(1)

Den 7 december 2020 antog rådet förordning (EU) 2020/1998.

(2)

I enlighet med artikel 14.4 i förordning (EU) 2020/1998 har rådet sett över förteckningen över fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga I till den förordningen. På grundval av den översynen bör uppgifterna avseende en avliden person avföras från den bilagan och uppgifterna avseende sju personer uppdateras.

(3)

Förordning (EU) 2020/1998 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 5 mars 2014 antog rådet förordning (EU) nr 208/2014.

(2)

På grundval av en översyn gjord av rådet bör uppgifterna avseende en person och informationen om dennes rätt till försvar och dennes rätt till ett effektivt rättsligt skydd strykas.

(3)

Bilaga I till förordning (EU) nr 208/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

I enlighet med artikel 5.1 i direktiv (EU) 2019/2034 får de behöriga myndigheterna kräva att vissa värdepappersföretag ska underställas samma tillsynsbehandling som kreditinstitut som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2) och att de uppfyller tillsynskraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (3).

(2)

Vid tillämpning av artikel 5.1 a i direktiv (EU) 2019/2034 bör det specificeras att om ett värdepappersföretag har verksamhet som överstiger minst ett av de fyra kvantitativa tröskelvärdena för OTC-derivat, garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande, krediter eller lån till investerare, och utestående skuldförbindelser, utövas denna verksamhet i en sådan omfattning att en systemrisk skulle kunna uppstå om värdepappersföretaget fallerar eller hamnar i kris.

(3)

Med tanke på systemrelevansen hos värdepappersföretagens verksamhet enligt vad som avses i artikel 5 i direktiv (EU) 2019/2034 och de potentiella allvarliga följderna av en spridningseffekt inom den finansiella sektorn, bör värdepappersföretag som är clearingmedlemmar enligt definitionen i artikel 4.1.3 i förordning (EU) 2019/2033 och som erbjuder clearingtjänster till andra finansiella institut som inte själva är clearingmedlemmar beaktas vid tillämpningen av artikel 5.1 b i direktiv (EU) 2019/2034.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen efter samråd med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

(5)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat potentiella kostnader och fördelar samt begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4).

(1)

Medan värdepappersföretag som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2) och avdelningarna VII och VIII i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (3), i överensstämmelse med artikel 1.2 och 1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 (4), omfattas av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/923 (5), måste värdepappersföretag som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 tillämpa särskilda krav på rörlig ersättning till anställda vilkas yrkesutövning har väsentlig inverkan på riskprofilen för värdepappersföretaget eller för de tillgångar som det förvaltar. Det är nödvändigt att fastställa lämpliga kriterier för att identifiera dessa anställda. Dessa kriterier bör beakta sådana anställdas befogenheter och ansvarsområden, värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar, resultatindikatorer, värdepappersföretagets interna organisation samt det berörda företagets art, omfattning och komplexitet. Dessa kriterier bör också göra det möjligt för värdepappersföretagen att i sin ersättningspolicy införa lämpliga incitament för att säkerställa att de berörda anställda agerar aktsamt när de utför sina uppgifter. Slutligen bör dessa kriterier återspegla risknivån för olika verksamheter inom värdepappersföretagen.

(2)

Ledamöter i ledningsorganet har det yttersta ansvaret för värdepappersföretaget, dess strategi och verksamhet och bör därför alltid anses ha en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil. Detta gäller såväl ledamöter i ledningsorganet i dess ledningsfunktion, som fattar beslut, och ledamöter i ledningsorganet i dess tillsynsfunktion, som övervakar beslutsprocessen och prövar beslut som fattats.

(3)

Vissa anställda ansvarar för att tillhandahålla internt stöd som är avgörande för ett värdepappersföretags affärsverksamhet. Deras verksamhet och beslut kan också ha en väsentlig inverkan på ett värdepappersföretags riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar eftersom deras verksamhet och beslut kan exponera värdepappersföretaget för väsentliga operativa och andra risker.

(4)

Den yrkesutövning som bedrivs av anställda med ledningsansvar kan ha väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar, eftersom de kan fatta strategiska eller andra grundläggande beslut som har inverkan på värdepappersföretagets affärsverksamhet eller på de kontrollfunktioner som tillämpas. Sådana kontrollfunktioner omfattar vanligtvis riskhantering, regelefterlevnad och internrevision. Risker som tagits av affärsenheter och det sätt på vilket dessa enheter förvaltas är de viktigaste faktorerna för ett värdepappersföretags riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar. Vissa affärsverksamheter medför större risker än andra varför affärsverksamhetens karaktär bör beaktas.

(5)

Lämpliga kvalitativa kriterier bör säkerställa att anställda fastställs ha väsentlig inverkan när de ansvarar för personalgrupper vars verksamheter kan ha väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar. Detta omfattar även situationer där yrkesutövning av enskilda anställda under den ansvariga personens ledning i sig inte har en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil men där den totala omfattningen av deras yrkesutövning skulle kunna få en sådan inverkan.

(6)

Den sammanlagda ersättningen till anställda beror som regel på vilket bidrag dessa anställda har lämnat till uppnåendet av värdepappersföretagets verksamhetsmål. Ersättningen beror således på den anställdes ansvar, arbetsuppgifter, färdigheter och kompetens, och på vilka resultat som den anställde och värdepappersföretaget har uppnått. Om en anställds sammanlagda ersättning överstiger en viss tröskel är det rimligt att anta att detta är kopplat till den anställdes bidrag till värdepappersföretagets verksamhetsmål och således relaterat till den inverkan som den anställdes yrkesutövning har på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar. Det är därför lämpligt att tillämpa kvantitativa kriterier kopplade till en anställds sammanlagda ersättning, både i absoluta och relativa tal och i förhållande till andra anställda inom samma värdepappersföretaget, för att avgöra om denne anställdes yrkesutövning skulle kunna ha en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar.

(7)

Klara och lämpliga tröskelvärden bör införas för att fastställa de anställda vilkas yrkesutövning har en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar. Värdepappersföretag bör förväntas tillämpa de kvantitativa kriterierna inom rimlig tid. Kvantitativa kriterier bör följa utvecklingen av ersättning för att vara realistiska. En första metod för att följa en sådan utveckling är att grunda dessa kvantitativa kriterier på den totala ersättning som beviljats under det föregående resultatåret, vilket inbegriper den fasta ersättning som betalats för det resultatåret, och den rörliga ersättning som beviljats under det resultatåret. En andra metod för att följa denna utveckling är att basera dessa kvantitativa kriterier på den totala ersättning som beviljats för det föregående resultatåret, vilket inbegriper den fasta ersättning som betalats för det resultatåret och den rörliga ersättning som beviljats under det innevarande resultatåret för det föregående räkenskapsåret. Den andra metoden möjliggör en bättre anpassning av identifieringsprocessen till den faktiska ersättning som beviljas för en resultatperiod, men kan endast tillämpas om det är möjligt att i god tid få en beräkning till stånd för tillämpningen av de av de kvantitativa kriterierna. I de fall där en sådan beräkning inte längre är möjlig i god tid bör den första metoden användas. Enligt båda metoderna kan den rörliga ersättningen omfatta belopp som tilldelas på grundval av resultatperioder som är längre än ett år, beroende på de prestationskriterier som värdepappersföretaget använder.

(8)

Ett kvantitativt tröskelvärde på 500 000 euro bör införas för fastställelse av de anställda vilkas yrkesutövning har en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar. Ersättning över detta kvantitativa tröskelvärde eller som hör till de högsta ersättningarna inom värdepappersföretaget skapar således en stark presumtion för att den verksamhet som bedrivs av dessa anställda som erhåller en sådan ersättning har en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar, i vilket fall mer tillsynsgranskning bör tillämpas för att fastställa huruvida sådana anställdas yrkesutövning har en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar.

(9)

Sådana presumtioner baserade på kvantitativa kriterier bör dock inte tillämpas om värdepappersföretagen på grundval av ytterligare objektiva kriterier fastställer att sådan personal i praktiken saknar väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar, med beaktande av alla risker som värdepappersföretaget är eller kan bli exponerat för. För att säkerställa en effektiv och konsekvent tillämpning av dessa objektiva kriterier bör de behöriga myndigheterna godkänna undantag för de högst avlönade anställda som fastställts eller anställda som tilldelas en ersättning på över 750 000 euro. För anställda vars ersättning är minst 1 000 000 euro (höginkomsttagare) bör de behöriga myndigheterna informera EBA innan de godkänner undantag så att EBA kan säkerställa att dessa kriterier tillämpas enhetligt.

(10)

Att vara i samma ersättningsklass som personer i ledande befattning eller risktagare kan också vara en indikator på att den anställdes yrkesutövning har en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar. Vid fastställandet av ersättningsklass bör i detta syfte den ersättning som utbetalas till personal som utövar kontrollfunktioner och stödfunktioner samt till ledamöter i ledningsorganet i dess tillsynsfunktion inte beaktas. Vid tillämpningen av detta kvantitativa kriterium bör även det faktum att betalningsnivåerna skiljer sig åt mellan olika jurisdiktioner beaktas. Värdepappersföretag bör ha rätt att visa att anställda s som omfattas av en viss ersättningsklass, men som inte uppfyller något av de kvalitativa eller andra kvantitativa kriterierna, inte har någon väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar, med beaktande av alla risker som värdepappersföretaget är eller kan bli exponerat för.

(11)

För att behöriga myndigheter och revisorer ska kunna granska de bedömningar som värdepappersföretagen gör för att fastställa anställda vilkas yrkesutövning har en väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar, är det viktigt att värdepappersföretagen dokumenterar de bedömningar som gjorts och deras resultat, däribland anställda som har fastställts enligt kriterier baserade på deras sammanlagda ersättning men vilkas yrkesutövning bedöms sakna väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller de tillgångar som det förvaltar.

(12)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som EBA har överlämnat till kommissionen efter samråd med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

(13)

EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (6).

(1)

Rörlig ersättning som lämnas i instrument bör främja en sund och effektiv riskhantering och får inte uppmuntra ett risktagande som går utöver värdepappersföretagets riskaptit. Därför bör de klasser av instrument som kan användas för rörlig ersättning balansera personalens intressen mot värdepappersföretagets, dess aktieägares, borgenärernas, kundernas och de andra intressenternas intressen på längre sikt genom att skapa incitament för personalen att agera i värdepappersföretagets intresse på längre sikt.

(2)

För att säkerställa att det finns en stark koppling till värdepappersföretagets kreditkvalitet på löpande basis bör instrument som används för den rörliga ersättningen innehålla lämpliga utlösande händelser för nedskrivning eller konvertering som minskar instrumentens värde i situationer där värdepappersföretagets kreditkvalitet på löpande basis har försämrats. De utlösande händelser som används för ersättningsändamål bör inte förändra instrumentens förtursrätt och därför inte leda till att primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument diskvalificeras som kapitalbasinstrument.

(3)

De villkor som gäller för primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument anges i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 (2) jämförd med del två avdelning 1 kapitlen 3 och 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (3), medan övriga instrument som avses i artikel 32.1 j iii) i direktiv (EU) 2019/2034 (övriga instrument) som fullt ut kan konverteras till kärnprimärkapitalinstrument eller skrivas ned inte omfattas av särskilda villkor enligt dessa förordningar, eftersom de inte klassificeras som kapitalbasinstrument för tillsynsändamål. Särskilda krav bör därför fastställas för olika klasser av instrument för att garantera att de är avsedda att användas för rörlig ersättning, med beaktande av instrumentens olika egenskaper. Användningen av instrument för rörlig ersättning bör inte i sig hindra att instrument kan betraktas som ett värdepappersinstituts kapitalbas, så länge villkoren i förordning (EU) 2019/2033 är uppfyllda. Inte heller bör sådan användning i sig anses ge incitament att lösa in instrumentet, eftersom personalen efter uppskovsperioder och perioder för kvarhållande i allmänhet kan få likvida medel på annat sätt än genom inlösen

(4)

Andra instrument är inte begränsade till de finansiella instrument som anges i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4). För att minska den administrativa bördan för inrättandet av sådana instrument bör dessa instrument också göra det möjligt att använda andra bestämmelser i avtal mellan anställda och värdepappersföretag. För att säkerställa att dessa andra instrument återspeglar ett värdepappersföretags kreditkvalitet på löpande basis bör lämpliga krav säkerställa att sådana instrument skrivs ned eller konverteras innan ett värdepappersföretag försummar att uppfylla sina kapitalbaskrav.

(5)

Om instrument som används för rörliga ersättningar krävs in, löses in, återköps eller konverteras bör sådana transaktioner i allmänhet inte öka värdet av den ersättning som beviljas genom utbetalning av belopp som är högre än instrumentets värde eller genom konvertering till instrument med ett högre värde än det ursprungligen beviljade instrumentet. Ersättandet av instrument till samma värde bör säkerställa att ersättning inte betalas genom instrument eller metoder som underlättar bristande efterlevnad av direktiv (EU) 2019/2034 eller förordning (EU) 2019/2033.

(6)

Vid tilldelning av rörlig ersättning och när instrument som används för rörlig ersättning löses in, krävs in, återköps eller konverteras bör dessa transaktioner baseras på värden som har fastställts i enlighet med tillämplig redovisningsstandard vid tidpunkten för transaktionen, så att det säkerställs att rätt belopp rörlig ersättning tilldelas och inte otillbörligt ändras när instrumentet löses in, krävs in, återköps eller konverteras.

(7)

I artikel 54 i förordning (EU) nr 575/2013 fastställs mekanismerna för nedskrivning och konvertering av primärkapitaltillskott. Enligt artikel 32.1 j iii) i direktiv (EU) 2019/2034 krävs dessutom att övriga instrument fullt ut ska kunna konverteras till kärnprimärkapitalinstrument eller skrivas ned. Eftersom de ekonomiska konsekvenserna av en konvertering eller nedskrivning av övriga instrument är desamma som för primärkapitaltillskott bör nedskrivnings- eller konverteringsmekanismer för övriga instrument beakta de mekanismer som gäller för primärkapitaltillskott, med anpassningar eftersom de inte klassificeras som kapitalbasinstrument för tillsynsändamål. Supplementärkapitalinstrument omfattas inte av rättsliga bestämmelser om nedskrivning och konvertering enligt förordning (EU) nr 575/2013. I syfte att säkerställa att värdet av alla sådana instrument, när de används för rörlig ersättning, minskas när värdepappersföretagets kreditkvalitet försämras, bör det fastställas i vilka situationer en nedskrivning eller konvertering av instrumentet är nödvändig. Det bör fastställas mekanismer för nedskrivning, uppskrivning och konvertering för supplementärkapital instrument och övriga instrument för att säkerställa en enhetlig tillämpning.

(8)

Utdelningar från instrument kan ske på olika sätt. De kan vara rörliga eller fasta och kan betalas regelbundet eller vid instrumentets sista förfallodag. För att främja en sund och effektiv riskhantering bör ingen utdelning betalas ut till personalen under uppskovsperioder. Anställda bör endast få utdelning för perioder som följer på erhållandet av rättigheten till instrumentet, varefter personalen blir dess lagliga ägare. Därför är endast instrument med utdelning som betalas regelbundet till ägaren av instrumentet lämpliga som rörlig ersättning. Nollkupongsobligationer eller instrument som behåller intäkter bör inte utgöra en del av ersättningen som måste bestå av något av de instrument som avses i artikel 32.1 j i direktiv (EU) 2019/2034. Detta beror på att personalen skulle få fördelar av ökande värden under uppskovsperioden, vilket kan anses likvärdigt med att erhålla utdelning.

(9)

Mycket höga utdelningar kan minska det långsiktiga incitamentet till ansvarsfullt risktagande, eftersom de i praktiken ökar den rörliga delen av ersättningen. I synnerhet bör utdelningar inte betalas ut med längre intervaller än ett år, eftersom detta skulle innebära att utdelningar i praktiken ackumuleras under uppskovsperioder och betalas ut när den rörliga ersättningen är intjänad. Ackumulering av utdelningar skulle kringgå den princip som fastställs i artikel 32.3 i direktiv (EU) 2019/2034 om att ersättning som ska betalas enligt uppskovsregler inte intjänas snabbare än proportionellt. Enligt artikel 32.2 b i direktiv (EU) 2019/2034 får rörlig ersättning inte betalas genom finansiella instrument eller metoder som underlättar bristande efterlevnad av det direktivet eller förordning (EU) 2019/2033. Utdelningar som görs efter det att instrumentet har intjänats bör därför inte överstiga marknadsräntorna för sådana instrument som getts ut av andra värdepappersföretag eller institut med jämförbar kreditkvalitet. Detta bör uppnås genom kravet att instrument som används för den rörliga ersättningen, eller de instrument till vilka de är kopplade, främst emitterats till andra investerare, eller genom kravet att sådana instrument omfattas av ett tak för utdelning.

(10)

Uppskovs- och kvarhållandekrav som gäller för beviljande av rörliga ersättningar i enlighet med artikel 32.1 l och artikel 32.3 i direktiv (EU) 2019/2034 måste uppfyllas vid alla relevanta tillfällen, även när instrument som används för rörliga ersättningar krävs in, löses in, återköps eller konverteras. I sådana situationer bör instrument därför ersättas med primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och övriga instrument som återspeglar värdepappersföretagets kreditkvalitet på löpande basis, har egenskaper likvärdiga med det instrument som ursprungligen beviljades och har samma värde, med beaktande av eventuella belopp som har skrivits ned. Om andra instrument än primärkapitaltillskott har en fast löptid bör minimikrav fastställas för den återstående löptiden för sådana instrument när de beviljas, i syfte att säkerställa att de är förenliga med kraven rörande uppskovsperioder och perioder för kvarhållande för den rörliga ersättningen.

(11)

Direktiv (EU) 2019/2034/EU begränsar inte de klasser av instrument som kan användas för rörlig ersättning till en särskild klass av finansiella instrument. Det bör därför vara möjligt att använda syntetiska instrument eller avtal mellan anställda och värdepappersföretag som är kopplade till primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som kan vara fullt konverterade eller nedskrivna. Detta möjliggör införandet av särskilda villkor i bestämmelserna för sådana instrument, som endast gäller för instrument som tilldelas anställda, utan att dessa villkor behöver införas för andra investerare.

(12)

I ett koncernsammanhang kan emissioner hanteras centralt inom ett moderföretag, inbegripet i situationer där moderföretaget omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5) eller direktiv 2019/2034. Värdepappersföretag i en sådan grupp kanske inte alltid själva emittera instrument som är lämpliga att användas för rörlig ersättning. Genom förordning (EU) 2019/2033 jämförd med förordning (EU) nr 575/2013 kan primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som emitterats genom en enhet som omfattas av konsolideringen på vissa villkor ingå i ett värdepappersföretags kapitalbas. Det bör därför också vara möjligt att använda sådana instrument för rörlig ersättning, under förutsättning att det finns en klar koppling mellan kreditkvaliteten hos det värdepappersföretag som använder dessa instrument för rörlig ersättning och instrumentemittentens kreditkvalitet. En sådan koppling kan i regel antas föreligga mellan ett moderföretag och ett dotterföretag. Andra instrument än primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som inte emitterats direkt av ett värdepappersföretag bör också kunna användas för rörlig ersättning om de omfattas av likvärdiga villkor. Instrument som är kopplade till referensinstrument som emitterats av moderföretag i tredje land och som i övrigt är likvärdiga med primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument bör kunna användas för rörlig ersättning om den utlösande händelsen avser det värdepappersföretag som använder sådana syntetiska instrument.

(13)

Enligt artikel 32.1 k i direktiv (EU) 2019/2034 får värdepappersföretag som inte emitterar något av de instrument som avses i artikel 32.1 j i det direktivet använda alternativa arrangemang, förutsatt att den behöriga myndigheten godkänner sådan användning och förutsatt att sådana arrangemang uppfyller samma mål som de instrument som avses i artikel 32.1 j i det direktivet. För att uppnå samma syften bör sådana alternativa arrangemang således säkerställa att den rörliga ersättning som beviljas är föremål för implicita riskjusteringar. Värdet av sådana alternativa arrangemang bör därför minska när det finns en negativ inverkan på det berörda värdepappersföretagets resultat eller på de tillgångar det förvaltar. Om värdepappersföretaget dessutom omfattas av kravet att skjuta upp den rörliga ersättningen enligt artikel 32.1 led l i direktiv (EU) 2019/2034, bör de alternativa arrangemangen också vara förenliga med kravet att skjuta upp rörlig ersättning och med tillämpningen av malus- eller återkravsförfaranden och perioder för kvarhållande på rörlig ersättning som betalas i instrument.

(14)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har överlämnat till kommissionen efter samråd med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

(15)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat potentiella relaterade kostnader och fördelar samt begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (6).

(1)

Rift Valley-feber är en ny vektorburen zoonotisk sjukdom hos vilda och tama idisslare som orsakas av ett virus och som utgör ett potentiellt gränsöverskridande hot. Rift Valley-feber kännetecknas av en hög andel aborter och neonatal dödlighet hos tama idisslare. Hos människor utvecklas sjukdomen huvudsakligen som en influensaliknande sjukdom, och en minoritet av patienterna kan utveckla encefalit eller allvarlig leversjukdom med blödningar. Rift Valley-feber finns med i OIE:s (Världsorganisationen för djurhälsa) förteckning över anmälningspliktiga djursjukdomar (2).

(2)

I mars 2019 offentliggjorde Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) en snabb riskbedömning för att hantera risken för import av Rift Valley-febervirus och vidare spridning av viruset inom unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) med avseende på det ökande antalet fall som rapporterats på Mayotte (3). I bedömningen betonades att risken för att dessa utbrott ska leda till att Rift Valley-feberviruset introduceras i unionen och EES genom den lagliga handeln med djur och animaliska produkter visserligen var mycket låg, men att den illegala transporten av färskt kött, opastöriserad mjölk och obehandlade produkter från smittade idisslare i personligt bagage kan utgöra en risk. ECDC konstaterade att om viruset introduceras på fastlandet i unionen och EES kan man inte utesluta ytterligare vektorburen överföring mellan djur.

(3)

Dessutom antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett vetenskapligt yttrande den 23 januari 2020 (4), där det angavs att man inte kan bortse från risken för spridning av Rift Valley-feber till unionens grannländer och risken för introduktion av smittade vektorer i unionen.

(4)

På grund av risken för att Rift Valley-feber kommer in i unionen bör unionen fastställa lämpliga åtgärder för övervakning och bekämpning av denna sjukdom, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (5) som är den rättsliga ramen för förebyggande och bekämpning av förtecknade sjukdomar. I enlighet med bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (6) anses Rift Valley-feber vara en sjukdom i kategori A, D och E, för vilken omedelbara utrotningsåtgärder ska vidtas så snart den påvisas.

(5)

Unionen har vidtagit lämpliga åtgärder för övervakning och bekämpning av Rift Valley-feber för att säkerställa att sjukdomen omedelbart utrotas om den kommer in i unionen. För att dessa åtgärder ska fortsätta att vara effektiva bör de också innefatta lämplig beredskap och tillgängliga resurser för att bekämpa sjukdomen, även med beaktande av sjukdomens zoonotiska potential. I det avseendet är det nödvändigt att tillhandhålla tillräcklig kapacitet för laboratorietestning, eftersom en god kvalitet på sådan testning är avgörande för att genomföra åtgärderna för övervakning och sjukdomsbekämpning och därigenom undvika att sjukdomen kommer in i unionen.

(6)

Unionen har ännu inte inrättat något Europeiska unionens referenslaboratorium för Rift Valley-feber. Det är nödvändigt att utse ett referenslaboratorium för att man ska kunna tillämpa vetenskapligt grundade åtgärder för övervakning och sjukdomsbekämpning på ett enhetligt sätt i hela unionen.

(7)

Genom denna förordning bör det därför inrättas ett Europeiska unionens referenslaboratorium för Rift Valley-feber som bidrar till effektiv offentlig kontroll och samordnar stödet till de officiella laboratorierna.

(1)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) har mottagit en begäran om befrielse för Verbio Diesel Kanada Corporation (nedan kallad sökanden) från de antidumpnings- och utjämningsåtgärder som tillämpas på import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kanada eller inte, i enlighet med artikel 13.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 23.6 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

(2)

Begäran ingavs den 7 september 2021 av sökanden, som är en exporterande tillverkare av biodiesel i Kanada (nedan kallat det berörda landet).

(3)

Den produkt som översynen gäller är fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligen kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, som avsänts från Kanada, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kanada eller inte, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209821), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009121), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009921), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194321), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194621), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194721), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201121), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201621), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999210), ex 3826 00 10 (Taric-nummer 3826001020, 3826001050, 3826001089) och ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009011).

(4)

Genom förordningarna (EG) nr 598/2009 (5) och (EG) nr 599/2009 (6) införde rådet slutgiltiga utjämnings- och antidumpningstullar på import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna.

(5)

Dessa åtgärder utvidgades genom rådets genomförandeförordningar (EU) nr 443/2011 (7) och (EU) nr 444/2011 (8) till att omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kanada eller inte.

(6)

De åtgärder som för närvarande är i kraft infördes genom genomförandeförordning (EU) 2021/1266 efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen och genom genomförandeförordning (EU) 2021/1267 efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

(7)

Sökanden hävdade att företaget inte hade exporterat den produkt som översynen gäller till unionen under den undersökningsperiod som tillämpades i den undersökning som ledde till de utvidgade åtgärder som antogs genom genomförandeförordningarna (EU) nr 443/2011 och (EU) nr 444/2011, dvs. perioden 1 april 2009–30 juni 2010 (nedan kallad den ursprungliga undersökningsperioden). Enligt den bevisning som lämnats in av sökanden bildades sökanden juridiskt först 2019, medan anläggningen byggdes och öppnades efter den ursprungliga undersökningsperioden, år 2012.

(8)

Dessutom lade sökanden fram bevisning för att företaget är en faktisk tillverkare och hävdade att företaget inte har kringgått de gällande åtgärderna.

(9)

Sökanden hävdade vidare att företaget exporterade den produkt som översynen gäller till unionen efter den ursprungliga undersökningsperioden, i juli 2021.

(10)

Efter att ha granskat den tillgängliga bevisningen drog kommissionen slutsatsen att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en undersökning enligt artikel 13.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 23.6 i den grundläggande antisubventionsförordningen inleds i syfte att fastställa om det är möjligt att bevilja sökanden befrielse från de utvidgade åtgärderna.

(11)

Den unionsindustri som såvitt känt är berörd har underrättats om begäran om översyn och har getts tillfälle att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(12)

I sin undersökning kommer kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid sökandens förhållande till de företag som omfattas av de gällande åtgärderna för att säkerställa att förhållandet inte etablerats för att kringgå åtgärderna. Kommissionen kommer också att överväga om särskilda övervakningsvillkor bör införas ifall undersökningen leder till slutsatsen att befrielse från åtgärderna bör beviljas.

(13)

I enlighet med artikel 11.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen bör, när det gäller nya exportörer i det berörda exportlandet som inte har exporterat produkten under den undersökningsperiod som låg till grund för åtgärderna, den gällande antidumpningstullen upphävas för import av den produkt som översynen gäller och som tillverkas och säljs på export till unionen av sökanden.

(14)

Denna import bör samtidigt göras till föremål för registrering i enlighet med artikel 14.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen, så att antidumpningstullar kan tas ut från och med den dag då registreringen av sådan import infördes, om översynen skulle visa att sökanden kringgått reglerna. Storleken på sökandens eventuella framtida betalningsförpliktelser skulle motsvara den tull som är tillämplig på ”alla övriga företag” i artikel 1.2 i genomförandeförordning (EU) 2021/1266 (172,2 euro/ton).

(15)

Eftersom den grundläggande antisubventionsförordningen inte föreskriver att utjämningstullarna ska upphävas i fall där exportörer inte undersöktes individuellt under den ursprungliga undersökningen, kommer dessa åtgärder att fortsätta att gälla. Endast om översynen visar att sökanden har rätt till befrielse kommer de gällande antisubventionsåtgärderna att upphävas avseende sökanden.

(16)

Undersökningen kommer att omfatta perioden från och med den 1 april 2009 till och med den 30 september 2021 (nedan kallad översynsperioden).

(17)

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för sin undersökning kommer den att sända ett frågeformulär till sökanden. Enligt artikel 6.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 11.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen ska sökanden, om inget annat anges, lämna in ett ifyllt frågeformulär inom 37 dagar från dagen för den här förordningens ikraftträdande.

(18)

Om inte annat följer av bestämmelserna i denna förordning uppmanas alla berörda parter att lämna synpunkter och uppgifter samt att lägga fram bevisning till stöd för dessa. Dessa uppgifter och denna bevisning ska, om inget annat anges, ha inkommit till kommissionen inom 37 dagar från dagen för denna förordnings ikraftträdande.

(19)

Alla berörda parter kan begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar. Begäran ska göras skriftligen och ange skälen till att parten önskar bli hörd. När det gäller frågor som rör inledandet av undersökningen ska en begäran om att bli hörd lämnas in inom 15 dagar från dagen för denna förordnings ikraftträdande. Efter detta ska en begäran om att bli hörd lämnas in inom de tidsfrister som kommissionen fastställer i sin korrespondens med parterna.

(20)

Uppgifter som lämnas in till kommissionen inom ramen för en undersökning avseende handelspolitiska skyddsåtgärder ska inte vara upphovsrättsskyddade. Innan berörda parter lämnar uppgifter och/eller data som omfattas av tredje parts upphovsrätt till kommissionen måste de begära särskilt tillstånd från upphovsrättsinnehavaren som uttryckligen tillåter a) kommissionen att använda dessa uppgifter och/eller dessa data för detta handelspolitiska skyddsförfarande, och att b) dessa uppgifter och/eller dessa data lämnas till de parter som berörs av undersökningen i en form som gör att de kan utöva sin rätt till försvar.

(21)

Alla skriftliga inlagor, inklusive sådana uppgifter som begärs i denna förordning, besvarade frågeformulär och korrespondens från de berörda parterna och för vilka de berörda parterna begär konfidentiell behandling ska vara märkta ”Sensitive”. Parter som lämnar uppgifter inom ramen för denna undersökning uppmanas att ange skälen till att de begär konfidentiell behandling.

(22)

Berörda parter som lämnar uppgifter märkta ”Sensitive” ska i enlighet med artikel 19.2 i den grundläggande antidumpningsgrundförordningen och artikel 29.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen även lämna en icke-konfidentiell sammanfattning av dessa uppgifter, vilken ska märkas ”For inspection by interested parties”. Sammanfattningen ska vara tillräckligt detaljerad för att det ska vara möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna.

(23)

Om en part som lämnar uppgifter märkta ”Sensitive” inte kan visa att begäran om konfidentiell behandling är välgrundad eller inte lämnar in en icke-konfidentiell sammanfattning i begärt format och av begärd kvalitet kan kommissionen komma att lämna uppgifterna utan beaktande om det inte med hjälp av lämpliga källor på ett tillfredsställande sätt kan visas att uppgifterna är riktiga.

(24)

Berörda parter uppmanas att skicka alla inlagor och framställningar, även skannade fullmakter och intyganden, med e-post. Omfångsrika svar ska dock lämnas in på bärbart digitalt lagringsmedium (cd-rom, dvd, usb-minne etc.) personligen eller skickas som rekommenderat brev. Genom att använda e-post godkänner de berörda parterna de bestämmelser som gäller för elektroniska inlagor i dokumentet ”KORRESPONDENS MED EUROPEISKA KOMMISSIONEN I ÄRENDEN SOM RÖR HANDELSPOLITISKA SKYDDSÅTGÄRDER” som finns på webbplatsen för GD Handel: http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2011/june/tradoc_148003.pdf.

(25)

De berörda parterna måste uppge namn, adress, telefonnummer och giltig e-postadress (fungerande officiell företagsadress) och se till att e-posten läses varje dag. När kommissionen fått dessa kontaktuppgifter kommer all korrespondens att ske uteslutande via e-post, såvida de berörda parterna inte uttryckligen ber att få alla dokument från kommissionen på annat sätt eller dokumentens art gör att rekommenderad post krävs. I det ovannämnda dokumentet finns närmare bestämmelser och information om korrespondens med kommissionen, inklusive de principer som gäller inlagor via e-post.

Kommissionen kan kontaktas på följande adress:

E-post: TRADE-R752-BIODIESEL-EXEMPTION@ec.europa.eu

(26)

För att garantera berörda parters rätt till försvar bör dessa ha möjlighet att lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats av andra berörda parter. De får endast yttra sig om frågor som tagits upp i andra berörda parters inlagor och får inte ta upp några nya frågor. Synpunkter på de uppgifter som lämnats av andra berörda parter till följd av utlämnandet av de slutgiltiga avgörandena ska, om inget annat anges, lämnas inom fem dagar efter det att tidsfristen för att lämna synpunkter på de slutgiltiga avgörandena löpt ut. Om det sker ett ytterligare slutligt utlämnande ska andra berörda parter, om inget annat anges, lämna sina synpunkter till följd av detta ytterligare utlämnande inom en dag efter det att tidsfristen för att lämna synpunkter på detta ytterligare utlämnande löpt ut. De angivna tidsfristerna påverkar inte kommissionens rätt att begära ytterligare uppgifter från berörda parter i de fall detta är motiverat.

(27)

Det är möjligt att begära förlängning av de tidsfrister som anges i denna förordning endast under särskilda omständigheter och en sådan begäran kommer endast att beviljas om den är välmotiverad och välgrundad.

(28)

En eventuell förlängning av tidsfristen för att besvara frågeformulär är vanligtvis begränsad till tre dagar och kan i regel inte överskrida sju dagar.

(29)

Vad gäller tidsfristerna för inlämnande av andra uppgifter som anges i denna förordning ska förlängningar av dessa vara begränsade till tre dagar, såvida det inte kan påvisas att det föreligger särskilda omständigheter.

(30)

Om en berörd part vägrar att ge tillgång till eller underlåter att lämna nödvändiga uppgifter inom tidsfristerna eller i betydande utsträckning hindrar undersökningen, kan enligt artikel 18 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 28 i den grundläggande antisubventionsförordningen positiva eller negativa avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(31)

Om det konstateras att en berörd part har tillhandahållit oriktiga eller vilseledande uppgifter, får dessa lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter kan användas i stället.

(32)

Om en berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar och avgörandena därför i enlighet med artikel 18 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 28 i den grundläggande antisubventionsförordningen träffas på grundval av tillgängliga uppgifter, kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för den berörda parten än om denna hade samarbetat.

(33)

Underlåtenhet att lämna svar i datoriserad form ska inte anses utgöra bristande samarbete, under förutsättning att den berörda parten kan visa att det skulle vara orimligt betungande eller medföra orimliga extrakostnader att lämna svar på det sätt som begärts. Den berörda parten bör i sådana fall omedelbart kontakta kommissionen.

(34)

De berörda parterna kan begära att förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden ingriper. Förhörsombudet fungerar som kontakt mellan de berörda parterna och kommissionens utredande avdelningar. Förhörsombudet behandlar ansökningar om tillgång till ärendehandlingar, tvister rörande konfidentiell behandling av dokument, ansökningar om förlängning av tidsfrister och begäranden från tredje parter om att bli hörda. Förhörsombudet kan anordna ett hörande med en enskild berörd part och agera som medlare för att säkra att de berörda parterna ges möjlighet att till fullo utöva sin rätt till försvar. Förhörsombudet kommer också att se till att parterna ges möjlighet att delta i ett hörande där olika synpunkter och motargument kan framföras.

(35)

En begäran om att bli hörd av förhörsombudet ska göras skriftligen och innehålla skälen till att parten önskar bli hörd. När det gäller frågor som rör undersökningens inledande skede uppmanas parterna att lämna in sin begäran inom 15 dagar från dagen för denna förordnings ikraftträdande. Efter detta ska en begäran om att bli hörd av förhörsombudet lämnas in så snart som möjligt efter det att den händelse som motiverar ett ingripande har inträffat. Förhörsombudet kommer att undersöka orsakerna till begäranden om ingripande, vilken typ av frågor som tas upp och vilken inverkan dessa frågor har på rätten till försvar, med vederbörlig hänsyn tagen till nödvändigheten av att säkerställa en god förvaltning och av att kunna slutföra undersökningen i tid.

(36)

Mer information och kontaktuppgifter finns på förhörsombudets webbsidor på GD Handels webbplats: http://ec.europa.eu/trade/trade-policy-and-you/contacts/hearing-officer/.

(37)

Undersökningen kommer i enlighet med artikel 11.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 22.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen att slutföras senast nio månader efter dagen för den här förordningens ikraftträdande.

(38)

Alla personuppgifter som samlas in under undersökningens gång kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (9).

(39)

Ett meddelande om skydd av personuppgifter för att informera alla personer om behandlingen av personuppgifter inom ramen för kommissionens handelspolitiska verksamhet finns på GD Handels webbplats: http://ec.europa.eu/trade/policy/accessing-markets/trade-defence/.

(1)

Klassisk svinpest är en infektiös virussjukdom som drabbar hållna och vilda svin och kan ha allvarliga konsekvenser för den berörda djurpopulationen och för lönsamheten inom uppfödningen. Den kan även leda till störningar vid förflyttning av sändningar av dessa djur och av produkter av dessa inom unionen samt vid export till tredjeländer.

(2)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/934 (2), som har antagits inom ramen för förordning (EU) 2016/429, fastställs särskilda åtgärder för bekämpning av klassisk svinpest som ska tillämpas under en begränsad tidperiod av de medlemsstater som förtecknas i bilaga I till den genomförandeförordningen i de restriktionszoner som förtecknas i den bilagan.

(3)

Med hänsyn till effektiviteten hos de övervaknings- och bekämpningsåtgärder som Bulgarien vidtagit i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687 (3) och genomförandeförordning (EU) 2021/934, såsom Bulgarien redovisat dem för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, och eftersom den epidemiologiska situationen för klassisk svinpest är gynnsam i den medlemsstaten, bör hela Bulgariens territorium som för närvarande förtecknas som en restriktionszon i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/934 nu utgå ur den bilagan.

(4)

Genomförandeförordning (EU) 2021/934 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Med bakgrund av förbättringarna av den epidemiologiska situationen vad gäller klassisk svinpest i Bulgarien och för att säkerställa att det inte finns några onödiga restriktioner avseende den sjukdomen, bör de ändringar som genom den här förordningen görs i genomförandeförordning (EU) 2021/934 träda i kraft så snart som möjligt.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Målen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) ska vara att visa solidaritet och främja varaktig sysselsättning i unionen på anständiga villkor genom att erbjuda stöd till uppsagda arbetstagare och egenföretagare vars verksamhet har upphört i samband med omfattande omstruktureringar, och hjälpa dem i återgången till varaktig sysselsättning på anständiga villkor så snart som möjligt.

(2)

Det högsta årliga beloppet för EGF får i enlighet med artikel 8 i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 inte överstiga 186 miljoner EUR (i 2018 års priser) (3).

(3)

Den 25 juni 2021 lämnade Spanien in en ansökan om ekonomiskt stöd från EGF efter uppsägningar av arbetstagare i den ekonomiska sektor som i den statistiska näringsgrensindelningen Nace (4) Rev. 2 klassificeras som huvudgrupp 25 (Tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater) i Nuts 2-regionen (5) País Vasco (ES21) i Spanien. Ansökan kompletterades med ytterligare information i enlighet med artikel 8.5 i förordning (EU) 2021/691. Ansökan uppfyller villkoren för ekonomiskt stöd från EGF i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EU) 2021/691.

(4)

EGF bör därför utnyttjas för att tillhandahålla ett ekonomiskt stöd på 1 214 607 EUR med avseende på Spaniens ansökan.

(5)

För att minimera den tid det tar att bevilja stöd från EGF bör detta beslut tillämpas från och med den dag då det antas.

(1)

Den 7 december 2020 antog rådet beslut (Gusp) 2020/1999 (1).

(2)

De åtgärder som anges i artiklarna 2 och 3 i beslut (Gusp) 2020/1999 är tillämpliga på de fysiska och juridiska personer, enheter och organ som förtecknas i bilagan till beslut (Gusp) 2020/1999 till och med den 8 december 2021.

(3)

På grundval av en översyn av bilagan till beslut (Gusp) 2020/1999 bör de åtgärder som anges i artiklarna 2 och 3 i det beslutet vad gäller de fysiska och juridiska personer, enheter och organ som förtecknas i den bilagan förlängas till och med den 8 december 2022, med undantag för en avliden person, vars uppgifter bör avföras från den bilagan. Uppgifterna avseende sju personer i den bilagan bör uppdateras.

(4)

Beslut (Gusp) 2020/1999 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 19 november 2018 antog rådet beslut (Gusp) 2018/1788 (1).

(2)

I beslut (Gusp) 2018/1788 föreskrivs en genomförandeperiod på 36 månader för den verksamhet som avses i artikel 1 i det beslutet från och med dagen för ingåendet av den överenskommelse som avses i artikel 3.3 i det beslutet.

(3)

Genomförandepartnern, Förenta nationernas utvecklingsprogram, har på uppdrag av det sydösteuropeiska centrumet för kontroll av handeldvapen och lätta vapen begärt en förlängning av genomförandeperioden för beslut (Gusp) 2018/1788 till och med den 17 oktober 2022, med hänsyn till förseningarna i genomförandet av projektverksamheten enligt beslut (Gusp) 2018/1788 till följd av covid-19-pandemins effekter.

(4)

Den verksamhet som avses i artikel 1 i beslut (Gusp) 2018/1788 kan fortsätta till och med den 17 oktober 2022 utan några konsekvenser för de ekonomiska resurserna.

(5)

Artikel 5.2 i beslut (Gusp) 2018/1788 bör därför ändras i enlighet med detta.