(1)

Inte bara den yrkesutövning som bedrivs av de anställda som avses i artikel 92.3 a, b och c i direktiv 2013/36/EU kan ha en väsentlig inverkan på ett instituts riskprofil, utan även andra anställdas yrkesutövning. Detta kommer särskilt att vara fallet när sådana anställda har ledningsansvar för väsentliga affärsenheter eller för kontrollfunktioner, eftersom de kan fatta strategiska eller andra grundläggande beslut som påverkar affärsverksamheten eller den kontrollram som tillämpas. Sådana kontrollfunktioner omfattar vanligtvis riskhantering, regelefterlevnad och internrevision. Risker som tagits av väsentliga affärsenheter och hur dessa enheter förvaltas är de viktigaste faktorerna för institutets riskprofil.

(2)

Det är därför nödvändigt att fastställa kriterier för att identifiera andra anställda än de anställda som avses i artikel 92.3 a, b och c i direktiv 2013/36/EU vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil. Dessa kriterier bör ta hänsyn till sådana anställdas befogenheter och ansvarsområden, institutets riskprofil och resultatindikatorer, institutets interna organisation samt det berörda institutets art, omfattning och komplexitet. Dessa kriterier bör också göra det möjligt för instituten att i sin ersättningspolicy införa lämpliga incitament för att säkerställa att de berörda anställda agerar aktsamt när de utför sina uppgifter. Slutligen bör dessa kriterier återspegla risknivån för olika verksamheter inom institutet.

(3)

Vissa anställda ansvarar för att tillhandahålla internt stöd som är avgörande för ett instituts affärsverksamhet. Dessa anställdas åtgärder och beslut kan också ha en väsentlig inverkan på ett instituts riskprofil, eftersom deras åtgärder och beslut kan utsätta institutet för väsentliga operativa och andra risker.

(4)

Kreditrisker och marknadsrisker tas vanligtvis för att öka affärsvolymen. Beroende på belopp och risk kan sådan affärsverksamhet ha en väsentlig inverkan på ett instituts riskprofil. Det är därför lämpligt att använda kriterier som bygger på begränsningar av befogenheter för att identifiera anställda vars yrkesutövning kan ha en väsentlig inverkan på ett instituts riskprofil. Dessa kriterier bör beräknas minst en gång per år på grundval av kapitaluppgifter och metoder som används för regleringsändamål. En minimitröskel för kreditrisker bör dock tillämpas för att säkerställa en proportionell tillämpning av kriterierna inom små institut.

(5)

Kriterierna för att identifiera anställda vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil bör också beakta det faktum att kraven som gäller handelslagret kan frångås för vissa institut i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2), och att gränserna i den förordningen fastställs på olika sätt för institut med hjälp av olika metoder för beräkningen av kapitalkraven.

(6)

Lämpliga kvalitativa kriterier bör säkerställa att anställda som ansvarar för personalgrupper vars åtgärder kan ha väsentlig inverkan på institutets riskprofil identifieras som anställda med en väsentlig inverkan på institutets riskprofil. Detta omfattar även situationer där yrkesutövning av enskilda anställda under den ansvariga personens ledning i sig inte har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil men där den totala omfattningen av deras yrkesutövning skulle kunna få en sådan inverkan.

(7)

Den totala ersättning som utgår till en anställd beror generellt sett på hur den anställde har bidragit till att institutets verksamhetsmål uppnåtts. Ersättningen beror således på den anställdes ansvar, arbetsuppgifter, färdigheter och kompetens, och på vilka resultat som den anställde och institutet har uppnått. Om en anställds totala ersättning överstiger en viss tröskel är det rimligt att anta att detta är kopplat till den anställdes bidrag till institutets verksamhetsmål och således till den inverkan som den anställdes yrkesutövning har på institutets riskprofil. Det är därför lämpligt att använda kvantitativa kriterier kopplade till den totala ersättningen till en anställd, både i absoluta tal och i förhållande till andra anställda inom samma institut, för att avgöra om den anställdes yrkesutövning skulle kunna ha en väsentlig inverkan på institutets riskprofil.

(8)

Det bör fastställas klara och tydliga tröskelvärden för att identifiera anställda vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil. Instituten bör förväntas tillämpa de kvantitativa kriterierna inom rimlig tid. Kvantitativa kriterier bör följa utvecklingen av ersättning för att vara realistiska. En första metod för att följa en sådan utveckling är att grunda dessa kriterier på den totala ersättning som beviljats under det föregående resultatåret, vilket inbegriper den fasta ersättning som betalats för det resultatåret, och den rörliga ersättning som beviljats under det resultatåret. En andra metod för att följa denna utveckling är att basera dessa kriterier på den totala ersättning som beviljats för det föregående resultatåret, vilket inbegriper den fasta ersättning som betalats för det resultatåret och den rörliga ersättning som beviljats under det innevarande resultatåret för det föregående budgetåret. Den andra metoden möjliggör en bättre anpassning av identifieringsprocessen till den faktiska ersättning som beviljas för en resultatperiod, men kan endast tillämpas om det fortfarande är möjligt att i god tid få en beräkning till stånd för tillämpningen av de av de kvantitativa kriterierna. I de fall där en sådan beräkning inte längre är möjlig bör den första metoden användas. Enligt båda metoderna kan den rörliga ersättningen omfatta belopp som tilldelas på grundval av resultatperioder som är längre än ett år, beroende på de prestationskriterier som institutet använder.

(9)

I artikel 92.3 i direktiv 2013/36/EU fastställs ett kvantitativt tröskelvärde på 500 000 euro i kombination med den genomsnittliga ersättningen till medlemmar av institutets ledningsorgan och verkställande ledning för att identifiera personal vars yrkesutövning kan ha en väsentlig inverkan på riskprofilen för en väsentlig affärsenhet. Ersättning över detta kvantitativa tröskelvärde eller som uppgår till en av de högsta ersättningarna inom institutet skapar således en stark presumtion för att den yrkesutövning som bedrivs av anställda som erhåller sådan ersättning har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil, i vilket fall mer tillsynsgranskning bör tillämpas för att fastställa huruvida sådana anställdas yrkesverksamhet har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil.

(10)

Anställda bör inte omfattas av artikel 94 i direktiv 2013/36/EU om instituten på grundval av ytterligare objektiva kriterier fastställer att anställdas yrkesutövning i själva verket inte har någon väsentlig inverkan på institutets riskprofil, med beaktande av alla de risker som institutet är exponerat eller kan exponeras för. För att säkerställa en effektiv och konsekvent tillämpning av dessa objektiva kriterier bör det först krävas godkännande av de behöriga myndigheterna för att de högst avlönade anställda som identifierats enligt de kvantitativa kriterierna ska kunna undantas. För anställda vars ersättning är minst 1 000 000 euro (höginkomsttagare) bör de behöriga myndigheterna informera EBA innan de godkänner undantag så att EBA kan bedöma om dessa kriterier tillämpas enhetligt.

(11)

För att behöriga myndigheter och revisorer ska kunna granska de bedömningar som instituten gör för att identifiera anställda vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på institutens riskprofiler, är det viktigt att instituten dokumenterar de bedömningar som gjorts och deras resultat, inbegripet anställda som har identifierats enligt kriterier baserade på deras totala ersättning men vars yrkesutövning bedöms sakna väsentlig inverkan på institutets riskprofil.

(12)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 604/2014 (3) bör upphöra att gälla. Värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.2 i förordning (EU) nr 575/2013 bör dock inte bära omotiverade kostnader när de följer denna förordning. Delegerad förordning (EU) nr 604/2014 bör därför fortsätta att tillämpas på sådana företag till och med den 26 juni 2021, den dag då medlemsstaterna måste anta och offentliggöra åtgärder för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 (4).

(13)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för tillsyn som EBA har överlämnat till kommissionen.

(14)

EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (5).

(1)

2010 års internationella kakaoavtal (nedan kallat avtalet) ingicks av unionen genom rådets beslut 2012/189/EU (1) och trädde i kraft den 1 oktober 2012.

(2)

Enligt artikel 62.1 i avtalet förblir avtalet i kraft till och med den 30 september 2022, om det inte förlängs.

(3)

Enligt artikel 7.1 i avtalet ska Internationella kakaorådet (nedan kallat ICCO-rådet) inom ramen för Internationella kakaoorganisationen utöva de befogenheter och fullgöra eller sörja för fullgörandet av de uppgifter som är nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna i avtalet. Enligt artikel 62.4 i avtalet får ICCO-rådet anta ett beslut om förlängning av avtalet när det löper ut med två perioder som var och en inte ska överstiga två kakaoår, dvs. till och med den 30 september 2024 för den första perioden och till och med den 30 september 2026 för den andra perioden.

(4)

ICCO-rådet ska, efter sin 103:e session den 22 och 23 april 2021, anta ett beslut om förlängning av avtalet.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i ICCO-rådet, eftersom ICCO-rådets beslut om förlängningen av avtalet kommer att bli bindande för unionen.

(6)

Med tanke på kakaosektorns betydelse för ett antal medlemsstater och för unionens ekonomi ligger det i unionens intresse att avtalet förlängs och att unionen förblir part i det.

(7)

En förlängning av avtalet med högst fyra år bör ge ICCO-rådets medlemmar tillräckligt med tid för arbetet med en genomgripande översyn av avtalet med syftet att modernisera och förenkla det.

(1)

Genom rådets beslut 97/836/EG (1) anslöt unionen sig till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (Unece) överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännanden utfärdade på grundval av de föreskrifterna (den reviderade överenskommelsen av år 1958). Den reviderade överenskommelsen av år 1958 trädde i kraft den 24 mars 1998.

(2)

Genom rådets beslut 2000/125/EG (2) anslöt sig unionen till överenskommelsen om fastställande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon (parallellöverenskommelsen). Parallellöverenskommelsen trädde i kraft den 15 februari 2000.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 (3) fastställs administrativa bestämmelser och tekniska krav för typgodkännande och utsläppande på marknaden av alla nya fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter. Genom den förordningen införlivas de föreskrifter som antagits enligt den reviderade överenskommelsen av år 1958 (FN-föreskrifter) i EU:s typgodkännandesystem, antingen som krav för typgodkännande eller som alternativ till unionslagstiftningen.

(4)

Enligt artikel 1 i den reviderade överenskommelsen av år 1958 och artikel 6 i parallellöverenskommelsen får Uneces världsforum för harmonisering av fordonsföreskrifter (WP29) anta förslag till ändringar av FN-föreskrifter, globala tekniska föreskrifter och FN-resolutioner samt förslag till nya FN-föreskrifter, globala tekniska föreskrifter och FN-resolutioner angående godkännande av fordon. I enlighet med de bestämmelserna får WP29 dessutom anta förslag om godkännande att utarbeta ändringar av globala tekniska föreskrifter eller att utarbeta nya globala tekniska föreskrifter och får anta förslag om utvidgning av mandat för globala tekniska föreskrifter.

(5)

Under det 184:e mötet i världsforumet den 22–24 juni 2021 kan WP29 anta förslagen till ändringar av FN-föreskrifterna nr 13, 13-H, 24, 30, 41, 49, 79, 83, 95, 101, 124, 129, 134, 137 och 157 samt förslagen till ändringar av de globala tekniska föreskrifterna nr 4 och 9.

(6)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i WP29 vad gäller antagandet dessa förslag eftersom FN-föreskrifterna kommer att vara bindande för unionen och tillsammans med de globala tekniska föreskrifterna på ett avgörande sätt kommer att kunna påverka innehållet i unionslagstiftningen på området för typgodkännande av fordon.

(7)

Mot bakgrund av samlade erfarenheter och den tekniska utvecklingen behöver de krav som rör vissa delar eller egenskaper som regleras i FN-föreskrifterna nr 13, 13-H, 24, 30, 41, 49, 79, 83, 95, 101, 124, 129, 134, 137 och 157 ändras, rättas eller kompletteras.

(8)

Dessutom behöver vissa bestämmelser i FN:s globala tekniska föreskrifter nr 4 och 9 ändras.

(1)

De riktlinjer som ingår i consensusöverenskommelsen om statsstödda exportkrediter (consensusöverenskommelsen) utarbetade inom ramen för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är tillämpliga i unionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 (1).

(2)

Parter i consensusöverenskommelsen är Australien, Kanada, Europeiska unionen, Japan, Korea, Nya Zeeland, Norge, Schweiz, Turkiet och Förenta staterna.

(3)

Sektorsöverenskommelsen om exportkrediter till civila flygplan (sektorsöverenskommelsen om luftfartyg) ingår i bilaga III till consensusöverenskommelsen och är en integrerad del av consensusöverenskommelsen. Consensusöverenskommelsen är därför också tillämplig i unionen enligt förordning (EU) nr 1233/2011.

(4)

Parter i sektorsöverenskommelsen om luftfartyg är Australien, Brasilien, Kanada, Europeiska unionen, Japan, Korea, Nya Zeeland, Norge, Schweiz och Förenta staterna.

(5)

Consensusöverenskommelsen, inbegripet sektorsöverenskommelsen om luftfartyg, utgör en ram för en ordnad och öppen användning av statsstödda exportkrediter inom överenskommelsernas respektive tillämpningsområden. Den syftar till att skapa lika villkor för statsstödda exportkrediter för att därmed uppmuntra konkurrens mellan exportörerna på grundval av de exporterade varornas och tjänsternas kvalitet och pris snarare än de förmånligaste finansiella villkoren för statsstöd.

(6)

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket) utträdde ur unionen med verkan från och med den 1 februari 2020. (2)

(7)

I enlighet med artikel 3 i consensusöverenskommelsen kan medlemmar i OECD) som inte är medlemmar i consensusöverenskommelsen och icke-medlemmar i OECD bli parter efter inbjudan från de nuvarande parterna. En icke-part i sektorsöverenskommelsen om luftfartyg får bli part i den i enlighet med de förfaranden som anges i tillägg I till sektorsöverenskommelsen om luftfartyg.

(8)

I en skrivelse av den 28 januari 2021 begärde Förenade kungariket att parterna i consensusöverenskommelsen och parterna i sektorsöverenskommelsen om luftfartyg samtycker till att Förenade kungariket blir part i consensusöverenskommelsen respektive sektorsöverenskommelsen för luftfartyg. Parterna i consensusöverenskommelsen och parterna i sektorsöverenskommelsen bör fatta beslut om dessa begäranden genom skriftligt förfarande.

(9)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar om det beslut som ska antas av parterna i consensusöverenskommelsen samt den ståndpunkt som bör intas på unionens vägnar om det beslut som ska antas av parterna i sektorsöverenskommelsen om luftfartyg, eftersom båda de planerade besluten kommer att vara bindande för unionen i enlighet med artikel 2 i förordning (EU) nr 1233/2011.

(1)

I artiklarna 10a.5, 10a.5a och 10a.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2) föreskrivs en maximal årlig mängd utsläppsrätter som ligger till grund för beräkningen av gratistilldelningen till anläggningar som inte omfattas av artikel 10a.3 i det direktivet.

(2)

Den maximala mängden gratis tilldelade utsläppsrätter enligt artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG minus den mängd som avses i artikel 10a.8 och vid behov med beaktande av tillgängliga ytterligare utsläppsrätter enligt artikel 10a.5a i det direktivet bör inte överskridas med tanke på att den auktioneringsandel som anges i artikel 10 i direktiv 2003/87/EG måste respekteras. För att säkerställa att den maximala årliga mängden utsläppsrätter inte överskrids bör en sektorsövergripande korrigeringsfaktor vid behov tillämpas för att på ett enhetligt sätt minska antalet gratis utsläppsrätter för varje anläggning som är berättigad till gratis tilldelning.

(3)

Enligt artikel 14.6 i delegerad förordning (EU) 2019/331 ska kommissionen fastställa den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn för varje år under den relevanta tilldelningsperioden när de preliminära årliga mängderna gratis utsläppsrätter för den perioden har anmälts.

(4)

Den sektorsövergripande korrigeringsfaktor som ska tillämpas varje år under tilldelningsperioden 2021–2025 för anläggningar som inte identifierats som elproducenter och som inte är nya deltagare bör fastställas på grundval av den preliminära årskvantiteten utsläppsrätter som tilldelas gratis under tilldelningsperioden, med undantag för de gratis utsläppsrätter som tilldelats anläggningar som av medlemsstaterna uteslutits från systemet för handel med utsläppsrätter inom unionen (EU:s utsläppshandelssystem), i enlighet med artikel 27 eller 27a i direktiv 2003/87/EG, inklusive de gratis utsläppsrätter som tilldelats anläggningar som medlemsstaterna har inkluderat i enlighet med artikel 24 i det direktivet.

(5)

För 2021 uppgår den sammanlagda kvantitet utsläppsrätter i unionen som avses i artikel 9 i direktiv 2003/87/EG till 1 571 583 007, i enlighet med artikel 1 i kommissionens beslut (EU) 2020/1722 (3). I enlighet med artikel 10.1 första och andra styckena i direktiv 2003/87/EG beräknades det maximala (årliga) antal som föreskrivs i artikel 10a.5 till 43 % av 1 571 583 007, dvs. 675 780 693. Från dessa 675 780 693 utsläppsrätter bör 32 500 000 dras av årligen i enlighet med artikel 10a.8 i direktiv 2003/87/EG, vilket innebär maximalt 643 280 693 utsläppsrätter för 2021. I enlighet med artikel 10a.5a i direktiv 2003/87/EG skulle en ytterligare kvantitet på upp till 3 % av det totala antalet utsläppsrätter, som uppgår till 413 420 157 under tioårsperioden 2021–2030, användas för att öka den maximala tillgängliga mängden om de preliminära årskvantiteterna gratis utsläppsrätter per anläggning som lämnats in av medlemsstaterna och Eftastaterna i EES, med tillämpning av den relevanta faktor som fastställs i bilaga V till delegerad förordning (EU) 2019/331, översteg den högsta kvantitet som avses i artikel 10a.5 i direktivet. Det senare var emellertid inte fallet. Därför bör den årliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn vara 100 %.

(6)

Eventuella outnyttjade utsläppsrätter från den maximala mängden under 2021 bör göras tillgängliga under det följande året, dvs. under 2022. Denna logik bör fortsätta att gälla för efterföljande år under tilldelningsperioden 2021–2025 som avses i artikel 2.15 i delegerad förordning (EU) 2019/331.

(7)

Den maximala mängden enligt artikel 10a.5, 10a.5a och 10a.8 i direktiv 2003/87/EG, de harmoniserade tilldelningsbestämmelserna och den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn kommer att tillämpas i Eftastaterna i EES (4). Det är därför nödvändigt att beakta de preliminära årliga utsläppsrätter som tilldelas gratis under perioden 2021–2025 på grundval av de uppgifter som godkänts av Eftas övervakningsmyndighet beträffande Island, Norge och Liechtenstein. De beräkningar som avses i skäl 5 återspeglar denna nödvändighet.

(1)

Mandattiden för 23 domare i tribunalen löper ut den 31 augusti 2019.

(2)

Maja BRKAN har därför föreslagits för tjänsten som domare i tribunalen.

(3)

Den kommitté som inrättats genom artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har avgett ett yttrande enligt vilket denna kandidat är lämplig att utöva ämbetet som domare i tribunalen.

(4)

Maja BRKAN bör utnämnas för perioden från och med dagen för detta besluts ikraftträdande till och med den 31 augusti 2025.