(1)

Med tanke på den gränsöverskridande dimensionen i hanteringen av marknadsdata, datakvalitet och behovet av att uppnå stordriftsfördelar, samt för att undvika de negativa effekterna av potentiella skillnader på både datakvalitet och det uppdrag som utförs av leverantörer av datarapporteringstjänster, överfördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 (2) auktorisations- och tillsynsbefogenheterna avseende verksamhet som bedrivs av leverantörer av datarapporteringstjänster i unionen till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma).

(2)

Närmare förfaranderegler bör lämpligen fastställas för Esmas utövande av befogenheten att påföra sanktionsavgifter och viten med avseende på de leverantörer av datarapporteringstjänster som står under dess tillsyn. I förordning (EU) nr 600/2014 föreskrivs i synnerhet att dessa förfaranderegler bör inbegripa bestämmelser om rätten till försvar, indrivande av sanktionsavgifter eller viten, samt preskriptionstiden för påförande av och verkställighet av betalningen av sanktionsavgifter och viten.

(3)

Om Esma finner allvarliga tecken på eventuella sakförhållanden som kan utgöra en eller flera överträdelser av kraven för leverantörer av datarapporteringstjänster ska Esma utse en oberoende utredare inom Esma för att utreda saken. När utredningen är avslutad ska utredaren ge den eller de personer som är föremål för utredningen tillfälle att höras. Detta innebär att personen i fråga bör ha rätt att inge skriftliga synpunkter inom en rimlig tidsfrist på minst fyra veckor innan utredaren överlämnar sina slutsatser till Esma. Den person som är föremål för utredning bör få biträdas av ett ombud som de själva väljer. Utredaren bör överväga om det, till följd av de inlagor som ingetts av den person som är föremål för utredningen, är nödvändigt att ändra meddelandet om utredningsresultat innan det överlämnas till Esma.

(4)

På grundval av en förteckning över handlingar bör Esma bedöma om den akt som lämnas in av utredaren är fullständig. För att säkerställa att personer som är föremål för utredning på ett tillfredsställande sätt kan förbereda sitt försvar innan ett slutligt beslut om sanktionsavgifter eller tillsynsåtgärder fattas bör Esma ge dem rätt att inge ytterligare skriftliga synpunkter.

(5)

För att säkerställa att personer samarbetar i en utredning bör Esma kunna vidta vissa tvångsåtgärder. När Esma genom beslut har förpliktigat en person att upphöra med en överträdelse eller har begärt att denne ska lämna fullständiga uppgifter eller fullständiga handlingar, data, rutiner eller annat material, eller har fattat beslut om att utföra en kontroll på plats får Esma påföra viten för att tvinga den person som är föremål för utredningen att rätta sig efter det fattade beslutet. Innan Esma påför viten bör myndigheten ge personen tillfälle att inge skriftliga inlagor.

(6)

Rätten till försvar bör vägas mot behovet av att Esma under särskilda omständigheter vidtar brådskande åtgärder. Om brådskande åtgärder enligt artikel 38l i förordning (EU) nr 600/2014 är motiverade bör rätten till försvar för den person som är föremål för utredningen inte utgöra ett hinder för Esma att vidta brådskande åtgärder. För att i sådana fall förhindra att det finansiella systemet lider väsentlig och omedelbar skada får Esma anta ett tillfälligt beslut utan att ge den person som är föremål för utredningen tillfälle att inge inlagor. Esma bör ge personen i fråga tillfälle att höras snarast efter fattandet av det tillfälliga beslutet och innan ett bekräftande beslut fattas. Förfarandet bör dock ge den person som är föremål för utredningen rätt att i förväg höras av utredaren.

(7)

De akter som utarbetas av Esma och utredaren innehåller information som är helt nödvändig för att den berörda personen ska kunna förbereda sig för rättsliga eller administrativa förfaranden. När en person som är föremål för utredning har mottagit meddelandet om undersökningsresultat antingen av utredaren eller av Esma bör denna person därför ha rätt att få tillgång till akten med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter. Tillgång till handlingar i akten bör endast tillåtas för rättsliga eller administrativa förfaranden som avser överträdelser av förordning (EU) nr 600/2014.

(8)

Både befogenheten att påföra sanktionsavgifter och viten och befogenheten att verkställa betalning av sanktionsavgifter och viten bör omfattas av en preskriptionstid. Av konsekvensskäl bör preskriptionstider för påförande och verkställighet av betalning av sanktionsavgifter eller viten ta hänsyn till befintlig unionslagstiftning som är tillämplig på påförande och verkställighet av påföljder för enheter som står under tillsyn samt Esmas erfarenhet av att tillämpa sådan lagstiftning.

(9)

För att inbetalade sanktionsavgifter och viten ska vara i säkert förvar bör Esma placera dem på räntebärande konton som öppnas uteslutande för en sanktionsavgift eller ett vite som syftar till att få en specifik överträdelse att upphöra. Av skäl som hänför sig till budgetmässig återhållsamhet bör Esma överföra beloppen till kommissionen först när möjligheterna att överklaga har uttömts eller löpt ut och besluten har vunnit laga kraft.

(10)

För att säkerställa att den nya tillsynsram för leverantörer av datarapporteringstjänster som införs genom artikel 4 i förordning (EU) 2019/2175 fungerar smidigt bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

(1)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har enligt artiklarna 48f och 48g i förordning (EU) 2016/1011 befogenhet att på vissa villkor påföra administratörer av referensvärden som står under dess tillsyn sanktionsavgifter och viten. Enligt artikel 48i.10 i förordning (EU) 2016/1011 ska kommissionen specificera förfarandereglerna för utövande av befogenheten att påföra dessa sanktionsavgifter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, indrivande av sanktionsavgifter eller viten samt preskriptionstiden för påförande och verkställighet av påföljder.

(2)

Om Esma finner allvarliga tecken på eventuella sakförhållanden som kan utgöra en eller flera överträdelser av kraven i artikel 42 i förordning (EU) 2016/1011 för administratörer av referensvärden som står under dess tillsyn ska Esma utse en oberoende utredare inom Esma för att utreda saken. Efter slutfört arbete bör utredaren överlämna en fullständig akt till Esma. Att informeras om utredningsresultatet och få tillfälle att yttra sig om detta är en integrerad del av rätten till försvar. Därför bör den person som är föremål för utredning informeras om utredningsresultatet och få tillfälle att yttra sig om detta inom en rimlig tidsfrist. De personer som är föremål för utredningen bör få biträdas av ett ombud som de själva väljer. Utredaren bör överväga om det, till följd av de inlagor som ingetts av den person som är föremål för utredningen, är nödvändigt att ändra meddelandet om utredningsresultat innan det överlämnas till Esma.

(3)

På grundval av en förteckning över handlingar bör Esma bedöma om den akt som lämnas in av utredaren är fullständig. För att säkerställa att personer som är föremål för en utredning på ett tillfredsställande sätt kan förbereda sitt försvar innan ett slutligt beslut om sanktionsavgifter eller tillsynsåtgärder fattas bör Esma se till att de ges tillfälle att inge ytterligare skriftliga synpunkter.

(4)

För att säkerställa att den person som är föremål för utredning samarbetar med utredaren bör Esma kunna vidta vissa tvångsåtgärder. När Esma genom beslut har förpliktigat en person att upphöra med en överträdelse eller har begärt att denne ska lämna fullständiga uppgifter eller fullständiga handlingar, data, rutiner eller annat material, eller har fattat beslut om att utföra en kontroll på plats får Esma påföra viten för att tvinga den person som är föremål för utredningen att rätta sig efter det fattade beslutet. Innan Esma påför viten bör myndigheten ge personen tillfälle att inge skriftliga inlagor.

(5)

Eftersom utredaren utför sitt arbete självständigt bör Esma inte vara bunden av det underlag som denne utarbetat. För att säkerställa att personer som är föremål för utredningen på ett tillfredsställande sätt kan förbereda sitt försvar för det fall Esma inte instämmer bör de dock informeras och ges tillfälle att yttra sig.

(6)

För att säkerställa att personer som är föremål för utredningen på ett tillfredsställande sätt kan förbereda sitt försvar bör de informeras och ges tillfälle att yttra sig om Esma instämmer helt eller delvis med utredarens slutsatser.

(7)

Rätten att höras bör vägas mot behovet av att Esma under särskilda omständigheter vidtar brådskande åtgärder. Om brådskande åtgärder enligt artikel 48e i förordning (EU) 2016/1011 är motiverade bör rätten att höras för den person som är föremål för utredningen inte utgöra ett hinder för Esma att vidta brådskande åtgärder. I sådana fall bör den person som är föremål för utredningen höras snarast möjligt efter det att beslutet har fattats. Förfarandet bör dock ge den person som är föremål för utredningen rätt att höras av utredaren.

(8)

Esmas befogenhet att påföra vite bör utövas med vederbörlig hänsyn till rätten till försvar och inte längre än vad som är nödvändigt. Om Esma fattar beslut om att påföra vite bör den berörda personen därför få tillfälle att höras och eventuella viten bör upphöra från och med den tidpunkt då den berörda personen efterlever Esmas föreläggande.

(9)

De akter som utarbetas av Esma och utredaren innehåller information som är helt nödvändig för att den berörda personen ska kunna förbereda sig för rättsliga eller administrativa förfaranden. När en person som är föremål för utredning har mottagit meddelandet om undersökningsresultat antingen av utredaren eller av Esma bör denna person därför ha rätt att få tillgång till akten med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter. Användning av handlingar i akten bör endast tillåtas för rättsliga eller administrativa förfaranden som avser överträdelser av artikel 42 i förordning (EU) 2016/1011.

(10)

Både befogenheten att påföra sanktionsavgifter och viten och befogenheten att verkställa betalning av sanktionsavgifter och viten bör utövas inom rimlig tid och därför omfattas av en preskriptionstid. Av konsekvensskäl bör preskriptionstider för påförande och verkställighet av betalning av sanktionsavgifter eller viten ta hänsyn till befintlig unionslagstiftning som är tillämplig på påförande och verkställighet av påföljder för enheter som står under tillsyn samt Esmas erfarenhet av att tillämpa sådan lagstiftning. För att inbetalade sanktionsavgifter och viten ska vara i säkert förvar bör Esma placera dem på räntebärande konton som öppnas uteslutande för en sanktionsavgift eller ett vite som syftar till att få en specifik överträdelse att upphöra. Av skäl som hänför sig till budgetmässig återhållsamhet bör Esma överföra beloppen till kommissionen först när möjligheterna att överklaga har uttömts eller löpt ut och besluten har vunnit laga kraft.

(11)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/168 (2) får referensvärden från tredjeländer användas i unionen utan att de berörda administratörerna behöver ansöka om likvärdighet, erkännande eller godkännande under en övergångsperiod som förlängs till och med 2023. Under denna övergångsperiod är erkännande i unionen frivilligt (opt-in) för administratörer av referensvärden från tredjeländer och indikerar att deras referensvärden fortsatt kommer att vara tillgängliga för användning i unionen efter övergångsperiodens slut. Följaktligen bör bestämmelser om sanktionsavgifter under denna period endast tillämpas på administratörer i tredjeländer som frivilligt har ansökt om erkännande före utgången av den övergångsperiod som infördes genom förordning (EU) 2021/168 och där den relevanta nationella behöriga myndigheten eller Esma har beviljat godkännande.

(12)

För att säkerställa en smidig tillämpning av Esmas nya tillsynsbefogenheter bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

(1)

Enligt artikel 48l i förordning (EU) 2016/1011 ska Esma ta ut avgifter från administratörer av kritiska referensvärden och administratörer av referensvärden i tredjeländer i samband med ansökningar om auktorisation enligt artikel 34 och om erkännande enligt artikel 32 i den förordningen, samt årsavgifter för utförandet av sina arbetsuppgifter i enlighet med den förordningen vad avser kritiska referensvärden och erkända administratörer av referensvärden i tredjeländer. Enligt artikel 48l.2 i förordning (EU) 2016/1011 ska sådana avgifter stå i proportion till den berörda referensvärdesadministratörens omsättning och täcka alla kostnader som Esma ådrar sig för auktorisation eller erkännande och utförandet av sina arbetsuppgifter vad avser administratörer av kritiska referensvärden och administratörer av referensvärden i tredjeländer i enlighet med den förordningen.

(2)

Avgifter som tas ut för Esmas verksamhet avseende administratörer av kritiska referensvärden och administratörer av referensvärden i tredjeländer bör fastställas på en nivå som undviker att det uppstår betydande underskott eller överskott. Om betydande överskott eller underskott uppstår upprepade gånger bör avgiftsnivån ses över.

(3)

Avgifter i samband med ansökningar om auktorisation (”auktorisationsavgifter”) och erkännande (”erkännandeavgifter”) bör tas ut från administratörer av kritiska referensvärden och av referensvärden i tredjeländer för att täcka Esmas kostnader för handläggning av ansökningar om auktorisation och erkännande, bl.a. kostnader för att kontrollera att ansökningarna är fullständiga, begära ytterligare information och utarbeta beslut, samt kostnader för bedömning av om kritiska referensvärden systemviktiga och för kontroll av om administratörer av referensvärden i tredjeländer efterlever bestämmelserna.

(4)

Med tanke på att bedömningen av ansökningar är lika resurskrävande oavsett om de lämnas in av stora eller små administratörer bör erkännandeavgiften vara en engångsavgift för erkännande som är densamma för alla administratörer i tredjeländer.

(5)

På grundval av förväntad arbetsbörda och dess kostnad för Esma bör kostnaden för att bedöma en ansökan om erkännande, för att helt täckas av engångsavgiften för erkännande, fastställas till 40 000 euro.

(6)

Kritiska referensvärden är föremål för en mer intensiv granskning enligt förordning (EU) 2016/1011 och administratörer av dem måste uppfylla strängare organisatoriska krav. Till följd av detta medför auktorisationsprocessen en större arbetsbörda för Esma. Därför bör auktorisationsavgiften för administratören av ett referensvärde av kritisk betydelse vara betydligt högre än avgiften för handläggning av en ansökan om erkännande.

(7)

För att främja ansökningar som håller hög kvalitet och är fullständiga och i linje med Esmas strategi för registrering av enheter som står under dess tillsyn bör erkännandeavgiften betalas i samband med att ansökan inges.

(8)

Årsavgifter ska också tas ut från administratörer av kritiska referensvärden och från erkända administratörer av referensvärden från tredjeländer för att täcka Esmas kostnader för utförandet av sina arbetsuppgifter enligt förordning (EU) 2016/1011 vad gäller den fortlöpande tillsynen över sådana administratörer. När det gäller administratörer av referensvärden från tredjeländer bör sådana avgifter täcka genomförandet och upprätthållandet av samarbetsarrangemang med myndigheter i tredjeländer och övervakningen av utvecklingen av reglering och tillsyn i tredjeländer. När det gäller administratörer av kritiska referensvärden bör avgifterna också täcka Esmas utgifter för den fortlöpande tillsynen över att dessa administratörer uppfyller kraven i artikel 48l och avdelning VI i förordning (EU) 2016/1011, bl.a. genom jämförbar regelefterlevnad, om sådan beviljats.

(9)

Kostnaden för fortlöpande tillsyn över ett kritiskt referensvärde är beroende av om Esma måste inrätta och leda ett tillsynskollegium för referensvärdet, vilket innebär en betydligt ökad arbetsbörda. Därför är det lämpligt att skilja mellan dessa två fall när tillsynsavgifter fastställs. Däremot bör det inom kategorin kritiska referensvärden inte vara nödvändigt att differentiera tillsynsavgifterna i enlighet med administratörens årsomsättning, eftersom kritiska referensvärden per definition har systemomfattande effekter i unionen.

(10)

Att ansöka om erkännande i unionen är ett beslut som administratörer av referensvärden från tredjeländer fattar av kommersiella skäl, eftersom de räknar med att generera intäkter genom att erbjuda sina referensvärden i unionen. För erkända administratörer av referensvärden från tredjeländer bör tillsynsavgifterna därför anpassas efter de intäkter som användningen av dessa referensvärden i unionen genererar för dessa administratörer. Om inga intäkter genereras bör en lägsta tillsynsavgift fastställas till 20 000 euro.

(11)

För att avskräcka från upprepade eller ogrundade ansökningar bör erkännandeavgifter och auktorisationsavgifter inte återbetalas om en sökande drar tillbaka sin ansökan. Eftersom det administrativa arbete som krävs i samband med en ansökan om erkännande eller godkännande som avslås är detsamma som för en ansökan som godtas bör erkännandeavgifter och tillståndsavgifter inte återbetalas om auktorisation eller erkännande avslås.

(12)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/168 (2) får referensvärden från tredjeländer användas i unionen utan att de berörda administratörerna behöver ansöka om likvärdighet, erkännande eller godkännande under en övergångsperiod som förlängs till och med 2023. Under denna övergångsperiod är erkännande i unionen frivilligt (opt-in) för administratörer av referensvärden från tredjeländer och indikerar att deras referensvärden fortsatt kommer att vara tillgängliga för användning i unionen efter övergångsperiodens slut. Följaktligen bör bestämmelser om tillsynsavgifter under denna period endast tillämpas på administratörer i tredjeländer som frivilligt har ansökt om erkännande före utgången av den övergångsperiod som infördes genom förordning (EU) 2021/168 och där den relevanta nationella behöriga myndigheten eller Esma har beviljat godkännande.

(13)

För att säkerställa en smidig tillämpning av Esmas nya tillsynsbefogenheter bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

(1)

Den 16 juni 2020 införde Europeiska kommissionen (kommissionen) slutgiltiga antidumpningstullar och slutgiltiga utjämningstullar på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina) och Egypten genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/492 (3) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/776 (4) (de gällande åtgärderna).

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/825 (5), som trädde i kraft den 8 juni 2018 (moderniseringspaketet för de handelspolitiska skyddsinstrumenten), infördes de nya artiklarna 14a i den grundläggande antidumpningsförordningen och 24a i den grundläggande antisubventionsförordningen.

(3)

Enligt dessa artiklar får en antidumpnings- eller utjämningstull även införas på en dumpad eller subventionerad produkt som förs in i betydande mängder till en konstgjord ö, en fast eller flytande anläggning eller annan konstruktion på en medlemsstats kontinentalsockel eller i den exklusiva ekonomiska zon som deklarerats av en medlemsstat i enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention (6), i de fall detta skulle skada unionsindustrin.

(4)

I samma artiklar fastställs att kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer villkoren för uppkomsten av sådana tullar samt förfarandena för anmälan och deklaration av sådana produkter samt betalning av sådana tullar, inbegripet uppbörd, återbetalning och eftergift (tullverktyget), och att kommissionen endast ska införa tullar från och med den dag då tullverktyget är operativt. Tullverktyget (7) blev tillämpligt den 2 november 2019.

(5)

Den 27 maj 2021 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande (8) om återupptagande av de undersökningar som ledde till antidumpnings- och utjämningsåtgärderna beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Kina och Egypten.

(6)

Återupptagandet begränsades till en undersökning av huruvida åtgärderna skulle tillämpas på vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Kina och Egypten (de berörda länderna) som förts in i betydande mängder till kontinentalsockeln eller i den exklusiva ekonomiska zonen, eftersom tullverktyget inte var tillämpligt när de undersökningar som ledde till de gällande åtgärderna inleddes och kommissionen därför inte kunde dra någon slutsats om huruvida utvidgningen av tullarna till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen var lämplig.

(7)

Kommissionen förfogade över tillräcklig bevisning för att glasfibermaterial med ursprung i Kina och Egypten fördes in i betydande mängder inom förfarandet för aktiv förädling för att användas i vindturbinblad som därefter exporterades till vindkraftparker till havs i kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen och att detta skulle skada unionsindustrin. Delar av denna bevisning lämnades av unionsindustrin. Berörda parter kunde ta del av en notering i de ärendehandlingar som är tillgänglig för kommissionen.

(8)

Kommissionen underrättade de berörda parter som samarbetade i de undersökningar som ledde till de gällande åtgärderna, nämligen Kinas beskickning vid Europeiska unionen, Egyptens beskickning, de exporterande tillverkarna och deras närstående företag i Kina och Egypten, unionstillverkare, icke-närstående importörer i unionen och användare i unionen om återupptagandet av undersökningarna.

(9)

Berörda parter gavs möjlighet att inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Ingen av de berörda parterna begärde att bli hörd av kommissionen eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(10)

Kommissionen sände ett frågeformulär till de berörda parter som samarbetade i de undersökningar som ledde till de gällande åtgärderna.

(11)

Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från fyra unionstillverkare, unionsindustrins intresseorganisation och en användare.

(12)

Inget svar på frågeformuläret mottogs från de exporterande tillverkarna. Kommissionen underrättade Kinas och Egyptens beskickningar om att den, på grund av den otillräckliga samarbetsviljan från de exporterande tillverkarna i Kina och Egypten, avsåg att tillämpa artikel 18 i den grundläggande antidumpningsförordningen respektive artikel 28 i den grundläggande antisubventionsförordningen och därför grunda sina avgöranden på tillgängliga uppgifter. Inga synpunkter inkom till följd av detta tillkännagivande.

(13)

Undersökningsperioden var densamma som under de ursprungliga undersökningarna, dvs. 1 januari 2018–31 december 2018 (den ursprungliga undersökningsperioden).

(14)

Den undersökta produkten är densamma som i de undersökningar som ledde till införandet av de gällande åtgärderna, dvs. vävda och/eller sydda material av ändlösa glasfiberfilament i form av roving och/eller garn, med eller utan annat material, med undantag av produkter som är impregnerade eller förimpregnerade, och med undantag av vävnader med öppna maskor med en storlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7019 61 00, ex 7019 62 00, ex 7019 63 00, ex 7019 64 00, ex 7019 65 00, ex 7019 66 00, ex 7019 69 10, ex 7019 69 90 och ex 7019 90 00 (Taric-nummer 7019610081, 7019610083, 7019610084, 7019620081, 7019620083, 7019620084, 7019630081, 7019630083, 7019630084, 7019640081, 7019640083, 7019640084, 7019650081, 7019650083, 7019650084, 7019660081, 7019660083, 7019660084, 7019691081, 7019691083, 7019691084, 7019699081, 7019699083, 7019699084, 7019900081, 7019900083 och 7019900084), med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten (den undersökta produkten).

(15)

Egyptens beskickning ifrågasatte lagenligheten av de nya bestämmelserna i den grundläggande antidumpningsförordningen och i den grundläggande antisubventionsförordningen (artiklarna 14a och 24a i de respektive grundförordningarna) inom ramen för Unclos och unionens tullkodex.

(16)

Kommissionen avvisade detta påstående. I artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (9) fastställs otvetydigt att vissa av tullagstiftningens bestämmelser kan tillämpas utanför unionens tullområde inom ramen för lagstiftning på särskilda områden eller internationella konventioner. Unclos är en del av unionslagstiftningen. Den exklusiva ekonomiska zonen regleras av del V i Unclos, och bestämmelserna om kontinentalsockeln ingår i del VI i Unclos. I artikel 56 i Unclos definieras ”[k]uststatens rättigheter, jurisdiktion och skyldigheter i den ekonomiska zonen”, och i den definitionen ingår ”uppförande och användning av konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner”. I artikel 60.2 i Unclos sägs att ”[k]uststaten skall ha exklusiv jurisdiktion över dessa konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner, inbegripet jurisdiktion i fråga om lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, hälsovård, säkerhet och invandring”. Den förteckning över frågor som förtecknas i den bestämmelsen är inte uttömmande. Genom artikel 80 i Unclos görs artikel 60 tillämplig även på kontinentalsockeln. Internationella havsrättsdomstolen har gett ytterligare vägledning om ovannämnda bestämmelse i Unclos. I domen i målet M/V ”Saiga” fastslog havsrättsdomstolen att i den exklusiva ekonomiska zonen är kuststaten behörig att tillämpa lagar och andra författningar på tullområdet avseende konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner (artikel 60.2). Enligt havsrättsdomstolen ger konventionen inte en kuststat rätt att tillämpa sin tullagstiftning med avseende på andra delar av den exklusiva ekonomiska zon som inte nämns ovan. (10) På grundval av detta har unionen enligt Unclos befogenhet att ta ut antidumpnings- och utjämningstullar, vilka ingår i lagar och andra författningar på tull- och skatteområdet. Unionens regleringsbefogenhet omfattar faktiskt även de områden där medlemsstaterna har suveräna rättigheter enligt folkrätten (11). Sammanfattningsvis drog kommissionen slutsatsen att det inte finns någon anledning att bifalla begäran från Egyptens beskickning om att inte tillämpa artiklarna 14a och 24a i respektive grundförordningar.

(17)

Kommissionen undersökte bland annat följande aktiviteter under den ursprungliga undersökningsperioden:

(18)

Två användare samarbetade ursprungligen i undersökningen: Siemens Gamesa Renewable Energy, SA (SGRE) och Vestas Wind Systems A/S (Vestas). Efter det att undersökningarna hade återupptagits var det dock endast SGRE som lämnade in ett besvarat frågeformulär.

(19)

Såsom anges i skäl 469 i antidumpningsförordningen om glasfibermaterial och skäl 1079 i antisubventionsförordningen är dessa två användare bland de största vindturbintillverkarna i unionen, och tillsammans står de för mer än 20 % av unionens totala efterfrågan på glasfibermaterial. Deras sammanlagda import uppgår till mer än 30 % av all import från de berörda länderna.

(20)

Såsom anges i skäl 464 i antidumpningsförordningen om glasfibermaterial och skäl 1075 i antisubventionsförordningen är vindturbintillverkarna de största användarna av glasfibermaterial och står för omkring 60–70 % av efterfrågan på glasfibermaterial i unionen. De övriga användarna inkluderar båtsektorn (cirka 11 %), lastbilssektorn (cirka 8 %) och tillverkare av sportutrustning (cirka 2 %) samt leverantörer av rörrenoveringssystem (ca 8 %).

(21)

Vindturbintillverkarna använder glasfibermaterial för tillverkning av blad för vindkraftverksinstallationer på kontinenten som sedan transporteras och installeras på land eller till havs på kontinentalsockeln eller i den exklusiva ekonomiska zonen.

(22)

Enligt tabell 2 i antidumpningsförordningen och antisubventionsförordningen om glasfibermaterial uppgick den totala förbrukningen av glasfibermaterial till 168 270 ton under undersökningsperioden.

(23)

Under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen tillkom ca 2 600 MW ny kapacitet för havsbaserad vindkraft i EU. Till en havsbaserad vindturbin på 8 MW behövs 60 ton glasfibermaterial för de tre vindturbinbladen. Följaktligen behövdes under 2018 cirka 19 958 ton glasfibermaterial för anläggningar till havs i EU-28 och omkring 10 118 ton för anläggningar till havs i EU-27.

(24)

Under 2018 förekom ingen import inom ramen för förfarandet för aktiv förädling från Egypten. I egenskap av part i den Europa-Medelhavstäckande konventionen åtnjuter Egypten förmånsbehandling i tullhänseende. Import av glasfibermaterial från Egypten omfattas således av förmånstullar på 0 % jämfört med MGN-tullsatser på 5–7 %. Av detta följer att det under år 2018 inte fanns något ekonomiskt incitament för parterna att importera glasfibermaterial inom ramen för förfarandet för aktiv förädling från Egypten.

(25)

I sitt svar på frågeformuläret uppgav SGRE att företaget inte importerade glasfibermaterial från Egypten för användning på kontinentalsockeln eller i den exklusiva ekonomiska zonen under undersökningsperioden. Vestas lämnade inga svar på frågeformuläret när det gäller denna fråga. I detta avseende noterade kommissionen att Vestas inte heller under den ursprungliga undersökningen kunde identifiera separat import med ursprung i Egypten. På grundval av de uppgifter som lämnats i den ursprungliga undersökningen, och då särskilt de uppgifter som lämnats direkt av egyptiska exportörer, importerade Vestas emellertid betydande mängder glasfibermaterial från Egypten inom ramen för det normala systemet, motsvarande mellan 5 % och 8 % av importen till EU-28 och mellan 2 % och 5 % av förbrukningen i EU-28 (13). Dessa andelar skulle vara betydligt högre om man angav dem i förhållande till EU-27-siffrorna.

(26)

Samtidigt hade Vestas betydande nya anläggningar till havs i EU under 2018, som stod för 30–50 % av alla sådana nya anläggningar i EU-28 och EU-27. Detta tyder på att betydande mängder egyptiskt glasfibermaterial fördes in till kontinentalsockeln eller till den exklusiva ekonomiska zonen under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen. Det finns inga uppgifter i ärendet som motsäger denna slutsats.

(27)

Denna slutsats stöds vidare av det faktum att importen av glasfibermaterial med ursprung i Egypten ägde rum omedelbart efter införandet av åtgärder inom ramen för förfarandet för aktiv förädling (mer än 230 ton under andra halvåret 2020).

(28)

På grundval av tillgänglig bevisning drog kommissionen därför slutsatsen att betydande mängder fördes in till kontinentalsockeln eller till den exklusiva ekonomiska zonen från Egypten, vilket bidrog till den skada som redan konstaterats i den ursprungliga undersökningen.

(29)

Under 2018 uppgick importen från Kina av glasfibermaterial inom ramen för förfarandet för aktiv förädling till 5 343 ton. Av detta uppgick importen till medlemsstaterna med anläggningar till havs till 4 835 ton, varav 15 % importerades till Förenade kungariket.

(30)

I sitt svar på frågeformuläret rapporterade SGRE import till unionen av glasfibermaterial från Kina enligt både förfarandet för aktiv förädling och det normala förfarandet för kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen. Enbart volymen inom ramen för systemet för aktiv förädling i fråga om EU-27 utgjorde mellan 1 % och 3 % av den totala förbrukningen av glasfibermaterial i EU-28 och mellan 4 % och 7 % av den totala importen av glasfibermaterial i EU-28 under undersökningsperioden (14). Detta pekar mot att andelen av importen till EU-27 och av förbrukningen i EU-27 skulle vara ännu större. Eftersom dessa mängder ligger över miniminivån är de i sig tillräckligt betydande för att orsaka skada och därmed bidra till den skada som konstaterades i den ursprungliga undersökningen. Kommissionen erinrade dessutom om att skadeanalysen i den ursprungliga undersökningen gjordes genom att man lade samman importen från Egypten och Kina. En eventuell ökning av den import som kanaliseras till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen kan därför bara bidra ytterligare till den skada som konstaterades i den ursprungliga undersökningen.

(31)

Parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att utvidga åtgärderna till att omfatta vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Kina och Egypten till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta utlämnande av uppgifter.

(32)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade SGRE att kommissionen var skyldig att genomföra en fullständig skadeanalys enligt grundförordningarna innan den kunde dra några slutsatser om en eventuell utvidgning av åtgärderna till ett nytt territorium, nämligen kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen. Företaget hävdade vidare att kommissionen begränsade sin skadeanalys till importvolymen av glasfibermaterial från Kina till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen under 2018 och inte hade undersökt tendensen för importen till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen under den berörda perioden, dvs. 2015–2018.

(33)

Dessutom hävdade SGRE att kommissionen borde ha bedömt huruvida det låg i unionens intresse att införa åtgärder med avseende på denna import. Det hävdades att det faktum att unionens intresse inte hindrade införandet av de ursprungliga åtgärderna inte utgör ett nödvändigt villkor för att unionens intresse inte skulle hindra en utvidgning av åtgärderna till att omfatta kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen. SGRE hävdade att utvidgningen av antidumpnings- och utjämningsåtgärderna beträffande import av glasfibermaterial från Kina och Egypten till att även omfatta import av glasfibermaterial från Kina och Egypten till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen inte skulle ligga i unionens intresse, eftersom det skulle strida mot EU:s politik för förnybar energi att stödja attraktionskraften och konkurrenskraften hos EU:s vindkraft, som utsattes för pristryck och allmänna lönsamhetsproblem på grund av aktuella marknadsförhållanden. Företaget hävdade vidare att unionstillverkarna inte har tillräcklig produktionskapacitet för att möta den ökande efterfrågan. Det hävdades att sedan antidumpnings- och utjämningsåtgärderna infördes 2020 har EU:s glasfibermaterialindustri inte ökat sin tillverkning och tillverkningskapacitet av glasfibermaterial tillräckligt för att täcka den växande efterfrågan i EU. Kommissionen noterade att ingen bevisning hade lämnats i detta avseende, förutom ett diagram som visar prognosen för de havsbaserade vindkraftsanläggningarna i Europa under perioden 2020–2030.

(34)

SGRE hävdade också att utvidgningen av antidumpnings- och utjämningsåtgärderna beträffande import av glasfibermaterial från Kina och Egypten till import av glasfibermaterial från Kina och Egypten till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen skulle tvinga användare som SGRE att utöka eller flytta sin produktion av vindturbinblad för anläggningar till havs från EU-länder till tredjeländer, vilket skulle påverka sysselsättningen och leverantörerna i unionen.

(35)

SGRE hävdade vidare att utvidgningen av antidumpnings- och utjämningsåtgärderna på import av glasfibermaterial från Kina och Egypten till import av glasfibermaterial från Kina och Egypten till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen skulle leda till ökade kostnader för användarna av den berörda produkten.

(36)

Kommissionen noterade att det i tillkännagivandet om återupptagande tydligt angavs att återupptagandet av de ursprungliga undersökningarna var begränsat till en undersökning av huruvida åtgärderna skulle tillämpas på glasfibermaterial med ursprung i Kina och Egypten som fördes in betydande mängder till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen. Informationen i den notering till ärendehandlingarna som ledde till återupptagandet bekräftade denna begränsade räckvidd. Undersökningens omfattning följer direkt av ordalydelsen i artikel 14a i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 24a i den grundläggande antisubventionsförordningen och är också helt i linje med skäl 24 i moderniseringspaketet för de handelspolitiska skyddsinstrumenten (15). Den rättsliga standard som krävs i dessa bestämmelser är att den dumpade och/eller subventionerade produkt som förs in i betydande mängder till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen skulle vålla unionsindustrin skada.

(37)

Såsom tydligt framgår av tillkännagivandet om återupptagande var den särskilda situation som ledde till denna undersökning det faktum att det tullverktyg som föreskrivs i artiklarna 14a och 24a inte var tillämpligt när den ursprungliga undersökningen inleddes. I enlighet med artiklarna 14a.2 och 24a.2 blev tullverktyget tillgängligt och ledde till att undersökningen återupptogs. Såsom också anges i tillkännagivandet om återupptagande inkluderade kommissionen i de ursprungliga undersökningar som ledde till införandet av antidumpnings- och utjämningstullar redan import av den berörda produkten inom ramen för förfarandet för aktiv förädling i sin undersökning och drog slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada under den berörda perioden. Skadeanalysen i de ursprungliga undersökningarna omfattade inte bara 2018, utan hela den berörda perioden, dvs. 2015–2018. Den aktuella undersökningen byggde på dessa resultat och syftade till att fastställa om det var lämpligt att utvidga tullarna till att omfatta även kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen. Huruvida den dumpade/subventionerade produkt som fördes in i betydande mängder till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen skulle vålla unionen skada hade redan bekräftats i förordningen om införande av tullar. Återupptagandet av undersökningen bekräftade förekomsten av dessa mängder och lämpligheten av att utvidga de nuvarande åtgärderna för att skydda unionsindustrin.

(38)

Mot bakgrund av denna situation och den relevanta rättsliga standarden förlitade sig kommissionen på uppgifter, bevis och slutsatser om skada i de ursprungliga undersökningarna. Den aktuella undersökningen visade att dumpad och subventionerad import fördes in i betydande mängder till kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen och att den importen skulle vålla unionsindustrin ytterligare skada, eftersom den bara kunde förvärra den skadevållande situationen. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(39)

När det gäller påståendet att unionens intresse inte omfattades av de återupptagna undersökningarna innehåller artiklarna 14a och 24a i respektive grundförordningar ingen hänvisning till behovet av att bedöma unionens intresse. Under alla omständigheter inkom SGRE inte med några synpunkter på denna punkt efter inledandet av denna undersökning. Kommissionen noterade att synpunkterna från SGRE om unionens intresse antingen liknar de synpunkter som redan har behandlats och motbevisats i förordningarna om införande av de ursprungliga åtgärderna, eller inte är underbyggda. Därför bekräftas kommissionens bedömning av om huruvida det är lämpligt att utvidga de nuvarande åtgärderna till att även omfatta kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen, och dessa påståenden avvisades.

(40)

På grundval av ovanstående bör de befintliga antidumpnings- och utjämningstullarna på import av vävda och/eller sydda material av ändlösa glasfiberfilament i form av roving och/eller garn, med eller utan annat material, med undantag av produkter som är impregnerade eller förimpregnerade, och med undantag av vävnader med öppna maskor med en storlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten också införas på vävda och/eller sydda material av ändlösa glasfiberfilament i form av roving och/eller garn, med eller utan annat material, med undantag av produkter som är impregnerade eller förimpregnerade, och med undantag av vävnader med öppna maskor med en storlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten som förs till en konstgjord ö, en fast eller flytande anläggning eller någon annan struktur på en medlemsstats kontinentalsockel eller den exklusiva ekonomiska zon som deklarerats av en medlemsstat i enlighet med Unclos.

(41)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/191 (2) införde kommissionen en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(2)

Skäl 347 i och bilagan till genomförandeförordning (EU) 2022/191 innehöll ett fel i fråga om namnet på en samarbetsvillig exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, Liaocheng BSC Metal Products Co., Ltd. Företagets namn angavs på ett ofullständigt sätt i skäl 347 i och bilagan till genomförandeförordning (EU) 2022/191, då de tre sista orden i företagets namn (”Products Co., Ltd”) utelämnades.

(3)

Skäl 347 i och bilagan till genomförandeförordning (EU) 2022/191 återger således inte det korrekta fullständiga namnet på den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren Liaocheng BSC Metal Products Co., Ltd, som inte ingick i urvalet. Kommissionen har därför beslutat att korrigera skäl 347 i och bilagan till genomförandeförordning (EU) 2022/191 i enlighet med detta. Denna rättelse bör få verkan från och med ikraftträdandet av genomförandeförordning (EU) 2022/191, dvs. från och med den 18 februari 2022.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

(1)

I del B i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (2) fastställs de verksamma ämnen som har godkänts enligt förordning (EG) nr 1107/2009.

(2)

En ansökan om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet bispyribak lämnades in den 30 juli 2018 i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (3).

(3)

Godkännandeperioden för det verksamma ämnet bispyribak förlängdes från den 31 juli 2021 till den 31 juli 2023 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1916 (4).

(4)

Den 22 oktober 2020 bekräftade sökanden emellertid att den inte längre stöder ansökan om förnyelse av godkännandet.

(5)

Eftersom ansökan om förnyelse drogs tillbaka är en förlängning av godkännandeperioden för detta verksamma ämne, som föreskrivs i genomförandeförordning (EU) 2018/1916, inte längre motiverad. En ny sista giltighetsdag bör därför fastställas så snart som möjligt samtidigt som medlemsstaterna ges tillräckligt med tid för att återkalla godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne.

(6)

Genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Den 28 februari 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/338 (1), genom vilket man inrättade en stödåtgärd med ett finansiellt referensbelopp på 450 000 000 EUR som är avsett att täcka tillhandahållande till den ukrainska försvarsmakten av militär utrustning och militära plattformar som är utformade för att åstadkomma dödligt våld.

(2)

Den 23 mars 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/471 (2) om ändring av beslut (Gusp) 2022/338, genom vilket det finansiella referensbeloppet höjdes till 900 000 000 EUR.

(3)

Den 13 april 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/636 (3) om ändring av beslut (Gusp) 2022/338, genom vilket det finansiella referensbeloppet ytterligare höjdes till 1 350 000 000 EUR.

(4)

Mot bakgrund av Ryska federationens pågående väpnade aggression mot Ukraina bör det finansiella referensbeloppet höjas med ytterligare 490 000 000 EUR.

(5)

Beslut (Gusp) 2022/338 bör ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 28 februari 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/339 (1), genom vilket man inrättade en stödåtgärd med ett finansiellt referensbelopp på 50 000 000 EUR som är avsett att täcka finansieringen av tillhandahållande av utrustning och varor som inte är utformade för att åstadkomma dödligt våld, såsom personlig skyddsutrustning, första hjälpen-utrustning och bränsle, till den ukrainska försvarsmakten.

(2)

Den 23 mars 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/472 (2) om ändring av beslut (Gusp) 2022/339, genom vilket det finansiella referensbeloppet höjdes till 100 000 000 EUR.

(3)

Den 13 april 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/637 (3) om ändring av beslut (Gusp) 2022/339, genom vilket det finansiella referensbeloppet ytterligare höjdes till 150 000 000 EUR.

(4)

Mot bakgrund av Ryska federationens pågående väpnade aggression mot Ukraina bör det finansiella referensbeloppet höjas med ytterligare 10 000 000 EUR som är avsett att täcka finansieringen av tillhandahållande av utrustning och varor som inte är utformade för att åstadkomma dödligt våld, såsom personlig skyddsutrustning, första hjälpen-utrustning och bränsle, till den ukrainska försvarsmakten.

(5)

Beslut (Gusp) 2022/339 bör ändras i enlighet med detta.