(1)

I del A i bilaga II till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2072 (2) fastställs en förteckning över EU-karantänskadegörare som inte har påvisats inom unionens territorium. Syftet med genomförandeförordning (EU) 2019/2072 är att förhindra att sådana karantänskadegörare introduceras i och etableras och sprids inom unionens territorium genom fastställande av särskilda krav, i bilaga VII till den genomförandeförordningen, för införsel till unionens territorium av vissa växter, växtprodukter och andra föremål.

(2)

Thaumatotibia leucotreta (Meyrick) (den angivna skadegöraren) förtecknas i del A i bilaga II till genomförandeförordning (EU) 2019/2072 som en EU-karantänskadegörare som inte har påvisats i unionen. Den förtecknas också som prioriterad skadegörare i bilagan till kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1702 (3).

(3)

Särskilda krav har fastställts för införsel till unionens territorium av flera frukter i syfte att skydda unionens territorium mot den angivna skadegöraren. För frukter av Citrus sinensis Pers. (de angivna frukterna) anges dessa särskilda krav i punkt 62.1 d i bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2019/2072, där det också föreskrivs en möjlighet till systematisk strategi med tillämpning av särskilda system för köldbehandling.

(4)

Israel har begärt att kommissionen ska erkänna landets systematiska strategi för de angivna frukterna som likvärdig med de särskilda krav som föreskrivs i punkt 62.1 d i bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2019/2072.

(5)

Den systematiska strategi som följs vad gäller de angivna frukterna omfattar efterlevnad av de krav som ställs på produktionsanläggningarna när det gäller övervakning och bekämpning av den angivna skadegöraren, inspektion av de angivna frukterna på produktionsanläggningen och i förpackningslokalerna, spårbarhetskrav samt officiell inspektion före export. Den omfattar kritiska moment vid inspektion på fältet, i förpackningslokaler och före export, vilket innebär att export av de angivna frukterna tillfälligt avbryts eller avslås om de relevanta tröskelvärdena inte uppnås.

(6)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) har gjort en riskvärdering av varan frukter av Citrus spp. som importeras från Israel (4). Bedömningen avsåg sannolikheten att den angivna skadegöraren inte förekommer. Dessutom lämnades rekommendationer om hur Israels systematiska strategi kan förbättras. Israel har anpassat sin systematiska strategi med beaktande av dessa rekommendationer.

(7)

Med hänsyn till resultatet av livsmedelsmyndighetens riskvärdering och den konsekventa efterlevnaden av unionslagstiftningen när det gäller de berörda frukterna är det motiverat att Israels anpassade systematiska strategi godtas som likvärdig med de särskilda krav som anges i punkt 62.1 d i bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2019/2072.

(8)

För att minimera eventuella störningar av handeln bör denna förordning träda i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts.

(9)

Denna förordning bör tillämpas till och med den 31 maj 2025 så att den kan ses över.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

1.

angiven skadegörare: Thaumatotibia leucotreta (Meyrick).

2.

angivna frukter: frukter av Citrus sinensis Pers.

(a)

produktionsanläggningarnas koder, och

(b)

texten ”Sändningen uppfyller kraven i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1659” under rubriken ”Tilläggsdeklaration”.

(1)

Avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om sammankoppling av deras utsläppshandelssystem för växthusgaser (1) (avtalet) undertecknades den 23 november 2017 i enlighet med rådets beslut (EU) 2017/2240 (2).

(2)

Avtalet ingicks genom rådets beslut (EU) 2018/219 (3) och trädde i kraft den 1 januari 2020.

(3)

Enligt artikel 12.3 i avtalet får den gemensamma kommittén fatta beslut som ska vara bindande för parterna när de träder i kraft.

(4)

I artikel 13.2 i avtalet föreskrivs att den gemensamma kommittén får ändra bilagorna till avtalet.

(5)

Det är lämpligt att återupprätta förenlighet och konsekvens mellan rättsregler och deras praktiska tillämpning i syfte att skydda känsliga uppgifter, särskilt mot obehörigt röjande eller integritetsförlust. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av de känslighetsmarkeringar som anges i bilagorna III och IV till avtalet, bör de bilagorna ändras i enlighet med artikel 13.2 i avtalet.

(6)

Den gemensamma kommittén ska, under sitt femte möte, eller tidigare genom det skriftliga förfarandet enligt artikel 8.4 i den gemensamma kommitténs arbetsordning (4), anta ett beslut vad gäller ändring av bilagorna III och IV till avtalet.

(7)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i den gemensamma kommittén vad gäller ändring av bilagorna III och IV till avtalet bör fastställas, eftersom de ändrade bilagorna kommer att vara bindande för unionen.

(8)

Unionens ståndpunkt i den gemensamma kommittén bör därför baseras på det åtföljande utkastet till beslut.

(1)

Enligt artikel 285 i direktiv 2006/112/EG får de medlemsstater som inte har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 14 i rådets andra direktiv 67/228/EEG (2) tillämpa befrielse från mervärdeskatt för beskattningsbara personer vars årsomsättning är högst 5 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta.

(2)

Genom rådets genomförandebeslut 2013/677/EU (3) bemyndigades Luxemburg att införa en särskild åtgärd som avviker från artikel 285 i direktiv 2006/112/EG, för att befria beskattningsbara personer vars årsomsättning är högst 25 000 EUR från mervärdesskatt till och med den 31 december 2016 (den särskilda åtgärden).

(3)

Genomförandebeslut 2013/677/EU ändrades först genom rådets genomförandebeslut (EU) 2017/319 (4) som bemyndigade Luxemburg att befria beskattningsbara personer med en årsomsättning på högst 30 000 EUR från mervärdesskatt till och med den 31 december 2019. Det ändrades därefter genom rådets genomförandebeslut (EU) 2019/2210 (5) som bemyndigade Luxemburg att höja tröskelvärdet till 35 000 EUR och förlänga tillämpningen av den särskilda åtgärden till och med den 31 december 2022.

(4)

Genom skrivelse till kommissionen av den 11 mars 2022 ansökte Luxemburg om bemyndigande att få fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden till och med den 31 december 2024, som är det datum då medlemsstaterna senast ska införliva rådets direktiv (EU) 2020/285 (6) som fastställer enklare mervärdesskatteregler för små företag. Det följer av det direktivet att medlemsstaterna från och med den 1 januari 2025 kommer att ha rätt att tillämpa undantag från mervärdesskatteplikt för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av beskattningsbara personer vars årsomsättning i en given medlemsstat inte överstiger ett tröskelvärde på 85 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

(5)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG överlämnade kommissionen Luxemburgs ansökan till de andra medlemsstaterna genom en skrivelse av den 7 april 2022. Genom en skrivelse av den 8 april 2022 underrättade kommissionen Luxemburg om att den hade erhållit alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ansökan.

(6)

Den särskilda åtgärden är i överensstämmelse med direktiv (EU) 2020/285, som syftar till att minska regelbördan för små företag och undvika snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Den syftar också till att underlätta små företags regelefterlevnad och skattemyndigheters övervakning. Tröskelvärdet på 35 000 EUR är förenligt med det nya tröskelvärde för undantag från skatteplikt som fastställs genom direktiv (EU) 2020/285.

(7)

Den särskilda åtgärden kommer att fortsätta att vara frivillig för beskattningsbara personer. Beskattningsbara personer får, enligt artikel 290 i direktiv 2006/112/EG, fortfarande välja de normala mervärdesskattereglerna.

(8)

Av de uppgifter som Luxemburg tillhandahållit framgår att den särskilda åtgärden endast i ringa utsträckning kommer att påverka Luxemburgs totala skatteinkomster i det sista konsumtionsledet.

(9)

Till följd av ikraftträdandet av rådets förordning (EU, Euratom) 2021/769 (7) ska Luxemburg inte genomföra någon kompensationsberäkning avseende översikten för de mervärdesskattebaserade egna medlen för budgetåret 2022 och framåt.

(10)

Med tanke på att den särskilda åtgärden har haft en positiv effekt för förenklingen av mervärdesskatterelaterade skyldigheter, eftersom den har minskat den administrativa bördan och kostnaderna för regelefterlevnad både för små företag och för skattemyndigheter och med tanke på att den inte i någon större utsträckning påverkar de totala intäkterna från mervärdesskatt, bör Luxemburg bemyndigas att fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden.

(11)

Tillämpningen av den särskilda åtgärden bör vara tidsbegränsad. Tidsfristen bör vara tillräcklig för att kommissionen ska kunna bedöma det nuvarande tröskelvärdets verkan och lämplighet. Enligt artikel 3.1 i direktiv (EU) 2020/285 ska medlemsstaterna dessutom senast den 31 december 2024 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1 i det direktivet, och de ska tillämpa de bestämmelserna från och med den 1 januari 2025. Luxemburg bör därför bemyndigas att tillämpa den särskilda åtgärden till och med den 31 december 2024.

(12)

Genomförandebeslut 2013/677/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom en skrivelse av den 2 maj 2022 begärde Portugal tillstånd att, i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG, på dieselbrännolja och blyfri bensin som används som motorbränslen tillämpa nedsatta punktskattesatser som kan understiga de minimiskattenivåer som avses i artikel 7 i det direktivet. Ytterligare information och förtydliganden till stöd för begäran lämnades av de portugisiska myndigheterna den 11 och den 23 maj 2022 samt den 8 juni 2022. Det begärdes att tillståndet ska tillämpas till och med den 31 december 2022.

(2)

Enligt de portugisiska myndigheterna syftar tillämpningen av en nedsatt skattesats till att mildra de sociala och ekonomiska effekterna av de höga detaljhandelspriser på bränslen som följer av den geopolitiska situationen, och som direkt påverkar både hushåll och företag. Syftet med den åtgärden är att tillgodose de dagliga behoven i samband med förbrukningen av motorbränslen genom att bidra till att minska effekterna av de ökade detaljhandelspriserna.

(3)

Det begärda tillståndet kommer sannolikt inte att snedvrida konkurrensen eller hindra den inre marknaden från att fungera väl. Det begärda tillståndet anses vara tillräckligt och proportionerligt, dels med tanke på dess korta varaktighet, dels med tanke på den geopolitiska situationen i kombination med ett exceptionellt högt marknadspris på råolja. Tillståndet skapar en balans mellan de särskilda politiska mål som avses i artikel 19.1 tredje stycket i direktiv 2003/96/EG, i synnerhet unionens miljöpolitik, och det akuta behovet att säkerställa överkomliga energipriser för företag och hushåll. Skattenedsättningen skulle delvis uppväga de ökade energikostnaderna och är inte kumulativ med någon annan typ av skattenedsättning.

(4)

Portugal bör därför få tillstånd att enligt begäran tillämpa nedsatta punktskattesatser på dieselbrännolja och blyfri bensin som används som motorbränslen.

(5)

Enligt artikel 19.2 i direktiv 2003/96/EG ska varje tillstånd som beviljas enligt den bestämmelsen vara strikt tidsbegränsat. För att inte undergräva den framtida allmänna utvecklingen av den befintliga rättsliga ramen är det emellertid lämpligt att föreskriva att om rådet, i enlighet med artikel 113 eller någon annan relevant bestämmelse i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inför ett ändrat allmänt system för beskattning av energiprodukter och elektricitet som detta tillstånd inte är anpassat till, ska detta tillstånd upphöra att gälla den dag då det ändrade allmänna systemet börjar tillämpas.

(6)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av unionsreglerna för statligt stöd.

(1)

Överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) trädde i kraft den 29 januari 1968. Den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på inre vattenvägar (ADN) trädde i kraft den 28 februari 2008.

(2)

Enligt artikel 14 i ADR får varje fördragsslutande part föreslå en eller flera ändringar av bilagorna till ADR. Arbetsgruppen för transport av farligt gods (WP.15) är det behöriga organet för att besluta om antagande av sådana ändringar. I enlighet med artikel 20 i ADN får varje avtalsslutande part föreslå en eller flera ändringar av de bestämmelser som bifogas ADN. Den administrativa kommittén enligt ADN är det behöriga organet för att fatta beslut om antagande av sådana ändringar. Under tvåårsperioden 2020–2022 antog arbetsgruppen för transport av farligt gods (WP.15) och administrativa kommittén för ADN ändringar av bilagorna till ADR respektive av bestämmelserna som är bifogade till ADN, som de fördragsslutande parterna i ADR och ADN underrättades om den 6 juli 2022 respektive den 1 juli 2022.

(3)

Enligt artikel 14 i ADR ska föreslagna ändringar av bilagorna anses vara godkända om inte minst en tredjedel av de avtalsslutande parterna, eller fem av dem om en tredjedel överskrider denna siffra, invänder mot dessa ändringar inom tre månader från den dag då generalsekreteraren distribuerade de föreslagna ändringarna. Enligt artikel 20 i ADN ska varje förslag till ändring av de bestämmelser som bifogas ADN anses vara godkänt om inte minst en tredjedel av de avtalsslutande parterna, eller fem av dem om en tredjedel överskrider denna siffra, invänder mot dessa ändringar inom tre månader från den dag då generalsekreteraren distribuerade dem.

(4)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vad gäller ändringarna av ADR och ADN, eftersom dessa kommer att bli bindande enligt internationell rätt och på ett avgörande sätt kan inverka på innehållet i unionsrätten, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG (1). I det direktivet fastställs krav för transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar, som ska tillämpas inom eller mellan medlemsstater, genom hänvisning till ADR och ADN. Det direktivet föreskriver dessutom att det ska vara tillåtet att transportera farligt gods mellan medlemsstaterna och tredjeländer på villkor att kraven i ADR, reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID) och ADN iakttas. I enlighet med artikel 8 i direktiv 2008/68/EG har kommissionen dessutom befogenhet att anpassa avsnitt I.1 i bilaga I och avsnitt III.1 i bilaga III till direktiv 2008/68/EG till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, särskilt för att ta hänsyn till ändringar av ADR, RID och ADN.

(5)

Unionen är inte fördragsslutande part i vare sig ADR eller ADN. Detta utgör dock inget hinder för unionen att utöva sin befogenhet genom att det inom dess institutioner fastställs en ståndpunkt som är avsedd att intas på unionens vägnar i det organ som inrättats genom respektive avtal, särskilt genom att de medlemsstater som är fördragsslutande parter i respektive avtal handlar solidariskt i unionens intresse.

(6)

Alla unionens medlemsstater är fördragsslutande parter i ADR och tillämpar den, och 13 av unionens medlemsstater är fördragsslutande parter i ADN och tillämpar den.

(7)

De föreslagna ändringarna syftar till att säkerställa säkra och välfungerande transporter av farligt gods, samtidigt som hänsyn tas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på området och utvecklingen av nya ämnen och föremål som kan utgöra en fara under transport. Utvecklingen inom sektorn för transport av farligt gods på väg och på inre vattenvägar, såväl inom unionen som mellan unionen och dess grannländer, är en viktig komponent i den europeiska transportpolitiken, och är av särskilt stor betydelse för de industrigrenar som producerar eller använder sådant gods som klassificeras som farligt enligt ADR eller ADN.

(8)

De föreslagna ändringarna anses vara lämpliga för att uppnå säker transport av farligt gods på ett kostnadseffektivt sätt, är berättigade och fördelaktiga och bör därför stödjas av unionen.

(9)

Unionens ståndpunkt vad gäller ändringarna av bilagorna till ADR och ändringarna av de bestämmelser som bifogas ADN ska uttryckas av de medlemsstater som är fördragsslutande parter i ADR respektive ADN och som agerar samfällt i unionens intresse.