(1)

Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen), som inrättades genom beslut nr 1313/2013/EU, har som mål att stärka samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlätta samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra unionens insatser vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.

(2)

I enlighet med artikel 13 i beslut nr 1313/2013/EU bör unionens kunskapsnätverk för civilskydd (nedan kallat nätverket) inrättas för att sammanföra, behandla och sprida kunskap och information av betydelse för civilskyddsmekanismen genom att inbegripa relevanta civilskydds- och katastrofhanteringsaktörer, kompetenscentrum, universitet och forskare och på grundval av en multiriskstrategi.

(3)

I enlighet med artikel 13.1 i beslut nr 1313/2013/EU stöder kommissionen, via nätverket, samstämd planering och beslutsgång genom att underlätta kontinuerligt kunskaps- och informationsutbyte som inbegriper alla verksamhetsområden inom ramen för civilskyddsmekanismen. När kommissionen underlättar samstämd planering och beslutsgång bör den, via nätverket, utarbeta strategiska planer för att fastställa kunskapsnätverkets strategiska inriktning för de kommande åren.

(4)

För att skapa synergieffekter med andra relevanta grupper och nätverk bör nätverket ha ett nära samarbete med den kommitté som avses i artikel 33.1 i beslut nr 1313/2013/EU, och med kommissionens expertgrupper på civilskydds- och katastrofhanteringsområdet som är registrerade i kommissionens register över expertgrupper och andra liknande enheter. Nätverket och centrumet för samordning av katastrofberedskap (nedan kallat ERCC) ska ha ett nära samarbete för att säkerställa komplementaritet och ömsesidigt stöd i sina respektive verksamheter.

(5)

Nätverket bör inte överlappa utan använda sig av resultat som uppnåtts i andra kommissionsinitiativ som är relevanta för nätverkets tillämpningsområde.

(6)

För att formellt inrätta nätverket är det nödvändigt att anta bestämmelser för dess organisationsstruktur och drift.

(7)

Nätverkets organisationsstruktur bör bestå av rådgivande organ och ett sekretariat. Nätverkets rådgivande organ består av styrelsen och arbetsgrupperna för varje pelare i nätverket.

(8)

Styrelsen bör i första hand fungera som strategiskt forum och ge kommissionen strategisk vägledning samt ha rådgivande tillsynsfunktioner över nätverket.

(9)

För att få en ändamålsenlig och effektiv organisation av nätverkets verksamhet är det nödvändigt att inrätta ett sekretariat för nätverket. Sekretariatet bör tillhandahållas av kommissionen och bör framför allt förvalta, administrera och samordna nätverket. Sekretariatets främsta uppgift är att säkerställa samstämmighet, synergier och ett smidigt informationsflöde inom nätverket samt att samordna kunskapsnätverkets aktiviteter i enlighet med den strategiska planeringen.

(10)

Nätverket och dess aktiviteter bör struktureras kring två huvudpelare som bör utgöra en ram för nyckelaktiviteter inom nätverket och främja nätverksbaserade utbyten inom sitt tillämpningsområde: pelaren kapacitetsutveckling och vetenskapspelaren. Syftet med pelaren för kapacitetsutveckling bör vara att sammanföra, främja och stärka kapacitetsutvecklingsinitiativ som är relevanta för civilskydds- och katastrofhanteringsaktörer, med särskilt fokus på civilskyddsmekanismen. Syftet med vetenskapspelaren bör vara att sammanföra den akademiska världen, yrkesverksamma och beslutsfattare så att de genom ett tvärvetenskapligt, sektorsövergripande och gränsöverskridande samarbete kan tillämpa vetenskapliga rön mer effektivt på katastrofriskhantering, och i synnerhet på förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder.

(11)

Pelaren för kapacitetsutveckling bör inriktas på välkända befintliga program och projekt, såsom civilskyddsmekanismens utbildnings- och övningsprogram, utbyte av civilskyddsexperter, partnerskap för kunskapsnätverk och programmet för förebyggande och beredskap inom ramen för civilskyddsmekanismen. Dessa program bör konsolideras genom en successiv och kontinuerlig process och kompletteras med annan kapacitetsutvecklingsverksamhet. Vetenskapspelaren bör bygga vidare på och integrera befintliga vetenskapliga strukturer och nätverk som stöder civilskyddsmekanismen, särskilt kunskapscentrumet för katastrofriskhantering, som förvaltas av Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum, samt relevanta Horisont Europa-program som finansierar forsknings- och innovationsåtgärder och relaterade nätverksinitiativ på området katastrofriskhantering.

(12)

Bestämmelserna om hur medlemmarna i nätverket ska lämna ut information bör vara förenliga med kravet på tystnadsplikt.

(13)

För att skapa insyn i den verksamhet som bedrivs av nätverkets organ bör kommissionen offentliggöra relevanta mötesdokument på den onlineplattform som avses i artikel 13.1 d i beslut nr 1313/2013/EU.

(14)

Personuppgifter bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (2).

(15)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 33.1 i beslut nr 1313/2013/EU.

a)

Styrelsen.

b)

Pelarnas arbetsgrupper.

(1)

Förordning (EU) 2016/429, delegerad förordning (EU) 2020/990, genomförandeförordning (EU) 2020/2002 och genomförandeförordning (EU) 2020/2236 började tillämpas i staterna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallade EES-staterna) den 21 april 2021.

(2)

Genom förordning (EU) 2016/429 fastställs ett nytt regelverk för förebyggande och bekämpning av sjukdomar som kan överföras till djur eller till människor. I artikel 226.1 föreskrivs att Norge och Island får anta nationella åtgärder för att hindra introduktion eller spridning av en annan sjukdom än en förtecknad sjukdom som avses i artikel 9.1 d i den förordningen om sjukdomen utgör en betydande risk för vattenlevande djurs hälsa i en EES-stat. Andra sjukdomar än förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 d i förordning (EU) 2016/429 omfattar sjukdomar hos vattenlevande djur som inte ingår i någon av kategorierna av förtecknade sjukdomar enligt artikel 9.1 (nedan kallade icke-förtecknade sjukdomar) och den förtecknade sjukdomen infektion med koiherpesvirus för vilka det finns ett behov av övervakning inom EES i enlighet med artikel 9.1 e i förordning (EU) 2016/429.

(3)

Sådana nationella åtgärder får inte gå utöver vad som är lämpligt och nödvändigt för att hindra introduktion och spridning av sjukdomen i fråga inom Norge eller Island, enligt vad som är tillämpligt.

(4)

I enlighet med artikel 226.2, 226.3 och 226.4 i samma förordning ska Norge och Island i förväg anmäla alla föreslagna nationella åtgärder till Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad övervakningsmyndigheten) och övervakningsmyndigheten ska godkänna dessa nationella åtgärder om restriktioner vad gäller förflyttningar mellan Norge eller Island och andra EES-stater måste införas för att hindra introduktion eller spridning av den relevanta sjukdomen, med beaktande av hur sjukdomen i fråga och de åtgärder som vidtagits kommer att påverka EES.

(5)

I syfte att skydda Norges och Islands hälsostatus i den mån de har godkänt nationella åtgärder för en särskild sjukdom i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429 måste sändningar av arter av vattenlevande djur som är mottagliga för sjukdomen i fråga och som förflyttas till och inom Norge eller Island (nedan kallade relevanta sändningar) härröra från en EES-stat, eller del därav, som är fri från den sjukdomen. Ett officiellt intyg som styrker den sjukdomsfria statusen bör medfölja sådana sändningar.

(6)

I enlighet med artikel 13.2 c i delegerad förordning (EU) 2020/990 ska aktörerna säkerställa att djurhälsointyg för relevanta sändningar anger att de relevanta arterna av vattenlevande djur uppfyller de hälsogarantier som är nödvändiga för att följa de nationella åtgärderna.

(7)

Djurhälsointyg som intygar ursprungsorten för relevanta sändningar ingår i de relevanta förlagor till officiella intyg för förflyttning av vattenlevande djur mellan EES-stater som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2020/2236 och ska användas för relevanta sändningar.

(8)

Norska respektive isländska nationella åtgärder som har godkänts i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429 bör endast tillämpas så länge de fortfarande är lämpliga och nödvändiga för att hindra introduktion och spridning av den relevanta sjukdomen i respektive land. För att göra det möjligt för övervakningsmyndigheten att genomföra en regelbunden utvärdering av åtgärdernas lämplighet och nödvändighet, och för att göra det möjligt att vid behov ändra dem, bör Norge och Island skicka en årlig rapport till övervakningsmyndigheten med närmare uppgifter om hur åtgärderna har fungerat under föregående år. Sådana årliga rapporter och annan relevant rapportering bör innehålla viss information som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2020/2002.

(9)

De utrotningsprogram som godkänts i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429 bör leda till en förbättrad sjukdomssituation inom en rimlig tidsperiod. För konsekvensens skull bör denna tidsperiod inte vara längre än den period inom vilken ett utrotningsprogram för en sjukdom som avses i artikel 9.1 c i förordning (EU) 2016/429 ska vara slutfört. Tillämpningsperioden för ett utrotningsprogram som godkänts i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429 bör därför inte överstiga sex år från och med dagen för övervakningsmyndighetens ursprungliga godkännande. I vederbörligen motiverade fall, och på begäran av Norge eller Island, enligt vad som är tillämpligt, bör övervakningsmyndigheten ha möjlighet att förlänga tillämpningsperioden för utrotningsprogrammet med ytterligare sex år. Denna maximala tillämpningsperiod fastställs i syfte att ge tillräckligt med tid för att slutföra utrotningsprogrammet och samtidigt förhindra oproportionerliga och långvariga störningar av förflyttningar av vattenlevande djur inom EES.

(10)

Genom beslut nr 58/16/KOL-D av den 3 mars 2016 (nedan kallat beslut nr 58/16/KOL-D) godkände övervakningsmyndigheten nationella åtgärder i Norge för att begränsa effekterna av infektion orsakad av Gyrodactylus salaris i områden i Norge som anses vara fria från den sjukdomen, i enlighet med artikel 43 i direktiv 2006/88/EG (5). Genom förordning (EU) 2016/429 upphävdes direktiv 2006/88/EG, som är den rättsliga grunden för både beslut nr 58/16/KOL-D och vissa rättsakter (förordning (EG) nr 1251/2008 (6) och kommissionens beslut nr 2010/221/EU (7)) som det hänvisas till i det beslutet. För tydlighetens skull upphävs därför beslut nr 58/16/KOL-D genom det här beslutet.

(11)

Övervakningsmyndigheten har, i nära samarbete med Europeiska kommissionen, utvärderat de nationella åtgärder för att begränsa effekterna av infektion orsakad av Gyrodactylus salaris (en icke-förtecknad sjukdom) som Norge har anmält i enlighet med artikel 226.2 i förordning (EU) 2016/429 (dokument nr 1207866), med beaktande av Världsorganisationen för djurhälsas (OIE) standarder (8), samt hur sjukdomen i fråga och de föreslagna åtgärderna kommer att påverka EES.

(12)

Övervakningsmyndigheten anser att Norge har utarbetat ett effektivt utrotningsprogram för de områden i Norge där infektion orsakad av Gyrodactylus salaris fortfarande förekommer. Övervakningsmyndigheten anser även att Norge har upprätthållit den sjukdomsfria statusen i de områden i Norge som anses vara fria från Gyrodactylus salaris enligt beslut nr 58/16/KOL-D och att Norge har påvisat sjukdomsfri status i alla andra områden i Norge som inte omfattas av utrotningsprogrammet. Slutligen anser övervakningsmyndigheten att Norge har påvisat lämpligheten och nödvändigheten avseende de nationella åtgärderna genom vilka förflyttningsrestriktioner införs för att hindra introduktion och spridning av sjukdomen. De nationella åtgärderna godkänns därför av övervakningsmyndigheten genom detta beslut i enlighet med artikel 226.3 och 226.4 i förordning (EU) 2016/429.

(13)

Genom sitt delegerade beslut nr 201/21/KOL (dokument nr 1212279) lämnade övervakningsmyndigheten i vederbörlig ordning in utkastet till beslut till kommittén i enlighet med artiklarna 226.3 och 266.2 i förordning (EU) 2016/429. Kommittén godkände utkastet till beslut. Följaktligen är utkastet till beslut förenligt med kommitténs yttrande.

a)

härrör från en EES-stat, eller del av denna, som anses vara fri från sjukdomen i fråga, och

b)

åtföljs av ett officiellt intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungsstaten i EES och som upprättats i enlighet med en lämplig förlaga till djurhälsointyg enligt kapitel 1, 2, 3 eller 5 i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2020/2236, med uppgift om att de hälsogarantier som är nödvändiga för att följa de relevanta norska respektive isländska nationella åtgärderna är uppfyllda, i enlighet med artikel 13.2 c i delegerad förordning (EU) 2020/990.

a)

innehålla information om de åtgärder som har vidtagits under föregående kalenderår för att upprätthålla den sjukdomsfria statusen, inbegripet åtminstone den information som fastställs i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2020/2002,

b)

innehålla information om hur relevanta utrotningsprogram utvecklas, inbegripet uppgifter om den testning som har genomförts under föregående kalenderår och åtminstone den information som fastställs i avsnitt 4 i bilaga V till genomförandeförordning (EU) 2020/2002, och

c)

ange skälen till att den relevanta sjukdomsfria statusen eller det relevanta utrotningsprogrammet bör fortsätta att tillämpas i ytterligare ett kalenderår. Det ska i synnerhet hänvisas till tillgången till behandlingar, vacciner, sjukdomsresistenta stammar eller annan relevant utveckling, om ett eller flera av dem har blivit fungerande alternativ för att förebygga och bekämpa infektion orsakad av Gyrodactylus salaris sedan den senaste rapporten lämnades in.