(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 (2) inrättas det europeiska räkenskapssystemet 2010 (ENS 2010), och den förordningen innehåller referensramen för de gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler som ska användas vid utarbetandet av medlemsstaternas räkenskaper för unionens statistikbehov.

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 138/2004 (3) inrättas räkenskaperna för jordbruket (EAA) i unionen genom att metoder och tidsfrister för överföring av räkenskaperna i fråga föreskrivs. EAA är satelliträkenskaper till nationalräkenskaperna, enligt vad som föreskrivs i ENS 2010, med syftet att uppnå harmoniserade och jämförbara resultat medlemsstaterna emellan för att kunna utarbeta räkenskaperna för unionens behov. Revisionsrätten offentliggjorde 2016 den särskilda rapporten nr 1/2016 med titeln Är kommissionens resultatmätningssystem för jordbrukarnas inkomster väl utformat och baserat på tillförlitliga uppgifter?. Rapporten innehåller välgrundade och relevanta observationer och rekommendationer avseende EAA och förordning (EG) nr 138/2004.

(3)

Regionalräkenskaperna för jordbruket (REAA) är en anpassning på regional nivå av EAA. Enbart nationella sifferuppgifter kan inte ge den fullständiga och ibland komplexa bilden av det som händer på en mer detaljerad nivå. Därför bidrar uppgifter på regional nivå till en ökad förståelse av olikheterna mellan regioner, kompletterar informationen för unionen, euroområdet och enskilda medlemsstater, samtidigt som de tillmötesgår det ökade behovet av statistik för redovisningsändamål, och gör unionens jordbruksstatistik mer harmoniserad, effektiv och konsekvent. REAA behöver därför integreras i förordning (EG) nr 138/2004 vad gäller metoder och programmet för uppgiftsöverföring.

(4)

Statistik betraktas inte längre som bara en av många informationskällor för beslutsfattandet utan spelar i stället en central roll i beslutsprocessen. Ett faktabaserat beslutsfattande kräver statistik som uppfyller höga kvalitetskrav, på sätt som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (4), i enlighet med de ändamål den är avsedd för.

(5)

Statistiska uppgifter av hög kvalitet på regional nivå är ett centralt verktyg för att genomföra, övervaka, utvärdera, se över och bedöma den ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan av politik som avser jordbruket i unionen, särskilt den gemensamma jordbrukspolitiken, däribland landsbygdsutvecklingsåtgärder, dess nya genomförandemodell och nationella strategiska planer, samt unionens politik avseende bl.a. miljö, klimatförändringar, biologisk mångfald, den cirkulära ekonomin, markanvändning, en balanserad och hållbar regional utveckling, folkhälsa, djurskydd, livsmedelssäkerhet och livsmedelstrygghet liksom FN:s mål för hållbar utveckling. REEA är också avgörande för en korrekt bedömning av jordbrukssektorns bidrag till uppnåendet av den europeiska gröna given, särskilt från jord till bord-strategin och unionens strategi för biologisk mångfald. Regionernas och de regionala uppgifternas roll för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken vinner allt större erkännande. Regionerna är en viktig motor för arbetstillfällen och hållbar ekonomisk tillväxt i unionen och tillhandahåller bättre uppgifter för att bedöma jordbrukssektorns hållbarhet i förhållande till miljön, människor, regioner och ekonomin.

(6)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (5) bör allmänheten få tillgång till de uppgifter som samlas in enligt den här förordningen som inte har offentliggjorts.

(7)

I förordning (EG) nr 223/2009 fastställs den rättsliga ramen för europeisk statistik enligt vilken medlemsstaterna ska följa de statistiska principer och kvalitetskriterier som anges i den förordningen. Kvalitetsrapporter är grundläggande för att bedöma, förbättra och informera om den europeiska statistikens kvalitet. Kommittén för det europeiska statistiksystemet har godkänt den gemensamma integrerade metadatastrukturen som standard inom det europeiska statistiksystemet för kvalitetsrapporter, vilket därmed bidrar till att uppfylla kraven på statistisk kvalitet i förordning (EG) nr 223/2009, särskilt kraven i artikel 12.3, genom enhetliga standarder och harmoniserade metoder. Resurserna bör användas på bästa möjliga sätt och uppgiftslämnarbördan bör vara så liten som möjligt.

(8)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller rutinerna för och innehållet i kvalitetsrapporterna. Kommissionen bör även tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller möjliga undantag från REEA:s krav. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(9)

Genom EAA får EU:s beslutsfattare tillgång till viktiga årliga makroekonomiska uppgifter tre gånger per år i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga II till denna förordning. Den nuvarande tidsfristen för den andra omgången EAA-skattningar, en av de tre uppgiftsöverföringar som ska utföras per år, ger inte mycket utrymme efter referensperiodens utgång för insamling av förbättrade uppgifter jämfört med de uppgifter som lämnas i den första omgången EAA-skattningar. I syfte att förbättra kvaliteten på den andra omgången EAA-skattningar behöver den relevanta tidsfristen för överföring senareläggas något.

(10)

Förordning (EG) nr 138/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att integrera REEA i den nuvarande rättsliga ramen för europeisk statistik om EEA, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, med hänvisning till konsekvens och jämförbarhet, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(12)

ESS-kommittén har hörts.

1.

Artikel 3.2 ska ersättas med följande:

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).” "

2.

Följande artiklar ska införas:

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på unionens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).” "

3.

Följande artiklar ska införas:

4.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till denna förordning.

5.

Bilaga II ska ersättas med texten i bilaga II till denna förordning.

(1)

I enlighet med artikel 192.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har de på varandra följande allmänna miljöhandlingsprogrammen varit vägledande för utvecklingen och samordningen av unionens miljöpolitik och utgjort ramen för unionens åtgärder på miljö- och klimatområdet sedan 1973.

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU (4) fastställdes det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Det sjunde miljöhandlingsprogrammet anger unionens miljöagenda för perioden fram till den 31 december 2020 och en långsiktig vision för 2050.

(3)

I kommissionens rapport av den 15 maj 2019 om utvärderingen av det sjunde miljöhandlingsprogrammet konstaterades att visionen och de prioriterade målen för 2050 fortfarande är giltiga, att det sjunde miljöhandlingsprogrammet har bidragit till mer förutsägbara, snabbare och bättre samordnade åtgärder inom miljöpolitiken, och att strukturen och det stödjande ramverket i det sjunde miljöhandlingsprogrammet har bidragit till att skapa synergieffekter och därmed gjort miljöpolitiken mer ändamålsenlig och effektiv. Dessutom konstaterades i rapporten att det sjunde miljöhandlingsprogrammet föregrep Förenta nationernas (FN) Agenda 2030 för hållbar utveckling (FN:s Agenda 2030) genom sitt betonande av att ekonomisk tillväxt och socialt välbefinnande är beroende av en sund bas av naturresurser, att det underlättade uppnåendet av målen för hållbar utveckling, och gjorde det möjligt för unionen att tala med en röst på den globala arenan i klimat- och miljöfrågor men att framsteg i fråga om naturskydd, hälsa och integrering av miljöfrågor i andra politikområden inte var tillräckliga. I rapporten konstaterades även att det kunde ha tagits större hänsyn till sociala frågor i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, genom att bygga vidare på de befintliga kopplingarna mellan miljö- och socialpolitik, när det gäller till exempel inverkan på sårbara grupper, arbetstillfällen, social inkludering och ojämlikhet. I kommissionens rapport konstaterades dessutom att Europas miljöskyddsutgifter varit konstanta under många år (uppskattningsvis 2 % av BNP), trots alltmer ambitiösa miljömål inom många politikområden, och att unionens ekonomi årligen belastas med cirka 55 miljarder EUR i hälsokostnader och i direkta miljökostnader för att miljölagstiftningen inte genomförts. I kommissionens rapport konstaterades att genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet kunde ha förstärkts med en starkare övervakningsmekanism.

(4)

Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA), i dess rapport The European Environment – State and Outlook 2020, Knowledge for transition to a sustainable Europe (Europas miljö – tillstånd och utblick 2020: Kunskap för omställningen till ett hållbart Europa) (SOER 2020), har unionen ett unikt tillfälle under nästa årtionde att visa globalt ledarskap i fråga om hållbarhet genom att hantera de brådskande hållbarhetsutmaningar som kräver systemlösningar. En systemförändring innebär en grundläggande, omvälvande och övergripande form av förändring som medför stora omställningar och en ny inriktning för systemmål, incitament, teknik, social praxis och normer samt för kunskapssystem och styrningsmodeller. Såsom anges i SOER 2020 är en av de viktigaste faktorerna bakom Europas kvarstående miljö- och hållbarhetsutmaningar att de är oupplösligt förbundna med ekonomiska aktiviteter och livsstilar, framför allt de samhällssystem som förser européerna med förnödenheter såsom livsmedel, energi och transporter. Genom att säkerställa politisk samstämdhet med den nuvarande miljöpolitiken, och ett fullständigt genomförande av denna politik, skulle Europa ta ett stort steg mot att uppnå sina miljömål fram till 2030 liksom FN:s Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling.

(5)

Kommissionen reagerade på de utmaningar som identifierades i SOER 2020 genom att anta meddelandet av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given, en ny tillväxtstrategi för den gröna och digitala omställningen vars mål är att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en hållbar, konkurrenskraftig, klimatneutral och resurseffektiv ekonomi och att skydda, bevara och öka unionens naturkapital och samtidigt förbättra livskvaliteten för nuvarande och framtida generationer. Att snabbt uppnå klimat- och miljömålen samtidigt som man skyddar människors hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och konsekvenser och säkerställer en rättvis och inkluderande omställning bör vara en prioritering. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (5) befäster i lagstiftning unionens mål att uppnå klimatneutralitet allra senast 2050.

(6)

I sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget betonade Europaparlamentet att omedelbara och ambitiösa åtgärder är nödvändiga och uppmanade kommissionen att vidta konkreta åtgärder, inbegripet att säkerställa att samtliga relevanta lagstiftnings- och budgetförslag i framtiden till fullo överensstämmer med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 °C och att de inte bidrar till förlusten av biologisk mångfald, och genom att åtgärda bristen på enhetlighet i unionens rådande politik som rör klimat- och miljönödläget, särskilt med hjälp av en omfattande reform av unionens jordbruks-, handels-, transport-, energi- och infrastrukturinvesteringspolitik.

(7)

Den europeiska gröna given ligger till grund för EU:s återhämtningsplan NextGenerationEU, som främjar investeringar i sektorer som är viktiga för den gröna och digitala omställningen, för att bygga upp motståndskraft och skapa tillväxt och arbetstillfällen i ett rättvist och inkluderande samhälle. Faciliteten för återhämtning och resiliens, som tillsammans med unionens budget för 2021–2027 kommer att driva på unionens ekonomiska återhämtning från covid-19-krisen, bygger också på de prioriterade målen i den europeiska gröna given. Dessutom bör alla initiativ inom ramen för EU:s återhämtningsplan NextGenerationEU, i tillämpliga fall, respektera principen om att inte orsaka betydande skada, som anges i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (6) (taxonomiförordningen). Återhämtningsplanen NextGenerationEU erbjuder en viktig möjlighet att påskynda omställningen till klimatneutralitet och miljöskydd.

(8)

Det sjunde miljöhandlingsprogrammet löpte ut den 31 december 2020, och enligt dess artikel 4.3 skulle kommissionen, om så var lämpligt, lägga fram ett förslag till ett åttonde miljöhandlingsprogram i god tid för att undvika ett uppehåll mellan det sjunde och det åttonde miljöhandlingsprogrammet. I sitt meddelande om den europeiska gröna given tillkännagav kommissionen att det åttonde miljöhandlingsprogrammet skulle omfatta en ny övervakningsmekanism, avsedd att säkerställa att unionen fortsätter enligt plan för att uppnå sina miljömål.

(9)

I enlighet med artikel 192.3 i EUF-fördraget anger det åttonde miljöhandlingsprogrammet de mål som ska prioriteras. De åtgärder som behövs för att genomföra det åttonde miljöhandlingsprogrammet ska antas enligt artikel 192.1 eller 192.2 i EUF-fördraget.

(10)

De åtgärder som genomför det åttonde miljöhandlingsprogrammet, såsom initiativ, program, investeringar, projekt och avtal, bör ta hänsyn till principen om att inte orsaka betydande skada enligt artikel 17 i taxonomiförordningen.

(11)

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör stödja målen i den europeiska gröna given i linje med det långsiktiga målet att leva gott inom planetens gränser som ska ha uppnåtts allra senast 2050, i enlighet med vad som redan fastställts i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet, som är unionens övergripande miljöhandlingsprogram fram till 2030, går längre än den europeiska gröna given. De prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet anger riktningen för unionens politik, och bygger på, men är inte begränsade till, åtagandena i den europeiska gröna givens strategier och initiativ, såsom EU:s strategi för biologisk mångfald 2030, den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, kemikaliestrategin för hållbarhet och handlingsplanen för nollförorening.

(12)

Parisavtalet som antagits inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (7) (Parisavtalet) syftar till att stärka de globala insatserna mot klimatförändringshotet, bland annat genom att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2 °C över förindustriell nivå och att verka för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå, samtidigt som man erkänner att detta väsentligt skulle minska riskerna och effekterna av klimatförändringarna.

(13)

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet utgör grunden för att uppnå de miljö- och klimatrelaterade mål som fastställs i FN:s Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling, och bör vara i linje med målen i Parisavtalet, Riokonventionerna och andra relevanta internationella avtal. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet möjliggör en systemförändring till en unionsekonomi som säkerställer välbefinnande inom planetens gränser, med regenerativ tillväxt, och bör också säkerställa att den gröna omställningen förverkligas på ett rättvist och inkluderande sätt och samtidigt bidra till minskad ojämlikhet. Enligt en modell som utvecklats av Stockholm Resilience Centre ligger uppnåendet av de miljö- och klimatrelaterade målen för hållbar utveckling till grund för de sociala och ekonomiska målen för hållbar utveckling, eftersom våra samhällen och ekonomier är beroende av en sund biosfär och eftersom hållbar utveckling endast kan ske inom ett säkert manöverutrymme som skapas av en stabil och motståndskraftig planet. Om unionen ska visa prov på globalt ledarskap när det gäller att få till stånd hållbara omställningar måste den uppnå målen för hållbar utveckling och ge tredjeländer stöd att uppnå dem.

(14)

Arbetet med att uppnå unionens miljö- och klimatmål måste utföras i linje med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

(15)

I enlighet med artikel 191.2 i EUF-fördraget ska unionens miljöpolitik syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom unionens olika regioner och ska bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren betalar.

(16)

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör påskynda den gröna omställningen, på ett rättvist och inkluderande sätt, till en klimatneutral, hållbar, giftfri, resurseffektiv, motståndskraftig och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi baserad på förnybar energi, som ger tillbaka mer till planeten än vad den tar. Den gröna omställningen bör ske inom ramen för en välfärdsekonomi med regenerativ tillväxt, där systemförändring är möjlig, som erkänner att välfärden och välståndet i våra samhällen är beroende av ett stabilt klimat, en sund miljö och välmående ekosystem och som erbjuder ett säkert manöverutrymme inom planetens gränser. I takt med att den globala befolkningen och efterfrågan på naturresurser fortsätter att växa bör den ekonomiska aktiviteten utvecklas på ett hållbart sätt som inte skadar, utan tvärtom vänder klimatförändringarna, skyddar, bevarar och förbättrar tillståndet för miljön, inbegripet genom att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, förebygger miljöförstöring, skyddar hälsa och välbefinnande mot negativa miljörisker och miljöeffekter, förebygger och minimerar föroreningarna och leder till bevarande och berikande av naturkapitalet och främjande av en hållbar bioekonomi, och därigenom säkerställer en mängd förnybara och icke-förnybara resurser. Genom kontinuerlig forskning och innovation, omläggning av produktions- och konsumtionsmönster samt anpassning till nya utmaningar och gemensamt skapande stärker välfärdsekonomin motståndskraften och skyddar välbefinnandet för nuvarande och framtida generationer.

(17)

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör fastställa tematiska prioriterade mål på områdena begränsning av och anpassning till klimatförändringar, skydd och återställande av den biologiska mångfalden på land och i havet, en giftfri cirkulär ekonomi, en miljö utan föroreningar och minimerad miljöbelastning av produktion och konsumtion inom alla ekonomiska sektorer. Dessa tematiska prioriterade mål, som behandlar både orsakerna till och effekterna av miljöskador, är till sin natur sammankopplade. Därför krävs en systembaserad ansats för att uppnå dem. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör dessutom fastställa de nödvändiga villkoren för att på ett enhetligt sätt uppnå de långsiktiga och tematiska prioriterade målen för alla berörda aktörer.

(18)

Konsekvensbedömningar som görs inom ramen för det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör ta hänsyn till alla omedelbara och långsiktiga effekter på miljön och klimatet, som en del av en integrerad analys av ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter, inbegripet deras kumulativa effekter, samt kostnaderna för att vidta åtgärder och att inte vidta åtgärder. Dessa konsekvensbedömningar bör bygga på ett brett och öppet samråd. Inom åtta veckor från det att ett offentligt samråd avslutats bör kommissionen lägga fram detaljerad återkoppling om gensvaret från samråden med berörda parter och göra åtskillnad mellan bidrag från olika typer av berörda parter.

(19)

Omställningen till en välfärdsekonomi, med regenerativ tillväxt, ingår i det åttonde miljöhandlingsprogrammet och anges i de prioriterade målen för både 2030 och 2050. För att säkerställa den omställningen kommer det att vara nödvändigt för unionen att utveckla ett mer holistiskt synsätt på politiken, bland annat genom att använda en sammanfattande resultattavla som mäter ekonomiska, sociala och miljömässiga framsteg bortom BNP. En sammanfattande indikatoruppsättning skulle, som en del av unionens insatser för att genomföra FN:s Agenda 2030, sammanfatta de befintliga indikator- och övervakningsprocesserna, och samtidigt där så är möjligt, ge information om avstånd till målet, och i slutändan fungera som en politisk sammanfattning för att vägleda de politiska besluten. Utarbetandet av en sådan indikatoruppsättning ingår därför som ett nödvändigt villkor i det åttonde miljöhandlingsprogrammet.

(20)

FN:s miljöprogram och OECD:s globala miljöforum har framhållit att miljöförändringar har könsspecifika konsekvenser. Könsdifferentierade roller leder också till att kvinnor och män i olika grad är sårbara för effekterna av klimatförändringarna, och bristande jämställdhet förvärras av klimatförändringarna. Därför behövs ett jämställdhetsperspektiv på åtgärder och mål som rör uppnåendet av de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet för att bidra till att säkerställa att bristande jämställdhet inte blir bestående.

(21)

Artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (8) anger att rapporten om tillståndet i energiunionen ska innehålla en del om medlemsstaternas framsteg när det gäller utfasning av energisubventioner, särskilt för fossila bränslen. Enligt artikel 17 i den förordningen ska kommissionen, biträdd av energiunionskommittén, anta genomförandeakter, inklusive en metod för rapportering om utfasning av energisubventioner, särskilt för fossila bränslen. På grundval av resultaten av en pågående studie kommer kommissionen dessutom att stödja medlemsstaterna i utfasningen av andra miljöskadliga subventioner.

(22)

För att tillgodose behoven i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030, inbegripet investeringsprioriteringarna för Natura 2000 och grön infrastruktur, har kommissionen bedömt att minst 20 miljarder EUR per år bör frigöras och användas för naturvårdsändamål. Detta kommer att kräva mobilisering av privat och offentlig finansiering på nationell nivå och unionsnivå, bland annat genom en rad olika program.

(23)

I linje med kommissionens meddelande av den 14 oktober 2020 med titeln Kemikaliestrategi för hållbarhet – På väg mot en giftfri miljö, bör det åttonde miljöhandlingsprogrammet stödja unionens insatser för att främja en sund kemikaliehantering genom internationellt samarbete och partnerskap, i bilaterala, regionala och multilaterala forum samt i samarbete med tredjeländer. Unionen kommer, i linje med internationella åtaganden, att säkerställa att farliga kemikalier som är förbjudna i unionen inte produceras för export, inbegripet genom att vid behov ändra relevant lagstiftning.

(24)

Både inom unionen och globalt fortsätter mark och jord att förstöras som en följd av olika slag av mänsklig verksamhet, såsom dålig markförvaltning, förändrad markanvändning, ohållbara jordbruksmetoder, övergivande av mark, föroreningar, ohållbara skogsbruksmetoder och hårdgörning av marken samt på grund av förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar, ofta i kombination med andra faktorer, vilket minskar förmågan hos mark och jord att tillhandahålla ekosystemtjänster och ekosystemfunktioner.

(25)

Det globala livsmedelssystemet, inbegripet jordbruk, fiske och vattenbruk, är fortfarande en av de centrala drivkrafterna bakom klimatförändringar och miljöförstöring, inbegripet global avskogning. Det behövs en omvandling av unionens livsmedelssystem för att säkerställa att de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet uppnås.

(26)

Enligt rapporten av den 29 oktober 2020 från workshoppen om biologisk mångfald och pandemier utgiven av den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) består de bakomliggande orsakerna till pandemier av samma globala miljöförändringar som driver på förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna, inklusive förändrad markanvändning, ett expanderande och alltmer intensivt jordbruk och handeln med och konsumtionen av vilda djur och växter samt andra drivkrafter. Klimatförändringarna har påverkat uppkomsten av sjukdomar och kommer sannolikt att orsaka betydande framtida pandemirisker, samtidigt som förlusten av biologisk mångfald också är förknippad med landskapsförändringar och i vissa fall kan leda till ökad risk för nya sjukdomar. Enligt rapporten är kostnaden för uteblivna åtgärder mycket större än kostnaden för att genomföra globala strategier för att förhindra pandemier som bygger på att minska handel med vilda djur och växter och förändrad markanvändning och på att öka övervakningen inom ramen för One health-modellen.

(27)

Covid-19-pandemin, som lett till en aldrig tidigare skådad global hälsorelaterad och ekonomisk kris, har än en gång visat på vikten av att tillämpa den sektorsövergripande One health-modellen vid beslutsfattandet. I den modellen erkänns att människors hälsa är avhängig av miljöns tillstånd och kopplad till dess komponenter och faktorer, inbegripet djurs hälsa, och att åtgärder för att hantera hot mot människors hälsa måste ta hänsyn till de komplexa sambanden mellan hälsa och miljö. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör bidra till en fullständig integrering av One health-modellen på alla beslutsnivåer.

(28)

Framsteg mot erkännandet av rätten till en ren, sund och hållbar miljö, i enlighet med Förenta Nationernas människorättsråds resolution 48/13, är ett nödvändigt villkor för att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet.

(29)

Begreppet ekosystemansats som har fastställts inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald är en strategi för integrerad förvaltning av mark- och vattenresurser och levande resurser, som främjar bevarande och hållbar användning på ett rättvist sätt för att bidra till att uppnå balans mellan konventionens tre mål, nämligen bevarande, hållbart nyttjande och fördelning av nyttan med avseende på biologisk mångfald.

(30)

Enligt EEA:s rapport Nature-based solutions in Europe: Policy, knowledge and practice for climate change adaptation and disaster risk reduction är naturbaserade lösningar för anpassning till klimatförändringar och katastrofriskreducering åtgärder som arbetar med och förbättrar naturen för att återställa och skydda ekosystem och för att hjälpa samhället att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter och bromsa den fortsatta uppvärmningen, samtidigt som de ger flera ytterligare fördelar. Genomförandet av naturbaserade lösningar bör vara förenligt med det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål.

(31)

Redovisning av naturkapital, ett verktyg som syftar till att mäta förändringar i naturkapital på många olika nivåer och integrera värdet av ekosystemtjänster i redovisnings- och rapporteringssystem, bör stödja mätningen av framsteg mot ambitiösa mål och åtgärder för att minska växthusgasutsläppen och skydda och återställa den biologiska mångfalden, som den inte kan ersätta.

(32)

Marina och kustnära ekosystem, såsom mangroveskog, korallrev, saltträsk och sjögräsängar, förstörs och påverkas negativt genom skadliga metoder, föroreningar och processer såsom eutrofiering och försurning, vilket påverkar den biologiska mångfald som de upprätthåller och de ekosystemtjänster och ekosystemfunktioner som de tillhandahåller samt deras förmåga att fungera som kolsänkor. Det behövs brådskande åtgärder för att skydda och återställa de marina och kustnära ekosystemen, inbegripet havsbottnen. Det är en global utmaning och ett kollektivt ansvar att skydda och bevara haven, och man behöver medvetenheten och förbättra kunskapen om haven i syfte att främja antagandet och genomförandet av ändamålsenliga åtgärder på alla nivåer, och av alla aktörer, i samhället.

(33)

Under de kommande åren väntas miljöförstöringen och klimatförändringarnas skadeverkningar öka ytterligare, vilket kommer att slå hårdast mot utvecklingsländer och sårbara befolkningsgrupper. För att bidra till att bygga upp motståndskraft och stödja tredjeländer i deras insatser för att begränsa, och anpassa sig till, klimatförändringar samt för att skydda den biologiska mångfalden bör unionens och medlemsstaternas ekonomiska stöd till tredjeländer främja FN:s Agenda 2030, Parisavtalet och den globala ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald efter 2020 samt vara i linje med de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet. Dessutom bör unionen och medlemsstaterna också säkerställa att Parisavtalet och andra internationella klimat- och miljöavtal genomförs på ett sätt som återspeglar principerna om rättvisa och gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapacitet, i enlighet med artikel 2.2 i Parisavtalet.

(34)

Grön diplomati och ökat samarbete med tredjeländer, inklusive utvecklingsländer, och stöd till god internationell miljöförvaltning, inklusive främjande av tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsfattande och tillgång till rättvis prövning i miljöfrågor, är avgörande för att målen för hållbar utveckling samt unionens miljö- och klimatmål ska kunna uppnås. Att säkerställa synergier och konsekvens mellan all intern och extern unionspolitik, inklusive handelspolitik och handelsavtal, och att följa en konsekvent politik för hållbar utveckling är också viktigt.

(35)

Eftersom miljöpolitik är i hög grad decentraliserad, bör åtgärder för att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet vidtas på olika förvaltningsnivåer, dvs. på unionsnivå, nationell, regional och lokal nivå, med en gemensam strategi för flernivåstyrning. Effektiv övervakning, genomförande, verkställande och ansvarsskyldighet är viktigt, och det behövs en ändamålsenlig styrning för att säkerställa en konsekvent politik. Den integrerade strategin för att utarbeta och genomföra politik bör stärkas i syfte att maximera synergieffekterna mellan miljömässiga, sociala och ekonomiska mål genom att systematiskt granska och, om lämpligt, bedöma de potentiella kompromisserna mellan dem, liksom genom att systematiskt utvärdera utsatta och marginaliserade gruppers behov. Denna integrerade strategi bör tillgodose de särskilda behoven i alla regioner, både i städer och på landsbygden och i de yttersta randområdena. Dessutom är tillgång till miljöinformation, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet och tillgång till rättslig prövning, inbegripet öppet samarbete med och mellan offentliga myndigheter på alla beslutsnivåer, icke-statliga aktörer och allmänheten i stort, i linje med konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (9) (Århuskonventionen), viktiga för att det åttonde miljöhandlingsprogrammet ska bli en framgång.

(36)

Kommissionen bör bedöma unionens och medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet i samband med en rättvis och inkluderande omställning till hållbarhet, välbefinnande och motståndskraft inom planetens gränser. Detta ligger i linje med uppmaningarna från medlemsstaternas stats- eller regeringschefer i Portoförklaringen, från rådet i dess slutsatser av den 24 oktober 2019 om välfärdsekonomi och från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i dess diskussionsunderlag Mot ett hållbart EU 2030 om att mäta ekonomiska resultat och samhälleliga framsteg bortom BNP och gå mot att använda välfärd som en kompass för politiska insatser, vilket också stöds av OECD.

(37)

Bedömningen av framstegen mot att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör återspegla den senaste utvecklingen när det gäller tillgången till och relevansen hos data och indikatorer. Den bör vara förenlig med, och inte påverka tillämpningen av, övervaknings- och styrningsverktyg som omfattar mer specifika miljö- och klimatpolitiska aspekter, särskilt förordning (EU) 2018/1999, granskningen av genomförandet av miljöpolitiken, som kommissionen tillkännagav i sitt meddelande av den 27 maj 2016 med titeln Förverkliga fördelarna med EU:s miljöpolitik genom en regelbunden granskning av dess genomförande, och övervakningsverktyg som rör en cirkulär ekonomi, nollutsläpp, biologisk mångfald, luft, vatten, mark, avfall eller annan miljöpolitik. Tillsammans med verktyg som används inom ramen för den europeiska planeringsterminen, Eurostats övervakning av målen för hållbar utveckling och kommissionens meddelande av den 9 september 2020 med titeln Strategisk framsynsrapport 2020 bör bedömningen av framstegen mot att uppnå det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål ingå i en övergripande konsekvent och internt sammanhängande uppsättning övervaknings- och styrningsverktyg som omfattar inte bara miljöfaktorer utan även sociala och ekonomiska faktorer.

(38)

Det är viktigt att vidareutveckla kunskapsbasen om planetens gränser och miljöavtryck, och att utveckla relevanta indikatoruppsättningar, med tanke på det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål, särskilt dess långsiktiga prioriterade mål.

(39)

Det behövs robusta och meningsfulla data och indikatorer för att övervaka framstegen mot att uppnå det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål. Kommissionen, EEA och andra relevanta organ bör få tillgång till, vidareutnyttja och bygga vidare på de data och indikatorer som tillhandahålls av medlemsstaterna i enlighet med tillämpliga unionsrättsakter. Dessutom bör andra datakällor användas, såsom satellitdata och behandlad information hämtad från unionens jordobservations- och jordövervakningsprogram (Copernicus), det europeiska informationssystemet för skogsbränder, det europeiska informationssystemet för biologisk mångfald, systemet för identifiering av jordbruksskiften och det europeiska varningssystemet för översvämningar, och dataplattformar såsom det europeiska nätverket för marina observationer och datainsamling och informationsplattformen för kemikalieövervakning. Tillämpningen av moderna digitala verktyg och artificiell intelligens gör det möjligt att hantera och analysera uppgifterna på ett effektivt sätt och därigenom minska den administrativa bördan och samtidigt öka aktualiteten och kvaliteten. För att bedöma framstegen mot att uppnå det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål skulle icke rättsligt bindande mål kunna användas utöver de rättsligt bindande mål som fastställs i unionsrätten.

(40)

I enlighet med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (10), 2007/2/EG (11) och (EU) 2019/1024 (12) bör medlemsstaterna dessutom säkerställa att relevanta data, relevant information och relevanta indikatorer för övervakning av genomförandet av det åttonde miljöhandlingsprogrammet är fritt tillgängliga, icke-diskriminerande, öppna, adekvata, av hög kvalitet, jämförbara, aktuella, användarvänliga och lättillgängliga online.

(41)

För att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör EEA och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), samt medlemsstaterna, ha tillräcklig kapacitet och tillräckliga resurser för att säkerställa en sund, tillgänglig och transparent kunskaps- och evidensbas till stöd för genomförandet av de strategiska prioriteringarna i den europeiska gröna given och bedömningen av framstegen inom ramen för det åttonde miljöhandlingsprogrammet. I förekommande fall bör även andra organ och byråer delta i, och bidra till, genomförandet av de strategiska prioriteringarna och till bedömningen av framstegen.

(42)

Enligt artikel 192.3 första stycket i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta allmänna handlingsprogram som anger de mål som ska prioriteras inom unionens miljöpolitik. Eftersom kommissionens meddelande om den europeiska gröna given innehåller en färdplan med nyckelåtgärder som är relevanta på miljö- och klimatområdet under de kommande åren, fastställs undantagsvis inte åtgärder i detta beslut för att uppnå dess prioriterade mål för perioden fram till 2025. Detta kommer dock att behöva göras för perioden efter det att nyckelåtgärderna i den europeiska gröna given förväntas ha införts senast 2024, för att säkerställa att de tematiska prioriterade mål som fastställs i detta beslut kan uppnås och att det åttonde miljöhandlingsprogrammet fortsättningsvis fastställer den övergripande visionen för unionens miljöpolitik. Detta är också nödvändigt för att respektera Europaparlamentets och rådets befogenheter enligt artikel 192.3 första stycket i EUF-fördraget, utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I det syftet bör kommissionen göra en halvtidsöversyn senast den 31 mars 2024, om lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag som lägger till en bilaga till detta beslut för att uppnå de prioriterade tematiska målen senast den 31 mars 2025.

(43)

För att ta hänsyn till föränderliga politiska mål och de framsteg som gjorts bör kommissionen utvärdera det åttonde miljöhandlingsprogrammet år 2029. Kommissionen bör lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med resultaten av utvärderingen, om lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag om nästa miljöhandlingsprogram. Ett sådant lagstiftningsförslag bör läggas fram i god tid för att det inte ska uppstå ett uppehåll mellan det åttonde och det nionde miljöhandlingsprogrammet.

(44)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av det föreslagna handlingsprogrammets omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

a)

Säkerställande av ett ändamålsenligt, snabbt och fullständigt genomförande av unionens lagstiftning och strategier om miljö och klimat och strävan efter spetskompetens när det gäller miljöprestanda på unionsnivå, nationell, regional och lokal nivå, bland annat genom att tillhandahålla tillräcklig kapacitet för administration och regelefterlevnad, i enlighet med den regelbundna granskningen av genomförandet av miljöpolitiken, samt stödjande av, och samarbete med, nätverk för rättstillämpare såsom Europeiska unionens nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftning, det europeiska nätverket för miljöåklagare, Europeiska unionens miljödomarförening samt med det europeiska nätverket för bekämpande av miljöbrott.

b)

Prioriterande av efterlevnadskontroll vid bristfälligt genomförande av unionens miljölagstiftning, bland annat genom överträdelseförfaranden, samt genom säkerställande av att tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser anslås för det ändamålet och att informationen om de förfarandena är fullständig och lättillgänglig, med respekt för unionsrätten.

c)

Förbättring av riktlinjer och rekommendationer, inklusive om effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner, för att minska risken för att unionens miljölagstiftning inte efterlevs, samt stärkande av åtgärder inom miljöansvar och insatser mot bristande efterlevnad och stärkande av det rättsliga samarbetet på området för, och rättstillämpningen mot, miljöbrott enligt vad som fastställs i relevant unionslagstiftning, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG (13).

d)

Stärkande av den integrerade strategin för utarbetande och genomförande av politiken, särskilt genom att

e)

Framtagande av en sammanfattande resultattavla och indikatoruppsättning som mäter bortom BNP, bland annat på grundval av ett riktat samråd med alla berörda intressenter samt en rapport som identifierar kopplingarna mellan befintliga indikatoruppsättningar, övervakningsramar och övervakningsprocesser på unionsnivå som mäter sociala, ekonomiska och miljömässiga framsteg och som föreslår åtgärder för hur befintliga resultattavlor och indikatoruppsättningar kan rationaliseras.

f)

Säkerställande av att sociala ojämlikheter till följd av klimat- och miljörelaterad påverkan och politik minimeras och att de åtgärder som vidtas för att skydda miljön och klimatet genomförs på ett socialt rättvist och inkluderande sätt.

g)

Integrerande av jämställdhet i all klimat- och miljöpolitik, bland annat genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla skeden av den politiska beslutsprocessen.

h)

Stärkande av miljöfrämjande incitament och utfasande, utan dröjsmål, av miljöskadliga subventioner, särskilt subventioner för fossila bränslen, på unionsnivå, nationell, regional och lokal nivå, bland annat med hjälp av

i)

Integrerande av åtgärder för biologisk mångfald i unionens politik och bidragande till att uppnå det övergripande målet att för 2024 anslå 7,5 % av de årliga utgifterna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027 till målen för biologisk mångfald och 10 % av de årliga utgifterna för 2026 och 2027, utgifter som ska spåras med hjälp av en effektiv, transparent och heltäckande metod, samtidigt som de befintliga överlappningarna mellan klimatmålen och målen för biologisk mångfald beaktas.

j)

Säkerställande av effektiv integrering och säkring av klimatfrågor och biologisk mångfald i unionsbudgeten, liksom samstämdhet mellan finansieringen på områdena klimat och biologisk mångfald.

k)

Främjande av en sund hantering av kemikalier på internationell nivå, samtidigt med främjande av den globala utfasningen av ämnen som inte är godkända i unionen.

l)

Snabbt ersättande av ämnen som inger betänkligheter, däribland ämnen som inger mycket stora betänkligheter, hormonstörande ämnen, mycket långlivade kemikalier, neurotoxiska och immuntoxiska ämnen, samt hanterande av de kombinerade effekterna av kemikalier, ämnens nanoformer och exponering för farliga kemikalier från produkter, och bedömning av deras inverkan på hälsa och miljö, inbegripet klimat, och biologisk mångfald, samtidigt med främjande av design som är inriktad på säkerhet och hållbarhet för kemikalier och material och ökande och samordnande av insatserna för att främja utveckling och validering av alternativ till djurförsök.

m)

Hantering av markförstöring och säkerställande av skydd och hållbar användning av mark, bland annat genom ett särskilt lagstiftningsförslag om markhälsa senast 2023.

n)

Omvandlande av unionens livsmedelssystem så att det bland annat bidrar till att skydda och återställa den biologiska mångfalden inom och utanför unionen och säkerställande av en hög djurskyddsnivå och samtidigt säkerställande av en rättvis omställning för berörda aktörer.

o)

Holistiskt erkännande av sambanden mellan människors och djurs hälsa och miljön genom att integrera One health-modellen i det politiska beslutsfattandet.

p)

Framsteg mot ett erkännande av rätten till en ren, sund och hållbar miljö internationellt.

q)

Fullständigt utnyttjande av ekosystemansatser och grön infrastruktur, inbegripet naturbaserade lösningar som främjar biologisk mångfald, samtidigt med säkerställande av att genomförandet av dem återställer den biologiska mångfalden och stärker ekosystemens integritet och konnektivitet, har tydliga samhälleliga sidovinster, vilket kräver fullt deltagande av och samtycke från ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, och inte ersätter eller undergräver åtgärder som vidtagits för att skydda den biologiska mångfalden eller minska växthusgasutsläppen i unionen.

r)

Utnyttjande av befintliga verktyg och metoder samt ytterligare förbättrande av övervakningsmetoder, utvärderingsverktyg och mätbara indikatorer för naturbaserade lösningar.

s)

Väsentlig minskning av unionens material- och konsumtionsavtryck så att de så snart som möjligt hamnar inom planetens gränser, bland annat genom att om lämpligt införa unionsminskningsmål för 2030.

t)

Effektivt integrerande av målen för hållbar utveckling samt klimat- och miljömål i den europeiska planeringsterminen för ekonomisk styrning, utan att det påverkar dess ursprungliga syfte, inbegripet i de nationella reformprogrammen och de nationella planerna för återhämtning och resiliens.

u)

Mobiliserande av resurser och säkerställande av tillräckliga hållbara investeringar från offentliga och privata källor, inbegripet medel och instrument som är tillgängliga inom ramen för unionens budget, via Europeiska investeringsbanken och på nationell nivå, i överensstämmelse med unionens agenda för hållbar finansiering.

v)

Bästa användande av miljöbeskattning, marknadsbaserade instrument och verktyg för grön budgetering och finansiering, inbegripet sådana som krävs för att säkerställa en socialt rättvis omställning, och stödjande av företag och andra berörda aktörer i utvecklingen och tillämpningen av standardiserad praxis för redovisning av naturkapital.

w)

Säkerställande av att miljöpolitik och miljöåtgärder på unionsnivå, nationell, regional och lokal nivå bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap och teknik och stärkande av miljökunskapsbasen, inklusive ursprungs- och lokalbefolkningars kunskap, och dess spridning, inbegripet genom forskning, innovation, främjande av grön kompetens, utbildning och omskolning och ytterligare uppbyggnad av miljö- och ekosystemredovisning.

x)

Utveckling och konsolidering av kunskapsbasen om bland annat vad som krävs för systemförändring, hur man kan gå från en silo- och sektorsbaserad politisk inriktning till en systembaserad ansats vad gäller en konsekvent politik, samt olika ekosystems förmåga att agera som sänkor och lager för växthusgaser.

y)

Utnyttjande av potentialen hos digital teknik och datateknik till stöd för miljöpolitiken, bland annat genom att tillhandahålla data i realtid om möjligt och information om ekosystemens tillstånd, samtidigt med ökande av insatserna för att minimera teknikens miljöavtryck samt säkerställande av att all data och information är transparent, autentisk, driftskompatibel och allmänt tillgänglig.

z)

Stängande av luckor i och optimerande av relevanta indikatoruppsättningar, till exempel sådana som rör systemförändring, planetens gränser och unionens produktions- och konsumtionsavtryck, samt sådana som rör gränssnittet mellan miljömässiga och socioekonomiska faktorer, såsom ojämlikhet till följd av miljöförändringar, samtidigt med säkerställande av att indikatoruppsättningarna är jämförbara på alla politiska beslutsnivåer.

aa)

Mobiliserande av ett brett stöd från det civila samhället i samarbete med företag, särskilt små och medelstora företag, arbetsmarknadens parter, medborgare, lokalsamhällen och andra berörda parter.

ab)

Ökande av medvetenheten om vikten av att uppnå de prioriterade mål som anges i artikel 2, och stärkande av medborgarnas förmåga att agera genom att bland annat främja debatt och kommunikation på alla nivåer, livslångt lärande på miljöområdet, medborgardeltagande och lokalt ledda insatser.

ac)

Bidragande till att stödja det civila samhället, offentliga myndigheter, medborgare och lokalsamhällen, arbetsmarknadens parter och den privata sektorn när det gäller att identifiera klimat- och miljörisker, att bedöma effekterna av dem och att vidta åtgärder för att förebygga, begränsa och anpassa sig till sådana risker, samt främja deras engagemang för att överbrygga kunskapsluckor, bland annat genom att uppmuntra medborgarna att observera och rapportera miljöproblem och brister i efterlevnaden, inbegripet främjande av god praxis inom medborgarforskning med hjälp av digital teknik.

ad)

Uppmuntrande av samarbete vid utveckling och genomförande av strategier, politik eller lagstiftning med anknytning till det åttonde miljöhandlingsprogrammet och säkerställande av fullt deltagande av regionala och lokala myndigheter i såväl stads- som landsbygdsområden, inbegripet i de yttersta randområdena, när det gäller alla delar av det miljöpolitiska beslutsfattandet med hjälp av en samarbetsinriktad flernivåstrategi, och säkerställande av att regionala och lokala samhällen har tillräckliga resurser för det praktiska genomförandet.

ae)

Stärkande av det miljö- och klimatpolitiska samarbetet mellan alla unionens institutioner, bland annat mellan kommissionen och Regionkommittén inom ramen för deras utökade samarbete, samt sökande efter sätt att förbättra dialog och informationsutbyte.

af)

Effektivt tillämpande av höga standarder för öppenhet, allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning i enlighet med Århuskonventionen på både unionsnivå och medlemsstatsnivå.

ag)

Allmänt tillgängliggöra lättillgängliga och begripliga data och evidens kopplade till genomförandet av det åttonde miljöhandlingsprogrammet, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser om konfidentialitet i domänspecifik lagstiftning.

ah)

Stödjande av den globala spridningen av de prioriterade mål som anges i artikel 2 och säkerställande av samstämdhet mellan interna och externa strategier och samordning av åtgärder, särskilt när det gäller att

(1)

Den 12 april 2011 antog rådet förordning (EU) nr 359/2011.

(2)

På grundval av en översyn av rådets beslut 2011/235/Gusp (2) har rådet beslutat att de restriktiva åtgärder som anges i det beslutet bör förlängas till och med den 13 april 2023.

(3)

Tre personer som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 359/2011 har avlidit, och uppgifterna avseende dem bör avföras från den bilagan. Rådet har också konstaterat att uppgifterna avseende 25 personer som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 359/2011 bör uppdateras.

(4)

Bilaga I till förordning (EU) nr 359/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt om de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10.2 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Eterisk kubeba-lagerolja har godkänts utan tidsbegränsning som fodertillsats för alla djurarter i enlighet med direktiv 70/524/EEG. Tillsatsen infördes därefter i registret över fodertillsatser som en befintlig produkt i enlighet med artikel 10.1 b i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

En ansökan om en ny utvärdering av eterisk kubeba-lagerolja som fodertillsats för alla djurarter har lämnats in i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i samma förordning.

(4)

Sökanden begärde att tillsatsen skulle införas i kategorin ”organoleptiska tillsatser” och i den funktionella gruppen ”aromämnen”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Sökanden begärde att eterisk kubeba-lagerolja skulle godkännas också för användning i dricksvatten. Förordning (EG) nr 1831/2003 medger emellertid inte godkännande av ”aromämnen” för användning i dricksvatten. Därför bör användningen av eterisk kubeba-lagerolja inte tillåtas i dricksvatten.

(6)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 5 maj 2021 (3) att eterisk kubeba-lagerolja under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs eller konsumenters hälsa eller på miljön. Livsmedelsmyndigheten konstaterade också att eterisk kubeba-lagerolja bör betraktas som irriterande för hud och ögon samt som hud- och luftvägssensibiliserande. Kommissionen anser därför att lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas för att motverka negativa effekter på människors hälsa, framför allt vad gäller användare av tillsatsen.

(7)

Livsmedelsmyndigheten konstaterade också att eterisk kubeba-lagerolja används i livsmedel som aromämne och dess funktion i stort sett är densamma i foder som i livsmedel. Därför krävs ingen ytterligare dokumentation om effektiviteten. Livsmedelsmyndigheten bekräftade även den rapport om analysmetoder för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(8)

Bedömningen av eterisk kubeba-lagerolja visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Ämnet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(9)

Det bör fastställas vissa villkor för att möjliggöra bättre kontroll. Framför allt bör en rekommenderad halt anges på etiketten till fodertillsatsen. Om halten överskrids bör viss information anges på etiketten till förblandningar.

(10)

Det faktum att eterisk kubeba-lagerolja inte får användas som aromämne i dricksvatten utesluter inte användning i foderblandningar som administreras via vatten.

(11)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver en omedelbar tillämpning av de ändrade villkoren för godkännande av det berörda ämnet, bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 474/2006 (2) fastställs en förteckning över lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i unionen.

(2)

Lufttrafikföretag som certifierats av ryska federala lufttransportmyndigheten (FATA) ingår inte i bilaga A eller B till förordning (EG) nr 474/2006, med undantag för lufttrafikföretaget SKOL Airline LLC som lades till i bilaga A genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2070 (3).

(3)

Vissa av Europeiska unionens medlemsstater och Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (byrån) har, i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EG) nr 2111/2005, till kommissionen lämnat information som kan vara relevant i samband med en uppdatering av förteckningen. Även tredjeländer och internationella organisationer har lämnat relevant information. Vid fastställandet av huruvida det är lämpligt att uppdatera förteckningen har kommissionen tagit vederbörlig hänsyn till den information som lämnats.

(4)

I enlighet med det avtal vilket 1999 ingicks mellan Bermuda och Ryssland beträffande genomförandet av artikel 83a i konventionen angående internationell civil luftfart, undertecknad i Chicago den 7 december 1944 (Chicagokonventionen) vad gäller luftfartyg i Bermudas register som används av lufttrafikföretag som certifierats av FATA, vilket avser överföring av tillsynsfunktioner och skyldigheter enligt bilagorna 1, 2 och 6 till Chicagokonventionen, meddelade Bermuda Civil Aviation Authority (BCAA) den 14 mars 2022, genom det allmänna meddelandet GEN-01-2022 till FATA, att luftvärdighetsbevisen för alla leasade luftfartyg som är registrerade i Bermuda och som används av lufttrafikföretag som certifierats av FATA skulle upphävas med verkan från och med den 12 mars 2022 kl. 23.59 UTC, på grundval av fastställandet att den fortsatta luftvärdigheten för dessa luftfartyg inte längre kan säkerställas.

(5)

I enlighet med det avtal vilket 2002 ingicks mellan Irland och Ryssland beträffande genomförandet av artikel 83a i Chicagokonventionen vad gäller luftfartyg i det irländska registret som används av lufttrafikföretag som certifierats av FATA, vilket avser överföring av tillsynsfunktioner och skyldigheter enligt bilagorna 1, 2 och 6 till Chicagokonventionen, utfärdade Irish Aviation Authority (IAA) den 15 mars 2022 sitt meddelande Aeronautical Notice A.114, i vilket man förklarade att alla luftvärdighetsbevis för luftfartyg som används av luftfartyg som certifierats av FATA skulle upphöra att gälla med verkan från och med dagen för meddelandet, på grundval av fastställandet att den fortsatta luftvärdigheten för dessa luftfartyg inte längre kan säkerställas.

(6)

Trots dessa beslut av BCAA och IAA, i deras egenskap av behöriga myndigheter i registreringsstaterna, används fortfarande ett antal berörda luftfartyg av lufttrafikföretag som certifierats av FATA, för flygningar både inom Ryssland och till vissa andra tredjeländer. Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) påminde i sitt elektroniska nyhetsbrev 2022/12 av den 11 mars 2022 om att sådana handlingar utgjorde en direkt överträdelse av artiklarna 29 och 31 i Chicagokonventionen. Enligt det elektroniska nyhetsbrevet borde FATA, i egenskap av myndighet med ansvar för att säkerställa att ryska certifierade lufttrafikföretag uppfyller relevanta internationella säkerhetsnormer, inte ha tillåtit sådan verksamhet. Vidare har de lufttrafikföretag som certifierats av FATA och som utför sådana flygningar med de luftfartyg som avses i skälen 4 och 5 medvetet gjort detta i strid med relevanta internationella säkerhetsnormer, särskilt Icao bilaga 6, del I, kapitel 5, standard 5.2.3, där det anges att ett flygplan ska användas i enlighet med villkoren i luftvärdighetsbeviset och inom de godkända operativa begränsningar som anges i dess flyghandbok, och under förutsättning att ett sådant luftvärdighetsbevis utfärdas av registreringsstaten.

(7)

Dessutom har ett stort antal av dessa luftfartyg registrerats i Rysslands luftfartygsregister utan ägarnas samtycke och utan efterföljande säkerhetsrelaterat samarbete med vare sig BCAA eller IAA. Såsom också anges i Icaos elektroniska nyhetsbrev, till vilket det hänvisas i skäl 6, strider sådana handlingar mot artiklarna 17 och 18 i Chicagokonventionen.

(8)

Den 18 mars 2022 offentliggjorde Icao sin skrivelse AN 3/1.1-22/41, i vilken Icao påminner alla avtalsslutande stater i Chicagokonventionen om det ansvar och de skyldigheter som följer av konventionen och dess bilagor när det gäller adekvat utförande av säkerhetstillsyn.

(9)

Den 18 mars 2022 meddelade Ryssland Bermuda att man tillfälligt upphävde artikel 83a i avtalet, som det hänvisas till i skäl 4, med omedelbar verkan. Detta ledde till att allt tillsynsansvar som tidigare överförts till Ryssland enligt det avtalet återgick till Bermuda som registreringsstat, i enlighet med relevanta internationella säkerhetsnormer för civil luftfart.

(10)

FATA har i strid med de tillämpliga internationella säkerhetsnormerna för civil luftfart behållit det överförda tillsynsansvar som avses i skälen 4 och 5 och har, utan samordning med Bermuda och Irland som registreringsstater, övertagit de tillsynsfunktioner och skyldigheter som anges i bilaga 8 till Chicagokonventionen. Det finns inga kontrollerbara bevis för att dra slutsatsen att FATA skulle ha utvecklat den kapacitet för säkerhetstillsyn som krävs för att på ett adekvat sätt utöva ett sådant utökat tillsynsansvar med så kort varsel och över ett så stort antal luftfartyg.

(11)

Den 21 mars 2022 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 473/2006 (4), FATA om sin allvarliga oro över situationen rörande säkerhetstillsynen av luftfarten i Ryssland och om de grundläggande fakta och överväganden som skulle kunna ligga till grund för ett beslut om att belägga lufttrafikföretag som certifierats av FATA med verksamhetsförbud inom unionen.

(12)

Kommissionen gav FATA tillfälle att inkomma med skriftliga synpunkter och att den 5 april 2022 lämna en muntlig redogörelse inför kommissionen och EU:s flygsäkerhetskommitté. FATA ombads att senast den 1 april 2022 ange om man avser att utnyttja sin rätt till försvar och ville inställa sig inför EU:s flygsäkerhetskommitté.

(13)

Den 21 mars 2022 informerade kommissionen EU:s flygsäkerhetskommitté om de pågående gemensamma samråden med FATA, inom ramen för förordning (EG) nr 2111/2005 och kommissionens förordning (EG) nr 473/2006.

(14)

Den 31 mars 2022 meddelade FATA i en skrivelse till kommissionen att man avvisar påståendena rörande säkerheten hos lufttrafikföretag som certifierats av FATA och att man anser att FATA till fullo uppfyller de skyldigheter som åligger Icaos avtalsslutande stater. FATA lade dock inte fram några bevis eller någon information till stöd för sina påståenden och visade inte hur FATA fullgör sitt ansvar för de tillsynsfunktioner och skyldigheter som anges i bilaga 8 till Chicagokonventionen, särskilt när det gäller de lufttrafikföretag som använder de luftfartyg som avses i skälen 4 och 5.

(15)

Den 1 april 2022 noterade kommissionen att FATA inte hade angett sin avsikt att utnyttja sin rätt till försvar i enlighet med förordning (EG) nr 2111/2005, vilket hade begärts i den skrivelse från kommissionen som översändes till Fata den 21 mars 2022.

(16)

Den 5 april 2022 sammanträdde EU:s flygsäkerhetskommitté för att diskutera säkerheten hos de lufttrafikföretag som certifierats av FATA samt FATA:s förmåga att uppfylla internationella säkerhetsnormer för luftfart. EU:s flygsäkerhetskommitté noterade de överträdelser av Chicagokonventionen som avses i skälen 6 och 7 samt den överträdelse av de tillämpliga internationella säkerhetsnormer för civil luftfart som avses i skäl 10. Rådet noterade också att det inte fanns någon vilja att samarbeta med kommissionen och EU:s medlemsstater när det gäller FATA:s kapacitet och de lufttrafikföretag som FATA har certifierat för att säkerställa fortsatt luftvärdighet och driftsäkerhet för lufttrafikföretagens flotta, inbegripet de luftfartyg som avses i skälen 4 och 5.

(17)

Dessutom togs hänsyn till konsekvenserna av de restriktiva åtgärder som följer av rådets förordning (EU) 2022/328 (5) om ändring av förordning (EU) nr 833/2014, särskilt de operativa konsekvenserna på kort sikt av att endast ha begränsad tillgång till uppdateringar av navigationsdatabaser och databaser för terrängvarningssystem, dvs. en allvarligt försämrad förmåga till säker navigation hos luftfartyg som används av lufttrafikföretag som certifierats av FATA.

(18)

Det noterades att det tekniska stödet till lufttrafikföretag som certifierats av FATA blivit begränsat till följd av de tillämpliga restriktiva åtgärderna. Dessutom kommer bristen på detta tekniska stöd, i kombination med den ökade övervakningsverksamheten till följd av det stora antalet nya flygplan som lagts till i det ryska registret, att öka FATA:s arbetsbörda och behov av expertis, vilket sannolikt inte kommer att kunna uppnås omedelbart med tanke på dels villkoren i artikel 83a enligt vilka sådan verksamhet hittills har utförts i Ryssland, dels konsekvenserna av de tillämpliga restriktiva åtgärderna.

(19)

Mot bakgrund av ovannämnda överträdelser och den bristande viljan att samarbeta med kommissionen och EU:s medlemsstater med avseende på de specifika frågor och farhågor som kommissionen tog upp i sin skrivelse av den 21 mars 2022, drog kommissionen och EU:s flygsäkerhetskommitté slutsatsen, i enlighet med de gemensamma kriterierna i bilagan till förordning (EG) nr 2111/2005, särskilt det tredje kriteriet, att det inte finns några bevis för att FATA kan fullgöra sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen och standarderna i bilagorna till denna när det gäller de lufttrafikföretag som certifierats av FATA som bedriver trafik med luftfartyg som avses i skälen 4 och 5.

(20)

Vidare, i enlighet med de gemensamma kriterier som fastställs i bilagan till förordning (EG) nr 2111/2005, särskilt det första kriteriet, har de lufttrafikföretag som certifierats av FATA som har använt ett eller flera av de luftfartyg som nämns i skälen 4 och 5 visat allvarliga säkerhetsbrister genom att tillåta att flygverksamhet sker i strid med relevanta internationella säkerhetsnormer för kommersiell lufttransport.

(21)

I enlighet med de gemensamma kriterierna i bilagan till förordning (EG) nr 2111/2005 anser kommissionen att den förteckning över lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i unionen, som upprättas i bilaga A till förordning (EG) nr 474/2006, bör ändras så att alla lufttrafikföretag som är certifierade i Ryssland och bedriver trafik med de luftfartyg som avses i skäl 4 och 5 tas upp i förteckningen.

(22)

Medlemsstaterna bör fortsätta att kontrollera att lufttrafikföretag som certifierats av FATA uppfyller relevanta internationella säkerhetsnormer genom att prioritera rampinspektioner av dessa lufttrafikföretag, i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 (6).

(23)

Situationen när det gäller FATA:s förmåga och kapacitet att fullgöra sin roll och sitt ansvar när det gäller övervakningen av dess luftfartsindustri, liksom alla lufttrafikföretag som är certifierade i Ryssland, särskilt de lufttrafikföretag som bedriver trafik med luftfartyg som avses i skälen 4 och 5, kommer att övervakas noga, bli föremål för ytterligare granskning av kommissionen, biträdd av byrån, för att ses över vid nästa möten i EU:s flygsäkerhetskommitté.

(24)

Förordning (EG) nr 474/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(25)

I artiklarna 5 och 6 i förordning (EG) nr 2111/2005 betonas behovet av att beslut av brådskande karaktär vid behov måste kunna fattas skyndsamt med tanke på säkerhetsaspekterna. För att skydda både känslig information och resenärerna är det därför av yttersta vikt att beslut om att uppdatera förteckningen över lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud eller restriktioner inom unionen offentliggörs och träder i kraft omedelbart efter det att de antagits.

(26)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från EU:s flygsäkerhetskommitté, som inrättades genom artikel 15 i förordning (EG) nr 2111/2005.

1.

Bilaga A ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

2.

Bilaga B ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen.