Om gasleveranserna minskar avsevärt och gasförsörjningen blir otillräcklig för att tillgodose den återstående efterfrågan på gas får kommissionen, i enlighet med förordning (EU) 2017/1938, tillkännage att det råder en kris på regional nivå eller unionsnivå på begäran av en medlemsstat som har tillkännagett en kris, och ska tillkännage en kris på regional nivå eller unionsnivå om två eller fler medlemsstater har tillkännagett en kris. I syfte att förhindra en situation där en fortsatt aktivering av marknadskorrigeringsmekanismen leder till problem med försörjningstryggheten bör marknadskorrigeringsmekanismen automatiskt avaktiveras där kommissionen har tillkännagett en kris på regional nivå eller unionsnivå.

(39)

Det är av avgörande betydelse att marknadskorrigeringsmekanismen omfattar ett effektivt instrument varigenom det dynamiska skyddstaket, på grundval av objektiva kriterier, omedelbart och när som helst tillfälligt kan upphävas om det dynamiska skyddstaket skulle medföra allvarliga marknadsstörningar som påverkar försörjningstryggheten och gasflödena inom unionen.

(40)

Eftersom det är viktigt att noggrant analysera alla skyddsåtgärder som ska beaktas vid bedömningen av ett eventuellt tillfälligt upphävande av marknadskorrigeringsmekanismen bör marknadskorrigeringsmekanismen tillfälligt upphävas genom ett genomförandebeslut av kommissionen. När kommissionen fattar ett sådant beslut, vilket bör ske utan onödigt dröjsmål, bör den bedöma om tillämpningen av anbudsgränsen äventyrar unionens försörjningstrygghet, åtföljs av tillräckliga insatser för att minska efterfrågan, förhindrar marknadsbaserade gasflöden inom unionen, inverkar negativt på marknaderna för energiderivat, tar hänsyn till marknadspriserna för gas på de olika organiserade marknadsplatserna i unionen eller kan ha en negativ påverkan på befintliga gasförsörjningsavtal. I sådana fall bör kommissionen tillfälligt upphäva marknadskorrigeringsmekanismen genom ett genomförandebeslut. Med tanke på behovet av ett snabbt agerande bör kommissionen inte vara skyldig att agera i enlighet med ett kommittéförfarande.

(41)

Marknadskorrigeringsmekanismen bör inte äventyra unionens försörjningstrygghet för gas genom att begränsa prissignaler som är väsentliga för att attrahera nödvändiga gasleveranser och för gasflödena inom unionen. Gasleverantörer kan faktiskt potentiellt sett hålla tillbaka leveranser när marknadskorrigeringsmekanismen aktiveras, i syfte att maximera sina vinster genom att sälja så snart skyddstaket har avaktiverats. Om marknadskorrigeringsmekanismen skulle leda till sådana risker för unionens försörjningstrygghet för gas, men om det inte tillkännages något krisläge på regional nivå eller unionsnivå, bör kommissionen omedelbart tillfälligt upphäva marknadskorrigeringsmekanismen. De faktorer som ska beaktas vid bedömningen av riskerna för försörjningstryggheten bör omfatta en potentiell betydande avvikelse för en av komponenterna i referenspriset jämfört med den historiska trenden och en betydande minskning av den kvartalsvisa LNG-importen till unionen för jämfört med samma kvartal föregående år.

(42)

Eftersom obegränsade gränsöverskridande gasflöden inom unionen är en central aspekt av försörjningstryggheten i unionen bör aktiveringen av marknadskorrigeringsmekanismen även tillfälligt upphävas om den i onödan begränsar de gasflödena inom unionen och därmed äventyrar unionens försörjningstrygghet.

(43)

Marknadskorrigeringsmekanismen bör inte förminska prissignalernas roll på unionens inre marknad för naturgas och förhindra marknadsbaserade flöden av gas inom unionen, eftersom det är viktigt att naturgasen fortsätter att flöda dit där den behövs mest.

(44)

Marknadskorrigeringsmekanismen bör inte i onödan äventyra fortsatt välfungerande marknader för energiderivat. Dessa marknader spelar en viktig roll genom att göra det möjligt för marknadsaktörerna att risksäkra sina positioner i syfte att hantera riskerna, särskilt vad gäller prisvolatilitet. Dessutom kan prisinterventioner genom marknadskorrigeringsmekanismen leda till betydande ekonomiska förluster för marknadsaktörerna på derivatmarknaderna. Med tanke på gasmarknadens storlek i unionen kan sådana förluster inte bara komma att påverka de specialiserade derivatmarknaderna, utan även få betydande dominoeffekter på andra finansmarknader. Prisinterventioner skulle också kunna leda till en skadlig ökning av marginalsäkerhetskrav på grund av osäkerhet. En betydande ökning av marginalsäkerhetskrav skulle kunna orsaka betydande finansiella förluster och likviditetsförluster för marknadsaktörerna och leda till att en clearingmedlem eller en slutkund hamnar på obestånd. Relevanta marknadsaktörer bör agera i god tro och inte i onödan ändra riskhanteringsförfaranden om det leder till en ökning av marginalsäkerhetskrav, särskilt om det inte är i överensstämmelse med normala marknadsförfaranden Kommissionen bör därför omedelbart tillfälligt upphäva marknadskorrigeringsmekanismen om den äventyrar derivatmarknadens korrekta funktionssätt, t.ex. om den leder till en betydande minskning av TTF-derivattransaktionerna inom unionen eller till en betydande förskjutning av TTF-derivattransaktionerna mot handelsplatser utanför unionen. I detta avseende är det viktigt att kommissionen tar hänsyn till tillgänglig sakkunskap från relevanta unionsorgan. Esma är en oberoende myndighet som bidrar till att trygga stabiliteten i unionens finansiella system, särskilt genom att främja stabila och välordnade finansmarknader, som t.ex. derivatmarknaderna.

Kommissionen bör därför beakta Esmas rapporter om sådana aspekter. Dessutom bör kommissionen i enlighet med artikel 127.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 25.1 i protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, fogat till EUF-fördraget (protokollet), ta hänsyn till alla yttranden från Europeiska centralbanken (ECB) som berör det finansiella systemets stabilitet. Med tanke på volatiliteten på finansmarknaderna och de potentiellt stora effekterna av marknadsinterventioner på dessa marknader är det viktigt att säkerställa att kommissionen snabbt tillfälligt kan upphäva marknadskorrigeringsmekanismen. Esmas rapport bör därför utfärdas senast inom 48 timmar eller, i brådskande fall och på begäran av kommissionen, under samma dag.

(45)

Marknadskorrigeringsmekanismen bör utformas så att den endast hanterar exceptionella gasprisökningar som orsakas av brister i prisbildningsmekanismen och bör inte påverka befintliga gasförsörjningsavtals giltighet. Om Acer eller kommissionen konstaterar att aktiveringen av marknadskorrigeringsmekanismen ändå har en negativ inverkan på befintliga gasförsörjningsavtal bör kommissionen tillfälligt upphäva marknadskorrigeringsmekanismen.

(46)

Vid utformningen av marknadskorrigeringsmekanismen och möjligheterna att tillfälligt upphäva den bör hänsyn tas till att de som handlar med naturgas kan flytta handeln till regioner utanför unionen och därmed göra marknadskorrigeringsmekanismen mindre verkningsfull. Detta är till exempel fallet om handlare börjar bedriva OTC-handel med gas, vilket är en mindre transparent form av handel där tillsynskraven är lägre och risken för att de berörda parterna inte fullgör sina skyldigheter är större. Detta är också fallet om handlare vars risksäkring kan begränsas av marknadskorrigeringsmekanismen söker risksäkring i andra jurisdiktioner, med följden att clearingmotparten måste ombalansera de likvida underliggande derivatpositionerna för att återspegla det begränsade avräkningspriset, vilket skulle utlösa marginalsäkerhetskrav.

(47)

Acer, Esma, Entso-G och gruppen för samordning av gasförsörjningen bör bistå kommissionen i övervakningen av marknadskorrigeringsmekanismen.

(48)

När kommissionen utför sina uppgifter enligt denna förordning bör den också ha möjlighet att samråda med ECB och inhämta dess synpunkter, i enlighet med ECB:s roll enligt artikel 127.5 i EUF-fördraget för att medverka till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik när det gäller tillsyn över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet, och i enlighet med artikel 25.1 i protokollet att ge råd till och konsulteras av bland andra kommissionen om räckvidden och genomförandet av sådan unionslagstiftning som avser tillsynen över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet. Ett sådant förfarande för samråd bör organiseras på ett sådant sätt som möjliggör ett snabbt tillfälligt upphävande av marknadskorrigeringsmekanismen vid behov.

(49)

Med tanke på det akuta behovet av att ta itu med problemen, särskilt när det gäller prissättningen av TTF-derivat i unionen, är ett snabbt genomförande av marknadskorrigeringsmekanismen av avgörande betydelse. Esma och Acer bör bedöma effekterna av marknadskorrigeringsmekanismen (effektbedömning) för att analysera om det snabba genomförandet av marknadskorrigeringsmekanismen kan leda till oavsiktliga negativa konsekvenser för finans- eller energimarknaderna eller för försörjningstryggheten. Effektbedömningen bör lämnas in till kommissionen redan senast den 1 mars 2023. Den bör särskilt analysera de faktorer som är nödvändiga för genomförandeakten om detaljerna gällande utvidgningen av marknadskorrigeringsmekanismen till att omfatta derivat knutna till andra virtuella handelspunkter och kontrollera om de centrala delarna av marknadskorrigeringsmekanismen fortfarande är lämpliga mot bakgrund av utvecklingen av finans- och energimarknaderna och av försörjningstryggheten. Esma och Acer bör offentliggöra en preliminär datarapport om införandet av marknadskorrigeringsmekanismen senast den 23 januari 2023. Med beaktande av resultaten av effektbedömningen bör kommissionen vid behov föreslå en ändring av denna förordning utan onödigt dröjsmål i syfte att anpassa valet av produkter som ska omfattas av marknadskorrigeringsmekanismen.

(50)

Kommissionen kan också föreslå andra ändringar av denna förordning på grundval av effektbedömningen eller till följd av en marknadskorringering eller ett beslut om tillfälligt upphävande, eller mot bakgrund av marknadsutvecklingen och utvecklingen av försörjningstryggheten.

(51)

För att bevara derivatmarknadernas korrekta funktion, särskilt de centrala clearingmotparternas riskhanteringsprocesser, och minimera behovet av att kräva ytterligare marginal som säkerhet bör parterna tillåtas att på ett ordnat sätt avräkna eller minska positioner på marknaden för TTF-derivat om de så önskar. Därför bör den dynamiska anbudsgränsen inte tillämpas på kontrakt som ingåtts före denna förordnings ikraftträdande eller på handel som gör det möjligt för marknadsaktörer att avräkna eller minska positioner till följd av TTF-derivatkontrakt som ingåtts före denna förordnings ikraftträdande.

(52)

Genom att minska motpartsrisken spelar centrala clearingmotparter en nyckelroll när det gäller att säkerställa att marknaderna för TTF-derivat fungerar korrekt. Det är därför nödvändigt att de centrala clearingmotparternas verksamhet, särskilt när det gäller att hantera fallerande positioner, inte hindras av marknadskorrigeringsmekanismen. I detta syfte bör den dynamiska anbudsgränsen inte tillämpas på handel som utförs som en del av ett obeståndsförfarande som organiseras av en central clearingmotpart.

(53)

Marknadskorrigeringsmekanismen är nödvändig och proportionell i förhållande till uppnåendet av målet att korrigera alltför höga TTF-gaspriser och derivat knutna till andra virtuella handelspunkter. Alla medlemsstater berörs av de indirekta effekterna av prisstegringarna, såsom stigande energipriser och inflation. När det gäller bristerna i prisbildningssystemet påverkas olika medlemsstater på olika sätt, och prisökningarna är mer representativa i vissa medlemsstater (t.ex. centraleuropeiska medlemsstater) än i andra medlemsstater (t.ex. medlemsstater som är belägna i periferin eller som har andra leveransmöjligheter). För att undvika fragmenterade åtgärder som skulle kunna splittra unionens integrerade gasmarknad behövs gemensamma åtgärder som vidtas i en anda av solidaritet. Detta är också avgörande för att säkerställa försörjningstryggheten i unionen. Genom gemensamma skyddsåtgärder, som kan vara mer nödvändiga för de medlemsstater som saknar leveransalternativ än för dem som har leveransalternativ, bör säkerställa en samordnad strategi som ett uttryck för energisolidaritet. Även om de finansiella riskerna och fördelarna skiljer sig mycket åt mellan olika medlemsstater bör marknadskorrigeringsmekanismen utgöra en solidarisk kompromiss, där alla medlemsstater enas om att bidra till marknadskorrigeringen och godtar samma begränsningar för prisbildningen trots att prisbildningsmekanismens funktionsbrister och derivatens ekonomiska effekter på ekonomin är olika i vissa medlemsstater. Marknadskorrigeringsmekanismen skulle därför stärka unionens solidaritet när det gäller att undvika alltför höga priser som för många medlemsstater är ohållbara även under korta perioder. Den föreslagna åtgärden kommer att bidra till att säkerställa att gasleveransföretag från alla medlemsstater kan köpa gas till rimliga priser i en anda av solidaritet.

(54)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa de tekniska detaljerna för marknadskorrigeringsmekanismens tillämpning på derivat knutna till andra virtuella handelspunkter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/20112011 (11).

(55)

På grund av det volatila och oförutsägbara läget på naturgasmarknaden i början av vintersäsongen är det viktigt att säkerställa att marknadskorrigeringsmekanismen kan tillämpas så snart som möjligt om villkoren för att den ska aktiveras uppfylls. Denna förordning bör därför träda i kraft den 1 februari 2023. Den dynamiska anbudsgränsen bör gälla från och med den 15 februari 2023. Skyldigheten för Esma och Acer att tillhandahålla en preliminär datarapport bör gälla retroaktivt från och med den 1 januari 2023 för att den begärda informationen ska erhållas så snabbt som möjligt.

(1)

Enligt artikel 8a i direktiv 2013/36/EU ska värdepappersföretag som uppfyller villkoren i artikel 4.1.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2) ansöka om auktorisation som kreditinstitut. Företagen ska överlämna alla uppgifter som behövs till de behöriga myndigheterna för att de ska kunna göra en heltäckande bedömning av de sökande kreditinstituten.

(2)

Uppgifterna som avses i artikel 8a i direktiv 2013/36/EU och som företagen som ansöker om auktorisation ska tillhandahålla bör anges i en förordning. Dessa uppgifter ska omfatta identifieringsuppgifter och historisk information om den sökande, däribland befintlig licensiering, föreslagna verksamheter, nuvarande ekonomisk situation, verksamhetsplan och startkapital.

(3)

För att säkerställa enhetlighet och harmonisering av de uppgifter som de sökande kreditinstituten ska lämna vid auktorisation bör denna förordning hänvisa till kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2580 (3) om de uppgifter som de sökande kreditinstituten ska tillhandahålla vid auktorisation, de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav och de faktorer som kan hindra från en effektiv tillsyn, och även ha som syfte att utvidga dess tillämpningsområde till att omfatta värdepappersföretag som klassificeras som kreditinstitut.

(4)

I artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013 anges två slags kreditinstitut, ett som tar emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och beviljar krediter för egen räkning, och en annan typ av institut som är den som omfattas av denna förordning. Kreditinstitut vars verksamhet består i att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och som beviljar krediter för egen räkning bör i stället följa kraven i delegerad förordning (EU) 2022/2580.

(5)

Förteckningen i den här förordningen över de uppgifter som de sökande kreditinstituten ska lämna in bör innehålla uppgifter som är specifika för värdepappersföretagens affärsmodeller och eventuella tidigare licenser som beviljats av en behörig myndighet.

(6)

De behöriga myndigheterna kan behöva begära ytterligare uppgifter för att kunna göra en grundlig bedömning av de sökande kreditinstituten med hänsyn till de många olika affärsmodeller och rättsliga former som de sökande instituten kan ha. Denna förordning bör göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att begära ytterligare uppgifter från värdepappersföretag vid bedömningen av ansökan om att auktoriseras som kreditinstitut.

(7)

Med hänsyn till proportionalitetsprincipen och institutens genomförandebörda kan den behöriga myndigheten överväga att frångå vissa uppgiftskrav mot bakgrund av storlek, art, omfattning och komplexitet avseende det sökande kreditinstitutets verksamhet. Detta bör dock inte äventyra möjligheten att genomföra en heltäckande bedömning av ansökan om auktorisation.

(8)

Denna förordning baseras på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten (EBA) har överlämnat till kommissionen.

(9)

EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4).

(1)

De uppgifter som lämnas i en ansökan om den auktorisation som kreditinstitut som avses i artikel 8.1 i direktiv 2013/36/EU bör vara tillräckligt utförliga och omfattande för att göra det möjligt för den behöriga myndigheten att bedöma om ett ansökande kreditinstitut uppfyller kraven i artiklarna 10–14 i det direktivet och i nationell rätt.

(2)

De uppgifter som lämnas i en ansökan om auktorisation som kreditinstitut bör vara sanningsenliga, korrekta, fullständiga och aktuella från det att ansökan inges och fram till tidpunkten för auktorisation och inledande av verksamhet. Behöriga myndigheter bör därför informeras om uppgifterna i den ursprungliga ansökan förändras, och behöriga myndigheter bör få begära upplysning om huruvida några ändringar eller uppdateringar har ägt rum innan verksamheten inleds. För att säkerställa att behöriga myndigheter får en fullständig bild av det ansökande kreditinstitutet bör de om nödvändigt få begära särskilda förtydliganden eller ytterligare uppgifter avseende en ansökan om auktorisation som kreditinstitut.

(3)

För att säkerställa effektivitet och undvika dubbelarbete bör behöriga myndigheter ha möjlighet att bevilja undantag från kravet på uppgifter som de redan har eller uppgifter om verksamhet som det ansökande kreditinstitutet inte kommer att bedriva om det beviljas auktorisation.

(4)

En ansökan om auktorisation som kreditinstitut bör innehålla en beskrivning av det ansökande kreditinstitutet och innehålla uppgifter om eventuell tidigare affärsverksamhet som bedrivits av det ansökande kreditinstitutet eller dess dotterföretag, om eventuella licenser, auktorisationer, registreringar eller andra tillstånd som innehas, är under handläggning, har avslagits eller återkallats.

(5)

En ansökan om auktorisation som kreditinstitut bör innehålla en verksamhetsplan som beskriver den verksamhet som kommer att bedrivas om auktorisation beviljas, inbegripet den verksamhet som avses i bilaga I i direktiv 2013/36/EU.

(6)

För att behöriga myndigheter ska kunna bedöma det ansökande kreditinstitutets övergripande riskprofil, skydda alla berörda parter, i synnerhet insättare, och säkerställa stabiliteten på de finansiella marknader där det ansökande kreditinstitutet kommer att bedriva verksamhet, bör en ansökan om auktorisation som kreditinstitut innehålla uppgifter om det ansökande kreditinstitutets operativa struktur, affärsområden och målmarknader, inbegripet verksamhetens geografiska räckvidd. Ansökande kreditinstitut bör dessutom lämna uppgifter i sin ansökan om sitt eventuella deltagande i ett insättningsgarantisystem enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU (2).

(7)

För att behöriga myndigheter ska kunna bedöma de ansökande kreditinstitutens finansiella sundhet bör en ansökan om auktorisation som kreditinstitut innehålla finansiell information om det ansökande kreditinstitutet på, beroende på vad som är tillämpligt, individuell nivå, gruppnivå och undergruppsnivå. Av samma skäl bör behöriga myndigheter ha möjlighet att fastställa startkapitalets kvalitet, ursprung och sammansättning för ett ansökande kreditinstitut samt kreditinstitutets förmåga att uppfylla tillsynskraven. En ansökan om auktorisation som kreditinstitut bör därför innehålla uppgifter om kapital som har emitterats eller ska emitteras och om kapitalbasens sammansättning, samt, i relevanta fall, handlingar som styrker att hela startkapitalet kommer att inbetalas innan verksamheten inleds. För att säkerställa att behöriga myndigheter kan bedöma om den verksamhet som har genererat startkapitalet är laglig bör en ansökan om auktorisation som kreditinstitut även innehålla uppgifter om startkapitalets ursprung.

(8)

Det är nödvändigt att säkerställa att ett ansökande kreditinstitut redan från början har en sund och ansvarsfull ledning och en robust företagsstyrning i enlighet med de tillsynskrav som ett kreditinstitut fortlöpande måste uppfylla. De uppgifter som lämnas i en ansökan om auktorisation som kreditinstitut bör därför göra det möjligt för behöriga myndigheter att i fråga om varje medlem i ett ansökande kreditinstituts ledningsorgan bedöma dennes anseende, ärlighet, integritet, självständiga tänkande och tidsåtagande, samt kunskaper, färdigheter och erfarenheter hos både enskilda medlemmar i ledningsorganet och hos ledningsorganet som helhet. De uppgifter som lämnas i en ansökan om auktorisation som kreditinstitut bör även göra det möjligt för behöriga myndigheter att bedöma anseende, ärlighet, integritet, kunskaper, färdigheter och erfarenhet hos chefer för interna kontrollfunktioner och finansdirektören i särskilda fall där de inte redan har varit föremål för en sådan bedömning i egenskap av medlemmar i ledningsorganet. Dessa uppgifter bör även göra det möjligt för behöriga myndigheter att bedöma lämpligheten hos chefer för interna kontrollfunktioner och finansdirektören om dessa personer inte är medlemmar i ledningsorganet i kreditinstitut som är betydande i den mening som avses i artikel 76.3 i direktiv 2013/36/EU, om kreditinstitutet inte ingår i en grupp, ingår i en grupp och är det konsoliderande kreditinstitutet eller ingår i en grupp där det konsoliderande kreditinstitutet inte är ett betydande kreditinstitut i den mening som avses i artikel 76.3 i direktiv 2013/36/EU.

(9)

Det är nödvändigt att säkerställa att det ansökande kreditinstitutets aktieägarstruktur är transparent och att förhindra att brottslingar och deras medhjälpare kan inneha, eller vara verkliga huvudmän till, ett kvalificerat innehav i kreditinstitut. Ansökningar om auktorisation som kreditinstitut bör därför innehålla uppgifter om personer eller enheter som, om det ansökande kreditinstitutet auktoriseras, har eller kommer att ha ett kvalificerat innehav i detta kreditinstitut. Av samma skäl, och om ingen person eller enhet, om det ansökande kreditinstitutet auktoriseras, har eller kommer att ha ett kvalificerat innehav i kreditinstitutet, bör ansökningar om auktorisation som kreditinstitut innehålla uppgifter om personer som, om det ansökande kreditinstitutet auktoriseras, är eller kommer att vara de tjugo största aktieägarna eller medlemmarna, samt om varje person som, om auktorisation beviljas, har eller kommer att ha nära förbindelser med kreditinstitutet.

(10)

För att kunna bedöma tidigare händelser som har anknytning till det ansökande kreditinstitutet och lämpligheten hos dess aktieägare och medlemmar, samt hos medlemmarna i ledningsorganet, bör det ansökande kreditinstitutet ge behöriga myndigheter fullständig information om tidigare fällande domar, pågående brottsutredningar, civil- och förvaltningsrättsliga mål och andra domstolsavgöranden som avser det ansökande kreditinstitutet, dess aktieägare och medlemmar, eller som avser medlemmarna i ledningsorganet.

(11)

Behöriga myndigheter bör genom att beakta alla relevanta uppgifter, omständigheter eller förhållanden som avser geografisk närvaro, gruppstruktur och tillsynsarrangemang enligt direktiv 2013/36/EU kunna bedöma om det föreligger några faktorer som kan hindra dem från att utöva en effektiv tillsyn.

(12)

Denna förordning baseras på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten (EBA) har överlämnat till kommissionen.

(13)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat potentiella kostnader och fördelar samt begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

(14)

Denna förordning bör vara tillämplig från och med XX.XX.XXX för att ge behöriga myndigheter och ansökande kreditinstitut tillräckligt med tid att uppfylla förordningens krav.