|
ISSN 1977-0820 |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104 |
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
64 årgången |
|
Innehållsförteckning |
|
I Lagstiftningsakter |
Sida |
|
|
|
DIREKTIV |
|
|
|
* |
|
|
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES. |
|
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
I Lagstiftningsakter
DIREKTIV
|
25.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104/1 |
RÅDETS DIREKTIV (EU) 2021/514
av den 22 mars 2021
om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 113 och 115,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och
av följande skäl:
|
(1) |
För att lämna utrymme åt nya unionsinitiativ inom området skattetransparens har rådets direktiv 2011/16/EU (3) ändrats ett flertal gånger under de senaste åren. Dessa ändringar har huvudsakligen syftat till att införa rapporteringsskyldigheter, följt av lämnande av upplysningar till andra medlemsstater, avseende finansiella konton, förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, land-för-land-rapporter och rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. Dessa ändringar har således utvidgat omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar. Medlemsstaternas skattemyndigheter har nu en bredare uppsättning samarbetsverktyg till sitt förfogande för att upptäcka och hantera olika former av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. |
|
(2) |
Kommissionen har under de senaste åren övervakat tillämpningen, och färdigställde 2019 en utvärdering, av direktiv 2011/16/EU. Stora förbättringar har gjorts på området för automatiskt utbyte av upplysningar, men det finns fortfarande ett behov av att förbättra bestämmelserna om alla former av utbyte av upplysningar och administrativt samarbete. |
|
(3) |
Enligt artikel 5 i direktiv 2011/16/EU ska en anmodad myndighet till den begärande myndigheten lämna alla sådana upplysningar som den har tillgång till eller som den erhåller till följd av administrativa utredningar som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som omfattas av det direktivet. För att säkerställa att utbytet av upplysningar är ändamålsenligt och förebygga omotiverade avslag på begäranden, samt för att skapa rättssäkerhet både för skatteförvaltningar och skattebetalare bör den internationellt överenskomna standarden ”kan antas vara relevant” tydligt avgränsas och kodifieras. |
|
(4) |
Ibland finns det ett behov av att behandla begäranden om upplysningar som rör grupper av skattebetalare som inte kan identifieras individuellt och det är endast på grundval av en gemensam uppsättning egenskaper som det kan avgöras om de begärda upplysningarna kan antas vara relevanta. Med tanke på detta bör skatteförvaltningarna fortsätta att använda gruppbegäranden om upplysningar inom en tydlig rättslig ram. |
|
(5) |
Det är viktigt att medlemsstaterna utbyter upplysningar om inkomst som härrör från immateriella rättigheter, eftersom detta är ett område av ekonomin där överföring av vinster ofta förekommer eftersom de underliggande tillgångarna är ytterst rörliga. Därför bör royalties enligt definitionen i artikel 2 b i rådets direktiv 2003/49/EG (4) inkluderas i de inkomstkategorier som omfattas av obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i syfte att förbättra åtgärderna för bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Medlemsstaterna bör vidta alla möjliga och rimliga åtgärder för att se till att det skatteregistreringsnummer som utfärdats av hemvistmedlemsstaten till personer med hemvist i medlemsstaten anges när upplysningar lämnas om de kategorier av inkomst och kapital som omfattas av obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar. |
|
(6) |
Digitaliseringen av ekonomin har ökat snabbt under de senaste åren. Detta har gett upphov till ett ökande antal komplexa situationer med kopplingar till skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Den gränsöverskridande dimensionen hos tjänster som erbjuds genom plattformsoperatörer har skapat en komplex miljö där det kan vara svårt att upprätthålla skatteregler och skattemoral. Det finns brister i skattemoralen och värdet på underrapporterade inkomster är betydande. Medlemsstaternas skatteförvaltningar har inte tillräckligt med upplysningar för att korrekt bedöma och kontrollera bruttoinkomster som genereras i deras länder från kommersiell verksamhet som bedrivs med digitala plattformar som mellanhänder. Detta är särskilt problematiskt om inkomster eller beskattningsbara belopp flödar via digitala plattformar som är etablerade i en annan jurisdiktion. |
|
(7) |
Skatteförvaltningarna begär ofta upplysningar från plattformsoperatörer. Detta förorsakar betydande administrativa kostnader och efterlevnadskostnader för plattformsoperatörerna. Samtidigt har vissa medlemsstater infört en ensidig rapporteringsskyldighet, vilket skapar en ytterligare administrativ börda för plattformsoperatörerna eftersom de måste följa en rad olika nationella rapporteringsstandarder. Det är därför nödvändigt att införa ett standardiserat rapporteringskrav som skulle vara tillämplig på hela den inre marknaden. |
|
(8) |
Med tanke på att merparten av de inkomster eller beskattningsbara belopp som säljare genererar på digitala plattformar flödar över gränserna skulle rapporteringen av upplysningar om den berörda verksamheten ge ytterligare positiva resultat om de upplysningarna även förmedlades till de medlemsstater där de intjänade inkomsterna skulle vara skattepliktiga. Det automatiska utbytet av upplysningar mellan skattemyndigheter är avgörande för att förse dessa skattemyndigheter med de upplysningar som de behöver för att göra en korrekt bedömning av den inkomstskatt och mervärdesskatt som ska betalas. |
|
(9) |
För att säkerställa en väl fungerande inre marknad bör rapporteringsreglerna vara både ändamålsenliga och enkla. Med beaktande av de svårigheter med att upptäcka beskattningsbara händelser som uppstår i samband med en kommersiell verksamhet som förmedlas via digitala plattformar och även den ytterligare administrativa börda som skatteförvaltningarna skulle få i sådana fall, är det nödvändigt att införa en rapporteringsskyldighet för plattformsoperatörer. Plattformsoperatörerna har bättre förutsättningar att samla in och kontrollera de nödvändiga upplysningarna om alla säljare som är verksamma på och använder en viss digital plattform. |
|
(10) |
Rapporteringsskyldigheten bör omfatta både gränsöverskridande och icke gränsöverskridande verksamhet för att säkerställa att rapporteringsreglerna är ändamålsenliga, att den inre marknaden fungerar väl, att likvärdiga förutsättningar råder och att principen om icke-diskriminering respekteras. En sådan tillämpning av rapporteringsreglerna skulle dessutom minska den administrativa bördan för de digitala plattformarna. |
|
(11) |
Med tanke på den utbredda användningen av digitala plattformar både bland fysiska personer och bland enheter för att bedriva kommersiell verksamhet är det mycket viktigt att säkerställa att rapporteringsskyldigheten gäller oavsett säljarens rättsliga ställning. Ett undantag bör dock göras för myndighetsenheter, som inte bör omfattas av rapporteringsskyldigheten. |
|
(12) |
Rapporteringen av inkomster som genereras via sådana verksamheter bör ge skatteförvaltningarna omfattande upplysningar som krävs för att korrekt bedöma den inkomstskatt som ska betalas. |
|
(13) |
För att förenkla och begränsa efterlevnadskostnaderna skulle det vara rimligt att kräva att plattformsoperatörerna rapporterar inkomster som säljare har intjänat genom användning av den digitala plattformen i en enda medlemsstat. |
|
(14) |
Med tanke på de digitala plattformarnas art och flexibilitet bör rapporteringsskyldigheten även utvidgas till att omfatta plattformsoperatörer som bedriver kommersiell verksamhet i unionen, men som varken har sin skatterättsliga hemvist, är registrerade, eller har sin företagsledning eller ett fast driftsställe i en medlemsstat (nedan kallade utländska plattformsoperatörer). Detta skulle säkerställa likvärdiga förutsättningar för alla digitala plattformar och förhindra illojal konkurrens. För att underlätta uppnåendet av detta mål bör utländska plattformsoperatörer vara skyldiga att registrera sig och rapportera i en enda medlemsstat för att få bedriva verksamhet på den inre marknaden. Efter att ha återkallat en utländsk plattformsoperatörs registrering bör medlemsstaterna säkerställa att en sådan utländsk plattformsoperatör är skyldig att lämna den berörda medlemsstaten lämpliga försäkringar, såsom en skriftlig försäkran under ed eller en säkerhet, när den återregistrerar sig i unionen. |
|
(15) |
Det är emellertid lämpligt att föreskriva åtgärder som skulle minska den administrativa bördan för utländska plattformsoperatörer och för medlemsstaternas skattemyndigheter, i fall där lämpliga arrangemang finns som säkerställer att likvärdiga upplysningar utbyts mellan en jurisdiktion utanför unionen och en medlemsstat. I de fallen vore det lämpligt att befria plattformsoperatörer som har rapporterat i en jurisdiktion utanför unionen från skyldighet att rapportera i en medlemsstat, i den mån de upplysningar som mottagits av medlemsstaten gäller den verksamhet som omfattas av detta direktiv och upplysningarna motsvarar de upplysningar som krävs enligt rapporteringsreglerna i detta direktiv. För att främja administrativt samarbete på detta område med jurisdiktioner utanför unionen och med beaktande av behovet av flexibilitet i förhandlingarna om avtal mellan medlemsstater och jurisdiktioner utanför unionen, bör detta direktiv medge att en kvalificerad plattformsoperatör i en jurisdiktion utanför unionen endast rapporterar likvärdiga upplysningar om rapporteringspliktiga säljare till skatteförvaltningen i en jurisdiktion utanför unionen, som i sin tur skulle vidarebefordra upplysningarna till medlemsstaternas skatteförvaltningar. När så är lämpligt bör denna mekanism tas i bruk för att förhindra att likvärdiga upplysningar rapporteras och lämnas mer än en gång. |
|
(16) |
Med tanke på att skattemyndigheter över hela världen ställs inför de utmaningar som hör samman med den ständigt växande digitala plattformsekonomin har Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) tagit fram modellregler för plattformsoperatörers rapportering med avseende på säljare i delnings- och gigekonomin (Model Rules for Reporting by Platform Operators with respect to Sellers in the Sharing and Gig Economy) (nedan kallade modellregler). Med tanke på utbredningen av den gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av digitala plattformar, liksom av säljare som är verksamma på dessa, kan det rimligen antas att jurisdiktioner utanför unionen kommer att ha tillräckliga incitament för att följa unionens exempel och införa insamling och ömsesidigt automatiskt utbyte av upplysningar om rapporteringspliktiga säljare enligt modellreglerna. Även om modellreglerna inte är identiska med detta direktivs tillämpningsområde i fråga om de säljare om vilka upplysningar måste rapporteras och de digitala plattformar som måste rapportera upplysningar, förväntas modellreglerna säkerställa rapportering av likvärdiga upplysningar med avseende på berörd verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för både detta direktiv och modellreglerna, vilket kan utvidgas ytterligare till att omfatta fler berörda verksamheter. |
|
(17) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (5). Närmare bestämt bör kommissionen genom genomförandeakter fastställa huruvida de upplysningar som måste utbytas enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga med de som anges i detta direktiv. Med tanke på att ingåendet av avtal med jurisdiktioner utanför unionen om administrativt samarbete i fråga om beskattning fortfarande faller inom medlemsstaternas behörighet kan kommissionens åtgärder också inledas på begäran av en medlemsstat. Detta administrativa förfarande bör, utan att det ändrar tillämpningsområdet för detta direktiv eller dess villkor, säkerställa rättssäkerhet med avseende på sambandet mellan de skyldigheter som följer av detta direktiv och varje avtal om utbyte av upplysningar som medlemsstaterna kan tänkas ha med jurisdiktioner utanför unionen. Därför måste, på begäran av en medlemsstat, fastställandet av likvärdighet också kunna göras före det planerade ingåendet av ett sådant avtal. Om utbytet av sådana upplysningar grundar sig på ett multilateralt instrument bör beslutet om likvärdighet fattas med avseende på hela den relevanta ram som omfattas av ett sådant instrument. Emellertid bör det fortfarande vara möjligt att när så är lämpligt fatta beslutet om likvärdighet avseende ett bilateralt instrument eller om utbytesförbindelserna med en enskild jurisdiktion utanför unionen. |
|
(18) |
För att förhindra skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt är det lämpligt att rapporteringen av kommersiell verksamhet omfattar uthyrning av fast egendom, tillhandahållande av personliga tjänster, försäljning av varor samt uthyrning av transportmedel. Verksamhet som bedrivs av en säljare som agerar som anställd hos en plattformsoperatör bör inte omfattas av sådan rapportering. |
|
(19) |
För att minska mängden onödiga efterlevnadskostnader för säljare som ägnar sig åt fastighetsuthyrning, såsom hotellkedjor och researrangörer, bör det fastställas ett tröskelvärde om ett visst antal uthyrningar per förtecknad egendom, över vilket rapporteringsskyldigheten inte skulle vara tillämplig. För att undvika att rapporteringsskyldigheterna kringgås av förmedlare som på digitala plattformar utger sig för att vara en enda säljare men som i själva verket förvaltar ett stort antal egendomsenheter bör emellertid lämpliga skyddsåtgärder införas. |
|
(20) |
Målet att förhindra skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt skulle kunna säkerställas genom att ett krav på att plattformsoperatörer ska rapportera inkomst som intjänats via digitala plattformar i ett tidigt skede, innan medlemsstaternas skattemyndigheter sammanställer sina årliga taxeringar. För att underlätta medlemsstaternas skattemyndigheters arbete bör de rapporterade upplysningarna utbytas inom en månad efter rapporteringen. För att underlätta det automatiska utbytet av upplysningar och stärka ett effektivt nyttjande av resurser bör utbyten av upplysningar göras elektroniskt genom det befintliga gemensamma kommunikationsnät (CCN-nätet) som unionen har utvecklat. |
|
(21) |
Om utländska plattformsoperatörer rapporterar likvärdiga upplysningar om rapporteringspliktiga säljare till respektive skattemyndigheter i jurisdiktioner utanför unionen förväntas det faktiska genomförandet av förfaranden för kundkännedom (due diligence) och rapporteringskrav säkerställas av dessa jurisdiktioners skattemyndigheter. Där så inte är fallet bör utländska plattformsoperatörer emellertid vara skyldiga att registrera sig och rapportera i unionen och medlemsstaterna bör se till att skyldigheterna avseende registrering, åtgärder för kundkännedom och rapportering fullgörs av sådana utländska plattformsoperatörer. Medlemsstaterna bör därför fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Även om det står medlemsstaterna fritt att själva välja sanktioner, bör de sanktioner som föreskrivs vara effektiva, proportionella och avskräckande. Med tanke på att digitala plattformar ofta har en bred geografisk räckvidd är det lämpligt att medlemsstaterna strävar efter att agera på ett samordnat sätt i arbetet med att se till att de registrerings- och rapporteringskrav som är tillämpliga på digitala plattformar som bedriver verksamhet från jurisdiktioner utanför unionen efterlevs, inbegripet att, som en sista utväg, hindra digitala plattformar från att bedriva verksamhet inom unionen. Inom ramen för sina befogenheter bör kommissionen underlätta samordningen av sådana åtgärder av medlemsstaterna och i detta arbete beakta eventuella framtida gemensamma åtgärder gentemot digitala plattformar liksom skillnader i de potentiella åtgärder som står till medlemsstaternas förfogande. |
|
(22) |
Det är nödvändigt att förstärka bestämmelserna i direktiv 2011/16/EU när det gäller närvaro av tjänstemän från en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium och utförandet av samtidiga kontroller av två eller flera medlemsstater för att säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. Därför bör begäranden om att tjänstemän från en annan medlemsstat ska få närvara besvaras av den anmodade medlemsstatens behöriga myndighet inom en angiven tidsram. Om tjänstemän från en medlemsstat är närvarande på en annan medlemsstats territorium under en administrativ utredning eller deltar i en administrativ utredning via elektroniska kommunikationsmedel bör de omfattas av de förfaranderegler som fastställts av den anmodade medlemsstaten för direkta personintervjuer och granskningar av handlingar. |
|
(23) |
En medlemsstat som avser att genomföra en samtidig kontroll bör vara skyldig att underrätta övriga berörda medlemsstater om sin avsikt. Av effektivitets- och rättssäkerhetsskäl bör det föreskrivas att den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska vara skyldig att svara inom en angiven tidsram. |
|
(24) |
Multilaterala kontroller som genomförs med stöd av Fiscalis 2020-programmet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 (6) har visat på fördelarna med samordnade kontroller av en eller flera skattebetalare som är av gemensamt eller kompletterande intresse för två eller flera medlemsstaters behöriga myndigheter. Sådana gemensamma insatser genomförs för närvarande endast på grundval av den kombinerade tillämpningen av de befintliga bestämmelserna om närvaro av tjänstemän från en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium och samtidiga kontroller. Vid tillämpningen av den metoden har det emellertid i många fall konstaterats att det behövs förbättringar för att säkerställa ökad rättssäkerhet. |
|
(25) |
Det är därför lämpligt att direktiv 2011/16/EU kompletteras med ett antal bestämmelser som ytterligare klargör den ram och de huvudprinciper som bör gälla när medlemsstaternas behöriga myndigheter väljer att utföra en gemensam revision. Gemensamma revisioner bör fungera som ett extraverktyg som ska finnas tillgängligt för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om beskattning, vilket skulle komplettera den befintliga ram som föreskriver möjligheter till närvaro av tjänstemän från en annan medlemsstat vid förvaltningsmyndigheters kontor, deltagande i administrativa utredningar och samtidiga kontroller. Gemensamma revisioner skulle ske i form av administrativa utredningar som utförs gemensamt av de behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater, och vara kopplade till en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater. Gemensamma revisioner kan fylla en viktig funktion genom att bidra till att den inre marknaden fungerar bättre. Gemensamma revisioner bör struktureras så att de ger rättssäkerhet för skattebetalarna genom tydliga förfaranderegler, inbegripet åtgärder för att minska risken för dubbelbeskattning. |
|
(26) |
För att säkerställa rättssäkerhet bör bestämmelserna i direktiv 2011/16/EU om gemensamma revisioner även innehålla en närmare beskrivning av detta verktygs huvuddrag, såsom den angivna tidsramen för att svara på en begäran om en gemensam revision, omfattningen av de rättigheter och skyldigheter som de tjänstemän som deltar i en gemensam revision har samt det förfarande som leder fram till upprättandet av en slutrapport från en gemensam revision. De bestämmelserna om gemensamma revisioner bör inte tolkas som att de föregriper eventuella förfaranden som skulle äga rum i en medlemsstat i enlighet med dess nationella rätt till följd av eller som uppföljning av den gemensamma revisionen, såsom skatteuppbörd eller skattebedömning genom ett beslut av medlemsstaternas skattemyndigheter, ett överklagandeförfarande eller förlikningsförfarande i samband med ett sådant eller rättsmedel som finns tillgängliga för skattebetalarna och som uppstår genom dessa förfaranden. För att säkerställa rättssäkerhet bör de slutsatser som de berörda behöriga myndigheterna kommit överens om återges i slutrapporten från en gemensam revision. Dessutom kan de berörda behöriga myndigheterna enas om att i slutrapporten från en gemensam revision ta upp eventuella problem, om en överenskommelse inte kunnat nås. De gemensamt överenskomna slutsatserna i slutrapporten från en gemensam revision bör beaktas i de relevanta instrument som utfärdas av de behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna till följd av den gemensamma revisionen. |
|
(27) |
För att säkerställa rättssäkerhet är det lämpligt att föreskriva att gemensamma revisioner bör utföras på ett på förhand överenskommet och samordnat sätt och i enlighet med lagarna och förfarandekraven i den medlemsstat där aktiviteterna i en gemensam revision äger rum. Sådana krav får också inbegripa en skyldighet att säkerställa att tjänstemän från en medlemsstat som deltagit i den gemensamma revisionen i en annan medlemsstat, om så krävs, även deltar i ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande i den medlemsstaten. |
|
(28) |
Vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för tjänstemän som deltar i den gemensamma revisionen när de närvarar vid utförandet av aktiviteter i en annan medlemsstat bör fastställas i enlighet med lagarna i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum. Tjänstemän från en annan medlemsstat bör följa lagarna i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, men de bör inte utöva några befogenheter som skulle gå utöver de befogenheter som de har enligt den egna medlemsstatens lagar. |
|
(29) |
Målet med bestämmelserna om gemensamma revisioner är att tillhandahålla ett användbart verktyg för administrativt samarbete i fråga om beskattning, men ingenting i detta direktiv bör tolkas som att det motsäger fastställda regler för rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna. |
|
(30) |
Det är viktigt att upplysningar som lämnas enligt direktiv 2011/16/EU av principskäl används för taxering, administration och verkställighet i fråga om de skatter som omfattas av det direktivets materiella tillämpningsområde. Även om detta hittills inte varit uteslutet har oklara regelverk gett upphov till frågetecken gällande användningen av upplysningar. På grundval av denna premiss och med tanke på betydelsen av mervärdesskatt för den inre marknadens funktion, är det lämpligt att klargöra att upplysningar som har utväxlats mellan medlemsstaterna även får användas för taxering, administration och verkställighet i fråga om mervärdesskatt och andra indirekta skatter. |
|
(31) |
En medlemsstat som lämnar upplysningar till en annan medlemsstat för skatteändamål bör tillåta att dessa upplysningar används för andra ändamål i den mån detta är tillåtet enligt båda medlemsstaternas nationella rätt. En medlemsstat kan antingen göra detta genom att tillåta användningen för andra ändamål efter en obligatorisk begäran av den andra medlemsstaten eller genom att till samtliga medlemsstater sända en förteckning över andra ändamål som tillåts. |
|
(32) |
För att bistå skatteförvaltningar som deltar i utbytet av upplysningar enligt detta direktiv bör medlemsstaterna, med hjälp av kommissionen, utarbeta praktiska arrangemang, inbegripet, när så är lämpligt, ett avtal mellan gemensamt personuppgiftsansvariga, ett avtal mellan personuppgiftsbiträde(n) och personuppgiftsansvarig(a), eller mallar för sådana avtal. Endast personer som är vederbörligen ackrediterade av kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet får ges tillgång till de upplysningar som lämnas enligt direktiv 2011/16/EU och som lämnas på elektronisk väg med hjälp av CCN-nätet, och endast i den mån som det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av den centrala katalogen för administrativt samarbete i fråga om beskattning och CCN-nätet. Kommissionen ansvarar också för att säkerställa säkerheten för den centrala katalogen för administrativt samarbete i fråga om beskattning och CCN-nätet. |
|
(33) |
För att undvika uppgiftsincidenter och begränsa potentiell skada är det av yttersta vikt att säkerheten förbättras vad gäller alla uppgifter som utbyts mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna inom ramen för direktiv 2011/16/EU. Därför är det lämpligt att det direktivet kompletteras med regler för det förfarande som medlemsstaterna och kommissionen ska följa i händelse av en uppgiftsincident i en medlemsstat och i händelse av en uppgiftsincident i CCN-nätet. Eftersom de uppgifter som skulle kunna bli föremål för en uppgiftsincident är känsliga bör åtgärder föreskrivas, såsom begäran om avbrytande av utbytet av upplysningar med den eller de medlemsstater där uppgiftsincidenten inträffade, eller tillfälligt upphävande av tillträdet till CCN-nätet för en eller flera medlemsstater tills dess att uppgiftsincidenten har åtgärdats. Med tanke på att de förfaranden som är kopplade till utbytet av uppgifter är tekniska till sin natur bör medlemsstaterna med hjälp av kommissionen enas om de praktiska arrangemang som krävs för genomförandet av de förfaranden som ska följas i händelse av en uppgiftsincident och de åtgärder som ska vidtas för att förebygga framtida uppgiftsincidenter. |
|
(34) |
I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2011/16/EU och i synnerhet för det automatiska utbytet av upplysningar mellan behöriga myndigheter, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta ett standardformulär med ett begränsat antal komponenter, inbegripet språkordningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. |
|
(35) |
Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (7). |
|
(36) |
All behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för direktiv 2011/16/EU bör även fortsättningsvis vara förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (8) och förordning (EU) 2018/1725. Personuppgiftsbehandling föreskrivs i direktiv 2011/16/EU endast i syfte att tjäna allmänintresset, närmare bestämt beskattning och ändamålet att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, trygga skatteintäkterna och främja rättvis beskattning vilket ökar möjligheterna till social, politisk och ekonomisk delaktighet i medlemsstaterna. Därför bör hänvisningarna i direktiv 2011/16/EU till relevant unionsrätt om dataskydd uppdateras och utvidgas till att omfatta de regler som införs genom detta direktiv. Detta är särskilt viktigt för ändamålet att säkerställa rättssäkerhet för personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden i den mening som avses i förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725 samtidigt som de registrerades rättigheter skyddas. |
|
(37) |
Detta direktiv iakttar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv eftersträvar särskilt att säkerställa fullständig respekt för rätten till skydd av personuppgifter samt näringsfriheten. |
|
(38) |
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna enligt villkor som är förenliga med en väl fungerande inre marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av att målet för detta direktiv att förbättra samarbetet mellan skatteförvaltningarna kräver enhetliga regler som är ändamålsenliga i gränsöverskridande situationer, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
|
(39) |
Direktiv 2011/16/EU bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 2011/16/EU ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
|
|
2. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 5a Standarden ’kan antas vara relevant’ 1. Vid en begäran som avses i artikel 5 antas de begärda upplysningarna vara relevanta om den begärande myndigheten vid den tidpunkt då begäran inges anser att det i enlighet med dess nationella rätt finns en rimlig möjlighet att de begärda upplysningarna kommer att vara relevanta för en eller flera skattebetalares skatteärenden, vare sig de identifieras med namn eller på annat sätt, och om det är motiverat med tanke på utredningens syfte. 2. För att visa att de begärda upplysningarna kan antas vara relevanta ska den begärande myndigheten förse den anmodade myndigheten med åtminstone följande upplysningar:
3. Om en begäran som avses i artikel 5 avser en grupp skattebetalare som inte kan identifieras individuellt ska den begärande myndigheten förse den anmodade myndigheten med åtminstone följande upplysningar:
|
|
3. |
Artikel 6.2 ska ersättas med följande: ”2. Den begäran som avses i artikel 5 får innehålla en motiverad begäran om en administrativ utredning. Om den anmodade myndigheten anser att det inte behövs någon administrativ utredning, ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.” |
|
4. |
Artikel 7.1 ska ersättas med följande: ”1. Den anmodade myndigheten ska snarast möjligt, dock senast inom tre månader från det att begäran mottagits, lämna de upplysningar som avses i artikel 5. Om den anmodade myndigheten inte kan besvara begäran inom den relevanta tidsfristen, ska den emellertid omedelbart och under alla omständigheter inom tre månader från mottagandet av begäran underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta och om den dag då den senast anser sig kunna besvara begäran. Tidsfristen ska inte vara längre än sex månader från det att begäran mottagits. Om den anmodade myndigheten redan har tillgång till upplysningarna ska de emellertid lämnas inom två månader från den dagen.” |
|
5. |
Artikel 7.5 ska utgå. |
|
6. |
Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
|
|
7. |
Artikel 8a ska ändras på följande sätt:
|
|
8. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 8ac Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som rapporteras av plattformsoperatörer 1. Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer genomför de förfaranden för kundkännedom och uppfyller de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III i bilaga V. Varje medlemsstat ska även säkerställa att åtgärderna faktiskt genomförs och efterlevs i enlighet med avsnitt IV i bilaga V. 2. Enligt de tillämpliga förfarandena för kundkännedom och rapporteringskraven i avsnitten II och III i bilaga V ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat, när rapportering i enlighet med punkt 1 har ägt rum, genom automatiskt utbyte av upplysningar och inom den tidsfrist som anges i punkt 3, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken det enligt avsnitt II punkt D i bilaga V har fastställts att den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist och, om den Rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom, i alla händelser till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen, lämna följande upplysningar om varje Rapporteringspliktig säljare:
Om den Rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom ska följande ytterligare upplysningar lämnas:
3. Lämnandet av upplysningar enligt punkt 2 i denna artikel ska ske med användning av det standardiserade datorformat som avses i artikel 20.4 inom två månader efter utgången av den Rapporteringspliktiga period som de rapporteringskrav som gäller för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens avser. De första upplysningarna ska lämnas för Rapporteringspliktiga perioder från och med den 1 januari 2023. 4. För att uppfylla rapporteringskraven enligt punkt 1 i denna artikel ska varje medlemsstat fastställa nödvändiga regler med krav på att en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b i bilaga V ska registrera sig inom unionen. Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten ska tilldela sådana Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer ett unikt identifieringsnummer. Medlemsstaterna ska fastställa regler enligt vilka en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får välja att registrera sig hos de behöriga myndigheterna i en enda medlemsstat i enlighet med de regler som fastställs i avsnitt IV punkt F i bilaga V. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att kunna kräva att en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b i bilaga V, vars registrering har återkallats i enlighet med avsnitt IV punkt F.7 i bilaga V, endast kan tillåtas att återregistrera sig på villkor att operatören tillhandahåller myndigheterna i en berörd medlemsstat lämpliga försäkringar avseende sitt åtagande att följa rapporteringskraven inom unionen, inbegripet eventuella icke uppfyllda rapporteringskrav. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de praktiska arrangemang som är nödvändiga för registrering och identifiering av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2. 5. Om en Plattformsoperatör bedöms vara en Undantagen plattformsoperatör ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där detta visades i enlighet med avsnitt I punkt A.3 i bilaga V underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om detta och om alla eventuella efterföljande ändringar. 6. Kommissionen ska senast den 31 december 2022 upprätta ett centralt register i vilket de upplysningar som är föremål för underrättelse i enlighet med punkt 5 i denna artikel och som lämnas i enlighet med avsnitt IV punkt F.2 i bilaga V ska registreras. Det centrala registret ska vara tillgängligt för de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater. 7. Kommissionen ska genom genomförandeakter, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, fastställa huruvida de upplysningar som måste utbytas automatiskt enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga – i den mening som avses i avsnitt I punkt A.7 i bilaga V – med de upplysningar som anges i avsnitt III punkt B i bilaga V. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2. En medlemsstat som begär en sådan åtgärd som avses i första stycket ska sända en motiverad begäran till kommissionen. Om kommissionen anser sig sakna de upplysningar som krävs för att bedöma begäran ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter mottagandet av begäran och ange vilka ytterligare upplysningar som krävs. När kommissionen har erhållit alla de upplysningar som den anser vara nödvändiga ska den inom en månad underrätta den begärande medlemsstaten om detta och lämna de relevanta upplysningarna till den kommitté som avses i artikel 26.2. När kommissionen agerar på eget initiativ ska den anta en genomförandeakt enligt första stycket först efter det att en medlemsstat har ingått ett avtal mellan behöriga myndigheter med en jurisdiktion utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar om säljare som har inkomster från verksamheter som förmedlas via Plattformar. Vid fastställandet av huruvida upplysningarna är likvärdiga i den mening som avses i första stycket med avseende på en Berörd verksamhet, ska kommissionen vederbörligen beakta i vilken mån det system som upplysningarna grundar sig på motsvarar vad som anges i bilaga V, särskilt med avseende på följande:
Samma förfarande ska gälla för fastställandet av att upplysningarna inte längre är likvärdiga.” |
|
9. |
Artikel 8b ska ändras på följande sätt:
|
|
10. |
Artikel 11 ska ändras på följande sätt:
|
|
11. |
Artikel 12.3 ska ersättas med följande: ”3. Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska besluta om den önskar delta i samtidiga kontroller. Den ska meddela den myndighet som föreslagit en samtidig kontroll sitt samtycke eller en motiverad vägran inom 60 dagar från det att förslaget mottagits.” |
|
12. |
Följande avsnitt ska införas: ”AVSNITT IIa Gemensamma revisioner Artikel 12a Gemensamma revisioner 1. Den behöriga myndigheten i en eller flera medlemsstater får begära att den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat (eller i andra medlemsstater) ska utföra en gemensam revision. Den anmodade behöriga myndigheten ska besvara begäran om gemensam revision inom 60 dagar från mottagandet av begäran. Den anmodade behöriga myndigheten får avslå en begäran om gemensam revision från den behöriga myndigheten i en medlemsstat om det finns motiverade skäl. 2. Gemensamma revisioner ska utföras på ett på förhand överenskommet och samordnat sätt, inbegripet språkordningen, av de behöriga myndigheterna i den begärande och den anmodade medlemsstaten och i enlighet med lagarna och förfarandekraven i den medlemsstat där aktiviteterna i en gemensam revision äger rum. I varje medlemsstat där aktiviteter i en gemensam revision äger rum ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna den gemensamma revisionen i den medlemsstaten. Vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för tjänstemän från medlemsstater som deltar i den gemensamma revisionen, när de närvarar vid utförandet av aktiviteter i en annan medlemsstat, ska fastställas i enlighet med lagarna i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum. Tjänstemän från en annan medlemsstat ska följa lagstiftningen i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, men de får inte utöva några befogenheter som går utöver de befogenheter som de har enligt den egna medlemsstatens lagar. 3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum vidta nödvändiga åtgärder för att
4. När behöriga myndigheter i två eller flera medlemsstater utför en gemensam revision ska de sträva efter att enas om fakta och omständigheter av relevans för den gemensamma revisionen och sträva efter att nå en överenskommelse om skattesituationen för den eller de granskade personerna baserat på resultaten av den gemensamma revisionen. Slutsatserna från den gemensamma revisionen ska inkluderas i en slutrapport. Frågeställningar som de behöriga myndigheterna är överens om ska återges i slutrapporten och beaktas i de relevanta instrument som utfärdas av de behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna till följd av den gemensamma revisionen. Om inte annat följer av första stycket ska de åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat eller någon av dess tjänstemän till följd av en gemensam revision och eventuella ytterligare förfaranden som äger rum i den medlemsstaten, såsom ett beslut av skattemyndigheterna, ett överklagandeförfarande eller förlikningsförfarande i samband med ett sådant, ske i enlighet med den medlemsstatens nationella rätt. 5. Den eller de granskade personerna ska underrättas om resultatet av den gemensamma revisionen och få en kopia av slutrapporten inom 60 dagar från utfärdandet av slutrapporten.” |
|
13. |
Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
|
|
14. |
Artikel 20 ska ändras på följande sätt:
|
|
15. |
I artikel 21 ska följande punkt läggas till: ”7. Kommissionen ska utveckla och tillhandahålla tekniskt och logistiskt stöd till ett säkert centralt gränssnitt för administrativt samarbete i fråga om beskattning där medlemsstaterna kommunicerar med användning av standardformulär enligt artikel 20.1 och 20.3. De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater ska ha tillgång till detta gränssnitt. För att samla in statistik ska kommissionen ha tillgång till information om de utbyten som registreras på gränssnittet och som kan hämtas automatiskt. Kommissionen ska endast ha tillgång till anonyma och aggregerade uppgifter. Det faktum att kommissionen har tillgång till denna information ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att lämna statistik över utbyten av upplysningar i enlighet med artikel 23.4. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa nödvändiga praktiska arrangemang. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.” |
|
16. |
I artikel 22 ska punkt 1a ersättas med följande: ”1a. Vid genomförandet och verkställigheten av medlemsstaternas lagar som ger verkan åt detta direktiv, och för att säkerställa att det administrativa samarbete som det inrättar fungerar, ska medlemsstaterna i lag föreskriva att skattemyndigheterna ges tillgång till de mekanismer, förfaranden, handlingar och de uppgifter som avses i artiklarna 13, 30, 31, 32a och 40 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*1). (*1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).” " |
|
17. |
Artikel 23a.2 ska ersättas med följande: ”2. Upplysningar som har lämnats till kommissionen av en medlemsstat enligt artikel 23, samt alla rapporter eller dokument som har utarbetats av kommissionen med användning av sådana upplysningar, får lämnas till övriga medlemsstater. Sådana lämnade upplysningar ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell rätt i den mottagande medlemsstaten. De rapporter och dokument som utarbetats av kommissionen och som avses i första stycket får endast användas av medlemsstaterna för analysändamål och får inte offentliggöras eller göras tillgängliga för någon annan person eller något annat organ utan kommissionens uttryckliga samtycke. Utan hinder av vad som sägs i första och andra stycket får kommissionen offentliggöra årliga anonymiserade sammanfattningar av de statistiska uppgifter som medlemsstaterna lämnar till den i enlighet med artikel 23.4.” |
|
18. |
Artikel 25 ska ersättas med följande: ”Artikel 25 Dataskydd 1. Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*2). Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 13, 14.1, och 15 i förordning (EU) 2016/679 i den utsträckning som behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 23.1 e i den förordningen. 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (*3) ska tillämpas på behandling av personuppgifter enligt detta direktiv av unionens institutioner, organ och byråer. För en korrekt tillämpning av detta direktiv ska emellertid tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 15, 16.1 och 17–21 i förordning (EU) 2018/1725 begränsas i den utsträckning som krävs för att skydda de intressen som avses i artikel 25.1 c i den förordningen. 3. Rapporteringsskyldiga finansiella institut, förmedlare, Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska anses vara personuppgiftsansvariga när de på egen hand eller gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter i den mening som avses i förordning (EU) 2016/679. 4. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska varje medlemsstat säkerställa att varje Rapporteringsskyldigt finansiellt institut eller förmedlare eller Rapporteringsskyldig plattformsoperatör, allt efter omständigheterna, under dess jurisdiktion
Utan hinder av vad som sägs i första stycket b ska varje medlemsstat fastställa regler med en skyldighet för Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att informera Rapporteringspliktiga säljare om den rapporterade Ersättningen. 5. Upplysningar som behandlas i enlighet med detta direktiv ska inte lagras längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med detta direktiv, och under alla omständigheter i enlighet med varje personuppgiftsansvarigs inhemska regler om tidsfrister. 6. En medlemsstat i vilken en uppgiftsincident har inträffat ska utan dröjsmål rapportera uppgiftsincidenten och eventuella efterföljande korrigerande åtgärder till kommissionen. Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta samtliga medlemsstater om den uppgiftsincident som har rapporterats till den eller som den har kännedom om och om eventuella korrigerande åtgärder. Varje medlemsstat får avbryta utbytet av upplysningar med den eller de medlemsstater där uppgiftsincidenten inträffade genom att meddela detta skriftligen till kommissionen och den eller de berörda medlemsstaterna. Ett sådant avbrytande ska ha omedelbar verkan. Den eller de medlemsstater där en uppgiftsincident har inträffat ska utreda, begränsa och åtgärda uppgiftsincidenten och ska, genom att meddela detta skriftligen till kommissionen, begära att tillträdet till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv tillfälligt upphävs om uppgiftsincidenten inte omedelbart kan begränsas på ett adekvat sätt. Efter en sådan begäran ska kommissionen tillfälligt upphäva tillträdet till CCN-nätet för medlemsstaten eller medlemsstaterna i fråga för tillämpningen av detta direktiv. När den medlemsstat där uppgiftsincidenten inträffade rapporterar att uppgiftsincidenten har åtgärdats ska kommissionen åter ge den eller de berörda medlemsstaterna tillträde till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv. Om en eller flera medlemsstater begär att kommissionen gemensamt med dem ska kontrollera att uppgiftsincidenten verkligen har åtgärdats ska kommissionen åter ge de berörda medlemsstaterna tillträde till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv efter en sådan kontroll. Om en uppgiftsincident inträffar i den centrala katalogen eller i CCN-nätet vid tillämpningen av detta direktiv och om medlemsstaternas utbyten via CCN-nätet potentiellt kan påverkas ska kommissionen utan onödigt dröjsmål underrätta medlemsstaterna om uppgiftsincidenten och om eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits. Sådana korrigerande åtgärder kan inkludera att tillfälligt upphäva tillträdet till den centrala katalogen eller till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv till dess att uppgiftsincidenten har åtgärdats. 7. Medlemsstaterna ska med hjälp av kommissionen enas om de praktiska arrangemang som krävs för genomförandet av denna artikel, inbegripet förfaranden för hantering av uppgiftsincidenter som är anpassade till internationellt erkänd god praxis och i lämpliga fall ett avtal mellan gemensamt personuppgiftsansvariga, ett avtal mellan personuppgiftsbiträde(n) och personuppgiftsansvarig(a), eller mallar för sådana avtal. (*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1)." (*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).” " |
|
19. |
Artikel 25a ska ersättas med följande: ”Artikel 25a Sanktioner Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv vad avser artiklarna 8aa, 8ab och 8ac och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.” |
|
20. |
Bilaga V, vars text återfinns i bilagan till detta direktiv, ska läggas till. |
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2022 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2023.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna senast den 31 december 2023 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.1 d i detta direktiv med avseende på artikel 3.26 i direktiv 2011/16/EU och för att följa artikel 1.12 i det här direktivet med avseende på avsnitt IIa i direktiv 2011/16/EU. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser senast från och med den 1 januari 2024.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 22 mars 2021.
På rådets vägnar
M. do C. ANTUNES
Ordförande
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(3) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).
(4) Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, 26.6.2003, s. 49).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 25).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
BILAGA
”BILAGA V
FÖRFARANDEN FÖR KUNDKÄNNEDOM, RAPPORTERINGSKRAV OCH ANDRA REGLER FÖR PLATTFORMSOPERATÖRER
I denna bilaga fastställs förfaranden för kundkännedom (due diligence), rapporteringskrav och andra regler som ska tillämpas av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer för att göra det möjligt för medlemsstaterna att genom automatiskt utbyte lämna de upplysningar som avses i artikel 8ac i detta direktiv.
I denna bilaga fastställs också de regler och administrativa förfaranden som medlemsstaterna ska ha infört för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som fastställs i den.
AVSNITT I
DEFINIERADE BEGREPP
Följande begrepp ska ha den betydelse som anges nedan:
|
A. |
Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer
|
|
B. |
Rapporteringspliktiga säljare
|
|
C. |
Övriga definitioner
|
AVSNITT II
FÖRFARANDEN FÖR KUNDKÄNNEDOM
Följande förfaranden ska tillämpas för att identifiera Rapporteringspliktiga säljare:
|
A. |
Säljare som inte är föremål för granskning För att fastställa huruvida en Säljare som är en Enhet uppfyller villkoren för en Undantagen säljare enligt beskrivningen i avsnitt I punkt B.4 a och b får en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig till allmänt tillgänglig information eller en bekräftelse från Säljaren som är en Enhet. För att fastställa huruvida en Säljare uppfyller villkoren för en Undantagen säljare enligt beskrivningen i avsnitt I punkt B.4 c och d får en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig till sina tillgängliga register. |
|
B. |
Insamling av upplysningar om Säljare
|
|
C. |
Kontroll av upplysningar om Säljare
|
|
D. |
Fastställande av Säljarens hemvistmedlemsstat(er) vid tillämpning av detta direktiv
|
|
E. |
Insamling av upplysningar om fast egendom som hyrs ut Om en Säljare bedriver Berörd verksamhet som innefattar uthyrning av fast egendom ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören för varje Förtecknad egendom inhämta adressuppgifter samt respektive lagfartsnummer eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat där den är belägen, om ett sådant har utfärdats. Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör har förmedlat fler än 2 000 Berörda verksamheter genom uthyrning av en Förtecknad egendom för samma Säljare som är en Enhet, ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören insamla handlingar, uppgifter eller upplysningar som styrker att den Förtecknade egendomen ägs av samma ägare. |
|
F. |
Tidsfrister och giltighet avseende förfaranden för kundkännedom
|
|
G. |
Tillämpning av förfaranden för kundkännedom endast på Aktiva säljare En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får välja att fullgöra förfarandena för kundkännedom enligt punkterna A–F endast med avseende på Aktiva säljare. |
|
H. |
Förfaranden för kundkännedom som utförs av tredje parter
|
AVSNITT III
RAPPORTERINGSKRAV
|
A. |
Tidsfrister och metoder för rapportering
|
|
B. |
Upplysningar som ska rapporteras Varje Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska rapportera följande upplysningar.
|
AVSNITT IV
FAKTISKT GENOMFÖRANDE
Enligt artikel 8ac ska medlemsstaterna ha infört regler och administrativa förfaranden för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III i denna bilaga.
|
A. |
Regler för att genomföra de krav för insamling och kontroll som fastställs i avsnitt II
|
|
B. |
Regler enligt vilka Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer är skyldiga att föra register över de åtgärder som vidtas och de upplysningar som de förlitar sig på för att genomföra förfarandena för kundkännedom och uppfylla rapporteringskraven samt lämpliga åtgärder för att inhämta dessa registrerade upplysningar
|
|
C. |
Administrativa förfaranden för att kontrollera att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer följer förfarandena för kundkännedom och uppfyller rapporteringskraven Medlemsstaterna ska fastställa administrativa förfaranden för att kontrollera att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer följer de förfaranden för kundkännedom och uppfyller de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III. |
|
D. |
Administrativa förfaranden för uppföljning med en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör om den rapporterar ofullständiga eller felaktiga upplysningar Medlemsstaterna ska fastställa administrativa förfaranden för uppföljning med Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer om de rapporterade upplysningarna är ofullständiga eller felaktiga. |
|
E. |
Administrativa förfaranden för att välja en enda medlemsstat att rapportera till Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 a uppfyller något av de villkor som förtecknas där i fler än en medlemsstat ska den välja en av dessa medlemsstater för att fullgöra rapporteringskraven enligt avsnitt III. Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska underrätta samtliga behöriga myndigheter i dessa medlemsstater om sitt val. |
|
F. |
Administrativt förfarande för en enda registrering av en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör
|
(*1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).”
II Icke-lagstiftningsakter
INTERNATIONELLA AVTAL
|
25.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104/27 |
RÅDETS BESLUT (EU) 2021/515
av den 22 mars 2021
om undertecknande på unionens vägnar av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Samväldet Australien enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden när det gäller alla tullkvoter på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.4 första stycket jämförd med artikel 218.5,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
|
(1) |
Den 15 juni 2018 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om fördelningen av tullkvoterna på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen. |
|
(2) |
Förhandlingarna med Australien har slutförts och ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Samväldet Australien enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden när det gäller alla tullkvoter på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen (avtalet) paraferades den 18 december 2020. |
|
(3) |
Avtalet bör undertecknas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Undertecknandet på unionens vägnar av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Samväldet Australien enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden när det gäller alla tullkvoter på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen bemyndigas härmed, med förbehåll för att avtalet ingås (1).
Artikel 2
Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar.
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den 22 mars 2021.
På rådets vägnar
J. BORRELL FONTELLES
Ordförande
(1) Texten till avtalet kommer att offentliggöras tillsammans med beslutet om avtalets ingående.
|
25.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104/29 |
RÅDETS BESLUT (EU) 2021/516
av den 22 mars 2021
om undertecknande på unionens vägnar av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden när det gäller alla tullkvoter på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.4 första stycket jämförd med artikel 218.5,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
|
(1) |
Den 15 juni 2018 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om fördelningen av tullkvoterna på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen. |
|
(2) |
Förhandlingarna med Indonesien har slutförts och ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden när det gäller alla tullkvoter på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen (avtalet) paraferades den 28 januari 2021. |
|
(3) |
Avtalet bör undertecknas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Undertecknandet på unionens vägnar av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden när det gäller alla tullkvoter på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen bemyndigas härmed, med förbehåll för att avtalet ingås (1).
Artikel 2
Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar.
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den 22 mars 2021.
På rådets vägnar
J. BORRELL FONTELLES
Ordförande
(1) Texten till avtalet kommer att offentliggöras tillsammans med beslutet om avtalets ingående.
FÖRORDNINGAR
|
25.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104/30 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2021/517
av den 11 februari 2021
om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/2361 vad gäller villkoren för betalning av bidrag till den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (1), särskilt artikel 65.5, och
av följande skäl:
|
(1) |
Vid beräkningen av de enskilda årliga bidrag som avses i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2361 (2) stöder sig den gemensamma resolutionsnämnden (nedan kallad nämnden) särskilt på de uppgifter om totala tillgångar och total riskexponering som Europeiska centralbanken (ECB) samlar in från de enheter som omfattas av den gemensamma resolutionsmekanismen för att beräkna de tillsynsavgifter som avses i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1163/2014 (3). För detta ändamål, och i enlighet med artikel 6 i delegerad förordning (EU) 2017/2361, överför ECB varje år till nämnden uppgifter om varje bidragsskyldig som samlats in av ECB under det året. Dessa uppgifter ska överföras inom fem arbetsdagar från utfärdandet av ECB:s avgiftsavi och i alla händelser senast den 31 december det år för vilket avgiftsavin utfärdas. |
|
(2) |
Förordning (EU) nr 1163/2014 har ändrats genom Europeiska centralbankens förordning (EU) 2019/2155 (4), bland annat för att ändra det system genom vilket ECB samlar in uppgifter för att fastställa tillsynsavgifter. Före denna ändring föreskrevs i förordning (EU) nr 1163/2014 förskottsbetalning av de årliga tillsynsavgifterna till ECB. Efter ändringen föreskrivs i förordning (EU) nr 1163/2014 att tillsynsavgifter ska tas ut först efter utgången av den relevanta avgiftsperioden, när de faktiska årliga kostnaderna har fastställts, och att ECB varje år ska utfärda en avgiftsavi till alla avgiftsskyldiga inom sex månader efter nästa avgiftsperiods början. |
|
(3) |
Eftersom ECB nu samlar in tillsynsavgifterna först efter det att nämndens budgetår inletts kan ECB först därefter överföra de senaste uppgifterna till nämnden. De tidsfrister som fastställs i delegerad förordning (EU) 2017/2361 för överföring av uppgifter från ECB till nämnden gör det följaktligen inte längre möjligt för nämnden att i förväg beräkna och samla in de enskilda årliga bidrag som ska betalas för ett visst budgetår. För att upprätthålla samstämmigheten mellan nämndens system för förhandsuttag av bidrag och ECB:s nya system, och för att göra det möjligt för nämnden att fortsätta att i förväg beräkna och samla in de årliga bidragen, behöver tidsfristerna för överföring av uppgifter och för utfärdande av underrättelser om bidrag enligt delegerad förordning (EU) 2017/2361 ändras. Eftersom tidsfristen för ECB:s fakturering av tillsynsavgifterna löper ut i slutet av juni varje år bör nämnden ha rätt att samla in förskottsbetalningar av bidrag för att täcka utgifterna för den del av dess budgetår som föregår detta datum. För att minimera den administrativa bördan för de berörda enheterna och koncernerna, och för nämnden, bör delbetalningar endast samlas in från enheter och koncerner som står under nämndens direkta ansvar. |
|
(4) |
Erfarenheterna av tillämpningen av delegerad förordning (EU) 2017/2361 har visat att det är viktigt att förändringar i sammansättningen av den grupp av enheter som omfattas av artikel 2 i förordning (EU) nr 806/2014 och som därför måste bidra till nämndens administrativa utgifter beaktas i den årliga beräkningen av de administrativa bidragen i god tid. Nämnden bör därför använda den senaste informationen om sammansättningen av gruppen av dessa enheter. ECB, de nationella resolutionsmyndigheterna och de nationella behöriga myndigheterna bör därför bistå nämnden med all relevant information för att bedöma om en enhet är skyldig att bidra till nämndens administrativa utgifter. Det är dessutom nödvändigt att klargöra på vilket sätt nämnden ska behandla fall där poster i den grupp av enheter som är skyldiga att bidra till nämndens administrativa utgifter förs in vid en tidpunkt på året då ECB inte längre fastställer motsvarande uppgifter. |
|
(5) |
Av operativa skäl är det nödvändigt att nämnden har ett tydligt slutdatum för fastställande av sammansättningen av den grupp av enheter som ingår i beräkningen av de årliga bidragen under ett visst år. Nämnden bör se över beräkningen under det följande året för att ta med eventuella förändringar som kan ha inträffat efter detta slutdatum. |
|
(6) |
ECB:s övergång från ett system för uttag av avgifter på förhand till ett system för uttag av avgifter i efterhand har lett till en lucka i överföringen av uppgifter från ECB till nämnden för perioden december 2019–juni 2021. För att säkerställa att nämnden kan skaffa fram medel för att täcka sina administrativa utgifter för 2021 med de uppgifter som den har tillgång till i början av det året krävs övergångsbestämmelser för budgetåret 2021. För att återspegla situationen för de bidragande enheterna närmare budgetåret 2021 bör nämnden dock göra en ny beräkning av dessa bidrag under 2022 på grundval av nyare uppgifter som den kommer att ha fått tillgång till under tiden. Skillnaden mellan det enskilda årliga bidragsbelopp som ska betalas för budgetåret 2021, beräknat på nytt år 2022, och det bidragsbelopp som beräknats år 2021 bör läggas till respektive dras av från det enskilda årliga bidragsbelopp som ska betalas för budgetåret 2022. |
|
(7) |
Eftersom nämnden måste tillämpa övergångsbestämmelser för att kunna samla in bidragen för sina administrativa utgifter för budgetåret 2021 så snart som möjligt efter årets början bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts. Ett sådant tidigt ikraftträdande påverkar inte de enheter som ska betala bidragen, eftersom den allmänna regeln att nämnden får använda de senast tillgängliga uppgifterna för att beräkna bidragen, när ECB inte har försett nämnden med de senaste uppgifterna i tid, redan fastställs i artikel 6.7 i delegerad förordning (EU) 2017/2361. De berörda enheterna behöver därför inte förbereda sig. |
|
(8) |
Delegerad förordning (EU) 2017/2361 bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Delegerad förordning (EU) 2017/2361 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Följande artikel ska införas som artikel 4a: ”Artikel 4a Förskottsbetalningar av de enskilda årliga bidragen 1. Före mottagandet av uppgifterna enligt artikel 6.1 får nämnden varje budgetår ta ut förskottsbetalningar av de enskilda årliga bidragen till ett belopp på upp till 75 % av det årliga bidragsbelopp som avses i artikel 3.1 från de enheter och koncerner som avses i artikel 4.1 a för det budgetåret. Förskottsbetalningen för varje enhet eller koncern ska beräknas i proportion till de enskilda årliga bidrag som beräknats för en sådan enhet eller koncern under det närmast föregående budgetåret. 2. Nämnden ska dra av förskottsbetalningen från enhetens eller koncernens enskilda årliga bidrag för det budgetåret.” |
|
2. |
Artikel 6 ska ändras på följande sätt:
|
|
3. |
Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
|
|
4. |
I artikel 8 ska punkterna 3–8 ersättas med följande: ”3. Av underrättelsen om bidrag ska det enskilda årliga bidragsbeloppet eller den förskottsbetalning som avses i artikel 4a framgå, och hur det enskilda årliga bidragsbeloppet eller förskottsbetalningen ska betalas. Underrättelsen ska vara vederbörligen motiverad med beaktande av de faktiska och rättsliga omständigheterna för beslutet om enskilt bidrag eller förskottsbetalning. 4. Nämnden ska rikta all annan kommunikation rörande det enskilda årliga bidraget, inklusive eventuella förlikningsbeslut som fattats i enlighet med artikel 10.8, och i tillämpliga fall rörande förskottsbetalningen, till den bidragsskyldige. 5. Det enskilda årliga bidraget eller förskottsbetalningen ska betalas i euro. 6. Den bidragsskyldige ska betala det enskilda årliga bidraget eller förskottsbetalningen inom 35 kalenderdagar efter utfärdandet av underrättelsen om bidrag. Den bidragsskyldige ska uppfylla de krav som fastställs i underrättelsen om bidrag i fråga om betalningen av det enskilda årliga bidraget eller förskottsbetalningen. Betalningsdatum ska vara den dag då nämndens konto krediteras. 7. Det enskilda årliga bidrag och, i tillämpliga fall, den förskottsbetalning som ska betalas av de enheter som avses i artikel 2 i förordning (EU) nr 806/2014 och som är medlemmar i samma koncern ska samlas in från den som är bidragsskyldig i koncernen. 8. Vid ofullständig betalning, utebliven betalning eller bristande uppfyllelse av de betalningsvillkor som anges i underrättelsen om bidrag ska ränteberäkningen ske dag för dag på det utestående beloppet av det enskilda årliga bidraget och, i tillämpliga fall, förskottsbetalningen till räntesatsen för ECB:s huvudsakliga refinansieringsränta plus 8 procentenheter räknat från den dag då betalningen förföll, utan att detta påverkar andra åtgärder som nämnden kan vidta.” |
|
5. |
Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
|
|
6. |
Följande artikel ska införas som artikel 14a: ”Artikel 14a Övergångsbestämmelser för budgetåret 2021 Under 2021 ska nämnden beräkna de enskilda årliga bidrag som ska betalas för budgetåret 2021 på grundval av de uppgifter som ECB lämnat till nämnden under 2019 och eventuella senare uppdateringar av dessa i enlighet med artikel 6. Under 2022 ska nämnden göra en ny beräkning av de enskilda årliga bidrag som skulle betalas för budgetåret 2021 på grundval av de uppgifter som ECB lämnat till nämnden under 2021 i enlighet med artikel 6. Eventuella skillnader mellan det belopp som ursprungligen beräknades för budgetåret 2021 och det omräknade beloppet ska regleras vid beräkningen av de enskilda årliga bidrag som ska betalas för budgetåret 2022.” |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 11 februari 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.
(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2361 av den 14 september 2017 om det slutliga systemet för bidrag till den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter (EUT L 337, 19.12.2017, s. 6).
(3) Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1163/2014 av den 22 oktober 2014 om tillsynsavgifter (ECB/2014/41) (EUT L 311, 31.10.2014, s. 23).
(4) Europeiska centralbankens förordning (EU) 2019/2155 av den 5 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1163/2014 om tillsynsavgifter (ECB/2019/37) (EUT L 327, 17.12.2019, s. 70).
|
25.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104/34 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/518
av den 18 mars 2021
om registrering av en geografisk beteckning för en spritdryck i enlighet med artikel 30.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787
”Vasi vadkörte pálinka”
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNNG
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 av den 17 april 2019 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008 (1), särskilt artikel 30.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
Kommissionen har i enlighet med artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 (2) granskat Ungerns ansökan av den 14 oktober 2016 om registrering av den geografiska beteckningen ”Vasi vadkörte pálinka”. |
|
(2) |
Förordning (EU) 2019/787, som ersätter förordning (EG) nr 110/2008, trädde i kraft den 25 maj 2019. I enlighet med artikel 49.1 i den förordningen ska kapitel III i förordning (EG) nr 110/2008 om geografiska beteckningar upphöra att gälla med verkan från och med den 8 juni 2019. |
|
(3) |
Efter att ha kommit fram till att ansökan är förenlig med förordning (EG) nr 110/2008 har kommissionen i enlighet med artikel 17.6 i samma förordning offentliggjort huvudkraven i kravspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning (3), i enlighet med artikel 50.4 första stycket i förordning (EU) 2019/787. |
|
(4) |
Inga meddelanden om invändningar enligt artikel 27.1 i förordning (EU) 2019/787 har inkommit till kommissionen. |
|
(5) |
Beteckningen ”Vasi vadkörte pálinka” bör därför registreras som geografisk beteckning. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den geografiska beteckningen ”Vasi vadkörte pálinka” ska föras in i registret. I enlighet med artikel 30.4 i förordning (EU) 2019/787 ger den här förordningen namnet ”Vasi vadkörte pálinka” det skydd som avses i artikel 21 i förordning (EU) 2019/787.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 18 mars 2021.
På kommissionens vägnar
För ordföranden
Janusz WOJCIECHOWSKI
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 130, 17.5.2019, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).
|
25.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104/36 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/519
av den 24 mars 2021
om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/1375 vad gäller undersökningar av förekomsten av trikiner hos hovdjur och Förenade kungarikets undantag från undersökningar av förekomsten av trikiner hos tamsvin
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (1), särskilt artikel 18.8 första stycket a, och
av följande skäl:
|
(1) |
I förordning (EU) 2017/625 fastställs bestämmelser om offentlig kontroll och om de åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när det gäller framställning av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel. |
|
(2) |
Trikiner är parasiter som kan finnas i kött från mottagliga arter, t.ex. svin och hästar, och som kan orsaka livsmedelsburna sjukdomar hos människor som äter smittat kött. I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1375 (2) fastställs särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött, inbegripet villkor för undantag från trikinundersökningar vid införsel av kött från tamsvin till unionen. |
|
(3) |
Den 6 juni 2013 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ett vetenskapligt yttrande om faror för människors hälsa som måste omfattas vid besiktning av kött (hovdjur) (3). I yttrandet rekommenderas att kontroll av trikiner hos hovdjur (inte enbart hästar utan också åsnor och mulor) bör vara högprioriterat. I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/627 (4) fastställs därför att slaktkroppar från alla hovdjur ska undersökas för förekomst av trikiner. I genomförandeförordning (EU) 2015/1375 fastställs att hästar och andra mottagliga arter ska undersökas. För att säkerställa konsekvens och undvika tvetydigheter bör genomförandeförordning (EU) 2015/1375 även hänvisa till hovdjur i stället för hästar. |
|
(4) |
Enligt kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 (5) är det tillåtet att föra in kött från tamsvin från Förenade kungariket till unionen. I den förordningen förtecknas Förenade kungariket som ett land som tillämpar undantag från trikinundersökning av slaktkroppar och kött från ej avvanda tamsvin som är yngre än fem veckor i enlighet med artikel 3.2 i genomförandeförordning (EU) 2015/1375. |
|
(5) |
Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/692 (6) upphävs förordning (EU) nr 206/2010 med verkan från och med den 21 april 2021. Till följd av upphävandet läggs bilaga VII, som förtecknar de tredjeländer som tillämpar ett undantag från den trikinundersökning som avses i artikel 13.2 i genomförandeförordning (EU) 2015/1375, genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1478 (7) till i genomförandeförordning (EU) 2015/1375 med verkan från och med den 21 april 2021. |
|
(6) |
Den 12 januari 2021 informerade Förenade kungariket om att tidigare uppgifter om kontinuerliga undersökningar på populationen av slaktade svin visar med 95 % konfidensgrad att trikinprevalensen inte överstiger en på miljonen i den populationen i enlighet med artikel 3.3 b i genomförandeförordning (EU) 2015/1375. Dessutom informerade Förenade kungariket kommissionen om sin avsikt att tillämpa undantaget för trikinundersökning av slaktkroppar och kött från tamsvin om djuren kommer från en anläggning som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden i enlighet med bilaga IV till den genomförandeförordningen. |
|
(7) |
Därför bör Förenade kungariket förtecknas i bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2015/1375 utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland i enlighet med artikel 5.4 i protokollet om Irland/Nordirland till avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen jämförd med bilaga 2 till det protokollet. |
|
(8) |
Bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2015/1375 bör ändras för att ta hänsyn till Förenade kungarikets tillämpning av de undantag som avses i artikel 3.2 och 3.3 i den genomförandeförordningen. |
|
(9) |
Genomförandeförordning (EU) 2015/1375 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(10) |
Eftersom förordning (EU) nr 206/2010 upphävs med verkan från och med den 21 april 2021 och bilaga VII genom genomförandeförordning (EU) 2020/1478 läggs till i genomförandeförordning (EU) 2015/1375 med verkan från och med det datumet bör förtecknandet av Förenade kungariket i den bilagan gälla från och med samma datum. |
|
(11) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Genomförandeförordning (EU) 2015/1375 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
|
|
2. |
I bilaga III ska den inledande meningen och leden a och b ersättas med följande: ”Kött från hovdjur, kött från frilevande vilt och annat kött som skulle kunna innehålla trikiner ska undersökas i enlighet med en av digestionsmetoderna i kapitlen I och II i bilaga I med följande ändringar:
|
|
3. |
Kapitel II led b i bilaga IV ska ersättas med följande:
|
|
4. |
Bilaga VII ska ersättas med följande: ”BILAGA VII Tredjeländer eller regioner i dessa som tillämpar undantagen enligt artikel 13.2
|
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 1.4 ska tillämpas från och med den 21 april 2021.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 mars 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1375 av den 10 augusti 2015 om fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött (EUT L 212, 11.8.2015, s. 7).
(3) EFSA Journal, vol. 11(2013):6, artikelnr 3263.
(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/627 av den 15 mars 2019 om enhetliga praktiska arrangemang för utförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, och om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 vad gäller offentlig kontroll (EUT L 131, 17.5.2019, s. 51).
(5) Kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 av den 12 mars 2010 om fastställande av förteckningar över tredjeländer, områden eller delar därav från vilka det är tillåtet att föra in vissa djur och färskt kött till Europeiska unionen samt kraven för veterinärintyg (EUT L 73, 20.3.2010, s. 1).
(6) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/692 av den 30 januari 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser för införsel till unionen samt förflyttning och hantering efter införsel av sändningar av vissa djur, avelsmaterial och produkter av animaliskt ursprung (EUT L 174, 3.6.2020, s. 379).
(7) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1478 av den 14 oktober 2020 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/1375 vad gäller provtagning, referensmetod för detektion och importvillkor i samband med kontroll av trikiner (EUT L 338, 15.10.2020, s. 7).
(*1) I enlighet med avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 5.4 i protokollet om Irland/Nordirland jämförd med bilaga 2 till det protokollet, ska hänvisningar till Förenade kungariket vid tillämpningen av den här bilagan inte omfatta Nordirland.
|
25.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104/39 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/520
av den 24 mars 2021
om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller spårbarhet för vissa hållna landlevande djur
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (1), särskilt artikel 120.1 och 120.2 c, d och f, och
av följande skäl:
|
(1) |
I förordning (EU) 2016/429 fastställs spårbarhetskrav för hållna landlevande djur och avelsmaterial, och där ges även kommissionen befogenhet att anta genomförandeakter i detta avseende. |
|
(2) |
Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2035 (2) kompletteras förordning (EU) 2016/429 med närmare bestämmelser om spårbarhet för hållna landlevande djur och kläckägg. |
|
(3) |
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om spårbarhet i förordning (EU) 2016/429 och delegerad förordning (EU) 2019/2035 i unionen bör vissa bestämmelser antas genom den här förordningen. |
|
(4) |
Enligt artiklarna 112, 113 och 115 i förordning (EU) 2016/429 ska aktörer som håller nötkreatur, får, getter och svin överföra uppgifter om sina djur till de databaser som upprättas i enlighet med artikel 109.1 i den förordningen. För att säkerställa att alla uppdateringar regelbundet överförs till dessa databaser måste det i den här förordningen anges tidsfrister för överföring av de uppgifterna. |
|
(5) |
De uppgifter som överförs av aktörer som håller nötkreatur, får, getter och svin bör efter överföringen vara tillgängliga för dem med avseende på deras djur och deras anläggningar. I den här förordningen bör det därför fastställas bestämmelser för enhetlig åtkomst till uppgifter i databaser som upprättas i enlighet med artikel 109.1 i förordning (EU) 2016/429. |
|
(6) |
I den här förordningen bör det också fastställas vissa andra tekniska och praktiska detaljer och format för databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin så att jämförbar kvalitet på databaserna säkerställs i hela unionen. |
|
(7) |
Enligt villkoren i artiklarna 110.1 b och 112 b i förordning (EU) 2016/429 får elektroniskt utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna ersätta utfärdande av identitetshandlingar vid förflyttning av nötkreatur mellan medlemsstaterna. Bovex-protokollet, som upprättats av kommissionen, är avsett för utbyte av elektroniska uppgifter om nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser. Kommissionen bör erkänna full driftsduglighet för sådant utbyte av elektroniska uppgifter mellan medlemsstaternas databaser enligt det protokollet. |
|
(8) |
De identifieringsmärken som ska användas för olika arter av landlevande djur, särskilt hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor, fastställs genom delegerad förordning (EU) 2019/2035, men de tekniska specifikationerna för identifieringsmärkena bör anges i den här förordningen. |
|
(9) |
I delegerad förordning (EU) 2019/2035 fastställs krav på elektronisk identifiering av hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor. Sådana elektroniska identifierare bör godkännas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där djuren hålls. För att säkerställa att dessa elektroniska identifierare kan avläsas när djuren förflyttas mellan medlemsstaterna bör de bestämmelser och villkor enligt vilka den behöriga myndigheten får godkänna sådana elektroniska identifierare fastställas i den här förordningen. Vid dessa godkännanden bör också relevanta ISO/IEC-standarder beaktas. |
|
(10) |
För att säkerställa en enhetlig tillämpning vad gäller identifiering och spårbarhet i hela unionen bör tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor fastställas i den här förordningen. |
|
(11) |
Unionsbestämmelserna om spårbarhet omfattar till och med den dag då förordning (EU) 2016/429 börjar tillämpas olika undantag från systemet för identifiering och registrering för vissa kategorier av djur, till exempel djur som hålls under extensiva förhållanden. Det är lämpligt att se över dessa bestämmelser och att tillämpa ett balanserat och harmoniserat tillvägagångssätt för undantagen från systemet för identifiering och registrering, med beaktande av å ena sidan relevanta risker och å andra sidan åtgärdernas proportionalitet och ändamålsenlighet. Nya bestämmelser som återspeglar detta tillvägagångssätt bör därför fastställas i denna förordning. |
|
(12) |
Det är viktigt att alltid säkerställa fullständig spårbarhet för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor och att undvika sådant som kan äventyra spårbarheten. Avlägsnande, ändring eller ersättning av identifieringsmärken är sådant som kan äventyra spårbarheten. Dessa moment bör därför utföras först efter det att den behöriga myndigheten har gett aktörerna tillåtelse att utföra dem. Vissa bestämmelser om avlägsnande, ändring och ersättning fastställs i delegerad förordning (EU) 2019/2035. Det behövs kompletterande bestämmelser för dessa moment, bland annat tidsfrister, för att särskilda aspekter ska kunna hanteras, och dessa bestämmelser bör fastställas i den här förordningen. |
|
(13) |
För att säkerställa en smidig övergång till det nya regelverket bör aktörer i medlemsstaterna under en övergångsperiod på högst två år från den dag då den här förordningen börjar tillämpas kunna fortsätta att använda de identifieringsmärken som godkänts före den 21 april 2021 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 (3), rådets förordning (EG) nr 21/2004 (4) och rådets direktiv 2008/71/EG (5) och i enlighet med de akter som antagits på grundval av dessa förordningar och det direktivet. |
|
(14) |
Eftersom förordning (EU) 2016/429 ska tillämpas från och med den 21 april 2021 bör även den här förordningen tillämpas från och med det datumet. |
|
(15) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL 1
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Innehåll och tillämpningsområde
Denna förordning innehåller bestämmelser om följande:
|
1. |
Tidsfrister för aktörernas överföring av uppgifter för registrering av hållna nötkreatur, får, getter och svin i databaser. |
|
2. |
Enhetlig åtkomst till uppgifter i databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin samt tekniska specifikationer och praktiska bestämmelser för dessa databaser. |
|
3. |
Tekniska villkor och former för utbyte av elektroniska uppgifter om hållna nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser och erkännande av full driftsduglighet vad gäller ett system för utbyte av uppgifter. |
|
4. |
Tekniska specifikationer, format och utformning avseende identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur |
|
5. |
Tekniska krav för identifieringsmärken för hållna papegojor. |
|
6. |
Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur födda i unionen eller efter införsel av djuren till unionen. |
|
7. |
Utformning av identitetskoden för hållna nötkreatur, får, getter, kameldjur, och hjortdjur. |
|
8. |
Avlägsnande, ändring eller ersättning av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur samt tidsfrister för sådana moment. |
|
9. |
Övergångsbestämmelser avseende godkännande av identifieringsmärken. |
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning ska definitionerna i artikel 2 i delegerad förordning (EU) 2019/2035 gälla.
KAPITEL 2
DATABASER
Artikel 3
Tidsfrister och förfaranden för aktörernas överföring av uppgifter för registrering av hållna nötkreatur, får, getter och svin
1. Aktörer som håller nötkreatur, får, getter och svin ska överföra uppgifter om djur som förflyttas, föds och dör i enlighet med artikel 112 d i förordning (EU) 2016/429 samt om sådana förflyttningar som avses i artikel 113.1 c i samma förordning och i artikel 56 b i delegerad förordning (EU) 2019/2035 för registrering i databaser som upprättats för dessa arter inom en tidsfrist för överföring som ska fastställas av medlemsstaten. Tidsfristen för överföring av uppgifterna får inte överstiga sju dagar från djurens förflyttning, födsel eller död, beroende på vad som är tillämpligt.
2. I fråga om födslar får medlemsstaterna vid fastställandet av tidsfristen för överföring av uppgifterna använda det datum då identifieringsmärket anbringas djuret som utgångspunkt för den berörda tidsfristen, förutsatt att detta datum inte kan förväxlas med djurets födelsedatum.
3. Genom undantag från punkt 1 får den behöriga myndigheten förlänga tidsfristen för överföring av uppgifter om förflyttningar enligt punkt 1 till högst 14 dagar efter förflyttning av nötkreatur inom samma medlemsstat från ursprungsanläggningar till registrerade betesanläggningar för bete i bergsområden. Den behöriga myndigheten får besluta att godta förteckningar över nötkreatur som förflyttas till registrerade betesanläggningar från de aktörer som driver dessa anläggningar. Dessa förteckningar ska innehålla följande:
|
a) |
Den registrerade betesanläggningens unika registreringsnummer. |
|
b) |
Djurens identitetskod. |
|
c) |
Ursprungsanläggningens unika registreringsnummer. |
|
d) |
Datum för djurens ankomst till den registrerade betesanläggningen. |
|
e) |
Beräknat datum för djurens avsändning från den registrerade betesanläggningen. |
Artikel 4
Enhetlig åtkomst till uppgifter i databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin
Medlemsstaterna ska säkerställa att aktörer som håller nötkreatur, får, getter och svin på begäran får kostnadsfri åtkomst till åtminstone ett minimum av skrivskyddade uppgifter om sina anläggningar i de databaser som avses i artikel 109.1 a–c i förordning (EU) 2016/429.
Artikel 5
Tekniska specifikationer för databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin
Medlemsstaterna ska säkerställa att de databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin som avses i artikel 109.1 a–c i förordning (EU) 2016/429 upprättas på ett sådant sätt att de uppgifter som registreras i databaserna kan utbytas mellan medlemsstaternas databaser i det format som anges i den tredje kolumnen i tabellen i bilaga I till den här förordningen.
Artikel 6
Praktiska bestämmelser för databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga tekniska och praktiska åtgärder som säkerställer att de databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin som avses i artikel 109.1 a–c i förordning (EU) 2016/429 fortsätter att fungera vid eventuella störningar. Åtgärderna ska också garantera säkerheten, integriteten och äktheten hos de uppgifter som registreras i dessa databaser.
Artikel 7
Tekniska villkor och former för elektroniskt utbyte av uppgifter i identitetshandlingar för hållna nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser
1. När medlemsstaterna tillämpar elektroniskt utbyte av sådana uppgifter i identitetshandlingar för hållna nötkreatur som avses i artikel 44 a–c i delegerad förordning (EU) 2019/2035 med andra medlemsstater ska uppgifterna utbytas i formatet XML Schema Definition, som kommissionen gjort tillgängligt för den behöriga myndigheten.
2. Den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten för de hållna nötkreatur som är avsedda att förflyttas ska säkerställa att uppgifterna i identitetshandlingarna överförs elektroniskt till destinationsmedlemsstaten innan djuren avsänds samt att en tidsstämpel tillhandahålls för varje överföring.
Artikel 8
Erkännande av full driftsduglighet vad gäller ett system för elektroniskt utbyte av uppgifter i identitetshandlingar för hållna nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser
1. De medlemsstater som tillämpar elektroniskt utbyte av uppgifter i identitetshandlingar genom ett system som kommissionen har upprättat för utbyte av uppgifter om hållna nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser ska erkännas ha ett system med full driftsduglighet.
2. Kommissionen ska på sin webbplats upprätta en förteckning över de medlemsstater som utbyter uppgifter i identitetshandlingar genom detta system.
KAPITEL 3
IDENTIFIERINGSMÄRKEN
Artikel 9
Tekniska specifikationer, format och utformning avseende identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur
1. Den behöriga myndigheten får godkänna användning av sådana konventionella öronmärken eller konventionella karledsband som avses i leden a och b i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 som identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur endast om identifieringsmärkena uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna i del 1 i bilaga II till den här förordningen.
2. Den behöriga myndigheten får godkänna användning av sådana tatueringar som avses i led g i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 som identifieringsmärken för hållna får, getter, svin och hjortdjur enligt artikel 46.2 och 46.3 och artiklarna 52.1 b, 73.2 c och 76.1 c i den delegerade förordningen endast om tatueringarna säkerställer outplånlig märkning och korrekt avläsning.
3. Den behöriga myndigheten får godkänna användning av sådana elektroniska identifierare som avses i leden c–f i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 som identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur endast om identifieringsmärkena uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna i del 2 i bilaga II till den här förordningen. Sådana elektroniska identifierare som avses i leden c och f i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 ska dessutom uppfylla kraven enligt den tekniska specifikationen i del 1 i bilaga II till den här förordningen.
4. Genom undantag från punkt 3 får den behöriga myndigheten godkänna användning av elektroniska öronmärken som identifieringsmärken för hållna svin om identifieringsmärkena uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationer som fastställts av den medlemsstat där svinen hålls, och om de synligt, läsbart och outplånligt visar det unika registreringsnumret för
|
a) |
djurens födelseanläggning eller |
|
b) |
den sista anläggningen i den distributionskedja som avses i artikel 53 i delegerad förordning (EU) 2019/2035, om djuren förflyttas till en anläggning utanför den distributionskedjan. |
Artikel 10
Tekniska specifikationer, format och utformning avseende identifieringsmärken för hållna papegojor
1. Aktörer som håller papegojor ska säkerställa att
|
a) |
den benring som avses i artikel 76.1 a i delegerad förordning (EU) 2019/2035 uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna i del 1 i bilaga II till den här förordningen, |
|
b) |
den tatuering som avses i artikel 76.1 c i delegerad förordning (EU) 2019/2035 säkerställer outplånlig märkning och korrekt avläsning. |
2. Den behöriga myndigheten får godkänna användning av sådana injicerbara transpondrar som avses i artikel 76.1 b i delegerad förordning (EU) 2019/2035 som identifieringsmärken för hållna papegojor endast om identifieringsmärkena uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna i del 2 punkt 2 i bilaga II till den här förordningen.
Artikel 11
Praktiska bestämmelser för godkännande av elektroniska identifierare för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor
1. Vid godkännande av sådana elektroniska identifierare som avses i leden c–f i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor ska den behöriga myndigheten säkerställa att tillverkarna av de elektroniska identifierarna har tillhandahållit bevis på att de överensstämmelse- och prestandatester som avses i del 2 punkt 4 i bilaga II till den här förordningen har genomförts vid provningscentraler som ackrediterats i överensstämmelse med ISO/IEC-standard 17025 – Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier.
2. Vid godkännande av sådana elektroniska identifierare som avses i punkt 1 får den behöriga myndigheten kräva att tillverkarna av de elektroniska identifierarna utför ytterligare tester av robusthet och hållbarhet så att det säkerställs att identifierarna fungerar under de särskilda geografiska förhållandena eller klimatförhållandena i den berörda medlemsstaten i enlighet med de standarder som fastställts av den medlemsstaten.
Artikel 12
Utformning av identitetskoden för hållna nötkreatur, får, getter, kameldjur och hjortdjur
Identitetskoden för hållna nötkreatur, får, getter, kameldjur och hjortdjur ska innehålla följande:
|
a) |
Den första delen av identitetskoden ska bestå av landskoden för den medlemsstat där identifieringsmärket först anbringades på djuren, i något av följande format:
|
|
b) |
Den andra delen av identitetskoden ska vara en unik kod för varje djur bestående av högst tolv siffror. |
Artikel 13
Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna nötkreatur
1. Aktörerna ska säkerställa att hållna nötkreatur anbringas ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 112 a i förordning (EU) 2016/429 före utgången av en tidsfrist efter födseln som ska fastställas av den medlemsstat där djuren föddes. Tidsfristen ska beräknas från djurens födelsedatum och får inte överstiga 20 dagar.
2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna, av skäl som rör djurens fysiska utveckling, tillåta att aktörerna förlänger tidsfristen för anbringande av ett andra identifieringsmärke till högst 60 dagar efter djurens födelsedatum, om det andra identifieringsmärket är en bolustransponder.
3. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att aktörerna förlänger den tidsfrist som avses i punkt 1 till högst nio månader om
|
a) |
djuren
|
|
b) |
det område där djuren hålls säkerställer en hög grad av isolering av djuren, |
|
c) |
förlängningen inte äventyrar möjligheten att spåra djuren. Medlemsstaterna får begränsa det tillstånd som avses i första stycket till särskilda geografiska områden eller särskilda arter eller raser av hållna nötkreatur. |
4. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna nötkreatur lämnar födelseanläggningen utan att ha anbringats sådana identifieringsmärken som avses i artikel 112 a i förordning (EU) 2016/429.
Artikel 14
Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna får och getter
1. Aktörerna ska säkerställa att hållna får och getter anbringas ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 113.1 a i förordning (EU) 2016/429 före utgången av en tidsfrist efter födseln som ska fastställas av den medlemsstat där djuren föddes. Tidsfristen ska beräknas från djurens födelsedatum och får inte överstiga nio månader.
2. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna får eller getter lämnar födelseanläggningen utan att ha anbringats ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 113.1 a i förordning (EU) 2016/429.
Artikel 15
Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna svin
1. Aktörerna ska säkerställa att hållna svin anbringas ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 115 a i förordning (EU) 2016/429 före utgången av en tidsfrist efter födseln som ska fastställas av den medlemsstat där djuren föddes. Tidsfristen ska beräknas från djurens födelsedatum och får inte överstiga nio månader.
2. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna svin lämnar födelseanläggningen eller distributionskedjan utan att ha anbringats ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 115 a i förordning (EU) 2016/429.
Artikel 16
Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna kameldjur och hjortdjur
1. Aktörerna ska säkerställa att hållna kameldjur och hjortdjur anbringas sådana identifieringsmärken som avses i artikel 73.1 och 73.2 i förordning (EU) 2019/2035 före utgången av en tidsfrist efter födseln som ska fastställas av den medlemsstat där djuren föddes. Tidsfristen ska beräknas från djurens födelsedatum och får inte överstiga nio månader.
2. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna kameldjur eller hjortdjur lämnar födelseanläggningen, eller den anläggning dit de först kommer om djuren förflyttades till den anläggningen från den livsmiljö där de vistades som vilda djur, utan att ha anbringats sådana identifieringsmärken som avses i artikel 73.1 och 73.2 i delegerad förordning (EU) 2019/2035.
3. Den behöriga myndigheten får undanta aktörer som håller renar från kraven i punkterna 1 och 2, förutsatt att undantaget inte äventyrar möjligheten att spåra djuren.
4. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna undanta aktörer som håller hjortdjur från kraven i punkt 1 om
|
a) |
djuren
|
|
b) |
det område där djuren hålls säkerställer en hög grad av isolering av djuren, |
|
c) |
undantaget inte äventyrar möjligheten att spåra djuren. |
Artikel 17
Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur efter införsel till unionen
1. Efter införsel av hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur till unionen ska aktörerna, om djuren förblir i unionen, säkerställa att djuren anbringas sådana identifieringsmärken som avses i artikel 81 i delegerad förordning (EU) 2019/2035 senast 20 dagar efter ankomsten till den första anläggningen.
2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna för första ankomst, av skäl som rör djurens fysiska utveckling, tillåta att aktörerna förlänger tidsfristen för anbringande av ett andra identifieringsmärke till högst 60 dagar efter djurens födelsedatum, om det andra identifieringsmärket är en bolustransponder.
3. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur eller hjortdjur lämnar den anläggning dit de först kommer utan att ha anbringats sådana identifieringsmärken som avses i artikel 81 i delegerad förordning (EU) 2019/2035.
Artikel 18
Avlägsnande och ändring av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur
Den behöriga myndigheten får tillåta att aktörer avlägsnar eller ändrar identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur endast om avlägsnandet eller ändringen inte äventyrar möjligheten att spåra djuren, inbegripet spårbarheten till födelseanläggningen, och om djuren i tillämpliga fall fortfarande kan identifieras individuellt.
Artikel 19
Ersättning av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin., kameldjur och hjortdjur samt tidsfrister för sådana moment
1. Den behöriga myndigheten får tillåta att aktörer ersätter identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur endast om det inte äventyrar möjligheten att spåra djuren, inbegripet spårbarheten till födelseanläggningen, och om djuren i tillämpliga fall fortfarande kan identifieras individuellt.
2. Den ersättning som avses i punkt 1 får tillåtas enligt följande:
|
a) |
Om djuren har identifierats med två identifieringsmärken och ett av dessa identifieringsmärken har blivit oläsbart eller gått förlorat, förutsatt att djurens identitetskod förblir oförändrad och fortfarande överensstämmer med koden på det kvarvarande identifieringsmärket. |
|
b) |
Om djuren har identifierats med ett eller två identifieringsmärken som visar djurens identitetskod och identifieringsmärkena har blivit oläsbara eller gått förlorade, förutsatt att det fortfarande med rimlig säkerhet går att fastställa djurens identitetskod och att djurens identitetskod förblir oförändrad. |
|
c) |
Om hållna får, getter eller svin har identifierats med ett identifieringsmärke som visar en anläggnings unika registreringsnummer och det identifieringsmärket har blivit oläsbart eller gått förlorat, förutsatt att det fortfarande med rimlig säkerhet går att fastställa djurens födelseanläggning eller, i tillämpliga fall, den sista anläggningen i distributionskedjan, och att det nya identifieringsmärket visar den anläggningens eller, i tillämpliga fall, den sista anläggningens unika registreringsnummer. |
|
d) |
För hållna får och getter får det tillåtas att de identifieringsmärken som avses i leden a och b ersätts med nya identifieringsmärken som visar en ny identifieringskod, förutsatt att spårbarheten inte äventyras. |
3. De identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska ersättas så snart som möjligt före utgången av en tidsfrist som ska fastställas av den medlemsstat vars behöriga myndighet gett aktörerna tillstånd att ersätta identifieringsmärket, och innan djuren förflyttas till en annan anläggning.
4. När den identitetskod för hållna nötkreatur, får, getter och svin som visas på det identifieringsmärke som avses i leden a och b i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 på grund av tekniska begränsningar inte kan återges på en elektronisk identifierare får den behöriga myndigheten tillåta att djuren anbringas en ny elektronisk identifierare med en ny identitetskod endast om båda identitetskoderna är registrerade i de databaser som avses i artikel 109.1 i förordning (EU) 2016/429.
KAPITEL 4
ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 20
Övergångsbestämmelser avseende godkännanden av identifieringsmärken
Genom undantag från artiklarna 9, 10 och 11 i den här förordningen får medlemsstaterna under en övergångsperiod till och med den 20 april 2023 fortsätta att använda de identifieringsmärken som godkänts före den 21 april 2021 i enlighet med förordning (EG) nr 1760/2000, förordning (EG) nr 21/2004 och direktiv 2008/71/EG och i enlighet med de akter som antagits på grundval av dessa förordningar och det direktivet.
Artikel 21
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 21 april 2021.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 mars 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 84, 31.3.2016, s. 1.
(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2035 av den 28 juni 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om anläggningar som håller landlevande djur och kläckerier samt om spårbarhet för vissa hållna landlevande djur och kläckägg (EUT L 314, 5.12.2019, s. 115).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).
(4) Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).
(5) Rådets direktiv 2008/71/EG av den 15 juli 2008 om identifikation och registrering av svin (EUT L 213, 8.8.2008, s. 31).
BILAGA I
Tekniska specifikationer för uppgiftsformat i databaserna över hållna nötkreatur, får, getter och svin
|
Typ av uppgifter |
Beskrivning |
Format |
||||||||
|
Djurets identitetskod |
Landskod |
Något av följande alternativ: Bokstavskod: tvåbokstavskod enligt ISO 3166–1 (1) Sifferkod: numerisk kod enligt ISO 3166–1 |
||||||||
|
Unik kod för varje djur |
12 numeriska tecken |
|||||||||
|
Elektronisk identifierare (valfritt) |
|
Något av följande alternativ:
|
||||||||
|
Anläggningens unika registreringsnummer |
|
Landskod följd av 12 alfanumeriska tecken |
||||||||
|
Namn på den aktör som driver anläggningen |
|
140 alfanumeriska tecken |
||||||||
|
Adress till den aktör som driver anläggningen |
Gatuadress |
140 alfanumeriska tecken |
||||||||
|
Postnummer |
10 alfanumeriska tecken |
|||||||||
|
Ort |
35 alfanumeriska tecken |
|||||||||
|
Datum |
|
Datum (ÅÅÅÅ-MM-DD) |
||||||||
|
Totalt antal djur |
|
15 numeriska tecken |
(1) Utom för Grekland, där tvåbokstavskoden ”EL” ska användas.
BILAGA II
DEL 1
Tekniska specifikationer för identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor
|
1. |
De identifieringsmärken som avses i leden a, b, c, f och h i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 ska för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor ska vara
|
|
2. |
De identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska synligt, läsbart och outplånligt visa något av följande:
|
|
3. |
De identifieringsmärken som avses i punkt 1 får innehålla andra uppgifter, om det tillåts av den behöriga myndigheten och identifieringsmärkena uppfyller kraven i punkt 2. |
DEL 2
Tekniska specifikationer för elektroniska identifierare för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur
|
1. |
De elektroniska identifierare som avses i leden c–f i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 ska visa den första delen av djurens identitetskod i form av den tresiffriga landskoden och den andra delen av djurens identitetskod enligt artikel 12. |
|
2. |
De elektroniska identifierare som avses i punkt 1 ska vara
|
|
3. |
De elektroniska identifierare som avses i punkt 1 ska kunna avläsas på följande minimiavstånd:
|
|
4. |
De elektroniska identifierare som avses i punkt 1 ska ha godkänts i tester med avseende på
|
|
25.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 104/52 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/521
av den 24 mars 2021
om införande av särskilda arrangemang för den mekanism som innebär krav på uppvisande av exporttillstånd för export av vissa produkter
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/479 av den 11 mars 2015 om gemensamma exportregler (1), särskilt artikel 5, och
av följande skäl:
|
(1) |
Den 30 januari 2021 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2021/111 (2) enligt vilken export av covid-19-vaccin och aktiva substanser, inklusive primära cellkulturer och ympkulturer som används för tillverkning av sådana vacciner, kräver uppvisande av exporttillstånd, i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2015/479. Vid utgången av sexveckorsperioden efter den dag då dessa åtgärder trädde i kraft antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2021/442 (3), enligt vilken det för export av samma produkter krävs ett exporttillstånd till och med den 30 juni 2021, i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2015/479. |
|
(2) |
Den globala bristen på covid-19-vaccin fortgår och ökar till och med på grund av förseningarna i produktionen. |
|
(3) |
I enlighet med genomförandeförordning (EU) 2021/442 ska medlemsstaterna vägra exporttillstånd om den berörda exporten utgör ett hot mot genomförandet av avtalen om förhandsbeställningar mellan unionen och vaccintillverkarna på grund av volym eller andra relevanta omständigheter, såsom den volym av vacciner som levererades till unionen vid tidpunkten för begäran. |
|
(4) |
Det råder fortfarande brist på insyn och fortsatta begränsningar av produktionen av covid-19-vacciner och förseningar av leveranser i unionen, vilket kan utgöra ett hot mot försörjningstryggheten inom unionen för de varor som omfattas av genomförandeförordning (EU) 2021/442. Ytterligare faktorer bör därför också beaktas avseende beslutet om att bevilja eller avslå ett exporttillstånd. |
|
(5) |
Den information som samlats in av kommissionen genom den exporttillståndsmekanism som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2021/111 och fortsättningsvis genom genomförandeförordning (EU) 2021/442 samt genom tulluppgifter har visat att export som omfattas av tillståndsmekanismen kan kanaliseras via länder som hittills har undantagits från kravet på exporttillstånd, vilket innebär att det inte är möjligt att få den nivå på insyn som krävs. Dessa undantag bör därför tillfälligt upphävas. |
|
(6) |
Undantaget bör behållas för vissa av de länder och territorier som nämns i artikel 1.9 a i genomförandeförordning (EU) 2021/442, nämligen de länder och territorier som är särskilt beroende av de centrala leveranskedjorna i de medlemsstater till vilka de är knutna respektive av leveranskedjor i angränsande medlemsstater. |
|
(7) |
De uppgifter som nämns i skäl 5 har också visat att unionstillverkarna har exporterat stora mängder varor som omfattas av exporttillståndsmekanismen till länder som har en stor egen produktionskapacitet, medan dessa länder begränsar sin egen export till unionen, antingen genom lagstiftning eller genom avtal eller andra arrangemang som ingåtts med vaccintillverkare som är etablerade på deras territorium. Denna obalans leder till brist på förnödenheter inom unionen. |
|
(8) |
Dessutom har samma uppgifter visat att unionstillverkarna har exporterat stora mängder varor som omfattas av exporttillståndsmekanismen till vissa länder utan produktionskapacitet, men som har en högre vaccinationstäckning än unionen eller där den aktuella epidemiologiska situationen är mindre allvarlig än i unionen. Export till dessa länder kan således hota försörjningstryggheten inom unionen. |
|
(9) |
Medlemsstaterna bör därför vägra exporttillstånd. |
|
(10) |
Kommissionen bör beakta samma ytterligare faktorer när den gör sin bedömning av det utkast till beslut som anmälts av den behöriga myndigheten i medlemsstaten i enlighet med artikel 2.4 i genomförandeförordning (EU) 2021/442. |
|
(11) |
Med tanke på den akuta situationen bör de åtgärder som föreskrivs i denna förordning vidtas i enlighet med artikel 3.3 i förordning (EU) 2015/479. |
|
(12) |
Denna förordning bör träda i kraft omedelbart. Med beaktande av artikel 5.5 i förordning (EU) 2015/479 bör åtgärderna i denna förordning gälla i sex veckor. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Tillämpningen av artikel 1.9 a i genomförandeförordning (EU) 2021/442 upphävs.
Upphävandet ska dock inte gälla följande länder och territorier:
|
— |
Andorra, |
|
— |
Färöarna, |
|
— |
San Marino, |
|
— |
Vatikanstaten, |
|
— |
de utomeuropeiska länder och territorier som förtecknas i bilaga II till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
Büsingen, |
|
— |
Helgoland, |
|
— |
Livigno, |
|
— |
Ceuta och Melilla. |
Artikel 2
1. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska bevilja ett exporttillstånd som begärts i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2021/442 under förutsättning att
|
a) |
exporttillståndet uppfyller villkoret i artikel 1.7 i genomförandeförordning (EU) 2021/442, |
|
b) |
tillståndet inte på annat sätt utgör ett hot mot försörjningstryggheten inom unionen för de varor som omfattas av genomförandeförordning (EU) 2021/442. |
2. För att avgöra om villkoret i punkt 1 b är uppfyllt ska medlemsstatens behöriga myndighet bedöma följande faktorer:
|
a) |
Huruvida destinationslandet för exporten begränsar sin egen export till unionen av varor som omfattas av genomförandeförordning (EU) 2021/442 eller av de råvaror av vilka de tillverkas, antingen genom lagstiftning eller på något annat sätt, inbegripet genom ingående av avtal med tillverkarna av dessa varor. |
|
b) |
De relevanta förhållanden som råder i destinationslandet för exporten, inbegripet den epidemiologiska situationen, vaccinationstäckningen och den befintliga tillgången på varor som omfattas av genomförandeförordning (EU) 2021/442. |
3. När kommissionen bedömer det utkast till beslut som anmälts av medlemsstatens behöriga myndighet i enlighet med artikel 2.4 i genomförandeförordning (EU) 2021/442 ska den också utvärdera om villkoret i punkt 1 b i denna artikel är uppfyllt, med beaktande av de faktorer som förtecknas i punkt 2.
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas till och med sex veckor efter ikraftträdandet.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 mars 2021.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 83, 27.3.2015, s. 34.
(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/111 av den 29 januari 2021 om att kräva uppvisande av exporttillstånd för export av vissa produkter (EUT L 31 I, 30.1.2021, s. 1).
(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/442 av den 11 mars 2021 om att kräva uppvisande av exporttillstånd för export av vissa produkter (EUT L 85, 12.3.2021, s. 190).