(1)

Det är unionens mål att stärka unionens vetenskapliga och tekniska grund genom att stärka det europeiska forskningsområdet där forskare, vetenskaplig kunskap och teknik rör sig fritt och verka för att det blir mer konkurrenskraftigt, också inom näringslivet, och samtidigt främja all forsknings- och innovationsverksamhet för att förverkliga unionens strategiska prioriteringar och åtaganden, vilka i förlängningen syftar till att främja fred, unionens värden och medborgarnas välfärd.

(2)

För att åstadkomma vetenskapliga, tekniska, ekonomiska, miljömässiga och samhälleliga effekter i linje med detta allmänna mål och för att maximera mervärdet av unionens investeringar i forskning och innovation bör unionen investera i forskning och innovation genom Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation 2021–2027 (programmet). Programmet bör stödja skapande, bättre spridning och överföring av spetskunskap och högkvalitativ teknik i unionen, dra till sig kompetens på alla nivåer och bidra till att unionens kompetensreserv utnyttjas till fullo, möjliggöra samarbetsförbindelser och stärka effekterna av forskning och innovation när det gäller att utveckla, stödja och genomföra unionens politik, stödja och stärka införandet och lanseringen av innovativa och hållbara lösningar i unionens ekonomi, särskilt i små och medelstora företag, och samhälle i syfte att ta sig an globala utmaningar, däribland klimatförändringen och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, skapa arbetstillfällen, öka den ekonomiska tillväxten, främja industrins konkurrenskraft och öka unionens dragningskraft på området forskning och innovation. Programmet bör främja alla typer av innovation, inklusive banbrytande innovation, och marknadslanseringen av innovativa lösningar samt optimera investeringarna för att öka effekterna inom ett förstärkt europeiskt forskningsområde.

(3)

Programmet bör inrättas för den fleråriga budgetramens löptid, 2021–2027, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (4), utan att det påverkar de tidsfrister som fastställs i rådets förordning (EU) 2020/2094 (5).

(4)

Programmet bör bidra till att öka de offentliga och privata investeringarna i forskning och innovation i medlemsstaterna och därmed till att nå ett sammanlagt investeringsmål på minst 3 % av unionens bruttonationalprodukt (BNP) investeras i forskning och utveckling. För att målet ska uppnås skulle det krävas att medlemsstaterna och den privata sektorn kompletterar programmet med egna förstärkta investeringar i forskning, utveckling och innovation.

(5)

För att programmets mål ska uppnås samtidigt som principen om spetskompetens respekteras bör programmet bland annat syfta till att stärka samarbetsförbindelser i Europa och på så sätt bidra till att minska forsknings- och innovationsklyftan.

(6)

För att bidra till att unionens politiska mål uppnås bör verksamhet som stöds inom ramen för detta program där så är relevant gynnas av och inspirera till innovationsvänlig lagstiftning i enlighet med innovationsprincipen, i syfte att stödja en snabbare och intensivare omvandling av unionens betydande kunskapstillgångar till innovation.

(7)

Begreppen öppen vetenskap, öppen innovation och öppenhet mot världen bör säkerställa spetskompetens och effekter av unionens investeringar i forskning och innovation, samtidigt som unionens intressen skyddas.

(8)

Öppen vetenskap, inklusive öppen åtkomst till vetenskapliga publikationer och forskningsdata, och en optimal spridning och användning av kunskap, har potential att öka vetenskapens kvalitet, genomslag och fördelar. De har också potential att påskynda utvecklingen av kunskap genom att göra den mer pålitlig, effektiv och korrekt samt enklare för samhället att förstå och mer lyhörd för samhälleliga utmaningar. Bestämmelser bör fastställas som säkerställer att bidragsmottagarna ger öppen och kostnadsfri åtkomst till expertgranskade vetenskapliga publikationer. Det bör också säkerställas att bidragsmottagarna ger öppen åtkomst till forskningsdata enligt principen ”så fri som möjligt och så begränsad som nödvändigt” och samtidigt säkerställa möjlighet till undantag med beaktande av bidragsmottagarnas berättigade intressen. Mer tonvikt bör framför allt läggas på en ansvarsfull hantering av forskningsdata; denna bör följa principerna om sökbarhet, tillgänglighet, kompatibilitet och återanvändbarhet (Fairprinciperna), särskilt genom integrering av datahanteringsplaner. Bidragsmottagarna bör i förekommande fall utnyttja de möjligheter som det europeiska öppna forskningsmolnet och den europeiska datainfrastrukturen erbjuder och även följa andra principer och metoder för öppen vetenskap. Ömsesidighet inom öppen vetenskap bör uppmuntras i alla associerings- och samarbetsavtal med tredjeländer.

(9)

Programmets bidragsmottagare, i synnerhet små och medelstora företag, ska uppmuntras att utnyttja relevanta befintliga unionsinstrument, såsom den europeiska helpdesken för immaterialrättigheter som stöder små och medelstora företag och andra deltagare i programmet vad gäller att både skydda och tillämpa sina immateriella rättigheter.

(10)

Programmets utformning och konstruktion bör svara mot behovet av att skapa en kritisk massa av verksamheter som får stöd, genom att inom hela unionen uppmuntra ett spetskompetensbaserat deltagande från alla medlemsstater, och genom internationellt samarbete, i linje med Agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030), målen för hållbar utveckling och Parisavtalet, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (6) (Parisavtalet). Genomförandet av programmet bör förstärka strävan att uppnå målen för hållbar utveckling och unionens och dess medlemsstaters åtagande att genomföra Agenda 2030 och uppnå dess tre dimensioner – ekonomiskt, socialt och miljömässigt – på ett sammanhängande och integrerat sätt.

(11)

Verksamhet som stöds inom ramen för programmet bör bidra till uppnåendet av unionens mål, prioriteringar och internationella åtaganden.

(12)

Programmet bör gynnas av komplementaritet med befintliga relevanta europeiska färdplaner och strategier för forskning och innovation samt i förekommande fall med viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, förutsatt att relaterade forsknings- och innovationsbehov fastställs i programmets strategiska planering.

(13)

Programmet bör säkerställa öppenhet och redovisningsskyldighet när det gäller den offentliga finansieringen av forsknings- och innovationsprojekt och därmed slå vakt om allmänintresset.

(14)

Programmet bör stödja forskning och innovation inom området samhällsvetenskap och humaniora. Det innebär att den vetenskapligt grundade kunskapen på detta område främjas samt att insikter och framsteg inom samhällsvetenskap och humaniora används för att öka programmets ekonomiska och samhälleliga effekter. Inom ramen för pelaren ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft” bör samhällsvetenskap och humaniora integreras fullt ut i alla kluster. Utöver att samhällsvetenskap och humaniora främjas i projekt bör integreringen av dessa sektorer också stödjas genom att oberoende experter från områden inom samhällsvetenskap och humaniora när så är lämpligt tas med i expertkommittéer och utvärderingspanel er och genom läglig övervakning av och rapportering om samhällsvetenskap och humaniora i finansierad forskning. Framför allt bör graden av integrering av samhällsvetenskap och humaniora övervakas i hela programmet.

(15)

Programmet bör upprätthålla en balans mellan forskning å ena sidan och innovation å andra sidan, samt mellan finansiering enligt principen nedifrån och upp (forskar- eller innovatörsdriven) och dess motsats, dvs. finansiering uppifrån och ned (bestämd av strategiskt fastställda prioriteringar), beroende på typen av forsknings- och innovationsgrupper som deltar inom unionen, verksamheternas karaktär och syfte och de eftersträvade effekterna. Kombinationen av dessa faktorer bör avgöra valet av strategi för de relevanta delarna av programmet, vilka alla bidrar till samtliga av programmets allmänna och specifika mål.

(16)

Den sammanlagda budgeten för komponenten Breddning av deltagandet och spridning av spetskompetens inom delen Breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet i programmet bör utgöra minst 3,3 % av den sammanlagda budgeten för programmet och bör huvudsakligen gynna rättsliga enheter som är etablerade i de länder som omfattas av det breddade deltagandet.

(17)

Kompetenshöjande initiativ bör syfta till att stärka spetskompetensen inom forskning och innovation i de stödberättigade länderna, inbegripet genom stöd till utbildning för att förbättra ledningskompetensen i fråga om forskning och innovation och stöd till priser, samt till att stärka innovationsekosystem och inrätta forsknings- och innovationsnätverk, även på grundval av forskningsinfrastrukturer som finansieras av unionen. Sökande bör tydligt visa att projekten är kopplade till nationella och/eller regionala forsknings- och innovationsstrategier för att vara berättigade att ansöka om finansiering inom ramen för komponenten Breddning av deltagandet och spridning av spetskompetens i delen Breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet i programmet.

(18)

Det bör vara möjligt att tillämpa ett snabbförfarande för forskning och innovation, med en handläggningstid för beviljandet på högst sex månader, för att ge små samarbetskonsortier som omfattar verksamhet från grundforskning till marknadstillämpning snabbare tillgång till finansiering enligt principen nedifrån och upp.

(19)

Programmet bör stödja alla stadier av forskning och innovation, särskilt inom ramen för samverkansprojekt och vid behov vid uppdrag och europeiska partnerskap. Grundforskning är en väsentlig tillgång och en viktig förutsättning för att unionen i större utsträckning ska kunna locka till sig de bästa forskarna i syfte att bli en global knutpunkt för spetskompetens. En balans mellan grundforskning och tillämpad forskning bör säkerställas i programmet. Tillsammans med innovation kommer den balansen att stärka den ekonomiska konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen i unionen.

(20)

Det finns belägg för att det är viktigt att ta till sig mångfald i alla bemärkelser för att kunna bedriva bra vetenskapligt arbete, eftersom mångfald gynnar vetenskapen. Mångfald och delaktighet bidrar till spetskompetens i samverkande forskning och innovation: samverkan mellan olika discipliner och sektorer och över hela det europeiska forskningsområdet (ERA) banar väg för bättre forskning och projektförslag av högre kvalitet, samtidigt som det kan leda till ökad acceptans i samhället och främja fördelarna med innovation, och därmed föra Europa framåt.

(21)

För att programmet ska få så stort genomslag som möjligt bör framför allt olika slags tvärvetenskapliga förhållningssätt beaktas som viktiga inslag för stora vetenskapliga framsteg.

(22)

Forskningsverksamhet som genomförs inom pelaren Vetenskaplig spetskompetens bör fastställas enligt vetenskapens behov och möjligheter och främja vetenskaplig spetskompetens. Forskningsagendan bör fastställas i nära samarbete med forskarsamfundet och bör bland annat vara inriktad på att locka nya forsknings- och innovationstalanger och forskare i början av sin yrkesbana, samtidigt som det gäller att stärka det europeiska forskningsområdet, förhindra kompetensflykt och främja kompetensrörlighet.

(23)

Programmet bör hjälpa unionen och dess medlemsstater att locka till sig de bästa talangerna och färdigheterna med beaktande av att den internationella konkurrensen är mycket hård.

(24)

Pelaren Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft bör inrättas genom kluster för forskning och innovation i syfte att maximera integrationen mellan olika tematiska områden, samtidigt som man säkerställer höga och hållbara nivåer av effekt för unionen i förhållande till de resurser som används. Den är avsedd att främja tvärvetenskapligt, sektorsövergripande, tvärpolitiskt och gränsöverskridande samarbete för att nå målen för hållbar utveckling genom att principerna i Agenda 2030 och Parisavtalet följs, samtidigt som konkurrenskraften i unionens industrier stärks. Anordnandet av vittomfattande initiativ med hög ambitionsnivå i form av forsknings- och innovationsuppdrag gör att programmet kan få ett omdanande och systemomfattande genomslag i samhället till stöd för målen för hållbar utveckling, även genom internationellt samarbete och vetenskapsdiplomati. I syfte att säkerställa att unionen ligger kvar i framkant i fråga om strategiskt fastställda prioriteringar bör verksamheten inom den pelaren omfatta samtliga forsknings- och innovationsverksamheter.

(25)

Klustret Kultur, kreativitet och inkluderande samhällen bör bidra väsentligt till forskningen om de kulturella och kreativa sektorerna och till unionens kulturarv och ska framför allt möjliggöra inrättandet av ett samarbetsprojekt om det europeiska kulturarvet.

(26)

Industrins helhjärtade engagemang, vid en lämplig tidpunkt, i programmet, med deltagande på alla nivåer alltifrån den enskilde entreprenören via små och medelstora företag till stora företag, skulle väsentligt bidra till att förverkliga programmets mål, och särskilt till att skapa hållbar sysselsättning och tillväxt i unionen. Ett sådant engagemang från industrin bör leda till att dess deltagande i de åtgärder som stöds hamnar på nivåer som minst motsvarar nivåerna i ramprogrammet Horisont 2020, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (7) (Horisont 2020).

(27)

Åtgärder inom ramen för programmet skulle avsevärt bidra till att frigöra potentialen i unionens strategiska sektorer, och bör inbegripa viktig möjliggörande teknik som speglar strategin för unionens industripolitik och dess mål.

(28)

Samråd med flera berörda parter, inbegripet civilsamhället och industrin, bör bidra till de perspektiv och prioriteringar som fastställts i den strategiska planeringen. Detta bör resultera i att periodiska strategiska forsknings- och innovationsplaner antas genom genomförandeakter för utarbetande av arbetsprogrammens innehåll.

(29)

För att en särskild åtgärd ska kunna finansieras bör man i arbetsprogrammet beakta resultaten av tidigare särskilda projekt och det aktuella läget inom vetenskap, teknik och innovation på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå samt relevant politisk utveckling, marknadsutveckling och samhällsutveckling.

(30)

Det är viktigt att ge stöd så att unionens industri förblir eller blir världsledande när det gäller innovation, digitalisering och klimatneutralitet, särskilt genom investeringar i viktig möjliggörande teknik som kommer att ligga till grund för morgondagens företag. Programmets åtgärder bör vara inriktade på att komma tillrätta med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer och öka investeringarna på ett proportionellt och insynsvänligt sätt och utan att överlappa eller utestänga privat finansiering. De bör också ha ett tydligt europeiskt mervärde och ge offentlig avkastning på investeringar. Detta kommer att säkerställa att åtgärderna inom programmet är förenliga med unionens regler för statligt stöd, så att innovation uppmuntras och onödig snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden undviks.

(31)

Programmet bör stödja forskning och innovation på ett integrerat sätt med respekt för alla relevanta bestämmelser inom ramen för Världshandelsorganisationen. Begreppet forskning, inklusive experimentell utveckling, bör användas i enlighet med Frascatimanualen som tagits fram av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), medan begreppet innovation bör användas i enlighet med Oslomanualen som tagits fram av OECD och Eurostat enligt ett brett synsätt som också omfattar social innovation och design. Liksom i Horisont 2020 bör OECD-definitionerna av teknisk mognadsgrad också fortsättningsvis beaktas vid klassificeringen av teknisk forskning, produktutveckling och demonstrationsverksamhet, liksom vid definitionen av typ av åtgärd som återfinns i ansökningsomgångarna. Bidrag bör inte beviljas för åtgärder vars verksamheter överstiger teknisk mognadsgrad 8. Det bör vara möjligt att genom arbetsprogrammet bevilja bidrag till storskalig produktutvärdering och marknadsintroduktion för en viss ansökningsomgång inom pelaren Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft.

(32)

Programmet bör bidra till rymdmålen på en utgiftsnivå som proportionellt sett minst motsvarar nivån i Horisont 2020.

(33)

Kommissionens meddelande av den 11 januari 2018 med titeln Preliminär utvärdering av Horisont 2020: maximerade effekter av EU:s program för forskning och innovation, Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om bedömningen av genomförandet av Horisont 2020 inför halvtidsutvärderingen och förslaget till det nionde ramprogrammet (8) och rådets slutsatser av den 1 december 2017 med titeln Från halvtidsöversynen av Horisont 2020 till nionde ramprogrammet innehåller ett antal rekommendationer för programmet, inklusive dess regler för deltagande och spridning, med utgångspunkt i erfarenheterna från Horisont 2020 samt synpunkter från unionens institutioner och berörda parter. Dessa rekommendationer innefattar bland annat förslag till åtgärder för att främja kompetensrörlighet och underlätta öppenhet i forsknings- och innovationsnätverk, ökade investeringar så att en kritisk massa och maximal verkan uppnås, stöd till banbrytande innovation, prioritering av unionsinvesteringar i forskning och innovation på områden med stort mervärde, särskilt genom uppdragsinriktning, ett fullständigt, medvetet och lägligt medborgarinflytande och bred kommunikation, rationalisering av unionens finansieringslandskap för ett fullständigt utnyttjande av unionens forsknings- och innovationspotential, inbegripet forskningsinfrastrukturer i hela unionen, bl.a. genom effektivisering av de olika europeiska partnerskapsinitiativen och systemen för medfinansiering, för att utveckla fler och mer konkreta synergier mellan unionens olika finansieringsinstrument, särskilt genom överbryggande av icke-kompletterande interventionslogik och av komplexiteten i de olika formerna av finansiering och andra föreskrifter och även i syfte att öka mobiliseringen av underutnyttjad forsknings- och innovationspotential inom unionen, förstärkning av det internationella samarbetet och ökad öppenhet för tredjeländers deltagande, samt fortsatt förenklingsarbete utifrån erfarenheterna från genomförandet av Horisont 2020.

(34)

Med tanke på att särskild uppmärksamhet behöver ägnas samordningen och komplementariteten mellan olika unionspolitikområden bör programmet eftersträva synergier med andra unionsprogram när det gäller allt ifrån utformning och strategisk planering till projekturval, förvaltning, kommunikation, spridning och utnyttjande av resultat, övervakning, revision och styrning. När det gäller finansieringen av forsknings- och innovationsverksamhet bör synergierna göra det möjligt att i så stor utsträckning som möjligt harmonisera bestämmelserna, inbegripet bestämmelserna om stödberättigande kostnader. I syfte att undvika överlappningar eller dubbelarbete och öka unionsfinansieringens genomslagskraft samt minska sökandenas och bidragsmottagarnas administrativa börda, bör det vara möjligt att främja synergier i synnerhet genom alternativ, kombinerad, kumulativ finansiering och överföring av medel.

(35)

I enlighet med förordning (EU) 2020/2094 och inom ramen för de resurser som anslås däri bör åtgärder för återhämtning och resiliens genomföras inom ramen för programmet för att hantera de aldrig tidigare skådade effekterna av covid-19-krisen. Sådana ytterligare resurser bör användas på ett sådant sätt att överensstämmelse med de tidsfrister som anges i förordning (EU) 2020/2094 säkerställs. Sådana ytterligare resurser bör uteslutande anslås till åtgärder för forskning och innovation med inriktning på att hantera covid-19-krisens konsekvenser, särskilt dess ekonomiska, sociala och samhälleliga effekter.

(36)

För att unionens finansiering ska få största möjliga genomslag och på effektivast möjliga sätt bidra till unionens policymål och åtaganden, bör det vara möjligt för unionen att ingå europeiska partnerskap med partner från den privata och/eller offentliga sektorn. Dessa partner inbegriper industrin, små och medelstora företag, universitet, forskningsorganisationer, intressenter inom forskning och innovation, organ med offentliga förvaltningsuppgifter på lokal, regional, nationell och internationell nivå, och organisationer i det civila samhället, t.ex. stiftelser och icke-statliga organisationer som stöder och/eller bedriver forskning och innovation, förutsatt att de önskade effekterna kan uppnås mer effektivt i partnerskap än av unionen på egen hand.

(37)

Det bör vara möjligt, beroende på medlemsstatens beslut, att bidragen från program som medfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden plus (ESF+), Europeiska havs-, fiskeri-och vattenbruksfonden (EHFVF) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) betraktas som ett bidrag från den deltagande medlemsstaten till europeiska partnerskap inom ramen för detta program. Den möjligheten bör dock inte påverka behovet av att följa alla bestämmelser som är tillämpliga på dessa bidrag i enlighet med vad som fastställs i en Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning samt Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering (förordningen om gemensamma bestämmelser för 2021–2027) och de fondspecifika förordningarna.

(38)

Programmet bör stärka samarbetet mellan europeiska partnerskap och partner inom privat och/eller offentlig sektor på internationell nivå, bland annat genom att sammanföra forsknings- och innovationsprogram och gränsöverskridande investeringar i forskning och innovation, vilket ger ömsesidiga fördelar för människor och företag och samtidigt säkerställer att unionen kan hävda sina intressen på strategiska områden.

(39)

Flaggskepp inom framtida och ny teknik (FET) har visat sig vara effektiva och ändamålsenliga styrmedel som ger fördelar för samhället via en gemensam, samordnad insats av unionen och dess medlemsstater. Verksamhet inom ramen för flaggskeppsinitiativen på området framtida och ny teknik som rör grafen, projektet om den mänskliga hjärnan och kvantteknik, som får stöd inom Horisont 2020, kommer fortsättningsvis att stödjas inom ramen för programmet genom ansökningsomgångar som ingår i arbetsprogrammet. Förberedande åtgärder som fått stöd inom de flaggskeppsinitiativ på området framtida och ny teknik som ingått i Horisont 2020 kommer att bidra till den strategiska planeringen inom programmet och stödja arbetet om uppdrag, medfinansierade och/eller samprogrammerade europeiska partnerskap och ordinarie ansökningsomgångar.

(40)

Gemensamma forskningscentrumet (JRC) bör också fortsättningsvis ge oberoende, kundstyrt vetenskapligt och tekniskt stöd för unionens politik under hela policycykeln. JRC:s direkta åtgärder bör genomföras på ett flexibelt, effektivt och transparent sätt, med beaktande av unionspolitikens behov och JRC:s användares relevanta behov, och så att de säkerställer skyddet av unionens ekonomiska intressen. JRC bör fortsätta att generera extraresurser.

(41)

Genom pelaren Innovativa Europa bör en serie åtgärder införas för integrerat stöd till entreprenörer och entreprenörskap i syfte att uppnå och påskynda banbrytande innovation för snabb marknadstillväxt samt verka för unionens strategiska oberoende och samtidigt behålla en öppen ekonomi. Den bör tillhandahålla en gemensam kontaktpunkt för att locka och stödja alla typer av innovatörer och innovativa företag, t.ex. små och medelstora företag, inbegripet uppstartsföretag och i undantagsfall små midcap-bolag, med potential att expandera på unionsnivå och internationell nivå. Pelaren bör erbjuda snabba, flexibla bidrag och saminvesteringar, även med privata investerare. Dessa mål bör eftersträvas genom inrättande av Europeiska innovationsrådet (EIC). Pelaren bör också stödja Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) och europeiska innovationsekosystem i stort, särskilt genom europeiska partnerskap med nationella och regionala innovationsstödjande aktörer.

(42)

I denna förordning, och i synnerhet med avseende på den verksamhet som bedrivs inom ramen för EIC, bör med uppstartsföretag avses små eller medelstora företag som befinner sig i ett tidigt skede av sin livscykel (inklusive de som är bildade som spin-off-företag från universitetens forskningsverksamhet), och som eftersträvar innovativa lösningar och en skalbar affärsmodell, och som är fristående i den mening som avses i artikel 3 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG (9), med midcap-bolag bör avses företag som inte är mikroföretag eller små och medelstora företag, och som har mellan 250 och 3 000 anställda, där personalstyrkan beräknas i enlighet med artiklarna 3–6 i avdelning I i bilagan till den rekommendationen, medan med ett litet midcap-bolag bör avses ett midcap-bolag som har högst 499 anställda.

(43)

Policymålen för programmet ska hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom ramen för InvestEU-programmet, och därmed främja synergier mellan de båda programmen.

(44)

EIC bör tillsammans med programmets andra komponenter i stimulera alla former av nyskapande, allt ifrån stegvis växande till banbrytande och omvälvande innovation, med särskild inriktning på marknadsskapande innovation. EIC bör genom sina instrument, Pathfinder och Accelerator, sträva efter att identifiera, utveckla och lansera högriskinnovationer av alla slag, inbegripet stegvis växande innovationer, med fokus främst på banbrytande, omvälvande och teknikintensiva innovationer med potential att utvecklas till innovationer som skapar nya marknader. EIC bör genom enhetliga och effektiva stöd fylla det vakuum som nu råder för offentligt stöd och privata investeringar i banbrytande innovation. EIC:s instrument kräver särskilda rättsliga och administrativa funktioner som återspeglar dess mål, i synnerhet marknadslanseringsåtgärder.

(45)

Accelerator är avsett att överbrygga finansieringssvackan mellan forskning, stadiet före storskalig kommersialisering och företags expansion. Accelerator kommer att stödja insatser med hög potential som innebär sådana tekniska, vetenskapliga och finansiella risker, förvaltningsrisker eller marknadsrisker att de inte ännu anses lönsamma och därför inte kan erhålla större investeringar från marknaden, och därigenom komplettera InvestEU-programmet.

(46)

Accelerator bör, i nära samverkan med InvestEU-programmet och via sina former av stöd genom blandfinansiering och finansiering med eget kapital, finansiera projekt som drivs av små och medelstora företag, inklusive uppstartsföretag, och, i undantagsfall, av små midcap-bolag, som antingen ännu inte har förmåga att generera intäkter eller ännu inte är lönsamma, eller som ännu inte kan locka tillräckligt med investeringar för att genomföra projektets affärsplaner fullt ut. Sådana stödberättigade enheter skulle betraktas som icke lönsamma, även om en del av deras investeringsbehov kunde ha tillgodosetts eller skulle kunna tillgodoses av en eller flera investerare såsom en privat eller offentlig bank, ett family office, en riskkapitalfond eller en affärsängel. På så sätt är Accelerator avsett att övervinna ett marknadsmisslyckande och finansiera lovande men ännu inte lönsamma enheter som deltar i banbrytande, marknadsskapande innovationsprojekt. När dessa projekt blir lönsamma kunde de finansieras genom InvestEU-programmet.

(47)

Även om budgeten för Accelerator huvudsakligen bör fördelas genom blandfinansiering bör stöd i form av enbart bidrag till små och medelstora företag, inbegripet uppstartsföretag, vid tillämpningen av artikel 48, motsvara det stöd som beviljas inom ramen för budgeten för instrumentet för små och medelstora företag i Horisont 2020.

(48)

EIT bör, framför allt genom sina kunskaps- och innovationsgrupper (KI-grupper) och genom att utöka dess regionala innovationssystem, sträva efter att stärka de ekosystem för innovation som hanterar globala utmaningar. Detta bör åstadkommas genom att främja integrering av innovation, forskning, högre utbildning och entreprenörskap. EIT bör i enlighet med en Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT-förordningen) och dess strategiska innovationsprogram som avses i ett Europaparlamentets och rådets beslut om det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) 2021–2027 i sin verksamhet främja innovation och i betydande grad öka stödet till integrering av högre utbildning i innovationsekosystemet, särskilt genom att främja såväl utbildning i entreprenörskap som ett starkt tvärvetenskapligt samarbete mellan industri och akademi, och genom att identifiera förväntade färdigheter som gör det möjligt för framtida innovatörer att ta sig an globala utmaningar, såsom avancerade digitala färdigheter och innovationskompetens. Stödsystem som tillhandahålls av EIT bör gagna EIC-bidragsmottagare, och uppstartsföretag från EIT:s KI-grupper bör ha förenklad och därmed snabbare tillgång till EIC-åtgärder. EIT:s inriktning på innovationsekosystem bör göra att det på ett naturligt sätt passar in i pelaren Innovativa Europa men institutet bör vid behov även stödja de andra pelarna. Onödiga överlappningar mellan KI-grupper och andra instrument på samma område, i synnerhet andra europeiska partnerskap, bör undvikas.

(49)

Lika villkor för konkurrerande företag på en given marknad bör säkerställas och bibehållas, eftersom det är viktig förutsättning för att alla typer av innovation, inbegripet banbrytande, omvälvande och inkrementell innovation, ska frodas och därigenom göra det möjligt för i synnerhet ett stort antal små och medelstora innovatörer att bygga upp sin forsknings- och innovationskapacitet, få avkastning på sina investeringar och erövra en del av marknaden.

(50)

Programmet bör främja och integrera samarbete med tredjeländer och internationella organisationer och initiativ på grundval av unionens intressen, ömsesidig nytta, internationella åtaganden, vetenskapsdiplomati och, så långt det är möjligt, ömsesidighet. Det internationella samarbetet bör syfta till att stärka unionens spetskompetens inom forskning och innovation, liksom dess attraktionskraft, kapacitet att behålla de bästa talangerna och den ekonomiska och industriella konkurrenskraften, hantera globala utmaningar, bland annat målen för hållbar utveckling, genom att följa principerna i Agenda 2030 och Parisavtalet, och stödja unionens externa politik. En allmän öppning för internationellt deltagande och riktat internationellt samarbete bör eftersträvas, bland annat genom lämpliga bestämmelser om stödberättigande för enheter som är etablerade i länder med låga till medelhöga inkomster. Unionen bör sträva efter att ingå internationella samarbetsavtal med tredjeländer på området forskning och innovation. Samtidigt bör man främja associering av tredjeländer till programmet, särskilt för dess samverkansdelar, i enlighet med associeringsavtalen och med fokus på mervärdet för unionen. När associerade länders finansiella bidrag till programmet fastställs bör kommissionen ta hänsyn till i vilken grad rättsliga enheter från dessa tredjeländer deltar i programmets olika delar.

(51)

För att fördjupa förbindelserna mellan vetenskap och samhälle och maximera fördelarna av deras samspel bör programmet engagera och involvera alla samhällsaktörer, såsom medborgarna och det civila samhällets organisationer, när det gäller att gemensamt utforma och skapa ansvarsfulla forsknings- och innovationsagendor och innehåll, och genom förfaranden som svarar mot allmänhetens och det civila samhällets bekymmer, behov och förväntningar genom att främja vetenskaplig utbildning, göra vetenskaplig kunskap allmänt tillgänglig och göra det lättare för allmänheten och organisationer i det civila samhället att delta i programmets verksamheter. Detta bör göras inom hela programmet och genom särskilda verksamheter i delen Breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet. Medborgarnas och det civila samhällets engagemang i forskning och innovation bör förenas med verksamhet som når ut till allmänheten, i syfte att skapa och upprätthålla allmänhetens stöd för programmet. Programmet bör också syfta till att undanröja hinder och främja synergier mellan vetenskap, teknik, kultur och konst för att skapa nya former av hållbar innovation. De åtgärder som vidtas för att förbättra allmänhetens och det civila samhällets deltagande i de projekt som får stöd bör övervakas.

(52)

Vid behov bör programmet ta hänsyn till de yttersta randområdenas särdrag som fastställs i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i enlighet med kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 med titeln Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden, som välkomnades av rådet.

(53)

De verksamheter som utvecklats inom ramen för programmet bör sträva efter att undanröja könsdiskriminering och bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, förbättra balansen mellan arbetsliv och privatliv och främja jämställdhet mellan kvinnor och män inom forskning och innovation, inbegripet principen om lika lön utan könsdiskriminering, i enlighet med artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8 och 157 i EUF-fördraget. Jämställdhetsaspekten bör integreras i forsknings- och innovationsinnehållet och beaktas i alla skeden av forskningscykeln. Dessutom bör verksamheterna inom ramen för programmet sträva efter att undanröja bristande jämställdhet och främja jämställdhet och mångfald i alla aspekter av forskning och innovation i fråga om ålder, funktionsnedsättning, ras och etniskt ursprung, religion eller tro, och sexuell läggning.

(54)

Med tanke på särdragen hos försvarsindustrin bör närmare bestämmelser för unionens finansiering av försvarsforskningsprojekt fastställas i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/697 (10) (Europeiska försvarsfonden) som innehåller reglerna för deltagande på försvarsforskningsområdet. Verksamheter som ska genomföras inom ramen för Europeiska försvarsfonden bör uteslutande vara inriktade på försvarsrelaterad forskning och utveckling, medan verksamheter som genomförs inom ramen för det särskilda program som inrättats genom rådets beslut (EU) 2021/764 (11) (det särskilda programmet) och EIT uteslutande bör vara inriktade på civila tillämpningar. Onödig överlappning bör undvikas.

(55)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmets hela löptid vilket ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (12) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Finansieringsramen omfattar ett belopp på 580 000 000 EUR i löpande priser för det särskilda program som inrättats genom beslut (EU) 2021/764 och för EIT, i linje med den gemensamma förklaringen från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 16 december 2020 om förstärkning av särskilda program och anpassning av grundläggande akter (13).

(56)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (14) (budgetförordningen) är tillämplig på detta program. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(57)

I enlighet med artikel 193.2 i budgetförordningen får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknas. Emellertid får inga stödberättigande kostnader hänföra sig till tiden före den dag då bidragsansökan lämnades in, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att undvika avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att i finansieringsbeslutet föreskriva att verksamheter och kostnader, under en begränsad period i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027 och bara i vederbörligen motiverade fall, ska berättiga till stöd från och med början av budgetåret 2021, även om de genomfördes och ådrogs innan bidragsansökan inlämnades.

(58)

Administrativ förenkling, i synnerhet en minskning av bidragsmottagarnas administrativa börda, bör genomgående eftersträvas i programmet. Kommissionen bör ytterligare förenkla sina verktyg och riktlinjer så att de utgör en minimal börda för bidragsmottagarna. Kommissionen bör särskilt överväga att offentliggöra en förkortad version av riktlinjerna.

(59)

För ett fullbordande av den digitala inre marknaden och mot bakgrund av sammansmältningen av digital och materiell teknik krävs ökade investeringar. Programmet bör bidra till dessa insatser med en betydande ökning av utgifterna för den viktigaste digitala forsknings- och innovationsverksamheten jämfört med Horisont 2020 (15). Detta bör säkerställa att Europa förblir ledande globalt inom forskning och innovation på det digitala området.

(60)

Kvantforskning inom klustret Digitala frågor, industri och rymden i pelare II bör prioriteras med tanke på dess avgörande roll för den digitala omställningen, genom att det europeiska vetenskapliga ledarskapet och spetskompetensen inom kvantteknik utökas, så att den planerade budgeten som fastställdes 2018 kan uppnås.

(61)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (16) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (17), (Euratom, EG) nr 2185/96 (18) och (EU) 2017/1939 (19) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner.

I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (20). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(62)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (21), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(63)

I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (22) är personer och enheter i utomeuropeiska länder eller territorier berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(64)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (23) bör detta program utvärderas på grundval av den information som samlats in i enlighet med specifika rapporterings- och övervakningskrav, samtidigt som överreglering och en administrativ börda undviks, särskilt för medlemsstaterna och programmets bidragsmottagare. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser.

(65)

För att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå målen, bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, med avseende på ändring av bilaga V vad gäller effektkedjeindikatorerna där det anses nödvändigt och för att fastställa utgångsvärden och mål samt komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(66)

Samstämmigheten och synergierna mellan programmet och unionens rymdprogram kommer att främja en globalt konkurrenskraftig och innovativ europeisk rymdsektor, förstärka unionens oberoende när det gäller tillträde till och användning av rymden i en säker miljö samt stärka Europas roll som en global aktör. Spetsforskning, banbrytande lösningar och nedströmsanvändare i programmet kommer att stödjas av data och tjänster som tillhandahålls av unionens rymdprogram.

(67)

Samstämmigheten och synergierna mellan programmet och Erasmus+-programmet kommer att främja utnyttjandet av forskningsresultat genom utbildningsverksamhet, sprida innovationsanda till utbildningssystemet och säkerställa att utbildningen grundar sig på den senaste forsknings- och innovationsverksamheten. I detta avseende kommer programmet, efter de pilotåtgärder som inleds inom ramen för Erasmus+ för 2014–2020 avseende Europauniversitet, att vid behov och på ett samverkande sätt komplettera Erasmus+-programmets stöd till Europauniversiteten.

(68)

För att öka programmets genomslag vad gäller hanteringen av unionens prioriteringar bör synergier med program och instrument som syftar till att svara mot framväxande unionsbehov uppmuntras och eftersträvas, inbegripet med mekanismen för en rättvis omställning, faciliteten för återhämtning och resiliens och programmet EU för hälsa (EU4Health).

(69)

Reglerna för deltagande och spridning bör på ett lämpligt sätt återspegla programmets behov, med beaktande av de farhågor som påtalats och de rekommendationer som gjorts av olika berörda parter samt i interimsutvärderingen av Horisont 2020 som utförs med stöd av oberoende externa experter.

(70)

Gemensamma regler för hela programmet bör säkerställa ett sammanhängande ramverk som underlättar deltagande i program som får ekonomiskt stöd från programbudgeten, inklusive deltagande i program som förvaltas av finansieringsorgan såsom EIT, gemensamma företag och andra strukturer enligt artikel 187 i EUF-fördraget, och deltagande i program som genomförs av medlemsstaterna enligt artikel 185 i EUF-fördraget. Det bör finnas möjlighet att anta särskilda regler, men dessa undantag bör begränsas till fall då det är absolut nödvändigt och vederbörligen befogat.

(71)

Åtgärder som omfattas av programmet bör genomföras med respekt för grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i synnerhet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Dessa åtgärder bör vara förenliga med alla rättsliga skyldigheter, inklusive internationell rätt och relevanta kommissionsbeslut, t.ex. kommissionens meddelande av den 28 juni 2013 (24), samt etiska principer, vilket inbegriper att alla former av överträdelser av forskningsintegriteten undviks. Hänsyn bör tas till yttrandena från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska datatillsynsmannen där så är lämpligt. Artikel 13 i EUF-fördraget bör beaktas i forskningsverksamhet och användningen av djur i forsknings- och försökssammanhang bör minskas, med målet att till slut ersätta djurförsök med annat.

(72)

För att garantera vetenskaplig spetskompetens, och i linje med artikel 13 i stadgan, bör programmet främja respekten för den akademiska friheten i alla länder som mottar finansiering från programmet.

(73)

I enlighet med målen för det internationella samarbete som beskrivs i artiklarna 180 och 186 i EUF-fördraget bör deltagande av rättsliga enheter etablerade i tredjeländer samt av internationella organisationer främjas på grundval av ömsesidig nytta och unionens intressen. Genomförandet av programmet bör överensstämma med de åtgärder som antas i enlighet med artiklarna 75 och 215 i EUF-fördraget och bör vara förenliga med internationell rätt. När det gäller åtgärder med anknytning till unionens strategiska tillgångar, intressen, oberoende eller säkerhet bör det vara möjligt att begränsa deltagande i särskilda åtgärder inom programmet till enheter som är etablerade i medlemsstaterna, eller till rättsliga enheter som är etablerade i särskilt angivna associerade länder eller tredjeländer utöver medlemsstaterna. Vid eventuell uteslutning av rättsliga enheter som är etablerade i unionen eller i associerade länder och som direkt eller indirekt kontrolleras av icke-associerade tredjeländer eller av rättsliga enheter i icke-associerade tredjeländer bör man beakta de risker som inkluderandet av sådana enheter skulle innebära, å ena sidan, och de fördelar som deras deltagande skulle skapa, å andra sidan.

(74)

I programmet erkänns klimatförändringar som en av de största globala och samhälleliga utmaningarna och betydelsen av att hantera klimatförändringar i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla målen för hållbar utveckling återspeglas. Följaktligen bör programmet bidra till att integrera klimatåtgärder och till uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska bidra till klimatmålen. Klimatfrågor bör integreras på lämpligt sätt i forsknings- och innovationsinnehållet och beaktas i alla skeden av forskningscykeln.

(75)

I samband med den klimatrelaterade effektkedjan bör kommissionen rapportera om resultat, innovationer och sammanlagda beräknade effekter av klimatrelevanta projekt, inklusive per programdel och genomförandemetod. Vid utförandet av sin analys bör kommissionen ta hänsyn till de långsiktiga ekonomiska, samhälleliga och miljömässiga kostnaderna och fördelarna för unionens medborgare till följd av programverksamheten, medräknat införandet av innovativa lösningar för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, beräknad inverkan på arbetstillfällen och företagsetablering, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, ren energi, hälsa och välbefinnande, inbegripet luft-, mark- och vattenkvalitet. Resultaten av den konsekvensanalysen bör offentliggöras, bedömas inom ramen för unionens klimat- och energimål samt bidra till den efterföljande strategiska planeringen och framtida arbetsprogram.

(76)

För att ge uttryck för vikten av att motverka den drastiska förlusten av biologisk mångfald bör forsknings- och innovationsverksamhet inom ramen för programmet bidra till att bevara och återställa den biologiska mångfalden och till att uppfylla det övergripande målet att 7,5 % av de årliga utgifterna inom den fleråriga budgetramen ska anslås till målen för biologisk mångfald 2024 och 10 % av de årliga utgifterna inom den fleråriga budgetramen ska anslås till målen för biologisk mångfald 2026 och 2027, med beaktande av befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald, i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inklusive en färdplan för att införa nya egna medel.

(77)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för att skydda unionens budget.

(78)

Det är möjligt att användning av känslig bakgrundsinformation eller obehöriga personers åtkomst till känsliga resultat medför negativa konsekvenser för unionens eller för en eller flera medlemsstaters intressen. Hanteringen av konfidentiella uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter bör regleras genom all relevant unionsrätt, inbegripet institutionernas interna regler såsom kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (25).

(79)

Det är nödvändigt att fastställa minimikrav för deltagande, både som en allmän regel där ett konsortium bör inkludera minst en rättslig enhet från en medlemsstat, och med hänsyn till särdragen hos särskilda typer av åtgärder inom ramen för programmet.

(80)

Det är nödvändigt att fastställa villkoren för unionsfinansiering för deltagare i åtgärder inom ramen för programmet. Bidrag bör vara den huvudsakliga formen av stöd inom programmet. För att skapa ytterligare förenkling bör de verkställas med beaktande av alla bidragsformer som anges i budgetförordningen, inklusive klumpsummor, schablonbelopp och enhetskostnader. Bidragsavtalet bör fastställa bidragsmottagarnas rättigheter och skyldigheter, inbegripet samordnarens roll och uppgifter när så är tillämpligt. Ett nära samarbete med experter från medlemsstaterna bör säkerställas när mallarna för bidragsavtal utarbetas och vid varje betydande ändring av dessa, bland annat för att ytterligare förenkla för bidragsmottagarna.

(81)

Finansieringsgraderna i denna förordning anges som maximinivåer för att principen om medfinansiering ska följas.

(82)

I enlighet med budgetförordningen bör programmet tillhandahålla grunden för en ökad acceptans av bidragsmottagarnas sedvanliga praxis för redovisning av personalkostnader och enhetskostnader avseende internt fakturerade varor och tjänster, även när det gäller stora forskningsinfrastrukturer i den mening som avses i Horisont 2020. Enhetskostnader för internt fakturerade varor och tjänster, beräknade i enlighet med bidragsmottagarens sedvanliga redovisningspraxis där faktiska direkta och indirekta kostnader kombineras, bör vara ett alternativ som alla bidragsmottagare kan välja. I detta avseende bör bidragsmottagarna kunna inkludera faktiska indirekta kostnader som beräknas med hjälp av fördelningsnycklar för dessa enhetskostnader för internt fakturerade varor och tjänster.

(83)

Det nuvarande systemet för ersättning av faktiska personalkostnader bör förenklas ytterligare utifrån den princip om projektbaserad ersättning som utarbetats inom ramen för Horisont 2020 och anpassas ytterligare till budgetförordningen, och bör syfta till att minska skillnaderna i ersättning mellan forskare från unionen som är involverade i programmet.

(84)

Garantifonden för deltagare, som inrättades enligt Horisont 2020 och som förvaltas av kommissionen, har visat sig vara en viktig skyddsmekanism som minskar riskerna beträffande utestående belopp som inte betalats tillbaka av deltagarna. Därför bör garantifonden för deltagare, som döpts om till den ömsesidiga försäkringsmekanismen (mekanismen), fortsätta sin verksamhet och utvidgas till andra finansieringsorgan, särskilt initiativ i enlighet med artikel 185 i EUF-fördraget. Det bör vara möjligt att utvidga mekanismen till att omfatta bidragsmottagare inom alla övriga direkt förvaltade unionsprogram. På grundval av en noggrann övervakning av möjlig negativ avkastning av de investeringar som gjorts genom mekanismen bör kommissionen vidta lämpliga mildrande åtgärder för att mekanismens interventioner i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen ska kunna fortsätta och bidragsmottagarnas bidrag ska kunna återbetalas vid slutbetalningen.

(85)

Regler för utnyttjande och spridning av resultat bör fastställas för att säkerställa att bidragsmottagarna skyddar, utnyttjar, sprider och ger åtkomst till dessa resultat, beroende på vad som är lämpligt. Större tonvikt bör läggas på utnyttjandet av dessa resultat, och kommissionen bör fastställa och bidra till att maximera bidragsmottagarnas möjligheter att utnyttja resultaten, särskilt i unionen. Utnyttjandet av resultat bör ske med hänsyn till principerna för programmet, inbegripet främjandet av innovation i unionen och stärkandet av det europeiska forskningsområdet.

(86)

De viktigaste inslagen i systemet för utvärdering och urval av förslag i Horisont 2020, med dess särskilda fokus på spetskompetens och, i tillämpliga fall, på effekt och genomförandets kvalitet och effektivitet, bör bibehållas. Förslagen bör även fortsättningsvis väljas ut på grundval av den utvärdering som gjorts av oberoende externa experter. Utvärderingsprocessen bör utformas på ett sådant sätt att intressekonflikter och partiskhet undviks. Möjligheten till ett inlämningsförfarande i två steg bör beaktas, och om så är lämpligt kan avidentifierade förslag utvärderas under det första steget av utvärderingen. Kommissionen bör fortsätta att i tillämpliga fall involvera oberoende observatörer i utvärderingsprocessen. För Pathfinder-verksamheter, uppdrag och i andra vederbörligen motiverade fall som återges i arbetsprogrammet, kan behovet av att säkerställa en övergripande enhetlighet i projektportföljen beaktas, förutsatt att förslagen klarat tillämpliga tröskelvärden. Målen och förfarandena för detta bör offentliggöras i förväg. I enlighet med artikel 200.7 i budgetförordningen bör de sökande få återkoppling om utvärderingen av deras förslag, särskilt om orsakerna till ett eventuellt avslag.

(87)

För alla delar av programmet bör, när så är möjligt, en systematisk ömsesidig tillit till bedömningar och revisioner inom andra unionsprogram tillämpas, i enlighet med artiklarna 126 och 127 i budgetförordningen, för att minska den administrativa bördan för mottagare av unionsfinansiering. Ömsesidig tillit bör uttryckligen föreskrivas även för andra stödjande faktorer, såsom revisioner av system och processer.

(88)

Särskilda utmaningar inom forskning och innovation bör hanteras med hjälp av pristävlingar, när så är lämpligt även allmänna eller gemensamma tävlingar, organiserade av kommissionen eller det relevanta finansieringsorganet tillsammans med andra unionsorgan, associerade länder, andra tredjeländer, internationella organisationer eller icke vinstdrivande rättsliga enheter. Priserna bör bidra till att programmets mål uppnås.

(89)

Valet av finansieringstyp och genomförandemetod inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas specifika mål och åstadkomma resultat, med särskild hänsyn till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. För detta bör klumpsummor, schablonsatser och skalor för enhetskostnader beaktas.

(90)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd på det relevanta politikområdet och för att tillåta att genomförandet inleds från och med inledningen av den fleråriga budgetramen 2021–2027 bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2021.

(91)

Eftersom målen för denna förordning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, för att undvika överlappning, uppnå en kritisk massa inom viktiga områden och maximera unionsmervärdet, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(92)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 (26) och förordning (EU) nr 1291/2013 bör därför upphävas.

(1)

Rymdteknik, rymddata och rymdtjänster har blivit oundgängliga i européernas vardag och spelar en avgörande roll för att bevara många strategiska intressen. Unionens rymdindustri är redan en av de mest konkurrenskraftiga i världen. Framväxten av nya aktörer och utvecklingen av ny teknik håller dock på att revolutionera de traditionella industrimodellerna. För att unionen ska förbli en ledande internationell aktör med stor handlingsfrihet på rymdområdet, är det av avgörande betydelse att den främjar vetenskapligt och tekniskt framåtskridande och stöder konkurrenskraften och innovationsförmågan i unionens rymdindustri, särskilt små och medelstora företag, uppstartsföretag och innovativa företag.

(2)

De möjligheter som rymden innebär för säkerheten i unionen och dess medlemsstater bör utnyttjas i överensstämmelse med särskilt den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016, samtidigt som den civila karaktären hos unionens rymdprogram (nedan kallat programmet) behålls och eventuella bestämmelser om neutralitet eller alliansfrihet i medlemsstaternas författningar respekteras. Rymdsektorns utveckling har historiskt sett varit kopplad till säkerhet. Den utrustning, de komponenter och de instrument som används i rymdsektorn samt rymddata och rymdtjänster är i många fall varor med dubbla användningsområden. Unionens säkerhets- och försvarspolitik fastställs emellertid inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i enlighet med avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

(3)

Unionen har utvecklat sina egna rymdinitiativ och rymdprogram sedan slutet av 1990-talet, nämligen Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service), Galileo och Copernicus, som tillmötesgår unionsmedborgarnas och den offentliga politikens behov. Kontinuiteten i dessa initiativ och program bör säkerställas, och de tjänster som de erbjuder bör förbättras, så att de kan tillgodose nya användarbehov, fortsätta att ligga i framkant av utvecklingen av ny teknik och omvandlingarna inom datatekniken och informations- och kommunikationstekniken samt kan understödja politiska prioriteringar såsom klimatförändringar, inbegripet övervakning av förändringar i polarområdet, transport, säkerhet och försvar.

(4)

Det är nödvändigt att utnyttja synergier mellan transportsektorn, rymdsektorn och den digitala sektorn för att främja en mer utbredd användning av ny teknik, såsom eCall, digitala färdskrivare, trafikövervakning och trafikledning, självkörande fordon, obemannade fordon och drönare, och möta behoven av trygg och sömlös uppkoppling, gedigen positionsbestämning, intermodalitet och driftskompatibilitet. Sådant utnyttjande av synergier skulle öka transporttjänsternas och transportindustrins konkurrenskraft.

(5)

För att samtliga medlemsstater och alla deras medborgare ska kunna dra största möjliga nytta av programmets fördelar är det även viktigt att man främjar användningen och upptagningen av de data, den information och de tjänster som tillhandahålls samt stödet för utvecklingen av tillämpningar nedströms som bygger på dessa data, denna information och dessa tjänster. I detta syfte kan medlemsstaterna, kommissionen och de ansvariga enheterna i synnerhet genomföra regelbundna informationskampanjer om programmets fördelar.

(6)

För att man ska uppnå målen om handlingsfrihet, oberoende och säkerhet är det viktigt att unionen har oberoende tillgång till rymden och kan använda den på ett säkert sätt. Det är därför viktigt att unionen stöder en oberoende, tillförlitlig och kostnadseffektiv tillgång till rymden, särskilt i fråga om kritisk infrastruktur och teknik, allmän säkerhet och unionens och dess medlemsstaters säkerhet. Kommissionen bör därför ha möjlighet att samla uppskjutningstjänster på europeisk nivå, både för sina egna behov och, på begäran, för andras behov, däribland medlemsstaterna, i enlighet med artikel 189.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). För att unionen ska kunna förbli konkurrenskraftig på en snabbt föränderlig marknad är det också av avgörande betydelse att den även i fortsättningen har tillgång till moderna, effektiva och flexibla infrastrukturer för uppskjutningstjänster och drar nytta av lämpliga uppskjutningssystem. Utan att det påverkar medlemsstaternas eller Europeiska rymdorganisationens (ESA) åtgärder bör programmet därför kunna stödja anpassningar av den markbaserade rymdinfrastrukturen, inklusive ny utveckling, vilka är nödvändiga för programmets genomförande samt anpassningar, inbegripet teknisk utveckling, av rymduppskjutningssystemen, vilka är nödvändiga för uppskjutning av satelliter, inbegripet alternativ teknik och innovativa system, inom ramen för genomförandet av programmets komponenter. Dessa åtgärder bör genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (2) (nedan kallad budgetförordningen) och i syfte att förbättra kostnadseffektiviteten inom programmet. Eftersom det inte kommer att finnas någon särskilt avsatt budget bör åtgärderna för att stödja tillgång till rymden inte påverka genomförandet av programmets komponenter.

(7)

För att stärka konkurrenskraften i unionens rymdindustri och öka kapaciteten att utforma, bygga och driva egna system, bör unionen stödja skapande, tillväxt och utveckling av hela rymdindustrin. Insatserna för att skapa ett företags- och innovationsvänligt klimat bör också stödjas på europeisk, regional och nationell nivå genom sådana initiativ som rymdnav, där rymdsektorn, den digitala sektorn och andra sektorer samt användarna kan mötas. Dessa rymdnav bör syfta till att främja entreprenörskap och färdigheter och samtidigt eftersträva synergier med de digitala innovationsknutpunkterna. Unionen bör främja skapande av och expansion i unionsbaserade rymdföretag för att hjälpa dem att nå framgångar, bl.a. genom att stödja deras tillgång till riskfinansiering, eftersom det i unionen saknas lämplig tillgång till riskkapital för nystartade företag på rymdområdet, och genom att stimulera efterfrågan, känd som modellen med första avtal.

(8)

Rymdvärdekedjan är generellt uppdelad i uppströms och nedströms verksamhet. Uppströms verksamhet omfattar verksamhet som leder till ett operativt rymdsystem, inbegripet utveckling, tillverkning och uppskjutning samt driften av ett sådant system. Nedströms verksamhet omfattar tillhandahållandet av rymdrelaterade tjänster och produkter till användarna. Digitala plattformar är också viktiga som stöd för rymdsektorns utveckling. De ger tillgång till data och produkter samt verktygslådor och lagrings- och datoranläggningar.

(9)

När det gäller rymden utövar unionen sina befogenheter i enlighet med artikel 4.3 i EUF-fördraget. Kommissionen bör säkerställa att de verksamheter som genomförs inom ramen för programmet är samstämmiga.

(10)

Även om ett antal medlemsstater sedan gammalt har aktiva rymdrelaterade industrier, bör man erkänna behovet av att utveckla och bygga ut rymdindustrierna i medlemsstater med framväxande kapacitet samt behovet av att möta de utmaningar som den nya rymden (New Space) innebär för de traditionella rymdindustrierna. Åtgärder för att utveckla rymdindustrins kapacitet i hela unionen och underlätta samarbetet mellan den rymdindustri som är aktiv i alla medlemsstaterna bör främjas.

(11)

Åtgärderna inom programmet bör bygga på och dra nytta av nationell och europeisk kapacitet som existerar vid den tidpunkt då åtgärden genomförs.

(12)

På grund av programmets räckvidd och dess potential att bidra till att lösa globala utmaningar har rymdverksamheten en stark internationell dimension. I nära samordning med medlemsstaterna och med deras samtycke kan de relevanta organen inom programmet delta i frågor som rör programmet och i internationellt samarbete samt samarbeta inom Förenta nationernas (FN) relevanta sektorsspecifika organ. I frågor som rör programmet kan kommissionen för unionens räkning och inom sitt befogenhetsområde samordna verksamheten på det internationella planet, särskilt i syfte att försvara unionens och dess medlemsstaters intressen i internationella forum, inbegripet när det gäller frekvenser som avser programmet, utan att det påverkar medlemsstaternas befogenhet på detta område. Det är särskilt viktigt att unionen, som företräds av kommissionen, samarbetar i det internationella Cospas–Sarsat-programmets organ.

(13)

Det internationella samarbetet är av största vikt för att man ska kunna främja unionens roll som global aktör inom rymdsektorn samt unionens teknik och industri, främja rättvis konkurrens på internationell nivå, med beaktande av behovet av att säkerställa ömsesidighet i parternas rättigheter och skyldigheter, samt uppmuntra till samarbete på utbildningsområdet. Det internationella samarbetet är en viktig aspekt av rymdstrategin för Europa, som fastställts av kommissionen i dess meddelande av den 26 oktober 2016. Kommissionen bör använda programmet för att bidra till och dra nytta av internationella insatser genom initiativ, för att främja europeisk teknik och industri internationellt, t.ex. bilaterala dialoger, industriworkshoppar, stöd till internationalisering av små och medelstora företag, och underlätta tillträdet till internationella marknader samt främja rättvis konkurrens, och på så sätt även stimulera till initiativ till ekonomisk diplomati. Europeiska initiativ till rymddiplomati bör vara fullständigt förenliga med och komplettera unionens befintliga politik, prioriteringar och instrument, samtidigt som unionen tillsammans med medlemsstaterna har en avgörande roll för att kunna fortsätta att ha en ledande roll på internationell nivå.

(14)

Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet bör kommissionen, tillsammans med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten) och i nära samordning med medlemsstaterna, främja ett ansvarsfullt beteende i rymden vid programmets genomförande, inbegripet att minska spridningen av rymdskrot. Kommissionen bör även undersöka möjligheterna för unionen att godkänna de rättigheter och skyldigheter som fastställs i de relevanta FN-fördragen och -konventionerna och vid behov lägga fram lämpliga förslag.

(15)

Programmet har liknande mål som andra unionsprogram, framför allt programmet Horisont Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (3) (Horisont Europa), InvestEU-programmet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (4), Europeiska försvarsfonden, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/697 (5), och fonderna inom ramen för en Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser). Därför bör det stadgas om kumulativ finansiering från dessa program, förutsatt att de inte täcker samma kostnadsposter, i synnerhet genom arrangemang för kompletterande finansiering från unionens program där förvaltningsformerna tillåter det, antingen i följd, i ett växlande sätt eller genom en kombination av medel bland annat för gemensam finansiering av åtgärder, så att om möjligt innovationspartnerskap och blandfinansieringsinsatser möjliggörs. Vid genomförandet av programmet bör kommissionen därför främja synergier med andra därmed sammanhängande unionsprogram och finansieringsinstrument, vilket i möjligaste mån möjliggör riskfinansiering, innovationspartnerskap, kumulativ finansiering och blandfinansiering. Kommissionen bör även säkerställa synergier och samstämmighet mellan de lösningar som utvecklas inom ramen för dessa program, särskilt Horisont Europa, och de lösningar som utvecklas inom ramen förprogrammet.

(16)

I enlighet med artikel 191.3 i budgetförordningen får en och samma kostnad aldrig täckas två gånger genom unionens budget.

(17)

Programmets politiska mål kommer också att omsättas i stödberättigande områden för finansiering och investeringar genom finansieringsinstrument och budgetgarantier inom InvestEU-programmet, särskilt dess delar för hållbar infrastruktur och forskning, innovation och digitalisering. Ekonomiskt stöd bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer på ett proportionellt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt europeiskt mervärde.

(18)

Samstämmighet och synergier mellan Horisont Europa och programmet bör främja en konkurrenskraftig och innovativ europeisk rymdsektor, stärka unionens oberoende med säker tillgång till och användning av rymden och stärka Europas roll som en global aktör. Banbrytande lösningar i Horisont Europa kommer att stödjas av data och tjänster som genom programmet görs tillgängliga för forskare och innovatörer.

(19)

För att maximera programmets socioekonomiska avkastning är det viktigt att säkerställa att systemen är på aktuell teknisk nivå och uppgradera dem för att tillgodose användarnas föränderliga behov samt att ny utveckling sker i sektorn för rymdbaserade tillämpningar nedströms. Unionen bör stödja verksamhet som rör forskning och teknisk utveckling, eller de tidiga utvecklingsfaser som rör infrastrukturer som inrättats inom ramen för programmet, samt forsknings- och utvecklingsverksamhet avseende tillämpningar och tjänster som bygger på de system som inrättats inom ramen för programmet och därigenom stimulera ekonomisk verksamhet uppströms och nedströms. Det lämpliga instrumentet på unionsnivå för att finansiera sådan forsknings- och innovationsverksamhet är Horisont Europa. En mycket specifik del av utvecklingsverksamheten bör dock finansieras från den budget som avsätts till Galileo- och Egnoskomponenterna enligt denna förordning, särskilt om verksamheten avser grundläggande inslag, såsom Galileokompatibla chipset och mottagare, vilket skulle underlätta utvecklingen av tillämpningar i olika ekonomiska sektorer. Sådan finansiering bör emellertid inte äventyra installationen eller driften av den infrastruktur som inrättas inom ramen för programmen.

(20)

För att säkerställa en framtida konkurrenskraftig europeisk rymdindustri bör programmet stödja utvecklingen av avancerade färdigheter på rymdrelaterade områden samt stödja utbildningsinsatser, främja lika möjligheter, inbegripet jämställdhet mellan könen, i syfte att förverkliga unionsmedborgarnas fulla potential på detta område.

(21)

Den infrastruktur som används för programmet kan kräva ytterligare forskning och innovation, som skulle kunna stödjas av Horisont Europa, med målet att vara samstämmigt med ESA:s verksamhet på detta område. Synergier med Horisont Europa bör säkerställa att rymdsektorns behov av forskning och innovation kartläggs och fastställs som en del av den strategiska forsknings- och innovationsplaneringen. Rymddata och rymdtjänster som görs fritt tillgängliga inom ramen för programmet kommer att användas för att utveckla banbrytande lösningar genom forskning och innovation, bland annat inom Horisont Europa, till stöd för unionens politiska prioriteringar. Den strategiska planeringen inom Horisont Europa kommer att identifiera vilken forsknings- och innovationsverksamhet som bör använda unionsägd infrastruktur som Galileo, Egnos och Copernicus. Forskningsinfrastrukturer, i synnerhet nätverk för fältobservation, skulle utgöra viktiga delar av den infrastruktur för fältobservation som ligger till grund för Copernicustjänsterna.

(22)

Det är viktigt att unionen äger samtliga materiella och immateriella tillgångar som skapas eller utvecklas genom offentlig upphandling som den finansierar som en del av programmet. För att säkerställa att grundläggande egendomsrättigheter respekteras till fullo bör nödvändiga överenskommelser träffas med alla befintliga ägare. Unionens äganderätt bör inte påverka unionens möjlighet att, i enlighet med denna förordning och när så anses lämpligt på grundval av en bedömning från fall till fall, göra dessa tillgångar tillgängliga för tredje part eller att överlåta dem.

(23)

För att främja bredast möjliga användning av de tjänster som erbjuds av programmet skulle det vara lämpligt att betona att data, information och tjänster tillhandahålls utan någon garanti och utan att det påverkar skyldigheterna enligt rättsligt bindande bestämmelser.

(24)

Vid fullgörandet av vissa icke-föreskrivande uppgifter bör kommissionen vid behov och i nödvändig utsträckning kunna anlita tekniskt bistånd från vissa utomstående parter. Andra enheter som medverkar i den offentliga styrningen av programmet bör också kunna anlita samma tekniska bistånd för fullgörandet av de uppgifter som de anförtros genom denna förordning.

(25)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmets hela löptid, vilken ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (6) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(26)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (7) och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling, bör åtgärderna enligt denna förordning bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att minst 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål. Relevanta åtgärder bör identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. Europaparlamentet, rådet och kommissionen kommer att samarbeta om en effektiv, transparent och övergripande metod som ska fastställas av kommissionen i syfte att bedöma anslagen till målen för biologisk mångfald inom alla de program som omfattas av den fleråriga budgetramen, med beaktande av befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald.

(27)

Inkomster som genereras av programmets komponenter bör tillfalla unionen för att delvis kompensera för de investeringar som den redan har gjort, och dessa inkomster bör användas för att stödja uppnåendet av programmets mål. Det bör av samma anledning vara möjligt att inbegripa en mekanism för inkomstdelning i kontrakt som ingås med enheter inom den privata sektorn.

(28)

Budgetförordningen är tillämplig på programmet. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(29)

Eftersom programmet i princip finansieras av unionen, bör upphandlingskontrakt som ingås inom ramen för programmet för verksamhet som finansieras av programmet vara förenliga med unionens regler. I detta sammanhang bör unionen också ansvara för att sätta de mål som ska eftersträvas när det gäller offentlig upphandling. I budgetförordningen anges att kommissionen, på grundval av resultaten av en förhandsbedömning, bör kunna förlita sig på de system och förfaranden som inrättats av personer och enheter som förvaltar medel från unionen. Särskilda justeringar som krävs för dessa system och förfaranden samt arrangemang för förlängning av befintliga kontrakt bör fastställas i motsvarande ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap eller överenskommelse om medverkan.

(30)

Programmet bygger på komplex och ständigt föränderlig teknik. Att bygga på sådan teknik medför osäkerhet och risker för de offentliga kontrakt som tecknas inom ramen för programmet, särskilt som kontrakten kan röra långsiktiga åtaganden avseende utrustning eller tjänster. Särskilda åtgärder avseende offentliga kontrakt är därför nödvändiga som komplement till bestämmelserna i budgetförordningen. Det bör därför kunna gå att tilldela kontrakt i form av villkorade flerfaskontrakt, på vissa villkor införa ett tillägg medan kontraktet fortfarande löper eller införa en viss minsta grad av underentreprenad, särskilt för att möjliggöra små och medelstora företags samt nystartade företags deltagande. På grund av den tekniska osäkerhet som kännetecknar programmets komponenter kan det slutligen hända att kontraktspriserna inte alltid kan fastställas exakt och att det därför bör vara möjligt att ingå kontrakt där inga fasta, slutgiltiga priser anges, samtidigt som de förenas med villkor om skydd av unionens ekonomiska intressen.

(31)

För att gynna offentlig efterfrågan och innovation inom den offentliga sektorn bör programmet främja användningen av programmets data, information och tjänster för att stödja näringslivets samt små och medelstora företags utveckling av skräddarsydda lösningar på regional och lokal nivå genom rymdrelaterade innovationspartnerskap, såsom avses i punkt 7 i bilaga I till budgetförordningen, så att alla skeden täcks in, från utveckling till utbyggnad och upphandling av skräddarsydda driftskompatibla rymdlösningar för offentliga tjänster.

(32)

För att man ska kunna nå programmets mål är det viktigt att i förekommande fall ha tillgång till kapacitet som erbjuds av offentliga och privata enheter i unionen som är verksamma inom rymdområdet, och också ha möjlighet att arbeta på internationell nivå med tredjeländer eller internationella organisationer. Av detta skäl bör det stadgas om möjligheterna att utnyttja alla EUF-fördragets och budgetförordningens relevanta verktyg och förvaltningsmetoder samt gemensamma upphandlingsförfaranden.

(33)

När det närmare bestämt gäller bidrag har erfarenheten visat att användar- och marknadsupptagningen och det allmänna utåtriktade arbetet bättre bedrivs på ett decentraliserat sätt än centralstyrt av kommissionen. Kuponger, en form av ekonomiskt stöd från en bidragsmottagare till tredje part, är en av de åtgärder som visat sig fungera bäst för nya aktörer och små och medelstora företag. De har dock hämmats av det tak för ekonomiskt stöd som föreskrivs i budgetförordningen. Taket bör därför höjas för programmet, för att hålla jämna steg med den växande potentialen i marknadstillämpningarna inom rymdsektorn.

(34)

Formerna för unionsfinansiering och genomförandemetoderna inom ramen för denna förordning bör väljas utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas specifika mål och leverera resultat, varvid hänsyn särskilt bör tas till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. Detta bör omfatta överväganden om användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnaderna enligt artikel 125.1 i budgetförordningen.

(35)

Enligt rådets beslut 2013/755/EU (8) är personer och enheter i utomeuropeiska länder eller territorier berättigade till finansiering i enlighet med programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(36)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(37)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (9) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (10), (Euratom, EG) nr 2185/96 (11) och (EU) 2017/1939 (12) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med och förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (13). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(38)

Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater samt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken får delta i programmet med undantag för Galileo, Egnos, Govsatcom och delkomponenten SST i enlighet med sina respektive avtal. Andra tredjeländer får också delta i programmet med undantag för Galileo, Egnos, Govsatcom och delkomponenten SST på grundval av ett avtal som ingås i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget. Galileo och Egnos bör vara öppna för deltagande för de medlemmar av Efta som är medlemmar i EES i enlighet med villkoren i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (14). Andra tredjeländer får delta i Galileo och Egnos på grundval av ett avtal som ingås i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget. Govsatcom bör vara öppet för ett tredjeland enbart på grundval av ett avtal som ingås i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

(39)

En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som ålägger tredjeländer att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(40)

För internationella organisationer som inte har sitt huvudkontor i unionen och vilka önskar få tillgång till SST-tjänster som inte är offentligt tillgängliga bör det krävas ett avtal som har ingåtts i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget. Internationella organisationer som har sitt huvudkontor i unionen och är offentliga rymdfarkostägare och rymdfarkostoperatörer bör betraktas som SST:s kärnanvändare.

(41)

Offentligt tillgänglig information för SST-tjänster bör anses avse all information som en användare har en rimlig grund att betrakta som lagligen tillgänglig. SST-tjänster som avser kollisionsundvikande, återinträde och fragmentering grundar sig på extern offentligt tillgänglig SST-information som blir tillgänglig efter det att en begäran om tillgång har gjorts. Följaktligen bör SST-tjänster som avser kollisionsundvikande, återinträde och fragmentering betraktas som offentligt tillgängliga tjänster och inte kräva ingående av ett avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget. Tillgång till dessa bör kunna beviljas på begäran av den potentiella användaren.

(42)

En sund offentlig styrning av programmet kräver en tydlig fördelning av ansvar och uppgifter mellan de olika enheter som är involverade, för att undvika onödig överlappning och minska kostnadsöverskridanden och förseningar. Alla de aktörer som medverkar i styrningen bör, inom sitt behörighetsområde och i överensstämmelse med sina ansvarsområden, stödja uppnåendet av programmets mål.

(43)

Medlemsstaterna har länge varit aktiva på rymdområdet. De har system, infrastruktur och nationella byråer och organ med anknytning till rymden. De kan därför ge ett stort bidrag till programmet, särskilt genomförandet av det. De kan samarbeta med unionen för att främja programmets tjänster och tillämpningar. Kommissionen kan utnyttja de medel som står till medlemsstaternas förfogande, få bistånd från dem och, i enlighet med ömsesidigt överenskomna villkor, anförtro medlemsstaterna icke-föreskrivande uppgifter i genomförandet av programmet. De berörda medlemsstaterna bör dessutom vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av de markstationer som upprättats på deras territorier. Vidare bör medlemsstaterna och kommissionen samarbeta med varandra och med lämpliga internationella organ och tillsynsmyndigheter för att säkerställa att nödvändiga frekvenser för programmet finns tillgängliga och är skyddade på lämplig nivå, så att tillämpningar baserade på de erbjudna tjänsterna kan utvecklas och genomföras till fullo, i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU (15).

(44)

Som främjare av unionens allmänintresse ankommer det på kommissionen att genomföra programmet, ta det övergripande ansvaret och främja dess användning. I syfte att optimera resurserna och kompetensen hos de olika aktörerna bör kommissionen ha möjlighet att när så är motiverat anförtro vissa uppgifter till andra enheter. Eftersom kommissionen har det övergripande ansvaret för programmet, bör den fastställa de viktigaste tekniska och operativa krav som är nödvändiga för att utveckla system och tjänster. Den bör göra detta efter att ha konsulterat medlemsstaternas experter, användare och andra berörda parter. Eftersom utövandet av unionens befogenhet när det gäller rymden inte får leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter i enlighet med artikel 4.3 i EUF-fördraget, bör slutligen kommissionen säkerställa att de verksamheter som bedrivs inom ramen för programmet är samstämmiga.

(45)

Uppdraget för Europeiska unionens rymdprogrambyrå (byrån), som ersätter och efterträder Europeiska byrån för GNSS som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 (16), är att bidra till programmet, särskilt när det gäller säkerhetsackreditering samt utveckling av marknadstillämpningar och tillämpningar nedströms. Vissa uppgifter som rör dessa områden bör därför vila på byrån. När det gäller säkerhet bör byrån, med tanke på dess erfarenhet av området, vara ansvarig för säkerhetsackrediteringen för alla unionsåtgärder inom rymdsektorn. På grundval av byråns positiva resultat när det gäller att främja användar- och marknadsupptagning av Galileo och Egnos bör byrån även anförtros verksamhet för användarupptagning av andra programkomponenter än Galileo och Egnos samt verksamhet för utveckling av tillämpningar nedströms för alla programmets komponenter. Detta skulle göra det möjligt för byrån att dra nytta av stordriftsfördelar samt möjliggöra en utveckling av tillämpningar som bygger på flera av programmets komponenter (integrerade tillämpningar). Denna verksamhet bör dock inte påverka de tjänster och den verksamhet för användarupptagning som kommissionen anförtrott Copernicus anförtrodda enheter. Det faktum att byrån har anförtrotts att utveckla tillämpningar nedströms bör inte hindra andra anförtrodda enheter från att utveckla tillämpningar nedströms. Byrån bör dessutom fullgöra de uppgifter som kommissionen anförtror den genom en eller flera överenskommelser om medverkan inom en ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap som omfattar andra särskilda uppgifter med anknytning till programmet. När byrån anförtros uppgifter bör tillräckliga personella, administrativa och finansiella resurser ställas till förfogande.

(46)

I vissa vederbörligen motiverade fall bör byrån kunna lägga ut särskilda uppgifter på medlemsstaterna eller grupper av medlemsstater. Dessa uppgifter bör begränsas till sådan verksamhet som byrån inte har kapacitet att utföra på egen hand och bör inte påverka programmets styrning eller uppgiftsfördelningen enligt denna förordning.

(47)

Galileo och Egnos är komplexa system som kräver intensiv samordning. Eftersom de är programmets komponenter bör en unionsinstitution eller ett unionsorgan sköta den samordningen. Med utgångspunkt i den expertis som har utvecklats under de senaste åren är byrån det lämpligaste organet för att samordna alla operativa uppgifter som rör driften av dessa system, med undantag för det internationella samarbetet. Byrån bör därför anförtros förvaltningen av driften av Egnos och Galileo. Detta innebär emellertid inte att byrån ensam bör utföra alla uppgifter som rör driften av dessa system. Den kan dra nytta av expertis från andra enheter, särskilt ESA. Detta bör inbegripa verksamhet för systemutveckling, utformning och utveckling av delar av marksegmentet och satelliter, som bör anförtros ESA. Fördelningen av uppgifter till andra enheter bygger på sådana enheters kompetens och bör undvika överlappning

(48)

ESA är en internationell organisation med omfattande expertis på rymdområdet, som 2004 ingick ett ramavtal med Europeiska gemenskapen (nedan kallat 2004 års ramavtal) (17). Den är därför en viktig partner för genomförandet av programmet, och lämpliga förbindelser bör fastställas med den. I detta avseende, och i enlighet med budgetförordningen, bör kommissionen ingå en ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap med ESA och byrån som omfattar alla ekonomiska förbindelser mellan kommissionen, byrån och ESA, säkerställer att de är konsekventa och förenliga med 2004 års ramavtal, särskilt artiklarna 2 och 5. Eftersom ESA inte är ett unionsorgan och inte omfattas av unionsrätten, är det dock nödvändigt att en sådan överenskommelse föreskriver att ESA vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa skyddet av unionens och medlemsstaternas intressen och, när det gäller genomförandet av budgeten, att uppgifter som anförtros den är förenliga med de beslut som fattas av kommissionen. Avtalet bör också innehålla alla bestämmelser som är nödvändiga för att skydda unionens ekonomiska intressen.

(49)

Att Europeiska unionens satellitcentrum (Satcen) verkar som en europeisk oberoende kapacitet som ger tillgång till information och tjänster som härrör från utnyttjandet av relevanta rymdtillgångar och kompletterande data erkändes redan vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr 541/2014/EU (18).

(50)

För att strukturellt förankra användarföreträdarna i styrningen av Govsatcom och för att sammanställa användarnas behov och krav över nationella och civil-militära gränser, får de relevanta unionsorganen med nära användaranknytning, t.ex. Europeiska försvarsbyrån, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Europeiska fiskerikontrollbyrån, Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning, den militära planerings- och ledningskapaciteten och den civila planerings- och ledningskapaciteten samt Centrumet för samordning av katastrofberedskap, ha en samordnande roll för enskilda användargrupper. På aggregerad nivå bör byrån samordna användarrelaterade aspekter för de civila användargrupperna och får övervaka operativ användning, efterfrågan, överensstämmelse med kraven samt nya behov och krav.

(51)

Med tanke på rymdverksamhetens betydelse för unionens ekonomi och unionsmedborgarnas liv, de dubbla användningsområdena för systemen och för de tillämpningar som bygger på dessa system, bör en av programmets huvudprioriteter vara att uppnå och bibehålla en hög grad av säkerhet, särskilt för att skydda unionens och dess medlemsstaters intressen bl.a. när det gäller säkerhetsskyddsklassificerade och andra känsliga icke säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

(52)

Utan att det påverkar medlemsstaternas företrädesrätt när det gäller den nationella säkerheten bör kommissionen och den höga representanten, var och en inom sitt respektive behörighetsområde, säkerställa programmets säkerhet i enlighet med denna förordning och, i tillämpliga fall, rådets beslut (Gusp) 2021/698 (19).

(53)

Eftersom Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten) besitter särskilda sakkunskaper och regelbundet har kontakt med myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer, får den i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU (20) bistå kommissionen vid fullgörandet av vissa uppgifter med anknytning till programmets säkerhet på området yttre förbindelser.

(54)

Utan att det påverkar medlemsstaternas eget ansvar för den nationella säkerheten i enlighet med artikel 4.2 i EU-fördraget eller medlemsstaternas rätt att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i enlighet med artikel 346 i EUF-fördraget, bör det inrättas en särskild styrning av säkerhetsfrågor i syfte att säkerställa ett smidigt genomförande av programmet. Denna styrning bör bygga på följande tre nyckelprinciper: För det första är det av avgörande betydelse att medlemsstaternas omfattande och unika erfarenhet av säkerhetsfrågor beaktas i största möjliga utsträckning. För det andra bör driften vara åtskild från säkerhetsackrediteringen, för att förhindra intressekonflikter och eventuella brister i tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna. För det tredje är den enhet som ansvarar för förvaltningen av alla eller vissa av programmets komponenter också bäst lämpad att förvalta säkerheten för de uppgifter som den anförtrotts. Programmets säkerhet bör bygga på erfarenheterna från de senaste årens genomförande av Galileo, Egnos och Copernicus. En sund säkerhetsstyrning förutsätter också att rollerna fördelas på lämpligt sätt mellan de olika aktörerna. Eftersom kommissionen ansvarar för programmet bör den, utan att det påverkar medlemsstaternas företrädesrätt när det gäller den nationella säkerheten, fastställa de allmänna säkerhetskrav som är tillämpliga på var och en av programmets olika komponenter.

(55)

De europeiska rymdinfrastrukturernas cybersäkerhet, såväl på marken som i rymden, är av avgörande betydelse för att man ska kunna säkerställa en kontinuerlig systemdrift samt tjänstekontinuitet. Behovet av att skydda systemen och deras tjänster mot cyberattacker, inbegripet genom utnyttjande av ny teknik, bör därför vederbörligen beaktas vid fastställandet av säkerhetskraven.

(56)

En säkerhetsövervakningsstruktur bör fastställas av kommissionen när så är lämpligt efter risk- och hotbildsanalysen. Den säkerhetsövervakningsstrukturen bör vara den enhet som följer de anvisningar som har utarbetats enligt beslut (Gusp) 2021/698. För Galileo bör detta organ vara Galileos säkerhetsövervakningscentrum. När det gäller genomförandet av beslut (Gusp) 2021/698 bör den roll som styrelsen för säkerhetsackreditering har begränsas till att lämna information om systemets säkerhetsackreditering till rådet eller den höga representanten.

(57)

Mot bakgrund av programmets unika karaktär och komplexitet och dess säkerhetsanknytning bör erkända och väletablerade principer följas för säkerhetsackrediteringen. Det är därför nödvändigt att säkerhetsackrediteringen genomförs på grundval av kollektivt ansvar för säkerheten i unionen och dess medlemsstater, genom en strävan efter samförstånd och samverkan med alla parter som berörs av säkerhet, och att ett förfarande för permanent riskövervakning införs. Det är också absolut nödvändigt att den tekniska säkerhetsackrediteringen anförtros branschfolk med betryggande kompetens för ackreditering av komplexa system och med lämpligt säkerhetsgodkännande.

(58)

Säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter ska hanteras i enlighet med säkerhetsbestämmelserna i rådets beslut 2013/488/EU (21) och kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (22). I enlighet med beslut 2013/488/EU ska medlemsstaterna respektera de principer och miniminormer som fastställs i dessa, så att man kan säkerställa att säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter ges en likvärdig skyddsnivå.

(59)

För att säkerställa ett säkert informationsutbyte bör lämpliga överenskommelser ingås för att säkerställa skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som lämnas till tredjeländer och internationella organisationer inom ramen för programmet.

(60)

Ett viktigt syfte med programmet är att säkerställa unionens säkerhet och stärka det strategiska oberoendet inom central teknik och i värdekedjor, samtidigt som en öppen ekonomi med fri och rättvis handel bevaras, och dra fördel av de möjligheter som rymden erbjuder unionens och dess medlemsstaters säkerhet. Detta mål förutsätter i särskilda fall att nödvändiga villkor för stödberättigande och deltagande fastställs i syfte att säkerställa skyddet av de operativa unionssystemens integritet, säkerhet och motståndskraft. Detta bör inte undergräva behovet av konkurrenskraft och kostnadseffektivitet. Vid utvärderingen av rättsliga enheter som är föremål för kontroll av ett tredjeland eller en enhet i ett tredjeland bör kommissionen ta hänsyn till principerna och kriterierna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 (23).

(61)

Inom ramen för programmet finns det viss information som, även om den inte är säkerhetsskyddsklassificerad, ska hanteras i enlighet med unionsrättsakter som redan är i kraft eller med nationella lagar, regler och föreskrifter, inbegripet genom begränsad distribution.

(62)

Ett växande antal centrala ekonomiska sektorer, särskilt transport-, telekommunikations-, jordbruks- och energisektorerna, använder i allt högre grad satellitnavigerings- och jordobservationssystem. Programmet bör utnyttja synergierna mellan dessa sektorer, med beaktande av rymdteknikens fördelar för dem, stödja utvecklingen av kompatibel utrustning samt främja utvecklingen av relevanta standarder och certifieringar. Även synergierna mellan rymdverksamhet och verksamhet med koppling till unionens och dess medlemsstaters säkerhet och försvar ökar. Att ha fullständig kontroll över satellitnavigeringen bör därför garantera unionens tekniska självständighet, även på längre sikt för infrastrukturutrustningens komponenter, och säkerställa dess strategiska oberoende.

(63)

Syftet med Galileo är att upprätta och driva den första globala infrastrukturen för satellitnavigering och satellitpositionering som är särskilt utformad för civila ändamål och som kan användas av en mängd olika offentliga och privata aktörer både i Europa och över hela världen. Galileo fungerar oberoende av andra befintliga eller potentiella system och bidrar därigenom bland annat till unionens strategiska oberoende. Galileos andra generation bör driftsättas gradvis före 2030, inledningsvis med minskad operativ kapacitet.

(64)

Målet för Egnos är att förbättra kvaliteten på öppna signaler från befintliga globala satellitnavigeringssystem, särskilt från Galileo. De tjänster som Egnos tillhandahåller bör med förtur täcka de delar av medlemsstaternas territorium som är belägna i Europa, vilket här inbegriper Cypern, Azorerna, Kanarieöarna och Madeira, senast i slutet av 2026. På luftfartsområdet bör alla dessa territorier dra nytta av Egnos för flygtrafiktjänster för samtliga prestandanivåer som stöds av Egnos. Egnostjänsternas geografiska täckning kan utvidgas till att omfatta andra regioner i världen, med förbehåll för den tekniska genomförbarheten och, vad gäller tjänsten för skydd av människoliv, på grundval av internationella avtal. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 (24) och den nödvändiga övervakningen av Galileotjänsternas kvalitet för luftfartsändamål, bör det noteras att även om Galileos signaler kan användas med god verkan för att underlätta positionsbestämning av luftfartyg i alla faser av flygningen genom nödvändiga stödsystem, inklusive regional, lokal avionik samt avionik ombord, är det bara regionala eller lokala stödsystem som Egnos i Europa som kan utgöra flygledningstjänster och flygtrafiktjänster. Egnos tjänst för skydd av människoliv bör tillhandahållas i enlighet med Internationella civila luftfartsorganisationens tillämpliga standarder (nedan kallade Icaos standarder).

(65)

Det är absolut nödvändigt att man säkerställer Galileos och Egnos hållbarhet samt deras tjänsters kontinuitet, tillgänglighet, noggrannhet, tillförlitlighet och säkerhet. I en föränderlig omvärld och en marknad i snabb utveckling bör de fortsätta att utvecklas, och nya generationer av systemen, inbegripet därmed sammanhängande utveckling av rymd- och marksegment, bör utarbetas.

(66)

Begreppet kommersiell tjänst som används i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 (25) är inte längre lämpligt med tanke på hur den tjänsten har utvecklats. I stället talas det om två separata tjänster i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/224 (26), nämligen högprecisionstjänsten och autentiseringstjänsten.

(67)

För optimal användning bör tjänsterna från Galileo och Egnos ha samverkansförmåga och driftskompatibilitet med varandra, inbegripet på användarnivå, och i möjligaste mån med andra satellitnavigeringssystem och konventionella hjälpmedel för radionavigation, om sådan samverkansförmåga och driftskompatibilitet föreskrivs i ett internationellt avtal, utan att det påverkar målet om unionens strategiska oberoende.

(68)

Med tanke på hur viktig den markbaserade infrastrukturen är för Galileo och Egnos, även för deras säkerhet, bör beslut om infrastrukturens belägenhet fattas av kommissionen. Installationen av systemens markbaserade infrastruktur bör även i fortsättningen följa en öppen och transparent process, som kan inbegripa byrån när så är lämpligt med tanke på dess behörighetsområde.

(69)

För att maximera den socioekonomiska nyttan med Galileo och Egnos och samtidigt bidra till unionens strategiska oberoende, särskilt i känsliga sektorer och på området trygghet och säkerhet, bör användningen av Egnos- och Galileotjänsterna främjas inom annan unionspolitik, även med regleringsåtgärder, där detta är motiverat och fördelaktigt. Även åtgärder för att främja tjänsternas användning i alla medlemsstaterna är en viktig del i processen.

(70)

Programmets komponenter bör stimulera användningen av digital teknik i rymdsystem, distribution av data och tjänster samt utveckling nedströms. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas de initiativ och åtgärder som kommissionen föreslog i sina meddelanden av den 14 september 2016 med titeln Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle och av den 14 september 2016 med titeln 5G för Europa: en handlingsplan.

(71)

Copernicus bör säkerställa oberoende tillgång till miljöinformation och central teknik för jordobservation och geoinformationstjänster, och därigenom bidra till att unionen får oberoende beslutskapacitet och handlingsförmåga inom bl.a. miljö, klimatförändringar, utveckling på havs- och sjöfartsområdet, jordbruk och landsbygdsutveckling, bevarande av kulturarv, civilskydd, mark- och infrastrukturövervakning, säkerhet och digital ekonomi.

(72)

Copernicus bör bygga vidare på, säkerställa kontinuiteten i och stärka verksamheten och resultaten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 377/2014 (27) om inrättande av unionens jordobservations- och jordövervakningsprogram (Copernicus) liksom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 911/2010 (28), som inrättade det föregående europeiska jordövervakningsprogrammet GMES och föreskrev regler för genomförandet av den inledande driften, med beaktande av den senaste tidens tendenser inom forskning, teknik och innovationer av relevans för jordobservation samt utvecklingen inom stordataanalys och artificiell intelligens och anslutande strategier och initiativ på unionsnivå, i enlighet med kommissionens vitbok om artificiell intelligens av den 19 februari 2020 med titeln En EU-strategi för spetskompetens och förtroende och med kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 med titeln En EU-strategi för data. För utveckling av nya tillgångar bör kommissionen ha ett nära samarbete med medlemsstaterna, ESA, Europeiska organisationen för utnyttjande av meteorologiska satelliter (Eumetsat) och när så är lämpligt andra enheter som äger relevanta rymd- och fälttillgångar. I så stor omfattning som möjligt bör Copernicus använda medlemsstaternas, ESA:s, Eumetsats och andra enheters kapacitet för rymdbaserad jordobservation, inbegripet kommersiella initiativ i Europa, vilket även bidrar till utvecklingen av en livskraftig kommersiell rymdsektor i Europa. När det är genomförbart och lämpligt bör Copernicus även använda tillgängliga fältdata och hjälpdata som tillhandahålls främst av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (29). Kommissionen bör samarbeta med medlemsstaterna och Europeiska miljöbyrån för att säkerställa effektiv tillgång till och användning av Copernicusfältdataset.

(73)

Copernicus bör genomföras i enlighet med målen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG (30), särskilt öppenhet, skapande av förutsättningar som gynnar tjänsternas utveckling samt bidrag till ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i unionen. Copernicusdata och Copernicusinformation bör vara fritt och öppet tillgängliga.

(74)

Copernicus fulla potential för unionens samhälle och ekonomi bör utnyttjas fullt ut av även andra än de direkta bidragsmottagarna genom intensifierade åtgärder för användarupptagning, vilket kräver ytterligare åtgärder för att göra data användbara för icke-specialister och därigenom stimulera tillväxt, jobbskapande och kunskapsöverföring.

(75)

Copernicus är ett användardrivet program. Utvecklingen av det bör därför baseras på Copernicuskärnanvändarnas nya krav, samtidigt som man erkänner framväxten av nya offentliga och privata användargrupper. Copernicus bör bygga på en analys av alternativen för att tillgodose förändrade användarbehov, bl.a. sådana som rör genomförande och övervakning av unionspolitik som förutsätter löpande och verkningsfull involvering av användarna, särskilt när det gäller utformning och validering av krav.

(76)

Copernicus är redan i drift. Det är därför viktigt att sörja för kontinuitet i den infrastruktur och de tjänster som redan finns, och samtidigt anpassa sig till de föränderliga användarbehoven, marknadsförhållandena, särskilt framväxten av privata aktörer i rymden, och sådana sociopolitiska händelser som kräver snabba insatser. Detta kräver att Copernicus funktionella struktur utvecklas för att bättre återspegla övergången från den första etappen av operativa tjänster till tillhandahållande av avancerade, mer riktade tjänster för nya användargrupper och främjande av mervärde på nedströmsmarknaderna. För detta ändamål bör det under det fortsatta genomförandet finnas en strategi längs hela datavärdekedjan, dvs. datainsamling, behandling, distribution och utnyttjande av data och information samt verksamheter avseende användar- och marknadsupptagning och kapacitetsuppbyggnad, samtidigt som man inom den strategiska planeringen i Horisont Europa kartlägger forsknings- och innovationsverksamhet som bör dra nytta av Copernicus.

(77)

När det gäller datainsamling bör Copernicusverksamheten syfta till att färdigställa och underhålla den befintliga rymdinfrastrukturen, på lång sikt förbereda ersättandet av uttjänta satelliter samt inleda nya uppdrag särskilt med nya observationssystem för att bidra till att möta de globala klimatförändringarna (till exempel övervakning av antropogena utsläpp av CO2 och andra utsläpp av växthusgaser). Verksamheten i Copernicus bör utöka den globala övervakningstäckningen över polarområdena och stödja säkerställande av efterlevnaden av miljölagstiftningen, lagstadgad miljöövervakning och miljörapportering och innovativa miljötillämpningar inom förvaltningen av jordbruks-, skogs- och vattenresurser samt marina resurser och kulturarvet (till exempel för grödoövervakning, vattenförvaltning och förbättrad brandövervakning). I samband med detta bör Copernicus utnyttja sin hävstångseffekt och dra maximal nytta av investeringarna under den föregående finansieringsperioden (2014–2020), inbegripet dem som gjorts av medlemsstaterna, ESA och Eumetsat, och samtidigt överväga nya drifts- och affärsmodeller för att ytterligare komplettera Copernicus kapacitet. Copernicus kan också bygga vidare på framgångsrika partnerskap med medlemsstaterna för att vidareutveckla säkerhetsaspekten inom ramen för lämpliga styrmekanismer i syfte att svara mot nya behov hos användarna på säkerhetsområdet.

(78)

Som en del av data- och informationsbehandlingen bör Copernicus sörja för långsiktig hållbarhet och den fortsatta utvecklingen av Copernicus tjänster, som tillhandahåller information för att tillgodose den offentliga sektorns behov och de behov som följer av unionens internationella åtaganden, och för att maximera möjligheterna till kommersiellt utnyttjande. Copernicus bör i synnerhet på europeisk, nationell, lokal och global nivå, tillhandahålla information om atmosfärens sammansättning och luftkvaliteten, information om oceanernas tillstånd och dynamik, information till stöd för land- och isövervakning för genomförandet av unionens politik, nationell och lokal politik, information till stöd för anpassning till och minskning av klimatförändringar samt geospatial information till stöd för katastrofhantering, inbegripet genom förebyggande verksamhet, säkerställande av efterlevnaden av miljölagstiftningen, civilskydd och stöd till unionens yttre åtgärder. Kommissionen bör identifiera lämpliga avtal för att skapa långsiktighet i tillhandahållandet av tjänsterna.

(79)

Vid genomförandet av Copernicustjänster bör kommissionen förlita sig på behöriga enheter, berörda unionsorgan, grupperingar eller konsortier av nationella organ eller andra relevanta organ som kan komma i fråga för ingående av en överenskommelse om medverkan. Vid urvalet av dessa enheter bör kommissionen säkerställa att det inte uppstår några avbrott i verksamheten och tillhandahållandet av tjänster och, vad beträffar säkerhetskänsliga uppgifter, att de berörda enheterna har kapacitet för tidig förvarning och krisövervakning inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och särskilt den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. I enlighet med artikel 154.2 i budgetförordningen är personer och enheter som anförtrotts förvaltningen av medel från unionen skyldiga att följa principen om icke-diskriminering i förhållande till samtliga medlemsstater. Efterlevnaden av denna princip bör säkerställas genom de relevanta överenskommelserna om medverkan som rör tillhandahållande av Copernicustjänsterna.

(80)

Genomförandet av Copernicustjänsterna bör underlätta den allmänna upptagningen av tjänster, eftersom användarna skulle kunna förutse tillgången till och utvecklingen av tjänster, samt samarbetet med medlemsstaterna och andra parter. Därför bör kommissionen och dess anförtrodda enheter som tillhandahåller tjänster samarbeta nära med Copernicuskärnanvändargrupper i hela Europa för att vidareutveckla Copernicus tjänste- och informationsportfölj i syfte att säkerställa att man tillgodoser framväxande behov inom den offentliga sektorn samt politiska behov så att upptagningen av jordobservationsdata kan maximeras. Kommissionen och medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att utveckla Copernicus fältkomponent och underlätta integreringen av Copernicusfältdata med rymddataset för uppgraderade Copernicustjänster.

(81)

Copernicus policy för fullständiga, avgiftsfria och öppna data har bedömts vara ett av de mest framgångsrika inslagen i genomförandet av Copernicus och har varit avgörande för att man har kunnat skapa en stark efterfrågan på dess data och information, vilket har gjort Copernicus till en av världens största leverantörer av jordobservationsdata. Det finns ett tydligt behov av att garantera långsiktig och säker kontinuitet i tillhandahållandet av fullständiga, avgiftsfria och öppna data, och åtkomsten bör säkras för att man ska kunna förverkliga de ambitiösa mål som fastställs i rymdstrategin för Europa. Copernicusdata är främst till för européer, och genom att göra dessa data fritt tillgängliga i hela världen maximeras möjligheterna till samarbete för unionens företag och akademiker och bidrar man till ett effektivt europeiskt rymdekosystem. Om åtkomsten till Copernicusdata och Copernicusinformation begränsas på något sätt, bör det göras i överensstämmelse med Copernicus datapolicy som fastställs i denna förordning och i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1159/2013 (31).

(82)

Data och information som tas fram inom Copernicus bör göras tillgängliga fullständigt, öppet och avgiftsfritt, i enlighet med tillämpliga villkor och begränsningar, för att främja användningen och spridningen av dem och stärka de europeiska marknaderna för jordobservation, särskilt nedströms, och på så sätt skapa förutsättningar för tillväxt och nya jobb i unionen. Ett sådant tillgängliggörande bör fortsätta att tillhandahålla data och information med en hög grad av samstämmighet, kontinuitet, tillförlitlighet och kvalitet. Detta kräver storskalig och användarvänlig åtkomst till, bearbetning av och utnyttjande av Copernicusdata och Copernicusinformation, med olika aktualitet, för vilka kommissionen bör fortsätta att följa en integrerad strategi på både unionsnivå och medlemsstatsnivå, vilket också möjliggör integrering med andra data- och informationskällor. Kommissionen bör därför vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att Copernicusdata och Copernicusinformation är tillgängliga och kan användas på ett lätt och effektivt sätt, särskilt genom att främja data- och informationsåtkomsttjänsten (Dias) i medlemsstaterna och när så är möjligt främja driftskompatibilitet mellan befintliga europeiska infrastrukturer för jordobservationsdata i syfte att skapa synergier med dessa resurser i syfte att maximera och öka marknadsupptagningen av Copernicusdata och Copernicusinformation.

(83)

Kommissionen bör arbeta med leverantörerna av data för att komma överens om licensvillkor för data från tredje part för att underlätta användningen av dessa inom Copernicus i enlighet med denna förordning och tillämpliga rättigheter för tredje part. Eftersom vissa Copernicusdata och viss Copernicusinformation, däribland högupplösta bilder, kan påverka unionens eller dess medlemsstaters säkerhet får åtgärder i vederbörligen motiverade fall antas för att bemöta risker för och hot mot unionens eller dess medlemsstaters säkerhet.

(84)

För att främja och underlätta nationella, regionala och lokala myndigheters och små och medelstora företags, vetenskapsmäns och forskares användning av jordobservationsdata och jordobservationsteknik bör man främja särskilda nätverk för distribution av Copernicusdata, inbegripet nationella och regionala organ, såsom Copernicus Relay-nätverket och Copernicus Academy, genom verksamhet för användarupptagning. Kommissionen och medlemsstaterna bör därför sträva efter att upprätta närmare förbindelser mellan Copernicus och unionens och medlemsstaternas politik för att stimulera efterfrågan på kommersiella tillämpningar och tjänster och göra det möjligt för företag, särskilt små och medelstora företag och uppstartsföretag, att utveckla tillämpningar baserade på Copernicusdata och Copernicusinformation som syftar till att utveckla ett konkurrenskraftigt ekosystem för jordobservationsdata i Europa.

(85)

Internationellt bör Copernicus tillhandahålla korrekt och tillförlitlig information för samarbete med tredjeländer och internationella organisationer och till stöd för unionens politik för yttre åtgärder och utvecklingssamarbete. Copernicus bör betraktas som ett europeiskt bidrag till det globala systemet av jordobservationssystem, kommittén för jordobservationssatelliter, partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention från 1992 om klimatförändringar, uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling och Sendai-ramverket för katastrofriskreducering. Kommissionen bör inrätta eller upprätthålla ett lämpligt samarbete med relevanta sektoriella FN-organ och Meteorologiska världsorganisationen.

(86)

Vid genomförandet av Copernicus bör kommissionen vid behov anlita europeiska internationella organisationer med vilka den redan har ett etablerat partnerskap, i synnerhet ESA, när det gäller utveckling, samordning, genomförande och vidareutveckling av rymdkomponenter, åtkomst till tredjepartsdata i förekommande fall samt, när detta inte görs av andra enheter, driften av särskilda satellituppdrag. Kommissionen bör dessutom anlita Eumetsat när det gäller driften av särskilda satellituppdrag eller delar av dem och i tillämpliga fall åtkomsten till data från bidragande satellituppdrag i enlighet med organisationens expertis och mandat.

(87)

När det gäller tjänster bör kommissionen dra fördel av den specifika kapacitet som tillhandahålls av unionens byråer som Europeiska miljöbyrån, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Frontex, Satcen, samt det mellanstatliga Europeiska centrumet för medellånga väderprognoser och de europeiska investeringar som redan gjorts i övervakning av havsmiljön genom Mercator Ocean. Beträffande säkerhet bör en heltäckande unionsstrategi eftersträvas i samarbete med den höga representanten. Kommissionens gemensamma forskningscentrum (GFC) har deltagit aktivt från början av GMES och har stött utvecklingen när det gäller Galileo och delkomponenten SWE. Enligt förordning (EU) nr 377/2014 förvaltar GFC Copernicus katastrofinsatstjänst och den globala komponenten av Copernicus landmiljöövervakningstjänst, och bidrar till översynen av kvaliteten och ändamålsenligheten hos data och information samt till den framtida utvecklingen. Kommissionen bör även i fortsättningen förlita sig på GFC:s vetenskapliga och tekniska rådgivning i genomförandet av programmet.

(88)

På begäran av Europaparlamentet och rådet inrättade unionen en ram till stöd för rymdövervakning och spårning (SST) genom beslut nr 541/2014/EU. Rymdskrot har blivit ett allvarligt hot mot säkerheten, tryggheten och hållbarheten i rymdverksamheterna. Delkomponenten SST är därför avgörande för att man ska kunna bevara kontinuiteten i programmets komponenter och deras bidrag till unionens politik. Genom att försöka hindra att mängden rymdskrot ökar, bidrar delkomponenten SST till att säkerställa hållbar och garanterad tillgång till och användning av rymden, vilket är ett globalt, gemensamt mål. I detta sammanhang kan SST stödja förberedelserna inför Europas städprojekt i omloppsbanan runt jorden.

(89)

Prestandan och oberoendet för kapaciteten inom delkomponenten SST bör vidareutvecklas. Delkomponenten SST bör därför leda till att det upprättas en oberoende europeisk förteckning över rymdföremål, som bygger på data från nätverket av SST-sensorer. När så är lämpligt kan unionen överväga att göra vissa data tillgängliga för kommersiella och icke-kommersiella ändamål samt forskningsändamål. Delkomponenten SST bör också fortsätta att stödja driften och tillhandahållandet av SST-tjänsterna. Eftersom SST-tjänsterna är användardrivna, bör lämpliga mekanismer införas för att samla in användarkrav, däribland säkerhetskrav och krav avseende överföring av relevant information till och från offentliga institutioner i syfte att förbättra systemets effektivitet, samtidigt som nationell trygghets- och säkerhetspolitik respekteras.

(90)

Tillhandahållandet av SST-tjänster bör bygga på ett samarbete mellan unionen och medlemsstaterna och använda befintlig och framtida nationell sakkunskap och infrastruktur, inklusive sådan som utvecklats av ESA eller av unionen. Det bör vara möjligt att tillhandahålla ekonomiskt stöd till utvecklingen av nya SST-sensorer. Med tanke på den känsliga karaktären hos SST bör kontrollen över nationella sensorer samt drift, underhåll och förnyelse av dem och bearbetning av data som möjliggör tillhandahållandet av SST-tjänster kvarstå hos de medlemsstater som deltar i delkomponenten SST.

(91)

Medlemsstater som äger eller har tillgång till lämplig kapacitet som är tillgänglig för delkomponenten SST bör kunna delta i tillhandahållandet av SST-tjänster. De medlemsstater som ingår i det konsortium som inrättats i enlighet med beslut nr 541/2014/EU bör anses äga eller ha tillgång till lämplig kapacitet som är tillgänglig för delkomponenten SST. Dessa medlemsstater bör lämna in ett enda gemensamt förslag och visa överensstämmelse med ytterligare krav som rör den operativa strukturen. Lämpliga regler bör fastställas för urval och organisering av deltagande medlemsstater.

(92)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagande av närmare förfaranden och inslag för fastställande av medlemsstaternas deltagande i tillhandahållandet av SST-tjänster. Om inget gemensamt förslag har lämnats av de medlemmar som önskar delta i tillhandahållandet av SST-tjänster eller om kommissionen anser att ett sådant förslag inte uppfyller de fastställda kriterierna bör kommissionen kunna inleda en andra etapp för medlemsstaternas deltagande i tillhandahållandet av SST-tjänster. Förfarandena och inslagen för denna andra etapp bör definiera vilka omloppsbanor som ska omfattas och ta hänsyn till behovet av att maximera medlemsstaternas deltagande i tillhandahållandet av SST-tjänster. Om dessa förfaranden och inslag ger kommissionen möjlighet att välja ut flera förslag för att täcka alla omloppsbanorna, bör även lämpliga samordningsmekanismer mellan grupperna av medlemsstater och en effektiv lösning för att täcka alla SST-tjänster tillhandahållas. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (32).

(93)

När delkomponenten SST är inrättad, bör den följa principerna om verksamhetens komplementaritet samt kontinuitet för användardrivna SST-tjänster av hög kvalitet, och bygga på den bästa sakkunskapen. Delkomponenten SST bör därför undvika onödigt dubbelarbete. Redundant kapacitet bör säkerställa SST-tjänsternas kontinuitet, kvalitet och stabilitet. Verksamheten i expertgrupperna bör bidra till att undvika sådan onödig överlappning.

(94)

Delkomponenten SST bör också bidra till befintliga begränsningsåtgärder, till exempel Copuos riktlinjer för minskning av rymdskrot och riktlinjerna för långsiktig hållbarhet i verksamhet i yttre rymden, eller andra initiativ, för att säkerställa rymdverksamhetens trygghet, säkerhet och hållbarhet. I syfte att minska riskerna för kollisioner bör delkomponenten SST också eftersträva synergier med initiativ för aktiva åtgärder för att bortskaffa och passivera rymdskrot. Delkomponenten SST bör bidra till säkerställandet av fredlig användning och utforskning av yttre rymden. Den ökande rymdverksamheten kan få konsekvenser för internationella initiativ för rymdtrafikledning. Unionen bör övervaka denna utveckling och kan beakta den i samband med halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen.

(95)

Verksamhet inom delkomponenterna SST, SWE och NEO bör ta hänsyn till samarbetet med internationella partner, särskilt Förenta staterna, internationella organisationer och andra tredje parter, för att i synnerhet undvika kollisioner i rymden, förebygga ökningen av mängden rymdskrot och öka beredskapen för följderna av extremt rymdväder och jordnära objekt.

(96)

Rådets säkerhetskommitté har rekommenderat att man skapar en riskhanteringsstruktur för att säkerställa att datasäkerhetsfrågor vederbörligen beaktas vid genomförandet av beslut nr 541/2014/EU. För detta ändamål och med beaktande av det arbete som redan har utförts bör lämpliga strukturer och förfaranden för riskhantering inrättas av de medlemsstater som deltar i delkomponenten SST.

(97)

Stora extrema rymdväderhändelser kan hota allmänhetens säkerhet och störa driften av rymdbaserad och markbaserad infrastruktur. En delkomponent SWE bör därför inrättas som en del av programmet i syfte att bedöma riskerna med rymdväder och motsvarande användarbehov, öka medvetenheten om riskerna med rymdväder, säkerställa att användardrivna SWE-tjänster tillhandahålls och förbättra medlemsstaternas kapacitet att tillhandahålla SWE-tjänster. Kommissionen bör prioritera de sektorer där operativa SWE-tjänster ska tillhandahållas med hänsyn till användarbehoven, riskerna och den tekniska mognadsgraden. På lång sikt kan andra sektorers behov tillgodoses. Tillhandahållandet av tjänster på unionsnivå i enlighet med användarnas behov skulle kräva målinriktad, samordnad och fortsatt forskning och utveckling för att stödja utvecklingen av SWE-tjänster. Tillhandahållandet av SWE-tjänster bör bygga på befintlig nationell kapacitet och unionskapacitet och möjliggöra ett brett deltagande av medlemsstaterna, europeiska och internationella organisationer samt den privata sektorn.

(98)

Kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om EU:s framtid, Romförklaringen av stats- och regeringscheferna i 27 medlemsstater av den 25 mars 2017 och flera resolutioner i Europaparlamentet erinrar om att unionen har en viktig roll att spela för att säkerställa ett tryggt, säkert och motståndskraftigt Europa som kan hantera utmaningar som regionala konflikter, terrorism, cyberhot och ett ökande migrationstryck. Säker och garanterad tillgång till satellitkommunikation är ett oumbärligt verktyg för säkerhetsaktörerna, och att samla och gemensamt utnyttja denna viktiga säkerhetsresurs på unionsnivå stärker en union som skyddar sina medborgare.

(99)

Europeiska rådet välkomnade i sina slutsatser av den 19–20 december 2013 förberedelserna inför nästa generations statliga satellitkommunikation (Govsatcom) genom ett nära samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och ESA. Govsatcom har också angetts som ett inslag i den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016. Govsatcom bör bidra till EU:s reaktion på hybridhot och stödja EU:s strategi för sjöfartsskydd och EU:s politik för Arktis.

(100)

Govsatcom är ett användarcentrerat program med en tydlig säkerhetsdimension. Govsatcomanvändarfall bör kunna analyseras av de relevanta aktörerna med avseende på tre huvudgrupper: krishantering, som kan omfatta civila och militära gemensamma säkerhets- och försvarspolitiska uppdrag och insatser, naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, humanitära kriser och nödsituationer till sjöss; övervakning, vilket kan omfatta gränsövervakning, övervakning före gränsen, gränsbevakning till havs, sjöövervakning och övervakning av olaglig handel; viktig infrastruktur, vilket kan inbegripa diplomatiska nät, poliskommunikation, digital infrastruktur, till exempel datacentrum och servrar, kritisk infrastruktur, till exempel energi, transport och fördämningar, såsom dammar, och rymdinfrastruktur.

(101)

Govsatcoms kapacitet och tjänster bör användas i säkerhets- och trygghetskritiska uppdrag och insatser av aktörer i unionen och medlemsstaterna. Det behövs därför en lämplig nivå av oberoende från tredje parter (tredjeländer och enheter från tredjeländer) som omfattar alla inslag i Govsatcom, såsom rymd- och markteknik på komponent-, delsystems- och systemnivå, tillverkningsindustrin, ägare och operatörer av rymdsystem samt fysisk lokalisering av komponenter till marksystemet.

(102)

Satellitkommunikation är en knapp resurs som begränsas av satellitkapaciteten, frekvenserna och den geografiska täckningen. För att vara kostnadseffektiv och dra nytta av stordriftsfördelar behöver därför Govsatcom optimera matchningen mellan efterfrågan från Govsatcomanvändare och tillgången enligt kontrakt på Govsatcoms satellitkapacitet och tjänster. Eftersom både efterfrågan och den potentiella tillgången förändras med tiden, krävs konstant övervakning och flexibilitet för att anpassa Govsatcomtjänsterna.

(103)

De operativa kraven bör baseras på analysen av användningsfallen. Utifrån dessa operativa krav i kombination med säkerhetskraven bör tjänsteportföljen utvecklas. Tjänsteportföljen bör innehålla utgångspunkterna för Govsatcomtjänsterna. För att bibehålla bästa möjliga jämvikt mellan tillgång till och efterfrågan på tjänster bör tjänsteportföljen för Govsatcomtjänster kunna uppdateras regelbundet.

(104)

I Govsatcoms första fas, ungefär fram till och med 2025, kommer befintlig kapacitet att användas. I detta sammanhang bör kommissionen upphandla Govsatcomkapacitet från medlemsstater med nationella system och rymdkapacitet och från kommersiella satellitkommunikations- eller tjänsteleverantörer, med beaktande av unionens väsentliga säkerhetsintressen. I denna första fas kommer tjänsterna att byggas ut stegvis. Om en detaljerad analys av den framtida tillgången och efterfrågan under den första fasen visar att detta inte är tillräckligt för att täcka den förändrade efterfrågan, bör det vara möjligt att fatta beslut om att gå vidare till en andra fas och utveckla ytterligare skräddarsydd rymdinfrastruktur eller kapacitet via ett eller flera offentlig-privata partnerskap, t.ex. med unionens satellitoperatörer.

(105)

I syfte att optimera tillgängliga satellitkommunikationsresurser för att garantera tillgången i oförutsebara situationer, som naturkatastrofer, och för att säkerställa operativ effektivitet och korta omställningstider krävs det nödvändiga marksegmentet, såsom Govsatcomnav och andra potentiella markelement. Marksegmentet bör utformas på grundval av drifts- och säkerhetskrav. För att minska riskerna kan Govsatcomnav bestå av flera olika fysiska platser. Andra element i marksegmentet, t.ex. förankringsstationer, kan behövas.

(106)

För användare av satellitkommunikation är användarutrustningen det absolut viktigaste operativa gränssnittet. Unionens modell för Govsatcom bör göra det möjligt för de flesta användare att fortsätta använda sin befintliga användarutrustning för Govsatcomtjänster.

(107)

Med tanke på den operativa effektiviteten har användarna angett att det är viktigt att eftersträva driftskompatibilitet i användarutrustningen, och användarutrustning som kan använda flera olika satellitsystem. Forskning och utveckling kan komma att behövas på detta område.

(108)

När det gäller genomförandet bör uppgifter och ansvarsområden fördelas mellan specialiserade organ, till exempel EDA, utrikestjänsten, ESA, byrån och unionens andra organ på ett sådant sätt att de anpassas till deras huvudsakliga uppgift, särskilt för användaraspekter.

(109)

Den behöriga Govsatcommyndigheten har en viktig roll när det gäller att övervaka att användare och andra nationella enheter som är involverade i Govsatcom följer reglerna för delning och prioritering och säkerhetsförfarandena i enlighet med säkerhetskraven. En medlemsstat som inte har utsett en behörig Govsatcommyndighet bör under alla omständigheter utse en kontaktpunkt för att hantera eventuella störsändningar som påverkar Govsatcom.

(110)

Medlemsstaterna, rådet, kommissionen och utrikestjänsten bör kunna bli Govsatcomdeltagare i den mån som de väljer att godkänna Govsatcomanvändare eller tillhandahålla kapacitet, platser eller anläggningar. Med beaktande av att medlemsstaterna själva får besluta huruvida de godkänner Govsatcomanvändare eller tillhandahåller kapacitet, platser eller anläggningar, kan medlemsstaterna inte förpliktas att bli Govsatcomdeltagare eller att tillhandahålla Govsatcominfrastruktur. Govsatcomkomponenten påverkar därför inte medlemsstaternas rätt att inte delta i Govsatcom, inbegripet i enlighet med nationell rätt eller konstitutionella krav som rör medlemsstatens politik om alliansfrihet och om att stå utanför militärallianser.

(111)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller antagandet av operativa krav för Govsatcomtjänster och tjänsteportföljen för Govsatcomtjänster. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(112)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser antagandet av närmare regler för delning och prioritering för användning av samlad satellitkommunikationskapacitet inom Govsatcom. Vid fastställande av närmare regler för delning och prioritering bör kommissionen ta hänsyn till operativa krav och säkerhetskrav samt en analys av risker och förväntad efterfrågan från Govsatcomdeltagare. Även om Govsatcomtjänster i princip bör tillhandahållas avgiftsfritt till Govsatcomanvändarna, kan det, om det av analysen framgår att det råder brist på kapacitet och i syfte att undvika en snedvridning av marknaden, utvecklas en prispolitik som en del av dessa detaljerade regler för delning och prioritering. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(113)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser marksegmentinfrastrukturens belägenhet inom Govsatcom. Det kommer att ge kommissionen möjlighet att ta hänsyn till operativa krav och säkerhetskrav samt befintlig infrastruktur vid valet av sådana platser. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(114)

Genom förordning (EU) nr 912/2010 inrättades en unionsbyrå, kallad Europeiska byrån för GNSS, för att hantera vissa aspekter av Galileo- och Egnosprogrammen för satellitnavigering. Genom den här förordningen ges Europeiska byrån för GNSS nya uppgifter, särskilt säkerhetsackreditering, inte bara i fråga om Galileo och Egnos, utan även i fråga om andra av programmets komponenter. Europeiska byrån för GNSS namn, uppgifter och organisation bör därför anpassas i enlighet med detta.

(115)

I enlighet med beslut 2010/803/EU (33) har byrån sitt säte i Prag. För utförandet av byråns uppgifter får byråns personal utplaceras i något av de markcentrum för Galileo eller Egnos som avses i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/413 (34) i syfte att genomföra den programverksamhet som föreskrivs i det berörda avtalet. För att byrån ska fungera så effektivt och ändamålsenligt som möjligt kan dessutom vissa anställda utplaceras på lokala kontor i en eller flera medlemsstater. Om personal utplaceras utanför byråns säte eller Galileos och Egnos markbaserade centra, bör detta inte innebära att byråns kärnverksamhet överförs till dessa lokala kontor.

(116)

På grund av den utökade verksamheten, som inte längre bör vara begränsad till Galileo och Egnos, bör namnet på Europeiska byrån för GNSS ändras. Byrån bör dock säkerställa kontinuiteten i Europeiska byrån för GNSS verksamhet, inbegripet kontinuiteten när det gäller rättigheter och skyldigheter, personal samt giltigheten i de beslut som fattas.

(117)

Med tanke på byråns mandat och kommissionens roll i genomförandet av programmet, är det lämpligt att föreskriva att vissa av de beslut som fattas av styrelsen inte bör antas utan att kommissionens företrädare röstar ja.

(118)

Utan att det påverkar kommissionens befogenheter, bör styrelsen, styrelsen för säkerhetsackreditering och den verkställande direktören vara oberoende i sin tjänsteutövning och agera i allmänhetens intresse.

(119)

Det är möjligt och till och med troligt att vissa av programmets komponenter kommer att bygga på användning av känslig eller säkerhetsrelaterad nationell infrastruktur. I detta fall skulle det med tanke på den nationella säkerheten vara nödvändigt att föreskriva att närvaron av företrädarna för medlemsstaterna och för kommissionen vid mötena i styrelsen och styrelsen för säkerhetsackreditering är behovsprövad. I styrelsen får endast företrädarna för de medlemsstater som förfogar över sådan infrastruktur och en företrädare för kommissionen delta i omröstningarna. I arbetsordningarna för styrelsen och styrelsen för säkerhetsackreditering bör det anges i vilka situationer detta förfarande ska vara tillämpligt.

(120)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (35) bör detta program utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser.

(121)

Användningen av Copernicus- och Galileobaserade tjänster förväntas ha en betydande inverkan på den europeiska ekonomin i allmänhet. I dag förefaller emellertid ad hoc-mätningar och fallstudier dominera. Kommissionen (Eurostat) bör fastställa relevanta statistiska mätningar och indikatorer som kan ligga till grund för en systematisk och auktoritativ övervakning av inverkan av unionens rymdverksamhet.

(122)

Europaparlamentet och rådet bör snarast underrättas om arbetsprogrammen.

(123)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på omfördelning av medel mellan utgiftskategorierna i programmets budget, antagande av beslut om medverkan rörande överenskommelser om medverkan, fastställande av de tekniska och operativa krav som är nödvändiga för genomförandet av programmets komponenter och de tjänster som de tillhandahåller, beslut om ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap, antagande av nödvändiga åtgärder för att Egnos och Galileo ska fungera väl och för att de ska spridas på marknaden, antagande av närmare bestämmelser om tillgången till SST-tjänster och de relevanta förfarandena, antagande av den fleråriga planen och relevanta nyckelprestationsindikatorer för utveckling av SST-tjänster, antagande av närmare regler om funktionssättet för den organisatoriska ramen för medlemsstaternas deltagande i delkomponenten SST, valet av SWE-tjänster samt antagande av arbetsprogrammen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Kommissionen bör biträdas av programkommittén som bör sammanträda i särskild konstellation.

(124)

Eftersom programmets komponenter är användarstyrda, måste användarna fortlöpande och aktivt delta i genomförandet och utvecklingen av dem, särskilt fastställandet och godkännandet av kraven på tjänsterna. För att öka värdet för användarna bör man aktivt söka deras medverkan och hålla regelbundna samråd med slutanvändare från den offentliga och den privata sektorn i medlemsstaterna och när så är lämpligt internationella organisationer. Det bör därför inrättas en arbetsgrupp (nedan kallat användarforumet) för att bistå programkommittén med fastställandet av användarnas krav, verifikationen av tjänsternas förenlighet med kraven samt kartläggningen av luckor i de tjänster som tillhandahålls. I kommitténs arbetsordning bör användarforumets organisation fastställas varvid hänsyn bör tas till de särskilda egenskaperna hos var och en av programmets komponenter och varje tjänst inom komponenterna. Närhelst så är möjligt bör medlemsstaterna bidra till användarforumet på grundval av ett systematiskt och samordnat samråd med användare på nationell nivå.

(125)

Eftersom sund offentlig styrning förutsätter en enhetlig förvaltning av programmet, snabbare beslutsfattande och lika tillgång till information, skulle företrädare för enheter som anförtrotts uppgifter med anknytning till programmet kunna delta som observatörer i arbetet i den programkommitté som inrättats med stöd av förordning (EU) nr 182/2011. Av samma anledning skulle företrädare för tredjeländer och internationella organisationer som har ingått ett internationellt avtal med unionen med anknytning till programmet eller dess komponenter eller delkomponenter kunna delta i programkommitténs arbete, med förbehåll för säkerhetsrestriktioner och i enlighet med avtalsvillkoren. Företrädarna för de enheter som anförtrotts uppgifter med anknytning till programmet, tredjeländer och internationella organisationer bör inte ha rätt att delta i programkommitténs röstningsförfaranden. Villkoren för observatörernas och de tillfälliga deltagarnas deltagande bör fastställas i programkommitténs arbetsordningar.

(126)

För att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål, bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, med avseende på tillägg till bestämmelserna om de Copernicusdata och den Copernicusinformation som ska tillhandahållas Copernicusanvändarna vad gäller villkoren och förfaranden för tillgång till och användning av sådana data och sådan information, ändringar av bilagan till denna förordning när det gäller indikatorerna där så krävs och för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(127)

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av att åtgärdens omfattning och verkningar överskrider varje enskild medlemsstats ekonomiska och tekniska kapacitet, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(128)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av programmets säkerhetskrav bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Medlemsstaterna bör kunna utöva maximal kontroll över programmets säkerhetskrav. När kommissionen antar genomförandeakter på programmets säkerhetsområde, bör den biträdas av programkommittén som sammanträder i en särskild säkerhetskonstellation. Med tanke på säkerhetsfrågornas känsliga natur bör programkommitténs ordförande sträva efter att finna lösningar som vinner största möjliga stöd inom kommittén. Kommissionen bör inte anta genomförandeakter som fastställer de allmänna säkerhetskraven för programmet i de fall då programkommittén inte avger något yttrande.

(129)

Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till löptiden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (36) (nedan kallad budgetramen 2021–2027). Byrån, som utför sina egna uppgifter, bör inte omfattas av denna tidsgräns.

(130)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd på det relevanta politikområdet och för att göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027 bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.

(131)

Förordningarna (EU) nr 912/2010, (EU) nr 1285/2013 och (EU) nr 377/2014 samt beslut nr 541/2014/EU bör därför upphävas.