(1)

De avgifter som transaktionsregister betalar in till Esma beräknas med hjälp av en metod som fastställs i kommissionens delegerade förordningar (EU) nr 1003/2013 (3) och (EU) 2019/360 (4). Referensperioden för den tillämpliga omsättningen i dessa delegerade förordningar är året före det år då avgifterna betalas.

(2)

Den 1 februari 2020 utträdde Förenade kungariket ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen. I enlighet med den övergångsperiod som anges i artikel 126 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen upphörde unionsrätten att vara tillämplig på och i Förenade kungariket från och med den 31 december 2020.

(3)

Två transaktionsregister som är etablerade i Förenade kungariket flyttade delar av sitt tjänsteutbud och sin verksamhet till unionen för att kunna fortsätta att tillhandahålla sina tjänster och bedriva verksamhet i förhållande till motparter som är etablerade i unionen. Som en följd av detta har antalet transaktionsregister som är verksamma i unionen ökat väsentligt.

(4)

De nya transaktionsregister som etablerats i unionen inledde sin verksamhet i unionen i januari 2021 och deras verksamhet under 2020 var i stort sett obefintlig. Det betyder att deras årliga tillsynsavgift för 2021 blir försumbar, trots att deras verksamhet sannolikt kommer att bli betydande. För att säkerställa att de betalar en avgift som står i proportion till deras faktiska omsättning i unionen bör deras årliga tillsynsavgift för 2021 beräknas på grundval av deras tillämpliga omsättning under första halvåret 2021.

(5)

För att Esma ska kunna debitera transaktionsregister avgifter för 2021 som både är proportionella och täcker alla kostnader för myndighetens tillsyn är det nödvändigt att ändra den referensperiod som används för att beräkna de årliga avgifter som transaktionsregistren betalar till Esma 2021. Eftersom de relevanta transaktionsregistren är registrerade hos Esma enligt både förordning (EU) nr 648/2012 och förordning (EU) 2015/2365 bör ändringarna som rör referensperioden göras samtidigt.

(6)

Delegerade förordningar (EU) nr 1003/2013 och (EU) 2019/360 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

För att utan dröjsmål underlätta en effektiv tillsyn och kontroll av efterlevnad bör den här förordningen träda i kraft så snart som möjligt.

(1)

Kommissionen införde genom genomförandeförordning (EU) 2015/309 (2) slutgiltiga utjämningstullar på import av viss regnbåge med ursprung i Republiken Turkiet (Turkiet) (den ursprungliga undersökningen).

(2)

Den 4 juni 2018 beslutade kommissionen, efter en partiell interimsöversyn av subventioneringen av alla exporterande producenter, att bibehålla de ursprungliga åtgärderna (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/823) (3). Kommissionen konstaterade att ändringen i den turkiska lagstiftningen beträffande subventioner till de regnbågsproducenter som var föremål för översynen inte motiverade en översyn av utjämningstullarna för alla regnbågsproducenter i Turkiet. Det konstaterades dock att konsekvenserna för enskilda företag skiljde sig åt beroende på det enskilda företagets särskilda situation (4).

(3)

Den 15 maj 2020 ändrade kommissionen nivån på utjämningstullen för en exporterande producent till följd av en partiell interimsöversyn (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/658) (5).

(4)

De slutgiltiga utjämningstullar som för närvarande är i kraft varierar mellan 1,5 % och 9,5 %.

(5)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden kommer att löpa ut (6) mottog kommissionen en begäran om översyn i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(6)

Begäran ingavs den 25 november 2019 av Dansk Akvakultur (sökanden) såsom företrädare för producenter som svarar för mer än 40 % av unionens sammanlagda produktion av regnbåge. Begäran grundas på påståendet att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att subventioneringen fortsätter och att skadan för unionsindustrin fortsätter eller återkommer.

(7)

Före inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång underrättade kommissionen i enlighet med artiklarna 22.1 och 10.7 i grundförordningen Turkiets myndigheter om att den hade mottagit en korrekt dokumenterad begäran om översyn och bjöd in de turkiska myndigheterna till samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller innehållet i begäran om översyn och nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. Samrådet ägde rum den 20 februari 2020.

(8)

Under samrådet före inledandet uppgav de turkiska myndigheterna att det har skett en betydande förändring av Turkiets stödsystem då det totala stödbeloppet och den produktionsmängd som ska ges stöd har minskat avsevärt sedan 2013. Turkiets myndigheter ansåg därför att det inte fanns något behov att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång.

(9)

Kommissionen ansåg att den bevisning som lämnades i begäran om översyn utgjordes av de uppgifter som rimligen fanns tillgängliga för sökanden vid den tidpunkten. Såsom framgår av promemorian om tillräcklig bevisning, vilken innehåller kommissionens bedömning av all bevisning rörande de påstådda subventionerna och på grundval av vilken kommissionen inledde undersökningen, fanns det tillräcklig bevisning i det inledande skedet för att de påstådda subventionerna var utjämningsbara med hänsyn till förekomst, storlek och art.

(10)

Efter samråd i enlighet med artikel 25.1 i grundförordningen med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (7), fastslog kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång, och meddelade den 27 februari 2020 genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens tidning (8) att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts i enlighet med artikel 18 i grundförordningen (tillkännagivandet om inledande). Mot bakgrund av artikel 18.2 i grundförordningen utarbetade kommissionen en promemoria om bevisningens tillräcklighet med en analys av all den bevisning som kommissionens förfogar över och på grundval av vilken kommissionen inledde denna undersökning.

(11)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2019 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2016 till och med utgången av översynsperioden (skadeundersökningsperioden) (9).

(12)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionsproducenter, de kända exporterande producenterna, myndigheterna i Turkiet samt kända importörer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(13)

Alla parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och lägga fram bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Berörda parter gavs även möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(14)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(15)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. I enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen gjorde kommissionen det preliminära urvalet på grundval av den största representativa produktions- och försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande och även med hänsyn till geografiskt läge. Urvalet utgjordes av åtta unionsproducenter som alla var små och medelstora företag (SMF). Unionsproducenterna i det preliminära urvalet stod för 14 % av unionens produktion. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet.

(16)

Kommissionen mottog synpunkter från Dansk Akvakultur (sökanden). På grundval av detta och för att täcka den största representativa produktionsvolymen beslutade kommissionen att lägga till en producent av fryst regnbåge till det slutliga urvalet och att ersätta en av de preliminärt utvalda producenterna med en annan. Inga ytterligare synpunkter inkom.

(17)

Dessutom lämnade en av i urvalet ingående unionsproducenterna inget svar på frågeformuläret och uteslöts därför från urvalet (se skäl 24). Det återstående urvalet av unionsproducenter utgjorde fortfarande 13 % av produktionen i unionen och var representativt för unionsindustrin, med tanke på det stora antalet unionsproducenter.

(18)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(19)

Då inga icke-närstående importörer gav sig till känna fanns inget behov av ett stickprovsförfarande.

(20)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande krävdes och i så fall göra ett urval ombads alla exporterande producenter i Turkiet att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Turkiets delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande producenter som skulle kunna vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(21)

Femton exporterande producenter eller grupper av exporterande producenter lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Dessa företags sammanlagda redovisade exportvolym till unionen av viss regnbåge under översynsperioden utgjorde 100 % av exporten från Turkiet till unionen.

(22)

I enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval bestående av tre exporterande producenter/grupper av exporterande producenter på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet stod för mer än 70 % av den redovisade exportförsäljningen till unionen under översynsperioden.

(23)

I enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med alla kända exporterande producenter som berördes och med de turkiska myndigheterna om urvalet. Inga synpunkter inkom.

(24)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för sin undersökning sände den frågeformulär till de nio unionsproducenter som ingick i urvalet, de tre i urvalet ingående exporterande producenterna och de turkiska myndigheterna. En av de i urvalet ingående unionsproducenterna informerade kommissionen om att den inte hade möjlighet att besvara frågeformuläret. En exporterande producent i urvalet besvarade inte heller frågeformuläret. Följaktligen inkom svar på frågeformuläret från åtta unionsproducenter, två exporterande producenter i urvalet och de turkiska myndigheterna.

(25)

I fråga om den icke-samarbetsvilliga exporterande producenten i urvalet beslutade kommissionen att grunda sina avgöranden på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen. Den berörda exporterande producenten informerades om detta. Inga synpunkter inkom. De två exporterande producenter i urvalet som lämnade fullständiga svar på frågeformuläret stod för mer än 60 % av den redovisade exportförsäljningen till unionen under översynsperioden.

(26)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och skada och för att fastställa unionens intresse. På grund av covid-19-pandemin och de åtgärder som vidtagits för att hantera utbrottet (10) kunde kommissionen dock inte genomföra kontrollbesök på plats hos alla företag i enlighet med artikel 26 i grundförordningen. I stället genomförde kommissionen dubbelkontroller på distans av den information som följande företag lämnade:

Unionsproducenter:

Exporterande producenter:

Turkiska myndigheter:

(27)

Den 26 mars 2021 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständligheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande utjämningstullarna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(28)

Den 14 april 2021 lämnade kommissionen, då den tagit i beaktande vissa påståenden som inkom till följd av det slutliga utlämnandet och hade en inverkan på undersökningen, ut de ytterligare omständigheter och överväganden som fått den att ändra de slutgiltiga avgöranden som tidigare lämnats ut. De berörda parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta ytterligare utlämnande av uppgifter.

(29)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som begärde att bli hörda beviljades detta.

(30)

Den produkt som berörs är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen regnbåge (Oncorhynchus mykiss):

(31)

Liksom i den ursprungliga undersökningen konstaterade kommissionen att den produkt som producerades i Turkiet och exporterades till och såldes i unionen och den produkt som producerades av unionsindustrin och såldes i unionen har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och samma grundläggande slutanvändningsområden. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(32)

På grundval av de subventioner som undersöktes i den ursprungliga undersökningen och de partiella interimsöversyner som anges i skälen 2 och 3 i samband med den berörda produkten, uppgifterna i begäran om översyn samt de uppgifter som lämnades av de turkiska myndigheterna och de samarbetsvilliga exporterande producenterna i urvalet, undersöktes följande åtgärder som påstods innefatta beviljande av subventionsprogram:

Direkt överföring av medel – bidrag:

Uteblivna intäkter:

Direkt överföring av medel – förmånlig finansiering:

(33)

Under översynsperioden beviljades stöd till producenter av regnbåge med en vikt av mindre än 1 kg på grundval av presidentdekret 2019/1691 (dekret 1691) (11). Förfarandena och principerna för genomförandet av dekretet fastställdes genom kommuniké 2019/56 (kommuniké 56) från livsmedels-, jordbruks- och djurhållningsministeriet (12). Subventionsbeloppet fastställdes till 0,75 turkiska lira/kg för produktion upp till en gräns på 350 000 kg per år.

(34)

Detta stöd ses över varje år som ett led i den årliga översynen av jordbrukssubventioner. Kommissionen konstaterade att stödet fortsatte utan någon märkbar förändring efter översynsperioden, baserat på dekret nr 2020/3190 (13) och motsvarande kommuniké, som fastställer villkoren för sådant stöd (14).

(35)

Såsom bekräftades i den ursprungliga undersökningen (15) utgör dessa åtgärder utjämningsbara subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen, dvs. en överföring av medel från de turkiska myndigheterna i form av en direkt subvention till regnbågsproducenterna.

(36)

De direkta subventionerna är selektiva och utjämningsbara i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den beviljande myndigheten och tillämplig lagstiftning uttryckligen begränsar subventionerna till att avse företag i vattenbrukssektorn. Företag i vattenbrukssektorn nämns uttryckligen, och regnbåge anges tydligt som en av de arter som omfattas av detta subventionssystem.

(37)

Kommissionen fastställde att de i urvalet ingående två exporterande producenterna omfattades av detta system under översynsperioden.

(38)

Förmånen per företag utgjordes av det genomsnittliga direkta subventionsbelopp som mottogs under översynsperioden för den egenodlade levande fisken. I båda fallen lämnade företagen information om stödbeloppen och från vem stödet tagits emot. Företagen bokförde också oftast denna inkomst under rubriken ”stödinkomster” i sin bokföring och lät dessa räkenskaper granskas i en oberoende revision. Detta har ansetts vara faktisk bevisning för en subvention som medförde en förmån.

(39)

Såsom bekräftades i den ursprungliga undersökningen (16) innebar dessa subventioner även en förmån för företag som inte bara odlade utan även köpte in en del regnbåge från icke-närstående företag för bearbetning, eftersom den berörda produkten innefattar både den direktsubventionerade råvaran, dvs. levande regnbåge, och produkter i senare led såsom färsk och fryst hel fisk, filéer och rökt fisk. I linje med den metod som användes i den ursprungliga undersökningen beräknades förmånen när det gäller den inköpta fisken på grundval av de turkiska myndigheternas totala beviljade subventioner dividerat med den totala regnbågsproduktionen i Turkiet.

(40)

Under översynsperioden beviljades stöd till regnbågsproducenter för produktion av regnbåge med en vikt av mer än 1 kg på grundval av dekret 1691 och kommuniké 56. Subventionsbeloppet fastställdes till 1,50 turkiska lira/kg för produktion upp till en gräns på 350 000 kg per år.

(41)

Såsom bekräftades i den senaste interimsöversynen (17) var subventionen för regnbåge på över 1 kg i själva verket avsedd att gynna regnbåge på över 1,2 kg, dvs. regnbåge som inte omfattas av definitionen av den berörda produkten. Kommissionen drog därför slutsatsen att sådant stöd inte kunde betraktas som en utjämningsbar subvention för producenterna av den berörda produkten.

(42)

Under översynsperioden beviljades stöd till regnbågsproducenter för odling av regnbåge i kläckningsanläggningar som skyddas mot sjukdomar på grundval av dekret 1691 och kommuniké 56. Subventionsbeloppet fastställdes till 1,50 turkiska lira/kg för produktion upp till 350 000 kg per år.

(43)

Såsom bekräftades i den senaste interimsöversynen (18) ansåg kommissionen att sådant stöd (i form av ett direkt bidrag) utgjorde subventioner för regnbågsproduktion som liknade direkta subventioner, nämligen ett finansiellt bidrag som innebär en förmån enligt artiklarna 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen. Eftersom stödet beviljades uteslutande till regnbågsproducenterna drog kommissionen slutsatsen att stödordningen var selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Förmånen bestod av direkta bidrag till regnbågsproducenter som uppfyllde kriterierna för subventionsberättigande. Kommissionen drog därför slutsatsen att stödet kunde betraktas som en utjämningsbar subvention.

(44)

Kommissionen fastställde emellertid att de två samarbetsvilliga exporterande producenter som ingick i urvalet inte gynnades av stödet för odling av regnbåge i kläckningsanläggningar som skyddas mot sjukdomar under översynsperioden.

(45)

Under översynsperioden beviljades stöd för fiskodling i slutna produktionssystem (19) på grundval av dekret 1691 och kommuniké 56, och regnbåge var en av de arter som omfattades. Subventionsbeloppet fastställdes till 1,50 turkiska lira/kg för produktion upp till en gräns på 350 000 kg per år.

(46)

Kommissionen ansåg att sådant stöd (i form av ett direkt bidrag) utgjorde subventioner för regnbågsproduktion som liknade direkta subventioner, nämligen ett finansiellt bidrag som innebär en förmån enligt artiklarna 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen. Eftersom stödet beviljades till producenter av regnbåge (en av de arter som omfattades) drog kommissionen slutsatsen att stödordningen var selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Förmånen bestod av direkta bidrag till regnbågsproducenter som uppfyllde kriterierna för subventionsberättigande. Kommissionen drog därför slutsatsen att stödet kunde betraktas som en utjämningsbar subvention.

(47)

Kommissionen fastställde att de två samarbetsvilliga exporterande producenter som ingick i urvalet inte heller gynnades av stödet för produktion i slutna produktionssystem under översynsperioden.

(48)

Under översynsperioden beviljades stöd för fiskodling i jorddammar på grundval av dekret 1691 och kommuniké 56. Subventionsbeloppet fastställdes till 1,50 turkiska lira/kg för produktion upp till en gräns på 300 000 kg per år. Sådant stöd ges till producenter som använder grundvatten som tillförs med hjälp av el eller källvatten som tillförs utan energianvändning för kläckningsverksamhet i jorddammar i huvudsak för inhemsk konsumtion. Dessa producenter kan inte dra nytta av de stödordningar som anges i punkterna 3.1.1 och 3.1.4 ovan.

(49)

Kommissionen drog slutsatsen att sådant stöd i slutändan skulle kunna betraktas som en utjämningsbar subvention till producenterna av den berörda produkten, men att det hur som helst inte var tillgängligt för de exporterande producenterna i urvalet eftersom de redan hade mottagit stöd för regnbågsproduktion enligt punkt 3.1.1 ovan.

(50)

Under översynsperioden beviljades stöd för publikations- och konsulttjänster på jordbruksområdet på grundval av dekret 1691 och kommuniké 56. I enlighet med artikel 6.7 i dekret 1691 lämnades stödet direkt till de företag som tillhandahöll konsulttjänster och inte till vattenbruksproducenterna.

(51)

Under den ursprungliga undersökningen lämnades stödet för betalning av publicerings- och konsulttjänster på jordbruksområdet (20) direkt till regnbågsproducenterna. I den aktuella undersökningen framkom det emellertid att sådant stöd nu lämnas direkt till de företag som tillhandahåller konsulttjänster. Kommissionen drog därför slutsatsen att systemet inte medförde någon förmån för de exporterande producenter som ingick i urvalet och därför inte var utjämningsbart.

(52)

Undersökningen fastställde att stödutbetalningar för skrotning av fiskefartyg avslutades 2018.

(53)

Efter meddelandet av uppgifter kommenterade de turkiska myndigheterna och de två i urvalet ingående exporterande tillverkarna att den metod som kommissionen tillämpade i den aktuella översynen inte var förenlig med den metod som användes i den ursprungliga undersökningen vid beräkningen av den indirekta subventionen. I den ursprungliga undersökningen beräknades förmånen för inköpt regnbåge på så sätt att de totala subventioner som beviljats av de turkiska myndigheterna dividerades med den totala regnbågsproduktionen i Turkiet och inte med storleken på den subventionerade regnbågsproduktionen i Turkiet.

(54)

Kommissionen såg därför över beräkningen av det indirekta subventionsbelopp som beräknats på regnbåge inköpt av de två i urvalet ingående exporterande tillverkarna från icke-närstående leverantörer för att anpassa beräkningen till den metod som användes i den ursprungliga undersökningen. Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter påpekade de exporterande tillverkarna i urvalet ett fel i procentsatsen för avdrag av avgifter som betalats till näringslivsorganisationer. Kommissionen höll med om invändningen, men korrigeringen hade ingen väsentlig inverkan på de totala subventionsbeloppen.

(55)

De två exporterande tillverkarna i urvalet kommenterade också beräkningsmetoden för den direkta subventionen. De hävdade att inte all regnbåge för vilken direkta subventioner mottogs faktiskt hade sålts under översynsperioden. Enligt deras åsikt borde kommissionen ta hänsyn till företagens lagernivåer och begränsa förmånen till den försäljningsvolym som dessa exporterande tillverkare exporterade till unionen under översynsperioden.

(56)

Noteras bör att subventionsbeloppen mottogs på grundval av regnbågsproduktionsvolymer, oavsett om denna produktion senare såldes under översynsperioden eller inte. De exporterande tillverkarnas argument avvisades därför.

(57)

Med beaktande av de berörda parternas synpunkter uppgick de direkta och indirekta subventionsbelopp som fastställdes under översynsperioden för de två exporterande tillverkarna i urvalet till 2,38 % för Özpekler och 2,84 % för GMS.

(58)

Den totala storleken på subventionerna avseende alla bidrag under översynsperioden för de exporterande producenterna i urvalet fastställdes till följande:

Tabell 1

Bidrag

(59)

I den allmänna kommunikén om förteckning nr 1 över särskilda konsumtionsskatter (21) anges de viktigaste principerna och villkoren för konsumtionsskatterabatten på fartygsbränsle. Fiskefartyg som finns registrerade i Turkiets internationella fartygsregister eller i det nationella fartygsregistret kan dra nytta av undantaget från särskild konsumtionsskatt på marin dieselolja.

(60)

Undersökningen bekräftade att stödet till fiskefartyg för inköp av bränsle sannolikt inte kommer tillverkarna av den berörda produkten till godo, och gynnade inte heller de två samarbetsvilliga exporterande producenterna i urvalet i fråga om deras produktion av regnbåge. Kommissionen drog därför slutsatsen att sådant stöd inte kunde betraktas som en utjämningsbar subvention för producenterna av den berörda produkten.

(61)

Dekret nr 2012/3305 (22) och genomförandekommuniké nr 2012/1 (23) fastställer förutsättningarna för statligt stöd till investeringar i vattenbrukssektorn (24) och utgör grunden för Turkiets program för investeringsincitament. Det omfattar följande två incitamentssystem:

(62)

Företag som inte kan uppfylla minimikriterier för investeringsbelopp enligt systemet för regionala investeringsincitament kan dra nytta av systemet för generella investeringsincitament, som är tillgängligt för alla sex regioner som fastställs i dekret nr 2012/3305. Stödnivån kan variera beroende på den ekonomiska utvecklingen i de sex regionerna. Både dekretet och kommunikén är fortfarande i kraft, och de sex regionerna har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen.

(63)

Under översynsperioden omfattades GMS av nedsättningar av inkomstskatt och Özpekler av momsbefrielse och tullfrihet i enlighet med de regionala investeringsincitamenten. Såsom bekräftades i den ursprungliga undersökningen (25) betraktas investeringsstödet som en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen när stödet ges i form av ett skatteincitament, dvs. när offentliga intäkter normalt sett skulle tas ut men i praktiken inte drivs in eller efterskänks.

(64)

Subventionen är selektiv och utjämningsbar eftersom den förmån den ger upphov till uttryckligen är begränsad till en förteckning över regioner. Subventionen avser dessutom endast vissa företag som är verksamma i vissa sektorer. Med tanke på antalet och typen av restriktioner som gäller för vissa sektorer, framför allt de som innebär en begränsning till vissa typer av företag eller att vissa sektorer utesluts helt och hållet, uppfyller subventionen inte heller kraven enligt artikel 4.2 b i grundförordningen för att selektivitet inte ska anses föreligga.

(65)

I bilaga 2A till dekret 2012/3305 anges vattenbruk uttryckligen som en av de verksamheter som kan beviljas denna typ av skattebefrielse. I bilaga 4 till dekretet förtecknas de sektorer som inte kan dra nytta av incitament inom ramen för detta system.

(66)

För att fastställa storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades den förmån som mottagaren beviljats under översynsperioden som skillnaden mellan den totala skatt som skulle betalas enligt den normala skattesatsen och den totala skatt som skulle betalas enligt den reducerade skattesatsen. Förmånen till Özpekler konstaterades dock vara försumbar. Subventionsbeloppet för GMS under översynsperioden fastställdes till 0,7 %.

(67)

De två i urvalet ingående exporterande tillverkarna kommenterade också stödet till gjorda investeringar. De hävdade att kommissionen inte borde ha beräknat för momsbefrielseförmånen, eftersom alla företag kvittar sin moms samma månad eller under kommande månader via sina saldon för momsskulder och -fordringar. Den enda fördelen för företaget var möjligheten att förskottsbetalning av momsen kunde undvikas.

(68)

Att momsskulderna ur redovisningssynpunkt kvittas mot momsfordringar innebär inte att kassaflödesförmånen avlägsnas eftersom de exporterande tillverkarna inte behöver direktutbetala kontanter och därefter invänta återbetalning från skattemyndigheten sedan denna handlagt deras månatliga momsdeklarationer, vilket är fallet för företag som inte omfattas av systemet. Såsom bekräftas av de exporterande tillverkarna själva är systemets ”enda fördel för deltagarna att de har möjlighet att undvika betalning av mervärdesskatt... som andra företag som inte har ett certifikat om investeringsstimulans inledningsvis måste göra och senare kreditera” (26). De exporterande tillverkarnas argument avvisades därför.

(69)

Enligt lag nr 5363 om jordbruksförsäkring (27) och dekret nr 2018/380 (28) om risker, produkter och regioner som ska omfattas av jordbruksförsäkringspoolen och av premiestöd under 2019, kan producenter av vattenbruksprodukter få en nedsatt försäkringspremie för förluster som drabbar fiskbestånd och fångst av regnbåge till följd av en rad möjliga sjukdomar, naturkatastrofer, olyckor osv. Stödet från de turkiska myndigheterna uppgår till 50 % av försäkringspremien.

(70)

Såsom bekräftades i den ursprungliga undersökningen (29) har den förmån som detta system medför formen av en sänkning av de finansiella kostnaderna för livförsäkring avseende vattenbruksdjur. Detta system utgör en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen i form av ett direkt bidrag från Turkiets myndigheter till regnbågsproducenter och ett finansiellt bidrag, eftersom mottagarna av subventionen får en förmånlig försäkringspremie som är mycket lägre än de försäkringspremier för jämförbara risker som förekommer på marknaden. Systemet medför en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen. Förmånen motsvarar skillnaden mellan de premier som erbjuds i samband med en kommersiell försäkring och den subventionerade premien.

(71)

Subventionen är selektiv eftersom den beviljande myndigheten och den tillämpliga lagstiftningen uttryckligen begränsar denna minskade premie till att avse företag i jordbrukssektorn och även uttryckligen avser risker som vattenbruksproducenter utsätts för.

(72)

Kommissionen fann att en av de i urvalet ingående exporterande producenterna, Özpekler, gynnades av detta system. Subventionsbeloppet under översynsperioden fastställdes till 0,1 %.

(73)

Under den ursprungliga undersökningen fann kommissionen att turkiska regnbågsproducenter gynnades av förmånliga lån såsom

(74)

För det första föreskrivs i dekret nr 2018/1188 att kooperativa jordbrukskreditinstitut och Ziraat Bankasi A.S. kan bevilja lån till låg ränta och företagslån till producenter i vattenbrukssektorn. Regnbågsproducenterna kan få rabatter på 50–100 % på gällande ränta. Den övre kreditgränsen är 5 000 000 turkiska lira. Dekretet omfattar en tillämpningsperiod från och med den 1 januari 2018 till och med den 31 december 2019.

(75)

De kooperativa jordbrukskreditinstitut som förtecknas i dekretet är privaträttsliga organ som har inrättats av jordbruksproducenter (dvs. fysiska eller juridiska personer som är verksamma inom jordbruksproduktion) i Turkiet för att tillgodose verksamhetens finansiella behov.

(76)

Ziraat Bankasi A.S. är Turkiets jordbruksbank och är helt statligt ägd. Under den ursprungliga undersökningen ägdes aktierna av undersekretariatet för statskassan. Sedan 2018 har dock kapitalet överförts till Turkiets nationella placeringsfond. I enlighet med artikel 2 i lag nr 6741 om inrättande av ett förvaltningsbolag för Turkiets nationella placeringsfond och om ändringar i vissa lagar är Turkiets nationella placeringsfond en institution som är knuten till presidentämbetet. Turkiets president är ordförande för fondens styrelse. En av styrelsemedlemmarna kan av presidenten utses till vice ordförande. Ziraat Bankasi A.S. utövar därmed fortfarande myndighetsbefogenheter och anses därför vara ett offentligt organ, trots de formella förändringarna i ägarförhållandena.

(77)

För det andra föreskrivs i dekret nr 2010/27612 (30) att lån till nollränta kan beviljas små och medelstora företag.

(78)

Under översynsperioden hade de i urvalet ingående samarbetsvilliga exporterande producenterna endast utestående lån med låg ränta från Ziraat Bankasi A.S., men utnyttjade inga lån till låg ränta från kooperativa jordbrukskreditinstitut eller lån med nollränta för små och medelstora företag.

(79)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen beviljades Türkiye İhracat Kredi Bankası A.Ş. (Eximbank) rättigheter av den turkiska regeringen den 21 augusti 1987 genom dekret nr 87/11914 i enlighet med lag nr 3332 (31) om exportkrediter och är en helt statligt ägd bank som fungerar som den turkiska statens främsta instrument för exportincitament inom ramen för Turkiets exportstrategi. Eximbank har fått i uppdrag av staten att stödja utrikeshandel och turkiska entreprenörer/investerare som är verksamma utomlands (32), för att öka turkiska företags export och stärka deras internationella konkurrenskraft. Eximbank anses därför utöva myndighetsbefogenheter och betraktas således som ett offentligt organ.

(80)

Lag nr 3332 och resolution nr 2013/4286 (33) om inrättande av Eximbank utgör den rättsliga grunden för de exportkrediter som tillhandahålls via Eximbank. Eximbank tillhandahåller finansiellt stöd (antingen direkt eller via banker som agerar ombud och arbetar på provisionsbasis), t.ex. exportkrediter före eller efter leverans och exportorienterade investeringskrediter till exportörer, i syfte att öka de turkiska exportörernas konkurrenskraft på utländska marknader.

(81)

Vidare används så kallade rediskonteringskrediter för att tillhandahålla kontantförskott till exportörer på grundval av diskontering av växlar och dokument som avser exportförsäljning. Rättslig grund för dessa krediter är genomförandeföreskrifterna för rediskonteringskrediter för exporttjänster och tjänster för nettoinkomster av utländsk valuta (34). Rediskonteringskrediterna finansieras av Turkiets centralbank, men kanaliseras via de turkiska finansinstitut (offentliga såväl som privata banker) som fungerar som ombud för centralbanken. Räntorna fastställs av centralbanken, och de banker som agerar ombud ersätts via en provision som debiteras mottagarna.

(82)

Under översynsperioden hade de i urvalet ingående samarbetsvilliga exporterande producenterna utestående exportkrediter till låg ränta som antingen tillhandahölls direkt av Eximbank eller via andra offentliga eller privata banker som fungerade som ombud för Eximbank. Företagen fick också rediskonteringskrediter via Eximbank eller via andra offentliga eller privata banker.

(83)

Såsom bekräftades i den ursprungliga undersökningen (35) betraktas den förmånliga finansiering som beskrivs ovan (jordbrukslån och exportkrediter) som en subvention i den mening som avses i artiklarna 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen.

(84)

På grundval av resultaten i den aktuella undersökningen drog kommissionen slutsatsen att de ovannämnda systemen för förmånlig finansiering beviljar mottagarna en förmån, eftersom sådan finansiering beviljas till räntor som understiger marknadsräntorna, nämligen på villkor som inte speglar marknadsvillkoren för lån med jämförbar löptid.

(85)

Dessa system för förmånlig finansiering är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen när det gäller jordbrukslånen, eftersom den beviljande myndigheten eller den tillämpliga lagstiftningen uttryckligen begränsar systemen till att avse vissa företag. De exportrelaterade krediterna är selektiva i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom de är knutna till exportresultat.

(86)

Samtliga ovannämnda system för förmånlig finansiering betraktas därför som utjämningsbara subventioner.

(87)

Efter meddelandet av uppgifter kommenterade de två i urvalet ingående exporterande tillverkarna beräkningsmetoden för de utjämningsbara subventionerna för de förmånliga lånen och hävdade att endast lånen från Eximbank var förmånliga, medan lånen från andra affärsbanker motsvarade marknadsvillkoren, även om den faktiska räntan var lägre än den av kommissionen använda referensräntan. Den lägre räntesatsen gjorde enligt de exporterande tillverkarna följaktligen inte dessa lån utjämningsbara.

(88)

Såsom förklaras i skäl 80 bekräftade denna undersökning att exportkrediter inte bara tillhandahölls direkt av Eximbank, utan även via andra offentliga eller privata banker som agerar som Eximbanks ombud. De villkor som fastställs i skälen 83–85 bekräftade dessutom att dessa lån var utjämningsbara. Såsom förklaras i skäl 81 finansierades därtill rediskonteringskrediterna av Turkiets centralbank, men kanaliserades via de turkiska finansinstitut (offentliga såväl som privata banker) som fungerar som ombud för centralbanken.

(89)

Kommissionen granskade i detalj de lån som de företag som ingick i urvalet hävdade var icke-förmånliga lån. De uppgifter som lämnades var dock inte tillräckliga för att det skulle gå att dra slutsatsen att dessa lån inte var kopplade till förmånsordningarna. Av de styrkande handlingar som undersökningen tillhandahölls för dessa lån framgick tydligt att finansieringen var kopplad till exportåtaganden. Dessutom tillhandahölls i många fall endast en skrivelse på turkiska från det företag som begärde finansiering från bankerna. Dessutom innehöll bankernas allmänna ramavtal alltid artiklar som kopplar exportkrediter till Eximbanks och centralbankens incitamentspraxis. De exporterande tillverkarnas argument avvisades därför.

(90)

De i urvalet ingående exporterande tillverkarna hävdade också att vissa lån inte var exportknutna och därför inte var utjämningsbara. Efter översynen häll kommissionen på grundval av de styrkande handlingarna med om att vissa lån inte var kopplade till exportförsäljning och heller inte omfattades av de subventionerade jordbrukslånen och därför inte täcktes av någon subventionsordning. Kommissionen tog därför bort dessa lån från beräkningen av förmånen.

(91)

En av de i urvalet ingående exporterande tillverkarna lämnade uppgifter om att ett av dess lån inte var närstående den berörda produkten och att ingen förmån därför kunde beräknas för den. Kommissionen granskade de uppgifter som den hade mottagit, men kunde inte bekräfta att lånets omfattning var begränsad till andra produkter än den här berörda produkten. De exporterande tillverkarnas invändning avvisades därför.

(92)

Efter meddelandet av uppgifter och efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter hävdade samma i urvalet ingående exporterande tillverkare att vissa exportknutna lån inte bara var kopplade till den berörda produkten utan även till annan exporterad fisk. Kommissionen granskade dessa lån och kunde, på grundval av de uppgifter som företaget lämnat, för vissa av lånen bekräfta att de påstådda exportknutna lånen hängde samman med olika typer av fisk som exporterades. Beräkningarna anpassades därför i enlighet med detta.

(93)

De i urvalet ingående exporterande tillverkarna hävdade dessutom att kommissionen borde beakta referensräntan vid det datum som ligger närmast före eller efter lånets startdatum. Kommissionen noterade härvidlag att de referensuppgifter som lämnats från och med ett visst datum anses vara giltiga från och med den dagen till och med offentliggörandet av nya uppgifter. Kommissionen beaktade därför systematiskt referensräntan närmast före lånets startdatum. Detta påstående avvisades därför.

(94)

De två i urvalet ingående exporterande tillverkarna påpekade också ett antal skrivfel i beräkningen av de utjämningsbara subventionerna avseende de förmånliga lånen i samband med återbetalningar av kapitalbelopp under översynsperioden, antal dagar som beaktas vid ränteberäkningen under översynsperioden samt felaktigt valda referensräntedatum. Dessa skrivfel korrigerades. Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter begärde en i urvalet ingående exporterande tillverkare att få göra ytterligare smärre ändringar av tre lån. Ett lån korrigerades. Eftersom förmånen för de två andra lånen emellertid redan hade avlägsnats genom tidigare korrigeringar ansågs dock inga ytterligare ändringar vara av nöden.

(95)

Med beaktande av berörda parters synpunkter var subventionsbeloppen i förhållande till de förmånliga finansieringssystem som införts under översynsperioden för de två i urvalet ingående exporterande tillverkarna 0,75 % för Özpekler och 0,72 % för GMS.

(96)

I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen beräknades förmånen i samband med den förmånliga finansieringen som skillnaden mellan den ränta som betalats och det belopp som skulle ha betalats för ett likvärdigt kommersiellt lån. Som referensränta tillämpade kommissionen den vägda genomsnittliga räntan för kommersiella lån på den inhemska turkiska marknaden, baserat på uppgifter från Turkiets centralbank (36). Kommissionen fördelade förmånen från exportkrediterna på exportförsäljningen medan jordbrukslånen fördelades på den totala försäljningen.

(97)

Med utgångspunkt i denna metod beräknades följande subventionsbelopp för de exporterande producenter som ingick i urvalet:

Tabell 2

Förmånlig finansiering

(98)

På grundval av ovanstående överväganden konstaterade kommissionen att det sammanlagda beloppet av utjämningsbara subventioner enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckt i procent av värdet, för de i urvalet ingående exporterande producenterna var 4,2 % respektive 3,2 %, vilket visar att subventioneringen fortsatte under översynsperioden.

Tabell 3

Nivåer för de enskilda utjämnade subventionerna

(99)

I enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida de gällande åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering.

(100)

Det fastställdes att turkiska exporterande producenter av den berörda produkten fortsatte att erhålla utjämningsbara subventioner från Turkiets myndigheter under översynsperioden (se skälen 33–97).

(101)

Subventionsprogrammen ger återkommande förmåner, och det finns inget som tyder på att dessa förmåner kommer att avvecklas inom överskådlig tid. Exportörer är dessutom normalt berättigade till flera av subventionerna.

(102)

Det undersöktes också om exportvolymerna till unionen skulle bli betydande om åtgärderna avskaffades.

(103)

Turkiet är en stor producent av den berörda produkten. På grundval av de uppgifter som samlades in under undersökningen och som beskrivs i skäl 165 producerade Turkiet 95 000 ton regnbåge under översynsperioden (37). Som nämns i skäl 112 var importvolymerna av regnbåge från Turkiet betydande och uppgick till omkring 20 500 ton fiskekvivalenter under samma period, vilket motsvarar cirka 14 % av unionsmarknaden. Det fanns inga indikationer på att dessa volymer skulle minska om åtgärderna avskaffades.

(104)

Under dessa omständigheter är det sannolikt att volymen av den subventionerade exporten till unionen av den berörda produkten, som redan var betydande under översynsperioden, skulle fortsätta i betydande volymer om åtgärderna upphävdes. Kommissionen drog därför slutsatsen att det var sannolikt att subventioneringen skulle fortsätta.

(105)

Den likadana produkten producerades av mer än 700 producenter i unionen under översynsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 8.1 i grundförordningen.

(106)

Den totala produktionen i unionen under undersökningsperioden beräknades till omkring 129 miljoner kg fiskekvivalenter, baserat på uppgifter från sökanden och de enskilda företagen i urvalet. De åtta i urvalet ingående unionsproducenter svarade för cirka 13 % av unionens samlade produktion av den likadana produkten.

(107)

Förbrukningen i unionen fastställdes genom att lägga samman unionsindustrins beräknade försäljningsvolym på unionsmarknaden (se skäl 118) och den totala importvolymen enligt uppgifter från Eurostat (se skäl 91 samt tabellerna 6 och 8).

(108)

Importvolym redovisas av Eurostat i nettovikter för sex olika KN-nummer, nämligen levande, färsk, kyld, fryst och/eller rökt hel och/eller rensad fisk eller filéer. De nettovikter som Eurostat registrerat omvandlades i jämförelsesyfte till fiskekvivalenter, eftersom produktions- och försäljningsuppgifterna för unionsindustrin rapporterades i fiskekvivalenter. Detta gjordes genom att den importvolym som Eurostat registrerat dividerades med nedanstående omräkningsfaktorer. De omräkningsfaktorer som användes var de som tillhandahölls av sökanden och som användes i den ursprungliga undersökningen:

Tabell 4

Omräkningsfaktorer (ton fiskekvivalenter)

(109)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Förbrukning i unionen (i ton)

(110)

Förbrukningen i unionen fluktuerade något under skadeundersökningsperioden. Totalt sett minskade förbrukningen i unionen med 2 % under skadeundersökningsperioden, från 150 175 ton fiskekvivalenter 2016 till 147 603 ton fiskekvivalenter under översynsperioden.

(111)

Kommissionen fastställde volymen och marknadsandelen för importen på grundval av uppgifter från Eurostat, uttryckt i ton fiskekvivalenter (se skäl 92). Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av importvolymen och den sammanlagda förbrukningen i unionen.

(112)

Baserat på dessa uppgifter utvecklades importen från Turkiet och dess marknadsandel på följande sätt:

Tabell 6

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(113)

Importvolymen från Turkiet minskade stadigt mellan 2016 och 2018, och ökade igen under översynsperioden. Totalt sett minskade importvolymen med 6 % under skadeundersökningsperioden, dvs. i mycket mindre takt än importen från andra länder, som minskade med 13 % under samma period (se skäl 106). Importvolymen för regnbåge från Turkiet var ändå betydande, 20 446 ton fiskekvivalenter under översynsperioden.

(114)

Marknadsandelen följde samma utveckling som importvolymen, dvs. minskade mellan 2016 och 2018 från 14,4 % till 11,4 %, dvs. med 3 procentenheter, och ökade sedan under översynsperioden till 13,9 %. Den turkiska importen hade en relativt stabil marknadsandel totalt sett under skadeundersökningsperioden, med undantag för 2018, då den minskade med 1,9 procentenheter jämfört med 2017.

(115)

Kommissionen fastställde de genomsnittliga priserna för importen på grundval av uppgifter från Eurostat genom att dividera den totala volymen av importen från Turkiet uttryckt i ton fiskekvivalenter med importens totala värde.

(116)

Baserat på dessa uppgifter utvecklades det vägda genomsnittliga priset på importen från Turkiet på följande sätt:

Tabell 7

Importpriser (euro/ton)

(117)

Importpriserna från Turkiet minskade med 5 % mellan 2016 och 2018 och ökade sedan med 3,5 % under översynsperioden. Totalt sett minskade importpriset från Turkiet med 2 % under skadeundersökningsperioden. Jämfört med försäljningspriserna i unionen, som anges i tabell 12, låg importpriserna från Turkiet betydligt lägre än priserna inom unionen under hela skadeundersökningsperioden.

(118)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(119)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt och med avräkning för rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionsproducenternas omsättning under översynsperioden. Det visade en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mellan 13,7 % och 32,2 % för importen från Turkiet.

(120)

Under översynsperioden var den vägda genomsnittliga underskridandemarginalen 14,5 % (inklusive utjämningstullar).

(121)

Importen av regnbåge från övriga tredjeländer utom Turkiet kom huvudsakligen från Norge samt Bosnien och Hercegovina.

(122)

Såsom beskrivs i skäl 108 uttrycktes den importvolym från övriga tredjeländer som redovisas av Eurostat i ton fiskekvivalenter. Baserat på dessa uppgifter utvecklades importvolymen liksom marknadsandelen och pristrenden för import av regnbåge från övriga tredjeländer på följande sätt:

Tabell 8

Import från tredjeländer

(123)

Importvolymerna från övriga tredjeländer var låga under hela skadeundersökningsperioden och minskade något totalt sett, från 2 432 ton 2016 till 2 118 ton under översynsperioden, dvs. en minskning med 13 % under skadeundersökningsperioden. Motsvarande marknadsandel låg på under 2 % under hela skadeundersökningsperioden, och minskade totalt från 1,6 % till 1,4 %. Totalt sett ökade priserna på importen från tredjeländer med 2 % under skadeundersökningsperioden och var i genomsnitt betydligt högre än priserna på importen från det berörda landet (15 % högre under översynsperioden).

(124)

Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(125)

Som nämns i skäl 15 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation.

(126)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter från sökanden och de enskilda företag som ingick i urvalet, vilka avsåg alla unionsproducenter. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet, vilka endast avsåg unionsproducenterna i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(127)

De makroekonomiska indikatorerna är: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, subventionsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare subventionering.

(128)

De mikroekonomiska indikatorerna är: genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(129)

Unionsindustrins produktionsvolym erhölls från sökanden på grundval av uppgifterna i rapporten från federationen för europeiska vattenbruksproducenter (Feap) (38). Feaps uppgifter inhämtas från odlingarna och avser levande fisk fångad i varje medlemsstat. Uppgifter för översynsperioden ingick i också Feaps rapport.

(130)

Baserat på dessa uppgifter utvecklades den totala produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(131)

Produktionsvolymen fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Den minskade med 1 % mellan 2016 och 2017, ökade med 8 % mellan 2017 och 2018, och minskade sedan igen under översynsperioden med 10 %. Totalt sett ökade produktionsvolymen med 3 % under skadeundersökningsperioden.

(132)

Produktionskapaciteten (39) följde ett liknande mönster som produktionsvolymen: den minskade med 4 % från 2016 till 2017, ökade med 8 % under 2018, och minskade igen under översynsperioden med 7 %. Totalt minskade den med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(133)

Kapacitetsutnyttjandet låg kvar på en relativt stabil nivå och minskade totalt sett med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(134)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden fastställdes på grundval av uppgifter från sökanden genom att unionsindustrins exportförsäljning drogs av från unionsindustrins totala produktionsvolym, såsom beskrivs i skälen 129–130.

(135)

Baserat på dessa uppgifter utvecklades unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Försäljningsvolym och marknadsandel

(136)

Försäljningsvolymen minskade något med 1 % under skadeundersökningsperioden. Den låg inledningsvis kvar på en stabil nivå mellan 2016 och 2017, ökade sedan med 9 % mellan 2017 och 2018, men minskade med 10 % under översynsperioden och nådde lägre nivåer än under 2016. Den samtidiga minskning av förbrukningen som beskrivs i skäl 110 ledde till en liten ökning av unionsindustrins marknadsandel, från 84 % 2016 till 85 % under översynsperioden, dvs. en ökning med 1 % under skadeundersökningsperioden.

(137)

Förbrukningen i unionen minskade med 2 % under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 1 %, vilket motsvarar en ökning av marknadsandelelen med 1 %.

(138)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Sysselsättning och produktivitet

(139)

Sysselsättningen inom unionsindustrin fluktuerade under skadeundersökningsperioden, med en minskning på 8 % mellan 2016 och 2017, därefter en ökning på 8 % under 2018, och sedan slutligen en minskning på 2 % mellan 2018 och översynsperioden. Totalt minskade den med 2 %.

(140)

Produktiviteten minskade något på grund av kombinationen av en minskad sysselsättning och en ännu snabbare minskning av produktionsvolymen (se skäl 115).

(141)

De subventionsmarginaler som fastställdes under översynsperioden låg betydligt över miniminivån (se skäl 98). Inverkan av de faktiska subventionsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande på grund av den turkiska importens volymer och priser.

(142)

Kontinuerlig illojal prissättning från turkiska exporterande producenter gjorde det omöjligt för unionsindustrin att helt återhämta sig från tidigare subventionering.

(143)

De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för i urvalet ingående unionsproducenterna till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Försäljningspriser och tillverkningskostnader i unionen

(144)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen ökade något med 2 % under skadeundersökningsperioden, och uppgick under översynsperioden till 3 621 euro/ton fiskekvivalenter. Det ökade med 8 % mellan 2016 och 2017, och minskade därefter gradvis fram till översynsperioden.

(145)

Produktionskostnaden per enhet var högre än det genomsnittliga försäljningspriset under skadeundersökningsperioden, med undantag för 2018. Totalt sett ökade produktionskostnaden per enhet med 1 % under skadeundersökningsperioden och nådde 3 650 euro/ton fiskekvivalenter under översynsperioden, vilket översteg det genomsnittliga försäljningspriset per enhet.

(146)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för i urvalet ingående unionsproducenter utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(147)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade gradvis under skadeundersökningsperioden. Sammanlagt ökade den med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(148)

Lagernivåerna för i urvalet ingående unionsproducenterna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Lager

(149)

Totalt sett ökade det utgående lagret med 47 % under skadeundersökningsperioden.

(150)

Regnbåge är en lättfördärvlig produkt som, om den inte är fryst, har en hållbarhet på mindre än två veckor. Med undantag för ett företag håller de unionsproducenter som ingick i urvalet inte något lager av regnbåge efter fångst och fryser inte i någon större utsträckning sin produktion. Följaktligen anses lagernivåerna inte vara någon meningsfull skadeindikator i denna undersökning.

(151)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för de unionsproducenter som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(152)

Lönsamheten för i urvalet ingående unionsproducenterna beräknades som nettovinst före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttryckt i procent av omsättningen av denna försäljning. Lönsamheten var negativ under skadeundersökningsperioden, med undantag för 2018, då den var något positiv (0,5 %). Totalt sett under skadeundersökningsperiod låg lönsamheten initialt runt –2,1 % 2016 och ökade sedan gradvis till 2018, då den minskade något igen till –0,8 % under översynsperioden.

(153)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att investera i sin verksamhet. Kassaflödet följde en liknande utveckling som lönsamheten, dvs. ökade från 2016 till 2018 och minskade under översynsperioden.

(154)

Investeringarna minskade från 2016 till 2017, men ökade igen 2018 och ökade ytterligare under översynsperioden. Totalt sett ökade de med 27 % under skadeundersökningsperioden. Trots denna ökning låg investeringarna kvar på en låg nivå under skadeundersökningsperioden (i genomsnitt 1,7 miljoner euro per år för alla de åtta företag som ingick i urvalet) och var mestadels efterlevnadsrelaterade.

(155)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet för investeringarna. I likhet med de övriga finansiella indikatorerna ökade räntabiliteten från 2016 till 2018 och minskade under översynsperioden.

(156)

Trots de gällande utjämningsåtgärderna förblev den turkiska importen av regnbåge betydande, med stabila marknadsandelar på mellan cirka 11 % och mer än 14 % under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden var marknadsandelen 13,9 %. Samtidigt uppvisade importpriserna en nedåtgående trend och underskred unionens priser med i genomsnitt 14,5 % under översynsperioden, trots utjämningsåtgärderna.

(157)

Utvecklingen när det gäller de makroekonomiska indikatorerna, särskilt produktions- och försäljningsvolym, sysselsättning och produktivitet, uppvisade stabila eller något minskande tendenser. Unionsindustrins marknadsandel ökade något under skadeundersökningsperioden, medan den minskade under översynsperioden och nådde en liknande nivå som under 2016. Att marknadsandelen ökade under 2017 och 2018 trots den relativt stabila försäljningsvolymen beror på den minskade förbrukningen under samma period. Unionsindustrin lyckades visserligen till stor del behålla sin försäljningsvolym och marknadsandel, men detta skedde på bekostnad av lönsamheten och andra finansiella indikatorer, såsom förklaras i följande skäl.

(158)

Även om unionsproducenternas genomsnittliga försäljningspris per enhet ökade något under skadeundersökningsperioden lyckades unionsindustrin inte uppnå hållbara vinstmarginaler. På grund av prispressen från den turkiska importen kunde unionsindustrin inte ens öka sina försäljningspriser så att de motsvarade den genomsnittliga produktionskostnaden, och den gick därför med förlust under hela skadeundersökningsperioden (med undantag för 2018, då den i stort sett uppnådde break-even). Den turkiska importen utövade därför också ett betydande pristryck som höll ner priserna på unionsproducenternas försäljning under översynsperioden. Andra finansiella indikatorer (kassaflöde och räntabilitet) följde en liknande utveckling som lönsamheten och uppvisade negativa eller låga värden under hela skadeundersökningsperioden. Även om investeringarna ökade under 2017 och 2018 låg de generellt sett på en låg nivå och avsåg efterlevnad. Unionsindustrin hade inte möjlighet att återhämta sig från den skadevållande situationen och gick med förlust under nästan hela skadeundersökningsperioden.

(159)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada, vilket särskilt framgår av unionsindustrins ekonomiska situation.

(160)

I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den subventionerade importen från Turkiet vållade unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha skadat unionsindustrin. Kommissionen säkerställde att all möjlig skada som orsakats av andra faktorer än den subventionerade importen från det berörda landet inte tillskrevs den subventionerade importen.

(161)

Den turkiska importen av regnbåge förblev trots de gällande antisubventionsåtgärderna betydande, med marknadsandelar över 10 % under hela skadeundersökningsperioden och med låga prisnivåer under översynsperioden. På grund av den betydande prispressen från den turkiska importen kunde unionsindustrin inte höja sina priser i linje med kostnadsökningar, vilket ledde till förluster under nästan hela skadeundersökningsperioden.

(162)

Inga andra faktorer kunde fastställas som kan ha vållat den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Den volym som importerades från övriga tredjeländer utom Turkiet (2 188 ton fiskekvivalenter under översynsperioden) utgjorde en marknadsandel på endast 1,4 % under översynsperioden (jämfört med 20 446 ton fiskekvivalenter från Turkiet, motsvararande en marknadsandel på 13,9 %). Under översynsperioden var dessutom det genomsnittliga importpriset från övriga tredjeländer utom Turkiet (3 336 euro/ton fiskekvivalenter) 16 % högre än det genomsnittliga importpriset från Turkiet (2 884 euro/ton fiskekvivalenter).

(163)

Mot bakgrund av ovanstående slutsatser, att unionsindustrin lidit väsentlig skada till följd av importen från Turkiet, bedömde kommissionen i enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen huruvida det fanns en sannolikhet för fortsatt skada på grund av den subventionerade importen från Turkiet om åtgärderna upphörde.

(164)

I detta hänseende analyserade kommissionen följande faktorer: produktionsvolym och outnyttjad kapacitet i Turkiet, unionsmarknadens attraktionskraft för de turkiska exporterande producenterna, de sannolika prisnivåerna på importen från Turkiet vid avsaknad av antisubventionsåtgärder och deras inverkan på unionsindustrin.

(165)

Den totala produktionen av regnbåge i Turkiet under översynsperioden var 95 000 ton (40). Av detta exporterades en betydande del, eftersom fiskförbrukningen per capita i Turkiet (cirka 6 kg) är mycket låg jämfört med unionen (cirka 24 kg) (41).

(166)

Den nuvarande produktionsvolymen i Turkiet återspeglar inte heller den faktiska produktionskapacitet som skulle kunna aktiveras om åtgärderna upphävdes. De exporterande producenter som ingick i urvalet och de exporterande producenter som lämnade ett fullständigt svar på stickprovsformulären vid inledandet uppgav ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande på 48 % respektive 47 %. Eftersom den totala turkiska produktionen av regnbåge var 95 000 ton under översynsperioden skulle den totala extrapolerade kapaciteten kunna uppgå till mellan 197 000 och 202 000 ton.

(167)

På grundval av det redovisade genomsnittliga kapacitetsutnyttjande som rapporterades av de samarbetsvilliga exporterande producenterna varierade den genomsnittliga outnyttjade kapaciteten mellan 101 000 och 102 000 ton. Detta motsvarar nästan 70 % av unionens totala förbrukning. Även om bara en del av denna riktades mot unionsmarknaden skulle det innebära att betydande volymer kunde exporteras och, såsom förklaras i skälen 115–120, till priser som väsentligt underskrider unionsindustrins, vilket skulle ha en betydande negativ inverkan på unionsindustrin.

(168)

Unionsmarknaden är attraktiv i fråga om storlek och priser. Den är den överlägset viktigaste exportmarknaden för regnbågsproducenter i Turkiet och står för 55 % av deras totala export av regnbåge. Exporten till unionen är 59 % högre än exporten till Turkiets näst största exportmarknad, Ryssland, som står för 33 % av den turkiska exporten av regnbåge (42). Unionsmarknaden och Ryssland stod för omkring 85 % av all turkisk export av regnbåge. De turkiska importpriserna till unionsmarknaden var något högre än priserna till Ryssland under översynsperioden, vilket gjorde unionsmarknaden något mer lönsam än den ryska marknaden. Bland de tio främsta exportdestinationerna för turkisk regnbåge erbjuder endast två marknader – Vietnam och Japan – priser som är högre än unionens. Dessa två marknader var dock relativt obetydliga och stod för 5 % respektive 2 % av Turkiets export.

(169)

Unionsmarknadens attraktionskraft motiveras också av den geografiska närheten. I synnerhet lämpar sig inte regnbåge för långväga och tidskrävande transporter. De turkiska exportörerna har redan väletablerade distributionskanaler i unionen, vilket underlättar exporten till unionen ur ett logistiskt perspektiv.

(170)

Trots de gällande åtgärderna sålde Turkiet en betydande mängd regnbåge till unionen under skadeundersökningsperioden och hade fortfarande en betydande marknadsandel under översynsperioden (nära 14 %). Denna export såldes till ett pris som, även med utjämningstullar, väsentligt underskred unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden.

(171)

Unionsmarknaden anses därför vara attraktiv för turkiska producenter, och man kan dra slutsatsen att tillgänglig outnyttjad kapacitet i Turkiet åtminstone delvis skulle riktas mot unionsmarknaden. I detta sammanhang bör det erinras om att marknadsandelen för den turkiska importen var så stor som 17 % under undersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen, dvs. innan utjämningstullar infördes.

(172)

När det gäller den sannolika effekten av en sådan import undersökte kommissionen de sannolika prisnivåerna på importen om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. I detta avseende ansåg kommissionen att importprisnivåerna under översynsperioden utan antisubventionstull utgjorde en rimlig och konservativ metod. Den genomsnittliga prisunderskridandemarginalen konstaterades vara betydande och uppgick till 19,8 %.

(173)

Även om unionsindustrin lyckades öka de genomsnittliga priserna per enhet under skadeundersökningsperioden utan att förlora marknadsandelar gjordes detta på bekostnad av dess lönsamhet. En sådan strategi kan därför inte anses vara ett alternativ om åtgärderna upphävs, särskilt eftersom prispressen på unionsmarknaden i så fall skulle öka avsevärt. Utan begränsningar av tillträdet till unionsmarknaden kommer den turkiska exporten sannolikt att öka i volym till priser som är ännu lägre än priserna under översynsperioden. Om unionsindustrin ställs inför en sådan prispress med stora volymer kommer den att tvingas sänka sina försäljningspriser för att försöka behålla sin försäljningsvolym. Som en följd kommer lönsamheten, som redan är negativ, sannolikt att försämras ytterligare. Man kan i själva verket se ett samband mellan unionsindustrins lönsamhet och utvecklingen av importvolymerna från Turkiet. När importvolymerna minskade från 2016 till 2018 kunde unionsindustrin förbättra sin lönsamhet, medan lönsamheten minskade under översynsperioden då importvolymerna ökade igen.

(174)

Om unionsindustrin i stället skulle försöka behålla sina försäljningspriser på nuvarande nivåer är det högst sannolikt att de turkiska exporterande producenterna på unionsindustrins bekostnad kommer att öka sin försäljningsvolym och sin marknadsandel till nivåerna före införandet av åtgärder. En sådan situation skulle också ha en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet, eftersom den inte längre skulle kunna täcka sina fasta kostnader.

(175)

Som en följd skulle unionsindustrins lönsamhet och dess allmänna ekonomiska situation påverkas negativt och försämras. Samtidigt skulle unionsindustrin inte kunna göra de investeringar som krävs för att uppfylla miljö- och hälsokrav.

(176)

Med tanke på den skadevållande situation som unionsindustrin för närvarande befinner sig i skulle det ha en förödande effekt om åtgärderna upphörde att gälla.

(177)

Mot bakgrund av ovanstående slutsatser, nämligen den omfattande outnyttjade kapaciteten i Turkiet, unionsmarknadens attraktionskraft, prisnivån på importen från Turkiet och dess sannolika inverkan på unionsindustrin, drog kommissionen slutsatsen att det finns en sannolikhet för fortsatt skada om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(178)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(179)

Undersökningen har visat att unionsindustrin befann sig i en skadevållande situation och att ett upphävande av åtgärderna sannolikt skulle leda till ökad illojal konkurrens från subventionerad import från Turkiet.

(180)

Kommissionen drog därför slutsatsen att bibehållande av utjämningsåtgärderna låg i unionsindustrins intresse.

(181)

Ingen av de icke-närstående importörerna eller användarna besvarade frågeformuläret i denna översyn.

(182)

Eftersom det inte finns några bevis för att de gällande åtgärderna väsentligt påverkade importörer eller användare, dras slutsatsen att fortsatta åtgärder inte kommer att påverka dem i någon större utsträckning.

(183)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla de befintliga åtgärderna beträffande import av regnbåge med ursprung i Turkiet.

(184)

På grundval av kommissionens slutsatser om sannolikheten för fortsatt subventionering, om sannolikheten för fortsatt skada och om unionens intresse bör antisubventionsåtgärderna beträffande import av regnbåge med ursprung i Turkiet bibehållas.

(185)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i denna förordning är uteslutande tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i Turkiet som producerats av de namngivna rättsliga enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte vara föremål för någon av de individuella utjämningstullsatserna.

(186)

Ett företag får begära att dessa individuella utjämningstullsatser tillämpas om det ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen. Begäran ska innehålla all relevant information som gör det möjligt att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det kommer namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(187)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (43) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad

(188)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 820/2011 (2) godkänns det verksamma ämnet terbutylazin och tas upp i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (3).

(2)

I genomförandeförordning (EU) nr 820/2011 föreskrivs också att det ska lämnas ytterligare bekräftande uppgifter om specifikationen av den tekniska produkt som tillverkats kommersiellt inklusive uppgifter om föroreningarnas betydelse, likvärdigheten mellan specifikationerna av den tekniska produkt som tillverkats kommersiellt och specifikationerna av det testmaterial som används i toxicitetsstudier samt en bedömning av grundvattenexponeringen för de oidentifierade metaboliterna LM1, LM2, LM3, LM4, LM5 och LM6.

(3)

Dessutom ska sökanden enligt genomförandeförordning (EU) nr 820/2011 inkomma med bekräftande uppgifter om betydelsen av metaboliterna MT1, MT13, MT14 och av de oidentifierade metaboliterna LM1, LM2, LM3, LM4, LM5 och LM6 med avseende på cancer, om terbutylazin i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (4) klassificeras som ett ämne som ”misstänks kunna orsaka cancer”.

(4)

Sökanden inkom med kompletterande information inom de frister som anges i genomförandeförordning (EU) nr 820/2011. När det gäller betydelsen av de angivna metaboliterna av terbutylazin om terbutylazin i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 klassificerades som ett ämne som ”misstänks kunna orsaka cancer” antog Europeiska kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté den 5 juni 2015 ett yttrande (5) som bekräftar att terbutylazin inte ska klassificeras som ett ämne som ”misstänks kunna orsaka cancer”, vilket gör att de bekräftande uppgifterna inte behövs.

(5)

Den rapporterande medlemsstaten Förenade kungariket bedömde den kompletterande information som sökanden hade lämnat in, och lämnade sin bedömning i form av ett addendum till utkastet till bedömningsrapport till övriga medlemsstater, kommissionen och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) den 6 augusti 2015.

(6)

Den rapporterande medlemsstaten samrådde med övriga medlemsstater, sökanden och livsmedelsmyndigheten och bad dem lämna kommentarer till addendumet till utkastet till bedömningsrapport. Den 20 januari 2016 (6) offentliggjorde livsmedelsmyndigheten en teknisk rapport som sammanfattar resultaten av detta samråd om terbutylazin.

(7)

Med beaktande av den rapporterande medlemsstatens bedömning och den tekniska rapporten anser kommissionen att kravet på att inkomma med bekräftande uppgifter om specifikationen av den tekniska produkt som tillverkats kommersiellt inklusive uppgifter om föroreningarnas betydelse, likvärdigheten mellan specifikationerna av den tekniska produkt som tillverkats kommersiellt och specifikationerna av det testmaterial som används i toxicitetsstudier kan anses vara uppfyllt, förutsatt att de nuvarande gränsvärdena sänks för de relevanta föroreningarna propazin och simazin i den tekniska produkt som tillverkats.

(8)

Kommissionen samrådde även med livsmedelsmyndigheten om grundvattnets exponering för metaboliter av terbutylazin. Livsmedelsmyndigheten offentliggjorde sina uppdaterade slutsatser om bedömningen av den kompletterande informationen den 29 juni 2017 (7) och den 19 september 2019 (8). Livsmedelsmyndigheten konstaterade en risk för spädbarn och småbarn under vissa användningsförhållanden på grund av exponering för metaboliter av terbutylazin genom livsmedel och dricksvatten, enligt den kompletterande information som sökanden lämnat och som baseras på en användning av 850 g/ha terbutylazin varje år på samma fält. Om terbutylazin används varje år vid en högsta halt på 850 g/ha förväntas två metaboliter av terbutylazin, LM3 och LM6, överskrida 0,75 μg/l i grundvatten i alla scenarier, vilket innebär att det behövs en bedömning av risken för konsumenterna; en sådan har dock inte har kunnat göras eftersom det inte går att fastställa några hälsobaserade referensvärden på grundval av de tillgängliga uppgifterna.

(9)

Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till bedömningsrapport, addendumet till utkastet till bedömningsrapport och livsmedelsmyndighetens slutsatser i ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, och en rapport färdigställdes den 24 mars 2021 i form av en uppdaterad granskningsrapport om terbutylazin.

(10)

Sökanden gavs möjlighet att lämna synpunkter på den uppdaterade granskningsrapporten.

(11)

Kommissionen konstaterar att den kompletterande information som sökanden lämnat inte är tillräcklig för att utesluta en risk för konsumenterna på grund av exponering för metaboliter av terbutylazin om ämnet används varje år på samma fält med högst 850 g/ha.

(12)

Därför är det nödvändigt och lämpligt att begränsa godkännandet av terbutylazin så att det bara får användas vart tredje år på samma fält med högst 850 g/ha. Det är också nödvändigt att ändra gränsvärdena för de relevanta föroreningarna propazin och simazin i den tekniska produkt som tillverkats kommersiellt.

(13)

Genomförandeförordningarna (EU) nr 820/2011 och (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

Medlemsstaterna bör medges tid för att återkalla eller ändra godkännanden för de växtskyddsmedel som innehåller terbutylazin och som inte är förenliga med de begränsade villkoren för godkännande.

(15)

Eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 för växtskyddsmedel som innehåller terbutylazin bör löpa ut senast 12 månader efter att den här förordningen har trätt i kraft.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom rådets beslut (EU) 2020/430 (1) infördes ett undantag på en månad från artikel 12.1 första stycket i rådets arbetsordning (2) vad gäller beslut om tillämpning av det vanliga skriftliga förfarandet om besluten fattas av Ständiga representanternas kommitté (Coreper). Det undantaget gällde till och med den 23 april 2020.

(2)

I beslut (EU) 2020/430 föreskrivs att rådet får förnya det beslutet om det är motiverat på grund av fortsatta exceptionella omständigheter. Den 21 april 2020 förlängde rådet genom beslut (EU) 2020/556 (3) det undantag som föreskrivs i artikel 1 i beslut (EU) 2020/430 med ytterligare en period på en månad, närmare bestämt till och med den 23 maj 2020. Den 20 maj 2020 förlängde rådet genom beslut (EU) 2020/702 (4) det undantag som föreskrivs i artikel 1 i beslut (EU) 2020/430 till och med den 10 juli 2020. Den 3 juli 2020 förlängde rådet genom beslut (EU) 2020/970 (5) det undantaget till och med den 10 september 2020. Den 4 september 2020 förlängde rådet genom beslut (EU) 2020/1253 (6) det undantaget till och med den 10 november 2020. Den 6 november 2020 förlängde rådet genom beslut (EU) 2020/1659 (7) det undantaget till och med den 15 januari 2021. Den 12 januari 2021 förlängde rådet genom beslut (EU) 2021/26 (8) det undantaget till och med den 19 mars 2021. Den 12 mars 2021 förlängde rådet genom beslut (EU) 2021/454 (9) det undantaget till och med den 21 maj 2021.

(3)

Mot bakgrund av att de exceptionella omständigheter som orsakats av covid-19-pandemin fortsätter och att ett antal extraordinära förebyggande åtgärder och åtgärder för att förhindra spridning fortsatt tillämpas av medlemsstaterna är det nödvändigt att förlänga det undantag som föreskrivs i artikel 1 i beslut (EU) 2020/430, förlängt genom besluten (EU) 2020/556, (EU) 2020/702, (EU) 2020/970, (EU) 2020/1253, (EU) 2020/1659, (EU) 2021/26 och (EU) 2021/454, med ytterligare en begränsad period till och med den 16 juli 2021.