|
ISSN 1977-0820 |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277 |
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
64 årgången |
|
|
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES. |
|
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
II Icke-lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/1 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2021/1253
av den 21 april 2021
om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/565 vad gäller integrering av hållbarhetsfaktorer, hållbarhetsrisker och hållbarhetspreferenser i vissa organisatoriska krav och villkor för verksamheten för värdepappersföretag
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (1), särskilt artiklarna 16.12, 24.13 och 25.8, och
av följande skäl:
|
(1) |
Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens. |
|
(2) |
Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering. |
|
(3) |
I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (5) och visade att det är nödvändigt att klargöra att det bör ingå i värdepappersföretags uppdrag gentemot sina kunder och presumtiva kunder att beakta hållbarhetsfaktorer. Värdepappersföretag bör därför fortlöpande beakta inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6) och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 (7). Av det skälet, och för att säkerställa att interna förfaranden och organisatoriska arrangemang verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att värdepappersföretags processer, system och interna kontroller bör ta hänsyn till hållbarhetsrisker och att det krävs teknisk kapacitet och kunskap för att analysera dessa risker. |
|
(4) |
För att ha ett starkt investerarskydd bör värdepappersföretag, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada en kunds eller en presumtiv kunds intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att kundens hållbarhetspreferenser integreras i deras processer, system och interna kontroller. För befintliga kunder, för vilka en lämplighetsbedömning redan har gjorts, bör värdepappersföretag ha möjlighet att fastställa kundens individuella hållbarhetspreferenser i samband med nästa regelbundna uppdatering av denna lämplighetsbedömning. |
|
(5) |
Värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning och portföljförvaltning bör kunna ställa frågor för att fastställa en kunds individuella hållbarhetspreferenser och därmed kunna rekommendera kunden lämpliga finansiella instrument. I enlighet med värdepappersföretagets skyldighet att agera i kundens bästa intresse bör rekommendationer till kunder och presumtiva kunder ta hänsyn till både de finansiella mål och eventuella hållbarhetspreferenser som kunderna har uttryckt. Det är därför nödvändigt att klargöra att värdepappersföretag bör inrätta lämpliga arrangemang för att säkerställa att integreringen av hållbarhetsfaktorer i rådgivningsprocessen och portföljförvaltningen inte leder till vilseledande försäljning eller vilseledande information om att finansiella instrument eller strategier motsvarar hållbarhetspreferenserna när så inte är fallet. För att undvika sådan vilseledande försäljning eller vilseledande information bör värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning först bedöma kundens eller den presumtiva kundens investeringsmål, tidshorisont och individuella omständigheter innan de frågar dem om deras eventuella hållbarhetspreferenser. |
|
(6) |
De finansiella instrument som hittills har utvecklats har varierande ambitionsnivå vad gäller hållbarhet. För att kunder eller presumtiva kunder ska förstå den varierande graden av hållbarhet och kunna fatta väl underbyggda investeringsbeslut i fråga om hållbarhet bör värdepappersföretag som erbjuder investeringsrådgivning och portföljförvaltning förklara skillnaden mellan, å ena sidan, finansiella instrument som helt eller delvis eftersträvar hållbara investeringar i ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (8), hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i förordning (EU) 2019/2088 och finansiella instrument som beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, vilka kan rekommenderas kunder såsom uppfyllande deras individuella hållbarhetspreferenser, och, å andra sidan, andra finansiella instrument som saknar dessa specifika inslag och inte bör kunna rekommenderas kunder eller presumtiva kunder som har individuella hållbarhetspreferenser. |
|
(7) |
Det är nödvändigt åtgärda problemen med ”grönmålning”, i synnerhet att en orättvis konkurrensfördel uppnås genom att ett finansiellt instrument rekommenderas som miljövänligt eller hållbart när det i själva verket inte uppfyller grundläggande miljömässiga eller andra hållbarhetsrelaterade krav. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör värdepappersföretag inte rekommendera, eller handla med, finansiella instrument såsom uppfyllande individuella hållbarhetspreferenser när så inte är fallet. Värdepappersföretag bör för sina kunder eller presumtiva kunder klargöra skälen till varför de inte gör detta och dessa skäl bör dokumenteras. |
|
(8) |
Det är nödvändigt att klargöra att finansiella instrument som inte kan anses motsvara individuella hållbarhetspreferenser ändå kan rekommenderas av värdepappersföretag, men inte såsom motsvarande individuella hållbarhetspreferenser. För att möjliggöra ytterligare rekommendationer till kunder eller presumtiva kunder, när finansiella instrument inte motsvarar deras hållbarhetspreferenser, bör kunderna ha möjlighet att ändra informationen om sina hållbarhetspreferenser. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör värdepappersföretag spara dokumentation om kundens beslut och kundens motivering av ändringen. |
|
(9) |
Delegerad förordning (EU) 2017/565 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(10) |
Behöriga myndigheter och värdepappersföretag bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av delegerad förordning (EU) 2017/565
Delegerad förordning (EU) 2017/565 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 2 ska följande punkter läggas till som punkterna 7, 8 och 9:
(*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13)." (*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).” " |
|
2. |
Artikel 21.1 ska ändras på följande sätt:
|
|
3. |
I artikel 23.1 ska led a ersättas med följande:
|
|
4. |
Artikel 33 ska ersättas med följande: ”Artikel 33 Intressekonflikter som är potentiellt skadliga för en kund (Artiklarna 16.3 och 23 i direktiv 2014/65/EU) För att kunna identifiera de typer av intressekonflikter som uppstår under tillhandahållandet av investerings- och sidotjänster eller en kombination därav och som kan skada kundens intressen, inbegripet kundens hållbarhetspreferenser, ska värdepappersföretagen genom minimikriterier beakta om värdepappersföretaget, en relevant person eller en person som är direkt eller indirekt knuten till företaget genom kontroll, oavsett om det är till följd av tillhandahållande av investerings- eller sidotjänster, investeringsverksamhet eller någon annan anledning, befinner sig i någon av följande situationer:
|
|
5. |
Artikel 52.3 ska ersättas med följande: ”3. Värdepappersföretagen ska tillhandahålla en beskrivning av
|
|
6. |
Artikel 54 ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 2
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Det ska tillämpas från och med den 2 augusti 2022.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 21 april 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 349.
(2) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).
(3) COM(2019) 640 final.
(4) COM(2018) 97 final.
(5) SWD(2018) 264 final.
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).
(7) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 87, 31.3.2017, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/6 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2021/1254
av den 21 april 2021
om rättelse av delegerad förordning (EU) 2017/565 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (1), särskilt artiklarna 16.12 och 27.9, och
av följande skäl:
|
(1) |
Artikel 1.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 (2) innehåller fel eftersom den kräver tillämpning av artikel 59.4, artikel 60 och kapitel IV i den förordningen, i stället för artikel 64.4, artikel 65 och kapitel VIII. |
|
(2) |
Ett antal korshänvisningar i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2017/565 är felaktiga, närmare bestämt under rubrikerna ”Kundbedömning”, ”Hantering av order”, ”Kundorder och transaktioner”, ”Rapportering till kunderna”, ”Kommunikation med kunder” och ”Organisatoriska krav”. |
|
(3) |
Delegerad förordning (EU) 2017/565 bör därför rättas i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Delegerad förordning (EU) 2017/565 ska rättas på följande sätt:
|
1. |
Artikel 1.1 ska ersättas med följande: ”1. Kapitel II och avsnitt 1–4, artiklarna 64.4 och 65 och avsnitt 6–8 i kapitel III och, i den utsträckning som de rör de bestämmelserna, kapitel I och kapitel VIII i denna förordning, ska gälla för förvaltningsbolag när de tillhandahåller tjänster i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 2009/65/EG och artikel 6.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (*1). (*1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).” " |
|
2. |
Bilaga I ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen. |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 21 april 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 349.
(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 87, 31.3.2017, s. 1).
BILAGA
”BILAGA I
Dokumentering
Minimiförteckning över uppgifter som ska bevaras av värdepappersföretag beroende på deras verksamhets karaktär
|
Typ av skyldighet |
Dokumenteringskrav |
Dokumentationens innehåll |
Hänvisning till lagstiftning |
|
Kundbedömning |
|||
|
|
Information till kunder |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 24.4 i direktiv 2014/65/EU och artiklarna 44–51 i denna förordning |
Artikel 24.4 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 44–51 i denna förordning |
|
|
Kundavtal |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 25.5 i direktiv 2014/65/EU |
Artikel 25.5 i direktiv 2014/65/EU Artikel 58 i denna förordning |
|
|
Bedömning av lämplighet och ändamålsenlighet |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 25.2 och 25.3 i direktiv 2014/65/EU och artiklarna 54, 55 och 60 i denna förordning |
Artikel 25.2 och 25.3 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 54, 55 och 56 i denna förordning |
|
Hantering av order |
|||
|
|
Hantering av kundorder – Ackumulerade transaktioner |
Uppgifter enligt vad som anges i artiklarna 67–70 i denna förordning |
Artiklarna 24.1 och 28.1 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 67–70 i denna förordning |
|
|
Ackumulering och fördelning av transaktioner för egen räkning |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 69 i denna förordning |
Artiklarna 24.1 och 28.1 i direktiv 2014/65/EU Artikel 69 i denna förordning |
|
Kundorder och transaktioner |
|||
|
|
Dokumentering av kundorder eller beslut att handla |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 74 i denna förordning |
Artikel 16.6 i direktiv 2014/65/EU Artikel 74 i denna förordning |
|
|
Dokumentering av transaktioner och orderhantering |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 75 i denna förordning |
Artikel 16.6 i direktiv 2014/65/EU Artikel 75 i denna förordning |
|
Rapportering till kunderna |
|||
|
|
Skyldighet med avseende på kundtjänster |
Uppgifter enligt vad som anges i artiklarna 59–63 i denna förordning |
Artiklarna 24.1, 24.6, 25.1 och 25.6 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 59–63 i denna förordning |
|
Skydd av kundernas tillgångar |
|||
|
|
Finansiella instrument som innehas av värdepappersföretag för kunder |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 16.8 i direktiv 2014/65/EU och artikel 2 i kommissionens delegerade direktiv (EU) 2017/593 |
Artikel 16.8 i direktiv 2014/65/EU Artikel 2 i delegerade direktiv (EU) 2017/593 |
|
|
Medel som innehas av värdepappersföretag för kunder |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 16.9 i direktiv 2014/65/EU och artikel 2 i delegerade direktiv (EU) 2017/593 |
Artikel 16.9 i direktiv 2014/65/EU Artikel 2 i delegerade direktiv (EU) 2017/593 |
|
|
Användning av kunders finansiella instrument |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 5 i delegerade direktiv (EU) 2017/593 |
Artikel 16.8–16.10 i direktiv 2014/65/EU Artikel 5 i delegerade direktiv (EU) 2017/593 |
|
Kommunikation med kunder |
|||
|
|
Information om kostnader och tillhörande avgifter |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 50 i denna förordning |
Artikel 24.4 c i direktiv 2014/65/EU Artikel 50 i denna förordning |
|
|
Information om värdepappersföretaget och dess tjänster, finansiella instrument och skydd av kundtillgångar |
Uppgifter enligt vad som anges i artiklarna 47, 48 och 49 i denna förordning |
Artikel 24.4 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 47, 48 och 49 i denna förordning |
|
|
Information till kunder |
Dokumentation av kommunikation |
Artikel 24.3 i direktiv 2014/65/EU Artikel 46 i denna förordning |
|
|
Marknadsföringsmaterial (utom i muntlig form) |
Allt marknadsföringsmaterial som ges ut av ett värdepappersföretag (utom i muntlig form) enligt artiklarna 44 och 46 i denna förordning |
Artikel 24.3 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 44 och 46 i denna förordning |
|
|
Investeringsrådgivning till icke professionella kunder |
i) uppgift om att investeringsråd har givits, samt tid och datum för detta, ii) det finansiella instrument som rekommenderades, och iii) lämplighetsrapporten som lämnats till kunden |
Artikel 25.6 i direktiv 2014/65/EU Artikel 54 i denna förordning |
|
|
Investeringsanalyser |
Alla investeringsanalyser som gjorts av värdepappersföretaget på ett varaktigt medium |
Artikel 24.3 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 36 och 37 i denna förordning |
|
Organisatoriska krav |
|||
|
|
Företagets verksamhet och interna organisation |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 21.1 f i denna förordning |
Artikel 16.2–16.10 i direktiv 2014/65/EU Artikel 21.1 f i denna förordning |
|
|
Rapport om regelefterlevnad |
Alla rapporter till ledningsorganet om regelefterlevnad |
Artikel 16.2 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 22.2 c och 25.2 i denna förordning |
|
|
Uppgifter om intressekonflikt |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 35 i denna förordning |
Artikel 16.3 i direktiv 2014/65/EU Artikel 35 i denna förordning |
|
|
Incitament |
Uppgifter som redovisats för kunder enligt artikel 24.9 i direktiv 2014/65/EU |
Artikel 24.9 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 11, 12 och 13 i delegerade direktiv (EU) 2017/593 |
|
|
Riskhanteringsrapporter |
Alla riskhanteringsrapporter till företagsledningen |
Artikel 16.5 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 23.1 b och 25.2 i denna förordning |
|
|
Internrevisionsrapporter |
Alla internrevisionsrapporter till företagsledningen |
Artikel 16.5 i direktiv 2014/65/EU Artiklarna 24 och 25.2 i denna förordning |
|
|
Uppgifter om hantering av klagomål |
Alla klagomål och de åtgärder som vidtagits för att hantera dem |
Artikel 16.2 i direktiv 2014/65/EU Artikel 26 i denna förordning |
|
|
Uppgifter om privata transaktioner |
Uppgifter enligt vad som anges i artikel 29.5 c i denna förordning |
Artikel 16.2 i direktiv 2014/65/EU Artikel 29.5 c i denna förordning |
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/11 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2021/1255
av den 21 april 2021
om ändring av delegerad förordning (EU) nr 231/2013 vad gäller hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer som ska beaktas av förvaltare av alternativa investeringsfonder
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (1), särskilt artiklarna 12.3, 14.4, 15.5 och 18.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens. |
|
(2) |
Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering. |
|
(3) |
I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (5) och visade att det är nödvändigt att klargöra att förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) bör beakta hållbarhetsfaktorer som en del av sitt uppdrag gentemot sina kunder. AIF-förvaltare bör därför fortlöpande bedöma inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6) och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 (7). Av det skälet, och för att säkerställa att interna förfaranden och organisatoriska arrangemang verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att AIF-förvaltares processer, system och interna kontroller måste ta hänsyn till hållbarhetsrisker och att det krävs teknisk kapacitet och kunskap för att analysera dessa risker. |
|
(4) |
Enligt förordning (EU) 2019/2088 ska AIF-förvaltare som är skyldiga att beakta investeringsbesluts huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, eller som frivilligt beaktar sådana huvudsakliga negativa konsekvenser, lämna upplysningar om hur dessa huvudsakliga negativa konsekvenser beaktas i deras riktlinjer om vederbörlig aktsamhet. För att säkerställa överensstämmelse mellan förordning (EU) 2019/2088 och delegerad förordning (EU) nr 231/2013 bör denna skyldighet framgå av delegerad förordning (EU) nr 231/2013. |
|
(5) |
För att ha ett starkt investerarskydd bör AIF-förvaltare, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada en alternativ investeringsfonds intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att hållbarhetsrisker integreras i deras processer, system och interna kontroller. Det kan handla om konflikter som beror på ersättningar till anställda, anställdas privata transaktioner, intressekonflikter som kan leda till grönmålning, vilseledande försäljning eller vilseledande information om investeringsstrategier och intressekonflikter mellan olika AIF-fonder som förvaltas av samma AIF-förvaltare. |
|
(6) |
Delegerad förordning (EU) nr 231/2013 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(7) |
Behöriga myndigheter och AIF-förvaltare bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Delegerad förordning (EU) nr 231/2013 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 1 ska följande punkter läggas till som punkterna 6 och 7:
(*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).” " |
|
2. |
I artikel 18 ska följande punkter läggas till som punkterna 5 och 6: ”5. AIF-förvaltarna ska i sitt uppfyllande av kraven i punkterna 1–3 beakta hållbarhetsrisker. 6. Om AIF-förvaltare beaktar investeringsbesluts huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer i enlighet med artikel 4.1, artikel 4 a i förordning (EU) 2019/2088 eller enligt kraven i artikel 4.3 eller 4.4. i den förordningen, ska dessa AIF-förvaltare ta hänsyn sådana huvudsakliga negativa konsekvenser i sitt uppfyllande av kraven i punkterna 1–3 i den här artikeln.” |
|
3. |
I artikel 22 ska följande punkt läggas till som punkt 3: ”3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska AIF-förvaltare ha de resurser och den sakkunskap som de behöver för att faktiskt integrera hållbarhetsrisker.” |
|
4. |
I artikel 30 ska följande stycke läggas till: ”AIF-förvaltare ska, när de identifierar de olika typerna av intressekonflikter som kan skada en alternativ investeringsfonds intressen, säkerställa att de inkluderar de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att hållbarhetsrisker integreras i deras processer, system och interna kontroller.” |
|
5. |
Artikel 40.2 ska ersättas med följande: ”2. Riskhanteringspolitiken ska inbegripa sådana förfaranden som behövs för att göra AIF-förvaltaren i stånd till att för varje förvaltad AIF-fond bedöma hur utsatt den är för marknads-, likviditets-, hållbarhets- och motpartsrisker samt hur utsatt den är för alla andra risker, däribland operativa risker, som kan vara väsentliga för den enskilda förvaltade AIF-fonden.” |
|
6. |
I artikel 57.1 ska följande stycke läggas till: ”AIF-förvaltare ska i sitt uppfyllande av kraven i första stycket beakta hållbarhetsrisker.” |
|
7. |
I artikel 60.2 ska följande led läggas till som led i:
|
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Det ska tillämpas från och med den 1 augusti 2022.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 21 april 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.
(2) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).
(3) COM(2019) 640 final.
(4) COM(2018) 97 final.
(5) SWD(2018) 264 final.
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).
(7) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn (EUT L 83, 22.3.2013, s. 1).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/14 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2021/1256
av den 21 april 2021
om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/35 vad gäller integrering av hållbarhetsrisker i försäkrings- och återförsäkringsföretags företagsstyrning
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artiklarna 50.1 och 135.1 a, och
av följande skäl:
|
(1) |
Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens. |
|
(2) |
Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Det är också nödvändigt att ge tydliga och långsiktiga signaler för att vägleda investerare, undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering. |
|
(3) |
I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (5) och visade att det är nödvändigt att klargöra att det bör ingå i försäkrings- och återförsäkringsföretags uppdrag gentemot sina kunder att beakta hållbarhetsfaktorer. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör därför fortlöpande bedöma inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6) och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens eller skuldens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (7). Av det skälet, och för att säkerställa att systemet för företagsstyrning verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att hållbarhetsrisker bör beaktas i försäkrings- och återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem och i bedömningen av dessa företags totala solvensbehov. |
|
(4) |
Försäkringsföretag som lämnar upplysningar om huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 bör även anpassa sina processer, system och interna kontroller för sådana upplysningar. |
|
(5) |
Med tanke på kommissionens ambition att säkerställa att klimat- och miljörisker hanteras och integreras i det finansiella systemet och den betydelse styrdokument för ersättningar har för att säkerställa att anställda i försäkrings- och återförsäkringsföretag verkligen hanterar de risker som identifieras genom riskhanteringssystemet, bör försäkrings- och återförsäkringsföretags styrdokument för ersättningar innehålla information om hur dessa styrdokument tar hänsyn till integreringen av hållbarhetsrisker i riskhanteringssystemet. |
|
(6) |
Enligt den aktsamhetsprincip som fastställs i artikel 132 i direktiv 2009/138/EG får försäkrings- och återförsäkringsföretag bara investera i tillgångar vars risker de korrekt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera. För att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag verkligen hanterar klimat- och miljörisker bör tillämpningen av aktsamhetsprincipen ta hänsyn till hållbarhetsrisker och försäkrings- och återförsäkringsföretags investeringsprocess avspegla de hållbarhetspreferenser hos deras kunder som har beaktats under produktgodkännandeprocessen. |
|
(7) |
Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(8) |
Tillsynsmyndigheter och försäkrings- och återförsäkringsföretag bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av delegerad förordning (EU) 2015/35
Delegerad förordning (EU) 2015/35 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 1 ska följande punkter införas som punkterna 55c–55e:
(*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1)." (*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13)”." |
|
2. |
Artikel 260 ska ändras på följande sätt:
|
|
3. |
Artikel 269 ska ändras på följande sätt:
|
|
4. |
I artikel 272.6 ska led b ersättas med följande:
|
|
5. |
I artikel 275 ska följande punkt läggas till som punkt 4: ”4. Styrdokumentet för ersättningar ska innefatta information om hur det beaktar integreringen av hållbarhetsrisker i riskhanteringssystemet.” |
|
6. |
I avdelning I kapitel IX ska följande avsnitt läggas till som avsnitt 6: ” AVSNITT 6 Investeringar Artikel 275a Integrering av hållbarhetsrisker i aktsamhetsprincipen 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beakta hållbarhetsrisker i den identifiering, mätning, övervakning, hantering, kontroll, rapportering och bedömning av risker i samband med investeringar som avses i artikel 132.2 första stycket i direktiv 2009/138/EG. 2. Vid tillämpning av punkt 1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till de potentiella långsiktiga konsekvenserna av sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut för hållbarhetsfaktorer och denna strategi och dessa beslut ska i relevanta fall avspegla de hållbarhetspreferenser hos deras kunder som beaktats under den produktgodkännandeprocess som avses i artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2358 (*3). (*3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2358 av den 21 september 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 vad gäller produkttillsyns- och styrningskrav för försäkringsföretag och försäkringsdistributörer (EUT L 341, 20.12.2017, s. 1).” " |
Artikel 2
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med 2 augusti 2022.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 21 april 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.
(2) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).
(3) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final).
(4) COM(2018) 97 final.
(5) SWD(2018) 264 final.
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).
(7) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/18 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2021/1257
av den 21 april 2021
om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/2358 och delegerad förordning (EU) 2017/2359 vad gäller integrering av hållbarhetsfaktorer, hållbarhetsrisker och hållbarhetspreferenser i produkttillsyns- och styrningskraven för försäkringsföretag och försäkringsdistributörer samt i uppföranderegler och investeringsrådgivning för försäkringsbaserade investeringsprodukter
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (1), särskilt artiklarna 25.2, 28.4 och 30.6, och
av följande skäl:
|
(1) |
Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens. |
|
(2) |
Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering. |
|
(3) |
I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. |
|
(4) |
Ett korrekt genomförande av handlingsplanen skulle uppmuntra investerarnas efterfrågan på hållbara investeringar. Det är därför nödvändigt att klargöra att hållbarhetsfaktorer och hållbarhetsrelaterade mål bör beaktas i de produktstyrningskrav som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2358 (5). |
|
(5) |
Försäkringsföretag och försäkringsförmedlare som utvecklar försäkringsprodukter bör beakta hållbarhetsfaktorer i produktgodkännandeprocessen för varje försäkringsprodukt och i andra produkttillsyns- och styrningsarrangemang för varje försäkringsprodukt som är avsedd att distribueras till kunder som önskar försäkringsprodukter med en hållbarhetsprofil. |
|
(6) |
Med tanke på att målmarknaden bör anges på tillräckligt detaljerad nivå bör en allmän förklaring om att en försäkringsprodukt har en hållbarhetsprofil inte vara tillräcklig. Försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare bör i stället närmare ange till vilken kundgrupp med särskilda hållbarhetsrelaterade mål som försäkringsprodukten är avsedd att distribueras. |
|
(7) |
För att säkerställa att försäkringsprodukter med hållbarhetsfaktorer även är lätt tillgängliga för kunder som inte har några hållbarhetspreferenser bör försäkringsföretag och försäkringsförmedlare som utvecklar försäkringsprodukter inte behöva identifiera kundgrupper som en försäkringsprodukt inte är avsedd för med tanke på dessa kundgruppers behov, egenskaper och mål. |
|
(8) |
En försäkringsprodukts hållbarhetsfaktorer bör presenteras på ett transparent sätt så att försäkringsdistributörer kan lämna relevant information till sina kunder eller presumtiva kunder. |
|
(9) |
Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (6) och visade att det är nödvändigt att klargöra att försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter som en del av sitt uppdrag gentemot kunder och presumtiva kunder bör beakta hållbarhetsfaktorer. |
|
(10) |
För att ha ett starkt investerarskydd bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada en kunds eller en presumtiv kunds intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som beror på integreringen av en kunds hållbarhetpreferenser. I fråga om befintliga kunder för vilka en lämplighetsbedömning redan har gjorts bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag ha möjlighet att fastställa kundens individuella hållbarhetspreferenser i samband med nästa regelbundna uppdatering av denna lämplighetsbedömning. |
|
(11) |
Försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som tillhandahåller rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter bör kunna rekommendera lämpliga försäkringsbaserade investeringsprodukter till sina kunder eller presumtiva kunder och därmed ställa frågor för att utröna en kunds individuella hållbarhetspreferenser. I enlighet med skyldigheten att bedriva distributionsverksamhet i kundens bästa intresse bör rekommendationer till kunder och presumtiva kunder ta hänsyn till både de finansiella mål och eventuella hållbarhetspreferenser som kunderna har uttryckt. Det är därför nödvändigt att klargöra att integreringen av hållbarhetsfaktorer i rådgivningsprocessen inte får leda till vilseledande försäljning eller vilseledande information om att försäkringsbaserade investeringsprodukter motsvarar hållbarhetspreferenserna när så inte är fallet. För att undvika sådan vilseledande försäljning eller vilseledande information bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som tillhandahåller rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter först bedöma kundens eller den presumtiva kundens investeringsmål, tidshorisont och individuella omständigheter innan de frågar dem om deras eventuella hållbarhetspreferenser. |
|
(12) |
De försäkringsbaserade investeringsprodukter som hittills har utvecklats har varierande ambitionsnivå vad gäller hållbarhet. För att kunder eller presumtiva kunder ska förstå den varierande graden av hållbarhet och kunna fatta väl underbyggda investeringsbeslut i fråga om hållbarhet bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter förklara skillnaden mellan å ena sidan försäkringsbaserade investeringsprodukter som helt eller delvis eftersträvar hållbara investeringar i ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (7), hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (8) och försäkringsbaserade investeringsprodukter som beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, vilka kan rekommenderas kunder såsom uppfyllande deras individuella hållbarhetspreferenser och å andra sidan andra finansiella instrument som saknar dessa specifika inslag och inte bör kunna rekommenderas kunder eller presumtiva kunder som har individuella hållbarhetspreferenser. |
|
(13) |
Det är nödvändigt att hantera problemen med ”grönmålning”, i synnerhet att en orättvis konkurrensfördel uppnås genom att en försäkringsbaserad investeringsprodukt rekommenderas som miljövänlig eller hållbar när den i själva verket inte uppfyller grundläggande miljömässiga eller andra hållbarhetsrelaterade krav. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter inte rekommendera försäkringsbaserade investeringsprodukter såsom motsvarande individuella hållbarhetspreferenser när så inte är fallet. Försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter bör för sina kunder eller presumtiva kunder klargöra skälen till varför de inte gör detta och dokumentera dessa skäl. |
|
(14) |
Det är nödvändigt att klargöra att försäkringsbaserade investeringsprodukter som inte kan anses motsvara individuella hållbarhetspreferenser ändå kan rekommenderas av försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter, men inte såsom motsvarande individuella hållbarhetspreferenser. För att möjliggöra ytterligare rekommendationer till kunder eller presumtiva kunder, när försäkringsbaserade investeringsprodukter inte motsvarar deras hållbarhetspreferenser, bör kunderna ha möjlighet att ändra informationen om sina hållbarhetspreferenser. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter spara dokumentation om kundens beslut och kundens motivering av ändringen. |
|
(15) |
Bestämmelserna i denna förordning står i nära samband med varandra och med bestämmelserna i förordning (EU) 2019/2088, eftersom det genom dessa bestämmelser inrättas ett omfattande system för upplysningar om hållbarhetsaspekter. För att möjliggöra en samstämmig tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser och säkerställa att marknadsaktörer, behöriga myndigheter och investerare kan överblicka helheten och få smidig tillgång till bestämmelserna är det önskvärt att samla dem i en enda rättsakt. |
|
(16) |
Kommissionens delegerade förordningar (EU) 2017/2358 och (EU) 2017/2359 (9) bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(17) |
Behöriga myndigheter, försäkringsförmedlare och försäkringsföretag bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av delegerad förordning (EU) 2017/2358
Delegerad förordning (EU) 2017/2358 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 4.3 a ska led i ersättas med följande:
|
|
2. |
Artiklarna 5 och 6 ska ersättas med följande: ”Artikel 5 Målmarknad 1. Produktgodkännandeprocessen ska för varje försäkringsprodukt fastställa målmarknad och gruppen av kompatibla kunder. Målmarknaden ska fastställas på tillräckligt detaljerad nivå på ett sätt som tar hänsyn till försäkringsproduktens egenskaper, riskprofil, komplexitet, art och hållbarhetsfaktorer enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (*1). 2. Utvecklare kan, i synnerhet när det gäller försäkringsbaserade investeringsprodukter, identifiera grupper av kunder vars behov, egenskaper och mål försäkringsprodukten generellt inte är kompatibel med, med undantag för om försäkringsprodukterna tar hänsyn till hållbarhetsfaktorer på det sätt som avses i punkt 1. 3. Utvecklare ska bara utforma och saluföra försäkringsprodukter som är kompatibla med behoven, egenskaperna och målen, inbegripet eventuella hållbarhetsrelaterade mål, hos kunderna på målmarknaden. Vid bedömningen av om en försäkringsprodukt är kompatibel med en målmarknad ska utvecklarna ta hänsyn till hur mycket information som är tillgänglig för kunder på denna målmarknad och deras finanskunskaper. 4. Utvecklare ska säkerställa att personal som deltar i utformning och utveckling av försäkringsprodukter har den kompetens, kännedom och expertis som behövs för att korrekt förstå de försäkringsprodukter som säljs och intressen, mål, inbegripet eventuella hållbarhetsrelaterade mål, samt egenskaper hos kunderna på målmarknaden. Artikel 6 Produkttester 1. Utvecklare ska testa sina försäkringsprodukter på lämpligt sätt, bland annat genom scenarioanalyser när detta är relevant, innan de släpper ut produkten på marknaden eller gör en betydande anpassning av den, eller om målmarknaden har ändrats väsentligt. Produkttestningen ska bedöma om försäkringsprodukten under sin livslängd uppfyller fastställda behov, mål, inbegripet eventuella hållbarhetsrelaterade mål, och egenskaper hos kunderna på målmarknaden. Utvecklare ska testa sina försäkringsprodukter kvalitativt och, beroende på försäkringsproduktens typ och art samt risken för skada för kunderna, även kvantitativt. 2. Utvecklare ska inte släppa ut försäkringsprodukter på marknaden om resultaten av produkttestningen visar att produkterna inte tillgodoser målmarknadens fastställda behov, mål, inbegripet eventuella hållbarhetsrelaterade mål, och egenskaper. (*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).” " |
|
3. |
Artikel 7.1 ska ersättas med följande: ”1. Utvecklare ska fortlöpande övervaka och regelbundet se över försäkringsprodukter som de har släppt ut på marknaden för att upptäcka händelser som kan ha en väsentlig inverkan på produkternas huvudsakliga särdrag, risktäckning och garantier. De ska bedöma huruvida försäkringsprodukterna förblir förenliga med behoven, egenskaperna och målen, inbegripet eventuella hållbarhetsrelaterade mål, hos den fastställda målmarknaden och huruvida produkterna distribueras till målmarknaden eller når kunder utanför målmarknaden.” |
|
4. |
Artikel 8.3 ska ersättas med följande: ”3. Den information som avses i punkt 2 ska göra det möjligt för försäkringsdistributörer att
|
|
5. |
Artikel 10.2 ska ersättas med följande: ”2. Produktdistributionssystemet ska
|
|
6. |
Artikel 11 ska ersättas med följande: ”Artikel 11 Information till utvecklaren Om försäkringsdistributörer får kännedom om att en försäkringsprodukt inte är i linje med kundernas intressen, mål och egenskaper på den fastställda målmarknaden, inbegripet deras eventuella hållbarhetsrelaterade mål, eller om de får kännedom om andra produktrelaterade omständigheter som kan inverka negativt på kunden ska de omedelbart informera utvecklaren och vid behov ändra sin distributionsstrategi för den försäkringsprodukten.” |
Artikel 2
Ändringar av delegerad förordning (EU) 2017/2359
Delegerad förordning (EU) 2017/2359 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 2 ska följande punkter läggas till som punkterna 4 och 5:
(*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13)." (*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).” " |
|
2. |
Artikel 3.1 ska ersättas med följande: ”1. För att identifiera, i enlighet med artikel 28 i direktiv (EU) 2016/97, de typer av intressekonflikter som uppstår vid bedrivande av försäkringsdistributionsverksamhet som rör försäkringsbaserade investeringsprodukter och som innebär en risk för negativ inverkan på kundens intressen, inbegripet kundens eventuella hållbarhetspreferenser, ska försäkringsförmedlare och försäkringsföretag bedöma huruvida de, en relevant person eller någon annan person med direkt eller indirekt koppling till dem genom kontroll, har ett intresse av resultatet av försäkringsdistributionsverksamheten som uppfyller följande kriterier:
Försäkringsförmedlare och försäkringsföretag ska på samma sätt identifiera intressekonflikter mellan en kund och en annan kund.” |
|
3. |
Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
|
|
4. |
Artikel 14 ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 3
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 2 augusti 2022.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 21 april 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 26, 2.2.2016, s. 19.
(2) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).
(3) COM(2019) 640 final.
(4) COM(2018) 97 final.
(5) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2358 av den 21 september 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 vad gäller produkttillsyns- och styrningskrav för försäkringsföretag och försäkringsdistributörer (EUT L 341, 20.12.2017, s. 1).
(6) SWD(2018) 264 final.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).
(9) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2359 av den 21 september 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 vad gäller informationskrav och uppföranderegler för distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter (EUT L 341, 20.12.2017, s. 8)
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/25 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1258
av den 26 juli 2021
om införande av ett namn i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (”Őrségi tökmagolaj” (SGB))
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Ungerns ansökan om registrering av namnet ”Őrségi tökmagolaj” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2). |
|
(2) |
Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Őrségi tökmagolaj” registreras. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Namnet ”Őrségi tökmagolaj” (SGB) ska föras in i registret.
Namnet i första stycket avser en produkt i klass 1.5 Oljor och fetter (smör, margarin, oljor etc.) enligt bilaga XI till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 (3).
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juli 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) EUT C 103, 25.3.2021, s. 18.
(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 av den 13 juni 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 179, 19.6.2014, s. 36).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/26 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1259
av den 26 juli 2021
om införande av ett namn i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (”Tuzséri alma” (SUB))
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Ungerns ansökan om registrering av namnet ”Tuzséri alma” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2). |
|
(2) |
Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Tuzséri alma” registreras. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Namnet ”Tuzséri alma” (SUB) ska föras in i registret.
Namnet i första stycket avser en produkt i klass 1.6 Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade enligt bilaga XI till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 (3).
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juli 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) EUT C 102, 24.3.2021, s. 21.
(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 av den 13 juni 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 179, 19.6.2014, s. 36).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/27 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1260
av den 26 juli 2021
om godkännande av en annan ändring än en mindre ändring av produktspecifikationen för ett namn som tagits upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (”Pera Mantovana” [SGB])
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Italiens ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Pera Mantovana”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 134/98 (2). |
|
(2) |
Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning (3) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen. |
|
(3) |
Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den ändring av produktspecifikationen som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning rörande namnet ”Pera Mantovana” (SGB) godkänns.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juli 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 134/98 av den 20 januari 1998 om komplettering av bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 beträffande registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i förordning (EEG) nr 2081/92 (EGT L 15, 21.1.1998, s. 6).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/28 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1261
av den 26 juli 2021
om införande av ett namn i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (”Olio di Roma” [SGB])
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Italiens ansökan om registrering av namnet ”Olio di Roma” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2). |
|
(2) |
Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Olio di Roma” registreras. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Namnet ”Olio di Roma” (SGB) ska föras in i registret.
Namnet i första stycket avser en produkt i klass 1.5 Oljor och fetter (smör, margarin, oljor etc.) enligt bilaga XI till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 (3).
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juli 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) EUT C 112, 30.3.2021, s. 12.
(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 av den 13 juni 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 179, 19.6.2014, s. 36).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/29 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1262
av den 26 juli 2021
om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning (”Iaşi” (SUB))
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artikel 99, och
av följande skäl:
|
(1) |
Kommissionen har granskat Rumäniens ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Iaşi”, som lämnats in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013. |
|
(2) |
Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 (2). |
|
(3) |
Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen. |
|
(4) |
Ändringarna av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013. |
|
(5) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De ändringar av produktspecifikationen som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning rörande namnet ”Iaşi” (SUB) godkänns.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juli 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/30 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1263
av den 26 juli 2021
om beviljande av skydd enligt artikel 99 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av namnet ”Muškat momjanski/Moscato di Momiano” (SUB)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artikel 99, och
av följande skäl:
|
(1) |
Kommissionen har, i enlighet med artikel 97.2 och 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013, kontrollerat Kroatiens ansökan om registrering av namnet ”Muškat momjanski/Moscato di Momiano” och offentliggjort denna i Europeiska unionens officiella tidning (2). |
|
(2) |
Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen. |
|
(3) |
I enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör namnet ”Muškat momjanski/Moscato di Momiano” skyddas och föras in i det register som avses i artikel 104 i den förordningen. |
|
(4) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Namnet ”Muškat momjanski/Moscato di Momiano” (SUB) ska härmed skyddas.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juli 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/31 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1264
av den 26 juli 2021
om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning (”Coteaux du Libron” [SGB])
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 av den 17 oktober 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, begränsningar i fråga om användning, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering av skydd samt märkning och presentation (1), särskilt artikel 15.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
Kommissionen har granskat Frankrikes ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Coteaux du Libron”, som lämnats in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013. Denna ändring omfattar en ändring av namnet ”Coteaux du Libron” till ”Coteaux de Béziers”. |
|
(2) |
Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning (2) i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013. |
|
(3) |
Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen. |
|
(4) |
Ändringen av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013 jämförd med artikel 15.2 i delegerad förordning (EU) 2019/33. |
|
(5) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den ändring av produktspecifikationen som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning rörande namnet ”Coteaux du Libron” (SGB) godkänns.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juli 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/32 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1265
av den 26 juli 2021
om registrering av en geografisk beteckning för en spritdryck i enlighet med artikel 30.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 (”Bayerischer Bärwurz”)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNNG
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 av den 17 april 2019 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008 (1), särskilt artikel 30.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
Kommissionen har i enlighet med artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 (2) granskat Tysklands ansökan av den 7 juni 2019 om registrering av den geografiska beteckningen ”Bayerischer Bärwurz”. |
|
(2) |
Förordning (EU) 2019/787, som ersätter förordning (EG) nr 110/2008, trädde i kraft den 25 maj 2019. I enlighet med artikel 49.1 i den förordningen ska kapitel III i förordning (EG) nr 110/2008 om geografiska beteckningar upphöra att gälla med verkan från och med den 8 juni 2019. |
|
(3) |
Efter att ha kommit fram till att ansökan är förenlig med förordning (EG) nr 110/2008 har kommissionen i enlighet med artikel 17.6 i samma förordning offentliggjort huvudkraven i kravspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning (3), i enlighet med artikel 50.4 första stycket i förordning (EU) 2019/787. |
|
(4) |
Inga meddelanden om invändningar enligt artikel 27.1 i förordning (EU) 2019/787 har inkommit till kommissionen. |
|
(5) |
Beteckningen ”Bayerischer Bärwurz” bör därför registreras som geografisk beteckning. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den geografiska beteckningen ”Bayerischer Bärwurz” ska föras in i registret. I enlighet med artikel 30.4 i förordning (EU) 2019/787 ger den här förordningen namnet ”Bayerischer Bärwurz” det skydd som avses i artikel 21 i förordning (EU) 2019/787.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juli 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 130, 17.5.2019, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/34 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1266
av den 29 juli 2021
om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (grundförordningen), särskilt artikel 11.2, och
av följande skäl:
1. FÖRFARANDE
1.1 Tidigare undersökningar och gällande åtgärder
|
(1) |
Genom förordning (EG) nr 599/2009 (2), införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på mellan 0 och 198 euro per ton på import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vid den tidpunkten klassificerade enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209820), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009120), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009920), ex 2710 19 41 (Taric-nummer 2710194120), 3824 90 91 och ex 3824 90 97 (Taric-nummer 3824 90 97 87) och med ursprung i Amerikas förenta stater (Förenta staterna eller det berörda landet). Den antidumpningstull som införs genom den förordningen kallas nedan de ursprungliga åtgärderna. Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den ursprungliga undersökningen. |
|
(2) |
Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 444/2011 (3) utvidgade rådet, efter en undersökning om kringgående, den slutgiltiga antidumpningstull som införts genom förordning (EG) nr 599/2009 till att även omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, med undantag av de produkter som tillverkas av företagen BIOX Corporation, Oakville och Rothsay Biodiesel, Guelph, som båda är belägna i Ontario, Kanada. Genom samma förordning utvidgade rådet den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 599/2009 till att även gälla import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna. |
|
(3) |
Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1518 (4) återinförde Europeiska kommissionen slutgiltiga antidumpningsåtgärder på import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna efter en översyn vid giltighetstidens utgång (den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång). |
|
(4) |
Vidare utvidgade förordning (EU) 2015/1518, ändrad genom förordning (EU) 2016/676 (5), den slutgiltiga antidumpningstullen till att även omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, med undantag av de produkter som tillverkas av företagen BIOX Corporation, Oakville och Rothsay Biodiesel, Guelph, båda belägna i Ontario, Kanada samt DSM Nutritional Products Kanada Inc., Dartmouth, Nova Scotia, Kanada. Genom samma förordning utvidgade kommissionen den slutgiltiga antidumpningstullen till att även gälla import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna. |
|
(5) |
De antidumpningstullar som för närvarande är i kraft är fasta belopp mellan 0 euro per ton och 198 euro per ton på import från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, 115,6 euro per ton på import från de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet och ett fast belopp på 172,2 euro. per ton på import från alla övriga företag. |
|
(6) |
Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1598 (6) ändrades dessutom förordning (EU) 2015/1518 genom att tillåta företag som inte exporterade biodiesel under den ursprungliga undersökningsperioden att begära en översyn av huruvida de kan bli föremål för den tullsats som infördes för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. |
|
(7) |
Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1121 (7), efter en begäran om behandling av nya exporterande tillverkare, ändrades förordning (EU) 2015/1518 genom att lägga till det amerikanska företaget Organic Technologies, Coshocton (Ohio) i bilaga I och som således omfattas av den vägda genomsnittliga tullen på 115,6 euro per ton som gäller för samarbetsvilliga företag som inte ingår i urvalet. |
1.2 Begäran om översyn vid giltighetstidens utgång
|
(8) |
Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (8) mottog Europeiska kommissionen (kommissionen) en begäran om översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. |
|
(9) |
Begäran om översyn ingavs den 11 juni 2020 av European Biodiesel Board (EBB eller sökanden) såsom företrädare för unionstillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av biodiesel. Begäran om översyn baserades på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att dumpningen skulle återkomma och orsaka skada för unionsindustrin. |
1.3 Inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång
|
(10) |
Kommissionen fastslog efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inledde därför den 14 september 2020 en översyn vid giltighetstidens utgång av import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (9) (tillkännagivandet om inledande). |
|
(11) |
Samma dag inledde kommissionen en separat översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande antisubventionsåtgärder som tillämpas för import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna (10). |
|
(12) |
Kanadas regering lämnade synpunkter på detta inledande och noterade att om åtgärderna bibehålls, bör även det undantag som beviljats tre kanadensiska tillverkare av biodiesel fortsätta att gälla. Avgiftsbefrielsen bibehölls i artikel 2 i denna förordning. |
1.4 Översynsperiod och skadeundersökningsperiod
|
(13) |
Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattar perioden från och med den 1 juli 2019 till och med den 30 juni 2020 (översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2017 till och med utgången av översynsperioden (skadeundersökningsperioden). |
1.5 Förenade kungarikets utträde ur EU
|
(14) |
Detta ärende inleddes den 14 september 2020, dvs. under den övergångsperiod som avtalats mellan Förenade kungariket och EU då Förenade kungariket fortfarande omfattades av unionsrätten. Denna period upphörde den 31 december 2020. Från och med den 1 januari 2021 betraktas därför företag och intresseorganisationer från Förenade kungariket inte längre som berörda parter i detta förfarande. |
|
(15) |
Genom en not till handlingarna i ärendet (11) den 15 januari 2021 uppmanades de aktörer i Förenade kungariket som ansåg att de ändå var berörda parter att kontakta kommissionen. BP OIL International Limited och Argent Energy begärde att fortsätta betraktas som berörda parter och beviljades denna rättighet på grundval av den bevisning som företagen lämnade in. Båda företagen tillhandahöll bevisning över närstående enheter inom respektive grupp som är verksamma på unionens marknad. Moderbolaget Valero Energy Limited i Förenade kungariket ersattes däremot av sitt irländska dotterbolag Valero Energy Limited Ireland, eftersom det senare bolaget är aktivt på unionens marknad. |
1.6 Berörda parter
|
(16) |
I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionstillverkare, de kända tillverkarna i Förenta staterna och amerikanska myndigheter, kända importörer, användare och handlare samt berörda intresseorganisationer om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och inbjöd dem att delta. |
|
(17) |
De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Det inkom inte någon begäran om hörande. |
1.7 Stickprovsförfarande
|
(18) |
I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att använda ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. |
1.7.1 Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare
|
(19) |
Den 14 september 2020 underrättade kommissionen de berörda parterna om det preliminära urvalet avseende unionstillverkare enligt avsnitt 5.4 i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna av den likadana produkten 2019 samt den geografiska basen för tillverkarna av den likadana produkten. Urvalet omfattade tre unionstillverkare. Unionstillverkarna i urvalet stod för 17,5 % av den beräknade totala produktionsvolymen för den likadana produkten i unionen och det säkerställde också en god geografisk spridning. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom inom tidsfristen på sju dagar efter underrättelsen om det preliminära urvalet av unionstillverkare. |
1.7.2 Stickprovsförfarande avseende importörer
|
(20) |
För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade den icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. |
|
(21) |
Endast en icke-närstående importör – Shell Trading Rotterdam BV – lämnade de begärda uppgifterna, och kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt. |
1.7.3 Stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare
|
(22) |
För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Förenta staterna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen det berörda landets myndigheter att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen. |
|
(23) |
Ett exemplar av frågeformuläret fanns att tillgå i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats. |
|
(24) |
Tre exporterande tillverkare i Förenta staterna gav sig till känna och uttryckte sin vilja att samarbeta med kommissionen i undersökningen. Med hänsyn till det låga antalet beslutade kommissionen att det inte behövdes något stickprovsförfarande. Alla tre företag som gav sig till känna uppmanades att fylla i ett frågeformulär och överlämna det till kommissionen inom den angivna tidsfristen. |
1.8 Bristande samarbete från det berörda landet
|
(25) |
Den 15 oktober 2020 informerade ett av dessa tre företag kommissionen via e-post om att det inte skulle samarbeta ytterligare. Dessutom lämnade inget av de två andra företagen de begärda uppgifterna inom den angivna tidsfristen genom att fylla i och returnera svaren på frågeformuläret. |
|
(26) |
Den 10 november 2020 sände kommissionen ett brev till de tre företagen för att tillkännage sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och grunda undersökningsresultaten på tillgängliga uppgifter. De amerikanska myndigheterna informerades också om denna avsikt. Tidsfristen för att lämna synpunkter på denna skrivelse löpte ut den 17 november 2020. Inga synpunkter inkom. |
|
(27) |
Eftersom ingen av de tre exporterande tillverkarna i Förenta staterna var samarbetsvillig i översynen vid giltighetstidens utgång beslutades att tillämpa bestämmelserna i artikel 18 i grundförordningen och att dra sina slutsatser på grundval av tillgängliga uppgifter. |
1.9 Frågeformulär
|
(28) |
I samband med inledandet fanns ett exemplar av frågeformuläret att tillgå i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats. |
|
(29) |
Svar på frågeformuläret inkom från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och från en icke-närstående unionstillverkare. |
1.10 Kontroll
|
(30) |
På grund av covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som infördes av olika medlemsstater och tredjeländer kunde kommissionen inte göra några kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen. I stället dubbelkontrollerade kommissionen alla uppgifter som ansågs vara nödvändiga för dess beslut på distans i linje med tillkännagivandet om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (12). Kommissionen genomförde dubbelkontroller på distans hos följande företag/parter:
|
1.11 Meddelande av uppgifter
|
(31) |
Den 21 maj 2021 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande antidumpningstullarna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut. |
|
(32) |
Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som begärde att bli hörda beviljades detta. |
2. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT
2.1 Berörd produkt
|
(33) |
Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen och i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, nämligen fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209829), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009129), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009929), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194329), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194629), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194729), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201129), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201629), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999212), ex 3826 00 10 (Taric-nummer 3826001029, 3826001059, 3826001099), ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009019 (den berörda produkten). |
|
(34) |
Biodiesel är ett förnybart bränsle som framställs från ett brett utbud av råvaror, dvs. vegetabiliska oljor som rapsolja, sojabönolja, palmolja, använda frityroljor, animaliskt fett eller biomassa. |
|
(35) |
Biodiesel används inom transportsektorn, främst blandat med mineraldiesel (dvs. petroleum/konventionell diesel) och mycket marginellt i sin rena form (B100). |
2.2 Likadan produkt
|
(36) |
Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen samt i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång bekräftade denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och [tekniska] egenskaper och samma grundläggande användningsområden:
|
|
(37) |
Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. |
2.3 Invändningar avseende produktdefinitionen
|
(38) |
Det svenska företaget Preem AB och företaget Valero Energy Ltd Ireland, som tillverkar och levererar bränsle och som i den egenskapen är användare av den berörda produkten, hävdade att fettsyrametylester (FAME) och hydrerad vegetabilisk olja (HVO) är två olika typer av biodiesel, och att HVO bör undantas från den gällande produktdefinitionen. I förordningen från 2009 om införande av provisoriska åtgärder (13) ansågs alla typer av biodiesel och biodieselblandningar vara biodieselbränslen. FAME och HVO kan båda blandas med diesel och bortsett från vissa skillnader vad gäller de fysiska egenskaperna är slutanvändningen densamma och båda produkterna tillverkas av unionsindustrin. I det klagomål som gav upphov till den ursprungliga undersökningen definierades dieselbränsle framställt av HVO dessutom som en del av den berörda produkten och ingen av parterna bestred denna definition vid den tidpunkten. Påståendet avvisades därför. |
3. SANNOLIKHET FÖR ATT DUMPNINGEN FORTSÄTTER ELLER ÅTERKOMMER
|
(39) |
I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om de gällande åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till en fortsatt eller återkommande dumpning. |
3.1 Inledande anmärkningar
|
(40) |
På grund av bristande samarbetsvilja som förklaras i skälen 25–27 var det inte möjligt att göra en analys som grundar sig på kontrollerade uppgifter från de amerikanska tillverkarna. |
|
(41) |
I enlighet med artikel 18 i grundförordningen baserades därför undersökningsresultaten om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning på tillgängliga uppgifter. Kommissionen grundar sig därför på följande källor: begäran om en översyn vid giltighetens utgång och påföljande inlagor från sökanden, Eurostat, Global Trade Atlas (GTA) och webbplatserna för amerikanska myndigheten för energiinformation (Energy Information Administration, EIA) och amerikanska jordbruksdepartementet (USDA). |
3.2 Fortsatt dumpning
|
(42) |
Efter införandet av åtgärder 2009 sjönk importen av biodiesel från Förenta staterna till unionen nästan ned till noll från 2013 och framåt. Till exempel importerades cirka 156 ton från Förenta staterna under översynsperioden (från den 1 juli 2019 till den 30 juni 2020). Dessa volymer utgör endast 0,04 % av Förenta staternas sammanlagda export och ännu mindre av unionens förbrukning. I enlighet med detta drog kommissionen slutsatsen att dessa låga volymer inte ger tillräcklig grund för en analys om fortsatt dumpning. Kommissionen fokuserade därför sin undersökning på sannolikheten för att dumpning skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. |
3.3 Återkommande dumpning
|
(43) |
Kommissionen analyserade om det var sannolikt att dumpning skulle återkomma om åtgärden skulle upphöra. Framför allt analyserades följande aspekter: förhållandet mellan priserna för produkter som producerats och sålts i unionen och i Förenta staterna, förhållandet mellan exportpriser till tredjeländer och priserna i Förenta staterna, förhållandet mellan exportpriser till tredjeländer och prisnivån i unionen, outnyttjad kapacitet i Förenta staterna samt kringgående och absorption. |
3.3.1 Jämförelse mellan priserna för produkter som tillverkats och sålts i unionen och i Förenta staterna
|
(44) |
Kommissionen utgick från två informationskällor för att fastställa de inhemska försäljningspriserna för biodiesel i Förenta staterna under översynsperioden: i) uppgifter från amerikanska jordbruksdepartementet (USDA), och ii) uppgifter i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång. |
|
(45) |
För översynsperioden visade uppgifterna från USDA ett inhemskt försäljningspris från fabrik på 909,05 US-dollar per ton. Till den genomsnittliga växelkursen för euro/dollar under översynsperioden (1 euro = 1,105 US-dollar) motsvarar detta belopp ett amerikanskt inhemskt försäljningspris på 822,31 euro per ton. Detta ligger nära uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, där det inhemska försäljningspriset uppgick till 918,06 US-dollar (820 euro) per ton. Kommissionen ansåg det lämpligt att betrakta det amerikanska inhemska priset som fastställt (822,31 euro) för sin återkommande analys. |
|
(46) |
Det genomsnittliga priset från fabrik för biodiesel som under översynsperioden såldes i unionen av unionstillverkare, såsom visas i tabell 1, uppgick till 771 euro per ton. |
|
(47) |
För att återvända till unionens marknad skulle de amerikanska tillverkarna vara tvungna att sälja till ett pris nära eller lägre än 771 euro per ton. Deras slutliga pris skulle också behöva täcka sjöfrakts- och försäkringskostnader och tullavgiften (6,5 %) för biodiesel. Enligt uppgifter som inhämtats under undersökningen skulle detta motsvara cirka 92 euro per ton. Kommissionen baserade detta belopp på mängden a) transport och godstrafik, som beräknats av sökanden och b) tullar (6,5 %) som tillämpas på importpriset på biodiesel från Förenta staterna, beräknat av kommissionen efter att ha konsulterat offentligt tillgänglig information som Global Trade Atlas (GTA) och avrundade det till 106 euro för att täcka extra kostnader efter importen. |
|
(48) |
Om de amerikanska tillverkarna återupptar exporten till unionen till konkurrenskraftiga priser skulle de troligen behöva göra det till ett pris från fabrik mindre än 665 euro per ton, vilket skulle vara lägre än deras inhemska försäljningspris i Förenta staterna och därmed till dumpade prisnivåer. |
3.3.2 Jämförelse mellan exportpriser till tredjeländer och priserna i Förenta staterna
|
(49) |
Kommissionen analyserade vidare prismönstret för exporten av biodiesel från Förenta staterna till tredjeländer under översynsperioden. |
|
(50) |
Den har konsulterat offentligt tillgänglig information såsom Global Trade Atlas (GTA) för att ta fram mängden och värdet av exporten av biodiesel enligt HTS-nummer 3826 00 under översynsperioden. Exportmängden (i ton) till samtliga länder (inbegripet EU) uppgår till 389 075 ton, varav 14 ton exporterades till unionen. |
|
(51) |
I tabellen nedan jämförs det genomsnittliga försäljningspriset i amerikanska dollar per ton som är vederbörligen justerat till nivån från fabrik (genom att dra av 82,52 US-dollar per ton för inlandsfrakt som anges i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång) med det genomsnittliga inhemska priset i Förenta staterna för de sex länderna (utanför EU) till vilka Förenta staterna exporterade mer än 0,1 % av sin totala export under översynsperioden. Tabell 1 Förenta staternas exportvolymer och priser under översynsperioden
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(52) |
Tabellen visar att de amerikanska tillverkarna säljer till alla sex exporterande länder till mellan 5 och 65 % lägre priser än sina inhemska försäljningspriser. Dessutom varierar exportpriserna mycket mellan de olika länder som Förenta staterna exporterade mest till under översynsperioden. |
|
(53) |
Slutligen visar tabellen att de högsta genomsnittliga exportpriserna är de till länder som Kanada och Norge till vilka Förenta staterna säljer 92 % av sin totala export. I begäran föreskrivs i detta avseende att den dyrare ”. biodiesel som exporteras till Kanada ska framställas av specifika typer av råvaror som har en bättre motståndskraft mot kalla temperaturer, såsom raps, eller kan också vara HVO som har utmärkta kalla egenskaper ...”. De dyrare genomsnittliga exportpriserna till dessa två länder förklaras därför av det högre inköpspriset för råvaran (t.ex. för raps). |
3.3.3 Jämförelse mellan exportpriserna till tredjeländer och unionsindustrins prisnivå
|
(54) |
EU-marknaden är attraktiv för Förenta staternas export av biodiesel. Baserat på GTA-databasen som nämns i skäl 49 beräknades därefter ett enkelt genomsnittligt exportpris till alla destinationer (se skäl 55), under översynsperioden, med beaktande av följande aspekter:
|
|
(55) |
Med hänsyn till alla ovanstående faktorer beräknade kommissionen ett genomsnittligt exportpris på 682 US-dollar per ton (617 euro). Detta genomsnittliga exportpris på 617 euro är ett fob-pris till vilket kostnader för sjöfrakt och försäkringar läggs till för att få ett cif-pris. Kostnaderna beräknades till cirka 52 USD per ton (47 euro) i begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång. |
|
(56) |
Kommissionen anser att 47 euro per ton är en rimlig indikation för ytterligare sjöfrakts- och försäkringskostnader till andra destinationer. Det genomsnittliga amerikanska exportpriset till tredjeländer fastställdes således till 617 euro (fob), vilket således, även om sjöfrakts- och försäkringskostnader och tullavgiften (6,5 %) skulle läggas till (totalt avrundat till 104 euro ton för att täcka vissa extra kostnader efter import) från Förenta staterna till EU (totalt cirka 721 euro) skulle det ligga långt under unionsindustrins pris från fabrik på 771 euro per ton. |
|
(57) |
Detta visar i sin tur att exporterande tillverkare från Förenta staterna skulle kunna sälja till ett pris under 771 euro per ton för att ta sig in på unionens marknad, och att detta skulle uppmuntra dem att rikta om en del av den nuvarande exporten till tredjeländer till unionens marknad, eftersom priserna på unionens marknad är mer attraktiva än priserna på vissa andra tredjeländers marknader. |
3.3.4 Outnyttjad kapacitet
|
(58) |
På grund av bristande samarbete från amerikanska tillverkare, fastställde kommissionen den amerikanska produktionskapaciteten på grundval av tillgängliga uppgifter på webbplatsen för amerikanska myndigheten för energiinformation (Energy Information Administration – EIA). |
|
(59) |
Biodieseltillverkarna måste till denna myndighet (på års- resp. månadsbasis) rapportera sin befintliga och planerade produktionskapacitet, liksom sin produktion, inmatning, sina lager och sin försäljning av biodiesel. På grundval av uppgifter från EIA uppgick de amerikanska tillverkarnas kapacitet under översynsperioden till 8 412 000 ton. |
|
(60) |
Den faktiska produktionen av biodiesel i Förenta staterna under översynsperioden var 5 718 000 ton (EIA:s uppgifter), vilket motsvarar ett kapacitetsutnyttjande på 68 % och en outnyttjad kapacitet på 32 % eller omkring 2 694 000 ton. Den betydande outnyttjade kapaciteten hos de amerikanska tillverkarna utgör ett incitament att öka produktionen och sälja biodiesel till dumpade priser till unionens marknad och kommer därför sannolikt att användas för att leverera till unionens marknad om åtgärderna skulle upphöra att gälla. De amerikanska tillverkarna kan nämligen lätt öka sin produktion och export till EU med den ekonomiska nyttan av ökat kapacitetsutnyttjande och minskning av tillverkningskostnaden per enhet. Utsläpp på unionens marknad av den amerikanska överskottskapaciteten skulle ha en betydande inverkan, eftersom den uppgår till nästan 18 % av unionens förbrukning under översynsperioden. |
|
(61) |
Under översynsperioden var den amerikanska produktionen av biodiesel (5 718 000 ton) dessutom lägre än förbrukningen (5 934 000 ton). Förenta staterna importerar följaktligen mer biodiesel än man exporterar. Under översynsperioden uppgick den sammanlagda importen till 629 000 ton och exporten till 428 000 ton. Om den tillgängliga produktionskapaciteten inte användes för att tillgodose den inhemska efterfrågan under skadeundersökningsperioden är det osannolikt att sådan tillgänglig produktionskapacitet i framtiden skulle användas för detta ändamål. Den amerikanska produktionskapacitet som rapporterades under översynsperioden (8 412 000 ton, se föregående skäl) var betydligt högre än den inhemska förbrukningen. Detta innebär att om möjligheter på exportmarknader öppnas kommer de amerikanska tillverkarna sannolikt att använda sin outnyttjade kapacitet för exportförsäljning snarare än för inhemsk förbrukning. |
|
(62) |
Det är osannolikt att den outnyttjade kapaciteten skulle användas till att öka exporten till andra tredjeländer än EU. De stora tredjelandsmarknaderna (Brasilien, Indonesien, Argentina, Kina och Thailand) är självförsörjande när det gäller inhemsk biodieselproduktion, och Förenta staterna har hittills inte exporterat mycket till dessa länder trots sin outnyttjade kapacitet. Det finns ingen anledning att tro att detta kommer att förändras i framtiden. |
|
(63) |
Det är därför troligt att amerikanska tillverkare skulle använda en betydande del av den outnyttjade kapaciteten för ytterligare försäljning till EU som är en mycket attraktiv marknad eftersom den är den största i världen med många incitament för användning av biodiesel. |
3.3.5 Kringgående och absorption
|
(64) |
Såsom nämns i skäl 1 befanns det att de antidumpningsåtgärder som införts 2009 kringgicks genom omlastning via Kanada och en förändring i sammansättningen av blandningen. Förekomsten av sådana metoder visar hur stort intresse vissa amerikanska tillverkare har av att komma in på unionens marknad, även efter införandet av åtgärderna, och detta måste därför betraktas som en indikation på att unionens marknad är attraktiv för amerikanska biodieseltillverkare. |
3.3.6 Slutsats om sannolikheten för återkommande dumpning
|
(65) |
Unionens marknad är mycket attraktiv eftersom den är störst i världen, och det finns starka incitament för användning av biodiesel i unionen och i de enskilda medlemsstaterna. Det skulle således vara attraktivt för de amerikanska tillverkarna att använda sin outnyttjade kapacitet fullt ut och även avleda en del av sin nuvarande exportförsäljning från andra mindre lönsamma tredjeländer till unionens marknad. |
|
(66) |
På grundval av tabellen i skäl 51 drog kommissionen slutsatsen att amerikanska tillverkare totalt sett säljer till tredjeländer till priser under deras inhemska priser. |
|
(67) |
Mot bakgrund av den betydande outnyttjade kapaciteten hos den amerikanska industrin, i kombination med unionsmarknadens attraktionskraft till följd av dess storlek och gällande försäljningspriser, med särskilt beaktande av prisnivån för amerikansk export till tredjeländer, och uppgifter om tidigare kringgående, drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importen från Förenta staterna sannolikt skulle återuppstå om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla. |
4. SKADA
4.1 Definition av unionsindustrin och unionstillverkningen
|
(68) |
Enligt de uppgifter som lämnats av sökanden tillverkades den likadana produkten av 49 tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. |
|
(69) |
Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till omkring 14 miljoner ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av de uppgifter som lämnats av unionsindustrin. Såsom anges i skäl 19 stod de tre unionstillverkare som ingick i urvalet för 17,5 % av den sammanlagda tillverkningen av den likadana produkten i unionen. |
4.2 Förbrukning i unionen
|
(70) |
Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av branschinformation och Comext för importuppgifter. |
|
(71) |
Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt: Tabell 2 Förbrukning i unionen (ton) (14)
|
||||||||||||||||||||
|
(72) |
Under översynsperioden ökade förbrukningen av biodiesel i unionen, beräknad som summan av importen av biodiesel och unionsindustrins totala försäljning på EU-marknaden, med 22 %, dvs. från 13,8 miljoner ton 2017 till 16,9 miljoner ton. |
4.3 Import från det berörda landet
4.3.1 Volym av och marknadsandel för importen från det berörda landet
|
(73) |
Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat (Comext-databasen). Importens marknadsandel fastställdes på grundval av uppgifter från sökanden för unionsindustrins inhemska försäljning och Comext för handelsuppgifter. |
|
(74) |
Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt: Tabell 3 Importvolym (ton), marknadsandel och priser (15)
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(75) |
Sedan åtgärderna infördes 2009 har importen från Förenta staterna praktiskt taget upphört, och uppgick till endast 156 ton under översynsperioden (jämfört med över 1 137 000 ton under den ursprungliga undersökningsperioden). |
4.3.2 Priser på importen från det berörda landet och prisunderskridande
|
(76) |
Det förekom praktiskt taget ingen import av biodiesel från Förenta staterna till unionen under översynsperioden som kunde användas som en tillförlitlig grund för beräkningen av prisunderskridande. |
|
(77) |
Som ett alternativ fastställde kommissionen prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra
|
|
(78) |
Resultatet av jämförelsen var ett prisunderskridande på 6,4 %. |
4.4 Import från andra tredjeländer än Förenta staterna
|
(79) |
Under översynsperioden uppgick importen från tredjeländer till 3 750 000 ton, eller omkring 22 % av den totala förbrukningen i unionen. De viktigaste källorna för import av biodiesel utöver Förenta staterna var Argentina (24 % av EU:s import), Malaysia (18 %), Singapore (13 %) och Indonesien (5 %). |
|
(80) |
Den sammanlagda importvolymen liksom marknadsandelen och pristrenden för import av biodiesel från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt: Tabell 4 Import från tredjeländer (16)
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(81) |
Antidumpningstullarna på import från Argentina och Indonesien – två stora exportländer av biodiesel – upphävdes 2018. Följaktligen ökade importen från tredjeländer 2018 och höll sig vid en nivå på omkring 3,8 miljoner ton under 2019 och under översynsperioden. Sammantaget ökade importen från tredjeländer utom Förenta staterna med 145 % under skadeundersökningsperioden. Deras marknadsandel ökade dessutom från 11 % till 22 % under skadeundersökningsperioden. |
|
(82) |
När det gäller priserna skiljer sig situationen mellan länderna. |
|
(83) |
Vad gäller Argentina, som är den största importkällan, införde kommissionen i februari 2019 slutgiltiga antisubventionsåtgärder på import av biodiesel från detta land, och fattade samtidigt ett beslut om godkännande av minimiprisåtaganden från åtta argentinska tillverkare och Argentinas handelskammare för biobränslen (CARBIO). Detta ledde till en betydlig prisökning för år 2019 (med 14 % jämfört med 2018) och under översynsperioden (med 17 % jämfört med 2018). |
|
(84) |
Vad gäller Indonesien införde Europeiska kommissionen 2019 utjämningstullar på import av subventionerad biodiesel från Indonesien. Detta ledde till en avsevärd minskning av importen från Indonesien under 2020. |
|
(85) |
För Indonesien och Malaysias vidkommande sjönk priserna. Samtidigt ökade de betydligt för de övriga tredjeländerna. Sammantaget ökade de genomsnittliga försäljningspriserna för importen från andra tredjeländer än Förenta staterna med 11 % under skadeundersökningsperioden. Denna trend överensstämmer med den trend som observerats för importen från de berörda länderna i tabell 3. Pristrenden skiljer sig dock jämfört med unionsindustrins försäljningspriser på unionens marknad i tabell 8. Priserna för de unionstillverkare som ingick i urvalet sjönk i linje med de minskande produktionskostnaderna. Följden blev att prisskillnaden mellan exportörer från tredjeländer och unionstillverkarna i urvalet minskade, vilket ökade unionsindustrins konkurrenskraft. |
4.5 Unionsindustrins ekonomiska situation
4.5.1 Allmänna anmärkningar
|
(86) |
Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. |
|
(87) |
Som nämns i skälen 18 och 19 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation. |
|
(88) |
Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Den utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter som lämnades av EU-industrin och andra sektorsspecifika makroekonomiska uppgifter såsom FAO-OECD. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformulären från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation. |
|
(89) |
De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning. |
|
(90) |
De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga. |
4.5.2 Makroekonomiska indikatorer (17)
4.5.2.1 Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande
|
(91) |
Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 5 Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(92) |
Unionstillverkningen ökade från 12,6 miljoner 2017 till 14,0 miljoner ton under översynsperioden, vilket är en ökning med 11 % under skadeundersökningsperioden. I en situation där förbrukningen ökat med 22 % under skadeundersökningsperioden reagerade unionsindustrin positivt genom att öka sin produktion. |
|
(93) |
Samtidigt ökade produktionskapaciteten med 9 % under skadeundersökningsperioden och nådde 17,5 miljoner ton under översynsperioden. Unionsindustrin håller på att utveckla sin kapacitet att bemöta en ökande efterfrågan. Enligt en rapport (18) gäller denna kapacitetsutökning främst produktion av hydrerad vegetabilisk olja (HVO). |
|
(94) |
Till följd av att produktionen och produktionskapaciteten samtidigt ökade låg kapacitetsutnyttjandet stabilt under skadeundersökningsperioden, på ca 80 %. |
4.5.2.2 Försäljningsvolym och marknadsandel
|
(95) |
Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 6 Försäljningsvolym och marknadsandel
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
(96) |
Unionsindustrin ökade sin försäljning på unionens marknad från 12,3 miljoner ton 2017 till 13,2 miljoner ton under översynsperioden (+ 7 %). |
|
(97) |
Eftersom förbrukningen i unionen ökade med 22 %, på grund av den lägre ökningen av den faktiska försäljningsvolymen, minskade unionsindustrins marknadsandel, från omkring 89 % år 2017 till 78 % under översynsperioden. Den minskade marknadsandelen har samband med den ökade importen från tredjeländer, särskilt från 2018 och framåt (skäl 80). |
4.5.2.3 Tillväxt
|
(98) |
Ett antal indikatorer (produktion, produktionskapacitet, försäljning, sysselsättning) visar på en positiv tillväxt för unionsindustrin under perioden. Tillväxten är dock måttlig jämfört med utvecklingen av förbrukningen av biodiesel under samma period. I själva verket minskade unionsindustrins marknadsandel under referensperioden. |
4.5.2.4 Sysselsättning och produktivitet
|
(99) |
Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 7 Sysselsättning och produktivitet
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
(100) |
Under skadeundersökningsperioden steg sysselsättningen från 2 643 till 3 909, en ökning på 48 %. |
|
(101) |
Eftersom produktionen ökade i mindre utsträckning (+ 11 %) ledde detta till minskad produktivitet (–25 %). |
4.5.2.5 Dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning
|
(102) |
Som förklaras i skäl 42 var det inte möjligt att fastställa dumpningen under översynsperioden. Undersökningen inriktades därför på sannolikheten för återkommande dumpning om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla. |
|
(103) |
I den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång visade unionsindustrin tecken på att återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning. Under skadeundersökningsperioden i den aktuella översynen fortsatte återhämtningsprocessen, vilket framgår av en gynnsam utveckling för unionsindustrin vad gäller de huvudsakliga skadeindikatorerna. |
4.5.3 Mikroekonomiska indikatorer (19)
4.5.3.1 Priser och faktorer som påverkar priserna
|
(104) |
De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 8 Försäljningspriser i unionen
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(105) |
Under skadeundersökningsperioden minskade produktionskostnaden med 9 % (från 828 euro/ton till 755 euro/ton). Detta beror delvis på det minskade priset på vegetabiliska oljor, som var på nedgång under perioden. Allt biobränsle framställs inte av vegetabiliska oljor, men priset på vegetabiliska oljor är ett bra närmevärde för priset på den viktigaste insatsvaran för produktion av biodiesel. |
|
(106) |
Det genomsnittliga försäljningspriset sjönk med 8 %, från 834 euro/ton 2017 till 771 euro/ton under översynsperioden. Detta kan kopplas till den minskning som har observerats i produktionspriset. |
4.5.3.2 Arbetskraftskostnader
|
(107) |
De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 9 Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd
|
||||||||||||||||||||
|
(108) |
Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för företagen som ingick i urvalet steg med 14 % under översynsperioden. Konsekvensen av den variationen är liten med tanke på att arbetskraftskostnaden utgör bara omkring 3 % av den totala tillverkningskostnaden. |
4.5.3.3 Lager
|
(109) |
Lagernivåerna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 10 Lager
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
(110) |
Lagerhållningen låg stabilt runt 1 % av produktionen. Detta är en mycket låg andel som tyder på att industrin kan arbeta på begäran och begränsa lagerhållningen. Detta är också nödvändigt för att undvika försämring av biodieseln. |
4.5.3.4 Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och förmåga att anskaffa kapital
|
(111) |
Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 11 Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(112) |
Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten låg kvar på en låg nivå, men uppvisar ändå en lätt positiv trend under skadeundersökningsperioden, med en ökning från 1 % till 3 %. Detta kopplades till den minskande produktionskostnaden för företagen som ingick i urvalet (-9 %). Bakom detta genomsnitt finns dock stora skillnader mellan de unionstillverkare som ingick i urvalet, då vissa företag inte gjorde någon vinst alls. |
|
(113) |
Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Trenden i nettokassaflöde utvecklades positivt mot slutet av skadeundersökningsperioden (under 2019 och första hälften av 2020), men 2018 sjönk kassaflödet kraftigt. Nedgången under 2018 berodde huvudsakligen på de specifika förhållandena i ett av de företag som ingick i urvalet och som har en särskilt affärsmodell. För de två andra företag som ingick i urvalet var trenden relativt stabil. |
|
(114) |
Investeringarna i företagen som ingick i urvalet utgör inte någon tydlig trend under skadeundersökningsperioden. Investeringar från ett eller annat företag i urvalet, eller avsaknad av dem, kan få investeringsnivåerna att gå upp och ner från ett år till ett annat. Investeringarna utgjorde cirka 1–2 % av omsättningen under skadeundersökningsperioden, vilket är begränsat. |
|
(115) |
Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Den utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden och förblev hög under översynsperioden. Denna höga räntabilitet är emellertid främst kopplad till investeringarnas låga bokförda investeringar snarare än höga vinster. |
4.6 Slutsats beträffande skada
|
(116) |
Under skadeundersökningsperioden, mot bakgrund av nästan obefintlig import från Förenta staterna, ökade importen från tredjeländer markant sett till volym (med 145 %) men även prisnivå (med 11 %). Samtidigt sjönk unionsindustrins priser (med 8 %), vilket var i linje med en minskning av produktionskostnaderna (med 9 %). Följaktligen minskade prisklyftan mellan tredjelandsexportörerna och de unionstillverkare som ingick i urvalet, något som därmed ökade unionsindustrins konkurrenskraft. |
|
(117) |
Skadeindikatorerna tyder på det hela taget på en positiv trend under skadeundersökningsperioden, i synnerhet sett till produktion (+ 11 %), produktionskapacitet (+ 9 %) och försäljning (+ 7 %), och visar att unionens biodieselindustri långsamt håller på att återhämta sig från den tidigare skadan. Analysen av skadeindikatorerna visar att unionsindustrin just nu inte lider någon väsentlig skada. Vissa indikatorer, i synnerhet en låg lönsamhet (≤ 3 %), tyder dock på att den ändå befinner sig i en skör ekonomisk situation. |
|
(118) |
Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen. |
5. SANNOLIKHET FÖR ATT SKADAN ÅTERKOMMER
|
(119) |
Kommissionen bedömde, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, huruvida det är sannolikt att den skada som orsakades av dumpad import från Förenta staterna återkommer om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. |
|
(120) |
I detta avseende undersökte kommissionen produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Förenta staterna, de sannolika prisnivåerna på import från Förenta staterna i avsaknad av antidumpningsåtgärder samt deras påverkan på unionsindustrin inklusive prisunderskridande utan antidumpningsåtgärder. |
5.1 Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Förenta staterna
|
(121) |
Som beskrivs i avsnitt 3.3.4 är de mängder som skulle kunna exporteras av biodieseltillverkare i Förenta staterna betydande i jämförelse med unionsmarknadens storlek. Den outnyttjade kapaciteten utgör mycket riktigt 18 % av unionens förbrukning under översynsperioden. Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten är betydande. |
5.2 De sannolika prisnivåerna på import från Förenta staterna i avsaknad av antidumpningsåtgärder
|
(122) |
Som beskrivs i avsnitt 3.3.2, på grundval av den aktuella prissättningen på tredjeländers exportmarknader, exporterade de amerikanska tillverkarna till sina viktigaste tredjelandsmarknader till lägre priser än de inhemska priserna i Förenta staterna. Som anges i skäl 77–78 underskrider också i genomsnitt dessa priser unionsindustrins priser på unionens marknad med 6,4 %. Med beaktande av den prisnivå som tas ut på exporten från Förenta staterna till andra tredjelandsmarknader är export till unionen potentiellt mycket mer attraktiv för de amerikanska exportörerna. Som anges i avsnitt 3.3.6 är unionens marknad också mycket attraktiv eftersom den är störst i världen, och det finns starka incitament för användning av biodiesel i unionen och i de enskilda medlemsstaterna. |
5.3 Sannolik inverkan på unionsindustrin
|
(123) |
Om åtgärderna skulle tillåtas upphöra, skulle därför betydande volymer av dumpad biodiesel från Förenta staterna medföra en mycket stark prispress nedåt för unionens priser och få betydande inverkan på unionsindustrins ekonomiska situation. Till följd av detta är det sannolikt att unionsindustrins produktions- och försäljningsvolymer skulle minska och att de små vinster som industrin just nu uppnår skulle övergå i förluster. |
|
(124) |
Kommissionen bedömde vidare importens möjliga påverkan genom att ta fram två möjliga scenarier om åtgärderna skulle upphöra att gälla, nämligen (1) ett uppsving för importen från Förenta staterna, och (2) sjunkande priser i EU på grund av ökad konkurrens, allt annat lika. |
|
(125) |
I det första scenariot utgick kommissionen från två möjliga nivåer för import från Förenta staterna. Det första alternativet medförde att importen från Förenta staterna skulle hamna på sin historiska volym (under den inledande undersökningsperioden (20)), vilken är 1,1 miljoner ton. Till följd av den ökade importen från Förenta staterna och EU-industrins därav följande minskade försäljning skulle EU-industrins lönsamhet sjunka med 0,14 procentenheter, dvs. från + 2,84 % till + 2,70 %. I det andra alternativet togs hänsyn till EU-marknadens mycket betydande ökning i storlek från 6,6 miljoner ton under den inledande undersökningsperioden till 17 miljoner ton under översynsperioden (+ 158 %). I detta sammanhang modellerade kommissionen ett importuppsving motsvarande samma marknadsandel på 17,2 % för Förenta staterna som under den inledande undersökningsperioden. Resultatet blev att unionsindustrins lönsamhet skulle sjunka med 0,41 procentenheter från + 2,84 % till 2,43 %. Ett sådant uppsving för importen från Förenta staterna, till konstanta priser, kan i båda fallen sägas få en ganska måttlig påverkan. Detta är kopplat till den höga andelen rörliga kostnader i biodieselindustrin. |
|
(126) |
I det andra scenariot konstaterades en prisnedgång ha en potentiellt kraftig skadlig effekt. I händelse av att unionspriserna skulle gå ner till prisnivån för exporten från Förenta staterna till tredjeländer (721 euro/ton) skulle vinsten sjunka från + 2,84 % till -3,88 %. I händelse av att unionspriserna skulle gå ner med 10 %, dvs. från 771 euro/ton till 694 euro/ton, skulle vinsten minska från + 2,84 % till - 7,94 %. I vilket fall som helst skulle varje prisnedgång på mer än -2,9 % sätta unionsindustrins vinstnivå på noll. |
|
(127) |
I verkligheten, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla, är det mycket sannolikt att en kombination av de två scenarierna ovan skulle inträffa på marknaden. I synnerhet kan betydande volymer biodiesel med ursprung i Förenta staterna förväntas komma in på unionens marknad, till lägre priser än från unionsindustrin. Till följd av det skulle unionsindustrin marknadsandel krympa, liksom dess priser. Det skulle orsaka betydande förluster för unionsindustrin. |
5.4 Slutsats om sannolikheten för återkommande skada
|
(128) |
På grundval av detta, och med notering av unionsindustrins nuvarande ömtåliga situation, drog kommissionen slutsatsen att en avsaknad av åtgärder med all sannolikhet skulle leda till en betydligt ökad dumpad import från Förenta staterna till skadevållande priser och att väsentlig skada troligen skulle återkomma. |
6. UNIONENS INTRESSE
|
(129) |
I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen. I enlighet med artikel 21.1 mening 3 i grundförordningen togs särskild hänsyn till behovet av att skydda industrin från den skadevållande dumpningens negativa effekter. |
6.1 Unionsindustrins intresse
|
(130) |
Om befintliga åtgärder tillåts upphöra att gälla, kommer unionsindustrin med största säkerhet att möta ökad illojal konkurrens från de amerikanska biodieseltillverkarna, vilket sannolikt sätter ett abrupt stopp för unionsindustrins pågående återhämtning. |
|
(131) |
Kommissionen drog slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna skulle vara i unionsindustrins intresse. |
6.2 Icke-närstående importörers intresse
|
(132) |
Ingen importör motsatte sig förlängningen av åtgärderna. |
|
(133) |
Shell Trading Rotterdam hävdade att åtgärderna, genom att de begränsar utbudet på unionens marknad, kommer att leda till stigande priser. Företaget noterade också att biodiesel finns att tillgå från andra marknader. |
|
(134) |
Åtgärderna verkar inte i någon hög grad påverka importörerna, eftersom det finns alternativa försörjningskällor. Detta bevisas av den betydande marknadsandelen för import från tredjeländer. |
|
(135) |
Kommissionen drog därför slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna inte skulle skada importörernas intressen i någon avsevärd utsträckning. |
6.3 Användarnas intresse
|
(136) |
Användarnas deltagande i undersökningen var begränsat. |
|
(137) |
Två användare, Preem, det största bränsleföretaget i Sverige, och Valero Energy Ltd Ireland, påstod att förlängning av åtgärderna blir ett direkt hinder för transportsektorns gröna utveckling i Europa. Preem och Valero Energy Ltd Ireland begärde specifikt att HVO borde undantas från den nuvarande produktdefinitionen, då de förväntar sig brist på HVO under kommande år. Valero Energy Ltd Ireland hänvisade särskilt till EU:s mål för förnybar energi inom transportsektorn 2030 och hävdade att målen inte kommer att kunna uppnås mot bakgrund av den nuvarande EU-produktionen. |
|
(138) |
Kommissionen observerade att unionsproducenterna har tillräcklig kapacitet för att tillgodose den nuvarande efterfrågan och även outnyttjad kapacitet för att tillgodose framtida ökning och export om så skulle behövas. Det var dessutom för tidigt att med säkerhet bedöma om det är troligt att brister kommer att uppstå under 2030, särskilt med tanke på den senaste tidens ökning av kapaciteten i EU. Eventuellt kan kommissionen ha bättre förutsättningar att bedöma situationen om den uppmanas att göra en översyn vid giltighetstidens utgång om fem år. Följaktligen avvisades påståendet. |
|
(139) |
Det finns inget som tyder på att de befintliga åtgärder som gäller har haft en negativ inverkan på biodieselanvändarna i unionen och framför allt finns det inga belägg för att gällande åtgärder har haft en negativ inverkan på deras lönsamhet. |
|
(140) |
Kommissionen drog därför slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna inte skulle vara skadlig för användarnas intresse. |
6.4 Slutsats om unionens intresse
|
(141) |
På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl eftersom det inte låg i unionens intresse att upprätthålla de befintliga åtgärderna beträffande import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna. |
7. ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER
|
(142) |
På grundval av de slutsatser som kommissionen kommit fram till när det gäller sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada följer, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna, som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2015/1518, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2016/676, bör bibehållas. |
|
(143) |
Såsom anges i skäl 1 utvidgades de gällande antidumpningstullarna beträffande import av biodiesel från Förenta staterna till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, och import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Amerikas förenta stater. |
|
(144) |
De antidumpningstullar som ska bibehållas ska även fortsättningsvis utvidgas till att omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, och biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna. |
|
(145) |
De exporterande producenter från Kanada som var undantagna från de åtgärder som utvidgades genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1518 bör även vara befriade från de åtgärder som införs genom denna förordning. |
|
(146) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen. |
|
(147) |
När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (21) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning den första kalenderdagen i varje månad. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. En slutgiltig antidumpningstull ska införas på import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Amerikas förenta stater, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209829), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009129), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009929), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194329), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194629), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194729), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201129), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201629), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999212), ex 3826 00 10 (Taric-nummer 3826001029, 3826001059, 3826001099) och ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009019).
2. Följande slutgiltiga fasta antidumpningstullsatser ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för de produkter som beskrivs i punkt 1 och som tillverkas av de nedan angivna företagen:
|
Företag |
Antidumpningstullsats i euro per ton netto |
Taric-tilläggsnummer |
|
Archer Daniels Midland Company, Decatur |
68,6 |
A933 |
|
Cargill Inc., Wayzata |
0 |
A934 |
|
Green Earth Fuels of Houston LLC, Houston |
70,6 |
A935 |
|
Imperium Renewables Inc., Seattle |
76,5 |
A936 |
|
Peter Cremer North America LP, Cincinnati |
198,0 |
A937 |
|
World Energy Alternatives LLC, Boston |
82,7 |
A939 |
|
Företag som förtecknas i bilaga I |
115,6 |
Se bilaga I |
|
Alla övriga företag |
172,2 |
A999 |
Antidumpningstullen på blandningar ska tillämpas i proportion till blandningens viktandel fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung (dvs. blandningens biodieselhalt).
3. Tillämpningen av den individuella tullsatsen för de företag som anges i punkt 2 ska förutsätta att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura som ska överensstämma med kraven i bilaga II. Om ingen sådan faktura uppvisas ska tullsatsen för alla övriga företag tillämpas.
4. Om en part från Amerikas förenta stater lämnar tillräcklig bevisning för kommissionen om att:
|
a) |
den inte exporterade de varor som anges i artikel 1.1 med ursprung i Amerikas förenta stater under undersökningsperioden (1 april 2007–31 mars 2008), |
|
b) |
den inte är närstående en exportör eller tillverkare som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning, och |
|
c) |
den antingen faktiskt har exporterat de berörda varorna eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att efter undersökningsperiodens utgång exportera en betydande kvantitet till unionen, |
får kommissionen ändra bilaga I så att denna part beviljas den tull som tillämpas för samarbetsvilliga tillverkare som inte ingick i stickprovet, dvs. 115,6 euro per ton.
Artikel 2
1. Den slutgiltiga antidumpningstull som gäller för ”alla övriga företag” enligt vad som anges i artikel 1.2 utvidgas härmed till att omfatta import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, som avsänts från Kanada, oavsett om deras deklarerade ursprung är Kanada eller inte, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209821), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009121), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009921), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194321), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194621), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194721), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201121), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201621), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999210), ex 3826 00 10 (Taric-nummer 3826001020, 3826001050, 3826001089) och ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009011), med undantag för sådana som producerats av de företag som anges nedan:
|
Land |
Företag |
Taric-tilläggsnummer |
|
Kanada |
BIOX Corporation, Oakville, Ontario, Kanada |
B107 |
|
Kanada |
DSM Nutritional Products Kanada Inc, Dartmouth, Nova Scotia, Kanada |
C114 |
|
Kanada |
Rothsay Biodiesel, Guelph, Ontario, Kanada |
B108 |
Den tull som ska utvidgas är den som fastställs för ”alla övriga företag” i artikel 1.2, dvs. en slutgiltig antidumpningstull på 172,2 euro per ton netto.
Antidumpningstullen på blandningar ska tillämpas i proportion till blandningens viktandel fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung (dvs. blandningens biodieselhalt).
2. Den befrielse från tull som beviljats de företag som nämns i punkt 1 eller vilken beviljas av kommissionen i enlighet med artikel 4.2 ska tillämpas på villkor att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura, som ska uppfylla kraven i bilaga II. Om ingen sådan faktura uppvisas, ska den utjämningstull som införs genom punkt 1 tillämpas.
Artikel 3
1. Den slutgiltiga antidumpningstull som fastställs i artikel 1.2 utvidgas härmed till att omfatta import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande högst 20 viktprocent av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209830), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009130), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009930), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194330), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194630), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194730), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201130), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201630), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999220) och ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009030).
Antidumpningstullen på blandningar ska tillämpas i proportion till blandningens viktandel fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung (dvs. blandningens biodieselhalt).
2. Tillämpningen av den individuella tullsatsen för de företag som anges i artikel 1.2 ska förutsätta att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura som ska uppfylla kraven i bilaga III. Om ingen sådan faktura uppvisas ska tullsatsen enligt artikel 1.2 för ”alla övriga företag” tillämpas.
Artikel 4
1. Ansökningar om befrielse från den tull som utvidgas genom artiklarna 2.1 och 3.1 ska göras skriftligen på ett av Europeiska unionens officiella språk och ska undertecknas av en person som har rätt att företräda det ansökande företaget. Ansökningarna ska skickas till följande adress:
|
Europeiska kommissionen |
|
Generaldirektoratet för handel |
|
Direktorat G |
|
Rue de la loi 170, CHAR 04/034 |
|
1049 Bruxelles/Brussel |
|
BELGIEN |
E-post: TRADE-TDI-INFORMATION@ec.europa.eu
2. I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EU) 2016/1036 får kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén, genom beslut tillåta att import från företag som inte kringgår de antidumpningsåtgärder som införts genom artikel 1 befrias från den tull som utvidgas genom artiklarna 2.1 och 3.1.
Artikel 5
I fall då varor har skadats innan de övergår till fri omsättning och det pris som faktiskt betalats eller ska betalas därför fördelas vid fastställandet av tullvärdet i enlighet med artikel 131.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (22), ska det belopp för antidumpningstullen som fastställs i artiklarna 1, 2 och 3 sänkas med en procentsats som motsvarar fördelningen av det pris som faktiskt betalats eller ska betalas.
Om inget annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.
Artikel 6
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 29 juli 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.
(2) Rådets förordning (EG) nr 599/2009 av den 7 juli 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 179, 10.7.2009, s. 26).
(3) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 444/2011 av den 5 maj 2011 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som genom förordning (EG) nr 599/2009 infördes på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater till att omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kanada eller inte, om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 599/2009 till att omfatta import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater, och om avslutande av undersökningen rörande import som avsänts från Republiken Singapore (EUT L 122, 11.5.2011, s. 12).
(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1518 av den 14 september 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 239, 15.9.2015, s. 69).
(5) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/676 av den 29 april 2016 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/1518 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 116, 30.4.2016, s. 31).
(6) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1598 av den 22 september 2017 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/1518 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 245, 23.9.2017, s. 1).
(7) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1121 av den 10 augusti 2018 om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1518 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 204, 13.8.2018, s. 33).
(8) Tillkännagivande om att giltighetstiden för vissa antidumpningsåtgärder snart kommer att löpa ut (EUT C 18, 20.1.2020, s. 20).
(9) Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT C 303, 14.9.2020, s. 18).
(10) Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antisubventionsåtgärder som tillämpas på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT C 303, 14.9.2020, s. 7).
(11) Tron-dokument: t21.000417.
(12) Tillkännagivande om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (EUT C 86, 16.3.2020, s. 6).
(13) Kommissionens förordning (EG) nr 193/2009 av den 11 mars 2009 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 67, 12.3.2009, s. 22).
(14) Förbrukningen baseras på uppgifter för EU-27, exklusive uppgifter avseende Förenade kungariket.
(15) Importvolymen baseras på uppgifter för EU-27, exklusive uppgifter om Förenade kungariket.
(16) Importen från tredjeländer baseras på uppgifter från EU-27, exklusive uppgifter om Förenade kungariket som medlemsstat, men inklusive uppgifter om Förenade kungariket som tredjeland.
(17) De makroekonomiska uppgifterna grundade sig på EU-27 och uppgifter från Förenade kungariket undantogs.
(18) USDA, årsrapport om biobränslen (GAIN-rapport), 29 juni 2020.
(19) De mikroekonomiska indikatorerna baseras på uppgifter för EU-28, inbegripet uppgifter avseende Förenade kungariket. På grundval av den låga försäljningsvolymen till Förenade kungariket för de unionstillverkare som ingick i urvalet (cirka 1,1 % av dessa tillverkares genomsnittliga försäljning i EU under översynsperioden) förefaller de effekter som de transaktioner som rör Förenade kungariket får för slutsatserna om skada vara minimala, och slutsatserna om väsentlig skada skulle därför inte ha påverkats om endast uppgifter för EU-27 hade använts.
(20) 1 april 2007 till 31 mars 2008.
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(22) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).
BILAGA I
|
Företagets namn |
Ort |
Taric-tilläggsnummer |
|
AG Processing Inc. |
Omaha |
A942 |
|
Alabama Clean Fuels Coalition Inc. |
Birmingham |
A940 |
|
American Made Fuels, Inc. |
Canton |
A940 |
|
Arkansas SoyEnergy Group |
DeWitt |
A940 |
|
Arlington Energy, LLC |
Mansfield |
A940 |
|
Athens Biodiesel, LLC |
Athens |
A940 |
|
Beacon Energy |
Cleburne |
A940 |
|
Biodiesel of Texas, Inc. |
Denton |
A940 |
|
BioDiesel One Ltd |
Southington |
A940 |
|
Buffalo Biodiesel, Inc |
Tonawanda |
A940 |
|
BullDog BioDiesel |
Ellenwood |
A940 |
|
Carbon Neutral Solutions, LLC |
Mauldin |
A940 |
|
Central Iowa Energy LLC |
Newton |
A940 |
|
Chesapeake Custom Chemical Corp. |
Ridgeway |
A940 |
|
Community Fuels |
Stockton |
A940 |
|
Delta BioFuels Inc. |
Natchez |
A940 |
|
Diamond Biofuels |
Mazon |
A940 |
|
Direct Fuels |
Euless |
A940 |
|
Eagle Creek Fuel Services, LLC |
Baltimore |
A940 |
|
Earl Fisher Bio Fuels |
Chester |
A940 |
|
East Fork Biodiesel LLC |
Algona |
A940 |
|
ECO Solutions, LLC |
Chatsworth |
A940 |
|
Ecogy Biofuels LLC |
Tulsa |
A940 |
|
ED&F Man Biofuels Inc. |
New Orleans |
A940 |
|
Freedom Biofuels Inc. |
Madison |
A940 |
|
Fuel & Lube, LLC |
Richmond |
A940 |
|
Fuel Bio |
Elizabeth |
A940 |
|
FUMPA Bio Fuels |
Redwood Falls |
A940 |
|
Galveston Bay Biodiesel LP (BioSelect Fuels) |
Houston |
A940 |
|
Geo Green Fuels LLC |
Houston |
A940 |
|
Georgia Biofuels Corp. |
Loganville |
A940 |
|
Green River Biodiesel, Inc. |
Moundville |
A940 |
|
Griffin Industries Inc. |
Cold Spring |
A940 |
|
High Plains Bioenergy |
Guymon |
A940 |
|
Huish Detergents Inc. |
Salt Lake City |
A940 |
|
Incobrasa Industries Ltd |
Gilman |
A940 |
|
Independence Renewable Energy Corp. |
Perdue Hill |
A940 |
|
Indiana Flex Fuels |
LaPorte |
A940 |
|
Innovation Fuels Inc. |
Newark |
A940 |
|
Iowa Renewable Energy LLC |
Washington |
A940 |
|
Johann Haltermann Ltd |
Houston |
A940 |
|
Lake Erie Biofuels LLC |
Erie |
A940 |
|
Leland Organic Corporation |
Leland |
A940 |
|
Louis Dreyfus Agricultural Industries LLC |
Claypool |
A940 |
|
Louis Dreyfus Claypool Holdings LLC |
Claypool |
A940 |
|
Memphis Biofuels, LLC |
Memphis |
A942 |
|
Middle Georgia Biofuels |
East Dublin |
A940 |
|
Middletown Biofuels LLC |
Blairsville |
A940 |
|
Musket Corporation |
Oklahoma City |
A940 |
|
New Fuel Company |
Dallas |
A940 |
|
North Mississippi Biodiesel |
New Albany |
A940 |
|
Northern Biodiesel, Inc. |
Ontario |
A940 |
|
Northwest Missouri Biofuels, LLC |
St. Joseph |
A940 |
|
Nova Biofuels Clinton County LLC |
Clinton |
A940 |
|
Nova Biosource |
Seneca |
A940 |
|
Organic Fuels Ltd |
Houston |
A940 |
|
Organic Technologies |
Coshocton |
C482 |
|
Owensboro Grain Company LLC |
Owensboro |
A940 |
|
Paseo Cargill Energy, LLC |
Kansas City |
A940 |
|
Peach State Labs Inc. |
Rome |
A940 |
|
Perihelion Global, Inc. |
Opp |
A940 |
|
Philadelphia Fry-O-Diesel Inc. |
Philadelphia |
A940 |
|
Pinnacle Biofuels, Inc. |
Crossett |
A940 |
|
PK Biodiesel |
Woodstock |
A940 |
|
Pleasant Valley Biofuels, LLC |
American Falls |
A940 |
|
RBF Port Neches LLC |
Houston |
A940 |
|
Red Birch Energy, Inc. |
Bassett |
A940 |
|
Red River Biodiesel Ltd |
New Boston |
A940 |
|
REG Ralston LLC |
Ralston |
A940 |
|
Renewable Energy Products, LLC |
Santa Fe Springs |
A940 |
|
Riksch BioFuels LLC |
Crawfordsville |
A940 |
|
Safe Renewable Corp. |
Conroe |
A940 |
|
Sanimax Energy Inc. |
DeForest |
A940 |
|
Scott Petroleum |
Itta Bena |
A942 |
|
Seminole Biodiesel |
Bainbridge |
A940 |
|
Soy Solutions |
Milford |
A940 |
|
SoyMor Biodiesel LLC |
Albert Lea |
A940 |
|
Sunshine BioFuels, LLC |
Camilla |
A940 |
|
TPA Inc. |
Warren |
A940 |
|
Trafigura AG |
Stamford |
A940 |
|
U.S. Biofuels Inc. |
Rome |
A940 |
|
United Oil Company |
Pittsburgh |
A940 |
|
Valco Bioenergy |
Harlingen |
A940 |
|
Vanguard Synfuels, LLC |
Pollock |
A940 |
|
Vinmar Overseas, Ltd |
Houston |
A938 |
|
Vitol Inc. |
Houston |
A940 |
|
Walsh Bio Diesel, LLC |
Mauston |
A940 |
|
Western Dubque Biodiesel LLC |
Farley |
A940 |
|
Western Iowa Energy LLC |
Wall Lake |
A940 |
|
Western Petroleum Company |
Eden Prairie |
A940 |
BILAGA II
Den giltiga faktura som avses i artiklarna 1.3 och 2.2 ska innehålla en försäkran som är undertecknad av en tjänsteman vid det företag som har utfärdat fakturan och som innehåller följande:
|
— |
Tjänstemannens namn och befattning vid det företag som har utfärdat fakturan. |
|
— |
Följande försäkran: ”Jag intygar härmed att de (volym) fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, som säljs för export till Europeiska unionen och som omfattas av denna faktura har tillverkats av [företagets namn och adress] [Taric-tilläggsnummer] i [det eller de berörda länderna]. Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta.” |
BILAGA III
Den giltiga faktura som avses i artikel 3.2 ska innehålla en försäkran som är undertecknad av en tjänsteman vid det företag som har utfärdat fakturan och som innehåller följande:
|
— |
Tjänstemannens namn och befattning vid det företag som har utfärdat fakturan. |
|
— |
Följande försäkran: ”Jag intygar härmed att de (volym) fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, som säljs för export till Europeiska unionen och som omfattas av denna faktura har tillverkats av [företagets namn och adress] [Taric-tilläggsnummer] i Amerikas förenta stater. Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta.” |
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/62 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1267
av den 29 juli 2021
om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1), särskilt artikel 18.1, och
av följande skäl:
1. FÖRFARANDE
1.1 Tidigare undersökningar och gällande åtgärder
|
(1) |
Genom förordning (EG) nr 598/2009 (2) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på mellan 211,2 och 237 euro per ton nettovikt på import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vid den tidpunkten klassificerade enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209820), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009120), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009920), ex 2710 19 41 (Taric-nummer 2710194120), 3824 90 91 och ex 3824 90 97 (Taric-nummer 3824 90 97 87) och med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna eller det berörda landet). Den utjämningstull som införs genom den förordningen kallas nedan de ursprungliga åtgärderna. Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den ursprungliga undersökningen. |
|
(2) |
Genom genomförandeförordning (EU) nr 443/2011 (3) utvidgade rådet, efter en undersökning om kringgående, den slutgiltiga utjämningstull som införts genom rådets förordning (EG) nr 598/2009 till att även omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, med undantag av de produkter som tillverkas av företagen BIOX Corporation, Oakville och Rothsay Biodiesel, Guelph, Ontario, Kanada. Genom samma förordning utvidgade rådet den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 598/2009 till att även gälla import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna. |
|
(3) |
Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1519 (4) återinförde kommissionen slutgiltiga utjämningsåtgärder på import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallad den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång). |
|
(4) |
Genom förordning (EU) 2015/1519 i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2016/675 (5) utvidgades dessutom den slutgiltiga utjämningstullen till att även omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, med undantag av de produkter som tillverkas av företagen BIOX Corporation, Oakville och Rothsay Biodiesel, Guelph, båda verksamma i Ontario, Kanada, samt företaget DSM Nutritional Products Kanada Inc., Dartmouth, Nova Scotia, Kanada. Genom samma förordning utvidgade kommissionen den slutgiltiga utjämningstullen till att även gälla import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna. |
|
(5) |
De utjämningstullar som för närvarande är i kraft utgörs av fasta belopp från 211,2 till 237 euro per ton netto på import från de exporterande tillverkarna. |
1.2 Begäran om översyn vid giltighetstidens utgång
|
(6) |
Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (6) mottog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (grundförordningen). |
|
(7) |
Begäran om översyn ingavs den 11 juni 2020 av European Biodiesel Board (nedan kallat EBB eller sökanden) såsom företrädare för unionstillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av biodiesel. Begäran om översyn grundades på att det är sannolikt att skadan för unionsindustrin skulle återkomma om åtgärderna upphör att gälla och subventionerad biodiesel fortsätter att komma in på unionens marknad. |
2. INLEDANDE AV EN ÖVERSYN VID GILTIGHETSTIDENS UTGÅNG
|
(8) |
I samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (7) slog kommissionen fast att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång, och inledde den 14 september 2020 en översyn vid giltighetstidens utgång beträffande import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna på grundval av artikel 18.1 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (8) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande). |
|
(9) |
Samma dag, den 14 september 2020, inledde kommissionen parallellt en översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande antidumpningsåtgärderna för import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna. |
|
(10) |
Kanadas regering lämnade synpunkter på detta inledande och noterade att om åtgärderna bibehålls, bör även det undantag som beviljats tre kanadensiska tillverkare av biodiesel fortsätta att gälla. Kommissionen bibehöll undantaget i artikel 2 i denna förordning. |
2.1 Översynsperiod och skadeundersökningsperiod
|
(11) |
Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från och med den 1 juli 2019 till och med den 30 juni 2020 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2017 till och med utgången av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden). |
2.2 Förenade kungarikets utträde ur EU
|
(12) |
Detta ärende inleddes den 14 september 2020, dvs. under den övergångsperiod som avtalats mellan Förenade kungariket och EU då Förenade kungariket fortfarande omfattades av unionsrätten. Denna period upphörde den 31 december 2020. Från och med den 1 januari 2021 betraktas därför företag och intresseorganisationer från Förenade kungariket inte längre som berörda parter i detta förfarande. |
|
(13) |
Genom en not till handlingarna i ärendet (9) den 15 januari 2021 uppmanades de aktörer i Förenade kungariket som ansåg att de fortfarande var berörda parter att kontakta kommissionen. BP OIL International Limited och Argent Energy begärde att fortsätta betraktas som berörda parter och beviljades denna rättighet på grundval av den bevisning som företagen lämnade in. Båda företagen tillhandahöll bevisning över närstående enheter inom respektive grupp som är verksamma på unionens marknad. Moderbolaget Valero Energy Limited i Förenade kungariket ersattes däremot av sitt irländska dotterbolag Valero Energy Limited Ireland, eftersom det senare bolaget är aktivt på unionens marknad. |
2.3 Berörda parter
|
(14) |
I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionstillverkare, de kända tillverkarna i Förenta staterna och amerikanska myndigheter, kända importörer, användare och handlare samt berörda intresseorganisationer om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och inbjöd dem att delta. |
|
(15) |
De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. |
2.4 Stickprovsförfarande
|
(16) |
I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 27 i grundförordningen. |
Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare
|
(17) |
Den 14 september 2020 underrättade kommissionen de berörda parterna om det preliminära urvalet avseende unionstillverkare enligt avsnitt 5.3 i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna av den likadana produkten 2019 samt den geografiska basen för tillverkarna av den likadana produkten. Urvalet omfattade tre unionstillverkare. De unionstillverkare som ingick i urvalet svarade för 17,5 % av de uppskattade sammanlagda produktionsvolymerna av den likadana produkten i unionen, och urvalet säkerställer även en lämplig geografisk spridning. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom inom tidsfristen på sju dagar efter underrättelsen om det preliminära urvalet av unionstillverkare. |
Stickprovsförfarande avseende importörer
|
(18) |
För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade den icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. |
|
(19) |
Endast en icke-närstående importör – Shell Trading Rotterdam BV – lämnade de begärda uppgifterna, och kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt. |
Stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare
|
(20) |
För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade den alla exporterande tillverkare i Förenta staterna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen myndigheterna i det exporterande landet att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen. |
|
(21) |
Tre exporterande tillverkare i Förenta staterna gav sig till känna och förklarade att de var villiga att samarbeta med kommissionen i undersökningarna. Med tanke på det låga antalet beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt, och samtliga tre företag uppmanades att lämna in svar på frågeformuläret. |
2.5 Samarbete från det berörda landet
|
(22) |
Den 15 oktober 2020 sände ett av de företag som ursprungligen samarbetade i undersökningen ett e-postmeddelande till kommissionen där det förklarade att det inte längre var villigt att samarbeta. De andra två företagen inkom inte med den begärda informationen inom den fastställda tidsfristen genom att fylla i och återsända frågeformuläret. |
|
(23) |
Den 10 november 2020 sände kommissionen en skrivelse till samtliga tre företag för att tillkännage sin avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen och grunda undersökningsresultaten på tillgängliga uppgifter. De amerikanska myndigheterna informerades också om denna avsikt. Tidsfristen för att lämna synpunkter på denna skrivelse löpte ut den 17 november 2020. Inga synpunkter inkom. |
|
(24) |
Vid inledandet begärde kommissionen via en verbalnot av den 14 september 2020 att de amerikanska myndigheterna skulle fylla i och återsända det antisubventionsfrågeformulär som var avsett för Förenta staternas regering. Kommissionen mottog inget svar inom den föreskrivna tidsfristen. |
|
(25) |
Den 10 november 2020 sände kommissionen ett brev till de amerikanska myndigheterna för att tillkännage sin avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen och grunda undersökningsresultaten på tillgängliga uppgifter, mot bakgrund av de amerikanska myndigheternas bristande samarbetsvilja. |
|
(26) |
Tidsfristen för att lämna synpunkter på verbalnoten löpte ut den 17 november 2020. Inga synpunkter inkom. |
|
(27) |
Kommissionen slog därför fast att varken någon exporterande tillverkare eller Förenta staternas regering var villig att samarbeta i översynen vid giltighetstidens utgång. Därför beslutade kommissionen att tillämpa bestämmelserna i artikel 28 i grundförordningen och att positiva eller negativa avgöranden skulle träffas på grundval av tillgängliga uppgifter. |
2.6 Frågeformulär
|
(28) |
Vid inledandet av översynen gjordes ett exemplar av frågeformuläret för importörer tillgängligt i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats. |
|
(29) |
Svar på frågeformuläret inkom från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och från en icke-närstående importör i unionen. |
2.7 Kontroll
|
(30) |
Med tanke på covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som infördes av olika medlemsstater och tredjeländer kunde kommissionen inte göra några kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen. I stället dubbelkontrollerade kommissionen alla uppgifter som ansågs vara nödvändiga för dess beslut på distans i linje med tillkännagivandet om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (10). Kommissionen genomförde dubbelkontroller på distans hos följande företag/parter:
|
2.8 Meddelande av uppgifter
|
(31) |
Den 21 maj 2021 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande utjämningstullarna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut. |
|
(32) |
Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som begärde att bli hörda beviljades detta. |
3. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT
3.1 Berörd produkt
|
(33) |
Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen och i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, nämligen fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209829), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009129), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009929), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194329), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194629), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194729), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201129), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201629), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999212), ex 3826 00 10 (Taric-nummer 3826001029, 3826001059, 3826001099), ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009019 (nedan kallad den berörda produkten). |
|
(34) |
Biodiesel är ett förnybart bränsle som framställs från ett brett utbud av råvaror, dvs. vegetabiliska oljor som rapsolja, sojabönolja, palmolja, använda frityroljor, animaliskt fett eller biomassa. |
|
(35) |
Biodiesel används inom transportsektorn, främst blandat med mineraldiesel (dvs. petroleum/konventionell diesel) och mycket marginellt i sin rena form (B100). |
3.2 Likadan produkt
|
(36) |
Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen samt i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång bekräftade denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och [tekniska] egenskaper och samma grundläggande användningsområden:
|
|
(37) |
Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen. |
3.3 Invändningar avseende produktdefinitionen
|
(38) |
Det svenska företaget Preem AB och företaget Valero Energy Ltd Ireland, som tillverkar och levererar bränsle och som i den egenskapen är användare av den berörda produkten, hävdade att fettsyrametylester (FAME) och hydrerad vegetabilisk olja (HVO) är två olika typer av biodiesel, och att HVO bör undantas från den gällande produktdefinitionen. I förordningen från 2009 om införande av provisoriska åtgärder (11) ansågs alla typer av biodiesel och biodieselblandningar vara biodieselbränslen. FAME och HVO kan båda blandas med diesel och bortsett från vissa skillnader vad gäller de fysiska egenskaperna är slutanvändningen densamma och båda produkterna tillverkas av unionsindustrin. I det klagomål som gav upphov till den ursprungliga undersökningen definierades dieselbränsle framställt av HVO dessutom som en del av den berörda produkten och ingen av parterna bestred denna definition vid den tidpunkten. Påståendet avvisades därför. |
4. SANNOLIKHETEN FÖR FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE SUBVENTIONERING
4.1 Inledande anmärkningar
|
(39) |
I enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen undersökte kommissionen om det var sannolikt att ett upphörande av de gällande åtgärderna skulle leda till fortsatt eller återkommande subventionering av den berörda produkten med ursprung i Förenta staterna och om skadan för unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma. Till följd av den bristande samarbetsviljan från de exporterande tillverkarna och de amerikanska myndigheterna som beskrivs i skälen 22–27 var det inte möjligt att genomföra en analys av kontrollerade uppgifter som lämnats in av de exporterande tillverkarna och de amerikanska myndigheterna. |
|
(40) |
I enlighet med artikel 28 i grundförordningen baserades därför undersökningsresultaten om sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering på tillgängliga uppgifter. Kommissionen grundade sig därför på följande källor: begäran om en översyn vid giltighetens utgång och påföljande inlagor från sökanden, Eurostat, Global Trade Atlas (GTA) och webbplatserna för amerikanska myndigheten för energiinformation (Energy Information Administration, EIA) och amerikanska jordbruksdepartementet (USDA). |
|
(41) |
Kommissionen analyserade i synnerhet följande federala och statliga subventionsprogram som angavs i ansökan och som kommissionen identifierade som fortfarande gällande. |
|
(42) |
På grund av de amerikanska exporterande tillverkarnas och de amerikanska myndigheternas bristande samarbetsvilja, och mot bakgrund av slutsatserna beträffande fortsatt subventionering genom ovannämnda program, analyserade kommissionen däremot inte följande federala och statliga subventionsprogram ytterligare. |
4.2 Subventioner – federala program
4.2.1 Skatteavdrag för blandning av biodiesel och biodieselavdrag
4.2.1.1
|
(43) |
Den rättsliga grunden för skattelättnadsprogram som omfattar tillverkare som blandar biodiesel, detaljhandlare och användare av biodiesel finns i US Code (U.S.C.), avdelning 26, avsnitt 40A (b). Enligt dessa avsnitt gäller följande skattelättnader för biodieselbränsle:
|
|
(44) |
Skatteavdraget för blandning av biodiesel har varit i kraft enligt Förenta staternas federala lagstiftning sedan 2005 (12). Enligt avsnitt 202(a) i den amerikanska lagen Energy and Improvement and Extension Act från 2008 skulle detta skatteavdrag upphöra att gälla den 31 december 2009 (13). Detta subventionsprogram har dock aldrig upphört i praktiken, utan har i stället hittills gång på gång återinförts med retroaktiv verkan. Detta skedde senast den 20 december 2019, då den amerikanska kongressen, genom lagen Further Consolidated Appropriations Act, återinförde programmet under två år från den 31 december 2017 och förlängde det med tre år, dvs. fram till den 31 december 2022 (14). Denna femåriga förlängning är den längsta sedan subventionsprogrammet infördes. |
|
(45) |
Efter det att uppgifterna lämnats ut informerade sökanden kommissionen om att ett lagförslag hade lagts fram för både den amerikanska senaten och representanthuset den 25 maj 2021, med vilket syftet är att förlänga Biodiesel Mixture Credit Scheme med ytterligare tre år, dvs. till och med den 31 december 2025. |
|
(46) |
I likhet med skatteavdraget för blandning av biodiesel har biodieselavdraget varit i kraft enligt Förenta staternas federala lagstiftning sedan 2005 (15). Enligt avsnitt 202(a) i den amerikanska lagen Energy and Improvement and Extension Act från 2008 skulle detta skatteavdrag upphöra att gälla den 31 december 2009 (16). Inte heller detta subventionsprogram har upphört, utan har i stället gång på gång återinförts med retroaktiv verkan fram till nu. Detta skedde senast den 20 december 2019, då den amerikanska kongressen, genom lagen Further Consolidated Appropriations Act, återinförde programmet under två år från den 31 december 2017 och förlängde det med tre år, dvs. fram till den 31 december 2022 (17). |
|
(47) |
Inkomstskatteavdraget för små tillverkare av biodiesel från jordbruket är en skattelättnad som endast tillämpas på dessa tillverkare. Detta stödprogram undersöks i skälen 63–70. |
4.2.1.2
|
(48) |
För att ett företag ska vara berättigat till skatteavdrag för blandning av biodiesel enligt skäl 43.1, ska företagets verksamhet omfatta blandning av biodiesel och dieselbränsle till en produkt som säljs som bränsle eller för att användas som bränsle. |
|
(49) |
Den som ansöker om detta avdrag måste få ett intyg från tillverkaren eller importören av biodiesel i vilket produkten identifieras tillsammans med angivelse av hur stor andel biodiesel och hur stor andel biodiesel från jordbruket (18) produkten innehåller. Skattelättnaden består av ett avdrag från punktskatt. Alternativt får företaget, om punktskatten är mindre än det totala avdraget, ansöka om att skillnaden återbetalas som avdrag på inkomstskatt. Ett utbetalningsbart inkomstskatteavdrag är ett avdrag från skattebetalarens inkomstskatt eller en direkt utbetalning. Avdraget definieras som utbetalningsbart, eftersom ett avdrag som är större än individens skattskyldighet kan betalas ut till skattebetalaren som en direkt betalning i pengar. |
|
(50) |
Det biodieselavdrag som avses i skäl 43.2 är ett icke-utbetalningsbart skatteavdrag för återförsäljare och slutanvändare av oblandad ren biodiesel. Avdraget för ren biodiesel gäller endast för personer som fyller på ren biodiesel direkt i bränsletanken i ett fordon eller använder ren biodiesel som bränsle. Det bör noteras att även producenter som tillverkar sin egen biodiesel är berättigade till detta avdrag. För att kunna yrka på avdraget måste biodieseltillverkaren antingen agera som återförsäljare (fylla på produkten i slutanvändarens bränsletank) eller som slutanvändare (fylla på produkten i sina egna fordon). |
4.2.1.3
|
(51) |
Blandning av biodiesel med diesel ger rätt till avdrag från punktskatt eller inkomstskatt. Under översynsperioden uppgick de avdrag som gällde till 1 US-dollar per gallon för alla typer av biodiesel, dvs. inklusive biodiesel från jordbruket och diesel från biomassa. |
|
(52) |
Det slutliga skatteavdraget för blandat bränsle beror på andelen biodiesel i bränslet. Minimikravet och det vanligaste förfarandet är att producera en blandning med 0,1 % mineraldiesel och 99,9 % biodiesel (denna blandning kallas B99 i Förenta staterna), eftersom detta berättigar till det högsta skatteavdraget. Skatteavdraget står i proportion till andelen biodiesel i en blandad produkt (t.ex. 100 gallon B99 innehåller 99,9 gallon biodiesel och berättigar till ett skatteavdrag på 99,90 US-dollar). Konverteringen av ren biodiesel (B100) till en blandad produkt (B99) är en enkel process. Processen innebär att 0,1 % mineraldiesel tillförs till ren biodiesel, och den leder inte till någon betydande omvandling av den berörda produkten. Rätten till avdrag grundar sig på att en blandning görs. |
|
(53) |
Tillverkare av biodiesel kan ansöka om avdrag när de själva genomför blandningsprocessen. I sådana fall måste ren biodiesel blandas med dieselbränsle. När det gäller rätten till avdrag finns det inga skillnader mellan biodieselblandningar avsedda för inhemsk försäljning och biodieselblandningar avsedda för exportförsäljning. |
|
(54) |
Företag som inte tillverkar ren biodiesel utan köper den och blandar den till en blandprodukt är också berättigade till skatteavdrag. Sådana företag måste få ett intyg från tillverkaren eller importören (och i förekommande fall från mellanliggande återförsäljare) om att biodieseltillverkaren inte har yrkat på skatteavdraget (19). |
|
(55) |
Skattelättnaden kan fås som ett avdrag från punkt- eller inkomstskatt eller som en direkt utbetalning av pengar. Avdragets storlek är densamma (1 US-dollar per gallon), oavsett om ansökan gäller avdrag från punktskatt, avdrag från inkomstskatt, direkt utbetalning till skattebetalaren eller en kombination av dessa. |
|
(56) |
Enligt U.S.C. är förutsättningen för att få avdrag för blandning av biodiesel att företaget som blandar biodiesel med mineraldiesel får ett biodieselintyg (Certificate for Biodiesel) från biodieseltillverkaren där tillverkaren bl.a. intygar mängden biodiesel som intyget gäller och anger huruvida det gäller biodiesel från jordbruket eller annan biodiesel. |
|
(57) |
Vad gäller biodieselavdraget liknar situationen den under den föregående översynen vid giltighetstidens utgång. En återförsäljare (eller en biodieseltillverkare som agerar som återförsäljare) eller en slutanvändare av oblandad biodiesel kan begära avdrag på 1,00 US-dollar per gallon för alla typer av oblandad (ren) biodiesel som fylls på direkt i bränsletanken i ett fordon eller används som bränsle. Detta avdrag påverkar verksamhetens inkomstskatt. Avdraget är inte utbetalningsbart, dvs. om verksamhetens avdrag är större än skattskyldigheten kan överskottet inte ersättas som en direkt betalning i pengar. |
|
(58) |
Med tanke på att biodieseltillverkare är berättigade att utnyttja dessa program och på grundval av tillgängliga uppgifter (20) (eftersom det inte förekom något samarbete, vilket beskrivs i skäl 27), drog kommissionen slutsatsen att de amerikanska exporterande tillverkarna utnyttjade programmen. |
4.2.1.4
|
(59) |
Skatteavdrag för blandning av biodiesel och biodiesel måste anses utgöra ett skatteincitament, oavsett om det beviljas som en utbetalning av pengar (endast möjligt för blandning av biodiesel) eller som en skattelättnad (tillämpligt för båda skatteavdragen). |
|
(60) |
I linje med sina slutsatser i den ursprungliga undersökningen anser kommissionen att programmen utgör subventioner enligt artikel 3.1 a i och artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmen ger tillgång till ett finansiellt bidrag från Förenta staternas regering i form av direkt bidrag (utbetalning av pengar, endast möjligt för blandning av biodiesel) och lättnad för skatteintäkter som annars skulle drivas in (skatteavdrag, tillämpligt för båda typer). Subventionerna innebär en förmån för de mottagande företagen. |
|
(61) |
Programmen är begränsade till företag inom biodieselindustrin och anses därför vara selektiva enligt artikel 4.2 a i grundförordningen, och därför är den berörda subventionen utjämningsbar. |
|
(62) |
Eftersom avdraget för blandning av biodiesel utgörs av en subvention på 1 US-dollar per gallon för alla typer av biodiesel ansåg kommissionen slutligen att detta program har gett betydande subventioner till de amerikanska exporterande tillverkarna och därmed varit det i särklass viktigaste programmet under översynsperioden. En sådan subvention på 1 US-dollar per gallon skulle motsvara 302 euro per ton. |
4.2.2 Avdrag från inkomstskatt för små tillverkare av biodiesel från jordbruket
4.2.2.1
|
(63) |
Enligt U.S.C. (avdelning 26, avsnitt 40A) har även små tillverkare av biodiesel från jordbruket rätt till avdrag från inkomstskatt liknande avdraget för blandning av biodiesel och skatteavdraget för biodiesel. |
|
(64) |
I likhet med avdraget för blandning av biodiesel och skatteavdraget för biodiesel, se skälen 44 och 46, har även avdraget från inkomstskatt för små tillverkare av biodiesel från jordbruket varit i kraft enligt den amerikanska federala lagstiftningen sedan 2005 (21). Enligt avsnitt 202(a) i den amerikanska lagen Energy and Improvement and Extension Act från 2008 skulle detta skatteavdrag upphöra att gälla den 31 december 2009 (22). Detta subventionsprogram har aldrig upphört, utan har i stället gång på gång återinförts med retroaktiv verkan. Detta skedde senast den 20 december 2019, då den amerikanska kongressen, genom lagen Further Consolidated Appropriations Act, återinförde programmet under två år från den 31 december 2017 och förlängde det med tre år, dvs. fram till den 31 december 2022. |
4.2.2.2
|
(65) |
Programmet gäller endast små tillverkare av ren biodiesel från jordbruket. Aktörer som blandar eller handlar med biodiesel, men som inte är tillverkare, har inte rätt till detta avdrag. Som liten tillverkare räknas en aktör vars produktionskapacitet inte överstiger 60 miljoner gallon biodiesel från jordbruket per år. |
|
(66) |
En liten tillverkare av biodiesel från jordbruket kan ansöka om 0,10 US-dollar icke-utbetalningsbart allmänt avdrag från affärsinkomst för varje tillverkad gallon biodiesel från jordbruket. En tillverkares stödberättigade produktion får inte överskrida 15 miljoner gallon under ett visst beskattningsår. För att tillverkaren ska kunna beviljas avdrag måste biodieseln i fråga användas som bränsle, säljas för användning som bränsle eller användas för att göra en biodiesel-dieselbränsleblandning som används som bränsle eller säljs för användning som bränsle. Producenterna kan följaktligen kombinera detta program med programmet för blandning av biodiesel och därmed sammanlagt erhålla 1,10 US-dollar per gallon. Däremot är stora tillverkare av biodiesel från jordbruket endast stödberättigade för blandning av biodiesel. |
4.2.2.3
|
(67) |
Yrkandet om icke-utbetalningsbart allmänt avdrag från affärsinkomst görs årligen i samband med inkomstskattedeklarationen. Avdraget för varje gallon biodiesel som sökanden har tillverkat under det berörda beskattningsåret (högst 15 miljoner gallon) räknas av från det sökande företagets inkomstskatt. Om det gjorda avdraget är större än sökandens skattskyldighet kan överskottet överföras till efterföljande beskattningsår. |
|
(68) |
Med tanke på att biodieseltillverkare är berättigade att utnyttja detta program och på grundval av tillgängliga uppgifter (23) (eftersom det inte förekom något samarbete, vilket beskrivs i skäl 27), drog kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen slutsatsen att de amerikanska exporterande tillverkarna utnyttjade programmet. |
4.2.2.4
|
(69) |
I linje med sina slutsatser i den ursprungliga undersökningen anser kommissionen att detta program utgör en subvention enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från Förenta staternas regering i form av lättnader på skatteintäkter som annars skulle drivas in. Incitamentet innebär en fördel för de mottagande företagen. |
|
(70) |
Programmet är begränsat till företag som tillverkar biodiesel och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen och därmed är subventionen utjämningsbar. |
4.2.3 Jordbruksdepartementets bioenergiprogram för avancerade biobränslen
4.2.3.1
|
(71) |
Amerikanska jordbruksdepartementets (USDA) Bioenergy programme for advanced biofuel (BPAB) regleras i avdelning IX, avsnitt 9005 i Farm Security and Rural Investment Act från 2002 och är för närvarande kodifierat enligt avdelning 7, avsnitt 8105 i US Code. |
|
(72) |
Programmet var tänkt att löpa ut 2012, men förlängdes 2013 (24) och därefter 2014 (25). Genom Agriculture Act från 2014 förlängdes programmet i ytterligare fem år, till årsslutet 2018. Mer nyligen förlängdes detta subventionsprogram genom Agricultural Improvement Act av den 20 december 2018 med ytterligare fem år, dvs. fram till årsslutet 2023 (26). |
4.2.3.2
|
(73) |
Detta program ger direkta bidrag till tillverkare av avancerade biobränslen, vilka i allmänhet definieras som ”bränsle framställt av annan biomassa än majskornsstärkelse”. Definitionen inbegriper diesel som framställs av biomassa (27). Högst 5 % av programmets medel kan delas ut till behöriga tillverkare med raffineringskapacitet för avancerade biodrivmedel på över 150 miljoner gallon avancerade biobränslen per år. Blandningsföretagen är inte stödberättigande inom ramen för programmet. |
4.2.3.3 (28)
|
(74) |
Deltagarna erhåller direkta utbetalningar från staten efter att ha ansökt om att få delta i programmet. Tillverkarna måste först registrera sig hos myndigheten och underteckna ett kontrakt. Tillverkarna ska lämna in betalningsansökningar för varje kvartal under beskattningsåret för att få betalning för sin produktion av avancerade biodrivmedel under det kvartalet,. Betalning tillhandahålls både för faktisk tillverkning och ökad tillverkning. Utbetalningarna för faktisk produktion beräknas per kvartal för mängden faktiskt tillverkat avancerat biobränsle varje kvartal. |
|
(75) |
Utbetalningarna för ökad produktion görs för mängden stödberättigat avancerat biobränsle som tillverkats under ett beskattningsår och som överstigit mängden som tillverkades under de föregående beskattningsåren (sedan 2009). |
|
(76) |
Finansieringen delas mellan alla tillverkare som gett sig till känna, på grundval av produktionens Btu-värde (29). Finansieringen fördelas jämnt mellan alla tillverkare beroende på Btu-värde. |
|
(77) |
Med tanke på att biodieseltillverkare är berättigade att utnyttja detta program och på grundval av tillgängliga uppgifter (30) (eftersom det inte förekom något samarbete, vilket beskrivs i skäl 27), drog kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen slutsatsen att de amerikanska exporterande tillverkarna utnyttjade programmet. |
4.2.3.4
|
(78) |
Kommissionen anser att detta program utgör en subvention enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från Förenta staternas regering i form av en direkt utbetalning. Incitamentet innebär en fördel för de mottagande företagen. |
|
(79) |
Programmet är begränsat till företag som tillverkar biodiesel och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen och därmed är subventionen utjämningsbar. |
4.2.4 Credit for Production of Cellulosic Biofuel (avdrag för tillverkning av cellulosabaserade biobränslen)
4.2.4.1
|
(80) |
Programmet, som har varit i kraft sedan den 1 januari 2009, infördes genom Food, Conservation and Energy Act från 2008 och förvaltas av Internal Revenue Service. Det är kodifierat enligt avdelning 26, avsnitt 40 (b)(6) i US Code. |
|
(81) |
Denna subvention var ursprungligen tänkt att löpa ut den 31 december 2012. Den har dock förlängts flera gånger, nu senast genom Further Consolidated Appropriations Act av den 20 december 2019 fram till den 1 januari 2021. |
4.2.4.2
|
(82) |
Detta program ger 1,01 US-dollar per gallon icke-utbetalningsbart allmänt avdrag från affärsinkomst till andra generationens biobränsle som används som bränsle eller säljs för att användas som bränsle. Tillverkare är stödberättigade, inklusive tillverkare av biobränsle som härrör från förnybar cellulosa och lignin eller hemicellulosa, samt av algbaserade bränslen. |
4.2.4.3
|
(83) |
Med tanke på att biodieseltillverkare är berättigade att utnyttja detta program och på grundval av tillgängliga uppgifter (31) (eftersom det inte förekom något samarbete, vilket beskrivs i skäl 27), drog kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen slutsatsen att de amerikanska exporterande tillverkarna utnyttjade programmet. |
|
(84) |
Det förväntas även att cellulosabaserade biobränslen kommer att utgöra en väsentlig del av den amerikanska produktionen i framtiden, vilket framgår av flera pågående projekt för utveckling av kapacitet för cellulosabaserad diesel (32). |
4.2.4.4
|
(85) |
Kommissionen anser att detta program utgör en subvention enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från Förenta staternas regering i form av en direkt utbetalning. Incitamentet innebär en fördel för de mottagande företagen. |
|
(86) |
Programmet begränsas till företag som producerar biobränsle som härrör från förnybar cellulosa och lignin eller hemicellulosa, samt av algbaserade bränslen. Det anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen och subventionen är därför utjämningsbar. |
4.2.5 Jordbruksdepartementets stödprogram för bioraffinaderier och framställning av förnybara kemiska och biobaserade produkter
4.2.5.1
|
(87) |
Jordbruksdepartementets stödprogram för bioraffinaderier och framställning av förnybara kemiska och biobaserade produkter fastställs i avdelning 7, avsnitt 8103 (stöd till bioraffinaderier) i U.S. Code och administreras av jordbruksdepartementet. |
|
(88) |
Samma program benämndes ”Advanced biofuels loan guarantees” i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, men analyserades inte då. |
|
(89) |
Programmet var i kraft under översynsperioden på grundval av begäran om översyn. |
4.2.5.2
|
(90) |
Detta program ger lånegarantier på upp till 250 miljoner US-dollar till stöd för utveckling av nya och framväxande tekniker för avancerade biobränslen (inklusive biodiesel), förnybara kemikalier och biobaserade produkter. Generellt sett är två typer av projekt stödberättigande enligt programmet: bioraffinaderier och anläggningar för produktion av biobaserade produkter. Avancerade biobränslen definieras som bränsle framställt av annan biomassa än majskornsstärkelse. Projektet måste vara beläget i en amerikansk delstat. |
|
(91) |
Stödberättigade sökande är bland annat privatpersoner, statliga eller lokala myndigheter, jordbrukskooperativ, nationella laboratorier, högskolor och elkooperativ på landsbygden. |
|
(92) |
Det federala bidragets sammanlagda belopp (lånegaranti plus annan federal finansiering) får inte överskrida 80 % av de totala stödberättigande projektkostnaderna. Låntagaren och andra huvudgäldenärer som deltar i projektet måste bidra med ett betydligt belopp i kontant kapital. |
4.2.5.3
|
(93) |
Med tanke på att biodieseltillverkare är berättigade att utnyttja detta program och på grundval av tillgängliga uppgifter (33) (eftersom det inte förekom något samarbete, vilket beskrivs i skäl 27), drog kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen slutsatsen att de amerikanska exporterande tillverkarna utnyttjade programmet. |
4.2.5.4
|
(94) |
Kommissionen ansåg att detta program utgör en subvention enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från Förenta staternas regering i form av ett skatteincitament. Incitamentet innebär en fördel för de mottagande företagen. |
|
(95) |
Programmet är begränsat till företag inom industrin för avancerade biobränslen och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen, och därför är den berörda subventionen utjämningsbar. |
4.3 Subventioner – statliga program
4.3.1 Iowa Biodiesel Producer Tax Refund
4.3.1.1
|
(96) |
Den rättsliga grunden för detta program, som drivs av Iowa Department of Revenue, är avsnitt 423.4(9) i Iowa Code. |
|
(97) |
Programmet skulle löpa ut den 1 januari 2015, men förlängdes först till den 1 januari 2018 genom delstaten Iowas 85:e generalförsamling 2014. Under 2016 förlängde delstaten Iowas 86:e generalförsamling genom en lag som antogs den 24 maj 2016 (kapitel 1106) programmet i ytterligare en nioårsperiod, dvs. fram till den 1 januari 2025. |
4.3.1.2
|
(98) |
Producenten måste vara en tillverkare av biodiesel, registrerad av Förenta staternas miljövårdsmyndighet (United States Environmental Protection Agency), i enlighet med 40 C.F.R. §79.4. Biodieseln måste vara avsedd att användas i biodieselblandat bränsle i enlighet med avsnitt 214A.2 i Iowa Code. Biodieseln måste vara framställd i Iowa. |
4.3.1.3
|
(99) |
Stödberättigade biodieseltillverkare måste ansöka om återbetalning med uppgifter om antalet gallon biodiesel som producerats under kvartalet. Department of Revenue granskar ansökan om återbetalning och utfärdar, om ansökan godkänns, en utbetalning till varje stödberättigad biodieselproducent. |
|
(100) |
Ansökningarna tas emot i april, juli, oktober och januari varje år, och återbetalning sker i maj, augusti, november och februari varje år. |
|
(101) |
Programmet återbetalar 0,02 US-dollar per gallon biodiesel producerad i Iowa. Bidraget är begränsat till de första 25 miljoner gallon som produceras vid varje anläggning. |
|
(102) |
Med tanke på att biodieseltillverkare är berättigade att utnyttja detta program och på grundval av tillgängliga uppgifter (34) (eftersom det inte förekom något samarbete, vilket beskrivs i skäl 27), drog kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen slutsatsen att de amerikanska exporterande tillverkarna utnyttjade programmet. |
4.3.1.4
|
(103) |
Kommissionen ansåg att detta program utgör en subvention enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från delstaten Iowa i form av lättnader på skatteintäkter som annars skulle drivas in. Incitamentet innebär en fördel för de mottagande företagen. |
|
(104) |
Programmet är begränsat till företag som tillverkar biodiesel och andra typer av bränsle, och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen och därmed är subventionen utjämningsbar. |
4.3.2 Kentucky Biodiesel Production Tax Credit
4.3.2.1
|
(105) |
Den rättsliga grunden för detta program, som drivs av Kentucky Department of Revenue, är Kentucky Revised Statues (KRS), avsnitten 141.422 till 141–425. |
|
(106) |
Programmet inrättades genom Kentucky Acts från 2005, kapitel 168, avsnitt 137 och trädde i kraft den 18 mars 2005. Det ändrades 2006 och 2007. Programmet regleras för närvarande av 2019 års version av KRS, som nämns i föregående skäl. |
4.3.2.2
|
(107) |
En biodieselproducent, biodieselblandare eller tillverkare av förnybar diesel som fysiskt är etablerad i Kentucky har rätt till skattelättnad för produktion. |
4.3.2.3
|
(108) |
En bidragsberättigad sökande måste till Department of Revenue lämna in en ansökan om skatteavdrag för biodiesel som producerats eller blandats (producerats för förnybar diesel) i Kentucky senast den 15:e dagen av den första månaden efter utgången av föregående kalenderår. |
|
(109) |
En sökande som ansöker om skatteavdraget måste i sin skattedeklaration bifoga de intyg som utfärdats av ministeriet (35). |
|
(110) |
Beloppet för skatteavdraget är en 1 US-dollar per gallon biodiesel som tillverkas av en biodieselproducent, en US-dollar per gallon biodiesel som används i blandningssammanhang av biodieselblandare, 1 US-dollar per gallon förnybar diesel (dvs. diesel från biomassa) som tillverkas av en producent av förnybar diesel, såvida inte det totala belopp som beviljas alla biodieseltillverkare, dieselblandare och tillverkare av förnybar diesel överstiger det årliga taket på 10 miljoner US-dollar. |
|
(111) |
Med tanke på att biodieseltillverkare är berättigade att utnyttja detta program och på grundval av tillgängliga uppgifter (36) (eftersom det inte förekom något samarbete, vilket beskrivs i skäl 27), drog kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen slutsatsen att de amerikanska exporterande tillverkarna utnyttjade programmet. |
4.3.2.4
|
(112) |
Kommissionen anser att detta program utgör en subvention enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från delstaten Kentucky i form av lättnader på skatteintäkter som annars skulle drivas in. Incitamentet innebär en fördel för de mottagande företagen. |
|
(113) |
Programmet är begränsat till företag som tillverkar biodiesel och andra typer av bränsle, och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen och därmed är subventionen utjämningsbar. |
4.3.3 Texas Fuel Ethanol and Biodiesel Production Incentive Programme
4.3.3.1
|
(114) |
Den rättsliga grunden för detta program, som drivs av Texas Economic Development and Tourism Office, är kapitel 16 i Texas jordbrukslag, med titeln ”Fuel Ethanol, Renewable Methane, Biodiesel, And Renewable Diesel Production Incentive Program”. |
|
(115) |
Kapitel 16 i Texas jordbrukslag har inte ändrats sedan 2011. Programmet är därför fortfarande i kraft. |
4.3.3.2
|
(116) |
Enligt detta program fördelar Texas delstatsregering bidrag till stödberättigande företag som producerar etanol, förnybar metan, biodiesel eller förnybar diesel i Texas. |
|
(117) |
För att vara stödberättigade måste företagen vara registrerade hos Texas Economic Development and Tourism Office. |
4.3.3.3
|
(118) |
Registrerade tillverkare som har betalat en avgift på 32 cent för varje gallon bränsleetanol eller mmBtu förnybar metan och 1,6 cent för varje gallon producerad biodiesel, har rätt till ett bidrag på 20 cent per gallon bränsleetanol eller mmBtu förnybar metan och 10 cent per gallon biodiesel som producerats vid varje registrerad anläggning (gränsen är 18 miljoner gallon per år och anläggning), fram till den tionde årsdagen från den dag då anläggningen inledde sin produktion (37). |
|
(119) |
Med tanke på att biodieseltillverkare är berättigade att utnyttja detta program och på grundval av tillgängliga uppgifter (38) (eftersom det inte förekom något samarbete, vilket beskrivs i skäl 27), drog kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen slutsatsen att de amerikanska exporterande tillverkarna utnyttjade programmet. |
4.3.3.4
|
(120) |
Kommissionen ansåg att detta program utgör en subvention enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från delstaten Texas i form av direkta bidrag. Incitamentet medför därför en förmån för de mottagande företagen enligt artikel 3.2 i grundförordningen. |
|
(121) |
Programmet är begränsat till företag som tillverkar biodiesel och andra typer av bränsle, och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen och därmed är subventionen utjämningsbar. |
4.4 Sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering
4.4.1 Sannolikheten för fortsatt subventionering genom de tre federala programmen
|
(122) |
Liksom i den ursprungliga undersökningen och den föregående översynen fortsatte det huvudsakliga programmet att vara Biodiesel Mixture Credit Scheme. Detta program återinfördes den 20 december 2019 av den amerikanska kongressen genom lagen Further Consolidated Appropriations Act (se skäl 44), och var i kraft under översynsperioden. Det kommer tidigast att löpa ut den 1 januari 2023. |
|
(123) |
I likhet med avdraget för blandning av biodiesel återinförde den amerikanska kongressen genom lagen Further Consolidated Appropriations Act den 20 december 2019 även skatteavdraget för biodiesel och avdraget från inkomstskatt för små tillverkare av biodiesel från jordbruket, med giltighet till och med den 31 december 2022 (se skäl 46 och 64 ovan). |
|
(124) |
De tre federala programmen (biodiesel mixture credit, biodiesel credit och small agri-biodiesel producer credit) har antagits inom ramen för American Jobs Creation Act från 2004 (39) och trädde i kraft den 1 januari 2005. Samtliga program har dessutom hittills upprepade gånger återinförts med retroaktiv verkan. |
|
(125) |
Såsom förklaras i skäl 72 skulle jordbruksdepartementets bioenergiprogram löpa ut 2012, men förlängdes 2013 och därefter 2014. Genom jordbrukslagen 2014 förlängdes programmet med ytterligare fem år, till årsslutet 2018. Mer nyligen förlängdes detta subventionsprogram enligt Agricultural Improvement Act av den 20 december 2018 i ytterligare fem år, dvs. fram till årsslutet 2023. |
|
(126) |
Såsom beskrivs i skäl 81 skulle även ”avdraget för tillverkning av cellulosabaserade biobränslen” löpa ut 2012. Det förlängdes flera gånger och återinfördes senast den 20 december 2019 av den amerikanska kongressen genom Further Consolidated Appropriations Act, med giltighet till och med den 1 januari 2021 (40). |
|
(127) |
”Jordbruksdepartementets stödprogram för bioraffinaderier och framställning av förnybara kemiska och biobaserade produkter” benämndes tidigare ”Advanced biofuels loan guarantees”. Programmet har sedan det inrättades alltid funnits tillgängligt för amerikanska biodieselproducenter. Det var fortfarande i kraft under översynsperioden och har kontinuerligt återinförts sedan det först trädde i kraft. Alla de subventionsprogram som analyserats ovan, och som legat till grund för beviljande av subventioner, var i kraft under översynsperioden. De tillgängliga uppgifterna (41) visar att avdraget för blandning av biodiesel ensamt uppgår till 300 USD för varje ton biodiesel som blandas med diesel. Mot bakgrund av storleken på subventionsbeloppet i samband med enbart avdraget för blandning av biodiesel och mot bakgrund av det stora antal andra subventionsordningar som står till för amerikanska biodieselproducenter drog kommissionen slutsatsen den amerikanska biodieselindustri har fortsatt att subventioneras med belopp över vad som kan betraktas som stöd av mindre betydelse. |
4.4.2 Sannolikhet för fortsatt subventionering genom andra program
|
(128) |
Alla de subventionsprogram som analyserats ovan, och som legat till grund för beviljande av subventioner, var i kraft under översynsperioden. |
|
(129) |
Ett antal små program är för närvarande i kraft, såsom de som anges i skäl 41, och det finns inget som tyder på att dessa program kommer att upphöra inom en snar framtid. |
4.4.3 Slutsats om sannolikheten för fortsatt subventionering
|
(130) |
Mot bakgrund av ovanstående undersökningsresultat och med tanke på den bristande samarbetsviljan från de amerikanska myndigheterna och de amerikanska exporterande producenterna drog kommissionen slutsatsen att de amerikanska biodieselproducenterna fortsatt har kunnat utnyttja förmånerna från alla de federala och statliga program som beskrivs i de ovanstående skälen och att subventionsbeloppen är högre än vad som kan betraktas som stöd av mindre betydelse. |
4.5 Sannolikhet för subventionerad import i betydande mängder
|
(131) |
Sedan det konstaterats att subventionering förekommit under översynsperioden, undersökte kommissionen sannolikheten för att subventionerad import från det berörda landet skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas. Efter införandet av åtgärder 2009 sjönk importen av biodiesel från Förenta staterna till unionen nästan ned till noll från 2013 och framåt. Till exempel importerades cirka 156 ton från Förenta staterna under översynsperioden (från den 1 juli 2019 till den 30 juni 2020). Dessa volymer utgör endast 0,04 % av Förenta staternas sammanlagda export och ännu mindre av unionens förbrukning. Kommissionen undersökte om det var sannolikt att subventionerad import skulle återkomma i betydande mängder om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Framför allt granskades följande delar: Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Förenta staterna, tillgång till andra marknader och attraktionskraft hos unionens marknad. |
4.5.1 Outnyttjad kapacitet hos amerikanska exporterande tillverkare
|
(132) |
Kommissionen undersökte huruvida subventionerad export från Förenta staterna till unionen skulle ske i betydande volymer om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. På grund av bristande samarbetsvilja från de exporterande tillverkarna och den amerikanska regeringen som nämns i skäl 27 var det inte möjligt att göra en analys som grundar sig på kontrollerade uppgifter från de amerikanska tillverkarna och de amerikanska myndigheterna. Kommissionen grundar sig därför på följande källor: Eurostat, begäran om översyn vid giltighetens utgång, påföljande inlagor från sökanden och webbplatserna för den amerikanska myndigheten för energiinformation (EIA) och amerikanska jordbruksdepartementet (USDA). |
|
(133) |
På grundval av uppgifter från EIA uppgick de amerikanska producenternas kapacitet under översynsperioden till 8 412 000 ton. |
|
(134) |
Den faktiska produktionen av biodiesel i Förenta staterna under översynsperioden var 5 718 000 ton (EIA:s uppgifter), vilket motsvarar ett kapacitetsutnyttjande på 68 % och en outnyttjad kapacitet på 32 % eller omkring 2 694 000 ton. De amerikanska tillverkarnas betydande outnyttjade kapacitet utgör ett incitament för att öka produktionen och sälja biodiesel till subventionerade priser på unionens marknad, och kommer sannolikt att utnyttjas för att leverera till unionens marknad om åtgärderna skulle upphöra att gälla De amerikanska tillverkarna kan nämligen lätt öka sin produktion och export till EU med den ekonomiska nyttan av ökat kapacitetsutnyttjande och minskning av tillverkningskostnaden per enhet. Utsläpp på unionens marknad av den amerikanska överskottskapaciteten skulle ha en betydande inverkan, eftersom den uppgår till nästan 18 % av unionens förbrukning under översynsperioden. |
|
(135) |
Under översynsperioden var den amerikanska produktionen av biodiesel (5 718 000 ton) dessutom lägre än förbrukningen (5 934 000 ton). Förenta staterna importerar följaktligen mer biodiesel än man exporterar. Under översynsperioden uppgick den sammanlagda importen till 629 000 ton och exporten till 428 000 ton. Om den tillgängliga produktionskapaciteten inte användes för att tillgodose den inhemska efterfrågan under skadeundersökningsperioden är det osannolikt att sådan tillgänglig produktionskapacitet i framtiden skulle användas för detta ändamål. Den amerikanska produktionskapacitet som rapporterades under översynsperioden (8 412 000 ton, se föregående skäl) var betydligt högre än den inhemska förbrukningen. Detta innebär att om möjligheter på exportmarknader öppnas kommer de amerikanska tillverkarna sannolikt att använda sin outnyttjade kapacitet för exportförsäljning snarare än för inhemsk förbrukning. |
4.5.2 Tillgång till andra marknader
|
(136) |
Det är osannolikt att den outnyttjade kapaciteten skulle användas till att öka exporten till andra tredjeländer än EU. De stora tredjelandsmarknaderna (Brasilien, Indonesien, Argentina, Kina och Thailand) är självförsörjande när det gäller inhemsk biodieselproduktion, och Förenta staterna har hittills inte exporterat mycket till dessa länder trots sin outnyttjade kapacitet. Det finns inga skäl att anta att denna situation kommer att förändras i framtiden. |
4.5.3 Attraktionskraft hos unionens marknad
|
(137) |
För att fastställa exportpriset till tredjeländer grundade kommissionen sina slutsatser på allmänt tillgänglig information, dvs. Global Trade Atlas (GTA). Kommissionen inhämtade uppgifter om mängder och värden för export av biodiesel enligt HS-nummer 3826 00 för översynsperioden. Exportmängden (i ton) till samtliga länder (inbegripet EU) uppgår till 389 075 ton, varav obetydliga volymer exporterades till unionen. |
|
(138) |
Det genomsnittliga priset från fabrik för biodiesel som under översynsperioden såldes i unionen av unionstillverkare, såsom visas i tabell 1 nedan, uppgick till 771 euro per ton. |
|
(139) |
Tabell 1 nedan visar genomsnittliga försäljningspriser i US-dollar per ton, justerade till pris från fabrik (genom att dra av 82,52 US-dollar per ton för inhemsk transport enligt uppgifterna i begäran om översyn) för de sex länder (utanför EU) till vilka Förenta staterna exporterade mer än 0,1 % av sin totala export under översynsperioden. Tabell 1 Förenta staternas exportvolymer och priser under översynsperioden
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(140) |
Tabell 1 visar en stor variation i exportpriserna mellan de länder som Förenta staterna exporterade mest till under översynsperioden. |
|
(141) |
Den visar också att de högsta genomsnittliga exportpriserna är priserna till länder som Kanada och Norge, till vilka Förenta staterna säljer 92 % av sin totala export. I begäran om översyn anges att den dyrare „[…] biodiesel som exporteras till Kanada ska bestå av särskilda typer av råvaror som är mer motståndskraftiga mot låga temperaturer, såsom raps, eller kan även vara hydrerad vegetabilisk diesel, som har utmärkta kallstartsegenskaper […]”. De högre genomsnittliga exportpriserna till dessa två länder förklaras således av den högre tillverkningskostnaden för råvaran (t.ex. raps). |
|
(142) |
På grundval av GTA räknade kommissionen fram ett genomsnittligt exportpris till alla exportländer under översynsperioden, med hänsyn till följande faktorer:
|
|
(143) |
Med hänsyn till samtliga ovanstående faktorer räknade kommissionen fram ett enkelt genomsnittligt exportpris på 682 US-dollar per ton (617 euro). Detta genomsnittliga exportpris på 617 euro är ett fob-pris till vilket kostnader för sjöfrakt och försäkringar läggs till för att få ett cif-pris. Dessa kostnader uppgick till omkring 52 US-dollar per ton (47 euro per ton) om destinationen skulle vara unionen enligt begäran om översyn. |
|
(144) |
Kommissionen ansåg att 47 euro per ton är en rimlig indikation på de ytterligare kostnaderna för sjötransport och försäkring till andra destinationer. Förenta staternas genomsnittliga exportpris till tredjeländer fastställdes således till 617 euro (fob), vilket även om man lägger till sjötransport, försäkringskostnader och gällande tull (6,5 %) (sammanlagt avrundat till 104 euro per ton för att även täcka vissa ytterligare utgifter efter import) från Förenta staterna till EU (totalt omkring 721 euro per ton), skulle vara långt lägre än unionsindustrins pris från fabrik på 771 euro per ton. |
|
(145) |
Detta visar i sin tur att exporterande tillverkare från Förenta staterna skulle kunna sälja till ett pris under 771 euro per ton för att ta sig in på unionens marknad, och att detta skulle uppmuntra dem att rikta om en del av den nuvarande exporten till tredjeländer till unionens marknad, eftersom priserna på unionens marknad är mer attraktiva än priserna på vissa andra tredjeländers marknader. |
4.6 Kringgående och absorption
|
(146) |
Såsom nämns i skäl 1 befanns det att de antisubventionsåtgärder som införts 2009 kringgicks genom omlastning via Kanada och en förändring i sammansättningen av blandningen. Förekomsten av sådana metoder visar hur stort intresse vissa amerikanska tillverkare har av att komma in på unionens marknad, även efter införandet av åtgärderna, och detta måste därför betraktas som en indikation på att unionens marknad är attraktiv för amerikanska biodieseltillverkare. |
4.7 Slutsats
|
(147) |
Med beaktande av ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen har fortsatt. Med beaktande av den amerikanska biodieselindustrins betydande outnyttjade kapacitet och attraktionskraften hos unionens marknad när det gäller dess storlek och försäljningspris, särskilt med tanke på prisnivån på Förenta staternas export till tredjeländer, konstaterade kommissionen att det är sannolikt att amerikanska biodieselproducenter kommer att återuppta exporten av biodiesel till subventionerade priser till unionens marknad i stora volymer om åtgärderna tillåts upphöra. |
5. SKADA
5.1 Definition av unionsindustrin och unionstillverkningen
|
(148) |
Enligt de uppgifter som lämnats av sökanden tillverkades den likadana produkten av 49 tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen. |
|
(149) |
Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till omkring 14 miljoner ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av de uppgifter som lämnats av unionsindustrin. Såsom anges i skäl 17 stod de tre unionstillverkare som ingick i urvalet för 17,5 % av den sammanlagda tillverkningen av den likadana produkten i unionen. |
5.2 Förbrukning i unionen
|
(150) |
Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av branschinformation och Comext för importuppgifter. |
|
(151) |
Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt: Tabell 2 Förbrukning i unionen (ton) (42)
|
||||||||||||||||||||
|
(152) |
Under översynsperioden ökade förbrukningen av biodiesel i unionen, beräknad som summan av importen av biodiesel och unionsindustrins totala försäljning på EU-marknaden, med 22 %, dvs. från 13,8 miljoner ton 2017 till 16,9 miljoner ton. |
5.3 Import av den berörda produkten från Förenta staterna
5.3.1 Volym av och marknadsandel för importen från det berörda landet
|
(153) |
Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat (Comext-databasen). Importens marknadsandel fastställdes på grundval av uppgifter från sökanden för unionsindustrins inhemska försäljning och Comext för handelsuppgifter. |
|
(154) |
Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt: Tabell 3 Importvolym (ton), marknadsandel och priser (43)
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(155) |
Sedan åtgärderna infördes 2009 har importen från Förenta staterna praktiskt taget upphört, och uppgick till endast 156 ton under översynsperioden (jämfört med över 1 137 000 ton under den ursprungliga undersökningsperioden). Mot bakgrund av de försumbara importmängderna kunde de genomsnittliga priserna inte betraktas som representativa. |
5.3.2 Priser och prisunderskridande
|
(156) |
Det förekom praktiskt taget ingen import av biodiesel från Förenta staterna till unionen under översynsperioden som kunde användas som en tillförlitlig grund för beräkningen av prisunderskridande. |
|
(157) |
Som ett alternativ fastställde kommissionen prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra
|
|
(158) |
Resultatet av jämförelsen var ett prisunderskridande på 6,4 %. |
5.3.3 Import från övriga tredjeländer
|
(159) |
Under översynsperioden uppgick importen från tredjeländer till 3 750 000 ton, eller omkring 22 % av den totala förbrukningen i unionen. De viktigaste källorna för import av biodiesel utöver Förenta staterna var Argentina (24 % av EU:s import), Malaysia (18 %), Singapore (13 %) och Indonesien (5 %). |
|
(160) |
Den sammanlagda importvolymen liksom marknadsandelen och pristrenden för import av biodiesel från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt: Tabell 4 Import från tredjeländer (44)
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(161) |
Tullarna på import från Argentina och Indonesien – två stora exportländer av biodiesel – upphävdes 2018. Följaktligen ökade importen från tredjeländer 2018 och höll sig vid en nivå på omkring 3,8 miljoner ton under 2019 och under översynsperioden. Överlag ökade importen från tredjeländer förutom Förenta staterna med 145 % under skadeundersökningsperioden. Deras marknadsandel ökade dessutom från 11 % till 22 % under skadeundersökningsperioden. |
|
(162) |
När det gäller priserna skiljer sig situationen mellan länderna. |
|
(163) |
Vad gäller Argentina, som är den största importkällan, införde kommissionen i februari 2019 slutgiltiga antisubventionsåtgärder på import av biodiesel från detta land, och fattade samtidigt ett beslut om godkännande av hållbara prisåtaganden från åtta argentinska tillverkare och Argentinas handelskammare för biobränslen (CARBIO). Detta ledde till en betydlig prisökning för år 2019 (med 14 % jämfört med 2018) och under översynsperioden (med 17 % jämfört med 2018). |
|
(164) |
För Indonesien och Malaysia visade priserna en sjunkande trend. Samtidigt ökade de betydligt för de övriga tredjeländerna. Sammantaget ökade de genomsnittliga försäljningspriserna för importen från andra tredjeländer än Förenta staterna med 11 % under skadeundersökningsperioden. Denna trend överensstämmer med den trend som observerats för importen från de berörda länderna i tabell 3 ovan. Pristrenden skiljer sig dock jämfört med unionsindustrins försäljningspriser på unionens marknad i tabell 8. Priserna för de unionstillverkare som ingick i urvalet sjönk i linje med de minskande produktionskostnaderna. Följden blev att prisskillnaden mellan exportörer från tredjeländer och unionstillverkarna i urvalet minskade, vilket ökade unionsindustrins konkurrenskraft. |
5.4 Unionsindustrins ekonomiska situation
5.4.1 Allmänna anmärkningar
|
(165) |
Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. |
|
(166) |
Som nämns i skäl 17 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation. |
|
(167) |
Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Den utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter som lämnades av EU-industrin och andra sektorsspecifika makroekonomiska uppgifter såsom FAO-OECD. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformulären från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation. |
|
(168) |
De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, subventionsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare subventionering. |
|
(169) |
De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga. |
5.4.2 Makroekonomiska indikatorer (45)
5.4.2.1
|
(170) |
Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 5 Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(171) |
Unionstillverkningen ökade från 12,6 miljoner 2017 till 14,0 miljoner ton under översynsperioden, vilket är en ökning med 11 % under skadeundersökningsperioden. I en situation där förbrukningen ökat med 22 % under skadeundersökningsperioden reagerade unionsindustrin positivt genom att öka sin produktion. |
|
(172) |
Samtidigt ökade produktionskapaciteten med 9 % under skadeundersökningsperioden och nådde 17,5 miljoner ton under översynsperioden. Unionsindustrin håller på att utveckla sin kapacitet att bemöta en ökande efterfrågan. Enligt en rapport (46) gäller denna kapacitetsutökning främst produktion av hydrerad vegetabilisk olja (HVO). |
|
(173) |
Till följd av att produktionen och produktionskapaciteten samtidigt ökade låg kapacitetsutnyttjandet stabilt under skadeundersökningsperioden, på ca 80 %. |
5.4.2.2
|
(174) |
Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 6 Försäljningsvolym och marknadsandel
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
(175) |
Unionsindustrin ökade sin försäljning på unionens marknad från 12,3 miljoner ton 2017 till 13,2 miljoner ton under översynsperioden (+ 7 %). |
|
(176) |
Eftersom förbrukningen i unionen ökade med 22 %, på grund av den lägre ökningen av den faktiska försäljningsvolymen, minskade unionsindustrins marknadsandel, från omkring 89 % år 2017 till 78 % under översynsperioden. Den minskade marknadsandelen har samband med den ökade importen från tredjeländer, särskilt från 2018 och framåt (skäl 161). |
5.4.2.3
|
(177) |
Ett antal indikatorer (produktion, produktionskapacitet, försäljning, sysselsättning) visar på en positiv tillväxt för unionsindustrin under perioden. Tillväxten är dock måttlig jämfört med utvecklingen av förbrukningen av biodiesel under samma period. I själva verket minskade unionsindustrins marknadsandel under referensperioden. |
5.4.2.4
|
(178) |
Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 7 Sysselsättning och produktivitet
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
(179) |
Under skadeundersökningsperioden steg sysselsättningen från 2 643 till 3 909, en ökning på 48 %. |
|
(180) |
Eftersom produktionen ökade i mindre utsträckning (+ 11 %) ledde detta till minskad produktivitet (– 25 %). |
5.4.2.5
|
(181) |
Såsom förklaras i skäl 155 upphörde importen av biodiesel från Förenta staterna så gott som helt efter införandet av utjämningsåtgärder och det förekom så gott som ingen subventionerad import från Förenta staterna under översynsperioden. Subventionens omfattning kunde därför inte bedömas på grundval av faktiska uppgifter, och därför uppskattades den fortfarande ligga över nivån för vad som kan betraktas som försumbart. Undersökningen inriktades därför på sannolikheten för återkommande subventionering om utjämningsåtgärderna skulle upphöra att gälla. |
|
(182) |
I den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång visade unionsindustrin tecken på att återhämta sig från verkningarna av tidigare subventionering. Under skadeundersökningsperioden i den aktuella översynen fortsatte återhämtningsprocessen, vilket framgår av en gynnsam utveckling för unionsindustrin vad gäller de huvudsakliga skadeindikatorerna. |
5.4.3 Mikroekonomiska indikatorer (47)
5.4.3.1
|
(183) |
De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 8 Försäljningspriser i unionen
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(184) |
Under skadeundersökningsperioden minskade produktionskostnaden med 9 % (från 828 euro/ton till 755 euro/ton). Detta beror delvis på det minskade priset på vegetabiliska oljor, som var på nedgång under perioden. Allt biobränsle framställs inte av vegetabiliska oljor, men priset på vegetabiliska oljor är ett bra närmevärde för priset på den viktigaste insatsvaran för produktion av biodiesel. |
|
(185) |
Det genomsnittliga försäljningspriset sjönk med 8 %, från 834 euro/ton 2017 till 771 euro/ton under översynsperioden. Detta kan kopplas till den minskning som har observerats i produktionspriset (se skälen 183 och 184). |
5.4.3.2
|
(186) |
De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 9 Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd
|
||||||||||||||||||||
|
(187) |
Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för företagen som ingick i urvalet steg med 14 % under översynsperioden. Konsekvensen av den variationen är liten med tanke på att arbetskraftskostnaden utgör bara omkring 3 % av den totala tillverkningskostnaden. |
5.4.3.3
|
(188) |
Lagernivåerna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 10 Lager
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
(189) |
Lagerhållningen låg stabilt runt 1 % av produktionen. Detta är en mycket låg andel som tyder på att industrin kan arbeta på begäran och ”just-in-time” och begränsa lagerhållningen. Detta är också nödvändigt för att undvika försämring av biodieseln. |
5.4.3.4
|
(190) |
Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Tabell 11 Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(191) |
Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten låg kvar på en låg nivå, men uppvisar ändå en lätt positiv trend under skadeundersökningsperioden, med en ökning från 1 % till 3 %. Detta kopplades till den minskande produktionskostnaden för företagen som ingick i urvalet (-9 %). Bakom detta genomsnitt finns dock stora skillnader mellan de unionstillverkare som ingick i urvalet, då vissa företag inte gjorde någon vinst alls. |
|
(192) |
Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Trenden i nettokassaflöde utvecklades positivt mot slutet av skadeundersökningsperioden (under 2019 och första hälften av 2020), men 2018 sjönk kassaflödet kraftigt. Nedgången 2018 påverkas främst av den särskilda situationen för bara ett av företagen i urvalet, som har en särskild affärsmodell, medan trenden var ganska stabil för de andra två företagen som ingick i urvalet. |
|
(193) |
Investeringarna i företagen som ingick i urvalet utgör inte någon tydlig trend under skadeundersökningsperioden. Investeringar från ett eller annat företag i urvalet, eller avsaknad av dem, kan få investeringsnivåerna att gå upp och ner från ett år till ett annat. Investeringarna utgjorde cirka 1–2 % av omsättningen under skadeundersökningsperioden, vilket är begränsat. |
|
(194) |
Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Den utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden och förblev hög under översynsperioden. Denna höga räntabilitet är emellertid främst kopplad till investeringarnas låga bokförda investeringar snarare än höga vinster. |
5.4.4 Slutsats beträffande skada
|
(195) |
Under skadeundersökningsperioden, mot bakgrund av nästan obefintlig import från Förenta staterna, ökade importen från tredjeländer markant sett till volym (med 145 %) men även prisnivå (med 11 %). Samtidigt sjönk unionsindustrins priser (med 8 %), vilket var i linje med en minskning av produktionskostnaderna (med 9 %). Följaktligen minskade prisklyftan mellan tredjelandsexportörerna och de unionstillverkare som ingick i urvalet, något som därmed ökade unionsindustrins konkurrenskraft. |
|
(196) |
Skadeindikatorerna tyder på det hela taget på en positiv trend under skadeundersökningsperioden, i synnerhet sett till produktion (+ 11 %), produktionskapacitet (+ 9 %) och försäljning (+ 7 %), och visar att unionens biodieselindustri långsamt håller på att återhämta sig från den tidigare skadan. Analysen av skadeindikatorerna visar att unionsindustrin just nu inte lider någon väsentlig skada. Vissa indikatorer, i synnerhet en låg lönsamhet (≤ 3 %), tyder dock på att den ändå befinner sig i en skör ekonomisk situation. |
|
(197) |
Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8.4 i grundförordningen. |
6. SANNOLIKHET FÖR ATT SKADAN ÅTERKOMMER
|
(198) |
Kommissionen bedömde, i enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen, huruvida det är sannolikt att den skada som ursprungligen orsakades av dumpad import från Förenta staterna återkommer om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. |
|
(199) |
I detta avseende undersökte kommissionen produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Förenta staterna, de sannolika prisnivåerna på import från Förenta staterna i avsaknad av utjämningsåtgärder samt deras påverkan på unionsindustrin inklusive prisunderskridande utan utjämningstull |
6.1 Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Förenta staterna
|
(200) |
Som beskrivs i avsnitt 4.5.1 ovan är de mängder som skulle kunna exporteras av biodieseltillverkare i Förenta staterna betydande i jämförelse med unionsmarknadens storlek. Den outnyttjade kapaciteten utgör mycket riktigt 18 % av unionens förbrukning under översynsperioden. Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten är betydande. |
6.2 De sannolika prisnivåerna på import från Förenta staterna i avsaknad av utjämningsåtgärder
|
(201) |
Som beskrivs i avsnitt 4.5.3 ovan, på grundval av den aktuella prissättningen på tredjeländers exportmarknader, exporterade de amerikanska tillverkarna till sina viktigaste tredjelandsmarknader till lägre priser än de inhemska priserna i Förenta staterna. Som anges i skäl 157–158 ovan underskrider också i genomsnitt dessa priser unionsindustrins priser på unionens marknad med 6,4 %. Med beaktande av den prisnivå som tas ut på exporten från Förenta staterna till andra tredjelandsmarknader är export till unionen potentiellt mycket mer attraktiv för de amerikanska exportörerna. Som anges i avsnitt 4.5.3 ovan är unionens marknad också mycket attraktiv eftersom den är störst i världen, och det finns starka incitament för användning av biodiesel i unionen och i de enskilda medlemsstaterna. |
6.3 Sannolik inverkan på unionsindustrin
|
(202) |
Om åtgärderna skulle tillåtas upphöra, skulle därför betydande volymer av subventionerad biodiesel från Förenta staterna medföra en mycket stark prispress nedåt för unionens priser och få betydande inverkan på unionsindustrins ekonomiska situation. Till följd av detta är det sannolikt att unionsindustrins produktions- och försäljningsvolymer skulle minska och att de små vinster som industrin just nu uppnår skulle övergå i förluster. |
|
(203) |
Kommissionen bedömde vidare importens möjliga påverkan genom att ta fram två möjliga scenarier om åtgärderna skulle upphöra att gälla, nämligen (1) ett uppsving för importen från Förenta staterna, och (2) sjunkande priser i EU på grund av ökad konkurrens, allt annat lika. |
|
(204) |
I det första scenariot utgick kommissionen från två möjliga nivåer för import från Förenta staterna. Det första alternativet medförde att importen från Förenta staterna skulle hamna på sin historiska volym (under den inledande undersökningsperioden (48)), vilken är 1,1 miljoner ton. Till följd av den ökade importen från Förenta staterna och EU-industrins därav följande minskade försäljning skulle EU-industrins lönsamhet sjunka med 0,14 procentenheter, dvs. från + 2,84 % till + 2,70 %. I det andra alternativet togs hänsyn till EU-marknadens mycket betydande ökning i storlek från 6,6 miljoner ton under den inledande undersökningsperioden till 17 miljoner ton under översynsperioden (+ 158 %). I detta sammanhang modellerade kommissionen ett importuppsving motsvarande samma marknadsandel på 17,2 % för Förenta staterna som under den inledande undersökningsperioden. Resultatet blev att unionsindustrins lönsamhet skulle sjunka med 0,41 procentenheter från + 2,84 % till 2,43 %. Ett sådant uppsving för importen från Förenta staterna, till konstanta priser, kan i båda fallen sägas få en ganska måttlig påverkan. Detta är kopplat till den höga andelen rörliga kostnader i biodieselindustrin. |
|
(205) |
I det andra scenariot konstaterades en prisnedgång ha en potentiellt kraftig skadlig effekt. I händelse av att unionspriserna skulle gå ner till prisnivån för exporten från Förenta staterna till tredjeländer (721 euro/ton) skulle vinsten sjunka från + 2,84 % till – 3,88 %. I händelse av att unionspriserna skulle gå ner med 10 %, dvs. från 771 euro/ton till 694 euro/ton, skulle vinsten minska från + 2,84 % till – 7,94 %. I vilket fall som helst skulle varje prisnedgång på mer än – 2,9 % sätta unionsindustrins vinstnivå på noll. |
|
(206) |
I verkligheten, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla, är det mycket sannolikt att en kombination av de två scenarierna ovan skulle inträffa på marknaden. I synnerhet kan betydande volymer biodiesel med ursprung i Förenta staterna förväntas komma in på unionens marknad, till lägre priser än från unionsindustrin. Till följd av det skulle unionsindustrin marknadsandel krympa, liksom dess priser. Det skulle orsaka betydande förluster för unionsindustrin. |
6.4 Slutsats om sannolikheten för återkommande skada
|
(207) |
På grundval av detta, och med notering av unionsindustrins nuvarande ömtåliga situation, drog kommissionen slutsatsen att en avsaknad av åtgärder med all sannolikhet skulle leda till en betydligt ökad subventionerade import från Förenta staterna till skadevållande priser och att väsentlig skada troligen skulle återkomma. |
7. UNIONENS INTRESSE
|
(208) |
I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen. |
7.1 Unionsindustrins intresse
|
(209) |
Om befintliga åtgärder tillåts upphöra att gälla, kommer unionsindustrin med största säkerhet att möta ökad illojal konkurrens från de amerikanska biodieseltillverkarna, vilket sannolikt sätter ett abrupt stopp för unionsindustrins pågående återhämtning. |
|
(210) |
Kommissionen drog slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna skulle vara i unionsindustrins intresse. |
7.2 Icke-närstående importörers intresse
|
(211) |
Ingen importör motsatte sig förlängningen av åtgärderna. |
|
(212) |
Shell Trading Rotterdam hävdade att åtgärderna, genom att de begränsar utbudet på unionens marknad, leder till stigande priser. Företaget noterade också att biodiesel finns att tillgå från andra marknader. |
|
(213) |
Åtgärderna verkar inte i någon hög grad påverka importörerna, eftersom det finns alternativa försörjningskällor. Detta framgår tydligt av den betydande marknadsandelen för import från tredjeländer. |
|
(214) |
Kommissionen drog därför slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna inte skulle vara skadlig för importörernas intresse. |
7.3 Användarnas intresse
|
(215) |
Användarnas deltagande i undersökningen var begränsat. |
|
(216) |
Två användare, dvs. Preem, det största bränsleföretaget i Sverige, och Valero Energy Ltd Ireland, påstod att förlängning av åtgärderna blir ett direkt hinder för transportsektorns gröna utveckling i Europa. Preem och Valero Energy Ltd Ireland begärde specifikt att HVO borde undantas från den nuvarande produktdefinitionen, då de förväntar sig brist på HVO under kommande år. Valero Energy Ltd Ireland hänvisade särskilt till EU:s mål för förnybar energi inom transportsektorn 2030 och hävdade att målen inte kommer att kunna uppnås mot bakgrund av den nuvarande EU-produktionen. |
|
(217) |
Kommissionen observerade att unionsproducenterna har tillräcklig kapacitet för att tillgodose den nuvarande efterfrågan och även outnyttjad kapacitet för att tillgodose framtida ökning och export om så skulle behövas. Det var dessutom för tidigt att med säkerhet bedöma om det är troligt att brister kommer att uppstå under 2030, särskilt med tanke på den senaste tidens ökning av EU:s kapacitet. Eventuellt kan kommissionen ha bättre förutsättningar att bedöma situationen om den uppmanas att göra en översyn vid giltighetstidens utgång om fem år. Följaktligen avvisades påståendet. |
|
(218) |
Det finns inget som tyder på att de befintliga åtgärder som gäller har haft en negativ inverkan på biodieselanvändarna i unionen och framför allt finns det inga belägg för att gällande åtgärder har haft en negativ inverkan på deras lönsamhet. |
|
(219) |
Kommissionen drog därför slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna inte skulle vara skadlig för användarnas intresse. |
7.4 Slutsats om unionens intresse
|
(220) |
På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl eftersom det inte låg i unionens intresse att upprätthålla de befintliga åtgärderna beträffande import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna. |
8. UTJÄMNINGSÅTGÄRDER
|
(221) |
På grund av slutsatserna om sannolikheten för att subventionering och skada ska fortsätta eller återkomma följer det därför i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen att de utjämningstullar för import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna, som infördes genom förordning (EU) 2015/1519, i dess ändrade lydelse enligt genomförandeförordning (EU) 2016/675 (49), bör bibehållas i ytterligare fem år. |
|
(222) |
Såsom anges i skäl 2 ovan utvidgades de gällande utjämningsåtgärderna beträffande import av biodiesel från Förenta staterna till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, och import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Amerikas förenta stater. |
|
(223) |
De utjämningstullar som ska bibehållas ska även fortsättningsvis utvidgas till att omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, och biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna. |
|
(224) |
De exporterande producenter från Kanada som var undantagna från de åtgärder som utvidgades genom förordning (EU) 2015/1519 i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2016/675, bör även vara befriade från de åtgärder som införs genom denna förordning. |
|
(225) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 (50). |
|
(226) |
När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i förordning 2018/1046 (51) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning den första kalenderdagen i varje månad. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. En slutgiltig utjämningstull ska införas på import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209829), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009129), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009929), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194329), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194629), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194729), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201129), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201629), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999212), ex 3826 00 10 (Taric-nummer 3826001029, 3826001059, 3826001099) och ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009019).
2. Följande slutgiltiga fasta utjämningstullsatser ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för den produkt som beskrivs i punkt 1 och som tillverkats av nedanstående företag:
|
Företag |
Utjämningstullsats i euro per ton netto |
Taric-tilläggsnummer |
|
Archer Daniels Midland Company, Decatur |
237,0 |
A933 |
|
Cargill Inc., Wayzata |
213,8 |
A934 |
|
Green Earth Fuels of Houston LLC, Houston |
213,4 |
A935 |
|
Imperium Renewables Inc., Seattle |
216,8 |
A936 |
|
Peter Cremer North America LP, Cincinnati |
211,2 |
A937 |
|
Vinmar Overseas Limited, Houston |
211,2 |
A938 |
|
World Energy Alternatives LLC, Boston |
211,2 |
A939 |
|
Företag som förtecknas i bilaga I |
219,4 |
Se bilaga I |
|
Alla övriga företag |
237,0 |
A999 |
Utjämningstullen på blandningar ska tillämpas i proportion till blandningens viktandel fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung (dvs. blandningens biodieselhalt).
3. Den individuella tullsats som anges för de företag som anges i punkt 2 ska tillämpas på villkor att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura som uppfyller kraven i bilaga II. Om ingen sådan faktura uppvisas, ska den tullsats som gäller för ”alla övriga företag” tillämpas.
Artikel 2
1. Den slutgiltiga utjämningstull som gäller för ”alla övriga företag” enligt vad som anges i artikel 1.2 utvidgas härmed till att omfatta import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, som avsänts från Kanada, oavsett om deras deklarerade ursprung är Kanada eller inte, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209821), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009121), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009921), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194321), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194621), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194721), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201121), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201621), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999210), ex 3826 00 10 (Taric-nummer 3826001020, 3826001050, 3826001089) och ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009011), med undantag för sådana som producerats av de företag som anges nedan:
|
Land |
Företag |
Taric-tilläggsnummer |
|
Kanada |
BIOX Corporation, Oakville, Ontario, Kanada |
B107 |
|
Kanada |
DSM Nutritional Products Kanada Inc, Dartmouth, Nova Scotia, Kanada |
C114 |
|
Kanada |
Rothsay Biodiesel, Guelph, Ontario, Kanada |
B108 |
Den tull som ska utvidgas är den som fastställs för ”alla övriga företag” i artikel 1.2, dvs. en slutgiltig utjämningstull på 237 euro per ton netto.
Utjämningstullen på blandningar ska tillämpas i proportion till blandningens viktandel fettsyramonoalkylestrar och paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung (dvs. biodieselhalt).
2. Den befrielse från tull som beviljats de företag som nämns i punkt 1 eller vilken beviljas av kommissionen i enlighet med artikel 4.2 ska tillämpas på villkor att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura, som ska uppfylla kraven i bilaga II. Om ingen sådan faktura uppvisas, ska den utjämningstull som införs genom punkt 1 tillämpas.
Artikel 3
1. Den slutgiltiga utjämningstull som fastställs i artikel 1.2 utvidgas härmed till att omfatta import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande högst 20 viktprocent av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209830), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009130), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009930), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194330), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194630), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194730), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201130), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201630), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999220) och ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009030).
Utjämningstullen på blandningar ska tillämpas i proportion till blandningens viktandel fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung (dvs. blandningens biodieselhalt).
2. Tillämpningen av den individuella tullsatsen för de företag som anges i artikel 1.2 ska förutsätta att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura som ska uppfylla kraven i bilaga III. Om ingen sådan faktura uppvisas ska tullsatsen enligt artikel 1.2 för ”alla övriga företag” tillämpas.
Artikel 4
1. Ansökningar om befrielse från den tull som utvidgas genom artiklarna 2.1 och 3.1 ska göras skriftligen på ett av Europeiska unionens officiella språk och ska undertecknas av en person som har rätt att företräda det ansökande företaget. Ansökningarna ska skickas till följande adress:
|
European Commission |
|
Directorate-General for Trade |
|
Directorate G |
|
Kontor: Rue de la loi 170, CHAR 04/034 |
|
1049 Bryssel |
|
BELGIEN |
E-post: TRADE-TDI-INFORMATION@ec.europa.eu
2. I enlighet med artikel 23.6 i förordning (EG) nr 2016/1037 får kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén, genom beslut tillåta att import från företag som inte kringgår de utjämningsåtgärder som införts genom artikel 1 befrias från den tull som utvidgas genom artiklarna 2.1 och 3.1.
Artikel 5
I de fall varor har skadats innan de övergår till fri omsättning och det pris som faktiskt betalats eller ska betalas därför fördelas vid fastställandet av tullvärdet i enlighet med artikel 131.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (52), ska det belopp för utjämningstullen som fastställs i artiklarna 1, 2 och 3 sänkas med en procentsats som motsvarar fördelningen av det pris som faktiskt betalats eller ska betalas.
Om inget annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.
Artikel 6
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 29 juli 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 176, 30.6.2016, s. 55.
(2) Rådets förordning (EG) nr 598/2009 av den 7 juli 2009 om införande av en slutgiltig utjämningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 179, 10.7.2009, s. 1).
(3) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 443/2011 av den 5 maj 2011 om utvidgning av den slutgiltiga utjämningstull som genom förordning (EG) nr 598/2009 infördes på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater till att omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, om utvidgning av den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom förordning (EG) nr 598/2009 till att omfatta import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater, och om avslutande av undersökningen rörande import som avsänts från Republiken Singapore (EUT L 122, 11.5.2011, s. 1).
(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1519 av den 14 september 2015 om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (EUT L 239, 15.9.2015, s. 99).
(5) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/675 av den 29 april 2016 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/1519 om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (EUT L 116, 30.4.2016, s. 27).
(6) Tillkännagivande om att giltighetstiden för vissa utjämningsåtgärder snart kommer att löpa ut (EUT C 18, 20.1.2020, s. 19).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).
(8) Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antisubventionsåtgärder som tillämpas på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT C 303, 14.9.2020, s. 7).
(9) Tron-dokument: t21.000417.
(10) Tillkännagivande om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (EUT C 86, 16.3.2020, s. 6).
(11) Kommissionens förordning (EG) nr 193/2009 av den 11 mars 2009 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 67, 12.3.2009, s. 22).
(12) Inrättat 2005 genom American Jobs Creation Act från 2004, §302 (P.L. 108-357), förlängt genom Energy Policy Act från 2005, §1344 (P.L. 109–58).
(13) Se avsnitt 202(a) i Energy and Improvement and Extension Act från 2008 (P.L. 110-343, Division B).
(14) Public Law 116–94 av den 20 december 2019 Further Consolidated Appropriations Act, 2020, avsnitt 121.
(15) Inrättat 2005 genom American Jobs Creation Act från 2004, §302 (P.L. 108-357), förlängt genom Energy Policy Act från 2005, §1344 (P.L. 109–58).
(16) Se avsnitt 202(a) i Energy and Improvement and Extension Act från 2008 (P.L. 110-343, Division B).
(17) Public Law 116-94 av den 20 december 2019 Further Consolidated Appropriations Act, 2020, avsnitt 121.
(18) Enligt amerikansk lag avser begreppet ”agri-biodiesel” biodiesel för jordbruket som i sin helhet härrör från vegetabiliska jungfruoljor, inklusive estrar av majsolja, sojaolja, solrosolja, bomullsfrön, raps, cramble (oljekål), rapsolja, tistelolja, linfröolja, riskli, senapsfrön, oljedådra samt animaliska fetter (avdelning 26, avsnitt 40A (d)(2) i US Code).
(19) https://www.law.cornell.edu/uscode/text/26/40A
(20) Se avsnitten 3.1.1.1. och 3.1.1.2. i begäran om översyn.
(21) Energy Policy Act of 2005, §1345 (P.L. 109–58), ändrat genom Energy Improvement and Extension Act of 2008 (P.L. 110–343, Division B), §202–203, förlängt genom Tax Relief, Unemployment Insurance Reauthorization och Job Creation Act från 2010 (P.L. 111–312), §701.
(22) Se avsnitt 202(a) i Energy and Improvement and Extension Act från 2008 (P.L. 110–343, Division B).
(23) Se avsnitt 3.1.1.3. i begäran om översyn.
(24) American Taxpayer Relief Act av den 2 januari 2013 (Public law 112–240, §701(f)(4))
(25) Agricultural Act av den 7 februari 2014 (Public law 113–79, §9005(2).
(26) Agriculture Improvement Act från 2018 (Public law 115–334), §9005(2)(B).
(27) Se Code of Federal Regulations (CFR), avdelning 7 del 428.102 i US Code, definitioner för genomförandebestämmelserna: ”Bränsle motsvarande diesel framställt av förnybar biomassa, däribland vegetabilisk olja och animaliskt fett.” Potentiellt sett kan ”biobränsle framställt av avfall, däribland rester av grödor, annat vegetabiliskt avfall, djuravfall, matavfall och trädgårdsavfall” också omfatta tillverkning av biodiesel.
(28) https://www.rd.usda.gov/sites/default/files/fact-sheet/508_RD_FS_RBS_AdvancedBioFuel.pdf
(29) British thermal unit (Btu) är en energienhet motsvarande cirka 1055 joule.
(30) Se avsnitt 3.1.1.4 i begäran om översyn.
(31) Se avsnitt 3.2.1. i begäran om översyn.
(32) Begäran om översyn, den version som berörda parter kan begära att få ta del av, ingiven den 11 juni 2020 av European Biodiesel Board (EBB eller sökanden) såsom företrädare av unionstillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av biodiesel, skäl 102, s. 21.
(33) Se avsnitt 3.2.2. i begäran om översyn.
(34) Se avsnitt 3.1.2.1. i begäran om översyn.
(35) https://revenue.ky.gov/Business/Pages/Biodiesel-Tax-Credit.aspx
(36) Se avsnitt 3.1.2.2 i begäran om översyn.
(37) Kapitel 16 i Texas jordbrukslag, avsnitt 16.006 (b).
(38) Se avsnitt 3.1.2.3. i begäran om översyn.
(39) Förlängd genom Energy Policy Act of 2005, §1344 (P.L. 109–58) och ändrad genom Energy Improvement and Extension Act, 2008 (P.L. 110–343, Division B) §202–203.
(40) Further Consolidated Appropriations Act av den 20 december 2019 (Public law 116–94).
(41) Se skäl 50 i avsnitt 3.1.1.1. i begäran om översyn.
(42) Förbrukningen baseras på uppgifter för EU-27, exklusive uppgifter avseende Förenade kungariket.
(43) Importvolymen baseras på uppgifter för EU-27, exklusive uppgifter om Förenade kungariket.
(44) Importen från tredjeländer baseras på uppgifter från EU-27, exklusive uppgifter om Förenade kungariket som medlemsstat, men inklusive uppgifter om Förenade kungariket som tredjeland.
(45) De makroekonomiska uppgifterna grundade sig på EU-27 och uppgifter från Förenade kungariket undantogs.
(46) USDA, årsrapport om biobränslen (GAIN-rapport), 29 juni 2020.
(47) De mikroekonomiska indikatorerna baseras på uppgifter för EU-28, inbegripet uppgifter avseende Förenade kungariket. På grundval av den låga försäljningsvolymen för de unionstillverkare i Förenade kungariket som ingick i urvalet (cirka 1,1 % av dessa tillverkares genomsnittliga försäljning i EU under översynsperioden) förefaller de effekter som de transaktioner som rör Förenade kungariket får för slutsatserna om skada vara minimala, och slutsatserna om väsentlig skada skulle därför inte ha påverkats om endast uppgifter för EU-27 hade använts.
(48) 1 april 2007 till 31 mars 2008.
(49) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/675 av den 29 april 2016 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/1519 om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (EUT L 116, 30.4.2016, s. 27).
(50) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).
(51) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(52) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).
BILAGA I
|
Företagets namn |
Ort |
Taric-tilläggsnummer |
|
AC & S Inc. |
Nitro |
A941 |
|
Alabama Clean Fuels Coalition Inc. |
Birmingham |
A940 |
|
American Made Fuels, Inc. |
Canton |
A940 |
|
Arkansas SoyEnergy Group |
DeWitt |
A940 |
|
Arlington Energy, LLC |
Mansfield |
A940 |
|
Athens Biodiesel, LLC |
Athens |
A940 |
|
Beacon Energy |
Cleburne |
A940 |
|
Biodiesel of Texas, Inc. |
Denton |
A940 |
|
BioDiesel One Ltd |
Southington |
A940 |
|
BioPur Inc. |
Bethlehem |
A941 |
|
Buffalo Biodiesel, Inc |
Tonawanda |
A940 |
|
BullDog BioDiesel |
Ellenwood |
A940 |
|
Carbon Neutral Solutions, LLC |
Mauldin |
A940 |
|
Central Iowa Energy LLC |
Newton |
A940 |
|
Chesapeake Custom Chemical Corp. |
Ridgeway |
A940 |
|
Community Fuels |
Stockton |
A940 |
|
Delta BioFuels Inc. |
Natchez |
A940 |
|
Diamond Biofuels |
Mazon |
A940 |
|
Direct Fuels |
Euless |
A940 |
|
Eagle Creek Fuel Services, LLC |
Baltimore |
A940 |
|
Earl Fisher Bio Fuels |
Chester |
A940 |
|
East Fork Biodiesel LLC |
Algona |
A940 |
|
ECO Solutions, LLC |
Chatsworth |
A940 |
|
Ecogy Biofuels LLC |
Tulsa |
A940 |
|
ED&F Man Biofuels Inc. |
New Orleans |
A940 |
|
Freedom Biofuels Inc. |
Madison |
A940 |
|
Freedom Fuels LLC |
Mason City |
A941 |
|
Fuel & Lube, LLC |
Richmond |
A940 |
|
Fuel Bio |
Elizabeth |
A940 |
|
FUMPA Bio Fuels |
Redwood Falls |
A940 |
|
Galveston Bay Biodiesel LP (BioSelect Fuels) |
Houston |
A940 |
|
GeoGreen Fuels LLC |
Houston |
A940 |
|
Georgia Biofuels Corp. |
Loganville |
A940 |
|
Green River Biodiesel, Inc. |
Moundville |
A940 |
|
Griffin Industries Inc. |
Cold Spring |
A940 |
|
High Plains Bioenergy |
Guymon |
A940 |
|
Huish Detergents Inc. |
Salt Lake City |
A940 |
|
Incobrasa Industries Ltd |
Gilman |
A940 |
|
Independence Renewable Energy Corp. |
Perdue Hill |
A940 |
|
Indiana Flex Fuels |
LaPorte |
A940 |
|
Innovation Fuels Inc. |
Newark |
A940 |
|
Integrity Biofuels |
Morristown |
A941 |
|
Iowa Renewable Energy LLC |
Washington |
A940 |
|
Johann Haltermann Ltd |
Houston |
A940 |
|
Lake Erie Biofuels LLC |
Erie |
A940 |
|
Leland Organic Corporation |
Leland |
A940 |
|
Louis Dreyfus Agricultural Industries LLC |
Claypool |
A940 |
|
Louis Dreyfus Claypool Holdings LLC |
Claypool |
A940 |
|
Middle Georgia Biofuels |
East Dublin |
A940 |
|
Middletown Biofuels LLC |
Blairsville |
A940 |
|
Musket Corporation |
Oklahoma City |
A940 |
|
Natural Biodiesel Plant LLC |
Hayti |
A941 |
|
New Fuel Company |
Dallas |
A940 |
|
North Mississippi Biodiesel |
New Albany |
A940 |
|
Northern Biodiesel, Inc. |
Ontario |
A940 |
|
Northwest Missouri Biofuels, LLC |
St. Joseph |
A940 |
|
Nova Biofuels Clinton County LLC |
Clinton |
A940 |
|
Nova Biosource |
Seneca |
A940 |
|
Organic Fuels Ltd |
Houston |
A940 |
|
Owensboro Grain Company LLC |
Owensboro |
A940 |
|
Paseo Cargill Energy, LLC |
Kansas City |
A940 |
|
Peach State Labs Inc. |
Rome |
A940 |
|
Perihelion Global, Inc. |
Opp |
A940 |
|
Philadelphia Fry-O-Diesel Inc. |
Philadelphia |
A940 |
|
Piedmont Biofuels Industrial LLC |
Pittsboro |
A941 |
|
Pinnacle Biofuels, Inc. |
Crossett |
A940 |
|
PK Biodiesel |
Woodstock |
A940 |
|
Pleasant Valley Biofuels, LLC |
American Falls |
A940 |
|
Prairie Pride |
Deerfield |
A941 |
|
RBF Port Neches LLC |
Houston |
A940 |
|
Red Birch Energy, Inc. |
Bassett |
A940 |
|
Red River Biodiesel Ltd |
New Boston |
A940 |
|
REG Ralston LLC |
Ralston |
A940 |
|
Renewable Energy Products, LLC |
Santa Fe Springs |
A940 |
|
Riksch BioFuels LLC |
Crawfordsville |
A940 |
|
Safe Renewable Corp. |
Conroe |
A940 |
|
Sanimax Energy Inc. |
DeForest |
A940 |
|
Seminole Biodiesel |
Bainbridge |
A940 |
|
Southeast BioDiesel LLC |
Charlotte |
A941 |
|
Soy Solutions |
Milford |
A940 |
|
SoyMor Biodiesel LLC |
Albert Lea |
A940 |
|
Stepan Company |
Northfield |
A941 |
|
Sunshine BioFuels, LLC |
Camilla |
A940 |
|
TPA Inc. |
Warren |
A940 |
|
Trafigura AG |
Stamford |
A940 |
|
U.S. Biofuels Inc. |
Rome |
A940 |
|
United Oil Company |
Pittsburgh |
A940 |
|
Valco Bioenergy |
Harlingen |
A940 |
|
Vanguard Synfuels, LLC |
Pollock |
A940 |
|
Vitol Inc. |
Houston |
A940 |
|
Walsh Bio Diesel, LLC |
Mauston |
A940 |
|
Western Dubque Biodiesel LLC |
Farley |
A940 |
|
Western Iowa Energy LLC |
Wall Lake |
A940 |
|
Western Petroleum Company |
Eden Prairie |
A940 |
|
Yokaya Biofuels Inc. |
Ukiah |
A941 |
BILAGA II
Den giltiga faktura som avses i artiklarna 1.3 och 2.2 ska innehålla en försäkran som är undertecknad av en tjänsteman vid det företag som har utfärdat fakturan och som innehåller följande:
|
— |
Tjänstemannens namn och befattning vid det företag som har utfärdat fakturan. |
|
— |
Följande försäkran: ”Jag intygar härmed att de (volym) fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, som säljs för export till Europeiska unionen och som omfattas av denna faktura har tillverkats av [företagets namn och adress (Taric-tilläggsnummer)] i [det eller de berörda länderna]. Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta.” |
BILAGA III
Den giltiga faktura som avses i artikel 3.2 ska innehålla en försäkran som är undertecknad av en tjänsteman vid det företag som har utfärdat fakturan och som innehåller följande:
|
— |
Tjänstemannens namn och befattning vid det företag som har utfärdat fakturan. |
|
— |
Följande försäkran: ”Jag intygar härmed att de (volym) fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, som säljs för export till Europeiska unionen och som omfattas av denna faktura har tillverkats av [företagets namn och adress] [Taric-tilläggsnummer] i Amerikas förenta stater. Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta.” |
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/99 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/1268
av den 29 juli 2021
om ändring av bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 om särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (1), särskilt artikel 71.3, och
av följande skäl:
|
(1) |
Afrikansk svinpest är en infektiös virussjukdom som drabbar hållna och vilda svin och kan ha allvarliga konsekvenser för den berörda djurpopulationen och för lönsamheten inom uppfödningen. Den kan även leda till störningar vid förflyttning av sändningar av dessa djur och av produkter av dem inom unionen och vid export till tredjeländer. |
|
(2) |
I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/605 (2), som har antagits inom ramen för förordning (EU) 2016/429, fastställs särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning avseende afrikansk svinpest som de medlemsstater som förtecknas i bilaga I till den förordningen (nedan kallad de berörda medlemsstaterna) ska tillämpa under en begränsad tid i restriktionszonerna I, II och III som förtecknas i den bilagan. |
|
(3) |
De områden som förtecknas som restriktionszoner I, II och III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 baseras på den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen. Bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 ändrades senast genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1205 (3) till följd av förändringar i den epidemiologiska situationen vad gäller den sjukdomen i Tyskland och Polen. |
|
(4) |
Alla ändringar av restriktionszonerna I, II och III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 bör grundas på den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i de områden som drabbats av sjukdomen och den allmänna epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i den berörda medlemsstaten, risknivån för ytterligare spridning av sjukdomen, vetenskapligt baserade principer och kriterier för geografisk avgränsning på grund av afrikansk svinpest och unionens riktlinjer som överenskommits med medlemsstaterna i ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder och som finns tillgängliga för allmänheten på kommissionens webbplats (4). Sådana ändringar bör också ta hänsyn till internationella standarder, såsom OIE:s (Världsorganisationen för djurhälsa) Terrestrial Animal Health Code (5) och de motiveringar för zonindelning som lämnats av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. |
|
(5) |
Sedan genomförandeförordning (EU) 2021/1205 antogs har nya utbrott av afrikansk svinpest hos hållna och vilda svin konstaterats i Polen, samt hos vilda svin i Tyskland och Slovakien. |
|
(6) |
I juli 2021 konstaterades flera utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin i distrikten żuromiński och mławski i Polen i områden som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. Dessa utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. De områden i Polen som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i den bilagan och som drabbats av dessa nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som en restriktionszon III i den bilagan i stället för som en restriktionszon I, och de nuvarande gränserna för andra restriktionszoner I måste också omdefinieras för att ta hänsyn till dessa nyligen inträffade utbrott. |
|
(7) |
I juli 2021 konstaterades dessutom ett utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin i distriktet nowomiejski i Polen i ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. Detta utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. Det område i Polen som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II i den bilagan och som drabbats av detta nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som en restriktionszon III i den bilagan i stället för som en restriktionszon II, och de nuvarande gränserna för restriktionszoner I måste också omdefinieras för att ta hänsyn till detta nyligen inträffade utbrott. |
|
(8) |
I juli 2021 konstaterades också flera utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin i distrikten gorzowski och leszczyński i Polen i områden som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. Dessa nya utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. De områden i Polen som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i den bilagan och som drabbats av dessa nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som en restriktionszon II i den bilagan i stället för som en restriktionszon I, och de nuvarande gränserna för andra restriktionszoner I måste också omdefinieras för att ta hänsyn till dessa nyligen inträffade utbrott. |
|
(9) |
I juli 2021 konstaterades dessutom flera utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin i regionen Banskobystrický i Slovakien i ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 och som ligger i närheten av områden som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i den bilagan. Dessa nya utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. De områden i Slovakien som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i den bilagan, och som ligger i närheten av de områden som förtecknas som en restriktionszon II och som drabbats av dessa nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som restriktionszoner II i den bilagan i stället för som restriktionszoner I, och de nuvarande gränserna för andra restriktionszoner I måste också omdefinieras för att ta hänsyn till dessa nyligen inträffade fall. |
|
(10) |
I juli 2021 konstaterades även flera utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin i delstaten Brandenburg i Tyskland i ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 och som ligger i närheten av områden som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i den bilagan. Dessa nya utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. De områden i Tyskland som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i den bilagan, och som ligger i närheten av de områden som förtecknas som en restriktionszon III och som drabbats av dessa nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som restriktionszoner II i den bilagan i stället för som restriktionszoner I, och de nuvarande gränserna för andra restriktionszoner I måste också omdefinieras för att ta hänsyn till dessa nyligen inträffade fall. |
|
(11) |
Efter dessa nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest hos hållna och vilda svin i Polen samt hos vilda svin i Tyskland och Slovakien har zonindelningen i dessa tre medlemsstater omprövats och uppdaterats med beaktande av den aktuella epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen. Gällande riskhanteringsåtgärder har också omprövats och uppdaterats. Dessa ändringar bör återspeglas i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. |
|
(12) |
För att beakta den senaste utvecklingen av den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen och för att proaktivt bekämpa riskerna kopplade till spridningen av sjukdomen, bör nya tillräckligt stora restriktionszoner avgränsas i Tyskland, Polen och Slovakien och upptas som restriktionszoner I, II och III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. Eftersom situationen när det gäller afrikansk svinpest är mycket dynamisk i unionen har hänsyn tagits till situationen i de omgivande områdena när dessa nya restriktionszoner avgränsas. |
|
(13) |
Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen vad gäller spridningen av afrikansk svinpest är det viktigt att de ändringar som genom denna genomförandeförordning görs i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 träder i kraft så snart som möjligt. |
|
(14) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 29 juli 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 84, 31.3.2016, s. 1.
(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/605 av den 7 april 2021 om särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest (EUT L 129, 15.4.2021, s. 1).
(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1205 av den 20 juli 2021 om ändring av bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 om särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest (EUT L 261, 22.7.2021, s. 8).
(4) Arbetsdokument SANTE/7112/2015/Rev. 3 ”Principles and criteria for geographically defining ASF regionalisation” (https://ec.europa.eu/food/animals/animal-diseases/control-measures/asf_en).
(5) OIE Terrestrial Animal Health Code, 28:e upplagan, 2019. ISBN för volym I: 978-92-95108-85-1; ISBN för volym II: 978-92-95108-86-8 (https://www.oie.int/standard-setting/terrestrial-code/access-online/).
BILAGA
Bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 ska ersättas med följande:
”BILAGA I
RESTRIKTIONSZONER
DEL I
1. Tyskland
Följande restriktionszoner I i Tyskland:
Bundesland Brandenburg:
|
— |
Landkreis Dahme-Spreewald:
|
|
— |
Landkreis Märkisch-Oderland:
|
|
— |
Landkreis Barnim:
|
|
— |
Landkreis Oder-Spree:
|
|
— |
Landkreis Spree-Neiße:
|
Bundesland Sachsen:
|
— |
Landkreis Bautzen:
|
|
— |
Landkreis Görlitz:
|
2. Estland
Följande restriktionszoner I i Estland:
|
— |
Hiiu maakond. |
3. Grekland
Följande restriktionszoner I i Grekland:
|
— |
in the regional unit of Drama:
|
|
— |
in the regional unit of Xanthi:
|
|
— |
in the regional unit of Rodopi:
|
|
— |
in the regional unit of Evros:
|
|
— |
in the regional unit of Serres:
|
4. Lettland
Följande restriktionszoner I i Lettland:
|
— |
Pāvilostas novada Vērgales pagasts, |
|
— |
Stopiņu novada daļa, kas atrodas uz rietumiem no autoceļa V36, P4 un P5, Acones ielas, Dauguļupes ielas un Dauguļupītes, |
|
— |
Grobiņas novada Medzes, Grobiņas un Gaviezes pagasts. Grobiņas pilsēta, |
|
— |
Rucavas novada Rucavas pagasts, |
|
— |
Nīcas novads. |
5. Litauen
Följande restriktionszoner I i Litauen:
|
— |
Klaipėdos rajono savivaldybė: Agluonėnų, Dovilų, Gargždų, Priekulės, Vėžaičių, Kretingalės ir Dauparų-Kvietinių seniūnijos, |
|
— |
Palangos miesto savivaldybė. |
6. Ungern
Följande restriktionszoner I i Ungern:
|
— |
Békés megye 950950, 950960, 950970, 951950, 952050, 952750, 952850, 952950, 953050, 953150, 953650, 953660, 953750, 953850, 953960, 954250, 954260, 954350, 954450, 954550, 954650, 954750, 954850, 954860, 954950, 955050, 955150, 955250, 955260, 955270, 955350, 955450, 955510, 955650, 955750, 955760, 955850, 955950, 956050, 956060, 956150 és 956160 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Bács-Kiskun megye 600150, 600850, 601550, 601650, 601660, 601750, 601850, 601950, 602050, 603250, 603750 és 603850 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Budapest 1 kódszámú, vadgazdálkodási tevékenységre nem alkalmas területe, |
|
— |
Csongrád-Csanád megye 800150, 800160, 800250, 802220, 802260, 802310 és 802450 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Fejér megye 400150, 400250, 400351, 400352, 400450, 400550, 401150, 401250, 401350, 402050, 402350, 402360, 402850, 402950, 403050, 403250, 403350, 403450, 403550, 403650, 403750, 403950, 403960, 403970, 404570, 404650, 404750, 404850, 404950, 404960, 405050, 405750, 405850, 405950, |
|
— |
406050, 406150, 406550, 406650 és 406750 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Győr-Moson-Sopron megye 100550, 100650, 100950, 101050, 101350, 101450, 101550, 101560 és 102150 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Jász-Nagykun-Szolnok megye 750150, 750160, 750260, 750350, 750450, 750460, 754450, 754550, 754560, 754570, 754650, 754750, 754950, 755050, 755150, 755250, 755350 és 755450 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Komárom-Esztergom megye 250150, 250250, 250450, 250460, 250550, 250650, 250750, 251050, 251150, 251250, 251350, 251360, 251650, 251750, 251850, 252250, kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Pest megye 571550, 572150, 572250, 572350, 572550, 572650, 572750, 572850, 572950, 573150, 573250, 573260, 573350, 573360, 573450, 573850, 573950, 573960, 574050, 574150, 574350, 574360, 574550, 574650, 574750, 574850, 574860, 574950, 575050, 575150, 575250, 575350, 575550, 575650, 575750, 575850, 575950, 576050, 576150, 576250, 576350, 576450, 576650, 576750, 576850, 576950, 577050, 577150, 577350, 577450, 577650, 577850, 577950, 578050, 578150, 578250, 578350, 578360, 578450, 578550, 578560, 578650, 578850, 578950, 579050, 579150, 579250, 579350, 579450, 579460, 579550, 579650, 579750, 580250 és 580450 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe. |
7. Polen
Följande restriktionszoner I i Polen:
|
— |
w województwie kujawsko - pomorskim: |
|
— |
powiat rypiński, |
|
— |
powiat brodnicki, |
|
— |
powiat grudziądzki, |
|
— |
powiat miejski Grudziądz, |
|
— |
powiat wąbrzeski, |
w województwie warmińsko-mazurskim:
|
— |
gminy Wielbark i Rozogi w powiecie szczycieńskim, |
w województwie podlaskim:
|
— |
gminy Wysokie Mazowieckie z miastem Wysokie Mazowieckie, Czyżew i część gminy Kulesze Kościelne położona na południe od linii wyznaczonej przez linię koleją w powiecie wysokomazowieckim, |
|
— |
gminy Miastkowo, Nowogród, Śniadowo i Zbójna w powiecie łomżyńskim, |
|
— |
gminy Szumowo, Zambrów z miastem Zambrów i część gminy Kołaki Kościelne położona na południe od linii wyznaczonej przez linię kolejową w powiecie zambrowskim, |
|
— |
gminy Grabowo, Kolno i miasto Kolno, Turośl w powiecie kolneńskim, |
w województwie mazowieckim:
|
— |
powiat ostrołęcki, |
|
— |
powiat miejski Ostrołęka, |
|
— |
gminy Bielsk, Brudzeń Duży, Bulkowo, Drobin, Gąbin, Łąck, Nowy Duninów, Radzanowo, Słupno, Staroźreby i Stara Biała w powiecie płockim, |
|
— |
powiat miejski Płock, |
|
— |
powiat ciechanowski, |
|
— |
gminy Baboszewo, Dzierzążnia, Joniec, Nowe Miasto, Płońsk i miasto Płońsk, Raciąż i miasto Raciąż, Sochocin w powiecie płońskim, |
|
— |
powiat sierpecki, |
|
— |
gmina Siemiątkowo w powiecie żuromińskim, |
|
— |
gminy Andrzejewo, Brok, Stary Lubotyń, Szulborze Wielkie, Wąsewo, Ostrów Mazowiecka z miastem Ostrów Mazowiecka, część gminy Małkinia Górna położona na północ od rzeki Brok w powiecie ostrowskim, |
|
— |
gminy Radzanów, Strzegowo, Stupsk w powiecie mławskim, |
|
— |
powiat przasnyski, |
|
— |
powiat makowski, |
|
— |
powiat pułtuski, |
|
— |
powiat wyszkowski, |
|
— |
powiat węgrowski, |
|
— |
gminy Dąbrówka, Jadów, Klembów, Poświętne, Radzymin, Strachówka Wołomin i Tłuszcz w powiecie wołomińskim, |
|
— |
gminy Mokobody i Suchożebry w powiecie siedleckim, |
|
— |
gminy Dobre, Jakubów, Kałuszyn, Stanisławów w powiecie mińskim, |
|
— |
gminy Bielany i gmina wiejska Sokołów Podlaski w powiecie sokołowskim, |
|
— |
gminy Kowala, Wierzbica, część gminy Wolanów położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 12 w powiecie radomskim, |
|
— |
powiat miejski Radom, |
|
— |
gminy Jastrząb, Mirów, Orońsko w powiecie szydłowieckim, |
|
— |
powiat gostyniński, |
w województwie podkarpackim:
|
— |
powiat jasielski, |
|
— |
powiat strzyżowski, |
|
— |
część powiatu ropczycko – sędziszowskiego niewymieniona w części II załącznika I, |
|
— |
gminy Pruchnik, Rokietnica, Roźwienica, w powiecie jarosławskim, |
|
— |
gminy Fredropol, Krasiczyn, Krzywcza, Medyka, Orły, Żurawica, Przemyśl w powiecie przemyskim, |
|
— |
powiat miejski Przemyśl, |
|
— |
gminy Gać, Jawornik Polski, Kańczuga, część gminy Zarzecze położona na południe od linii wyznaczonej przez rzekę Mleczka w powiecie przeworskim, |
|
— |
powiat łańcucki, |
|
— |
gminy Trzebownisko, Głogów Małopolski, część gminy Świlcza położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 94 i część gminy Sokołów Małopolski położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 875 w powiecie rzeszowskim, |
|
— |
gminy Dzikowiec, Kolbuszowa i Raniżów w powiecie kolbuszowskim, |
|
— |
gminy Brzostek, Jodłowa, miasto Dębica, część gminy wiejskiej Dębica położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr A4 w powiecie dębickim, |
w województwie świętokrzyskim:
|
— |
powiat buski, |
|
— |
powiat kazimierski, |
|
— |
część powiatu opatowskiego nie wymieniona w części II załącznika I, |
|
— |
powiat sandomierski, |
|
— |
gminy Bogoria, Łubnice, Oleśnica, Osiek, Połaniec, Rytwiany i Staszów w powiecie staszowskim, |
|
— |
gminy Bliżyn, Skarżysko – Kamienna, Suchedniów i Skarżysko Kościelne w powiecie skarżyskim, |
|
— |
gmina Wąchock, część gminy Brody położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 9 oraz na południowy - zachód od linii wyznaczonej przez drogi: nr 0618T biegnącą od północnej granicy gminy do skrzyżowania w miejscowości Lipie, drogę biegnącą od miejscowości Lipie do wschodniej granicy gminy oraz na północ od drogi nr 42 i część gminy Mirzec położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 744 biegnącą od południowej granicy gminy do miejscowości Tychów Stary a następnie przez drogę nr 0566T biegnącą od miejscowości Tychów Stary w kierunku północno - wschodnim do granicy gminy w powiecie starachowickim, |
|
— |
powiat ostrowiecki, |
|
— |
gminy Fałków, Ruda Maleniecka, Radoszyce, Smyków, część gminy Końskie położona na zachód od linii kolejowej, część gminy Stąporków położona na południe od linii kolejowej w powiecie koneckim, |
|
— |
gminy Mniów i Zagnańsk w powiecie kieleckim, |
w województwie łódzkim:
|
— |
gminy Łyszkowice, Kocierzew Południowy, Kiernozia, Chąśno, Nieborów, część gminy wiejskiej Łowicz położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 92 biegnącej od granicy miasta Łowicz do zachodniej granicy gminy oraz część gminy wiejskiej Łowicz położona na wschód od granicy miasta Łowicz i na północ od granicy gminy Nieborów w powiecie łowickim, |
|
— |
gminy Cielądz, Rawa Mazowiecka z miastem Rawa Mazowiecka w powiecie rawskim, |
|
— |
gminy Bolimów, Głuchów, Godzianów, Lipce Reymontowskie, Maków, Nowy Kawęczyn, Skierniewice, Słupia w powiecie skierniewickim, |
|
— |
powiat miejski Skierniewice, |
|
— |
gminy Mniszków, Paradyż, Sławno i Żarnów w powiecie opoczyńskim, |
|
— |
powiat tomaszowski, |
|
— |
powiat brzeziński, |
|
— |
powiat łaski, |
|
— |
powiat miejski Łódź, |
|
— |
gminy Andrespol, Koluszki, Nowosolna w powiecie łódzkim wschodnim, |
|
— |
gminy Dobroń, Ksawerów, Lutomiersk, miasto Konstantynów Łódzki, miasto Pabianice, część gminy wiejskiej Pabianice położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr S8, część gminy Dłutów położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 485 w powiecie pabianickim, |
|
— |
gmina Wieruszów, część gminy Sokolniki położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 4715E, część gminy Galewice położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Przybyłów – Ostrówek – Dąbrówka – Zmyślona w powiecie wieruszowskim, gminy Aleksandrów Łódzki, Stryków, miasto Zgierz w powiecie zgierskim, |
|
— |
gminy Bełchatów z miastem Bełchatów, Drużbice, Kluki, Rusiec, Szczerców, Zelów w powiecie bełchatowskim, |
|
— |
gminy Osjaków, Konopnica, Pątnów, Wierzchlas, część gminy Mokrsko położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Krzyworzeka – Mokrsko - Zmyślona – Komorniki – Orzechowiec – Poręby, część gminy Wieluń położona na wschód od zachodniej granicy miejscowości Wieluń oraz na południe od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Wieluń – Turów – Chotów biegnącą do zachodniej granicy gminy, część gminy Ostrówek położona na wschód od linii wyznaczonej przez rzekę Pyszna w powiecie wieluńskim, |
|
— |
część powiatu sieradzkiego nie wymieniona w części III załącznika I, |
|
— |
powiat zduńskowolski, |
|
— |
gminy Aleksandrów, Sulejów, Wola Krzysztoporska, Wolbórz, część gminy Moszczenica położona na wschód od linii wyznaczonej przez linię kolejową biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Moszczenica – Osiedle, a następnie na południe od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Moszczenica – Osiedle – Kosów do skrzyżowania z drogą nr 12 i dalej na wschód od drogi nr 12 biegnącej od tego skrzyżowania do południowej granicy gminy, część gminy Grabica położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 473 biegnącej od zachodniej granicy gminy do miejscowości Wola Kamocka, a następnie na południe od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 473 i łączącą miejscowości Wola Kamocka – Papieże Kolonia – Papieże do wschodniej granicy gminy w powiecie piotrkowskim, |
|
— |
powiat miejski Piotrków Trybunalski, |
w województwie pomorskim:
|
— |
gminy Ostaszewo, miasto Krynica Morska oraz część gminy Nowy Dwór Gdański położona na południowy - zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 55 biegnącą od południowej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 7, następnie przez drogę nr 7 i S7 biegnącą do zachodniej granicy gminy w powiecie nowodworskim, |
|
— |
gminy Lichnowy, Miłoradz, Nowy Staw, Malbork z miastem Malbork w powiecie malborskim, |
|
— |
gminy Mikołajki Pomorskie, Stary Targ i Sztum w powiecie sztumskim, |
|
— |
powiat gdański, |
|
— |
Miasto Gdańsk, |
|
— |
powiat tczewski, |
|
— |
powiat kwidzyński, |
w województwie lubuskim:
|
— |
część powiatu gorzowskiego nie wymieniona w części II załącznika I, |
|
— |
gmina Dobiegniew w powiecie strzelecko – drezdeneckim, |
w województwie dolnośląskim:
|
— |
powiat oleśnicki, |
|
— |
powiat wrocławski, |
|
— |
powiat średzki, |
|
— |
powiat legnicki, |
|
— |
powiat lubański, |
|
— |
powiat wołowski, |
|
— |
powiat milicki, |
|
— |
powiat miejski Wrocław, |
|
— |
powiat miejski Legnica, |
|
— |
powiat lubański, |
|
— |
powiat złotoryjski, |
|
— |
powiat lwówecki, |
|
— |
gmina Chocianów w powiecie polkowickim, |
|
— |
gminy Ścinawa i Lubin z miastem Lubin w powiecie lubińskim, |
|
— |
część powiatu trzebnickiego niewymieniona w części III załącznika I, |
w województwie wielkopolskim:
|
— |
powiat krotoszyński, |
|
— |
gminy Borek Wielkopolski, Gostyń, Pępowo, Piaski, Pogorzela, w powiecie gostyńskim, |
|
— |
gmina Osieczna, część gminy Lipno położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr S5, część gminy Święciechowa położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 12 oraz na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr S5 w powiecie leszczyńskim, |
|
— |
powiat miejski Leszno, |
|
— |
gminy Granowo, Grodzisk Wielkopolski i część gminy Kamieniec położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 308 w powiecie grodziskim, |
|
— |
gminy Czempiń, Kościan i miasto Kościan, Krzywiń, część gminy Śmigiel położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr S5 w powiecie kościańskim, |
|
— |
powiat miejski Poznań, |
|
— |
gminy Buk, Dopiewo, Komorniki, Tarnowo Podgórne, Stęszew, Swarzędz, Pobiedziska, Czerwonak, Mosina, miasto Luboń, miasto Puszczykowo i część gminy Kórnik położona na zachód od linii wyznaczonych przez drogi: nr S11 biegnącą od północnej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 434 i drogę nr 434 biegnącą od tego skrzyżowania do południowej granicy gminy, część gminy Rokietnica położona na południowy zachód od linii kolejowej biegnącej od północnej granicy gminy w miejscowości Krzyszkowo do południowej granicy gminy w miejscowości Kiekrz oraz część gminy wiejskiej Murowana Goślina położona na południe od linii kolejowej biegnącej od północnej granicy miasta Murowana Goślina do północno-wschodniej granicy gminy w powiecie poznańskim, |
|
— |
gmina Kiszkowo i część gminy Kłecko położona na zachód od rzeki Mała Wełna w powiecie gnieźnieńskim, |
|
— |
powiat czarnkowsko-trzcianecki, |
|
— |
gmina Kaźmierz część gminy Duszniki położona na południowy – wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 306 biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Duszniki, a następnie na południe od linii wyznaczonej przez ul. Niewierską oraz drogę biegnącą przez miejscowość Niewierz do zachodniej granicy gminy, część gminy Ostroróg położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 186 i 184 biegnące od granicy gminy do miejscowości Ostroróg, a następnie od miejscowości Ostroróg przez miejscowości Piaskowo – Rudki do południowej granicy gminy, część gminy Wronki położona na północ od linii wyznaczonej przez rzekę Wartę biegnącą od zachodniej granicy gminy do przecięcia z droga nr 182, a następnie na wschód od linii wyznaczonej przez drogi nr 182 oraz 184 biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 182 do południowej granicy gminy, miasto Szamotuły i część gminy Szamotuły położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 306 i drogę łączącą miejscowości Lipnica - Ostroróg do linii wyznaczonej przez wschodnią granicę miasta Szamotuły i na południe od linii kolejowej biegnącej od południowej granicy miasta Szamotuły, do południowo-wschodniej granicy gminy oraz część gminy Obrzycko położona na zachód od drogi nr 185 łączącej miejscowości Gaj Mały, Słopanowo i Obrzycko do północnej granicy miasta Obrzycko, a następnie na zachód od drogi przebiegającej przez miejscowość Chraplewo w powiecie szamotulskim, |
|
— |
gminy Jutrosin, Pakosław w powiecie rawickim, |
|
— |
gmina Budzyń w powiecie chodzieskim, |
|
— |
gminy Mieścisko, Skoki i Wągrowiec z miastem Wągrowiec w powiecie wągrowieckim, |
|
— |
powiat pleszewski, |
|
— |
gmina Zagórów w powiecie słupeckim, |
|
— |
gmina Pyzdry w powiecie wrzesińskim, |
|
— |
gminy Kotlin, Żerków i część gminy Jarocin położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogi nr S11 i 15 w powiecie jarocińskim, |
|
— |
powiat ostrowski, |
|
— |
powiat miejski Kalisz, |
|
— |
gminy Blizanów, Brzeziny, Żelazków, Godziesze Wielkie, Koźminek, Lisków, Opatówek, Szczytniki, część gminy Stawiszyn położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 25 biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Zbiersk, a następnie na zachód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Zbiersk – Łyczyn – Petryki biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 25 do południowej granicy gminy, część gminy Ceków- Kolonia położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Młynisko – Morawin - Janków w powiecie kaliskim, |
|
— |
gminy Brudzew, Dobra, Kawęczyn, Przykona, Władysławów, Turek z miastem Turek część gminy Tuliszków położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 72 biegnącej od wschodniej granicy gminy do miasta Turek a następnie na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 443 biegnącej od skrzyżowania z drogą nr 72 w mieście Turek do zachodniej granicy gminy w powiecie tureckim, |
|
— |
gminy Rzgów, Grodziec, Krzymów, Stare Miasto, część gminy Rychwał położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 25 biegnącą od południowej granicy gminy do miejscowości Rychwał, a następnie na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 443 biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 25 w miejscowości Rychwał do wschodniej granicy gminy w powiecie konińskim, |
|
— |
część gminy Kępno położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr S8 w powiecie kępińskim, |
|
— |
powiat ostrzeszowski, |
w województwie opolskim:
|
— |
gminy Domaszowice, Wilków i część gminy Namysłów położona na zachód od linii wyznaczonej przez rzekę Głucha w powiecie namysłowskim, |
|
— |
gminy Wołczyn, Kluczbork, część gminy Byczyna położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 11 w powiecie kluczborskim, |
|
— |
część gminy Gorzów Śląski położona na południe od północnej granicy miasta Gorzów Śląski oraz na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 45, część gminy Praszka położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 45 w miejscowości Praszka oraz na południe od drogi łączącej miejscowości Praszka – Kowale Kolonia - Kiczmachów, część gminy Rudniki położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 42 biegnącą od zachodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 43 i na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 43 biegnącą od północnej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 42 w powiecie oleskim, |
w województwie zachodniopomorskim:
|
— |
gminy Nowogródek Pomorski, Barlinek, część gminy Dębno położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 126 biegnącą od zachodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 23 w miejscowości Dębno, następnie na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 23 do skrzyżowania z ul. Jana Pawła II w miejscowości Cychry, następnie na północ od ul. Jana Pawła II do skrzyżowania z ul. Ogrodową i dalej na północ od linii wyznaczonej przez ul. Ogrodową, której przedłużenie biegnie do wschodniej granicy gminy w powiecie myśliborskim, |
|
— |
gminy Trzcińsko – Zdrój, Widuchowa, część gminy Chojna położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 26 biegnącą od zachodniej granicy gminy do miejscowości Chojna, a następnie na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 31 biegnącą od skrzyżowana z drogą nr 26 do południowej granicy gminy, w powiecie gryfińskim, |
|
— |
gminy Bierzwnik, Krzęcin, Pełczyce w powiecie choszczeńskim, |
w województwie małopolskim:
|
— |
powiat brzeski, |
|
— |
powiatgorlicki, – |
|
— |
powiat proszowicki, |
|
— |
powiat nowosądecki, |
|
— |
powiat miejski Nowy Sącz, |
|
— |
część powiatu dąbrowskiego niewymieniona w części III załącznika I, |
|
— |
część powiatu tarnowskiego niewymieniona w części III załącznika I. |
8. Slovakien
Följande restriktionszoner I i Slovakien:
|
— |
the whole district of Snina, |
|
— |
the whole district of Medzilaborce, |
|
— |
the whole district of Stropkov, |
|
— |
the whole district of Svidník, except municipalities included in part II, |
|
— |
in the district of Veľký Krtíš, the municipalities of Ipeľské Predmostie, Veľká nad Ipľom, Hrušov, Kleňany, Sečianky, |
|
— |
in the district of Levice, the municipalities of Ipeľské Úľany, Plášťovce, Dolné Túrovce, Stredné Túrovce, Šahy, Tešmak, |
|
— |
the whole district of Krupina, except municipalities included in part II, |
|
— |
the whole district of Banska Bystrica, except municipalities included in part II, |
|
— |
in the district of Liptovsky Mikulas – municipalities of Pribylina, Jamník, Svatý Štefan, Konská, Jakubovany, Liptovský Ondrej, Beňadiková, Vavrišovo, Liptovská Kokava, Liptovský Peter, Dovalovo, Hybe, Liptovský Hrádok, Liptovský Ján, Uhorská Ves, Podtureň, Závažná Poruba, Liptovský Mikuláš, Pavčina Lehota, Demänovská Dolina, Gôtovany, Galovany, Svätý Kríž, Lazisko, Dúbrava, Malatíny, Liptovské Vlachy, Liptovské Kľačany, Partizánska Ľupča, Kráľovská Ľubeľa, Zemianska Ľubeľa, Východná – a part of municipality north from the highway D1, |
|
— |
in the district of Ružomberok, the municipalities of Liptovská Lužná, Liptovská Osada, Podsuchá, Ludrová, Štiavnička, Liptovská Štiavnica, Nižný Sliač, Liptovské Sliače, |
|
— |
the whole district of Banska Stiavnica, |
|
— |
the whole district of Žiar nad Hronom. |
DEL II
1. Bulgarien
Följande restriktionszoner II i Bulgarien:
|
— |
the whole region of Haskovo, |
|
— |
the whole region of Yambol, |
|
— |
the whole region of Stara Zagora, |
|
— |
the whole region of Pernik, |
|
— |
the whole region of Kyustendil, |
|
— |
the whole region of Plovdiv, |
|
— |
the whole region of Pazardzhik, |
|
— |
the whole region of Smolyan, |
|
— |
the whole region of Dobrich, |
|
— |
the whole region of Sofia city, |
|
— |
the whole region of Sofia Province, |
|
— |
the whole region of Blagoevgrad, |
|
— |
the whole region of Razgrad, |
|
— |
the whole region of Kardzhali, |
|
— |
the whole region of Burgas excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Varna excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Silistra, excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Ruse, excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Veliko Tarnovo, excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Pleven, excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Targovishte, excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Shumen, excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Sliven, excluding the areas in Part III, |
|
— |
the whole region of Vidin, excluding the areas in Part III. |
2. Tyskland
Följande restriktionszoner II i Tyskland:
Bundesland Brandenburg:
|
— |
Landkreis Oder-Spree:
|
|
— |
Landkreis Dahme-Spreewald:
|
|
— |
Landkreis Spree-Neiße:
|
|
— |
Landkreis Märkisch-Oderland:
|
Bundesland Sachsen:
|
— |
Landkreis Bautzen:
|
|
— |
Landkreis Görlitz:
|
3. Estland
Följande restriktionszoner II i Estland:
|
— |
Eesti Vabariik (välja arvatud Hiiu maakond). |
4. Lettland
Följande restriktionszoner II i Lettland:
|
— |
Ādažu novads, |
|
— |
Aizputes novada Aizputes, Cīravas un Lažas pagasts, Kalvenes pagasta daļa uz rietumiem no ceļa pie Vārtājas upes līdz autoceļam A9, uz dienvidiem no autoceļa A9, uz rietumiem no autoceļa V1200, Kazdangas pagasta daļa uz rietumiem no ceļa V1200, P115, P117, V1296, Aizputes pilsēta, |
|
— |
Aglonas novads, |
|
— |
Aizkraukles novads, |
|
— |
Aknīstes novads, |
|
— |
Alojas novads, |
|
— |
Alsungas novads, |
|
— |
Alūksnes novads, |
|
— |
Amatas novads, |
|
— |
Apes novads, |
|
— |
Auces novads, |
|
— |
Babītes novads, |
|
— |
Baldones novads, |
|
— |
Baltinavas novads, |
|
— |
Balvu novads, |
|
— |
Bauskas novads, |
|
— |
Beverīnas novads, |
|
— |
Brocēnu novads, |
|
— |
Burtnieku novads, |
|
— |
Carnikavas novads, |
|
— |
Cēsu novads |
|
— |
Cesvaines novads, |
|
— |
Ciblas novads, |
|
— |
Dagdas novads, |
|
— |
Daugavpils novads, |
|
— |
Dobeles novads, |
|
— |
Dundagas novads, |
|
— |
Durbes novads, |
|
— |
Engures novads, |
|
— |
Ērgļu novads, |
|
— |
Garkalnes novads, |
|
— |
Grobiņas novada Bārtas pagasts, |
|
— |
Gulbenes novads, |
|
— |
Iecavas novads, |
|
— |
Ikšķiles novads, |
|
— |
Ilūkstes novads, |
|
— |
Inčukalna novads, |
|
— |
Jaunjelgavas novads, |
|
— |
Jaunpiebalgas novads, |
|
— |
Jaunpils novads, |
|
— |
Jēkabpils novads, |
|
— |
Jelgavas novads, |
|
— |
Kandavas novads, |
|
— |
Kārsavas novads, |
|
— |
Ķeguma novads, |
|
— |
Ķekavas novads, |
|
— |
Kocēnu novads, |
|
— |
Kokneses novads, |
|
— |
Krāslavas novads, |
|
— |
Krimuldas novads, |
|
— |
Krustpils novads, |
|
— |
Kuldīgas novada, Laidu pagasta daļa uz ziemeļiem no autoceļa V1296, Padures, Rumbas, Rendas, Kabiles, Vārmes, Pelču, Ēdoles, Īvandes, Kurmāles, Turlavas, Gudenieku un Snēpeles pagasts, Kuldīgas pilsēta, |
|
— |
Lielvārdes novads, |
|
— |
Līgatnes novads, |
|
— |
Limbažu novads, |
|
— |
Līvānu novads, |
|
— |
Lubānas novads, |
|
— |
Ludzas novads, |
|
— |
Madonas novads, |
|
— |
Mālpils novads, |
|
— |
Mārupes novads, |
|
— |
Mazsalacas novads, |
|
— |
Mērsraga novads, |
|
— |
Naukšēnu novads, |
|
— |
Neretas novads, |
|
— |
Ogres novads, |
|
— |
Olaines novads, |
|
— |
Ozolnieku novads, |
|
— |
Pārgaujas novads, |
|
— |
Pāvilostas novada Sakas pagasts, Pāvilostas pilsēta, |
|
— |
Pļaviņu novads, |
|
— |
Preiļu novads, |
|
— |
Priekules novads, |
|
— |
Priekuļu novads, |
|
— |
Raunas novads, |
|
— |
republikas pilsēta Daugavpils, |
|
— |
republikas pilsēta Jelgava, |
|
— |
republikas pilsēta Jēkabpils, |
|
— |
republikas pilsēta Jūrmala, |
|
— |
republikas pilsēta Rēzekne, |
|
— |
republikas pilsēta Valmiera, |
|
— |
Rēzeknes novads, |
|
— |
Riebiņu novads, |
|
— |
Rojas novads, |
|
— |
Ropažu novads, |
|
— |
Rucavas novada Dunikas pagasts, |
|
— |
Rugāju novads, |
|
— |
Rundāles novads, |
|
— |
Rūjienas novads, |
|
— |
Salacgrīvas novads, |
|
— |
Salas novads, |
|
— |
Salaspils novads, |
|
— |
Saldus novads, |
|
— |
Saulkrastu novads, |
|
— |
Sējas novads, |
|
— |
Siguldas novads, |
|
— |
Skrīveru novads, |
|
— |
Skrundas novada Raņķu pagasta daļa uz ziemeļiem no autoceļa V1272 līdz robežai ar Ventas upi, Skrundas pagasta daļa no Skrundas uz ziemeļiem no autoceļa A9 un austrumiem no Ventas upes, |
|
— |
Smiltenes novads, |
|
— |
Stopiņu novada daļa, kas atrodas uz austrumiem no autoceļa V36, P4 un P5, Acones ielas, Dauguļupes ielas un Dauguļupītes, |
|
— |
Strenču novads, |
|
— |
Talsu novads, |
|
— |
Tērvetes novads, |
|
— |
Tukuma novads, |
|
— |
Vaiņodes novada Vaiņodes pagasts un Embūtes pagasta daļa uz dienvidiem autoceļa P116, P106, |
|
— |
Valkas novads, |
|
— |
Varakļānu novads, |
|
— |
Vārkavas novads, |
|
— |
Vecpiebalgas novads, |
|
— |
Vecumnieku novads, |
|
— |
Ventspils novads, |
|
— |
Viesītes novads, |
|
— |
Viļakas novads, |
|
— |
Viļānu novads, |
|
— |
Zilupes novads. |
5. Litauen
Följande restriktionszoner II i Litauen:
|
— |
Alytaus miesto savivaldybė, |
|
— |
Alytaus rajono savivaldybė, |
|
— |
Anykščių rajono savivaldybė, |
|
— |
Akmenės rajono savivaldybė, |
|
— |
Birštono savivaldybė, |
|
— |
Biržų miesto savivaldybė, |
|
— |
Biržų rajono savivaldybė, |
|
— |
Druskininkų savivaldybė, |
|
— |
Elektrėnų savivaldybė, |
|
— |
Ignalinos rajono savivaldybė, |
|
— |
Jonavos rajono savivaldybė, |
|
— |
Joniškio rajono savivaldybė, |
|
— |
Jurbarko rajono savivaldybė: Eržvilko, Girdžių, Jurbarko miesto, Jurbarkų, Raudonės, Šimkaičių, Skirsnemunės, Smalininkų, Veliuonos ir Viešvilės seniūnijos, |
|
— |
Kaišiadorių rajono savivaldybė, |
|
— |
Kalvarijos savivaldybė, |
|
— |
Kauno miesto savivaldybė, |
|
— |
Kauno rajono savivaldybė: Akademijos, Alšėnų, Batniavos, Ežerėlio, Domeikavos, Garliavos, Garliavos apylinkių, Karmėlavos, Kulautuvos, Lapių, Linksmakalnio, Neveronių, Raudondvario, Ringaudų, Rokų, Samylų, Taurakiemio, Vandžiogalos, Užliedžių, Vilkijos, ir Zapyškio seniūnijos, Babtų seniūnijos dalis į rytus nuo kelio A1, ir Vilkijos apylinkių seniūnijos dalis į vakarus nuo kelio Nr. 1907, |
|
— |
Kazlų rūdos savivaldybė, |
|
— |
Kelmės rajono savivaldybė, |
|
— |
Kėdainių rajono savivaldybė: Dotnuvos, Gudžiūnų, Kėdainių miesto, Krakių, Pelėdnagių, Surviliškio, Šėtos, Truskavos, Vilainių ir Josvainių seniūnijos dalis į šiaurę ir rytus nuo kelio Nr. 229 ir Nr. 2032, |
|
— |
Klaipėdos rajono savivaldybė: Judrėnų, Endriejavo ir Veiviržėnų seniūnijos, |
|
— |
Kupiškio rajono savivaldybė, |
|
— |
Kretingos rajono savivaldybė, |
|
— |
Lazdijų rajono savivaldybė, |
|
— |
Marijampolės savivaldybė, |
|
— |
Mažeikių rajono savivaldybė, |
|
— |
Molėtų rajono savivaldybė, |
|
— |
Pagėgių savivaldybė, |
|
— |
Pakruojo rajono savivaldybė, |
|
— |
Panevėžio rajono savivaldybė, |
|
— |
Panevėžio miesto savivaldybė, |
|
— |
Pasvalio rajono savivaldybė, |
|
— |
Radviliškio rajono savivaldybė, |
|
— |
Rietavo savivaldybė, |
|
— |
Prienų rajono savivaldybė, |
|
— |
Plungės rajono savivaldybė: Žlibinų, Stalgėnų, Nausodžio, Plungės miesto, Šateikių ir Kulių seniūnijos, |
|
— |
Raseinių rajono savivaldybė: Betygalos, Girkalnio, Kalnujų, Nemakščių, Pagojukų, Paliepių, Raseinių miesto, Raseinių, Šiluvos, Viduklės seniūnijos, |
|
— |
Rokiškio rajono savivaldybė, |
|
— |
Skuodo rajono savivaldybės: Aleksandrijos, Ylakių, Lenkimų, Mosėdžio, Skuodo ir Skuodo miesto seniūnijos, |
|
— |
Šakių rajono savivaldybė, |
|
— |
Šalčininkų rajono savivaldybė, |
|
— |
Šiaulių miesto savivaldybė, |
|
— |
Šiaulių rajono savivaldybė, |
|
— |
Šilutės rajono savivaldybė, |
|
— |
Širvintų rajono savivaldybė, |
|
— |
Šilalės rajono savivaldybė, |
|
— |
Švenčionių rajono savivaldybė, |
|
— |
Tauragės rajono savivaldybė, |
|
— |
Telšių rajono savivaldybė, |
|
— |
Trakų rajono savivaldybė, |
|
— |
Ukmergės rajono savivaldybė, |
|
— |
Utenos rajono savivaldybė, |
|
— |
Varėnos rajono savivaldybė, |
|
— |
Vilniaus miesto savivaldybė, |
|
— |
Vilniaus rajono savivaldybė, |
|
— |
Vilkaviškio rajono savivaldybė, |
|
— |
Visagino savivaldybė, |
|
— |
Zarasų rajono savivaldybė. |
6. Ungern
Följande restriktionszoner II i Ungern:
|
— |
Békés megye 950150, 950250, 950350, 950450, 950550, 950650, 950660, 950750, 950850, 950860, 951050, 951150, 951250, 951260, 951350, 951450, 951460, 951550, 951650, 951750, 952150, 952250, 952350, 952450, 952550, 952650, 953250, 953260, 953270, 953350, 953450, 953550, 953560, 953950, 954050, 954060, 954150, 956250, 956350, 956450, 956550, 956650 és 956750 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Borsod-Abaúj-Zemplén megye valamennyi vadgazdálkodási egységének teljes területe, |
|
— |
Fejér megye 403150, 403160, 403260, 404250, 404550, 404560, 405450, 405550, 405650, 406450 és 407050 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Hajdú-Bihar megye valamennyi vadgazdálkodási egységének teljes területe, |
|
— |
Heves megye valamennyi vadgazdálkodási egységének teljes területe, |
|
— |
Jász-Nagykun-Szolnok megye 750250, 750550, 750650, 750750, 750850, 750970, 750980, 751050, 751150, 751160, 751250, 751260, 751350, 751360, 751450, 751460, 751470, 751550, 751650, 751750, 751850, 751950, 752150, 752250, 752350, 752450, 752460, 752550, 752560, 752650, 752750, 752850, 752950, 753060, 753070, 753150, 753250, 753310, 753450, 753550, 753650, 753660, 753750, 753850, 753950, 753960, 754050, 754150, 754250, 754360, 754370, 754850, 755550, 755650 és 755750 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Komárom-Esztergom megye: 250350, 250850, 250950, 251450, 251550, 251950, 252050, 252150, 252350, 252450, 252460, 252550, 252650, 252750, 252850, 252860, 252950, 252960, 253050, 253150, 253250, 253350, 253450 és 253550 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Nógrád megye valamennyi vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Pest megye 570150, 570250, 570350, 570450, 570550, 570650, 570750, 570850, 570950, 571050, 571150, 571250, 571350, 571650, 571750, 571760, 571850, 571950, 572050, 573550, 573650, 574250, 577250, 580050 és 580150 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe, |
|
— |
Szabolcs-Szatmár-Bereg megye valamennyi vadgazdálkodási egységének teljes területe. |
7. Polen
Följande restriktionszoner II i Polen:
w województwie warmińsko-mazurskim:
|
— |
gminy Kalinowo, Stare Juchy, Prostki oraz gmina wiejska Ełk w powiecie ełckim, |
|
— |
powiat elbląski, |
|
— |
powiat miejski Elbląg, |
|
— |
powiat gołdapski, |
|
— |
powiat piski, |
|
— |
powiat bartoszycki, |
|
— |
powiat olecki, |
|
— |
powiat giżycki, |
|
— |
powiat braniewski, |
|
— |
powiat kętrzyński, |
|
— |
gminy Lubomino i Orneta w powiecie lidzbarskim, |
|
— |
gminy Jedwabno, Szczytno i miasto Szczytno i Świętajno w powiecie szczycieńskim, |
|
— |
powiat mrągowski, |
|
— |
powiat węgorzewski, |
|
— |
gminy Jeziorany, Kolno, część gminy Biskupiec położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 57 w powiecie olsztyńskim, |
|
— |
część powiatu ostródzkiego nie wymieniona w części III załącznika I, |
w województwie podlaskim:
|
— |
powiat bielski, |
|
— |
powiat grajewski, |
|
— |
powiat moniecki, |
|
— |
powiat sejneński, |
|
— |
gminy Łomża, Piątnica, Jedwabne, Przytuły i Wizna w powiecie łomżyńskim, |
|
— |
powiat miejski Łomża, |
|
— |
część powiatu siemiatyckiego nie wymieniona w części III załącznika I, |
|
— |
powiat hajnowski, |
|
— |
gminy Ciechanowiec, Klukowo, Szepietowo, Kobylin-Borzymy, Nowe Piekuty, Sokoły i część gminy Kulesze Kościelne położona na północ od linii wyznaczonej przez linię kolejową w powiecie wysokomazowieckim, |
|
— |
gmina Rutki i część gminy Kołaki Kościelne położona na północ od linii wyznaczonej przez linię kolejową w powiecie zambrowskim, |
|
— |
gminy Mały Płock i Stawiski w powiecie kolneńskim, |
|
— |
powiat białostocki, |
|
— |
powiat suwalski, |
|
— |
powiat miejski Suwałki, |
|
— |
powiat augustowski, |
|
— |
powiat sokólski, |
|
— |
powiat miejski Białystok, |
w województwie mazowieckim:
|
— |
gminy Domanice, Korczew, Kotuń, Mordy, Paprotnia, Przesmyki, Siedlce, Skórzec, Wiśniew, Wodynie, Zbuczyn w powiecie siedleckim, |
|
— |
powiat miejski Siedlce, |
|
— |
gminy Ceranów, Jabłonna Lacka, Kosów Lacki, Repki, Sabnie, Sterdyń w powiecie sokołowskim, |
|
— |
powiat łosicki, |
|
— |
powiat sochaczewski, |
|
— |
gminy Policzna, Przyłęk, Tczów i Zwoleń w powiecie zwoleńskim, |
|
— |
powiat kozienicki, |
|
— |
gminy Chotcza i Solec nad Wisłą w powiecie lipskim, |
|
— |
gminy Gózd, Jastrzębia, Jedlnia Letnisko, Pionki z miastem Pionki, Skaryszew, Jedlińsk, Przytyk, Zakrzew, część gminy Iłża położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 9, część gminy Wolanów położona na północ od drogi nr 12 w powiecie radomskim, |
|
— |
gminy Bodzanów, Słubice, Wyszogród i Mała Wieś w powiecie płockim, |
|
— |
powiat nowodworski, |
|
— |
gminy Czerwińsk nad Wisłą, Naruszewo, Załuski w powiecie płońskim, |
|
— |
gminy: miasto Kobyłka, miasto Marki, miasto Ząbki, miasto Zielonka w powiecie wołomińskim, |
|
— |
gminy Borowie, Garwolin z miastem Garwolin, Miastków Kościelny, Parysów, Pilawa, część gminy Wilga położona na północ od linii wyznaczonej przez rzekę Wilga biegnącą od wschodniej granicy gminy do ujścia do rzeki Wisły, część gminy Górzno położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Łąki i Górzno biegnącą od wschodniej granicy gminy, następnie od miejscowości Górzno na północ od drogi nr 1328W biegnącej do drogi nr 17, a następnie na północ od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od drogi nr 17 do zachodniej granicy gminy przez miejscowości Józefów i Kobyla Wola w powiecie garwolińskim, |
|
— |
gminy Boguty – Pianki, Zaręby Kościelne, Nur i część gminy Małkinia Górna położona na południe od rzeki Brok w powiecie ostrowskim, |
|
— |
gminy Chlewiska i Szydłowiec w powiecie szydłowieckim, |
|
— |
gminy Cegłów, Dębe Wielkie, Halinów, Latowicz, Mińsk Mazowiecki i miasto Mińsk Mazowiecki, Mrozy, Siennica, miasto Sulejówek w powiecie mińskim, |
|
— |
powiat otwocki, |
|
— |
powiat warszawski zachodni, |
|
— |
powiat legionowski, |
|
— |
powiat piaseczyński, |
|
— |
powiat pruszkowski, |
|
— |
powiat grójecki, |
|
— |
powiat grodziski, |
|
— |
powiat żyrardowski, |
|
— |
powiat białobrzeski, |
|
— |
powiat przysuski, |
|
— |
powiat miejski Warszawa, |
w województwie lubelskim:
|
— |
powiat bialski, |
|
— |
powiat miejski Biała Podlaska, |
|
— |
gminy Batorz, Godziszów, Janów Lubelski, Modliborzyce i Potok Wielki w powiecie janowskim, |
|
— |
gminy Janowiec, Kazimierz Dolny, Końskowola, Kurów, Markuszów, Nałęczów, Puławy z miastem Puławy, Wąwolnica i Żyrzyn w powiecie puławskim, |
|
— |
gminy Nowodwór, miasto Dęblin i część gminy Ryki położona na południe od linii wyznaczonej przez linię kolejową powiecie ryckim, |
|
— |
gminy Adamów, Krzywda, Stoczek Łukowski z miastem Stoczek Łukowski, Wola Mysłowska, Trzebieszów, Stanin, Wojcieszków, gmina wiejska Łuków i miasto Łuków w powiecie łukowskim, |
|
— |
powiat lubelski, |
|
— |
powiat miejski Lublin, |
|
— |
gminy Niedźwiada, Ostrówek, Ostrów Lubelski, Serniki, Uścimów i Lubartów z miastem Lubartów w powiecie lubartowskim, |
|
— |
powiat łęczyński, |
|
— |
powiat świdnicki, |
|
— |
gminy Fajsławice, Gorzków, Izbica, Krasnystaw z miastem Krasnystaw, Kraśniczyn, Łopiennik Górny, Siennica Różana i część gminy Żółkiewka położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 842 w powiecie krasnostawskim, |
|
— |
gminy Chełm, Ruda – Huta, Sawin, Rejowiec, Rejowiec Fabryczny z miastem Rejowiec Fabryczny, Siedliszcze, Wierzbica, Żmudź, Dorohusk, Dubienka, Kamień, Leśniowice, Wojsławice w powiecie chełmskim, |
|
— |
powiat miejski Chełm, |
|
— |
powiat kraśnicki, |
|
— |
powiat opolski, |
|
— |
powiat parczewski, |
|
— |
powiat włodawski, |
|
— |
powiat radzyński, |
|
— |
powiat miejski Zamość, |
|
— |
gminy Sitno, Skierbieszów, Stary Zamość, Zamość w powiecie zamojskim, |
w województwie podkarpackim:
|
— |
powiat stalowowolski, |
|
— |
gminy Oleszyce, Lubaczów z miastem Lubaczów, Wielkie Oczy w powiecie lubaczowskim, |
|
— |
część gminy Kamień położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 19, część gminy Sokołów Małopolski położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 875 w powiecie rzeszowskim, |
|
— |
gminy Cmolas, Majdan Królewski i Niwiska powiecie kolbuszowskim, |
|
— |
część gminy Ostrów położona na północ od drogi linii wyznaczonej przez drogę nr A4 biegnącą od zachodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 986, a następnie na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 986 biegnącą od tego skrzyżowania do miejscowości Osieka i dalej na zachód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Osieka_- Blizna w powiecie ropczycko – sędziszowskim, |
|
— |
gminy Grodzisko Dolne, część gminy wiejskiej Leżajsk położona na południe od miasta Leżajsk oraz na zachód od linii wyznaczonej przez rzekę San, w powiecie leżajskim, |
|
— |
gmina Jarocin, część gminy Harasiuki położona na północ od linii wyznaczona przez drogę nr 1048 R, część gminy Ulanów położona na północ od linii wyznaczonej przez rzekę Tanew, część gminy Nisko położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 19 oraz na północ od linii wyznaczonej przez linię kolejową biegnącą od wschodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 19, część gminy Jeżowe położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 19 w powiecie niżańskim, |
|
— |
powiat tarnobrzeski, |
|
— |
część gminy wiejskiej Przeworsk położona na zachód od miasta Przeworsk i na zachód od linii wyznaczonej przez autostradę A4 biegnącą od granicy z gminą Tryńcza do granicy miasta Przeworsk, część gminy Zarzecze położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 1594R biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Zarzecze oraz na południe od linii wyznaczonej przez drogi nr 1617R oraz 1619R biegnącą do południowej granicy gminy oraz na północ od linii wyznaczonej przez rzekę Mleczka w powiecie przeworskim, |
|
— |
część gminy wiejskiej Dębica położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr A4 w powiecie dębickim, |
w województwie pomorskim:
|
— |
gminy Dzierzgoń i Stary Dzierzgoń w powiecie sztumskim, |
|
— |
gmina Stare Pole w powiecie malborskim, |
|
— |
gminy Stegny, Sztutowo i część gminy Nowy Dwór Gdański położona na północny - wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 55 biegnącą od południowej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 7, następnie przez drogę nr 7 i S7 biegnącą do zachodniej granicy gminy w powiecie nowodworskim, |
w województwie świętokrzyskim:
|
— |
gmina Tarłów i część gminy Ożarów położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 74 w powiecie opatowskim, |
|
— |
część gminy Brody położona na zachód od linii kolejowej biegnącej od miejscowości Marcule i od północnej granicy gminy przez miejscowości Klepacze i Karczma Kunowska do południowej granicy gminy oraz na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 9 i na północny - wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 0618T biegnącą od północnej granicy gminy do skrzyżowania w miejscowości Lipie oraz przez drogę biegnącą od miejscowości Lipie do wschodniej granicy gminy i część gminy Mirzec położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 744 biegnącą od południowej granicy gminy do miejscowości Tychów Stary a następnie przez drogę nr 0566T biegnącą od miejscowości Tychów Stary w kierunku północno – wschodnim do granicy gminy w powiecie starachowickim, |
|
— |
gmina Gowarczów, część gminy Końskie położona na wschód od linii kolejowej, część gminy Stąporków położona na północ od linii kolejowej w powiecie koneckim, |
w województwie lubuskim:
|
— |
gminy Deszczno, Kłodawa, Kostrzyn nad Odrą, Santok i część gminy Witnica położona na południowy zachód od drogi biegnącej od zachodniej granicy gminy od miejscowości Krześnica, przez miejscowości Kamień Wielki - Mościce - Witnica - Kłopotowo do południowej granicy gminy, w powiecie gorzowskim, |
|
— |
powiat miejski Gorzów Wielkopolski, |
|
— |
gminy Drezdenko, Strzelce Krajeńskie, Stare Kurowo, Zwierzyn w powiecie strzelecko – drezdeneckim, |
|
— |
powiat żarski, |
w województwie dolnośląskim:
|
— |
powiat zgorzelecki, |
|
— |
gminy Grębocice, Polkowice, część gminy Przemków położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 12 w powiecie polkowickim, |
|
— |
gmina Rudna w powiecie lubińskim, |
w województwie wielkopolskim:
|
— |
gminy Przemęt i Wolsztyn w powiecie wolsztyńskim, |
|
— |
gmina Wielichowo część gminy Kamieniec położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 308 i część gminy Rakoniewice położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 305 w powiecie grodziskim, |
|
— |
gminy Wijewo, Włoszakowice, część gminy Lipno położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr S5 i część gminy Święciechowa położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 12 oraz na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr S5 w powiecie leszczyńskim, |
|
— |
część gminy Śmigiel położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr S5 w powiecie kościańskim, |
|
— |
powiat obornicki, |
|
— |
część gminy Połajewo na położona na południe od drogi łączącej miejscowości Chraplewo, Tarnówko-Boruszyn, Krosin, Jakubowo, Połajewo - ul. Ryczywolska do północno-wschodniej granicy gminy w powiecie czarnkowsko-trzcianeckim, |
|
— |
gmina Suchy Las, część gminy wiejskiej Murowana Goślina położona na północ od linii kolejowej biegnącej od północnej granicy miasta Murowana Goślina do północno-wschodniej granicy gminy oraz część gminy Rokietnica położona na północ i na wschód od linii kolejowej biegnącej od północnej granicy gminy w miejscowości Krzyszkowo do południowej granicy gminy w miejscowości Kiekrz w powiecie poznańskim, |
|
— |
część gminy Szamotuły położona na wschód od wschodniej granicy miasta Szamotuły i na północ od linii kolejowej biegnącej od południowej granicy miasta Szamotuły do południowo-wschodniej granicy gminy oraz część gminy Obrzycko położona na wschód od drogi nr 185 łączącej miejscowości Gaj Mały, Słopanowo i Obrzycko do północnej granicy miasta Obrzycko, a następnie na wschód od drogi przebiegającej przez miejscowość Chraplewo w powiecie szamotulskim, |
|
— |
gmina Malanów, część gminy Tuliszków położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 72 biegnącej od wschodniej granicy gminy do miasta Turek, a następnie na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 443 biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 72 w mieście Turek do zachodniej granicy gminy w powiecie tureckim, |
|
— |
część gminy Rychwał położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 25 biegnącą od południowej granicy gminy do miejscowości Rychwał, a następnie na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 443 biegnącą od skrzyżowania z drogę nr 25 w miejscowości Rychwał do wschodniej granicy gminy w powiecie konińskim, |
|
— |
gmina Mycielin, część gminy Stawiszyn położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 25 biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Zbiersk, a następnie na wschód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Zbiersk – Łyczyn – Petryki biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 25 do południowej granicy gminy, część gminy Ceków- Kolonia położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Młynisko – Morawin - Janków w powiecie kaliskim, |
w województwie łódzkim:
|
— |
gminy Białaczów, Drzewica, Opoczno i Poświętne w powiecie opoczyńskim, |
|
— |
gminy Biała Rawska, Regnów i Sadkowice w powiecie rawskim, |
|
— |
gmina Kowiesy w powiecie skierniewickim, |
w województwie zachodniopomorskim:
|
— |
gmina Boleszkowice i część gminy Dębno położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 126 biegnącą od zachodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 23 w miejscowości Dębno, następnie na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 23 do skrzyżowania z ul. Jana Pawła II w miejscowości Cychry, następnie na południe od ul. Jana Pawła II do skrzyżowania z ul. Ogrodową i dalej na południe od linii wyznaczonej przez ul. Ogrodową, której przedłużenie biegnie do wschodniej granicy gminy w powiecie myśliborskim, |
|
— |
gminy Cedynia, Mieszkowice, Moryń, część gminy Chojna położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 26 biegnącą od zachodniej granicy gminy do miejscowości Chojna, a następnie na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 31 biegnącą od skrzyżowana z drogą nr 26 do południowej granicy gminy w powiecie gryfińskim. |
8. Slovakien
Följande restriktionszoner II i Slovakien:
|
— |
the whole district of Gelnica, |
|
— |
the whole district of Poprad |
|
— |
the whole district of Spišská Nová Ves, |
|
— |
the whole district of Levoča, |
|
— |
the whole district of Kežmarok |
|
— |
in the whole district of Michalovce, |
|
— |
the whole district of Košice-okolie, |
|
— |
the whole district of Rožnava, |
|
— |
the whole city of Košice, |
|
— |
the whole district of Sobrance, |
|
— |
the whole district of Vranov nad Topľou, |
|
— |
the whole district of Humenné, |
|
— |
the whole district of Prešov, |
|
— |
in the whole district of Sabinov, |
|
— |
in the district of Svidník, the whole municipalities of Dukovce, Želmanovce, Kuková, Kalnište, Lužany pri Ondave, Lúčka, Giraltovce, Kračúnovce, Železník, Kobylince, Mičakovce, |
|
— |
the whole district of Bardejov, |
|
— |
the whole district of Stará Ľubovňa, |
|
— |
the whole district of Revúca, |
|
— |
the whole district of Rimavská Sobota, |
|
— |
in the district of Veľký Krtíš, the whole municipalities not included in part I, |
|
— |
the whole district of Lučenec, |
|
— |
the whole district of Poltár |
|
— |
the whole district of Zvolen, |
|
— |
the whole district of Detva, |
|
— |
in the district of Krupina the whole municipalities of Senohrad, Horné Mladonice, Dolné Mladonice, Čekovce, Lackov, |
|
— |
In the district of Banska Bystica, the whole municipalites of Kremnička, Malachov, Badín, Vlkanová, Hronsek, Horná Mičiná, Dolná Mičiná, Môlča Oravce, Čačín, Čerín, Bečov, Sebedín, Dúbravica, Hrochoť, Poniky, Strelníky, Povrazník, Ľubietová, Brusno, Banská Bystrica, |
|
— |
the whole district of Brezno, |
|
— |
in the district of Liptovsky Mikuláš, the municipalities of Važec, Malužiná, Kráľova lehota, Liptovská Porúbka, Nižná Boca, Vyšná Boca a Východná – a part of municipality south of the highway D1. |
DEL III
1. Bulgarien
Följande restriktionszoner III i Bulgarien:
|
— |
the whole region of Gabrovo, |
|
— |
the whole region of Lovech, |
|
— |
the whole region of Montana, |
|
— |
the Pleven region:
|
|
— |
the Ruse region:
|
|
— |
the Shumen region:
|
|
— |
the Silistra region:
|
|
— |
the Sliven region:
|
|
— |
the Targovishte region:
|
|
— |
the Vidin region,
|
|
— |
the Veliko Tarnovo region:
|
|
— |
the whole region of Vratza, |
|
— |
in Varna region:
|
|
— |
in Burgas region:
|
2. Tyskland
Följande restriktionszoner III i Tyskland:
Bundesland Brandenburg:
|
— |
Landkreis Spree Neiße:
|
|
— |
Landkreis Märkisch-Oderland:
|
Bundesland Sachsen:
|
— |
Landkreis Görlitz:
|
3. Italien
Följande restriktionszoner III i Italien:
|
— |
tutto il territorio della Sardegna. |
4. Lettland
Följande restriktionszoner III i Lettland:
|
— |
Aizputes novada Kalvenes pagasta daļa uz austrumiem no ceļa pie Vārtājas upes līdz autoceļam A9, uz ziemeļiem no autoceļa A9, uz austrumiem no autoceļa V1200, Kazdangas pagasta daļa uz austrumiem no ceļa V1200, P115, P117, V1296, |
|
— |
Kuldīgas novada, Laidu pagasta daļa uz dienvidiem no autoceļa V1296, |
|
— |
Skrundas novada Rudbāržu, Nīkrāces pagasts, Raņķu pagasta daļa uz dienvidiem no autoceļa V1272 līdz robežai ar Ventas upi, Skrundas pagasts (izņemot pagasta daļa no Skrundas uz ziemeļiem no autoceļa A9 un austrumiem no Ventas upes), Skrundas pilsēta, |
|
— |
Vaiņodes novada Embūtes pagasta daļa uz ziemeļiem autoceļa P116, P106. |
5. Litauen
Följande restriktionszoner III i Litauen:
|
— |
Jurbarko rajono savivaldybė: Seredžiaus ir Juodaičių seniūnijos, |
|
— |
Kauno rajono savivaldybė: Čekiškės seniūnija, Babtų seniūnijos dalis į vakarus nuo kelio A1ir Vilkijos apylinkių seniūnijos dalis į rytus nuo kelio Nr. 1907, |
|
— |
Kėdainių rajono savivaldybė: Pernaravos seniūnija ir Josvainių seniūnijos pietvakarinė dalis tarp kelio Nr. 229 ir Nr. 2032, |
|
— |
Plungės rajono savivaldybė: Alsėdžių, Babrungo, Paukštakių, Platelių ir Žemaičių Kalvarijos seniūnijos, |
|
— |
Raseinių rajono savivaldybė: Ariogalos ir Ariogalos miesto seniūnijos, |
|
— |
Skuodo rajono savivaldybės: Barstyčių, Notėnų ir Šačių seniūnijos. |
6. Polen
Följande restriktionszoner III i Polen:
w województwie warmińsko-mazurskim:
|
— |
powiat działdowski, |
|
— |
powiat nidzicki, |
|
— |
powiat iławski, |
|
— |
powiat nowomiejski, |
|
— |
gminy Dąbrówno, Grunwald i Ostróda z miastem Ostróda w powiecie ostródzkim, |
|
— |
część powiatu olsztyńskiego nie wymieniona w części II załącznika I, |
|
— |
gminy Kiwity i Lidzbark Warmiński z miastem Lidzbark Warmiński w powiecie lidzbarskim, |
|
— |
powiat miejski Olsztyn, |
|
— |
gminy Dźwierzuty, Pasym w powiecie szczycieńskim, |
w województwie mazowieckim:
|
— |
gminy Łaskarzew z miastem Łaskarzew, Maciejowice, Sobolew, Trojanów, Żelechów, część gminy Wilga położona na południe od linii wyznaczonej przez rzekę Wilga biegnącą od wschodniej granicy gminy do ujścia do rzeki Wisły, część gminy Górzno położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Łąki i Górzno biegnącą od wschodniej granicy gminy, następnie od miejscowości Górzno na południe od drogi nr 1328W biegnącej do drogi nr 17, a następnie na południe od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od drogi nr 17 do zachodniej granicy gminy przez miejscowości Józefów i Kobyla Wola w powiecie garwolińskim, |
|
— |
część gminy Iłża położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 9 w powiecie radomskim, |
|
— |
gmina Kazanów w powiecie zwoleńskim, |
|
— |
gminy Ciepielów, Lipsko, Rzeczniów i Sienno w powiecie lipskim, |
|
— |
część powiatu żuromińskiego nie wymieniona w części I załącznika I, |
|
— |
część powiatu mławskiego nie wymieniona w części I załącznika I, |
w województwie lubelskim:
|
— |
powiat tomaszowski, |
|
— |
gmina Białopole w powiecie chełmskim, |
|
— |
gmina Rudnik i część gminy Żółkiewka położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 842 w powiecie krasnostawskim, |
|
— |
gminy Adamów, Grabowiec, Komarów – Osada, Krasnobród, Łabunie, Miączyn, Nielisz, Radecznica, Sułów, Szczebrzeszyn, Zwierzyniec w powiecie zamojskim, |
|
— |
powiat biłgorajski, |
|
— |
powiat hrubieszowski, |
|
— |
gminy Dzwola i Chrzanów w powiecie janowskim, |
|
— |
gmina Serokomla w powiecie łukowskim, |
|
— |
gminy Abramów, Kamionka, Michów, Firlej, Jeziorzany, Kock w powiecie lubartowskim, |
|
— |
gminy Kłoczew, Stężyca, Ułęż i część gminy Ryki położona na północ od linii wyznaczonej przez linię kolejową w powiecie ryckim, |
|
— |
gmina Baranów w powiecie puławskim, |
w województwie podkarpackim:
|
— |
powiat mielecki, |
|
— |
gminy Czarna, Pilzno, Żyraków w powiecie dębickim, |
|
— |
gminy Cieszanów, Horyniec – Zdrój, Narol i Stary Dzików w powiecie lubaczowskim, |
|
— |
gminy Kuryłówka, Nowa Sarzyna, miasto Leżajsk, część gminy wiejskiej Leżajsk położona na północ od miasta Leżajsk oraz część gminy wiejskiej Leżajsk położona na wschód od linii wyznaczonej przez rzekę San, w powiecie leżajskim, |
|
— |
gminy Krzeszów, Rudnik nad Sanem, część gminy Harasiuki położona na południe od linii wyznaczona przez drogę nr 1048 R, część gminy Ulanów położona na południe od linii wyznaczonej przez rzekę Tanew, część gminy Nisko położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 19 oraz na południe od linii wyznaczonej przez linię kolejową biegnącą od wschodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 19, część gminy Jeżowe położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 19 w powiecie niżańskim, |
|
— |
gminy Chłopice, Jarosław z miastem Jarosław, Laszki, Wiązownica, Pawłosiów, Radymno z miastem Radymno, w powiecie jarosławskim, |
|
— |
gmina Stubno w powiecie przemyskim, |
|
— |
część gminy Kamień położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 19 w powiecie rzeszowskim, |
|
— |
gminy Adamówka, Sieniawa, Tryńcza, miasto Przeworsk, część gminy wiejskiej Przeworsk położona na wschód od miasta Przeworsk i na wschód od linii wyznaczonej przez autostradę A4 biegnącą od granicy z gminą Tryńcza do granicy miasta Przeworsk, część gminy Zarzecze położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 1594R biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Zarzecze oraz na północ od linii wyznaczonej przez drogi nr 1617R oraz 1619R biegnącą do południowej granicy gminy w powiecie przeworskim, |
w województwie lubuskim:
|
— |
powiat słubicki, |
|
— |
powiat krośnieński, |
|
— |
powiat sulęciński, |
|
— |
powiat międzyrzecki, |
|
— |
powiat nowosolski, |
|
— |
powiat wschowski, |
|
— |
powiat świebodziński, |
|
— |
powiat zielonogórski |
|
— |
powiat żagański |
|
— |
powiat miejski Zielona Góra, |
w województwie wielkopolskim:
|
— |
gminy Krzemieniewo, Rydzyna w powiecie leszczyńskim, |
|
— |
gminy Krobia i Poniec w powiecie gostyńskim, |
|
— |
gminy Bojanowo, Miejska Górka, Rawicz w powiecie rawickim, |
|
— |
powiat nowotomyski, |
|
— |
gmina Siedlec w powiecie wolsztyńskim, |
|
— |
część gminy Rakoniewice położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 305 w powiecie grodziskim, |
|
— |
powiat międzychodzki, |
|
— |
gmina Pniewy, część gminy Duszniki położona na północny – zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 306 biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Duszniki, a następnie na północ od linii wyznaczonej przez ul. Niewierską oraz drogę biegnącą przez miejscowość Niewierz do zachodniej granicy gminy, część gminy Ostroróg położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 186 i 184 biegnące od granicy gminy do miejscowości Ostroróg, a następnie od miejscowości Ostroróg przez miejscowości Piaskowo – Rudki do południowej granicy gminy, część gminy Wronki położona na południe od linii wyznaczonej przez rzekę Wartę biegnącą od zachodniej granicy gminy do przecięcia z droga nr 182, a następnie na zachód od linii wyznaczonej przez drogi nr 182 oraz 184 biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 182 do południowej granicy gminy, część gminy Szamotuły położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 306 i drogę łączącą miejscowości Lipnica - Ostroróg w powiecie szamotulskim, |
|
— |
gminy Baranów, Bralin, Perzów, Łęka Opatowska, Rychtal, Trzcinica, część gminy Kępno położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr S8 w powiecie kępińskim, |
w województwie dolnośląskim:
|
— |
powiat górowski, |
|
— |
gminy Prusice i Żmigród w powiecie trzebnickim, |
|
— |
powiat głogowski, |
|
— |
powiat bolesławiecki, |
|
— |
gminy Gaworzyce, Radwanice i część gminy Przemków położona na północ od linii wyznaczonej prze drogę nr 12 w powiecie polkowickim, |
w województwie świętokrzyskim:
|
— |
część gminy Brody położona na wschód od linii kolejowej biegnącej od miejscowości Marcule i od północnej granicy gminy przez miejscowości Klepacze i Karczma Kunowska do południowej granicy gminy w powiecie starachowickim, |
w województwie łódzkim:
|
— |
gmina Czarnocin, część gminy Moszczenica położona na zachód od linii wyznaczonej przez linię kolejową biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Moszczenica – Osiedle, a następnie na północ od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Moszczenica – Osiedle – Kosów do skrzyżowania z drogą nr 12 i dalej na zachód od drogi nr 12 biegnącej od tego skrzyżowania do południowej granicy gminy, część gminy Grabica położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 473 biegnącej od zachodniej granicy gminy do miejscowości Wola Kamocka, a następnie na północ od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 473 i łączącą miejscowości Wola Kamocka – Papieże Kolonia – Papieże do wschodniej granicy gminy w powiecie piotrkowskim, |
|
— |
gmina Brójce, Tuszyn, Rzgów w powiecie łódzkim wschodnim, |
|
— |
część gminy wiejskiej Pabianice położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr S8, część gminy Dłutów położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 485 w powiecie pabianickim, |
|
— |
gminy Bolesławiec, Czastary, Lututów, Łubnice, część gminy Sokolniki położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 482, część gminy Galewice położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Przybyłów – Ostrówek – Dąbrówka – Zmyślona w powiecie wieruszowskim, |
|
— |
gminy Biała, Czarnożyły, Skomlin, część gminy Mokrsko położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Krzyworzeka – Mokrsko - Zmyślona – Komorniki – Orzechowiec – Poręby, część gminy Wieluń położona na zachód od miejscowości Wieluń oraz na północ od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Wieluń – Turów – Chotów biegnącą do zachodniej granicy gminy, część gminy Ostrówek położona na zachód od linii wyznaczonej przez rzekę Pyszna w powiecie wieluńskim, |
|
— |
część gminy Złoczew położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 482 biegnącą od zachodniej granicy gminy w miejscowości Uników do miejscowości Złoczew, a następnie na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 477 biegnącą od miejscowości Złoczew do południowej granicy gminy, część gminy Klonowa położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od wschodniej granicy gminy, łączącą miejscowości Owieczki - Klonowa – Górka Klonowska - Przybyłów w powiecie sieradzkim, |
w województwie opolskim:
|
— |
część gminy Gorzów Śląski położona na północ od miasta Gorzów Śląski oraz na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 4715E, część gminy Praszka położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 45 w miejscowości Praszka oraz na północ od drogi łączącej miejscowości Praszka - Kowale w powiecie oleskim, |
|
— |
część gminy Byczyna położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 11 w powiecie kluczborskim, |
|
— |
część gminy Namysłów położona na wschód od linii wyznaczonej przez rzekę Głucha w powiecie namysłowskim, |
w województwie podlaskim:
|
— |
gmina Siemiatycze, część gminy Mielnik położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od północnej granicy gminy łączącą miejscowości Borysowszczyzna – Radziwiłówka – Mielnik, część gminy Nurzec- Stacja położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę 693 biegnącej od północnej granicy gminy do miejscowości Żerczyce, następnie na zachód od linii wyznaczonej przez drogi łączące miejscowości Żerczyce - Nurzec-Stacja – Borysowszczyzna do południowej granicy gminy, część gminy Milejczyce położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od zachodniej granicy gminy łączącą miejscowości Choroszczewo – Pokaniewo – Grabarka – Milejczyce do miejscowości Milejczyce, a następnie na zachód od drogi nr 693 biegnącej od miejscowości Milejczyce do południowej granicy gminy, część gminy Dziadkowice położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od zachodniej granicy gminy, łączącej miejscowości Zaręby – Dziadkowice – Malewice – Hornowo do wschodniej granicy gminy w powiecie siemiatyckim, |
w województwie małopolskim:
|
— |
gminy Dąbrowa Tarnowska, Radgoszcz, Szczucin w powiecie dąbrowskim,, |
|
— |
gminy Lisia Góra, Pleśna, Ryglice, Skrzyszów, Tarnów, Tuchów w powiecie tarnowskim, |
|
— |
powiat miejski Tarnów. |
7. Rumänien
Följande restriktionszoner III i Rumänien:
|
— |
Zona orașului București, |
|
— |
Județul Constanța, |
|
— |
Județul Satu Mare, |
|
— |
Județul Tulcea, |
|
— |
Județul Bacău, |
|
— |
Județul Bihor, |
|
— |
Județul Bistrița Năsăud, |
|
— |
Județul Brăila, |
|
— |
Județul Buzău, |
|
— |
Județul Călărași, |
|
— |
Județul Dâmbovița, |
|
— |
Județul Galați, |
|
— |
Județul Giurgiu, |
|
— |
Județul Ialomița, |
|
— |
Județul Ilfov, |
|
— |
Județul Prahova, |
|
— |
Județul Sălaj, |
|
— |
Județul Suceava |
|
— |
Județul Vaslui, |
|
— |
Județul Vrancea, |
|
— |
Județul Teleorman, |
|
— |
Judeţul Mehedinţi, |
|
— |
Județul Gorj, |
|
— |
Județul Argeș, |
|
— |
Judeţul Olt, |
|
— |
Judeţul Dolj, |
|
— |
Județul Arad, |
|
— |
Județul Timiș, |
|
— |
Județul Covasna, |
|
— |
Județul Brașov, |
|
— |
Județul Botoșani, |
|
— |
Județul Vâlcea, |
|
— |
Județul Iași, |
|
— |
Județul Hunedoara, |
|
— |
Județul Alba, |
|
— |
Județul Sibiu, |
|
— |
Județul Caraș-Severin, |
|
— |
Județul Neamț, |
|
— |
Județul Harghita, |
|
— |
Județul Mureș, |
|
— |
Județul Cluj, |
|
— |
Județul Maramureş. |
8. Slovakien
Följande restriktionszoner III i Slovakien:
|
— |
In the district of Lučenec: Lučenec a jeho časti, Panické Dravce, Mikušovce, Pinciná, Holiša, Vidiná, Boľkovce, Trebeľovce, Halič, Stará Halič, Tomášovce, Trenč, Veľká nad Ipľom, Buzitka (without settlement Dóra), Prša, Nitra nad Ipľom, Mašková, Lehôtka, Kalonda, Jelšovec, Ľuboreč, Fiľakovské Kováče, Lipovany, Mučín, Rapovce, Lupoč, Gregorova Vieska, Praha, |
|
— |
In the district of Poltár: Kalinovo, Veľká Ves, |
|
— |
the whole district of Trebišov. |
DIREKTIV
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/137 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE DIREKTIV (EU) 2021/1269
av den 21 april 2021
om ändring av delegerat direktiv (EU) 2017/593 vad gäller integrering av hållbarhetsfaktorer i produktstyrningskrav
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (1), särskilt artiklarna 16.12 och 24.13, och
av följande skäl:
|
(1) |
Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens. |
|
(2) |
Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering. |
|
(3) |
I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. |
|
(4) |
Ett korrekt genomförande av handlingsplanen skulle uppmuntra investerarnas efterfrågan på hållbara investeringar. Det är därför nödvändigt att klargöra att hållbarhetsfaktorer och hållbarhetsrelaterade mål bör beaktas i de produktstyrningskrav som anges i kommissionens delegerade direktiv (EU) 2017/593 (5). |
|
(5) |
Värdepappersföretag som konstruerar och distribuerar finansiella instrument bör beakta hållbarhetsfaktorer i produktgodkännandeprocessen för varje finansiellt instrument och i andra produktstyrnings- och tillsynsarrangemang för varje finansiellt instrument som är avsett att distribueras till kunder som önskar finansiella instrument med hållbarhetsprofil. |
|
(6) |
Med tanke på att målmarknaden bör anges på tillräckligt detaljerad nivå bör en allmän förklaring om att ett finansiellt instrument har en hållbarhetsprofil inte vara tillräcklig. Värdepappersföretag som konstruerar och distribuerar finansiella instrument bör i stället ange till vilden kundgrupp med särskilda hållbarhetsrelaterade mål som det finansiella instrumentet är avsett att distribueras. |
|
(7) |
För att säkerställa att finansiella instrument med hållbarhetsfaktorer även är lätt tillgängliga för kunder som inte har några hållbarhetspreferenser bör värdepappersföretag inte behöva identifiera kundgrupper som det finansiella instrumentet inte är avsett för med tanke på dessa kundgruppers behov, egenskaper och mål. |
|
(8) |
Ett finansiellt instruments hållbarhetsfaktorer bör presenteras på ett transparent sätt så att distributörer kan lämna relevant information till sina kunder eller presumtiva kunder. |
|
(9) |
Delegerat direktiv (EU) 2017/593 bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av delegerat direktiv (EU) 2017/593
Delegerat direktiv (EU) 2017/593 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 1 ska följande punkt läggas till som punkt 5: ”5. hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (*1). (*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).”." |
|
2. |
Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
|
|
3. |
Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 2
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 21 augusti 2022 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 22 november 2022.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 21 april 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 349.
(2) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).
(3) COM(2019) 640 final.
(4) COM(2018) 97 final.
(5) Kommissionens delegerade direktiv (EU) 2017/593 av den 7 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU i fråga om skydd av finansiella instrument och medel som tillhör kunder, produktstyrningskrav och regler för tillhandahållande eller mottagande av avgifter, provisioner eller andra monetära eller icke-monetära förmåner (EUT L 87, 31.3.2017, s. 500).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/141 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE DIREKTIV (EU) 2021/1270
av den 21 april 2021
om ändring av direktiv 2010/43/EU vad gäller hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer som ska beaktas för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (1), särskilt artiklarna 12.3, 14.2 och 51.4, och
av följande skäl:
|
(1) |
Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens. |
|
(2) |
Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering. |
|
(3) |
I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (5) och visade att det är nödvändigt att klargöra att det bör ingå i förvaltningsbolags uppdrag gentemot sina kunder att beakta hållbarhetsfaktorer. Förvaltningsbolag bör därför fortlöpande bedöma inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6) och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens direktiv 2010/43/EU (7). Av det skälet, och för att säkerställa att interna förfaranden och organisatoriska arrangemang verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att förvaltningsbolags processer, system och interna kontroller måste ta hänsyn till hållbarhetsrisker och att det krävs teknisk kapacitet och kunskap för att analysera dessa risker. |
|
(4) |
För att undvika olika konkurrensvillkor för förvaltningsbolag och investeringsbolag som inte har utsett ett förvaltningsbolag, samt den fragmentering och brist på enhetlighet och förutsägbarhet på den inre marknaden som detta kan leda till, bör reglerna om integrering av hållbarhetsrisker även tillämpas på investeringsbolagen med hänsyn till proportionalitetsprincipen. |
|
(5) |
För att ha ett starkt investerarskydd bör förvaltningsbolag, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada ett fondföretags intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att hållbarhetsrisker integreras i deras processer, system och interna kontroller. Det kan handla om konflikter som beror på ersättningar till anställda, anställdas privata transaktioner, intressekonflikter som kan leda till grönmålning, vilseledande försäljning eller vilseledande information om investeringsstrategier och intressekonflikter mellan olika fondföretag som förvaltas av samma förvaltningsbolag. |
|
(6) |
Enligt förordning (EU) 2019/2088 ska förvaltningsbolag eller investeringsbolag som är skyldiga att beakta investeringsbesluts huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, eller som frivilligt beaktar sådana huvudsakliga negativa konsekvenser, lämna upplysningar om hur dessa huvudsakliga negativa konsekvenser beaktas i deras riktlinjer om vederbörlig aktsamhet. För att säkerställa överensstämmelse mellan förordning (EU) 2019/2088 och direktiv 2010/43/EU bör denna skyldighet framgå av direktiv 2010/43/EU. |
|
(7) |
Direktiv 2010/43/EU bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 2010/43/EU
Direktiv 2010/43/EU ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 3 ska följande punkter läggas till som punkterna 11 och 12:
(*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).”." |
|
2. |
I artikel 4.1 ska följande stycke läggas till: ”Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltningsbolagen beaktar hållbarhetsrisker i sin efterlevnad av kraven i första stycket.”. |
|
3. |
I artikel 5 ska följande punkt läggas till som punkt 5: ”5. Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltningsbolagen vid tillämpning av punkterna 1, 2 och 3 har de resurser och den sakkunskap som de behöver för att faktiskt integrera hållbarhetsrisker.”. |
|
4. |
Följande artikel ska införas som artikel 5a: ”Artikel 5a Skyldighet för investeringsbolag att integrera hållbarhetsrisker i förvaltningen av fondföretag Medlemsstaterna ska säkerställa att investeringsbolagen integrerar hållbarhetsrisker i förvaltningen av fondföretag med beaktande av arten och omfattningen av och komplexiteten hos investeringsbolagens verksamhet.”. |
|
5. |
I artikel 9.2 ska följande led läggas till som led g:
|
|
6. |
I artikel 17 ska följande punkt läggas till som punkt 3: ”3. Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltningsbolagen, när de identifierar de olika typerna av intressekonflikter som kan skada ett fondföretags intressen, inkluderar de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att hållbarhetsrisker integreras i deras processer, system och interna kontroller.”. |
|
7. |
I artikel 23 ska följande punkter läggas till som punkterna 5 och 6: ”5. Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltningsbolagen beaktar hållbarhetsrisker i sin efterlevnad av kraven i punkterna 1–4. 6. Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltningsbolag eller, i tillämpliga fall, investeringsbolag, om de beaktar investeringsbesluts huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer i enlighet med artikel 4.1 a i förordning (EU) 2019/2088 eller enligt kraven i artikel 4.3 eller 4.4. i den förordningen, även beaktar sådana huvudsakliga negativa konsekvenser i sin efterlevnad av kraven i punkterna 1–4 i den här artikeln.”. |
|
8. |
I artikel 38.1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Riktlinjerna för riskhantering ska omfatta de förfaranden som är nödvändiga för att göra förvaltningsbolaget i stånd till att för varje förvaltat fondföretag värdera exponeringen för marknads-, likviditets-, hållbarhets- och motpartsrisker samt företagets exponering för alla andra risker, däribland operativa risker, som kan vara av avgörande betydelse för det enskilda förvaltade fondföretaget.”. |
Artikel 2
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 31 juli 2022 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 augusti 2022.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 21 april 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.
(2) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).
(3) COM(2019) 640 final.
(4) COM(2018) 97 final.
(5) SWD(2018) 264 final.
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).
(7) Kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag (EUT L 176, 10.7.2010, s. 42).
BESLUT
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/145 |
EUROPAPARLAMENTETS, RÅDETS OCH KOMMISSIONENS BESLUT (EU, Euratom) 2021/1271
av den 26 juli 2021
om utnämning av direktören för myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser
EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (1), särskilt artikel 6.3,
med beaktande av den förteckning över kandidater som en urvalskommitté bestående av Europaparlamentets, rådets och kommissionens generalsekreterare efter en öppen ansökningsomgång föreslog den 15 juli 2021 inför utnämningen av direktören för myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser, och
av följande skäl:
|
(1) |
Genom artikel 6.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 inrättas en myndighet för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser. |
|
(2) |
Enligt artikel 6.3 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 ska direktören för myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser utses för en femårig mandatperiod som inte kan förlängas, av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i samförstånd, på grundval av förslag från en urvalskommitté bestående av de tre institutionernas generalsekreterare efter en öppen ansökningsomgång. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Pascal SCHONARD utnämns härmed till direktör för myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser för perioden 1 september 2021–31 augusti 2026.
2. Direktören blir tillfälligt anställd med inplacering i lönegrad AD 12, löneklass 1.
3. Utnämningen är avhängig av att den nominerade direktören undertecknar den förklaring om oberoende och avsaknad av intressekonflikt som fogats till detta beslut.
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 26 juli 2021.
På Europaparlamentets vägnar
D. M. SASSOLI
Ordförande
På rådets vägnar
J. PODGORŠEK
Ordförande
På kommissionens vägnar
M. ŠEFČOVIČ
Vice ordförande
BILAGA
FÖRKLARING OM OBEROENDE OCH AVSAKNAD AV INTRESSEKONFLIKT
Jag, undertecknad, ..................................., intygar att jag har tagit del av artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser och kommer att utföra mitt uppdrag som direktör för myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (myndigheten) på ett fullständigt oberoende sätt och i full överensstämmelse med bestämmelserna i den förordningen. När jag agerar på myndighetens vägnar kommer jag varken att begära eller ta emot instruktioner från någon institution eller regering eller från något annat organ, kontor eller byrå. Jag kommer att avstå från alla handlingar som är oförenliga med mitt uppdrag.
Jag intygar att jag såvitt jag vet inte befinner mig i någon intressekonflikt. En intressekonflikt föreligger om skäl som rör familj, privatliv, politisk eller nationell koppling, övertygelse, religiös koppling, ekonomiskt intresse eller något annat gemensamt intresse med en mottagare av finansiering enligt förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 gör att det oberoende och objektiva utövandet av uppdraget som direktör för myndigheten äventyras. I synnerhet intygar jag att jag inte är ledamot av Europaparlamentet, att jag inte innehar något politiskt mandat och att jag inte är eller har varit anställd av ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse.
Utfärdad i
[DATUM + den nominerade direktörens UNDERSKRIFT]
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/148 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2021/1272
av den 30 juli 2021
om fastställande, för att underlätta den fria rörligheten inom unionen, av att covid-19-intyg som utfärdas av Vatikanstaten är likvärdiga med de intyg som utfärdas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 av den 14 juni 2021 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin (1), särskilt artikel 8.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
I förordning (EU) 2021/953 fastställs en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) i syfte att underlätta för innehavarna att utöva sin rätt till fri rörlighet under covid-19-pandemin. Förordningen ska också bidra till att på ett samordnat sätt gradvis upphäva de inskränkningar i den fria rörligheten som i enlighet med unionsrätten har införts av medlemsstaterna för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2. |
|
(2) |
Enligt förordning (EU) 2021/953 kan covid-19-intyg som utfärdas av tredjeländer för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar godtas om kommissionen finner att de utfärdas i enlighet med standarder som ska anses vara likvärdiga med de som fastställs enligt den förordningen. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/954 (2) ska medlemsstaterna dessutom tillämpa bestämmelserna i förordning (EU) 2021/953 på tredjelandsmedborgare som inte omfattas av den förordningens tillämpningsområde, men som lagligen vistas eller är bosatta på deras territorium och som har rätt att resa till andra medlemsstater i enlighet med unionsrätten. Ett konstaterande om likvärdighet i detta beslut bör därför gälla intyg om vaccination mot covid-19 som utfärdas av Vatikanstaten för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. På samma sätt ska på grundval av förordning (EU) 2021/954 ett sådant konstaterande om likvärdighet även gälla intyg om vaccination mot covid-19 som utfärdas av Vatikanstaten för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorium på de villkor som fastställs i den förordningen. |
|
(3) |
På begäran av Vatikanstaten genomförde kommissionen den 29 juni 2021 tekniska tester som visade att de intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 som Vatikanstaten utfärdar i enlighet med sitt VA-EUDCC-GW-system är interoperabla med det tillitsramverk som inrättats genom förordning (EU) 2021/953, vilket möjliggör kontroll av deras äkthet, giltighet och integritet. Kommissionen konstaterade även att de intyg om vaccination mot covid-19 som utfärdas av Vatikanstaten i enlighet med VA-EUDCC-GW-systemet innehåller nödvändiga uppgifter. |
|
(4) |
Den 9 juli 2021 lämnade Vatikanstaten utförlig information till kommissionen om de interoperabla intyg om vaccination mot covid-19 som utfärdas enligt VA-EUDCC-GW-systemet. Vatikanstaten informerade kommissionen om sin uppfattning att dess intyg om vaccination mot covid-19 utfärdas i enlighet med en standard och ett tekniskt system som är driftskompatibla med det tillitsramverk som inrättats genom förordning (EU) 2021/953 och som möjliggör kontroll av intygens äkthet, giltighet och integritet. Vatikanstaten informerade i detta sammanhang kommissionen om att de intyg om vaccination mot covid-19 som Vatikanstaten utfärdar i enlighet med VA-EUDCC-GW-systemet innehåller de uppgifter som avses i bilagan till förordning (EU) 2021/953. |
|
(5) |
Vatikanstaten informerade dessutom kommissionen om att den kommer att utfärda interoperabla vaccinationsintyg för covid-19-vaccinet Comirnaty. |
|
(6) |
Vatikanstaten informerade även kommissionen om att den kommer att godta intyg om vaccination, testning och tillfrisknande som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) 2021/953. Vatikanstaten informerade kommissionen om att den kommer att godta bevis för vaccinering med vaccin som (efter utlåtande av Europeiska läkemedelsmyndigheten) är godkända i hela EU, vaccin för vilka en behörig myndighet i en medlemsstat har beviljat ett tillfälligt godkännande för försäljning och vaccin som har genomgått WHO:s godkännandeprocess för användning i nödsituationer. Vatikanstaten informerade vidare kommissionen om att den kommer att godta testintyg baserade på NAAT (t.ex. RT-PCR) och antigentester som är uppförda på hälsosäkerhetskommitténs förteckning. Vatikanstaten informerade även kommissionen om att den kommer att godta intyg om tillfrisknande baserade på NAAT (t.ex. RT-PCR). |
|
(7) |
Den 22 juli 2021 informerade Vatikanstaten även kommissionen om att personuppgifterna i de intyg om vaccinering, testning och tillfrisknande som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) 2021/953 endast ska behandlas för att verifiera och bekräfta innehavarens vaccination, testresultat eller tillfrisknande och inte kommer att lagras efteråt. |
|
(8) |
Det föreligger således nödvändiga uppgifter för att fastställa att intyg om vaccination mot covid-19 som utfärdas av Vatikanstaten i enlighet med VA-EUDCC-GW-systemet ska anses vara likvärdiga med de som utfärdas i enlighet med förordning (EU) 2021/953. |
|
(9) |
Intyg om vaccination mot covid-19 som utfärdas av Vatikanstaten i enlighet med VA-EUDCC-GW-systemet bör därför godtas på de villkor som avses i artikel 5.5 i förordning (EU) 2021/953. |
|
(10) |
För att detta beslut ska träda i kraft bör Vatikanstaten anslutas till det tillitsramverk för EU:s digitala covidintyg som infördes genom förordning (EU) 2021/953. |
|
(11) |
För att skydda unionens intressen, särskilt på folkhälsoområdet, får kommissionen använda sina befogenheter för att tillfälligt upphäva eller upphäva detta beslut om villkoren i artikel 8.2 i förordning (EU) 2021/953 inte längre är uppfyllda. |
|
(12) |
Mot bakgrund av behovet av att så snart som möjligt ansluta Vatikanstaten till det tillitsramverk för EU:s digitala covidintyg som infördes genom förordning (EU) 2021/953 bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
|
(13) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 14 i förordning (EU) nr 2021/953. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Intyg om vaccination mot covid-19 som utfärdas av Vatikanstaten i enlighet med VA-EUDCC-GW-systemet ska, för att underlätta den fria rörligheten inom unionen, behandlas som likvärdiga med de som utfärdas i enlighet med förordning (EU) 2021/953.
Artikel 2
Vatikanstaten ska anslutas till det tillitsramverk för EU:s digitala covidintyg som infördes genom förordning (EU) 2021/953.
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 30 juli 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 211, 15.6.2021, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/954 av den 14 juni 2021 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorier under covid-19-pandemin (EUT L 211, 15.6.2021, s. 24).
|
2.8.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 277/151 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2021/1273
av den 30 juli 2021
om fastställande, i syfte att underlätta den fria rörligheten inom unionen, av att covid-19-intyg som utfärdas av San Marino är likvärdiga med de intyg som utfärdas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 av den 14 juni 2021 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin (1), särskilt artikel 8.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
I förordning (EU) 2021/953 fastställs en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) i syfte att underlätta för innehavarna att utöva sin rätt till fri rörlighet under covid-19-pandemin. Förordningen ska också bidra till att på ett samordnat sätt gradvis upphäva de inskränkningar i den fria rörligheten som i enlighet med unionsrätten har införts av medlemsstaterna för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2. |
|
(2) |
Enligt förordning (EU) 2021/953 kan covid-19-intyg som utfärdas av tredjeländer för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar godtas om kommissionen finner att de utfärdas i enlighet med standarder som ska anses vara likvärdiga med de som fastställs enligt den förordningen. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/954 (2) ska medlemsstaterna dessutom tillämpa bestämmelserna i förordning (EU) 2021/953 på tredjelandsmedborgare som inte omfattas av den förordningens tillämpningsområde, men som lagligen vistas eller är bosatta på deras territorium och som har rätt att resa till andra medlemsstater i enlighet med unionsrätten. Ett konstaterande om likvärdighet i detta beslut bör därför gälla intyg om vaccination mot covid-19 som utfärdas av San Marino för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. På samma sätt ska på grundval av förordning (EU) 2021/954 ett sådant konstaterande om likvärdighet även gälla covid-19-intyg som utfärdas av San Marino för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorium på de villkor som fastställs i den förordningen. |
|
(3) |
På begäran av San Marino genomförde kommissionen den 30 juni 2021 tekniska tester som visade att de intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 som San Marino utfärdar i enlighet med systemet för San Marinos digitala covidintyg (smdcc) är interoperabla med det tillitsramverk som inrättats genom förordning (EU) 2021/953, vilket möjliggör kontroll av deras äkthet, giltighet och integritet. Kommissionen konstaterade även att de covid-19-intyg som utfärdas av San Marino i enlighet med smdcc-systemet innehåller nödvändiga uppgifter. |
|
(4) |
Den 14 juli 2021 lämnade San Marino information till kommissionen om de interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 som utfärdas enligt smdcc-systemet. San Marino informerade kommissionen om sin uppfattning att dess covid-19-intyg utfärdas i enlighet med en standard och ett tekniskt system som är driftskompatibla med det tillitsramverk som inrättats genom förordning (EU) 2021/953 och som möjliggör kontroll av intygens äkthet, giltighet och integritet. San Marino informerade i detta sammanhang kommissionen om att de covid-19-intyg som San Marino utfärdar i enlighet med smdcc-systemet innehåller de uppgifter som avses i bilagan till förordning (EU) 2021/953. |
|
(5) |
San Marino informerade dessutom kommissionen om att landet kommer att utfärda interoperabla intyg om vaccination mot covid-19. Det handlar i nuläget om vaccinen Comirnaty, Moderna, Vaxzevria, Janssen och Sputnik V. |
|
(6) |
San Marino informerade också kommissionen om att landet kommer att utfärda interoperabla intyg enbart för nukleinsyraamplifieringstester (NAAT) eller antigentester som förtecknas i den gemensamma och uppdaterade förteckning över antigentester för covid-19 som godkänts av den hälsosäkerhetskommitté som inrättats genom artikel 17 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU (3), på grundval av rådets rekommendation av den 21 januari 2021 (4). |
|
(7) |
San Marino informerade även kommissionen om att landet kommer att godta intyg om vaccination, test och tillfrisknande som utfärdats av medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) 2021/953. San Marino informerade kommissionen om att landet kommer att godta bevis för vaccinering med vaccin som (efter utlåtande av Europeiska läkemedelsmyndigheten) är godkända i hela EU, vaccin för vilka en behörig myndighet i en medlemsstat har beviljat ett tillfälligt godkännande för försäljning och vaccin som har genomgått WHO:s godkännandeprocess för användning i nödsituationer. San Marino informerade vidare kommissionen om att det kommer att godta testintyg baserade på NAAT (t.ex. RT-PCR) och antigentester som är uppförda på hälsosäkerhetskommitténs förteckning. San Marino kommer att godta intyg om tillfrisknande baserade på NAAT (t.ex. RT-PCR). |
|
(8) |
Den 22 juli 2021 informerade San Marino även kommissionen om att personuppgifterna i de intyg om vaccinering, testning och tillfrisknande som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) 2021/953 endast ska behandlas för att verifiera och bekräfta innehavarens vaccination, testresultat eller tillfrisknande och inte kommer att lagras efteråt. |
|
(9) |
Det föreligger således nödvändiga uppgifter för att fastställa att covid-19-intyg som utfärdas av San Marino i enlighet med smdcc-systemet ska anses vara likvärdiga med de som utfärdas i enlighet med förordning (EU) 2021/953. |
|
(10) |
Covid-19-intyg som utfärdas av San Marino i enlighet med smdcc-systemet bör därför godtas på de villkor som avses i artiklarna 5.5, 6.5 och 7.8 i förordning (EU) 2021/953. |
|
(11) |
För att detta beslut ska träda i kraft bör San Marino anslutas till det tillitsramverk för EU:s digitala covidintyg som infördes genom förordning (EU) 2021/953. |
|
(12) |
För att skydda unionens intressen, särskilt på folkhälsoområdet, får kommissionen använda sina befogenheter för att tillfälligt upphäva eller upphäva detta beslut om villkoren i artikel 8.2 i förordning (EU) 2021/953 inte längre är uppfyllda. |
|
(13) |
Mot bakgrund av behovet av att så snart som möjligt ansluta San Marino till det tillitsramverk för EU:s digitala covidintyg som infördes genom förordning (EU) 2021/953 bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
|
(14) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 14 i förordning (EU) nr 2021/953. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 som utfärdas av San Marino i enlighet med smdcc-systemet ska, för att underlätta den fria rörligheten inom unionen, behandlas som likvärdiga med de som utfärdas i enlighet med förordning (EU) 2021/953.
Artikel 2
San Marino ska anslutas till det tillitsramverk för EU:s digitala covidintyg som infördes genom förordning (EU) 2021/953.
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 30 juli 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 211, 15.6.2021, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/954 av den 14 juni 2021 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorier under covid-19-pandemin (EUT L 211, 15.6.2021, s. 24).
(3) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG (EUT L 293, 5.11.2013, s. 1).
(4) Rådets rekommendation av den 21 januari 2021 om en gemensam ram för användning och validering av antigentester i form av snabbtester och ömsesidigt erkännande i EU av covid-19-testresultat (EUT C 24, 22.1.2021, s. 1).