(1)

Efter Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands (nedan kallat Förenade kungariket) utträde ur unionen meddelade unionen och Förenade kungariket övriga medlemsstater i Världshandelsorganisationen (WTO) att deras dåvarande marknadstillträde skulle bibehållas genom fördelning av unionens tullkvoter mellan unionen och Förenade kungariket. Tillvägagångssättet för den fördelningen, liksom för EU-27-volymerna, fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/216 (2).

(2)

Unionens tullkvoter som inte ingår i unionens lista över medgivanden och åtaganden bör inte fördelas.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 1149/2002 (3) öppnades en importtullkvot på 1 000 ton, uttryckt i produktvikt, färskt, kylt eller fryst nötkött av hög kvalitet. Trots att den inte ingick i unionens WTO-lista fördelades den tullkvoten felaktigt genom förordning (EU) 2019/216, vilket därmed minskade dess volym med tillämpning från och med den 1 januari 2021. Den ursprungliga volymen för denna tullkvot bör därför återställas.

(4)

Förordning (EU) 2019/216 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 (3) fastställs ett nytt regelverk för att säkerställa att den inre marknaden för de medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som omfattas av den förordningen fungerar smidigt, med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå för patienter och användare och med beaktande av de små och medelstora företag som är verksamma inom denna sektor. För att undanröja vanliga betänkligheter när det gäller säkerhet för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik ställs det i förordning (EU) 2017/746 också höga kvalitets- och säkerhetskrav på sådana produkter. Förordning (EU) 2017/746 stärker dessutom avsevärt de viktigaste delarna av den befintliga regleringen i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG (4), t.ex. övervakning av anmälda organ, riskklassificering, förfaranden för bedömning av överensstämmelse, prestandautvärdering och prestandastudier, säkerhetsövervakning och marknadskontroll, samtidigt som det införs bestämmelser som säkerställer öppenhet och spårbarhet beträffande medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik.

(2)

Covid-19-pandemin och den därmed förknippade folkhälsokrisen var och är fortfarande en utmaning utan motstycke för medlemsstaterna och utgör en enorm börda för nationella myndigheter, hälso- och sjukvårdsinstitutioner, unionsmedborgarna, anmälda organ och ekonomiska aktörer. Folkhälsokrisen har lett till extraordinära omständigheter som ställer krav på betydande ytterligare resurser, liksom den ökade tillgången till ytterst viktiga medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik, som inte rimligen kunde ha förutsetts när förordning (EU) 2017/746 antogs. Dessa extraordinära omständigheter har betydande konsekvenser för olika områden som omfattas av den förordningen, t.ex. utseendet av anmälda organ, det arbete som de organen utför samt utsläppandet på marknaden och tillhandahållandet på marknaden av medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik i unionen.

(3)

Medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik är viktiga för unionsmedborgarnas hälsa och säkerhet, och sars-cov-2-tester i synnerhet är mycket viktiga i kampen mot pandemin. Därför är det nödvändigt att säkerställa att sådana produkter utan avbrott finns tillgängliga på unionsmarknaden.

(4)

Med tanke på att omfattningen av de nuvarande utmaningarna saknar motstycke, att medlemsstaterna, hälso- och sjukvårdsinstitutionerna, de anmälda organen, de ekonomiska aktörerna, och andra berörda parter har behov av ytterligare resurser för kampen mot covid-19-pandemin och att de anmälda organen för närvarande har begränsad kapacitet samt med hänsyn till att förordning (EU) 2017/746 är komplex är det mycket sannolikt att medlemsstaterna, hälso- och sjukvårdsinstitutionerna, de anmälda organen, de ekonomiska aktörerna och andra berörda parter inte kommer att vara i stånd att genomföra förordningen på ett korrekt sätt och tillämpa den fullt ut från och med den 26 maj 2022 som föreskrivs där.

(5)

Den nuvarande övergångsperiod som föreskrivs i förordning (EU) 2017/746 avseende giltighetstiden för intyg som anmälda organ utfärdat för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik enligt direktiv 98/79/EG kommer dessutom att upphöra samma dag som den övergångsperiod som föreskrivs i Europaparlaments och rådets förordning (EU) 2017/745 (5) avseende giltighetstiden för vissa EG-försäkringar om överensstämmelse och intyg för medicintekniska produkter som utfärdats av anmälda organ i enlighet med rådets direktiv 90/385/EEG (6) och 93/42/EEG (7), dvs. den 26 maj 2024. Detta sätter press på de aktörer som hanterar både medicintekniska produkter och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik.

(6)

För att säkerställa en smidigt fungerande inre marknad och en hög skyddsnivå för folkhälsa och patientsäkerhet samt för att skapa rättslig säkerhet och undvika potentiella marknadsstörningar är det nödvändigt att förlänga de övergångsperioder som föreskrivs i förordning (EU) 2017/746 för produkter med intyg som utfärdats av anmälda organ i enlighet med direktiv 98/79/EG. Av samma skäl är det också nödvändigt att ge en tillräckligt lång övergångsperiod för produkter som för första gången ska genomgå en bedömning av överensstämmelse med medverkan av ett anmält organ i enlighet med förordning (EU) 2017/746.

(7)

När det gäller hur lång tid som behövs för att öka de anmälda organens kapacitet bör en avvägning göras mellan dessa organs begränsade tillgängliga kapacitet och säkerställandet av en hög skyddsnivå för folkhälsan. Därför bör övergångsperioderna för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som för första gången ska genomgå en bedömning av överensstämmelse med medverkan av ett anmält organ i enlighet med förordning (EU) 2017/746 vara sådana att de tillåter differentiering mellan produkter i en högre riskklass och produkter i en lägre riskklass. Övergångsperiodens varaktighet bör vara avhängig av den berörda produktens riskklass, så att perioden är kortare för produkter som tillhör en högre riskklass och längre för produkter som tillhör en lägre riskklass.

(8)

För att medge medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som lagligen har släppts ut på marknaden i enlighet med övergångsbestämmelserna i denna förordning tillräcklig tid att fortsättningsvis tillhandahållas på marknaden, inklusive att levereras till slutanvändare, eller att tas i bruk, bör slutdatum för försäljning den 27 maj 2025 som föreskrivs i förordning (EU) 2017/746 anpassas för att beakta de ytterligare övergångsperioder som föreskrivs i den här förordningen.

(9)

Med beaktande av de resurser som hälso- och sjukvårdsinstitutioner behöver i kampen mot covid-19-pandemin bör dessa institutioner ges ytterligare tid för att förbereda sig för att uppfylla de särskilda villkor när det gäller tillverkning och användning av produkter inom samma hälso- och sjukvårdsinstitution (egentillverkade produkter) som fastställs i förordning (EU) 2017/746. Tillämpningen av de villkoren bör därför senareläggas. Eftersom hälso- och sjukvårdsinstitutionerna behöver en fullständig översikt över CE-märkta medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som tillhandahålls på marknaden, bör det villkor som ålägger hälso- och sjukvårdsinstitutionen att motivera att den avsedda patientgruppens särskilda behov inte kan tillgodoses, eller inte kan tillgodoses på motsvarande prestandanivå, genom en likvärdig produkt som finns på marknaden inte bli tillämpligt förrän de övergångsperioder som fastställs i den här förordningen har löpt ut.

(10)

Förordning (EU) 2017/746 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förlänga de övergångsperioder som föreskrivs i förordning (EU) 2017/746, att införa ytterligare övergångsbestämmelser i den förordningen och att senarelägga tillämpningen av de bestämmelser i den förordningen som gäller egentillverkade produkter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går den här förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(12)

Den här förordningen antas under exceptionella omständigheter till följd av covid-19-pandemin och den därmed förknippade folkhälsokrisen. För att ändringen av förordning (EU) 2017/746 vad gäller övergångsperioderna, de kompletterande övergångsbestämmelserna och tillämpningen av bestämmelserna om egentillverkade produkter ska få avsedd verkan, särskilt i syfte att skapa rättslig säkerhet för de ekonomiska aktörerna, måste den här förordningen träda i kraft före den 26 maj 2022. Därför anses det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(13)

Mot bakgrund av att det är absolut nödvändigt att omedelbart lösa den folkhälsokris som är förknippad med covid-19-pandemin bör denna förordning av brådskande skäl träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Den 4 februari 2011 antog rådet förordning (EU) nr 101/2011.

(2)

På grundval av en översyn bör uppgifterna i bilaga I till den förordningen avseende redogörelsen för skälen ändras för tre personer och uppgifterna om tillämpningen av rätten till försvar och rätten till ett effektivt rättsligt skydd enligt tunisisk lag ändras för sju personer.

(3)

Bilaga I till förordning (EU) nr 101/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 24 mars 2017 lämnade Sumitomo Chemical Agro Europe SAS i enlighet med artikel 43.1 i förordning (EU) nr 528/2012 och artikel 4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 414/2013 (2) in en ansökan till Europeiska kemikaliemyndigheten (kemikaliemyndigheten) om godkännande av en likadan enstaka biocidprodukt, enligt artikel 1 i genomförandeförordning (EU) nr 414/2013, benämnd SchwabEX-Guard i produkttyp 18 såsom den beskrivs i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012. Ansökan registrerades med ärendenummer BC-PP031247-26 i registret över biocidprodukter (registret). I ansökan angavs också ansökningsnumret för den motsvarande enstaka referensprodukten Pesguard® Gel, som registrerats i registret med ärendenummer BC-HS027052-37.

(2)

Den likadana enstaka biocidprodukten SchwabEX-Guard innehåller pyriproxifen och klotianidin som verksamma ämnen, vilka är upptagna i den unionsförteckning över godkända verksamma ämnen som avses i artikel 9.2 i förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

Den 17 december 2020 lämnade kemikaliemyndigheten ett yttrande (3) till kommissionen och utkastet till sammanfattning av biocidproduktens egenskaper för SchwabEX-Guard i enlighet med artikel 6.1 och 6.2 i genomförandeförordning (EU) nr 414/2013.

(4)

I yttrandet konstateras det att SchwabEX-Guard är en biocidprodukt, att den får beviljas ett unionsgodkännande i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) nr 528/2012, att de föreslagna skillnaderna mellan den likadana enstaka biocidprodukten och den motsvarande referensbiocidprodukten bara gäller information som kan bli föremål för en administrativ ändring i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 354/2013 (4), och att den likadana enstaka biocidprodukten, baserat på bedömningen av den motsvarande enstaka referensprodukten Pesguard® Gel och förutsatt att det råder överensstämmelse med utkastet till sammanfattning av biocidproduktens egenskaper, uppfyller villkoren i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 528/2012.

(5)

Den 17 december 2020 översände kemikaliemyndigheten utkastet till sammanfattning av biocidproduktens egenskaper till kommissionen på unionens alla officiella språk, i enlighet med artikel 44.4 i förordning (EU) nr 528/2012.

(6)

Kommissionen instämmer med kemikaliemyndighetens yttrande och anser därför att ett unionsgodkännande bör beviljas för den likadana enstaka biocidprodukten SchwabEX-Guard.

(7)

Den likadana enstaka biocidprodukten SchwabEX-Guard innehåller de icke verksamma ämnena cis CTAC och diklormetan, för vilka det inte gick att avgöra om de uppfyller de vetenskapliga kriterierna för att fastställa hormonstörande egenskaper i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2100 (5) under ansökans utvärderingsperiod för den motsvarande enstaka referensbiocidprodukten. Därför bör det göras ytterligare granskning av cis CTAC och diklormetan. Om antingen cis CTAC eller diklormetan eller båda anses ha hormonstörande egenskaper kommer kommissionen att ta ställning till om unionsgodkännandet för SchwabEX-Guard behöver upphävas eller ändras i enlighet med artikel 48 i förordning (EU) nr 528/2012.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så snart som uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(1)

Genom förordning (EU) 2015/1963 (2) införde Europeiska kommissionen slutgiltiga antidumpningstullar på import av acesulfamkalium (Ace-K) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet) (nedan kallade de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas den ursprungliga undersökningen.

(2)

De gällande antidumpningstullsatserna ligger på mellan 2,64 euro och 4,58 euro per kg netto på import från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, och en tullsats på 4,58 euro per kg netto tillämpas på import från alla andra företag.

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (3) mottog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en begäran om en översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(4)

Begäran om översyn ingavs den 31 juli 2020 av Celanese Sales Germany GmbH (nedan kallad sökanden), som är den enda tillverkaren i unionen och som således svarar för 100 % av unionens sammanlagda tillverkning av Ace-K. Begäran om översyn grundades på att ett upphörande av åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt dumpning och återkommande skada för unionsindustrin (4).

(5)

Efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen fastslog kommissionen att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inledde därför den 30 oktober 2020 en översyn vid giltighetstidens utgång, på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen, avseende import av Ace-K med ursprung i Kina. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (5)(nedan kallad tillkännagivandet om inledande).

(6)

Undersökningen beträffande fortsatt dumpning omfattade perioden 1 juli 2019–30 juni 2020 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2017 fram till och med utgången av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden) (6).

(7)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, kända tillverkare av Ace-K i det berörda landet, myndigheterna i Kina samt kända importörer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(8)

De berörda parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(9)

Utfrågningar ägde rum med en exporterande tillverkare, Anhui Jinhe Industrial Co. Ltd. (nedan kallad Anhui Jinhe) och sökanden.

(10)

Anhui Jinhe lämnade synpunkter på inledandet till kommissionen. Sökanden lämnade också synpunkter på inledandet.

(11)

Anhui Jinhe begärde ett utlämnande och en meningsfull sammanfattning av vissa uppgifter i begäran. Företaget hävdade framförallt att sökanden i den icke-konfidentiella versionen av begäran borde ha lämnat uppgifter om den totala volymen och genomsnittspriserna på importen från Kina under skadeundersökningsperioden som det hänvisas till i begäran. Anhui Jinhe hävdade att dessa uppgifter inte var konfidentiella eftersom de hade lämnats ut av kommissionen i den ursprungliga undersökningen. Anhui Jinhe hävdade dessutom att uppgifterna i fråga inte baserades på några verkligt kommersiellt känsliga uppgifter, utan på sökandens uppskattningar och att en hänvisning till upphovsrätt inte kunde användas för att undanhålla dessa uppgifter. Vidare begärde Anhui Jinhe att sökanden skulle tillhandahålla en meningsfull sammanfattning av de relevanta skadeindikatorerna för att ge tillräckligt detaljerade uppgifter för att möjliggöra en rimlig förståelse av de inlämnade konfidentiella uppgifterna. Företaget hävdade också att dessa uppgifter i begäran antingen var konfidentiella eller lades fram med meningslösa intervall som underlag som inte visade någon trend, medan kommissionen tillhandahöll dessa uppgifter i indexerad form i den ursprungliga undersökningen. Anhui Jinhe begärde därför att sökanden i indexerad form skulle lämna ut uppgifter om unionens förbrukning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, marknadsandelar, prisunderskridande, tillverkningskostnad, lönsamhet, exportförsäljning och råvarukostnader. Anhui Jinhe begärde också att sökanden skulle lämna en meningsfull sammanfattning av sin nuvarande lönsamhetsnivå, med uppgift om huruvida den låg över 5 % under översynsperioden samt indexerade uppgifter från och med 2011, eftersom sökanden angav det året som det relevanta året för jämförelse.

(12)

I sin replik hävdade sökanden att merparten av uppgifterna till sin natur var konfidentiella, eftersom de baserades på uppgifter från endast ett företag och hävdade att indexserier var nödvändiga för att förhindra en rekonstruktion av de underliggande konfidentiella uppgifterna. Sökanden hävdade särskilt att det skulle vara möjligt att rekonstruera den enda unionstillverkarens försäljning om man lämnade ut exakta uppgifter om den totala importvolymen från Kina i kombination med indexeringen av marknadsandelar. I sin inlaga reviderade sökanden sina icke-konfidentiella uppgifter och lämnade ytterligare upplysningar. Sökanden lämnade uppgifter om intervall av volymer av total import, ytterligare uppgifter om förbrukningstrenden, indexeringsintervall för tillverkning, marknadsandelar, en indexering av lönsamheten, andra skadeindikatorer (t.ex. lager, sysselsättning, kassaflöde, investeringar, räntabilitet) och utvecklingen av unionstillverkarens försäljning utanför unionen. När det gäller övriga uppgifter som begärts av Anhui Jinhe hävdade sökanden att den icke-konfidentiella versionen av begäran innehöll en tillräckligt meningsfull sammanfattning och att det inte var möjligt att lämna ytterligare uppgifter utan att röja konfidentiella uppgifter.

(13)

Som svar på sökandens reviderade uppgifter vidhöll Anhui Jinhe att begäran fortfarande inte innehöll tillräckliga uppgifter, exempelvis importvolymen från Kina eller unionen och den globala efterfrågan på Ace-K. Anhui Jinhe hävdade att rätten till försvar borde beaktas vid analysen av den icke-konfidentiella versionen av begäran och att företaget inte kunde bedöma huruvida det fanns någon faktisk grund för sökandens påståenden.

(14)

Sökanden instämde inte i ovanstående påståenden och hävdade att den öppna versionen av begäran utgjorde en faktisk grund för dess påståenden och uppgifter, där det inte var möjligt att tillhandahålla intervall av indexerade trender utan att avslöja konfidentiella uppgifter. Sökanden hävdade framförallt att den icke-konfidentiella versionen av begäran visade utvecklingen av den totala importen av Ace-K från Kina och gjorde det möjligt för Anhui Jinhe att kommentera den. När det gäller uppgifter om efterfrågan hävdade sökanden att det i förordningen om införande av provisoriska åtgärder på import av Ace-K från Kina (7) inte angavs den totala förbrukningen i unionen i absoluta tal, och att sökanden därför inte heller behövde visa detta.

(15)

Eftersom sökanden är den enda tillverkaren av Ace-K i unionen måste konfidentiella uppgifter presenteras i intervall och indexeras för att inte avslöja företagsspecifik affärsinformation. Kommissionen ansåg att uppgifterna i den icke-konfidentiella versionen av begäran, som sökanden kompletterat i sin inlaga, var tillräckligt detaljerade för att det skulle vara möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om innehållet i de konfidentiella uppgifterna. Sökanden lämnade en meningsfull sammanfattning med intervall som var tillräckligt snäva jämfört med de faktiska siffrorna för att göra det möjligt för berörda parter att bedöma importvolymen och hur den utvecklats. De kinesiska exporterande tillverkarna kunde således utöva sin rätt till försvar.

(16)

Anhui Jinhe hävdade att innehållet i begäran inte visade unionsmarknadens attraktionskraft, eftersom den visade att de kinesiska exportörernas genomsnittliga exportpriser till unionen och andra marknader inte skiljde sig åt. Det kan hävdas att detta visade att de kinesiska tillverkarna inte brydde sig om de sålde till unionen eller till tredjeländer. I detta avseende hänvisade Anhui Jinhe till undersökningarna av bioetanol (8) och karbamid (9), i vilka kommissionen drog slutsatsen att unionsmarknaden var attraktiv för exporterande tillverkare när de genomsnittliga exportpriserna till unionen var högre än till marknader i tredjeländer.

(17)

I detta sammanhang hävdade sökanden att begäran tydligt visade att unionsmarknaden var attraktiv för kinesiska exporterande tillverkare, eftersom de, i avsaknad av antidumpningsåtgärder, skulle kunna få större försäljningsvolymer på unionsmarknaden än på andra marknader. Sökanden hävdade också att unionsmarknaden var attraktiv för kinesiska tillverkare även innan antidumpningstullarna infördes.

(18)

Kommissionen ansåg att begäran visade att om antidumpningsåtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla, skulle de kinesiska exporterande tillverkarna förmodligen öka försäljningsvolymen avsevärt till unionsmarknaden.

(19)

Anhui Jinhe hävdade också att sökandens påståenden om målprisunderskridande var uppenbart felaktiga, eftersom sökandens tillverkningskostnad som användes vid beräkningen av målprisunderskridandet i begäran var för hög jämfört med den ursprungliga undersökningen och inte var tillförlitlig. Anhui Jinhe hävdade dessutom att sökanden hade höjt sina priser avsevärt sedan den ursprungliga undersökningen och att antidumpningsåtgärderna ledde till att sökanden fått alltför höga vinster, som var långt högre än vad som konstaterades i den ursprungliga undersökningen. I detta sammanhang hänvisade Anhui Jinhe till undersökningarna av dicyandiamid (10) och karbamid (11), i vilka kommissionen tillät att åtgärderna upphörde att gälla mot bakgrund av unionsindustrins höga lönsamhet. Anhui Jinhe hävdade också att unionsindustrins produktionskapacitet utnyttjades fullt ut och inte kunde täcka den växande efterfrågan i unionen och hänvisade till ärendet rörande ferrokisel där kommissionen upphävde åtgärderna (12). Dessutom hävdade Anhui Jinhe att de kinesiska tillverkarna fortfarande hade en marknadsandel på [28-34 %] på unionsmarknaden trots de avskräckande åtgärderna, eftersom användarna alltid använde sig av två eller flera leverantörer av Ace-K för att säkerställa säkerheten i leveranskedjan, särskilt efter den senaste tidens störningar på grund av covid-19. Slutligen betonade Anhui Jinhe att unionsindustrin konkurrerade med framgång med kinesisk import på marknader i tredjeländer som inte har infört åtgärder, och att unionsindustrin sålde betydande volymer på dessa marknader. Anhui Jinhe hävdade att detta visade att sökanden kunde konkurrera med framgång med kinesisk import utan antidumpningsåtgärder, vilket pekade på att det inte var sannolikt att skadan skulle återkomma.

(20)

Sökanden motsatte sig innehållet i ovanstående påståenden. Sökanden hävdade att den i sin begäran i själva verket använde den vinstmarginal som kommissionen fastställde i den ursprungliga undersökningen vid beräkningen av målprisunderskridandet. Sökanden hävdade också att antidumpningstullarna gjorde att priserna på importen från Kina låg på en icke-skadevållande nivå. Sökanden hävdade att om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla skulle de kinesiska exporterande tillverkarna öka sin marknadsandel i unionen till samma procentuella nivå som i resten av världen. Sökanden lämnade också detaljerade scenarier för att visa hur dess verksamhet skulle påverkas om antidumpningstullarna skulle upphöra att gälla.

(21)

Kommissionens analys bekräftade att ingen av de uppgifter som Anhui Jinhe nämner, oavsett om de var faktamässigt korrekta eller inte, var tillräckliga för att ifrågasätta slutsatsen att begäran innehöll tillräcklig bevisning som tydde på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt dumpning och återkommande skada. Dessa aspekter fastställdes på grundval av den mest tillförlitliga bevisning som vid den tidpunkten fanns tillgänglig för klaganden, och som var tillräckligt representativ och tillförlitlig. Dessutom granskades under undersökningens gång noggrant de invändningar som Anhui Jinhe lämnat samt svaren från den sökande, och de behandlas ytterligare nedan.

(22)

På grundval av ovanstående bekräftade kommissionen att begäran innehöll tillräcklig bevisning för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt dumpning och återkommande skada och därmed uppfylla kraven i artikel 11.2 i grundförordningen.

(23)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Anhui Jinhe att uppgifterna i begäran antingen inte var relevanta (t.ex. att bevisningen för snedvridningar av sulfaminsyra hänvisade till påstådda snedvridningar av karbamid och bevisningen för snedvridningen av kaliumhydroxid avsåg kaliumsalt) eller inte grundades på offentligt tillgängliga källor (t.ex. att snedvridningen av ättiksyra bygger på en rapport som sökanden köpt, vilket samtidigt inte är förenligt med landrapporten om Kina).

(24)

Eftersom sulfaminsyra framställs av karbamid och kaliumhydroxid framställs av kaliumsalt, påverkar alla marknadssnedvridningar som påverkade råvarorna även slutprodukten. I motsats till vad Anhui hävdar hänvisar sökanden dessutom i sin begäran, förutom till en annan konfidentiell källa, även till landrapporten om Kina. Som sökanden påpekat innehöll landrapporten inkonsekvenser mellan texten och siffrorna avseende kapacitetsutnyttjandet av ättiksyra i Kina. Det föreligger emellertid inga inkonsekvenser mellan landrapporten om Kina och den konfidentiella källan, eftersom de uppdaterade uppgifter om kapacitet som lämnats av sökanden, som kontrollerats av kommissionen, överensstämde med uppgifterna om kapacitetsutnyttjande i landrapporten om Kina. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(25)

Eftersom det verkade finnas ett stort antal tillverkare i det berörda landet och icke-närstående importörer i unionen, angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för tillverkarna och de icke-närstående importörerna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(26)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra tillverkare som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(27)

Två exporterande tillverkare i det berörda landet lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Med tanke på det låga antalet svar beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt, och underrättade alla berörda parter genom en notering i ärendehandlingarna. Kommissionen uppmanade dessa företag att delta i undersökningen och skickade en länk till frågeformulär till dem.

(28)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(29)

Ingen icke-närstående importör tillhandahöll de begärda uppgifterna eller samtyckte till att ingå i stickprovet.

(30)

Kommissionen sände ett frågeformulär om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen till kinesiska myndigheter.

(31)

Kommissionen sände länkarna till frågeformuläret till de två exporterande tillverkarna som besvarade stickprovsformuläret. Samma frågeformulär gjordes även tillgängligt via internet (13) på dagen för inledandet.

(32)

Fullständiga svar på frågeformuläret mottogs från en exporterande tillverkare och den enda unionstillverkaren.

(33)

Kommissionen inhämtade och dubbelkontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. På grund av covid-19-pandemins utbrott och de efterföljande åtgärder som vidtogs för att hantera utbrottet (covid-19-tillkännagivandet) (14) kunde kommissionen dock inte genomföra kontrollbesök på plats hos de samarbetsvilliga företagen. I stället genomförde kommissionen dubbelkontroller på distans av den information som följande företag lämnade via videokonferens:

—

Celanese Sales Germany GmbH, Celanese Production Germany GmbH & Co. KG Sulzbach, Germany och the Principal Operating Company Celanese Europe BV, Amsterdam, Nederländerna.

—

Anhui Jinhe Industrial Co., Ltd, Chuzhou, Anhui.

(34)

Den 27 oktober 2021 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen ämnade bibehålla antidumpningstullarna (nedan kallat det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta utlämnande av uppgifter och begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(35)

Synpunkter inkom från Anhui Jinhe och sökanden.

(36)

Höranden genomfördes med Anhui Jinhe och sökanden.

(37)

Den produkt som översynen gäller är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen acesulfamkalium (kaliumsalt av 6-metyl-1,2,3-oxatiazin-4 (3H)-on 2,2-dioxid; CAS-nr 55589-62-3) med ursprung i Folkrepubliken Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2934 99 90 (Taric-nummer 2934999021) (nedan kallad den produkt som översynen gäller). Andra vanliga namn för acesulfamkalium är acesulfam K och Ace-K.

(38)

Ace-K som syntetiskt sötningsmedel i ett brett spektrum av tillämpningar, t.ex. för livsmedel, drycker och farmaceutiska produkter.

(39)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen bekräftar denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(40)

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(41)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kina.

(42)

Under översynsperioden fortsatte importen från Kina av Ace-K, men importnivåerna var mycket lägre än under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (dvs. under perioden 1 juli 2013–30 juni 2014). Enligt de uppgifter som medlemsstaterna rapporterat till kommissionen i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad artikel 14.6-databasen) svarade importen av Ace-K från Kina för [31–37 %] av unionsmarknaden under översynsperioden, jämfört med en marknadsandel på [65–80 %] under den ursprungliga undersökningen. I absoluta tal har importen från Kina minskat med [47–56 %] sedan undersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen.

(43)

Som nämns i skäl 32 besvarade endast en av de kinesiska exportörerna/tillverkarna frågeformuläret och ansågs därför vara samarbetsvillig i undersökningen.

(44)

Mot bakgrund av att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen med avseende på Kina, ansåg kommissionen det vara lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande tillverkarna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(45)

För att samla in nödvändiga uppgifter för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen därför i tillkännagivandet om inledande alla exporterande tillverkare i Kina att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att tillverka Ace-K. En kinesisk exporterande tillverkare lämnade in relevant information.

(46)

För att erhålla den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för sin undersökning av de påstådda betydande snedvridningarna, skickade kommissionen ett frågeformulär till den kinesiska regeringen. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Den kinesiska regeringen lämnade inget svar i fråga om de begärda uppgifterna. Kommissionen informerade därför den kinesiska regeringen om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(47)

Synpunkter på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen mottogs från den exporterande tillverkaren Anhui Jinhe.

(48)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(49)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen gäller dock att om det ”fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden” och ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(50)

Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av den kinesiska regeringens bristande samarbetsvilja var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(51)

Följande föreskrivs i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(52)

Eftersom förteckningen i artikel 2.6a b i grundförordningen inte är uttömmande behöver inte alla aspekter beaktas för att konstatera betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt där de grundläggande delarna av exportlandets ekonomiska och administrativa struktur ger regeringen betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av marknadskrafternas fria utveckling.

(53)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”. I enlighet med den bestämmelsen har kommissionen utfärdat en landrapport om Kina (nedan kallad rapporten) (15) som visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom stål och kemikalier). Vid tidpunkten för inledandet inbjöds berörda parter att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i ärendehandlingarna. Rapporten infördes i undersökningens ärendehandlingar i det inledande skedet.

(54)

Sökanden lämnade in information, utöver resultaten i rapporten, som rör de råmaterial som används för att tillverka Ace-K. Sökanden har också beställt en rapport för att identifiera egenskaperna och snedvridningarna avseende en av de viktigaste råvarorna i Ace-K, svaveltrioxid, i de två kinesiska provinserna Jiangsu och Anhui där produktionen äger rum. Den relevanta bevisningen omfattar utvecklingsplanen för den kemiska industrin av den 24 oktober 2016 som anger mål och produktionsmål som påverkar försörjningsnivån inom den kemiska sektorn, inbegripet svaveltrioxidsulfonering, Ace-K och Anhui-provinsen genom hänvisning till Yttranden från CPC-Anhuis provinskommitté och Anhuis provinsregering om främjande av en högkvalitativ ekonomisk, som utfärdades den 14 mars 2018. I detta policydokument beskrivs flera industripolitiska initiativ som ska främja en högkvalitativ ekonomisk utveckling, särskilt i provinsen Anhui, såsom användningen av finansiella incitament och skattesänkningar om industri- och logistikföretagen verkar i linje med de ”främjade” industrierna i den centrala strukturanpassningskatalogen. Sökanden har vidare förklarat hur statsrådets beslut om utfärdande av övergångsbestämmelser om främjande av industriell omstrukturering av den 2 december 2005 definierar målen för den ekonomiska politiken och industripolitiken och ålägger alla provinsregeringar att fastställa särskilda åtgärder för att styra investeringar. Detta omfattar stödpolitik på områdena mark, kreditgivning, beskattning, import och export. I beslutet anges också andra statliga interventionspolitiska verktyg, till exempel den vägledande katalogen för strukturell anpassning av industrin från januari 2013, där industrisegment delas upp i ”främjade”, ”begränsade” och ”avskaffade”. I katalogen ingår svaveltrioxidsulfonering i kategorin ”främjade”.

(55)

I begäran nämndes också ett dokument med titeln Sulphur Trioxide’s Export Tax and VAT Refund Withdrawal som identifierar en mervärdesskattekostnad för export på 13 %, vilket leder till en exportrestriktion.

(56)

När det gäller el, gas, ånga och vatten förklarades i begäran priskontrollernas roll i provinserna Jiangsu och Anhui och uppmärksammades ingripanden på statlig och provinsiell nivå inom kolsektorn. I dokumentet ”Yttranden från statsrådet om minskning av överkapaciteten inom kolindustrin och dess utveckling”, från den 1 februari 2016, bekräftades förekomsten av överkapacitetsproblem och det betydande statliga ingripandet på marknaden inom denna sektor.

(57)

Slutligen anges i begäran särskilda subventioner för Nantong Acetic Acid, som är ett företag närstående till Ace-K-tillverkaren, Nantong Hongxin. Enligt ett offentligt tillkännagivande från Nantong Acetic Acid och Nantong Acetic Acids i deras årsrapport för 2018 har Nantong Acetic Acid en förmånlig inkomstskattesats på 15 % (i stället för 25 %) enligt det förmånliga inkomstskatteprogrammet för högteknologiska eller nya teknikföretag.

(58)

I begäran hänvisades dessutom till ett antal snedvridningar som identifierats i rapporten rörande andra råvaror som används för att tillverka acesulfamkalium, som diketen, sulfaminsyra, trietylamin, kaliumhydroxid, ättiksyra, diklormetan och ammoniak. Begäran innehöll bevis för överkapacitet inom den kemiska sektorn som visade att kapacitetsutnyttjandet för ättiksyra i Kina låg på omkring 69 % under fjärde kvartalet 2019 och enligt begäran skulle uppgå till omkring 63 % under första kvartalet 2020, och stiga till omkring 67 % i slutet av 2020. Förutom överskottskapacitet omfattas investeringar i ättiksyraproduktion i Kina av kontroller i katalogen för vägledande industriell omstrukturering (i dess reviderade version från 2013). Dessa två faktorer gör att den kinesiska marknaden för ättiksyra snedvrids och följaktligen även produktionen i senare led av diketen.

(59)

I begäran nämndes dessutom att det förekom statlig inblandning i de politiska målen i den trettonde femårsplanen för den petrokemiska industrin i provinsen Hebei. I planen framhålls hur den kinesiska staten kontrollerar svavelbrytningen och fastställer gränser för inträde på marknaden för svavelsyreproduktion. Genom att införa kontroller av svavelutvinning och genom att begränsa investeringarna i svavelsyreproduktion snedvrider de kinesiska myndigheterna inte bara marknaden för dessa två produkter, utan även marknaden för produktion av svaveltrioxid.

(60)

I begäran hänvisades också till andra typer av statlig inblandning på marknaden för karbamid, exempelvis förekomsten av stränga importkvoter för karbamid samt exportavgifter. Urea är en råvara i tidigare led som används för produktion av sulfaminsyra tillsammans med svaveltrioxid och svavelsyra. Dessutom införde de kinesiska myndigheterna den 1 juli 2005 mervärdesskattebefrielse för den inhemska försäljningen av karbamid. Slutligen ingrep de kinesiska myndigheterna på marknaden genom det statliga gödselmedelssystemet, som är i drift sedan 2004. Enligt rapporten gynnas ureaproducenterna av förmånliga eltaxor och förmånliga priser på järnvägsfrakt.

(61)

Med hänvisning till rapporten angavs det i begäran att kaliumsalt finns med i förteckningen över råvaror i den trettonde femårsplanen för mineraltillgångar, som innehåller ett antal detaljerade bestämmelser för olika mineralgrupper. Under rubriken ”fosfor” anges i kommissionens rapport att ett av målen är att stabilisera tillgången på viktiga mineraltillgångar som används inom jordbruket, t.ex. fosfor, svavel och kalium, i enlighet med strategin för tryggad livsmedelsförsörjning. I rapporten nämns dessutom ”kaliumklorid och andra naturliga kaliumsalter” bland de produkter som omfattas av exporttullar. Ytterligare statliga ingripanden som nämns i begäran gäller också ammoniak, som är ytterligare en råvara som köps in för återvinning av svavelsyreavfall.

(62)

Sökanden påpekade vidare att enligt rapporten medgav de kinesiska myndigheterna själva att en effektiv konkurrensmekanism för försäljning av el ännu inte hade inrättats. Detta tyder på att det förekommer betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden för elleveranser för användning inom industrin. I begäran nämndes slutligen andra områden där statliga ingripanden påverkar kostnaderna för en industriaktör i Kina, såsom tillgång till markanvändningsrättigheter (rapporten, kapitel 9), tillgång till kapital och finansiering (rapporten, kapitel 11) och arbetsmarknaden (rapporten, kapitel 13).

(63)

Såsom anges i skäl 46 lämnade de kinesiska myndigheterna inga synpunkter på eller någon bevisning till stöd för eller som motbevisning av den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, inklusive rapporten samt den ytterligare bevisning som lämnats av sökanden, i fråga om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(64)

Synpunkter mottogs i detta avseende från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren Anhui Jinhe, som hävdade att det argument som lämnats för att motivera tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen är ogrundat och inte tillämpligt på företaget. Anhui Jinhe hävdade att de slutsatser om snedvridningar av diketen, svaveltrioxid och svavelsyra som ingår i den rapport som sökanden beställt saknar relevans i fråga om Anhui Jinhe, eftersom Anhui Jinhe producerar dessa insatsvaror själv. De relevanta råvarorna i tidigare led är isättika, sulfaminsyra och kaliumhydroxid.

(65)

I detta avseende hänvisade Anhui Jinhe till kommissionens senaste praxis enligt artikel 2.6a a och c i grundförordningen, t.ex. när det gäller aluminiumprofiler (16) ,, enligt vilken exporterande tillverkare är skyldiga att lägga fram bevisning om icke snedvridna priser och kostnader för att fastställa att deras egna inhemska kostnader inte påverkas av betydande snedvridningar. Företaget hävdade att de inhemska priserna på de berörda råvarorna är marknadsorienterade och förhandlas fram på grundval av rådande marknadsvillkor. Företaget lade framförallt fram bevisning genom att jämföra sina egna priser med de turkiska priserna på grundval av FN:s databas för handelsstatistik (Comtrade) för att visa att lägre priser på insatsvaror som isättika, sulfaminsyra och kaliumhydroxid jämfört med internationella priser främst beror på mycket lägre transportkostnader i Kina, eftersom företaget uteslutande förlitar sig på inhemska leveranser.

(66)

Företaget hävdade vidare att myndigheterna i exportlandet inte kontrollerar dess verksamhet. Dessutom hävdade företaget att det inte förekom något statligt inflytande när det gäller priser och kostnader för insatsvaror för tillverkningen av Ace-K. Motargument i fråga om dessa påståenden diskuteras i avsnitten 3.2.1.3 och 3.2.1.4.

(67)

I sina kommentarer framhöll den exporterande tillverkaren dessutom att artikel 2.6a är oförenlig med WTO:s antidumpningsavtal. Orsaken till detta är för det första, att artikel 2.2 i antidumpningsavtalet omfattar tre scenarier som medger en konstruktion av normalvärdet: i) försäljningen sker inte vid normal handel, ii) det finns en särskild situation på marknaden eller iii) försäljningen är inte representativ på grund av den låga försäljningsvolymen på den inhemska marknaden. Anhui Jinhe hävdade att betydande snedvridningar inte uppfyller något av de tre kriterierna. Företaget hävdade vidare att även om begreppet betydande snedvridningar möjligen skulle kunna anses falla inom det andra av de ovanstående kriterierna bekräftade WTO- panelen i ärendet DS529 Australia – Anti-Dumping Measures on A4 Copy Paper att det faktum att det inhemska priset på den berörda produkten och dess insatsvaror påverkas av statliga snedvridningar inte var tillräckligt för att anse att en riktig jämförelse mellan försäljningen på den inhemska marknaden och exportförsäljningen påverkas ”på grund av den särskilda marknadssituationen”. Dessutom påpekade Anhui Jinhe att kommissionen konstruerar normalvärdet på ett systematiskt sätt, medan den borde kontrollera från fall till fall om villkoren i artikel 2.2 i antidumpningsavtalet är uppfyllda.

(68)

Anhui Jinhe hävdade vidare att artikel 2.2 i antidumpningsavtalet innehåller krav på att konstruktionen av normalvärdet måste återspegla ”en kostnad i ursprungslandet”, vilket bekräftas av ärendena WTO DS529 Australia – Anti-Dumping Measures on A4 Copy Paper och WTO DS473 European Union – Anti-Dumping Measures on Biodiesel from Argentina. Anhui Jinhe hävdade vidare att normalvärdet borde konstrueras i enlighet med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet och ärendet DS473, och tillade att slutsatserna i ärendet WTO DS427 China – Anti-Dumping and Countervailing Duty Measures on Broiler Products from the United States omfattade krav på att de undersökande myndigheterna skulle ta hänsyn till de exporterande tillverkarnas registrerade kostnader utom när de inte överensstämmer med allmänt godtagna redovisningsprinciper eller inte i rimlig omfattning återspeglar kostnaderna för tillverkning och försäljning av den berörda produkten. Enligt Anhui Jinhe strider artikel 2.6a i grundförordningen mot artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, eftersom det systematiskt bortses från den exporterande tillverkarens kostnader, oavsett om de bokförda kostnaderna uppfyller de två ovannämnda villkoren.

(69)

Kommissionen ansåg att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är fullt förenliga med Europeiska unionens skyldigheter gentemot WTO. Som uttryckligen klargjordes av WTO:s överprövningsorgan i ärendet DS473 är det enligt WTO-rätten tillåtet att använda uppgifter från ett tredjeland, som justerats på vederbörligt sätt om en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Kommissionen påpekade att ärendena DS529 Australia – Anti-Dumping Measures on A4 Copy Paper och DS427 China – Broiler Products (artikel 21.5 – US) inte gällde tolkningen av artikel 2.6a i grundförordningen och villkoren för dess tillämpning. Den faktiska situationen i dessa ärenden skiljer sig dessutom från den underliggande situation och de kriterier som föranleder tillämpningen av metoden enligt denna bestämmelse i grundförordningen, vilken gäller förekomsten av betydande snedvridningar i det exporterande landet. Enligt artikel 2.6a i grundförordningen är det endast när betydande snedvridningar konstateras påverka kostnader och priser som normalvärdet konstrueras med hänvisning till icke snedvridna kostnader och priser som hämtats från ett representativt land eller genom hänvisning till ett internationellt referensvärde. Under alla omständigheter anges det i artikel 2.6a andra stycket tredje strecksatsen i grundförordningen att inhemska kostnader kan användas i den mån som det har fastslagits att de inte är snedvridna. Kommissionen tillbakavisade därför dessa påståenden.

(70)

Vidare hävdade Anhui Jinhen att artikel 2.6a i grundförordningen inte är förenlig med artikel 2.2.2 i antidumpningsavtalet. Företaget framhöll vidare att överprövningsorganet i ärendet DS219 EC – Tube or Pipe Fittings hade bekräftat att den undersökande myndigheten är skyldig att använda de exporterande tillverkarnas faktiska försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader och vinster om sådana uppgifter finns tillgängliga. Anhui Jinhe ansåg därför att artikel 2.6a i grundförordningen inte var förenlig med artikel 2.2.2 i antidumpningsavtalet.

(71)

Kommissionen påpekade att när det väl har fastslagits att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i exportlandet på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i det landet i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen, konstrueras normalvärdet med användning av icke snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Som förklaras ovan är det enligt samma bestämmelse i grundförordningen tillåtet att använda inhemska kostnader om det har fastställts att de inte är snedvridna. I detta sammanhang hade de exporterande tillverkarna därför möjlighet ett inkomma med bevisning om att deras individuella försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och/eller andra kostnader för insatsvaror faktiskt var snedvridna. Såsom framgår av avsnitten 3.2.1.2–3.1.1.9 har kommissionen fastställt att det förekommer snedvridningar inom industrin för Ace-K, och det fanns ingen faktisk bevisning för att de exporterande tillverkarnas produktionsfaktorer inte var snedvridna. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(72)

Slutligen hävdade Anhui Jinhe att kommissionen, enligt bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen, var skyldig att utföra en företagsspecifik och kostnadsspecifik analys. Därför borde en specifik analys av Anhui Jinhe ha utförts på grundval av det frågeformulär som företaget lämnat in.

(73)

Kommissionen konstaterade att den förekomst av betydande snedvridningar som föranleder tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen fastställs på landsomfattande nivå. Om förekomsten av betydande snedvridningar har fastställts är bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen i princip tillämpliga på alla exporterande tillverkare i Kina och på alla kostnader med koppling till deras produktionsfaktorer. Under alla omständigheter föreskrivs i samma bestämmelse i grundförordningen att inhemska kostnader får användas om det fastställs att de inte påverkas av betydande snedvridningar. På grundval av tillförlitliga och lämpliga bevis har dock inga inhemska kostnader konstaterats vara icke snedvridna. I synnerhet lämnade de exporterande tillverkarna inte några tillförlitliga och lämpliga bevis på icke snedvridna priser och kostnader. Under alla omständigheter återspeglar beräkningarna för Anhui Jinhe de uppgifter som lämnats av företaget självt, inklusive de produktionsfaktorer och belopp som företaget rapporterat i svaret på frågeformuläret, men med vederbörlig hänsyn till förekomsten och verkningarna av betydande snedvridningar i Kina, i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen, särskilt artikel 2.6a i den. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(74)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Anhui Jinhe sina argument från skälen 67 och 68 om huruvida artikel 2.6a i grundförordningen är förenlig med WTO-rätten. Företaget hävdade att Europeiska kommissionen bör avstå från att tillämpa artikel 2.6a-metoden eller förklara exakt hur denna metod kan tillämpas i enlighet med de skyldigheter som anges i artikel 2.2, 2.2.1.1 och 2.2.2 i antidumpningsavtalet. Anhui Jinhe uppgav att kommissionen kunde rekonstruera normalvärdet endast om ett av de tre villkoren i artikel 2.2 var uppfyllt. Om kommissionen åberopar det andra (eller tredje) villkoret måste den undersöka huruvida en ”riktig jämförelse” mellan det inhemska priset och exportpriset är tillåten eller inte.

(75)

När det gäller argumentet att WTO-rätten (som klargörs i DS473) tillåter användning av uppgifter från ett tredjeland som ”vederbörligen justerade när en sådan justering är nödvändig och underbyggd”, uppgav Anhui Jinhe att detta rättsliga test inte nämndes i panelens eller överprövningsorganets rapport. Enligt Anhui Jinhes tolkning har kommissionen antagit en partisk och begränsad läsning av rapporten, i vilken det uttryckligen anges att ”[n]är en undersökande myndighet förlitar sig på information utanför landet för att fastställa ”produktionskostnaden i ursprungslandet” enligt artikel 2.2 måste den se till att denna information används för att komma fram till ”produktionskostnaden i ursprungslandet”, vilket kan kräva att den undersökande myndigheten anpassar dessa uppgifter”.

(76)

Anhui Jinhe hävdade dessutom att en ”betydande snedvridning” inte i sig var ett av villkoren för att använda sig av ett konstruerat normalvärde. När det slutligen gäller möjligheten att använda inhemska kostnader i den mån det konstaterades att de inte var snedvridna, kunde kommissionen, enligt Anhui Jinhe, ha utnyttjat den möjlighet som ges genom artikel 2.6a för att använda företagets faktiska uppgifter.

(77)

När det gäller Anhui Jinhis argument om förenligheten av artikel 2.6a i grundförordningen med antidumpningsavtalet och tvistlösningsorganets slutsatser, behandlades dessa redan i skäl 69, inbegripet förklaringen att DS473 inte gällde tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. När det gäller påståendet att begreppet ”betydande snedvridningar” i artikel 2.6a i grundförordningen inte förekommer i någon bestämmelse i WTO:s antidumpningsavtal eller i Gatt 1994 erinrade kommissionen om att den nationella lagstiftningen inte behöver använda exakt samma termer som de berörda avtalen för att vara förenlig med dessa avtal, och att den anser att artikel 2.6a är helt förenlig med de relevanta reglerna i antidumpningsavtalet (och i synnerhet de möjligheter att konstruera normalvärdet som föreskrivs i artikel 2.2 i antidumpningsavtalet). Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(78)

Dessutom uppgav Anhui Jinhe att kommissionen inte hade lämnat någon förklaring till varför den inte ansåg att de faktorer som nämns i skälen 65 och 66 utgjorde ”faktisk bevisning” i den mening som avses i artikel 2.6a för att dess kostnader inte var snedvridna. Anhui Jinhe upprepade detta påstående och tillade vidare att dess priser inte var snedvridna på grund av företagets anskaffningsmetoder (onlineplattform) och avsaknaden av statligt inflytande från statliga myndigheter eller organ som kontrolleras av Kinas regering.

(79)

Såsom anges i skäl 65 utgjordes den bevisning som Anhui Jinhe lämnade endast en jämförelse av företagets inhemska inköpspriser för en råvara med turkiska importpriser som hämtats från databasen Comtrade och med thailändska priser som hämtats från GTA-databasen. Jämförelsen visade att det inhemska priset var lägre än de turkiska och thailändska importpriserna för de två råvarorna. Anhui Jinhe hävdade att detta berodde på dess lägre kostnader för inhemska transporter. Anhui Jinhe gjorde även gällande att företaget köpte isättika från sökanden.

(80)

Kommissionen noterar att Anhui Jinhe inte har lagt fram någon bevisning till stöd för sitt påstående om transportkostnader. En sådan prisjämförelse är inte heller tillräcklig för att visa att de inhemska priserna i Kina inte är snedvridna. Det faktum att inköpen på den inhemska marknaden gjordes online betyder inte heller att dessa priser inte var snedvridna. Dessutom visade undersökningen att Anhui Jinhe, i motsats till vad Anhui Jinhe uppgav, inte köpte isättika från sökanden för produktion av Ace-K, varför påståendena avvisades.

(81)

Kommissionen undersökte huruvida det var lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inbegripet bevisningen i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. Analysen omfattade undersökningen av betydande statliga ingripanden i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den berörda produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de olika kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(82)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Begreppet är inskrivet i den kinesiska författningen och bestämmer Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin och staten har i uppdrag att säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (17). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör ett betydande statligt inflytande i ekonomin, utan också att staten uttryckligen har i uppdrag att utöva ett sådant inflytande. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, och lagen tillåter att de utvecklas vid sidan av statligt ägande (18).

(83)

Enligt den kinesiska rätten utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättsligt, institutionellt, personligt), och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Efter en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 blev det kinesiska kommunistpartiets ledande roll ännu mer framträdande genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening, som lyder ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap.” (19) Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder, där staten utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vars gränser de fria marknadskrafterna råder.

(84)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de rådande ekonomiska förhållandena på en öppen marknad (20). De kinesiska myndigheterna använder interventionistiska ekonomiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt regelverket.

(85)

För det första styrs den kinesiska ekonomins inriktning, när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, av ett komplext system av industriell planering som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. Planerna på provinsiell nivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. I planerna anges även de verktyg som ska användas för att stödja de berörda industrierna/sektorerna samt tidsramar för när målen ska vara uppnådda. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga produktionsmål, vilket även var ett vanligt förekommande inslag under tidigare planeringsperioder. Inom ramen för dessa planer väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste effektivt anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att följa de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.2.1.7) (21).

(86)

För det andra domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolitik måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål i stället för att huvudsakligen bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.2.1.8) (22). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktie- och obligationsmarknader, marknader för riskkapital osv. Även dessa delar av finanssektorn, som inte ingår i banksektorn, är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från statens och kommunistpartiets sida (23).

(87)

För det tredje ingriper staten i ekonomin på olika sätt genom regelverket. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel regelbundet för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. I tillämplig lagstiftning föreskrivs uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs emellertid inte, vilket ger de beslutande organen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (24). På investeringsområdet har de kinesiska myndigheterna likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över både vad de statliga och privata investeringarna ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg som myndigheterna använder för att stödja politiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (25).

(88)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som föreskriver och uppmuntrar statliga ingripanden av olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket leder till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (26).

(89)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(90)

De kinesiska myndigheterna och kommunistpartiet har strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företag, särskilt statsägda företag. Staten (och i många avseenden också kommunistpartiet) inte bara utformar och övervakar statsägda företags genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i de statsägda företagens operativa beslutsfattande. Detta sker vanligen genom rotation av tjänstemän mellan de statliga myndigheterna och de statsägda företagen, genom att partimedlemmar sitter med i de statsägda företagens styrelser, genom particeller i företagen (se även avsnitt 3.2.1.4) samt genom att staten formar företagsstrukturen hos statsägda företag (27). I gengäld har statsägda företag en särskild ställning inom den kinesiska ekonomin, vilket medför flera ekonomiska fördelar, i synnerhet skydd mot konkurrens och förmånstillträde till relevanta insatsvaror, även finansiering (28). De faktorer som visar på förekomsten av statlig kontroll över företag i Ace-K-sektorn beskrivs närmare i avsnitt 3.2.1.4.

(91)

Särskilt inom Ace-K-sektorn kvarstår en betydande grad av politisk övervakning från de kinesiska myndigheternas sida, även om det statliga ägandet är relativt lågt. Det finns i världen endast ett fåtal andra företag än sökanden med stor produktionskapacitet. Bland dessa har det exporterande företaget Anhui Jinhe för närvarande den största produktionskapaciteten.

(92)

Det omfattande statliga ingripandet i Ace-K-industrin innebär att till och med privatägda producenter hindras att bedriva verksamhet på marknadsmässiga villkor. Såväl offentligt som privat ägda företag inom Ace-K-sektorn är också indirekt föremål för politisk styrning eller överinseende i enlighet med vad som anges i avsnitt 3.2.1.5.

(93)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg kan de kinesiska myndigheterna påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag i enlighet med den kinesiska lagstiftningen kan anses återspegla motsvarande äganderättigheter (29), men kommunistpartiets celler i företagen, både statsägda och privata, utgör en annan viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpartipolitisk organisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar i kommunistpartiet enligt partiets stadgar (30)), och företaget ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Men åtminstone från och med 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera företagsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Det kinesiska kommunistpartiet uppges även utöva press på privata företag att sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (31). År 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen, och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag (32). Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och inom alla sektorer, inbegripet tillverkare av Ace-K och leverantörer av insatsvaror.

(94)

Den 15 september 2020 offentliggjordes dessutom ett dokument med riktlinjer från kommunistpartiets centralkommitté om en upptrappning av Förenade frontens arbete i den privata sektorn för den nya eran (nedan kallade riktlinjerna) (33) för att ytterligare utvidga partikommittéernas roll i de privata företagen. I avsnitt II.4 i riktlinjerna anges följande: ”Vi måste utöka partiets övergripande kapacitet att leda Förenade frontens arbete inom den privata sektorn och intensifiera arbetet inom detta område på ett effektivt sätt.” I avsnitt III.6 anges följande: ”Vi måste trappa upp partiuppbyggnaden ytterligare i de privata företagen, göra det möjligt för particellerna att verka effektivt som ett försvarsverk och göra det möjligt för partimedlemmarna att utöva sina roller som förtrupper och pionjärer.” Riktlinjerna syftar därmed till att betona och utöka kommunistpartiets roll i företag och andra enheter i den privata sektorn (34).

(95)

Följande exempel illustrerar den ovan beskrivna tendensen att de kinesiska myndigheterna i allt högre utsträckning ingriper i Ace-K-sektorn.

(96)

Enligt de uppgifter som samlats in om Anhui Jinhe (35) är ordföranden för övervakningskommittén även sekreterare för Anhui Jinhes partikommitté, vars mål är att fokusera på företagets produktions- och affärsmål och på att ”inrätta och förbättra partikommitténs diskussionsmekanism och beslutsprocesser när det gäller utveckling och planering, huvudsakliga reformplaner och de viktigaste förändringarna i ledningssystemet...”. Statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna (se även avsnitt 3.2.1.8 nedan), liksom i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror, har dessutom en ytterligare snedvridande effekt på marknaden (36). Den statliga närvaron i företag, däribland statsägda företag, i sektorn för Ace-K och andra sektorer (t.ex. finanssektorn och sektorn för insatsvaror) gör således att de kinesiska myndigheterna kan påverka priser och kostnader.

(97)

Den kinesiska ekonomins inriktning avgörs i hög grad av ett välutvecklat planeringssystem som fastställer prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla förvaltningsnivåer och täcker i stort sett alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser fördelas till sektorer som staten har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (37).

(98)

De kinesiska myndigheterna anser att Ace-K-industrin är en nyckelindustri. Under de senaste tio åren har Anhui Jinhes produktionskapacitet gradvis utökats, samtidigt som den globala efterfrågan på Ace-K balanserade utbudet. På grund av den gradvisa nedgången i produktionen av andra sötningsmedel som sackarin och cyklamat har Ace-K-marknaden expanderat tack vare statligt stöd och förväntas expandera ytterligare (38). Detta bekräftas av de många planer, direktiv och andra dokument som rör Ace-K och de viktigaste råvarorna för produkten, och som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå.

(99)

De kinesiska myndigheterna styr vidare utvecklingen av sektorn med hjälp av en bred uppsättning verktyg och direktiv. Som framgår av skälet ovan innebar regeringens stöd av den vertikala integreringen av den industriella kedjan i Ace-K-sektorn att Anhui Jinhe kunde bli en obestridd världsledande aktör inom sektorn. Företaget erhöll dessutom stora statliga subventioner på 41 685 378 renminbi under 2020 och 40 900 000 renminbi under 2019 enligt företagets finansiella räkenskaper (vilket motsvarar 1,2 % av den totala omsättningen) (41). Det kan inte uteslutas att de andra tillverkarna, som inte samarbetade i denna undersökning och fortfarande utgör en betydande del av marknaden, också kan ha fått liknande finansiellt stöd. Genom dessa och andra medel styr och kontrollerar de kinesiska myndigheterna praktiskt taget alla aspekter av sektorns utveckling och funktion.

(100)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå aktörer att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive produktion av bland annat karbamid, dikiten och svaveltrioxid som de viktigaste råvarorna vid produktionen av den produkt som översynen gäller. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(101)

Enligt uppgifterna i ärendeakten är det kinesiska konkurssystemet otillräckligt för att uppnå sina huvudmål, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt samt skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter. Detta förefaller bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på principer som liknar de principer som tillämpas i motsvarande lagar i andra länder än Kina, men det kinesiska systemet kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, ofta med direkt inflytande över resultatet av förfarandena (42).

(102)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (43). All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivt ägande av mark på landsbygden och statligt ägande i tätorter). Det är endast staten som kan tilldela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs och att vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriserna (44). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (45).

(103)

I likhet med många andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas producenter av Ace-K av de allmänna reglerna i den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten. Detta innebär att även dessa företag är föremål för de snedvridningar som genomsyrar hela systemet och som uppstår till följd av diskriminerande tillämpning eller otillräcklig efterlevnadskontroll av konkurs- och egendomsrätten. I den aktuella undersökningen framkom inget som stred mot dessa slutsatser. Därför drog kommissionen preliminärt slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar ordentligt, vilket ger upphov till snedvridningar när insolventa företag hålls flytande och i fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina. Dessa överväganden, som grundar sig på tillgänglig bevisning, förefaller vara fullt tillämpliga även inom Ace-K-sektorn.

(104)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten i Ace-K-sektorn, även när det gäller den berörda produkten.

(105)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner, bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (46). I enlighet med nationell lagstiftning finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är emellertid inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna, och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skyddet av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (47). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner för lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder vanligtvis till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en sårbar ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (48). Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(106)

Ingen bevisning har lagts fram om att Ace-K-sektorn inte skulle omfattas av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Ace-K-sektorn påverkas således av snedvridna lönekostnader både direkt (när det gäller tillverkning av den berörda produkten eller den huvudsakliga råvaran för dess tillverkning) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättsliga system i Kina).

(107)

Tillgången till kapital för företag i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(108)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av att de statsägda bankerna (49) har en stark ställning och att de tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna knutna till staten inte bara genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (50), och i likhet med icke-finansiella statsägda företag genomför bankerna regelbundet offentlig politik utformad av regeringen. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (51). Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (52).

(109)

Det har visserligen bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis och aktsamhetsregler ska följas, såsom undersökning av låntagares kreditvärdighet, men nästan all bevisning, bland annat resultat från undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(110)

De kinesiska myndigheterna har exempelvis nyligen klargjort att beslut rörande privat kommersiell bankverksamhet måste övervakas av kommunistpartiet och ligga i linje med nationell politik. Ett av statens tre övergripande mål när det gäller styrningen av banker är nu att stärka partiets ledarskap inom bank- och försäkringssektorn, även när det gäller operativa frågor och ledningsfrågor inom företag (53). Utvärderingskriterierna för de kommersiella bankernas resultat måste nu även omfatta hur enheterna ”tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin”, och i synnerhet hur de ”tjänar strategiska och framväxande industrier” (54).

(111)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och styrkan hos eventuella implicita garantier från staten. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (55).

(112)

Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (56). Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag inom viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(113)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera mer investeringar. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte följer kommersiell praxis.

(114)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av fria marknadskrafter, trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som framkallats av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgjorde fortfarande minst en tredjedel av all utlåning i slutet av 2018 (57). Officiella medier i Kina rapporterade nyligen att kommunistpartiet uppmanade till ”en sänkning av marknadsräntan för lån.” (58) Artificiellt låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(115)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir allt ineffektivare, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Ställda inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har de kinesiska myndigheterna valt att undvika fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har följaktligen hanterats genom förlängning av lånen, vilket i sin tur skapat s.k. zombieföretag, eller genom överföring av äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller påverkar dess grundorsaker.

(116)

Trots åtgärderna för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(117)

Ingen bevisning har lämnats för att Ace-K-sektorn skulle undantas från de statliga ingripanden i finanssystemet som beskrivs ovan. Kommissionen har också fastställt att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren fick förmånliga långfristiga lån, bland annat under perioden 2006–2021, som beviljats av Lai’an District Finance Bureau. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(118)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är typiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.2.1.2–3.2.1.5 och i del A i rapporten gäller hela landet och i dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorer i avsnitten 3.2.1.6–3.2.1.8 och i del B i rapporten.

(119)

Kommissionen erinrar om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att tillverka Ace-K. Enligt bevisningen i ärendehandlingarna köpte den exporterande tillverkaren i urvalet alla sina insatsvaror i Kina. När tillverkare av Ace-K köper/kontrakterar dessa råvaror i tidigare led för att producera insatsvaror påverkas de priser de betalar (och som registreras som kostnader) helt klart av samma systemrelaterade snedvridningar som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(120)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för Ace-K som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas eftersom deras prisbildning påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna A och B i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för tillverkningen av insatsvarorna och så vidare. Varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna har åberopat någon bevisning eller framfört några argument som skulle kunna bevisa motsatsen i denna undersökning.

(121)

Analysen i avsnitten 3.2.1.2–3.2.1.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning om Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet och i Ace-K-sektorn (inbegripet den berörda produkten), visar att priser eller kostnader för den berörda produkten, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från den kinesiska regeringens sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(122)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet.

(123)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(124)

Om det finns fler än ett möjligt representativt land ska företräde, där så är lämpligt, ges till ett land med en adekvat nivå av social trygghet och miljöskydd.

(125)

Såsom anges i skälen 127 och 128 utfärdade kommissionen två noteringar i ärendehandlingarna om de källor som använts för att fastställa normalvärdet. I dessa noteringar beskrevs de fakta och bevis som låg till grund för de relevanta kriterierna, och de synpunkter som inkommit från de berörda parterna om dessa aspekter och deras relevanta källor bemöttes. I den andra noteringen informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att betrakta Malaysia som ett lämpligt representativt land i det föreliggande ärendet, om förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.

(126)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den hade identifierat Turkiet som ett möjligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(127)

Den 15 mars 2021 underrättade kommissionen genom en notering (nedan kallad den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I denna notering tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som används vid tillverkningen av Ace-K. Dessutom identifierade kommissionen Argentina, Malaysia och Thailand som möjliga representativa länder. Kommissionen mottog synpunkter på den första noteringen enbart från sökanden. Dessa synpunkter behandlas ingående i skälen 129–147.

(128)

Den 11 juni 2021 underrättade kommissionen genom en andra notering (nedan kallad den andra noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet, med Malaysia som representativt land. Den underrättade också berörda parter om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av tillgängliga uppgifter för det berörda företaget Ajinomoto (Malaysia) Berhad. Kommissionen mottog synpunkter på den andra noteringen enbart från sökanden. Dessa synpunkter behandlas ingående i skälen 178–192.

(129)

I den första noteringen om produktionsfaktorer förklarade kommissionen att den berörda produkten inte verkade vara tillverkad i något av de länder som hade en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med Kinas i enlighet med de kriterier som anges i skäl 123. Produkten tillverkades endast i Kina och EU.

(130)

Kommissionen undersökte därför om det förekom tillverkning av en produkt i samma allmänna kategori och/eller sektor som den berörda produkten. Följaktligen angav kommissionen att den skulle använda produktionen av sötningsmedel, aromer och livsmedelstillsatser, som är produkter i samma allmänna kategori som Ace-K, för att fastställa ett lämpligt representativt land för tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen.

(131)

I den första noteringen om produktionsfaktorer identifierade kommissionen Argentina, Malaysia och Thailand som länder med en nivå av ekonomisk utveckling som är jämförbar med Kinas enligt Världsbanken, dvs. alla klassificeras av Världsbanken som ”övre medelinkomstländer” mot bakgrund av deras bruttonationalinkomst.

(132)

Sökanden påpekade att det inom kategorin övre medelinkomstländer fanns många utvecklingsnivåer. Det var därför nödvändigt att ge företräde åt ”representativa” kandidatländer som låg nära Kina i fråga om BNI per capita. Sökanden uppgav att av de tre länder som kommissionen föreslagit hade Argentina och Malaysia liknande BNI-nivåer, medan Thailands var betydligt lägre och att Thailand därför borde uteslutas.

(133)

I artikel 2.6a a i grundförordningen fastställs att kommissionen får använda ett representativt land som har en med exportlandet jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå när den ska konstruera normalvärdet. Grundförordningen innehåller inga ytterligare krav på att välja det land som har den närmaste ekonomiska utvecklingsnivån jämfört med exportlandet.

(134)

Det faktum att ett lands BNI per capita kan ligga närmare Kinas än ett annat lands BNI per capita är inte en faktor som beaktas vid valet av lämpligt representativt land. Därför tillbakavisades detta påstående.

(135)

I den första noteringen identifierade kommissionen ett företag i Argentina, ett företag i Malaysia och fyra företag i Thailand för vilka finansiella uppgifter om produkter i samma allmänna produktkategori som den produkt som översynen gäller fanns lätt tillgängliga i Dun- och Bradstreet-databasen (61).

(136)

I den andra noteringen angav kommissionen att den för de identifierade länderna, dvs. Argentina, Malaysia och Thailand, undersökte tillgången till offentliga finansiella uppgifter ytterligare.

(137)

När det gäller Argentina fann kommissionen lättillgänglig finansiell information om en tillverkare, Laboratorios Argentinos Farmesa, av produkter i samma allmänna kategori som Ace-K, i Dun- och Bradstreet-databasen, men hittade inga offentliggjorda årsredovisningar.

(138)

Sökanden påpekade att förhållandet mellan vinst och försäljning på 5,3 % för denna argentinska tillverkare inte var rimligt för Ace-K-verksamhet.

(139)

När det gäller Malaysia fann kommissionen lättillgängliga offentliggjorda årsredovisningar för det malaysiska företaget Ajinomoto (Malaysia) Berhad (nedan kallat Ajinomoto Malaysia), som nämns i den första noteringen, för de räkenskapsår som slutade den 31 mars 2017, 2018, 2019 och 2020 (62) samt lättillgängliga finansiella uppgifter för företaget i Dun och Bradstreet-databasen.

(140)

Sökanden lämnade samma årsredovisningar som kommissionen hade identifierat. Företaget hävdade vidare att dessa årsrapporter visade olika lönsamhetssiffror för industrisektorn (vilket påstods vara lämpligare för Ace-K-verksamheten) och konsumentsektorn och innehöll en uppdelning av intäkter, kostnader och utgifter, vilket gjorde det möjligt att ta fram lämpliga uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Sökanden hävdade vidare att försäljningskostnaden i de offentliggjorda årsredovisningarna var mer tillförlitlig än motsvarande kostnadssiffror från Dun och Bradstreet-databasen. Vidare uppgav sökanden att eftersom lönsamheten var stabil för räkenskapsåren 2017–2020, var det rimligt att anta att lönsamheten för räkenskapsåret 2020 var representativ.

(141)

När det gäller Thailand fann kommissionen i Dun och Bradstreet-databasen lättillgängliga finansiella uppgifter för fyra lönsamma företag som tillverkar produkter i samma allmänna produktkategori, dvs. aromämnen och livsmedelstillsatser, som Ace-K.

(142)

Sökanden hävdade att även om kommissionen hade funnit sådana uppgifter för fyra företag i Thailand, var två av de thailändska företagen, Shimakyu Co. Ltd. och Patchara Products Ltd., olämpliga på grund av sin låga lönsamhet (6,1 % respektive 2,7 %) i förhållande till försäljningen.

(143)

Kommissionen ansåg att de finansiella uppgifter som fanns tillgängliga för Ajinomoto Malaysia var den lämpligaste källan för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för att konstruera normalvärdet. Reviderade årsredovisningar som överlappade undersökningsperioden med nio månader fanns lätt tillgängliga i fråga om Ajinomoto Malaysia. Dessutom är Ajinomoto Malaysia ett stort företag med betydande produktion av produkter i samma allmänna kategori som Ace-K.

(144)

För att fastställa ett lämpligt representativt land bedömde kommissionen också förekomsten av marknadssnedvridningar till följd av export- och/eller importbegränsningar för både Ace-K och råvaror, närmare bestämt de råvaror som utgör de viktigaste tillverkningskostnaderna för tillverkningen av Ace-K.

(145)

På grundval av OECD:s databas (63) och databasen Global Trade Alert (64), och då i synnerhet förteckningen över export- och importrestriktioner för industriella råvaror, angavs i den första noteringen flera begränsningar för de viktigaste produktionsfaktorerna. I fråga om Argentina definierade kommissionen importtullar på ättiksyra (291521) från USA och importlicenskrav för kaliumhydroxid (281520) från Brasilien, Sydkorea och USA, svavel (250300) från Kazakstan, Ryssland, Spanien och USA, kalciumkarbonat (251710) från Paraguay och ättiksyra (291521) från USA. I fråga om Thailand identifierade kommissionen importtullar på antracit (270111) från Vietnam och kalciumkarbonat (251710) från Laos. Och slutligen i fråga om Malaysia identifierade kommissionen importtullar på sulfaminsyra (281119) från Namibia, exportlicenskrav för export av ättiksyra (291521) till Belgien, Indien, Indonesien, Japan, Pakistan, Singapore och Thailand, samt exportlicenskrav för export av kalciumkarbonat (251710) till Brunei Darussalam, Indonesien och Singapore.

(146)

Sökanden hävdade att de importlicenskrav som Argentina infört på fyra råvaror (t.ex. kaliumhydroxid, svavel, kalciumkarbonat och ättiksyra), vilket kommissionen framhöll i den första noteringen, begränsade försörjningskällorna och därmed höll uppe priserna på den inhemska marknaden. Sökanden hävdade vidare att exportlicenskrav, som Malaysia tillämpar på två av dessa råvaror (ättiksyra och kalciumkarbonat), skulle kunna ha motsatt effekt genom att upprätthålla det inhemska utbudet och hålla nere priserna på den inhemska marknaden. Sökanden ansåg därför att i detta avseende skulle Malaysia vara ett bättre val som representativt land än Argentina.

(147)

När det gäller de exportlicenskrav som tillämpas av Malaysia angav kommissionen i den första noteringen att dessa gällde endast två råvaror, ättiksyra och kalciumkarbonat. Syftet med exportlicenskraven skulle vara att hålla nere priserna på hemmamarknaden, vilket också sannolikt skulle hålla importkvantiteterna och/eller priserna nere för att konkurrera med inhemskt utbud. Därför var det mycket sannolikt att importpriserna för dessa två råvaror skulle värderas för lågt om de användes för att konstruera normalvärdet (65).

(148)

Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda sig av Malaysia som lämpligt representativt land och att företaget Ajinomoto (Malaysia) Berhad i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen skulle användas för att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet.

(149)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av Malaysia som representativt land och av Ajinomoto (Malaysia) Berhad som tillverkare i det representativa landet.

(150)

Efter den andra noteringen inkom synpunkter enbart från sökanden. Sökanden lämnade synpunkter på att Malaysia skulle väljas som representativt land.

(151)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Malaysia var det lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(152)

Ovanstående analys visade att Malaysia uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(153)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter uppgav Anhui Jinhe att Malaysia inte var ett lämpligt representativt land eftersom det endast fanns ett företag, Ajinomoto (Malaysia) Berhad, verksamt i samma allmänna produktkategori som Ace-K, och Ajinomotos finansiella uppgifter var snedvridna eftersom dess kostnader var starkt beroende av inköp från närstående företag. Företaget hävdade att de resulterande lägre råvarukostnaderna och andra direkta kostnader förklarade den höga procentandel av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som använts för att konstruera normalvärdet.

(154)

Kommissionen noterade att det i not 29 till noteringarna om årsredovisningen för Ajinomoto (Malaysia) Berhad för det räkenskapsår som slutade den 31 mars 2020 (66) i ett uttalande från direktörerna om transaktioner med närstående parter, inklusive inköp, sades att ”Direktörerna anser att alla transaktioner ovan har genomförts inom ramen för normal affärsverksamhet och har fastställts på framförhandlade villkor som inte väsentligt skiljer sig från dem som kan erhållas vid transaktioner med icke-närstående parter”. Detta uttalande, som ingår i noterna till årsredovisningen, reviderades dessutom som en del av den lagstadgade revisionen av oberoende revisorer, som fastslog (67) att årsredovisningen gav en sann och rättvisande bild av företagets finansiella ställning per den 31 mars 2020. Kommissionen ansåg därför att den kunde fastställa försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader på grundval av förhållandet mellan Ajinomoto (Malaysia) Berhads försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader och produktionskostnader och avvisade det argument som Anhui Jinhe framfört.

(155)

Anhui Jinhe hävdade vidare att Argentina var ett lämpligare representativt land, eftersom finansiella uppgifter fanns tillgängliga, att vinstmarginalen på 5,3 % var rimlig och kommissionens argument att Argentinas importlicenskrav begränsade antalet försörjningskällor inte var giltiga eftersom importtullar endast tillämpades gentemot ett land (USA) och en produkt.

(156)

Kommissionen tillbakavisade därför dessa påståenden. Kommissionen avvisade inte Argentina som representativt land på grundval av att vinstmarginalen på 5,3 % inte var rimlig, utan av andra skäl. Såsom förklaras i skäl 137 fanns inga detaljerade årsredovisningar tillgängliga för något relevant företag i Argentina, men däremot för Malaysia. Utöver den importtull som Anhui Jinhe nämner identifierade kommissionen dessutom importlicenskrav för fyra andra råvaror, vilket skulle kunna begränsa antalet försörjningskällorna och därmed höja priserna på den inhemska marknaden. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(157)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom råvaror, energi och arbetskraft, som används i tillverkningen av den berörda produkten, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå lättillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de produktionsfaktorer som nämns i noteringen.

(158)

I den andra noteringen uppgav kommissionen därefter att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA-uppgifter för att fastställa icke snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror. Dessutom uppgav kommissionen att den skulle använda institutet för information om och analys av arbetsmarknaden (Institute of Labour Market Information and Analysis - ILMIA) (68) för att fastställa icke snedvridna kostnader för arbetskraft och elpriser som elföretaget Tenaga Nasional Berhad (TNB) offentliggjort på sin webbplats för elkostnader (69).

(159)

I den andra noteringen informerade kommissionen också de berörda parterna om att på grund av den begränsade betydelsen av vissa enskilda råvaror för den totala produktionskostnaden ansågs vissa produktionsfaktorer vara ”förbrukningsvaror”. Kommissionen informerade vidare de berörda parterna om att den skulle beräkna förbrukningsvarornas procentandel av den totala produktionskostnaden och tillämpa denna procentandel på den omräknade produktionskostnaden med hjälp av de fastställda, icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(160)

Under en utfrågning hävdade Anhui Jinhe att kommissionen inte hade lagt till den första noteringen till de icke-konfidentiella ärendehandlingarna i undersökningen inom 65 dagar efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande, såsom anges i avsnitt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande.

(161)

Denna tidsfrist omfattar dock inte noteringarna i ärendehandlingarna. Kommissionen utfärdade emellertid sin första notering den 15 mars 2021 och sin andra notering den 11 juni 2021 och i båda dessa noteringar gavs de berörda parterna tio dagar för att inkomma med synpunkter på dessa aspekter. Anhui Jinhe inkom inte med några synpunkter på någon av noteringarna.

(162)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Anhui Jinhe sitt påstående från skäl 160. Företaget hävdade vidare att kommissionen, genom att lägga till den första noteringen till ärendeakten fyra och en halv månader efter inledandet av undersökningen och den andra noteringen efter sju och en halv månader, inte lagt till noteringarna till ärendeakten ”inom kort” i enlighet med avsnitt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande och ”omgående” i enlighet med artikel 2.6a e i grundförordningen och därför borde man bortse från dem. Det hävdades vidare att begäran inte innehöll några uppgifter om snedvridningar av vissa specifika insatsvaror som Anhui Jinhe använde i produktionsprocessen och att kommissionen inte fick någon sådan bevisning från sökanden inom 37 dagar efter tillkännagivandet om inledande. Slutligen hävdades det att Anhui Jinhis rätt till försvar hade åsidosatts genom att den första noteringen lämnades in efter de 37 dagar som förflutit sedan inledandet.

(163)

Kommissionen håller inte med om dessa påståenden. Syftet med den första och den andra noteringen i ärendehandlingarna är att informera parterna om de relevanta källor som kommissionen avser att använda för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen. Noteringarna innehåller ingen bedömning av tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Ett särdrag i detta fall var dessutom att Ace-K, såsom förklaras i skäl 129, producerades endast i unionen och Kina. Urvalsförfarandet för det representativa landet var därför mer komplicerat än vanligt, eftersom kommissionen var tvungen att överväga om det förekom produktion av en produkt i samma allmänna kategori och/eller sektor som den berörda produkten. Dessutom måste en undersökning som utförs i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, dvs. som den aktuella undersökningen, slutföras inom 12 månader och under alla omständigheter inte senare än 15 månader efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande (se avsnitt 6 i tillkännagivandet om inledande), jämfört med en undersökning som genomförts i enlighet med artikel 5 i grundförordningen när provisoriska åtgärder bör införas senast 8 månader efter det att undersökningen inleddes. Anhui Jinhe hade dessutom tillräckligt med tid på sig för att kommentera noteringarna. Anhui Jinhe lämnade dock inga synpunkter på den första noteringen, där tre potentiella representativa länder identifierades. Anhui Jinhe lämnade inte heller några synpunkter på den andra noteringen. Kommissionen avvisade därför påståendena om att Anhui Jinheims rätt till försvar hade åsidosatts.

(164)

När det gäller påståendet att begäran inte innehöll några uppgifter om snedvridning av vissa specifika insatsvaror, så som anges i skäl 22, drog kommissionen slutsatsen att begäran innehöll tillräcklig bevisning för att inleda undersökningen. Sökanden behöver inte lägga fram ytterligare bevisning om snedvridningar av vissa insatsvaror för att kommissionen ska kunna undersöka tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Påståendet avvisades därför.

(165)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna och som samlats in genom dubbelkontroller på distans beslöts att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för Ace-K

(166)

Kommissionen tog med ett värde för produktionsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i de produktionsfaktorer som anges ovan. Metoden för att fastställa beloppet förklaras i skäl 186.

(167)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror som levereras till en tillverkare i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet såsom det rapporterats i GTA till vilket import- och transportkostnader lades. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (70). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 121 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns något som bevisar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Efter att ha uteslutit importen till Malaysia från Kina och de länder som anges i bilaga 1 till förordning 2015/755 konstaterade kommissionen att importen av de viktigaste råvarorna från andra tredjeländer förblev representativ (importen uppgick till mer än 75 % av de totala importvolymerna till Malaysia).

(168)

För ett mindre antal av produktionsfaktorerna och biprodukterna utgjorde de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska kostnader en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under översynsperioden.

(169)

Eftersom det värde som användes för dessa faktorer inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade kommissionen att låta nettovärdet av dessa kostnader ingå i förbrukningsvaror.

(170)

När det gäller ånga rapporterade den exporterande tillverkaren en betydande kostnad i kategorin förbrukningsvaror. Eftersom ånga också var en biprodukt av produktionsprocessen inkluderade kommissionen både kostnaden och inkomstvärdet för biprodukten för ånga i förbrukningsvaror.

(171)

Kommissionen beräknade förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpade denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror när den använde sig av de fastställda, icke snedvridna priserna.

(172)

För att fastställa det icke snedvridna priset för råvaror enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen använde kommissionen det representativa landets relevanta importtullar.

(173)

Kommissionen angav att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens transportkostnader för leverans av råvaror utgjorde en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företagets fabrik.

(174)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Anhui Jinhe att kommissionen inte hade konstruerat ett korrekt referensvärde för kaliumhydroxid. Företaget hävdade att kommissionen använde det malaysiska priset för HS 281520 i detta avseende och att denna metod inte tog hänsyn till det faktum att kaliumhydroxid kunde importeras i flytande och fast form till olika priser.

(175)

För att konstruera referensvärdet för kaliumhydroxid använde kommissionen det HS-nummer som Anhui Jinhe hade lämnat in, vilket var detsamma för både flytande och fasta form. Den åttasiffriga varukoden i Malaysia för denna produkt skiljer inte mellan flytande och fasta produkter. Påståendet avvisades därför.

(176)

Anhui Jinhe hävdade också att den grundläggande premissen bakom begreppet importtullar var att om råvaror köptes på den inhemska marknaden skulle inköpspriset vara föremål för mervärdesskatt, medan de länder som exporterade råvarorna i allmänhet inte tog ut mervärdesskatt om råvarorna förvärvades på utländska marknader. I importledet togs därför importtullar ut för att utjämna skatten så att det inhemska priset var jämförbart med importpriset. Om ett företag köper råvaror är den mervärdesskatt som betalas ingående mervärdesskatt som inte utgör en del av produktionskostnaderna, eftersom den utgjorde en avräkning för utgående mervärdesskatt. Anhui Jinhe hävdade därför att importtullen inte borde läggas till vid beräkningen av normalvärdet.

(177)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Mervärdesskattesystemet skiljer sig från systemet för importtull. För mervärdesskatten finns det en avräkning mellan ingående och utgående mervärdesskatt även för importerade råvaror, men en sådan avräkning gäller inte importtullar. Syftet med att lägga till importtullar är dessutom att erhålla det slutliga importpriset på den inhemska marknaden. Påståendet avvisades därför.

(178)

I den andra noteringen angav kommissionen sin avsikt att använda den statistik som offentliggjorts av ILMIA (71) i Malaysia för att fastställa lönerna i Malaysia genom att använda uppgifterna om genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd inom tillverkningssektorn för undersökningsperioden.

(179)

Efter den andra noteringen kommenterade sökanden att på grundval av de arbetskostnader för personal utan ledningsfunktion som fastställts av kommissionen för Ajinomoto (Malaysia) Berhad (RM 38 791 005) och det faktum att detta avsåg 452 personer, kunde man dra slutsatsen att Ajinomoto (Malaysia) Berhad betalade varje anställd utan ledningsfunktion i genomsnitt 85 820,81 RM/år, vilket motsvarar 7 151,73 RM/månad (11 952,8 CNY/månad). Sökanden uppgav att eftersom Ajinomoto (Malaysia) Berhad var verksam i samma bransch som tillverkare av Ace-K, skulle det vara rimligt att beräkna referensvärdet för arbetskraften med användning av timarbetskostnader för personal utan ledningsfunktion, från Ajinomoto (Malaysia) Berhad årsredovisningar.

(180)

Kommissionen noterar att uppgifterna från ILMIA avser år 2016. Eftersom de siffror för personal utan ledningsfunktion som sökanden föreslagit hänför sig till det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 2020 och härrörde från ett företag inom samma bransch som tillverkarna av Ace-K, ansåg kommissionen att sökandens begäran om att arbetskraftskostnaderna skulle fastställas på denna grund var lämplig.

(181)

Elpriserna för företag (industriella användare) i Malaysia offentliggörs av elbolaget Tenaga Nasional Berhad (TNB) på dess webbplats (72). De senaste eltarifferna offentliggjordes den 1 januari 2014 och var fortfarande tillämpliga under översynsperioden. Kommissionen använde tarifferna för industrins elpriser i förbrukningsintervallet ”Tariff E2 - Medium Voltage Peak/Off-Peak Industrial Tariff” från TNB för att fastställa elkostnaden per kWh.

(182)

När det gäller den faktor som avser maximal efterfrågan lämnade den exporterande tillverkaren inga uppgifter om den maximala efterfrågan per halvtimme, vilket är en faktor i beräkningen. Därför fastställde kommissionen denna faktor försiktigt på grundval av den genomsnittliga efterfrågan per halvtimme för den månad som har den högsta efterfrågan.

(183)

Kommissionen fastställde därefter den exporterande kinesiska tillverkarens förbrukning under hög- och lågtariffperioderna i det malaysiska tariffsystemet, vilket motsvarade hög- och lågtariffperioderna (den malaysiska högtariffperioden) och dalperioden (Malaysias lågtariffperiod) i det kinesiska tariffsystemet.

(184)

Därefter tillämpade kommissionen de malaysiska priserna per förbrukad enhet under de malaysiska hög- och lågtariffperioderna på den kinesiska exporterande tillverkarens förbrukning i kWh under dessa perioder och lade till den högsta förbrukningsavgift som fastställts ovan och inmatningstariffen på 1,6 % för att fastställa elkostnaden per kWh.

(185)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska ”[d]et konstruerade normalvärdet […] omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(186)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas tillverkningsomkostnader uttrycktes som procentandel av de exporterande tillverkarnas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(187)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på de finansiella uppgifter för Ajinomoto (Malaysia) Berhad som löpte ut den 31 mars 2020. Kommissionen gjorde dessa uppgifter tillgängliga för berörda parter i den andra noteringen.

(188)

Såsom anges i den andra noteringen analyserade kommissionen först den granskade resultaträkningen och noteringarna till räkenskaperna för Ajinomoto (Malaysia) Berhad för det räkenskapsår som slutade den 31 mars 2020 i syfte att fastställa försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Vissa typer av kostnader hänfördes direkt till försäljningskostnader (t.ex. avskrivning av anläggningar, maskiner och utrustning) eller försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader (t.ex. direktörernas löner). Övriga kostnader fördelades på försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på grundval av antalet anställda utan ledningsfunktion uppgifter (fördelade på försäljningskostnader) och övriga anställda (fördelade på försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader). Genom denna analys uttryckte kommissionen försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som procent av försäljningskostnaden.

(189)

Med anledning av den andra noteringen påpekade sökanden att ränteintäkterna på 2 894 308 MR inte borde behandlas som en negativ kostnad för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader.

(190)

Kommissionen instämde i att eftersom Ajinomoto (Malaysia) hade betydande likvida tillgångar, som skulle ha varit källan till sådana inkomster, borde den erhållna räntan inte inkluderas för att minska försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader för tillverkningen av den produkt som översynen gäller. Kommissionen justerade därför försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader för det syftet.

(191)

Sökanden hävdade vidare att kommissionen vid fastställandet av lönsamhetsnivån borde ta hänsyn till lönsamheten för Ajinomoto (Malaysia) Berhad i fråga om dess industriella försäljning snarare än på dess försäljning till konsumenter, eftersom både sökanden och Anhui Jinhe säljer Ace-K till andra företag. De uppgav att det skulle vara möjligt att beräkna lönsamheten för industrisektorn med hjälp av den segmenterade information som finns på sidan 89 i årsrapporten för 2020.

(192)

Kommissionen noterade att siffrorna i årsrapporten skulle ha gjort det möjligt att fastställa en vinstmarginal för industriell försäljning, men inte motsvarande procentandel av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för industriell försäljning. Kommissionen avvisade därför detta argument och fastställde vinsten och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på grundval av de totala siffrorna för företaget Ajinomoto (Malaysia) Berhad.

(193)

I sina synpunkter efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade Anhui Jinhe vidare att kommissionen hade övervärderat försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader genom att föra upp samtliga ”övriga rörelsekostnader” under försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Företaget hävdade att delar av ”övriga rörelsekostnader” nödvändigtvis består av försäljningskostnader, snarare än försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader, eftersom till exempel inga av de kostnader som inte klassificerades som ”övriga rörelsekostnader” verkar omfatta energikostnader som åtminstone delvis bör anses vara produktionskostnader snarare än försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader.

(194)

Kommissionen noterar att det inte finns någon tydlig angivelse eller uppdelning av de kostnader som ingår i kategorin i Ajinomotos årsrapport. Det detaljerade meddelandet av uppgifter om fördelningen av kostnader för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader ingick i den andra noteringen och berörda parter fick tio dagar på sig att lämna synpunkter. Anhui Jinhe kommenterade inte denna aspekt vid den tidpunkten. Även om kommissionen skulle godta detta påstående skulle detta dock inte ändra slutsatserna från undersökningen om att dumpningen (i hög takt) fortsatte under undersökningsperioden.

(195)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(196)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna (som täcker förbrukningen av råvaror, arbetskraft och energi). Kommissionen tillämpade de icke snedvridna enhetskostnaderna på den faktiska förbrukningen av de olika produktionsfaktorerna som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hade. Kommissionen multiplicerade förbrukningsfaktorerna med de icke snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet.

(197)

För det andra lade kommissionen till tillverkningsomkostnader för att fastställa icke snedvridna tillverkningskostnader. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens tillverkningsomkostnader ökades med kostnaderna för de råvaror och förbrukningsvaror som avses i skäl 168–171 och uttrycktes därefter som en andel av de faktiska tillverkningskostnaderna för var den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(198)

När den icke snedvridna tillverkningskostnaden var fastställd lade kommissionen till försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinsten fastställda i enlighet med vad som beskrivs i skäl 188–192. Dessa fastställdes utifrån Ajinomoto (Malaysia) Berhads årsredovisningar så som förklaras i skäl 187.

(199)

Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpade på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna uppgick till 32,7 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor och pålagd de icke snedvridna tillverkningskostnaderna uppgick till 22,8 %.

(200)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet fritt fabrik per produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(201)

Den samarbetsvillige exporterande tillverkaren exporterade direkt till oberoende kunder på unionsmarknaden.

(202)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(203)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportpris på grundval av priset från fabrik.

(204)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes av exportpriset för frakt, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader i Kina, sjöfrakt och försäkring, kreditkostnader, bankavgifter och förpackningskostnader.

(205)

För den samarbetsvillige exporterande tillverkaren, Anhui Jinhe, jämförde kommissionen normalvärdet för den likadana produkten med exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(206)

På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt som procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 67,6 %.

(207)

De genomsnittliga priserna för import från Kina enligt officiell statistik ligger i linje med Anhui Jinhe-priserna. Med tanke på den betydande dumpningsmarginalen och bristen på samarbetsvilja från andra exporterande tillverkare, ansåg kommissionen att även andra företag exporterade till dumpade priser.

(208)

Det fastslogs därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(209)

Eftersom dumpning konstaterats förekomma under översynsperioden, undersökte kommissionen i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, unionsmarknadens attraktionskraft samt troliga priser och dumpningsmarginaler om åtgärderna skulle upphävas.

(210)

Kommissionen analyserade situationen i fråga om produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet på grundval av uppgifterna i begäran, de stickprovsformulär som lämnats in av de kinesiska exporterande tillverkarna, svaren på frågeformuläret från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, mottagna inlagor och webbplatserna för tillverkare i Kina.

(211)

I begäran angav sökanden att den befintliga kapaciteten i Kina uppgick till 39 500 ton och att kapacitetsutnyttjandet baserat på global försäljning underskred 50 % (73).

(212)

Anhui Jinhe hävdade att endast tre företag, Anhui Jinhe, Vitasweet och Yabang tillverkade Ace-K i Kina, och lade fram bevisning för att vissa av de kinesiska tillverkare som angavs i begäran inte tillverkade Ace-K.

(213)

Kommissionen godtog bevisningen (74) från Anhui Jinhe, som tycktes tyda på att Shandong MinghuiFood Co., Ltd, Suzhou PeacockFood Additive Co., Ltd och Suzhou Hope Technology Co., Ltd inte längre tillverkade Ace-K. Det fanns dock inget som tydde på att deras kapacitet inte längre existerade eller att deras kapacitet inte kunde återställas på kort sikt.

(214)

När det gäller Hangzhou SanheFood Co., Ltd ansåg kommissionen, eftersom det inte fanns bevis för motsatsen, att företaget fortfarande var tillverkare och drog av deras webbplats (75) slutsatsen att de hade en kapacitet på minst 5 000 ton och potentiellt mer.

(215)

Sökanden lade fram bevis för att ett företag med namnet Nantong Hongxin höll på att bygga upp Ace-K-kapacitet på totalt 15 000 ton som förväntas vara uppnådd 2021 (76) och att företaget Ningxia Wanxiangyuan hade planer på att bygga en ny produktionsanläggning för Ace-K med en kapacitet på 5 000 ton per år. Produktionsanläggningen klarade miljöbedömningsfasen i oktober 2020 (77). Sökanden hänvisade också till ett tillkännagivande från 2017 från Anhui Jinhe om en potentiell ökning av produktionskapaciteten, men har inte lagt fram några bevis för att en sådan ökning ägde rum eller storleken på den berörda produktionskapaciteten.

(216)

Anhui Jinhe bestred inte denna bevisning.

(217)

Kommissionen har också fått kännedom om en annan möjlig tillverkare av Ace-K i Kina, kallad Jiangxi Beiyang, men har inte kunnat hitta mer detaljerade uppgifter om dess potentiella produktion eller produktionskapacitet.

(218)

Mot bakgrund av all tillgänglig bevisning ansåg kommissionen att den nuvarande kinesiska kapaciteten sannolikt skulle ligga på mellan 32 000 och 40 500 ton och att den sannolikt skulle öka med 20 000 ton på kort sikt till mellan 52 000 och 60 500 ton.

(219)

Anhui Jinhe uppskattade den årliga globala efterfrågan på Ace-K till 18 000–20 000 ton och hävdade att med en årlig tillväxttakt på 2,3–4,5 % (för vilken sökanden lade fram bevis) skulle detta snabbt uttömma all tillgänglig outnyttjad kapacitet i Kina.

(220)

På grundval av den nuvarande kapaciteten i Kina på 32 000–40 500 ton stod det dock klart att Kina ensamt enkelt skulle kunna tillgodose dagens globala efterfrågan och efterfrågan de närmaste tio åren.

(221)

Kommissionen undersökte också situationen när det gäller outnyttjad kapacitet.

(222)

På grundval av tillgängliga uppgifter om de tre företag som Anhui Jinhe hävdade för närvarande producerar Ace-K och när det gäller Hangzhou Sanhefood Co. Ltd., drog kommissionen slutsatsen att dessa fyra företag sannolikt hade en outnyttjad kapacitet på omkring 5 200 ton (78). Detta motsvarar ungefär unionens dubbla förbrukning under översynsperioden (se skäl 239).

(223)

Den uppskattade outnyttjade kapaciteten på omkring 5 200 ton, tillsammans med ytterligare kapacitet på 20 000 ton som ska installeras i Kina inom den närmaste framtiden, är högre än Anhui Jinhees uppskattning av den nuvarande globala efterfrågan och mer än åtta gånger den totala förbrukningen i unionen.

(224)

Det kommer därför att finnas en betydande produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina för att kraftigt öka försäljningen till unionsmarknaden om antidumpningsåtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(225)

Unionsmarknadens attraktionskraft för kinesisk export var uppenbar med tanke på dess fortsatta och massiva närvaro även med antidumpningsåtgärder – som uppgick till [31–37 %] av unionens marknadsandel under översynsperioden, vilket nämns i skäl 242.

(226)

Kinas överkapacitet gör att det finns ett starkt incitament att exportera inom denna naturligt exportinriktade sektor eftersom det bara finns en utländsk konkurrent (sökanden). Kinesiska exportörer har redan uttömt potentialen på andra exportmarknader än unionen, eftersom de redan dominerar dem med en marknadsandel på i genomsnitt över 70 % (79).

(227)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Anhui Jinhe att kommissionen inte hade kunnat visa att unionen var en attraktiv marknad för kinesiska producenter av Ace-K. Anhui Jinhe hävdade i detta avseende att sökanden sålde en ökande del av sin produktion till marknader i tredjeländer, vilket tydde på att unionsmarknaden inte var attraktiv ens för unionstillverkaren. Anhui Jinhe hävdade dessutom att de kinesiska producenternas exportpris till unionen var samma som, eller något lägre än, deras exportpris till marknader utanför EU. På grundval av ovanstående drog Anhui Jinhe slutsatsen att unionsmarknaden var mindre attraktiv för kinesiska producenter än någon annan tredjemarknad på grund av förekomsten av en lokal konkurrent.

(228)

I sina synpunkter på Anhui Jinhes inlaga hävdade sökanden att antidumpningstullarna inte uteslöt de kinesiska exporterande producenterna från unionsmarknaden. Sökanden hävdade vidare att unionsmarknaden kan vara mindre attraktiv för kinesiska producenter på grund av de gällande antidumpningstullarna, men om dessa tullar skulle upphävas skulle de kinesiska producenterna anse unionsmarknaden vara attraktiv.

(229)

I detta avseende erinrar kommissionen om att de kinesiska exporterande producenterna har behållit en mycket betydande marknadsandel på unionsmarknaden även efter införandet av antidumpningstullar såsom beskrivs i skäl 242. Om marknaden inte vore attraktiv skulle marknadspenetrationen inte vara så hög. Detta är ännu mer fallet när ytterligare antidumpningstullar tillämpas, eftersom importpriserna är högre och exporten till EU blir dyrare. Under sådana prisförhållanden skulle exportörerna inte fortsätta sälja betydande kvantiteter till en oattraktiv marknad. På grundval av de undersökningsresultat som sammanfattas i skäl 234 tillbakavisar kommissionen därför ovanstående argument. Om antidumpningstullarna skulle upphöra att gälla skulle de kinesiska producenterna ha möjlighet att öka sin försäljning och marknadsandel i unionen.

(230)

Unionsmarknadens attraktionskraft bekräftades ytterligare genom de prisfaktorer som analyseras i skälen 232 och 233.

(231)

Anhui Jinhe hävdade att Ace-K-exportpriserna från Kina till tredjeländer var högre än exportpriserna till unionen. Dessutom hävdade företaget att det inte fanns några begränsningar för försäljningen av Ace-K till tredjeländer.

(232)

Kommissionen konstaterade att de kinesiska exportpriserna till tredjeländer låg på ungefär samma nivå som priserna till unionen. Detta tyder på att dumpning är en strukturell strategi för att ta sig in på marknader i tredjeländer och att den därför kommer att fortsätta.

(233)

Kinesiska tillverkare skulle kunna sälja till ett högre pris till unionen än till andra tredjeländer om de gällande tullarna skulle upphöra att gälla, men det betydande överutbudet i Kina skulle sannolikt pressa ned priserna till nivåer under de nuvarande nivåerna på unionsmarknaden. Dumpningsmarginalerna kommer därför sannolikt att öka ytterligare.

(234)

Kommissionen konstaterade att det fanns en betydande outnyttjad kapacitet i Kina, som på kort sikt sannolikt ökar ännu mer. Unionsmarknadens attraktionskraft framgick tydligt av den stora marknadsandel som de kinesiska tillverkarna lagt under sig trots de betydande antidumpningstullar som införts. Dessutom var priserna på unionsmarknaden attraktiva och även om det skulle finnas potential för de kinesiska tillverkarna att höja sina priser från nuvarande nivåer om åtgärderna skulle upphöra att gälla, var det sannolikt att den outnyttjade överskottskapaciteten i Kina, i kombination med en förväntad måttlig global marknadstillväxt, skulle sänka priserna ännu mer i avsaknad av åtgärder.

(235)

Den konstaterade dumpningsnivån var dessutom betydande.

(236)

Kommissionens analys visade därför att det förekom dumpning under översynsperioden och att det var sannolikt att importen skulle fortsätta i betydande volymer till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(237)

Den likadana produkten producerades av en producent i unionen under skadeundersökningsperioden. Denna producent utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(238)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins försäljning på den öppna marknaden på unionsmarknaden och importen från Kina och andra tredjeländer, såsom framgår av importstatistik baserad på artikel 14.6-databasen.

(239)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukningen i unionen (ton)

(240)

Förbrukningen av Ace-K ökade med 6 % jämfört med början av skadeundersökningsperioden på grund av en ökad efterfrågan på sockerfria produkter i unionen.

(241)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från databasen enligt artikel 14.6-databasen. Importens marknadsandel beräknades på grundval av uppgifter från databasen enligt artikel 14.6 och uppgifter från unionsindustrin.

(242)

Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

(243)

Importvolymen från Kina fluktuerade något, med en ökning med 4 % under 2018, följt av en minskning under 2019. Under översynsperioden ökade importvolymen betydligt, med 18 %, jämfört med början av skadeundersökningsperioden. Denna ökning sedan 2019 sammanföll med en något sjunkande förbrukning i unionen under samma period.

(244)

Marknadsandelen för importen från Kina uppvisade en liknande utveckling som importvolymen, med en ökning med 3 % 2018, följt av en minskning 2019. Denna minskning vändes under översynsperioden till en ökning på 11 % jämfört med början av skadeundersökningsperioden. Kommissionen konstaterade att marknadsandelen för importen från Kina ökade under översynsperioden, trots den minskade förbrukningen i unionen, på bekostnad av unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel såsom beskrivs i skälen 257 och 258.

(245)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från artikel 14.6-databasen.

(246)

Det genomsnittliga importpriset från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser (i euro per ton)

(247)

De genomsnittliga importpriserna från Kina uppvisade totalt sett en kraftig ökning på 19 % under skadeundersökningsperioden. Importpriserna från Kina fortsatte att vara betydligt lägre jämfört med unionspriserna, vilket framgår av tabell 8.

(248)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(249)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionsindustrins omsättning under översynsperioden. Resultatet visade en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mer än 10 %. Om antidumpningstullarna inte beaktas uppgick den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen till mer än 45 %.

(250)

Importen av Ace-K från andra tredjeländer än Kina svarade för en marknadsandel på endast 1–4 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom Ace-K tillverkas endast i Kina och unionen ansåg kommissionen att denna import felaktigt klassificerades som Ace-K eller att dess ursprung klassificerades felaktigt. Av denna anledning beaktade kommissionen inte denna import vidare i sin skadeanalys.

(251)

Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(252)

Unionens sammanlagda produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Unionens produktionsvolym, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(253)

Unionsindustrins produktionsvolym ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen kan för det första hänföras till den allmänna ökningen av efterfrågan på Ace-K och för det andra till effekten av de antidumpningstullar som gjorde det möjligt för branschen att återhämta sig och öka sin produktionsvolym.

(254)

Unionsindustrins produktionskapacitet upprätthölls på samma nivå under skadeundersökningsperioden. Även om antidumpningstullarna gjorde det möjligt för unionsindustrin att återhämta sig, har bedömningen av marknaden inte motiverat någon utvidgning av kapaciteten.

(255)

Kapacitetsutnyttjandet ökade i linje med den årliga produktionsvolym som beskrivs i skäl 253 och ökade med 14 % beroende på antidumpningstullarna och den allmänna ökningen av efterfrågan på Ace-K.

(256)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionens försäljningsvolym och marknadsandel

(257)

Under skadeundersökningsperioden fluktuerade unionstillverkarens försäljningsvolym. Försäljningsvolymen minskade med 3 % under 2018, följt av en kraftig ökning med 11 % under 2019 jämfört med början av skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden återgick försäljningsvolymen till den ursprungliga nivå som rådde i början av skadeundersökningsperioden.

(258)

Unionsindustrins marknadsandel fluktuerade under skadeundersökningsperioden och minskade med 5 % under översynsperioden.

(259)

Sysselsättningen och produktiviteten i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet i unionen

(260)

Från och med 2017 till slutet av undersökningsperioden utökade unionsindustrin sin personal med 14 %, vilket är i linje med produktionsökningen.

(261)

Samtidigt ökade produktiviteten med 10 % under samma period.

(262)

Dumpningsmarginalen för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren enligt skäl 206 låg betydligt över miniminivån, och volymen och marknadsandelen för importen från Kina, som de beskrivs i skälen 243 och 244, fortsatte att vara betydande under skadeundersökningsperioden.

(263)

Trots att det fortfarande förekom dumpning från Kina lyckades unionsindustrin återhämta sig från tidigare dumpning.

(264)

Den enda unionstillverkarens viktade genomsnittliga försäljningspriser per enhet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspris i unionen

(265)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder ökade med 35 % under skadeundersökningsperioden efter införandet av antidumpningsåtgärder.

(266)

Produktionskostnaden förblev oförändrad under skadeundersökningsperioden.

(267)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(268)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd i unionsindustrin ökade med 11 % under skadeundersökningsperioden.

(269)

Den enda unionsproducentens lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(270)

Lagerhållningen ökade med 11 % under skadeundersökningsperioden.

(271)

Unionstillverkarens lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(272)

Kommissionen fastställde lönsamheten för unionstillverkaren genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som procentandel av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten ökade kraftigt med 93 % under skadeundersökningsperioden. Antidumpningstullarna gjorde det möjligt för unionstillverkaren att återgå till en hög lönsamhetsnivå.

(273)

Undersökningen visade att översynsperioden kännetecknades av exceptionella omständigheter kopplade till utbrottet av covid-19-pandemin. I synnerhet köpte stora livsmedels- och läkemedelskunder större volymer Ace-K från unionsindustrin under första halvåret 2020 för att trygga försörjningen av denna ingrediens. Unionsindustrins årliga underhåll, som omfattar en period då tillverkningen stoppas, sköts upp under 2020 jämfört med dess normala tidpunkt för underhåll, vilket har lett till ökad tillverkning under översynsperioden. Denna exceptionella marknadsutveckling ledde till höjda försäljningspriser från unionsindustrin jämfört med 2019, och ökad vinst för unionsindustrin under översynsperioden. Undersökningen visade att om man bortsåg från sådana engångseffekter, skulle unionsindustrins vinst vara i samma storleksordning som lönsamheten före de exceptionella omständigheterna, dvs. under 2019.

(274)

Nettokassaflödet är ett mått på unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Utvecklingen av nettokassaflödet ökade på ungefär samma sätt som lönsamheten med 80 %, vilket återigen återspeglade de positiva effekterna av antidumpningstullarna och de exceptionella omständigheter under översynsperioden som beskrivs i skäl 273.

(275)

Investeringarna sjönk med 13 % under skadeundersökningsperioden. Såsom beskrivs i skäl 272 gjorde antidumpningstullarna det möjligt att återuppta en sund affärsverksamhet, men motiverade inte behovet av investeringar i ytterligare produktionskapacitet.

(276)

Räntabiliteten minskade med kraftigt med 124 % under skadeundersökningsperioden.

(277)

De flesta skadeindikatorer som produktion, sysselsättning, kapacitetsutnyttjande, produktivitet, lönsamhet och kassaflöde utvecklades positivt. Även om finansiella indikatorer som investeringsnivån och räntabilitet utvecklades negativt var deras absoluta nivåer tillfredsställande, vilket inte tyder på väsentlig skada.

(278)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrin hade återhämtat sig från den tidigare skadan och inte led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(279)

I skäl 278 drar kommissionen slutsatsen att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under översynsperioden. Kommissionen bedömde därför, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, om det är sannolikt att den skada som ursprungligen orsakades av dumpad import från Kina återkommer om åtgärderna mot kinesisk import skulle tillåtas upphöra att gälla.

(280)

I detta avseende undersökte kommissionen produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Kina, de sannolika prisnivåerna på import från Kina i avsaknad av antidumpningsåtgärder samt deras påverkan på unionsindustrin, inklusive nivån på prisunderskridande utan antidumpningsåtgärder.

(281)

Så som sägs i skälen 210–223 finns det betydande produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina för att omedelbart kraftigt öka exporten till unionen om antidumpningsåtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(282)

Denna betydande överkapacitet och unionsmarknadens attraktionskraft, som beskrivs i skälen 225–229, skulle sannolikt generera en massiv ytterligare export till unionen till dumpade priser, som lätt skulle kunna täcka förbrukningen i hela unionen.

(283)

På världsmarknaden utanför unionen, där inga handelspolitiska skyddsåtgärder har införts, har kinesiska tillverkare en dominerande marknadsandel (i genomsnitt mer än 70 %).

(284)

I avsaknad av åtgärder är det sannolikt att de kinesiska tillverkarnas marknadsandel skulle nå åtminstone deras globala marknadsandel.

(285)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Anhui Jinhe att Kina inte hade någon dominerande ställning på tredjeländers marknader, eftersom de kinesiska producenternas påstådda marknadsandel på 70 % på tredjelandsmarknader motsvarade deras andel av den totala produktionskapaciteten i världen, och denna marknadsandel återspeglade därför en välavvägd uppdelning av världsmarknaden mellan konkurrerande tillverkare.

(286)

I sina synpunkter på Anhui Jinhes inlaga hävdade sökanden att Anhui Jinhes argument byggde på en jämförelse mellan den totala kinesiska produktionskapaciteten och sökandens totala produktionskapacitet och att detta argument var ogiltigt eftersom det fanns en betydande överskottskapacitet i Kina.

(287)

Anhui Jinhims argument återspeglar Kinas stegvisa inställning till industripolitiken: massiv överkapacitet byggs upp på grundval av statligt ledda snedvridningar. En stor del av denna överkapacitet exporteras därefter globalt. Genom att konkurrenter i EU (och på andra håll) slås ut, inte tack vare reell konkurrenskraft utan på grund av illojal handel, kan kinesiska företag skapa massiva ställningar, till och med dominerande sådana, över hela världen. Detta påstås då vara ”normal uppdelning”. Marknaderna bör dock inte styras av konkurrenternas storlek, utan snarare av deras förmåga att konkurrera på en marknad med rättvisa villkor. Detta argument ger en kinesisk bild av orsakerna till Kinas massiva globala närvaro. Faktum kvarstår dock att en så omfattande närvaro har en väsentlig inverkan på konkurrensen och leder till kommissionens slutsatser att i avsaknad av antidumpningsåtgärder skulle de kinesiska producenternas marknadsandel på unionsmarknaden med stor sannolikhet öka avsevärt och att detta skulle medföra en betydande förlust av marknadsandelar för unionsproducenten. Påståendet avvisades därför.

(288)

Utan antidumpningstullarna skulle tullklarerade priser för kinesiskt Ace-K ligga på från cirka 6,2 till 6,75 euro per kilo. Vid en jämförelse mellan dessa priser och unionsindustrins tillverkningskostnad per enhet, exklusive frakt och lagring under översynsperioden, och dess genomsnittliga försäljningspris fritt fabrik i unionen för Ace-K av livsmedelskvalitet till användare och handlare under översynsperioden, visade analysen att priserna på importen från Kina skulle underskrida unionsindustrins försäljningspriser med mer än 45 %.

(289)

I avsaknad av åtgärder skulle, i ett scenario där de kinesiska exporterande tillverkarna skulle ha samma marknadsandel i EU som på andra världsmarknader (cirka 70 % i genomsnitt) (80), förlusten av försäljning och den därav följande kostnadsökningen för unionsindustrin medföra betydande ekonomiska förluster med tanke på de sannolika prisnivåerna, och lönsamhet skulle bli negativ. Skadan skulle således bli väsentlig inom en kort tidsperiod och äventyra unionsindustrins överlevnad.

(290)

Detta sannolika scenario stöds av den bevisning som sökanden lagt fram för att försäljningen och marknadsandelen minskat kraftigt i Förenade kungariket efter brexit och det därav följande upphävandet av antidumpningsåtgärderna mot Ace-K. Sannolikheten är hög för en liknande situation på unionsmarknaden utan åtgärder.

(291)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Anhui Jinhe att sökanden inte lidit någon betydande förlust av försäljning och marknadsandel i Förenade kungariket till följd av att antidumpningstullarna avskaffats beroende på brexit. Dessutom hävdade Anhui Jinhe att det saknades bevis i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna för sökandens försäljning i Förenade kungariket och för en ökning av den kinesiska exporten till Förenade kungariket.

(292)

I sina synpunkter på Anhui Jinhes inlaga hävdade sökanden att Anhui Jinhe hade tillgång till kinesisk exportstatistik och att sökanden också hade lämnat sådana exportuppgifter under undersökningens gång. Sökanden påpekade dessutom att dess nedgång i försäljning redan hade ägt rum i avvaktan på att antidumpningstullarna skulle avskaffas i Förenade kungariket.

(293)

I detta avseende erinrar kommissionen om att sökanden först lämnade in sitt svar på frågeformuläret med uppgifter om Förenade kungarikets försäljning i EU och därefter en ny version med uppgifter exklusive Förenade kungarikets försäljning. De icke-konfidentiella versionerna av de två svaren på frågeformuläret finns i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna. Kommissionen analyserade också importstatistik för den produkt som översynen gäller från Kina till Förenade kungariket. Som svar på Anhui Jinhes inlaga lades en notering till den icke-konfidentiella akten i undersökningen i detta avseende. Både svaren på frågeformuläret och statistiken bekräftade undersökningsresultaten om sökandens förlust av marknadsandelar redan i avvaktan på att antidumpningstullarna skulle avskaffas på grund av brexit. Anhui Jinhes ovannämnda påstående är därför ogrundat.

(294)

Ovanstående analys visar att unionsindustrin gynnades av införandet av tullar och har återhämtat sig från sin skadevållande situation efter det att åtgärderna infördes. I avsaknad av åtgärder skulle dock den förväntade kraftiga ökningen av importen från Kina till skadevållande priser snabbt leda till en försämring av unionsindustrins ekonomiska situation, vilket skulle leda till väsentlig skada.

(295)

Därför drog kommissionen slutsatsen att uteblivna åtgärder med all sannolikhet skulle leda till en betydligt ökad dumpad import från Kina till skadevållande priser och att väsentlig skada troligen skulle återkomma.

(296)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(297)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(298)

På grundval av detta undersökte kommissionen om det trots slutsatserna om sannolikhet för fortsatt dumpning och återkommande skada fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de gällande åtgärderna.

(299)

Som anges i skäl 278 har unionsindustrin återhämtat sig från den skada den vållats av tidigare dumpning, och dess verksamhet är lönsam när den inte utsätts för illojal konkurrens genom dumpad import.

(300)

Så som förklaras i skälen 279–294 skulle situationen för unionsindustrin förmodligen försämras snabbt om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(301)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att förlänga de gällande åtgärderna mot Kina.

(302)

Såsom anges i skäl 29 samarbetade ingen icke-närstående importör under undersökningen.

(303)

Den aktuella undersökningen visade inte att de gällande åtgärderna hade någon betydande negativ inverkan för importörerna.

(304)

Den tidigare undersökningen visade att importörerna kunde påverkas negativt av åtgärderna, men i mycket begränsad utsträckning. Ace-K utgör endast en liten del av verksamheten för importörerna, som har ett större produktutbud.

(305)

Enligt de uppgifter som finns tillgängliga står det därför klart att ett införande av åtgärder skulle ha en mycket begränsad inverkan, om någon alls, på importörerna och att en sådan inverkan klart skulle uppvägas av de fördelar som åtgärderna kunde få för unionsindustrin.

(306)

Ace-K används främst som sockerersättning inom livsmedels- och dryckessektorn, till exempel i läskedrycker eller mejeriprodukter. Ace-K används i mindre utsträckning inom läkemedelssektorn.

(307)

Inga användare samarbetade i undersökningen.

(308)

Den aktuella undersökningen visade inte att de gällande åtgärderna hade någon betydande negativ inverkan. Den tidigare undersökningen mot Kina visade att kostnadseffekterna av Ace-K i slutprodukter är minimala. Den visade dock också att användningen av Ace-K är mycket viktig för produkter som finns på marknaden. Nya produkter skulle kunna utvecklas med alternativa sötningsmedel men att ändra sammansättningen av etablerade produkter skulle vara riskfyllt och dyrt. Att användarna har tillgång till alternativa leveranskällor av Ace-K ansågs därför vara viktigt.

(309)

Av dessa skäl drog kommissionen slutsatsen att användarnas ekonomiska situation sannolikt inte kommer att påverkas nämnvärt om åtgärderna förlängs.

(310)

Unionstillverkaren hävdade att en trygg försörjning av Ace-K är avgörande för tillverkare av livsmedel och drycker och att det inte ligger i unionens intresse att bli beroende av produktleveranser från endast ett land. Tillverkaren ansåg vidare att när en tillverkare av en dryck eller ett livsmedel har valt att använda Ace-K som sitt lågkalorisötningsmedel, kan tillverkaren inte byta till ett annat sötningsmedel utan att väsentligt ändra smaken på produkten och påverka konsumenternas uppfattning om den.

(311)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla de befintliga åtgärderna beträffande import av Ace-K med ursprung i Kina.

(312)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Anhui Jinhe att fortsatta åtgärder inte låg i unionens intresse. I detta avseende hävdade Anhui Jinhe att sökanden hade en begränsad produktionskapacitet och ett högt kapacitetsutnyttjande och därför inte kunde försörja hela marknaden utan att lämna exportmarknaderna. Anhui Jinhe ansåg dessutom att användarna av Ace-K var beroende av alternativa försörjningskällor och därför inte hade något annat val än att betala antidumpningstullarna och vältra över dem på konsumenterna, vilket höjde livsmedelspriserna. Slutligen vidhöll Anhui Jinhe att användarnas strategi att använda sig av flera leverantörer i vilket fall som helst skulle vara ett tillräckligt skydd för sökanden, eftersom det skulle hindra den kinesiska importen från att erövra betydande marknadsandelar från unionstillverkaren.

(313)

I sina synpunkter på Anhui Jinhes inlaga hävdade sökanden att företaget hade tillräcklig produktionskapacitet för att både kunna försörja hela unionsmarknaden och sin nuvarande export till tredjeländer. Sökanden hävdade också att antidumpningstullarnas inverkan på kostnaden för slutprodukterna var försumbar på grund av de mycket låga halter av Ace-K som används i drycker och livsmedel. Dessutom hävdade sökanden att Ace-K-användarnas strategi med dubbla leverantörer, i motsats till vad Anhui Jinhe hävdar, inte hindrade den kinesiska importen från att lägga under sig betydande marknadsandelar till unionstillverkarens nackdel under perioden före den ursprungliga undersökningen.

(314)

När det gäller dessa argument erinrar kommissionen om att inga importörer, användare eller konsumentorganisationer samarbetade i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång. Undersökningen kom i själva verket fram till att det fanns tillräcklig produktionskapacitet för Ace-K i EU för att täcka förbrukningen (se skäl 239 och 252) förutom den outnyttjade kapaciteten i Kina (se skäl 210–223) och därför fanns det ingen risk för otillräckliga leveranser av den produkt som översynen gäller. Kommissionen konstaterade också att Ace-K:s kostnadsinverkan på slutprodukter var minimal, vilket beskrivs i skäl 308. Kommissionen avvisade därför ovanstående argument.

(315)

På grundval av kommissionens slutsatser om återkommande dumpning, återkommande skada och unionens intresse bör antidumpningsåtgärderna mot Ace-K från Kina bibehållas.

(316)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (81) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(317)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser i enlighet med den förordningen.

(2)

Den 24 januari 2022 beslutade FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka en post från förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser.

(3)

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 31 januari 2011 antog rådet beslut 2011/72/Gusp (1) om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien.

(2)

På grundval av en översyn av beslut 2011/72/Gusp bör de restriktiva åtgärderna förlängas till och med den 31 januari 2023 för 42 personer och till och med den 31 juli 2022 för en person. I bilagan till det beslutet bör dessutom redogörelsen för skälen ändras för tre personer och uppgifterna om tillämpningen av rätten till försvar och rätten till ett effektivt rättsligt skydd enligt tunisisk lag ändras för sju personer.

(3)

Beslut 2011/72/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom kommissionens beslut 2004/613/EG (1) inrättas en rådgivande grupp för livsmedelskedjan, djurhälsa och växters sundhet. Kommissionen har haft samråd med gruppen om sitt arbetsprogram om livsmedels- och fodersäkerhet, märkning och presentation av livsmedel och foder, nutrition i förhållande till livsmedelslagstiftning, djurs hälsa och välbefinnande, växters sundhet samt alla andra åtgärder som kommissionen var tvungen vidta eller föreslå inom ovannämnda politikområden.

(2)

Den 20 maj 2020 antog kommissionen från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (2).

(3)

Vid införandet av från jord till bord-strategin ska samråd genomföras med berörda parter med sakkunskap inom områdena hälsa, nutrition, marknadsföring, miljö, klimat, hållbart jordbruk, agronomi, fiskeri, vattenbruk och samhällsvetenskap samt digital omställning och finansiering med avseende på livsmedelssystem.

(4)

Själva genomförandet av från jord till bord-strategin är med andra ord mer omfattande än sakkunskapen hos den grupp som avses i beslut 2004/613/EG. För att säkerställa ett större deltagande av experter inom dessa politikområden är det därför nödvändigt att inrätta en ny informell expertgrupp med utökat medlemskap och utökade uppgifter.

(5)

Med beaktande av ovanstående är det nödvändigt att upphäva beslut 2004/613/EG.

(6)

Mandatet för medlemmarna i den nuvarande rådgivande gruppen löper ut den 14 juli 2022, och detta beslut bör därför tillämpas från och med dagen efter.

(1)

I direktiv 1999/2/EG föreskrivs att ett livsmedel som har behandlats med joniserande strålning endast får importeras från ett tredje land om det har behandlats i en bestrålningsanläggning som har godkänts av Europeiska unionen.

(2)

I kommissionens beslut 2002/840/EG (2) fastställs en förteckning över godkända bestrålningsanläggningar i tredje land.

(3)

Den 31 augusti 2021 lämnade Förenade kungariket in en ansökan om godkännande av bestrålningsanläggningen ”Synergy Health” i Swindon, Förenade kungariket.

(4)

Förenade kungariket tillhandahöll tillräckliga bevis för att den officiella tillsynen över den bestrålningsanläggningen utgör en garanti för att kraven i artikel 7 i direktiv 1999/2/EG iakttas.

(5)

Bestrålningsanläggningen ”Synergy Health” bör tas upp på förteckningen över godkända bestrålningsanläggningar i tredje land.

(6)

Beslut 2002/840/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (1) (tjänsteföreskrifterna) ska kommissionen svara på vissa begäranden och klagomål. Dessa uppgifter utförs främst av enheten ”Överklaganden och uppföljning av ärenden” vid generaldirektoratet för personal och säkerhet (GD Personal och säkerhet) som fastställer relevanta fakta och bedömer dem ur rättslig synpunkt för att bistå tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (myndigheten) vid fattandet av ett beslut.

(2)

Enligt artikel 22c i tjänsteföreskrifterna ska kommissionen i enlighet med artiklarna 24 och 90 i tjänsteföreskrifterna införa ett förfarande för hantering av klagomål som framförts av tjänstemän beträffande det sätt på vilket de behandlats efter det att eller till följd av att de rapporterat en allvarlig oegentlighet enligt artiklarna 22a och 22b i tjänsteföreskrifterna (2).

(3)

Enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna ska kommissionen bistå sina tjänstemän vid rättsliga förfaranden mot någon som uttalat hotelser, förolämpningar eller varit upphov till ärekränkande handlingar eller yttranden, eller angrepp på person eller egendom som tjänstemannen eller medlemmarna av dennes familj utsätts för på grund av hans eller hennes ställning eller uppgifter.

(4)

Enligt artikel 90.1 och 90.2 i tjänsteföreskrifterna kan varje person som omfattas av tjänsteföreskrifterna begära att myndigheten fattar beslut i en fråga som angår honom, eller vända sig till myndigheten med klagomål över en åtgärd som går honom emot.

(5)

Inom ramen för denna verksamhet samlar kommissionen in och behandlar information. Informationen omfattar även personuppgifter, i synnerhet uppgifter om identitet, kontakter och beteende. Kommissionens behöriga avdelningar överlämnar personuppgifter till andra avdelningar inom kommissionen enligt principen om behovsenlig behörighet.

(6)

Personuppgifterna lagras i en säker fysisk och elektronisk miljö för att förhindra olaglig åtkomst eller överföring av uppgifter till personer som inte har behov av att ta del av dem. När behandlingen avslutats lagras uppgifterna i enlighet med kommissionens tillämpliga bestämmelser (3).

(7)

När kommissionen utför sina uppgifter i enlighet med tjänsteföreskrifterna är den skyldig att respektera fysiska personers rättigheter i samband med behandling av personuppgifter som erkänns genom artikel 8.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16.1 i fördraget samt de rättigheter som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (4). Kommissionen är också skyldig att följa strikta regler om konfidentialitet och tystnadsplikt.

(8)

Under vissa omständigheter är det nödvändigt att väga de registrerades rättigheter enligt förordning (EU) 2018/1725 mot behovet av att säkerställa förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott och att kommissionen på ett verkningsfullt sätt reagerar på påståenden om trakasserier och annat olämpligt beteende eller angrepp, och att andra registrerades grundläggande rättigheter och friheter respekteras fullt ut. På grundval av artikel 25.1 b, c, g och h i förordning (EU) 2018/1725 får kommissionen därför begränsa tillämpningen av artiklarna 14–17, 19, 20 och 35 och av principen om öppenhet i artikel 4.1 a i den förordningen, i den mån de bestämmelserna motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 14–17, 19 och 20 i den förordningen.

(9)

Detta kan i synnerhet vara fallet när det gäller tillhandahållande av information om behandlingen av personuppgifter till den person som berörs av en begäran eller ett klagomål (den berörda personen), särskilt när förfarandet har sitt ursprung i en begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna som avser påstådda trakasserier. Kommissionen får besluta att begränsa tillhandahållandet av sådan information till den berörda personen för att skydda den begärande personens, klagandens eller vittnets rättigheter och friheter i enlighet med artikel 25.1 h i förordning (EU) 2018/1725. Kommissionen kan besluta att göra detta, särskilt för att skydda dessa personer mot eventuella repressalier från de berörda personer mot vilka påståenden gjorts i god tro, utan att detta har lett till åtgärder från administrationens sida. I vissa situationer kan det vara nödvändigt att begränsa tillhandahållandet av sådan information för att förhindra trakasserier eller andra olämpliga beteenden eller angrepp inom kommissionen (särskilt i den organisatoriska enhet där den berörda personen arbetar tillsammans med den begärande personen, klaganden och/eller vittnet).

(10)

Det kan också vara nödvändigt att begränsa andra rättigheter för den berörda personen när utövandet av dessa rättigheter skulle röja information om en begärande person, en klagande eller ett vittne som har bett att få förbli anonym. I ett sådant fall får kommissionen besluta att begränsa rätten till tillgång till det uttalande som avser den berörda personen eller hans eller hennes andra rättigheter, för att skydda den begärande personens, klagandens eller vittnets rättigheter och friheter av de skäl som anges i skäl 9. Kommissionen får besluta att göra detta i enlighet med artikel 25.1 h i förordning (EU) 2018/1725.

(11)

Det kan också vara nödvändigt att begränsa den berörda personens rättigheter för att skydda en övervaknings-, inspektions- eller regleringsfunktion i samband med utövandet av offentlig makt i ett fall där ett viktigt mål av allmänt intresse för unionen står på spel, nämligen att säkerställa att kommissionen reagerar på ett verkningsfullt sätt på påståenden om trakasserier och varje annat olämpligt beteende eller angrepp. Bekämpning av trakasserier och andra olämpliga beteenden eller angrepp utgör ett viktigt mål av allmänt intresse för unionen, inbegripet kommissionen. Dessutom är kommissionen skyldig att bistå sina anställda i enlighet med artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. För att inte avskräcka anställda från att rapportera upplevda fall av trakasserier och annat olämpligt beteende eller andra olämpliga angrepp och från att begära bistånd i detta sammanhang, vilket ligger i unionens allmänna intresse, måste det säkerställas att de berörda personerna inte får kännedom om den begäran om bistånd som berör dem. Detta kan vara särskilt relevant i fall där myndigheten konstaterar att det inte förekommit trakasserier i den mening som avses i tjänsteföreskrifterna. I en sådan situation skulle unionens allmänna intresse kräva att den berörda personen inte får kännedom om begäran om bistånd för att anställda ska kunna fortsätta att använda sig av förfarandet enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och för att förhindra nya konflikter. För det ändamålet får kommissionen besluta att begränsa den berörda personens rättigheter i enlighet med artikel 25.1 c och g i förordning (EU) 2018/1725.

(12)

Det kan också vara nödvändigt att begränsa den berörda personens rättigheter för att säkerställa förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande och lagföring av brott som begärande personer, klagande eller vittnen rapporterar till kommissionen med avseende på den berörda personen. Begärande personer, klagande och vittnen kan till exempel rapportera olämpligt beteende, mobbning och sexuella trakasserier. I sådana fall får kommissionen besluta att begränsa den berörda personens rättigheter i enlighet med artikel 25.1 b i förordning (EU) 2018/1725.

(13)

Enligt tjänsteföreskrifterna ska kommissionen säkerställa att begäranden och klagomål enligt dessa förordningar behandlas konfidentiellt. För att säkerställa denna konfidentialitet måste interna regler antas enligt vilka kommissionen får begränsa registrerades rättigheter i överensstämmelse med artikel 25.1 b, c, g och h i förordning (EU) 2018/1725 samtidigt som den höga skyddsnivå för personuppgifter som föreskrivs i förordning (EU) 2018/1725 upprätthålls.

(14)

De interna reglerna bör tillämpas på all behandling av uppgifter som kommissionen utför i samband med hanteringen av begäranden och klagomål i enlighet med tjänsteföreskrifterna.

(15)

Kommissionen bör, för att uppfylla kraven i artiklarna 14, 15 och 16 i förordning (EU) 2018/1725, informera alla enskilda personer som berörs av verksamhet som kommissionen bedriver som innebär behandling av de personernas personuppgifter samt om deras rättigheter, vilket bör göras på ett tydligt och konsekvent sätt i form av dataskyddsmeddelanden som offentliggörs på kommissionens webbplats. I förekommande fall bör kommissionen på lämpligt sätt enskilt informera de registrerade som berörs av en begäran eller ett klagomål, dvs. begärande personer och klaganden, berörda personer och vittnen.

(16)

Kommissionen bör hantera alla begränsningar på ett öppet sätt och registrera varje tillämpning av begränsningar i motsvarande register.

(17)

När det gäller begränsningar av tillämpningen av artikel 16 i förordning (EU) 2018/1725, där det föreskrivs att om personuppgifterna inte har erhållits från den registrerade, måste den registrerade informeras inom en månad, och kommissionen bör inom en månad upprätta ett register med angivande av skälen till eventuella begränsningar. Detta register bör inbegripa en bedömning från fall till fall av begränsningens nödvändighet och proportionalitet.

(18)

Enligt artikel 25.8 i förordning (EU) 2018/1725 får personuppgiftsansvariga skjuta upp, utelämna eller neka tillhandahållandet av information rörande de huvudsakliga skälen till en begränsning av den registrerades rättigheter i de fall då tillhandahållandet av informationen skulle kunna upphäva verkan av begränsningen. Detta är fallet särskilt i fråga om begränsningar av tillämpningen av artiklarna 16 och 35 i den förordningen.

(19)

Kommissionen bör regelbundet se över införda begränsningar för att säkerställa att de registrerades rätt att bli informerade i enlighet med artiklarna 16 och 35 i förordning (EU) 2018/1725 endast begränsas så länge som är nödvändigt av de orsaker som anges i skäl 8.

(20)

Tillämpningen av begränsningar bör ses över vid besvarandet av begäranden som lämnats in enligt artiklarna 22c, 24 och 90.1 i tjänsteföreskrifterna och klagomål som lämnats in enligt artiklarna 22c och 90.2 i tjänsteföreskrifterna, eller när sådana begäranden och klagomål avslutas, beroende på vilket som inträffar först. Kommissionen bör därefter på årsbasis övervaka behovet av att bibehålla eventuella begränsningar.

(21)

I vissa fall kan det visa sig nödvändigt att bibehålla en begränsning, särskilt en begränsning av tillämpningen av artikel 16 i förordning (EU) 2018/1725, till dess att personuppgifterna i fråga inte längre lagras av kommissionen. I sådana fall bör den registrerade inte informeras om behandlingen av hans eller hennes personuppgifter. En sådan situation skulle kunna uppstå särskilt när det finns en hög risk för att tillhandahållandet av information om behandlingen av personuppgifter till den berörda personen skulle undergräva andras rättigheter och friheter. Detta kan vara fallet om myndigheten avslår en begäran om bistånd som gjorts i god tro på grund av påstått olämpligt beteende från den berörda personens sida, och om den berörda personen och den begärande personen arbetar tillsammans inom samma organisatoriska enhet. I en sådan situation riskerar den begärande personen att utsättas för repressalier och den organisatoriska enhetens arbetsmiljö riskerar att påverkas. I ett sådant fall bör den berörda personens personuppgifter endast lagras så länge som uppgifterna är relevanta för hanteringen av begäran och/eller klagomålet och så länge som det senare kan bli föremål för en rättstvist.

(22)

Europeiska kommissionens dataskyddsombud bör göra en oberoende översyn av tillämpningen av begränsningar för att säkerställa efterlevnaden av detta beslut.

(23)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts och avgav ett yttrande den 23 september 2021.