(1)

Den 30 juni 2020 antog rådet rekommendation (EU) 2020/912 om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner (1).

(2)

Den 2 februari 2021 ändrade rådet rekommendation (EU) 2020/912 om tillfälliga restriktioner för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt upphävande av sådana restriktioner (2) för att uppdatera de kriterier som används för att bedöma om icke nödvändiga resor från tredjeländer är säkra och bör tillåtas.

(3)

Genom samma ändring infördes mekanismer för att begränsa spridningen av oroande varianter av viruset sars-cov-2 i EU+-området (3).

(4)

Sedan dess har massvaccinationskampanjer mot viruset SARS-COV-2 genomförts i EU+-området samt i många andra regioner och tredjeländer.

(5)

Den 17 mars 2021 föreslog kommissionen två förordningar (4) för att utforma digitala gröna intyg i syfte att underlätta fri rörlighet inom EU under covid-19-pandemin. Inom EU blir det digitala gröna intyget ett bevis på att en person är vaccinerad mot covid-19, har fått ett negativt testresultat eller har tillfrisknat från covid-19. Medlemsstaterna förblir ansvariga för att besluta om vilka folkhälsorestriktioner som kan hävas för resenärer, men bör tillämpa sådana undantag utan diskrimination på resenärer med ett digitalt grönt intyg.

(6)

Det kommer allt fler vetenskapliga råd och empiriska belägg för vaccineringens effekter som konsekvent visar att vaccination bidrar till att smittkedjan bryts.

(7)

Dessa uppgifter tyder på att personer som kan visa att de har fått den sista rekommenderade dosen av ett covid-19-vaccin som godkänts i EU i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (5) på ett säkert sätt kan undantas från reserestriktionerna och att sådana undantag också kan motiveras i den mån en person har vaccinerats med ett covid-19-vaccin som har genomgått WHO:s godkännandeprocess för användning i nödsituationer.

(8)

Barn som på grund av sin ålder är uteslutna från covid-19-vaccination bör kunna resa med sina vaccinerade föräldrar, under förutsättning att de har fått negativt svar på ett PCR-test som tagits tidigast 72 timmar innan de passerar gränsen till EU+-området. I dessa fall kan medlemsstaterna kräva ytterligare tester efter ankomsten.

(9)

Det finns dock fortfarande få eller inga studier som visar om oroande varianter har förmågan att undgå det immunsvar som de olika covid-19-vaccinerna ger. Enligt försiktighetsprincipen bör därför en ”nödbromsmekanism” inrättas för att medlemsstaterna på ett samordnat sätt ska kunna vidta brådskande och tidsbegränsade åtgärder för att snabbt reagera på uppkomsten av en variant i ett visst tredjeland som har varit föremål för särskild granskning, och i synnerhet om Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) har pekat ut den som en variant av särskilt intresse. Tack vare nödbromsen bör det bli möjligt att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet inresebegränsningar, för att förhindra införsel och spridning i EU+-området. Sådana åtgärder bör bli föremål för snabb samordning i rådet för att möjliggöra en gemensam strategi.

(10)

Framstegen med att vaccinera befolkningen i ett tredjeland mot viruset bör beaktas vid bedömningen av den epidemiologiska situationen i det landet.

(11)

När förordningarna om det digitala gröna intyget har antagits kommer de, genom en genomförandeakt från kommissionen, att utgöra grundvalen för att behandla vaccinationsintyg från tredjeländer på likvärdigt sätt som digitala gröna intyg, eller för att utfärda sådana intyg till personer som har vaccinerats i tredjeländer. För att säkerställa en samordnad strategi i medlemsstaterna och för att underlätta framtida resor för resenärer från tredjeländer inom EU+-området bör åtgärder vidtas för att underlätta tillämpningen av dessa bestämmelser. I detta syfte skulle medlemsstaterna kunna överväga att inrätta en portal, där personer som är bosatta utanför EU+-området skulle kunna ansöka om att få sina vaccinationsintyg som utfärdats av ett tredjeland erkända som tillförlitliga vaccinationsbevis och/eller att ett digitalt grönt intyg utfärdas.

(12)

Om medlemsstaterna godtar vaccinationsbevis i syfte att frångå restriktioner som införts i enlighet med unionsrätten för att begränsa spridningen av covid-19, såsom krav på karantän/självisolering eller testning för infektion med sars-CoV-2, bör det i princip göras undantag från dessa krav för resenärer som är bosatta i ett tredjeland och som senast 14 dagar innan de reser in i EU+-området har fått den sista rekommenderade dosen av ett covid-19-vaccin som är godkänt i EU enligt förordning (EG) nr 726/2004. Medlemsstaterna kan också besluta att frångå restriktioner för resenärer som vaccinerats med något annat covid-19-vaccin som har genomgått WHO:s godkännandeprocess för användning i nödsituationer. Ingen av dessa bör dock gälla om en medlemsstat har använt nödbromsen. Innan förordningarna om digitala gröna intyg har antagits och börjat tillämpas, och fram till dess att kommissionen har antagit en genomförandeakt om att behandla vaccinationsintyg från tredjeländer på likvärdigt sätt som digitala gröna intyg, bör medlemsstaterna kunna godta tredjelandsintyg som innehåller åtminstone en minimiuppsättning uppgifter på grundval av nationell lagstiftning, med beaktande av möjligheten att kontrollera intygets äkthet, giltighet och integritet samt huruvida det innehåller alla relevanta uppgifter.

(13)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna rekommendation är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna rekommendation, besluta huruvida landet ska genomföra den.

(14)

Denna rekommendation utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (6). Irland deltar därför inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(15)

När det gäller Island och Norge utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (7).

(16)

När det gäller Schweiz utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (8) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (9).

(17)

När det gäller Liechtenstein utgör denna rekommendation, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG (10) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (11).

(18)

Den rättsliga statusen för denna rekommendation, som det erinras om i skälen 13–17, påverkar inte det faktum att för att Schengenområdet ska fungera korrekt måste alla medlemsstater besluta om att på ett enhetligt sätt avskaffa restriktionerna för icke samordnade resor till EU.