25.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/1

RÅDETS DIREKTIV (EU) 2021/514

av den 22 mars 2021

om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 113 och 115,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)

För att lämna utrymme åt nya unionsinitiativ inom området skattetransparens har rådets direktiv 2011/16/EU (3) ändrats ett flertal gånger under de senaste åren. Dessa ändringar har huvudsakligen syftat till att införa rapporteringsskyldigheter, följt av lämnande av upplysningar till andra medlemsstater, avseende finansiella konton, förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, land-för-land-rapporter och rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. Dessa ändringar har således utvidgat omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar. Medlemsstaternas skattemyndigheter har nu en bredare uppsättning samarbetsverktyg till sitt förfogande för att upptäcka och hantera olika former av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt.

(2)

Kommissionen har under de senaste åren övervakat tillämpningen, och färdigställde 2019 en utvärdering, av direktiv 2011/16/EU. Stora förbättringar har gjorts på området för automatiskt utbyte av upplysningar, men det finns fortfarande ett behov av att förbättra bestämmelserna om alla former av utbyte av upplysningar och administrativt samarbete.

(3)

Enligt artikel 5 i direktiv 2011/16/EU ska en anmodad myndighet till den begärande myndigheten lämna alla sådana upplysningar som den har tillgång till eller som den erhåller till följd av administrativa utredningar som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som omfattas av det direktivet. För att säkerställa att utbytet av upplysningar är ändamålsenligt och förebygga omotiverade avslag på begäranden, samt för att skapa rättssäkerhet både för skatteförvaltningar och skattebetalare bör den internationellt överenskomna standarden ”kan antas vara relevant” tydligt avgränsas och kodifieras.

(4)

Ibland finns det ett behov av att behandla begäranden om upplysningar som rör grupper av skattebetalare som inte kan identifieras individuellt och det är endast på grundval av en gemensam uppsättning egenskaper som det kan avgöras om de begärda upplysningarna kan antas vara relevanta. Med tanke på detta bör skatteförvaltningarna fortsätta att använda gruppbegäranden om upplysningar inom en tydlig rättslig ram.

(5)

Det är viktigt att medlemsstaterna utbyter upplysningar om inkomst som härrör från immateriella rättigheter, eftersom detta är ett område av ekonomin där överföring av vinster ofta förekommer eftersom de underliggande tillgångarna är ytterst rörliga. Därför bör royalties enligt definitionen i artikel 2 b i rådets direktiv 2003/49/EG (4) inkluderas i de inkomstkategorier som omfattas av obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i syfte att förbättra åtgärderna för bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Medlemsstaterna bör vidta alla möjliga och rimliga åtgärder för att se till att det skatteregistreringsnummer som utfärdats av hemvistmedlemsstaten till personer med hemvist i medlemsstaten anges när upplysningar lämnas om de kategorier av inkomst och kapital som omfattas av obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar.

(6)

Digitaliseringen av ekonomin har ökat snabbt under de senaste åren. Detta har gett upphov till ett ökande antal komplexa situationer med kopplingar till skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Den gränsöverskridande dimensionen hos tjänster som erbjuds genom plattformsoperatörer har skapat en komplex miljö där det kan vara svårt att upprätthålla skatteregler och skattemoral. Det finns brister i skattemoralen och värdet på underrapporterade inkomster är betydande. Medlemsstaternas skatteförvaltningar har inte tillräckligt med upplysningar för att korrekt bedöma och kontrollera bruttoinkomster som genereras i deras länder från kommersiell verksamhet som bedrivs med digitala plattformar som mellanhänder. Detta är särskilt problematiskt om inkomster eller beskattningsbara belopp flödar via digitala plattformar som är etablerade i en annan jurisdiktion.

(7)

Skatteförvaltningarna begär ofta upplysningar från plattformsoperatörer. Detta förorsakar betydande administrativa kostnader och efterlevnadskostnader för plattformsoperatörerna. Samtidigt har vissa medlemsstater infört en ensidig rapporteringsskyldighet, vilket skapar en ytterligare administrativ börda för plattformsoperatörerna eftersom de måste följa en rad olika nationella rapporteringsstandarder. Det är därför nödvändigt att införa ett standardiserat rapporteringskrav som skulle vara tillämplig på hela den inre marknaden.

(8)

Med tanke på att merparten av de inkomster eller beskattningsbara belopp som säljare genererar på digitala plattformar flödar över gränserna skulle rapporteringen av upplysningar om den berörda verksamheten ge ytterligare positiva resultat om de upplysningarna även förmedlades till de medlemsstater där de intjänade inkomsterna skulle vara skattepliktiga. Det automatiska utbytet av upplysningar mellan skattemyndigheter är avgörande för att förse dessa skattemyndigheter med de upplysningar som de behöver för att göra en korrekt bedömning av den inkomstskatt och mervärdesskatt som ska betalas.

(9)

För att säkerställa en väl fungerande inre marknad bör rapporteringsreglerna vara både ändamålsenliga och enkla. Med beaktande av de svårigheter med att upptäcka beskattningsbara händelser som uppstår i samband med en kommersiell verksamhet som förmedlas via digitala plattformar och även den ytterligare administrativa börda som skatteförvaltningarna skulle få i sådana fall, är det nödvändigt att införa en rapporteringsskyldighet för plattformsoperatörer. Plattformsoperatörerna har bättre förutsättningar att samla in och kontrollera de nödvändiga upplysningarna om alla säljare som är verksamma på och använder en viss digital plattform.

(10)

Rapporteringsskyldigheten bör omfatta både gränsöverskridande och icke gränsöverskridande verksamhet för att säkerställa att rapporteringsreglerna är ändamålsenliga, att den inre marknaden fungerar väl, att likvärdiga förutsättningar råder och att principen om icke-diskriminering respekteras. En sådan tillämpning av rapporteringsreglerna skulle dessutom minska den administrativa bördan för de digitala plattformarna.

(11)

Med tanke på den utbredda användningen av digitala plattformar både bland fysiska personer och bland enheter för att bedriva kommersiell verksamhet är det mycket viktigt att säkerställa att rapporteringsskyldigheten gäller oavsett säljarens rättsliga ställning. Ett undantag bör dock göras för myndighetsenheter, som inte bör omfattas av rapporteringsskyldigheten.

(12)	Rapporteringen av inkomster som genereras via sådana verksamheter bör ge skatteförvaltningarna omfattande upplysningar som krävs för att korrekt bedöma den inkomstskatt som ska betalas.

(13)	För att förenkla och begränsa efterlevnadskostnaderna skulle det vara rimligt att kräva att plattformsoperatörerna rapporterar inkomster som säljare har intjänat genom användning av den digitala plattformen i en enda medlemsstat.

(14)

Med tanke på de digitala plattformarnas art och flexibilitet bör rapporteringsskyldigheten även utvidgas till att omfatta plattformsoperatörer som bedriver kommersiell verksamhet i unionen, men som varken har sin skatterättsliga hemvist, är registrerade, eller har sin företagsledning eller ett fast driftsställe i en medlemsstat (nedan kallade utländska plattformsoperatörer). Detta skulle säkerställa likvärdiga förutsättningar för alla digitala plattformar och förhindra illojal konkurrens. För att underlätta uppnåendet av detta mål bör utländska plattformsoperatörer vara skyldiga att registrera sig och rapportera i en enda medlemsstat för att få bedriva verksamhet på den inre marknaden. Efter att ha återkallat en utländsk plattformsoperatörs registrering bör medlemsstaterna säkerställa att en sådan utländsk plattformsoperatör är skyldig att lämna den berörda medlemsstaten lämpliga försäkringar, såsom en skriftlig försäkran under ed eller en säkerhet, när den återregistrerar sig i unionen.

(15)

Det är emellertid lämpligt att föreskriva åtgärder som skulle minska den administrativa bördan för utländska plattformsoperatörer och för medlemsstaternas skattemyndigheter, i fall där lämpliga arrangemang finns som säkerställer att likvärdiga upplysningar utbyts mellan en jurisdiktion utanför unionen och en medlemsstat. I de fallen vore det lämpligt att befria plattformsoperatörer som har rapporterat i en jurisdiktion utanför unionen från skyldighet att rapportera i en medlemsstat, i den mån de upplysningar som mottagits av medlemsstaten gäller den verksamhet som omfattas av detta direktiv och upplysningarna motsvarar de upplysningar som krävs enligt rapporteringsreglerna i detta direktiv. För att främja administrativt samarbete på detta område med jurisdiktioner utanför unionen och med beaktande av behovet av flexibilitet i förhandlingarna om avtal mellan medlemsstater och jurisdiktioner utanför unionen, bör detta direktiv medge att en kvalificerad plattformsoperatör i en jurisdiktion utanför unionen endast rapporterar likvärdiga upplysningar om rapporteringspliktiga säljare till skatteförvaltningen i en jurisdiktion utanför unionen, som i sin tur skulle vidarebefordra upplysningarna till medlemsstaternas skatteförvaltningar. När så är lämpligt bör denna mekanism tas i bruk för att förhindra att likvärdiga upplysningar rapporteras och lämnas mer än en gång.

(16)

Med tanke på att skattemyndigheter över hela världen ställs inför de utmaningar som hör samman med den ständigt växande digitala plattformsekonomin har Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) tagit fram modellregler för plattformsoperatörers rapportering med avseende på säljare i delnings- och gigekonomin (Model Rules for Reporting by Platform Operators with respect to Sellers in the Sharing and Gig Economy) (nedan kallade modellregler). Med tanke på utbredningen av den gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av digitala plattformar, liksom av säljare som är verksamma på dessa, kan det rimligen antas att jurisdiktioner utanför unionen kommer att ha tillräckliga incitament för att följa unionens exempel och införa insamling och ömsesidigt automatiskt utbyte av upplysningar om rapporteringspliktiga säljare enligt modellreglerna. Även om modellreglerna inte är identiska med detta direktivs tillämpningsområde i fråga om de säljare om vilka upplysningar måste rapporteras och de digitala plattformar som måste rapportera upplysningar, förväntas modellreglerna säkerställa rapportering av likvärdiga upplysningar med avseende på berörd verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för både detta direktiv och modellreglerna, vilket kan utvidgas ytterligare till att omfatta fler berörda verksamheter.

(17)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (5). Närmare bestämt bör kommissionen genom genomförandeakter fastställa huruvida de upplysningar som måste utbytas enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga med de som anges i detta direktiv. Med tanke på att ingåendet av avtal med jurisdiktioner utanför unionen om administrativt samarbete i fråga om beskattning fortfarande faller inom medlemsstaternas behörighet kan kommissionens åtgärder också inledas på begäran av en medlemsstat. Detta administrativa förfarande bör, utan att det ändrar tillämpningsområdet för detta direktiv eller dess villkor, säkerställa rättssäkerhet med avseende på sambandet mellan de skyldigheter som följer av detta direktiv och varje avtal om utbyte av upplysningar som medlemsstaterna kan tänkas ha med jurisdiktioner utanför unionen. Därför måste, på begäran av en medlemsstat, fastställandet av likvärdighet också kunna göras före det planerade ingåendet av ett sådant avtal. Om utbytet av sådana upplysningar grundar sig på ett multilateralt instrument bör beslutet om likvärdighet fattas med avseende på hela den relevanta ram som omfattas av ett sådant instrument. Emellertid bör det fortfarande vara möjligt att när så är lämpligt fatta beslutet om likvärdighet avseende ett bilateralt instrument eller om utbytesförbindelserna med en enskild jurisdiktion utanför unionen.

(18)

För att förhindra skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt är det lämpligt att rapporteringen av kommersiell verksamhet omfattar uthyrning av fast egendom, tillhandahållande av personliga tjänster, försäljning av varor samt uthyrning av transportmedel. Verksamhet som bedrivs av en säljare som agerar som anställd hos en plattformsoperatör bör inte omfattas av sådan rapportering.

(19)

För att minska mängden onödiga efterlevnadskostnader för säljare som ägnar sig åt fastighetsuthyrning, såsom hotellkedjor och researrangörer, bör det fastställas ett tröskelvärde om ett visst antal uthyrningar per förtecknad egendom, över vilket rapporteringsskyldigheten inte skulle vara tillämplig. För att undvika att rapporteringsskyldigheterna kringgås av förmedlare som på digitala plattformar utger sig för att vara en enda säljare men som i själva verket förvaltar ett stort antal egendomsenheter bör emellertid lämpliga skyddsåtgärder införas.

(20)

Målet att förhindra skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt skulle kunna säkerställas genom att ett krav på att plattformsoperatörer ska rapportera inkomst som intjänats via digitala plattformar i ett tidigt skede, innan medlemsstaternas skattemyndigheter sammanställer sina årliga taxeringar. För att underlätta medlemsstaternas skattemyndigheters arbete bör de rapporterade upplysningarna utbytas inom en månad efter rapporteringen. För att underlätta det automatiska utbytet av upplysningar och stärka ett effektivt nyttjande av resurser bör utbyten av upplysningar göras elektroniskt genom det befintliga gemensamma kommunikationsnät (CCN-nätet) som unionen har utvecklat.

(21)

Om utländska plattformsoperatörer rapporterar likvärdiga upplysningar om rapporteringspliktiga säljare till respektive skattemyndigheter i jurisdiktioner utanför unionen förväntas det faktiska genomförandet av förfaranden för kundkännedom (due diligence) och rapporteringskrav säkerställas av dessa jurisdiktioners skattemyndigheter. Där så inte är fallet bör utländska plattformsoperatörer emellertid vara skyldiga att registrera sig och rapportera i unionen och medlemsstaterna bör se till att skyldigheterna avseende registrering, åtgärder för kundkännedom och rapportering fullgörs av sådana utländska plattformsoperatörer. Medlemsstaterna bör därför fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Även om det står medlemsstaterna fritt att själva välja sanktioner, bör de sanktioner som föreskrivs vara effektiva, proportionella och avskräckande. Med tanke på att digitala plattformar ofta har en bred geografisk räckvidd är det lämpligt att medlemsstaterna strävar efter att agera på ett samordnat sätt i arbetet med att se till att de registrerings- och rapporteringskrav som är tillämpliga på digitala plattformar som bedriver verksamhet från jurisdiktioner utanför unionen efterlevs, inbegripet att, som en sista utväg, hindra digitala plattformar från att bedriva verksamhet inom unionen. Inom ramen för sina befogenheter bör kommissionen underlätta samordningen av sådana åtgärder av medlemsstaterna och i detta arbete beakta eventuella framtida gemensamma åtgärder gentemot digitala plattformar liksom skillnader i de potentiella åtgärder som står till medlemsstaternas förfogande.

(22)

Det är nödvändigt att förstärka bestämmelserna i direktiv 2011/16/EU när det gäller närvaro av tjänstemän från en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium och utförandet av samtidiga kontroller av två eller flera medlemsstater för att säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. Därför bör begäranden om att tjänstemän från en annan medlemsstat ska få närvara besvaras av den anmodade medlemsstatens behöriga myndighet inom en angiven tidsram. Om tjänstemän från en medlemsstat är närvarande på en annan medlemsstats territorium under en administrativ utredning eller deltar i en administrativ utredning via elektroniska kommunikationsmedel bör de omfattas av de förfaranderegler som fastställts av den anmodade medlemsstaten för direkta personintervjuer och granskningar av handlingar.

(23)

En medlemsstat som avser att genomföra en samtidig kontroll bör vara skyldig att underrätta övriga berörda medlemsstater om sin avsikt. Av effektivitets- och rättssäkerhetsskäl bör det föreskrivas att den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska vara skyldig att svara inom en angiven tidsram.

(24)

Multilaterala kontroller som genomförs med stöd av Fiscalis 2020-programmet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 (6) har visat på fördelarna med samordnade kontroller av en eller flera skattebetalare som är av gemensamt eller kompletterande intresse för två eller flera medlemsstaters behöriga myndigheter. Sådana gemensamma insatser genomförs för närvarande endast på grundval av den kombinerade tillämpningen av de befintliga bestämmelserna om närvaro av tjänstemän från en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium och samtidiga kontroller. Vid tillämpningen av den metoden har det emellertid i många fall konstaterats att det behövs förbättringar för att säkerställa ökad rättssäkerhet.

(25)

Det är därför lämpligt att direktiv 2011/16/EU kompletteras med ett antal bestämmelser som ytterligare klargör den ram och de huvudprinciper som bör gälla när medlemsstaternas behöriga myndigheter väljer att utföra en gemensam revision. Gemensamma revisioner bör fungera som ett extraverktyg som ska finnas tillgängligt för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om beskattning, vilket skulle komplettera den befintliga ram som föreskriver möjligheter till närvaro av tjänstemän från en annan medlemsstat vid förvaltningsmyndigheters kontor, deltagande i administrativa utredningar och samtidiga kontroller. Gemensamma revisioner skulle ske i form av administrativa utredningar som utförs gemensamt av de behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater, och vara kopplade till en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater. Gemensamma revisioner kan fylla en viktig funktion genom att bidra till att den inre marknaden fungerar bättre. Gemensamma revisioner bör struktureras så att de ger rättssäkerhet för skattebetalarna genom tydliga förfaranderegler, inbegripet åtgärder för att minska risken för dubbelbeskattning.

(26)

För att säkerställa rättssäkerhet bör bestämmelserna i direktiv 2011/16/EU om gemensamma revisioner även innehålla en närmare beskrivning av detta verktygs huvuddrag, såsom den angivna tidsramen för att svara på en begäran om en gemensam revision, omfattningen av de rättigheter och skyldigheter som de tjänstemän som deltar i en gemensam revision har samt det förfarande som leder fram till upprättandet av en slutrapport från en gemensam revision. De bestämmelserna om gemensamma revisioner bör inte tolkas som att de föregriper eventuella förfaranden som skulle äga rum i en medlemsstat i enlighet med dess nationella rätt till följd av eller som uppföljning av den gemensamma revisionen, såsom skatteuppbörd eller skattebedömning genom ett beslut av medlemsstaternas skattemyndigheter, ett överklagandeförfarande eller förlikningsförfarande i samband med ett sådant eller rättsmedel som finns tillgängliga för skattebetalarna och som uppstår genom dessa förfaranden. För att säkerställa rättssäkerhet bör de slutsatser som de berörda behöriga myndigheterna kommit överens om återges i slutrapporten från en gemensam revision. Dessutom kan de berörda behöriga myndigheterna enas om att i slutrapporten från en gemensam revision ta upp eventuella problem, om en överenskommelse inte kunnat nås. De gemensamt överenskomna slutsatserna i slutrapporten från en gemensam revision bör beaktas i de relevanta instrument som utfärdas av de behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna till följd av den gemensamma revisionen.

(27)

För att säkerställa rättssäkerhet är det lämpligt att föreskriva att gemensamma revisioner bör utföras på ett på förhand överenskommet och samordnat sätt och i enlighet med lagarna och förfarandekraven i den medlemsstat där aktiviteterna i en gemensam revision äger rum. Sådana krav får också inbegripa en skyldighet att säkerställa att tjänstemän från en medlemsstat som deltagit i den gemensamma revisionen i en annan medlemsstat, om så krävs, även deltar i ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande i den medlemsstaten.

(28)

Vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för tjänstemän som deltar i den gemensamma revisionen när de närvarar vid utförandet av aktiviteter i en annan medlemsstat bör fastställas i enlighet med lagarna i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum. Tjänstemän från en annan medlemsstat bör följa lagarna i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, men de bör inte utöva några befogenheter som skulle gå utöver de befogenheter som de har enligt den egna medlemsstatens lagar.

(29)	Målet med bestämmelserna om gemensamma revisioner är att tillhandahålla ett användbart verktyg för administrativt samarbete i fråga om beskattning, men ingenting i detta direktiv bör tolkas som att det motsäger fastställda regler för rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna.

(30)

Det är viktigt att upplysningar som lämnas enligt direktiv 2011/16/EU av principskäl används för taxering, administration och verkställighet i fråga om de skatter som omfattas av det direktivets materiella tillämpningsområde. Även om detta hittills inte varit uteslutet har oklara regelverk gett upphov till frågetecken gällande användningen av upplysningar. På grundval av denna premiss och med tanke på betydelsen av mervärdesskatt för den inre marknadens funktion, är det lämpligt att klargöra att upplysningar som har utväxlats mellan medlemsstaterna även får användas för taxering, administration och verkställighet i fråga om mervärdesskatt och andra indirekta skatter.

(31)

En medlemsstat som lämnar upplysningar till en annan medlemsstat för skatteändamål bör tillåta att dessa upplysningar används för andra ändamål i den mån detta är tillåtet enligt båda medlemsstaternas nationella rätt. En medlemsstat kan antingen göra detta genom att tillåta användningen för andra ändamål efter en obligatorisk begäran av den andra medlemsstaten eller genom att till samtliga medlemsstater sända en förteckning över andra ändamål som tillåts.

(32)

För att bistå skatteförvaltningar som deltar i utbytet av upplysningar enligt detta direktiv bör medlemsstaterna, med hjälp av kommissionen, utarbeta praktiska arrangemang, inbegripet, när så är lämpligt, ett avtal mellan gemensamt personuppgiftsansvariga, ett avtal mellan personuppgiftsbiträde(n) och personuppgiftsansvarig(a), eller mallar för sådana avtal. Endast personer som är vederbörligen ackrediterade av kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet får ges tillgång till de upplysningar som lämnas enligt direktiv 2011/16/EU och som lämnas på elektronisk väg med hjälp av CCN-nätet, och endast i den mån som det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av den centrala katalogen för administrativt samarbete i fråga om beskattning och CCN-nätet. Kommissionen ansvarar också för att säkerställa säkerheten för den centrala katalogen för administrativt samarbete i fråga om beskattning och CCN-nätet.

(33)

För att undvika uppgiftsincidenter och begränsa potentiell skada är det av yttersta vikt att säkerheten förbättras vad gäller alla uppgifter som utbyts mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna inom ramen för direktiv 2011/16/EU. Därför är det lämpligt att det direktivet kompletteras med regler för det förfarande som medlemsstaterna och kommissionen ska följa i händelse av en uppgiftsincident i en medlemsstat och i händelse av en uppgiftsincident i CCN-nätet. Eftersom de uppgifter som skulle kunna bli föremål för en uppgiftsincident är känsliga bör åtgärder föreskrivas, såsom begäran om avbrytande av utbytet av upplysningar med den eller de medlemsstater där uppgiftsincidenten inträffade, eller tillfälligt upphävande av tillträdet till CCN-nätet för en eller flera medlemsstater tills dess att uppgiftsincidenten har åtgärdats. Med tanke på att de förfaranden som är kopplade till utbytet av uppgifter är tekniska till sin natur bör medlemsstaterna med hjälp av kommissionen enas om de praktiska arrangemang som krävs för genomförandet av de förfaranden som ska följas i händelse av en uppgiftsincident och de åtgärder som ska vidtas för att förebygga framtida uppgiftsincidenter.

(34)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2011/16/EU och i synnerhet för det automatiska utbytet av upplysningar mellan behöriga myndigheter, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta ett standardformulär med ett begränsat antal komponenter, inbegripet språkordningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(35)	Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (7).

(36)

All behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för direktiv 2011/16/EU bör även fortsättningsvis vara förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (8) och förordning (EU) 2018/1725. Personuppgiftsbehandling föreskrivs i direktiv 2011/16/EU endast i syfte att tjäna allmänintresset, närmare bestämt beskattning och ändamålet att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, trygga skatteintäkterna och främja rättvis beskattning vilket ökar möjligheterna till social, politisk och ekonomisk delaktighet i medlemsstaterna. Därför bör hänvisningarna i direktiv 2011/16/EU till relevant unionsrätt om dataskydd uppdateras och utvidgas till att omfatta de regler som införs genom detta direktiv. Detta är särskilt viktigt för ändamålet att säkerställa rättssäkerhet för personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden i den mening som avses i förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725 samtidigt som de registrerades rättigheter skyddas.

(37)	Detta direktiv iakttar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv eftersträvar särskilt att säkerställa fullständig respekt för rätten till skydd av personuppgifter samt näringsfriheten.

(38)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna enligt villkor som är förenliga med en väl fungerande inre marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av att målet för detta direktiv att förbättra samarbetet mellan skatteförvaltningarna kräver enhetliga regler som är ändamålsenliga i gränsöverskridande situationer, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(39)	Direktiv 2011/16/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2011/16/EU ska ändras på följande sätt:

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

I punkt 9 första stycket ska led a ersättas med följande:

”a)

vid tillämpning av artiklarna 8.1 och 8a–8ac, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar till en annan medlemsstat, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller. Med tillgängliga upplysningar enligt artikel 8.1 avses sådana upplysningar i skattemyndigheternas akter i den medlemsstat som lämnar upplysningarna vilka kan inhämtas i enlighet med förfarandena för insamling och behandling av upplysningar i den medlemsstaten,”.

I punkt 9 första stycket ska led c ersättas med följande:

”c)	vid tillämpning av andra bestämmelser i detta direktiv än artiklarna 8.1, 8.3a och 8a–8ac, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar i enlighet med första stycket a och b i denna punkt.”

I punkt 9 ska andra stycket ersättas med följande:

”I artiklarna 8.3a, 8.7a, 21.2 och i bilaga IV ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga I. I artikel 25.3 och 25.4 ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga I eller V. I artikel 8aa och bilaga III ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga III. I artikel 8ac och bilaga V ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga V.”

Följande led ska läggas till:

”26.	gemensam revision: en administrativ utredning som utförs gemensamt av de behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater, och som är kopplad till en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för de behöriga myndigheterna i de medlemsstaterna.

27.

uppgiftsincident: en säkerhetsöverträdelse som leder till förstöring, förlust eller ändring eller olämplig eller obehörig åtkomst till, utlämning eller användning av uppgifter, inbegripet men inte begränsat till personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats, till följd av avsiktliga olagliga handlingar, försumlighet eller olycka. En uppgiftsincident kan röra uppgifters konfidentialitet, tillgänglighet och integritet.”

Följande artikel ska införas:

”Artikel 5a

Standarden ’kan antas vara relevant’

1. Vid en begäran som avses i artikel 5 antas de begärda upplysningarna vara relevanta om den begärande myndigheten vid den tidpunkt då begäran inges anser att det i enlighet med dess nationella rätt finns en rimlig möjlighet att de begärda upplysningarna kommer att vara relevanta för en eller flera skattebetalares skatteärenden, vare sig de identifieras med namn eller på annat sätt, och om det är motiverat med tanke på utredningens syfte.

2. För att visa att de begärda upplysningarna kan antas vara relevanta ska den begärande myndigheten förse den anmodade myndigheten med åtminstone följande upplysningar:

a)	Det beskattningsändamål för vilket upplysningarna begärs.

b)	Närmare uppgifter om vilka upplysningar som krävs för administration eller verkställighet av dess nationella rätt.

3. Om en begäran som avses i artikel 5 avser en grupp skattebetalare som inte kan identifieras individuellt ska den begärande myndigheten förse den anmodade myndigheten med åtminstone följande upplysningar:

a)	En detaljerad beskrivning av gruppen.

b)	En redogörelse för tillämplig lagstiftning och de fakta som föranleder antagandet att skattebetalarna i gruppen inte har följt tillämplig lagstiftning.

c)	En redogörelse för hur de begärda upplysningarna skulle underlätta fastställande av huruvida skattebetalarna i gruppen har följt tillämplig lagstiftning.

d)	När så är relevant, fakta och omständigheter i fråga om deltagande av en tredje part som aktivt har bidragit till att skattebetalarna i gruppen eventuellt inte har följt tillämplig lagstiftning.”

Artikel 6.2 ska ersättas med följande:

”2. Den begäran som avses i artikel 5 får innehålla en motiverad begäran om en administrativ utredning. Om den anmodade myndigheten anser att det inte behövs någon administrativ utredning, ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.”

Artikel 7.1 ska ersättas med följande:

”1. Den anmodade myndigheten ska snarast möjligt, dock senast inom tre månader från det att begäran mottagits, lämna de upplysningar som avses i artikel 5. Om den anmodade myndigheten inte kan besvara begäran inom den relevanta tidsfristen, ska den emellertid omedelbart och under alla omständigheter inom tre månader från mottagandet av begäran underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta och om den dag då den senast anser sig kunna besvara begäran. Tidsfristen ska inte vara längre än sex månader från det att begäran mottagits.

Om den anmodade myndigheten redan har tillgång till upplysningarna ska de emellertid lämnas inom två månader från den dagen.”

5.	Artikel 7.5 ska utgå.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska genom automatiskt utbyte av upplysningar till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna alla tillgängliga upplysningar avseende personer med hemvist i den andra medlemsstaten när det gäller följande specificerade kategorier av inkomst och kapital såsom de får förstås enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som lämnar upplysningarna:

a)	Inkomster från anställning.

b)	Styrelsearvoden.

c)	Livförsäkringsprodukter som inte omfattas av andra unionsrättsakter om utbyte av upplysningar och andra liknande åtgärder.

d)	Pensioner.

e)	Ägande av och inkomster från fast egendom.

f)	Royalties.

För beskattningsperioder som inleds den 1 januari 2024 eller senare ska medlemsstaterna sträva efter att ange det Skatteregistreringsnummer som utfärdats av hemvistmedlemsstaten till personer med hemvist i medlemsstaten när de lämnar sådana upplysningar som avses i första stycket.

Medlemsstaterna ska årligen underrätta kommissionen om minst två av de kategorier av inkomst och kapital som förtecknas i första stycket, med avseende på vilka de lämnar upplysningar om personer med hemvist i en annan medlemsstat.

2. Före den 1 januari 2024 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om minst fyra av de kategorier som förtecknas i punkt 1 första stycket, med avseende på vilka den behöriga myndigheten i varje medlemsstat genom automatiskt utbyte till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat ska lämna upplysningar om personer med hemvist i denna andra medlemsstat. Sådana upplysningar ska avse beskattningsbara perioder som inleds den 1 januari 2025 eller senare.”

b)	I punkt 3 ska andra stycket utgå.

Artikel 8a ska ändras på följande sätt:

I punkt 5 ska led a ersättas med följande:

”a)

Med avseende på utbytet av upplysningar enligt punkt 1, utan dröjsmål efter det att förhandsbeskeden i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskeden om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades och senast tre månader efter utgången av det kalenderhalvår under vilket förhandsbeskeden i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskeden om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades.”

I punkt 6 ska led b ersättas med följande:

”b)

En sammanfattning av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, inbegripet en beskrivning av relevant affärsverksamhet eller relevanta transaktioner eller serier av transaktioner samt andra upplysningar som kan hjälpa den behöriga myndigheten att bedöma en potentiell skatterisk, utan att det leder till att det röjs någon affärshemlighet, företagshemlighet eller yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller upplysning vars lämnande skulle strida mot allmän ordning.”

Följande artikel ska införas:

”Artikel 8ac

Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som rapporteras av plattformsoperatörer

1. Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer genomför de förfaranden för kundkännedom och uppfyller de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III i bilaga V. Varje medlemsstat ska även säkerställa att åtgärderna faktiskt genomförs och efterlevs i enlighet med avsnitt IV i bilaga V.

2. Enligt de tillämpliga förfarandena för kundkännedom och rapporteringskraven i avsnitten II och III i bilaga V ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat, när rapportering i enlighet med punkt 1 har ägt rum, genom automatiskt utbyte av upplysningar och inom den tidsfrist som anges i punkt 3, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken det enligt avsnitt II punkt D i bilaga V har fastställts att den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist och, om den Rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom, i alla händelser till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen, lämna följande upplysningar om varje Rapporteringspliktig säljare:

Namn, registrerad företagsadress, Skatteregistreringsnummer och, där så är relevant, det unika identifieringsnummer som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tilldelats enligt punkt 4 första stycket samt företagsnamn för den eller de Plattformar som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens rapportering avser.

b)	För- och efternamn för en Rapporteringspliktig säljare som är en fysisk person och registrerat namn för en Rapporteringspliktiga säljare som är en Enhet.

c)	Primär adress.

d)	Eventuellt Skatteregistreringsnummer för den Rapporteringspliktiga säljaren, inbegripet varje utfärdande medlemsstat, eller, om Skatteregistreringsnummer saknas, födelseort för en Rapporteringspliktig säljare som är en fysisk person.

e)	Bolagsregistreringsnummer för en Rapporteringspliktig säljare som är en Enhet.

f)	Den Rapporteringspliktiga säljarens Registreringsnummer för mervärdesskatt om sådant finns tillgängligt.

g)	Födelsedatum för en Rapporteringspliktiga säljare som är en fysisk person.

Identifikationskod för finansiellt konto för det konto till vilket Ersättningen betalas eller krediteras, i den mån den finns tillgänglig för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, och om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist i enlighet med avsnitt II punkt D i bilaga V inte har underrättat de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för finansiellt konto för detta ändamål.

Om namnet skiljer sig från namnet på den Rapporteringspliktiga säljaren, utöver Identifikationskoden för finansiellt konto, namn på innehavaren av det finansiella konto till vilket Ersättningen betalas eller krediteras, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, samt eventuella andra finansiella identifieringsuppgifter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till med avseende på den kontoinnehavaren.

j)	Varje medlemsstat i vilken det enligt avsnitt II punkt D i bilaga V har fastställts att den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist.

k)	Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter för vilka Ersättningen betalades eller krediterades.

l)	Eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringsskyldiga plattformen har innehållit eller tagit ut under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden.

Om den Rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom ska följande ytterligare upplysningar lämnas:

a)	Adress för varje Förtecknad egendom, fastställd på grundval av de förfaranden som anges i avsnitt II punkt E i bilaga V och respektive lagfartsnummer eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat där den är belägen, om sådana uppgifter finns tillgängliga.

b)	Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter som tillhandahålls med avseende på varje Förtecknad egendom.

c)	När uppgifter om det finns tillgängliga, det antal dagar som varje Förtecknad egendom var uthyrd under den Rapporteringspliktiga perioden samt varje Förtecknad egendoms typ.

3. Lämnandet av upplysningar enligt punkt 2 i denna artikel ska ske med användning av det standardiserade datorformat som avses i artikel 20.4 inom två månader efter utgången av den Rapporteringspliktiga period som de rapporteringskrav som gäller för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens avser. De första upplysningarna ska lämnas för Rapporteringspliktiga perioder från och med den 1 januari 2023.

4. För att uppfylla rapporteringskraven enligt punkt 1 i denna artikel ska varje medlemsstat fastställa nödvändiga regler med krav på att en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b i bilaga V ska registrera sig inom unionen. Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten ska tilldela sådana Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer ett unikt identifieringsnummer.

Medlemsstaterna ska fastställa regler enligt vilka en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får välja att registrera sig hos de behöriga myndigheterna i en enda medlemsstat i enlighet med de regler som fastställs i avsnitt IV punkt F i bilaga V. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att kunna kräva att en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b i bilaga V, vars registrering har återkallats i enlighet med avsnitt IV punkt F.7 i bilaga V, endast kan tillåtas att återregistrera sig på villkor att operatören tillhandahåller myndigheterna i en berörd medlemsstat lämpliga försäkringar avseende sitt åtagande att följa rapporteringskraven inom unionen, inbegripet eventuella icke uppfyllda rapporteringskrav.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de praktiska arrangemang som är nödvändiga för registrering och identifiering av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

5. Om en Plattformsoperatör bedöms vara en Undantagen plattformsoperatör ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där detta visades i enlighet med avsnitt I punkt A.3 i bilaga V underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om detta och om alla eventuella efterföljande ändringar.

6. Kommissionen ska senast den 31 december 2022 upprätta ett centralt register i vilket de upplysningar som är föremål för underrättelse i enlighet med punkt 5 i denna artikel och som lämnas i enlighet med avsnitt IV punkt F.2 i bilaga V ska registreras. Det centrala registret ska vara tillgängligt för de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater.

7. Kommissionen ska genom genomförandeakter, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, fastställa huruvida de upplysningar som måste utbytas automatiskt enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga – i den mening som avses i avsnitt I punkt A.7 i bilaga V – med de upplysningar som anges i avsnitt III punkt B i bilaga V. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

En medlemsstat som begär en sådan åtgärd som avses i första stycket ska sända en motiverad begäran till kommissionen.

Om kommissionen anser sig sakna de upplysningar som krävs för att bedöma begäran ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter mottagandet av begäran och ange vilka ytterligare upplysningar som krävs. När kommissionen har erhållit alla de upplysningar som den anser vara nödvändiga ska den inom en månad underrätta den begärande medlemsstaten om detta och lämna de relevanta upplysningarna till den kommitté som avses i artikel 26.2.

När kommissionen agerar på eget initiativ ska den anta en genomförandeakt enligt första stycket först efter det att en medlemsstat har ingått ett avtal mellan behöriga myndigheter med en jurisdiktion utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar om säljare som har inkomster från verksamheter som förmedlas via Plattformar.

Vid fastställandet av huruvida upplysningarna är likvärdiga i den mening som avses i första stycket med avseende på en Berörd verksamhet, ska kommissionen vederbörligen beakta i vilken mån det system som upplysningarna grundar sig på motsvarar vad som anges i bilaga V, särskilt med avseende på följande:

i)	Definitionerna av Rapporteringsskyldig plattformsoperatör, Rapporteringspliktig säljare och Berörd verksamhet.

ii)	De förfaranden som ska tillämpas för att identifiera Rapporteringspliktiga säljare.

iii)	Rapporteringskraven.

iv)	De regler och administrativa förfaranden som jurisdiktioner utanför unionen ska ha infört för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som fastställs i det systemet.

Samma förfarande ska gälla för fastställandet av att upplysningarna inte längre är likvärdiga.”

Artikel 8b ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska årligen tillhandahålla kommissionen statistik avseende omfattningen av automatiska utbyten enligt artiklarna 8.1, 8.3a, 8aa och 8ac och information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med utbyten som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skatteförvaltningar och för tredje parter.”

b)	Punkt 2 ska utgå.

10.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. I syfte att utbyta sådana upplysningar som avses i artikel 1.1 får den behöriga myndigheten i en medlemsstat begära att den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat tillåter tjänstemän som bemyndigats av den förstnämnda myndigheten, och i enlighet med de förfaranderegler som fastställts av den sistnämnda myndigheten, att

a)	närvara vid de kontor där förvaltningsmyndigheterna i den anmodade medlemsstaten utför sina arbetsuppgifter,

b)	närvara vid de administrativa utredningar som utförs på den anmodade medlemsstatens territorium,

delta via elektroniska kommunikationsmedel i de administrativa utredningar som utförs av den anmodade medlemsstaten, när så är lämpligt.

Den anmodade myndigheten ska besvara en begäran i enlighet med första stycket inom 60 dagar från det att begäran mottagits, för att meddela den begärande myndigheten sitt samtycke eller en motiverad vägran.

Om de begärda upplysningarna finns i dokumentation som den anmodade myndighetens tjänstemän har tillgång till, ska tjänstemännen vid den begärande myndigheten ges kopior av denna dokumentation.”

I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”Om tjänstemän vid den begärande myndigheten är närvarande under administrativa utredningar eller deltar i administrativa utredningar via elektroniska kommunikationsmedel får de intervjua personer och granska handlingar med förbehåll för de förfaranderegler som fastställts av den anmodade medlemsstaten.”

11.

Artikel 12.3 ska ersättas med följande:

”3. Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska besluta om den önskar delta i samtidiga kontroller. Den ska meddela den myndighet som föreslagit en samtidig kontroll sitt samtycke eller en motiverad vägran inom 60 dagar från det att förslaget mottagits.”

12.

Följande avsnitt ska införas:

”AVSNITT IIa

Gemensamma revisioner

Artikel 12a

Gemensamma revisioner

1. Den behöriga myndigheten i en eller flera medlemsstater får begära att den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat (eller i andra medlemsstater) ska utföra en gemensam revision. Den anmodade behöriga myndigheten ska besvara begäran om gemensam revision inom 60 dagar från mottagandet av begäran. Den anmodade behöriga myndigheten får avslå en begäran om gemensam revision från den behöriga myndigheten i en medlemsstat om det finns motiverade skäl.

2. Gemensamma revisioner ska utföras på ett på förhand överenskommet och samordnat sätt, inbegripet språkordningen, av de behöriga myndigheterna i den begärande och den anmodade medlemsstaten och i enlighet med lagarna och förfarandekraven i den medlemsstat där aktiviteterna i en gemensam revision äger rum. I varje medlemsstat där aktiviteter i en gemensam revision äger rum ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna den gemensamma revisionen i den medlemsstaten.

Vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för tjänstemän från medlemsstater som deltar i den gemensamma revisionen, när de närvarar vid utförandet av aktiviteter i en annan medlemsstat, ska fastställas i enlighet med lagarna i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum. Tjänstemän från en annan medlemsstat ska följa lagstiftningen i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, men de får inte utöva några befogenheter som går utöver de befogenheter som de har enligt den egna medlemsstatens lagar.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum vidta nödvändiga åtgärder för att

tillåta att tjänstemän från andra medlemsstater som deltar i aktiviteterna i en gemensam revision intervjuar personer och granskar handlingar tillsammans med tjänstemännen i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, med förbehåll för de förfaranderegler som fastställts av den medlemsstat där dessa aktiviteter äger rum,

säkerställa att bevisning som insamlas under aktiviteterna i den gemensamma revisionen kan bedömas, inbegripet med avseende på dess tillåtlighet, på samma rättsliga villkor som vid en revision som utförs i den medlemsstaten där endast den medlemsstatens tjänstemän deltar, inbegripet under ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande, och

säkerställa att den eller de personer som är föremål för en gemensam revision eller som påverkas av den åtnjuter samma rättigheter och har samma skyldigheter som vid en revision där endast den medlemsstatens tjänstemän deltar, inbegripet under ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande.

4. När behöriga myndigheter i två eller flera medlemsstater utför en gemensam revision ska de sträva efter att enas om fakta och omständigheter av relevans för den gemensamma revisionen och sträva efter att nå en överenskommelse om skattesituationen för den eller de granskade personerna baserat på resultaten av den gemensamma revisionen. Slutsatserna från den gemensamma revisionen ska inkluderas i en slutrapport. Frågeställningar som de behöriga myndigheterna är överens om ska återges i slutrapporten och beaktas i de relevanta instrument som utfärdas av de behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna till följd av den gemensamma revisionen.

Om inte annat följer av första stycket ska de åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat eller någon av dess tjänstemän till följd av en gemensam revision och eventuella ytterligare förfaranden som äger rum i den medlemsstaten, såsom ett beslut av skattemyndigheterna, ett överklagandeförfarande eller förlikningsförfarande i samband med ett sådant, ske i enlighet med den medlemsstatens nationella rätt.

5. Den eller de granskade personerna ska underrättas om resultatet av den gemensamma revisionen och få en kopia av slutrapporten inom 60 dagar från utfärdandet av slutrapporten.”

13.

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Alla upplysningar, oavsett form, som utväxlas mellan medlemsstaterna enligt detta direktiv ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell rätt i den mottagande medlemsstaten. Sådana upplysningar får användas för taxering, administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella rätt i fråga om de skatter som avses i artikel 2 samt mervärdesskatt och andra indirekta skatter.”

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Upplysningar och handlingar som tagits emot enligt direktiv får med tillstånd av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som lämnade upplysningar enligt detta direktiv användas för andra ändamål än dem som avses i punkt 1, dock endast i den utsträckning som detta är tillåtet enligt nationell rätt i den medlemsstat vars behöriga myndighet tagit emot upplysningarna. Ett sådant tillstånd ska beviljas om upplysningarna kan användas för liknande ändamål i den medlemsstat vars behöriga myndighet lämnade upplysningarna.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater lämna en förteckning över de andra ändamål än dem som avses i punkt 1 för vilka upplysningar och handlingar får användas i enlighet med dess nationella rätt. Den behöriga myndighet som tar emot upplysningar och handlingar får använda de mottagna upplysningarna och handlingarna utan det tillstånd som avses i första stycket i denna punkt för de ändamål som har förtecknats av den medlemsstat som lämnade dem.”

14.

Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Standardformuläret enligt punkt 1 ska innefatta åtminstone följande upplysningar som ska lämnas av den begärande myndigheten:

a)	Identiteten på den person som är föremål för utredning eller undersökning, och i händelse av gruppbegäran i den mening som avses i artikel 5a.3, en detaljerad beskrivning av gruppen.

b)	Det beskattningsändamål för vilket upplysningarna begärs.”

Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3. Upplysningar som lämnas utan föregående begäran och därpå följande mottagningsbevis som lämnas enligt artiklarna 9 respektive 10, begäran om delgivning enligt artikel 13, återkoppling enligt artikel 14 och underrättelser eller information som lämnas enligt artiklarna 16.2 och 16.3 samt 24.2 ska lämnas med hjälp av de standardformulär som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

4. Det automatiska utbytet av upplysningar enligt artiklarna 8 och 8ac ska ske med användning av ett standardiserat datorformat som syftar till att underlätta sådant automatiskt utbyte, som antagits kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.”

15.

I artikel 21 ska följande punkt läggas till:

”7. Kommissionen ska utveckla och tillhandahålla tekniskt och logistiskt stöd till ett säkert centralt gränssnitt för administrativt samarbete i fråga om beskattning där medlemsstaterna kommunicerar med användning av standardformulär enligt artikel 20.1 och 20.3. De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater ska ha tillgång till detta gränssnitt. För att samla in statistik ska kommissionen ha tillgång till information om de utbyten som registreras på gränssnittet och som kan hämtas automatiskt. Kommissionen ska endast ha tillgång till anonyma och aggregerade uppgifter. Det faktum att kommissionen har tillgång till denna information ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att lämna statistik över utbyten av upplysningar i enlighet med artikel 23.4.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa nödvändiga praktiska arrangemang. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.”

16.

I artikel 22 ska punkt 1a ersättas med följande:

”1a. Vid genomförandet och verkställigheten av medlemsstaternas lagar som ger verkan åt detta direktiv, och för att säkerställa att det administrativa samarbete som det inrättar fungerar, ska medlemsstaterna i lag föreskriva att skattemyndigheterna ges tillgång till de mekanismer, förfaranden, handlingar och de uppgifter som avses i artiklarna 13, 30, 31, 32a och 40 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*1).

(*1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).” "

17.

Artikel 23a.2 ska ersättas med följande:

”2. Upplysningar som har lämnats till kommissionen av en medlemsstat enligt artikel 23, samt alla rapporter eller dokument som har utarbetats av kommissionen med användning av sådana upplysningar, får lämnas till övriga medlemsstater. Sådana lämnade upplysningar ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell rätt i den mottagande medlemsstaten.

De rapporter och dokument som utarbetats av kommissionen och som avses i första stycket får endast användas av medlemsstaterna för analysändamål och får inte offentliggöras eller göras tillgängliga för någon annan person eller något annat organ utan kommissionens uttryckliga samtycke.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra stycket får kommissionen offentliggöra årliga anonymiserade sammanfattningar av de statistiska uppgifter som medlemsstaterna lämnar till den i enlighet med artikel 23.4.”

18.

Artikel 25 ska ersättas med följande:

”Artikel 25

Dataskydd

1. Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*2). Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 13, 14.1, och 15 i förordning (EU) 2016/679 i den utsträckning som behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 23.1 e i den förordningen.

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (*3) ska tillämpas på behandling av personuppgifter enligt detta direktiv av unionens institutioner, organ och byråer. För en korrekt tillämpning av detta direktiv ska emellertid tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 15, 16.1 och 17–21 i förordning (EU) 2018/1725 begränsas i den utsträckning som krävs för att skydda de intressen som avses i artikel 25.1 c i den förordningen.

3. Rapporteringsskyldiga finansiella institut, förmedlare, Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska anses vara personuppgiftsansvariga när de på egen hand eller gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter i den mening som avses i förordning (EU) 2016/679.

4. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska varje medlemsstat säkerställa att varje Rapporteringsskyldigt finansiellt institut eller förmedlare eller Rapporteringsskyldig plattformsoperatör, allt efter omständigheterna, under dess jurisdiktion

a)	underrättar varje berörd fysisk person om att upplysningar om denne kommer att samlas in och överföras i enlighet med detta direktiv, och

b)	i tillräcklig god tid tillhandahåller alla upplysningar som den fysiska personen har rätt att få från den personuppgiftsansvarige för att kunna utöva sina dataskyddsrättigheter, och i alla händelser innan upplysningarna rapporteras.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket b ska varje medlemsstat fastställa regler med en skyldighet för Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att informera Rapporteringspliktiga säljare om den rapporterade Ersättningen.

5. Upplysningar som behandlas i enlighet med detta direktiv ska inte lagras längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med detta direktiv, och under alla omständigheter i enlighet med varje personuppgiftsansvarigs inhemska regler om tidsfrister.

6. En medlemsstat i vilken en uppgiftsincident har inträffat ska utan dröjsmål rapportera uppgiftsincidenten och eventuella efterföljande korrigerande åtgärder till kommissionen. Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta samtliga medlemsstater om den uppgiftsincident som har rapporterats till den eller som den har kännedom om och om eventuella korrigerande åtgärder.

Varje medlemsstat får avbryta utbytet av upplysningar med den eller de medlemsstater där uppgiftsincidenten inträffade genom att meddela detta skriftligen till kommissionen och den eller de berörda medlemsstaterna. Ett sådant avbrytande ska ha omedelbar verkan.

Den eller de medlemsstater där en uppgiftsincident har inträffat ska utreda, begränsa och åtgärda uppgiftsincidenten och ska, genom att meddela detta skriftligen till kommissionen, begära att tillträdet till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv tillfälligt upphävs om uppgiftsincidenten inte omedelbart kan begränsas på ett adekvat sätt. Efter en sådan begäran ska kommissionen tillfälligt upphäva tillträdet till CCN-nätet för medlemsstaten eller medlemsstaterna i fråga för tillämpningen av detta direktiv.

När den medlemsstat där uppgiftsincidenten inträffade rapporterar att uppgiftsincidenten har åtgärdats ska kommissionen åter ge den eller de berörda medlemsstaterna tillträde till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv. Om en eller flera medlemsstater begär att kommissionen gemensamt med dem ska kontrollera att uppgiftsincidenten verkligen har åtgärdats ska kommissionen åter ge de berörda medlemsstaterna tillträde till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv efter en sådan kontroll.

Om en uppgiftsincident inträffar i den centrala katalogen eller i CCN-nätet vid tillämpningen av detta direktiv och om medlemsstaternas utbyten via CCN-nätet potentiellt kan påverkas ska kommissionen utan onödigt dröjsmål underrätta medlemsstaterna om uppgiftsincidenten och om eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits. Sådana korrigerande åtgärder kan inkludera att tillfälligt upphäva tillträdet till den centrala katalogen eller till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv till dess att uppgiftsincidenten har åtgärdats.

7. Medlemsstaterna ska med hjälp av kommissionen enas om de praktiska arrangemang som krävs för genomförandet av denna artikel, inbegripet förfaranden för hantering av uppgiftsincidenter som är anpassade till internationellt erkänd god praxis och i lämpliga fall ett avtal mellan gemensamt personuppgiftsansvariga, ett avtal mellan personuppgiftsbiträde(n) och personuppgiftsansvarig(a), eller mallar för sådana avtal.

(*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1)."

(*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).” "

19.

Artikel 25a ska ersättas med följande:

”Artikel 25a

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv vad avser artiklarna 8aa, 8ab och 8ac och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.”

20.	Bilaga V, vars text återfinns i bilagan till detta direktiv, ska läggas till.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2022 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2023.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna senast den 31 december 2023 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.1 d i detta direktiv med avseende på artikel 3.26 i direktiv 2011/16/EU och för att följa artikel 1.12 i det här direktivet med avseende på avsnitt IIa i direktiv 2011/16/EU. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

De ska tillämpa dessa bestämmelser senast från och med den 1 januari 2024.

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 22 mars 2021.

På rådets vägnar

M. do C. ANTUNES

Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.

(3) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

(4) Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, 26.6.2003, s. 49).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 25).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

BILAGA

”BILAGA V

FÖRFARANDEN FÖR KUNDKÄNNEDOM, RAPPORTERINGSKRAV OCH ANDRA REGLER FÖR PLATTFORMSOPERATÖRER

I denna bilaga fastställs förfaranden för kundkännedom (due diligence), rapporteringskrav och andra regler som ska tillämpas av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer för att göra det möjligt för medlemsstaterna att genom automatiskt utbyte lämna de upplysningar som avses i artikel 8ac i detta direktiv.

I denna bilaga fastställs också de regler och administrativa förfaranden som medlemsstaterna ska ha infört för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som fastställs i den.

AVSNITT I

DEFINIERADE BEGREPP

Följande begrepp ska ha den betydelse som anges nedan:

Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer

Plattform: all programvara, däribland en webbplats eller en del därav och applikationer, inbegripet mobila applikationer som är tillgängliga för användare och som gör det möjligt för Säljare att vara anslutna till andra användare för att bedriva en Berörd verksamhet, direkt eller indirekt, med avseende på sådana användare. Detta omfattar även arrangemang för inkassering och betalning av Ersättning med avseende på Berörd verksamhet.

Begreppet Plattform omfattar inte programvara som utan några ytterligare åtgärder inom ramen för en Berörd verksamhet endast möjliggör något av följande:

a)	Hantering av betalningar i samband med Berörd verksamhet.

b)	Användares listning av eller reklam för en Berörd verksamhet.

c)	Omdirigering eller överföring av användare till en Plattform.

2.	Plattformsoperatör: en Enhet som ingår avtal med Säljare i syfte att göra hela eller delar av en Plattform tillgänglig för sådana Säljare.

Undantagen plattformsoperatör: en Plattformsoperatör som på förhand och årligen på ett tillfredsställande sätt har visat den behöriga myndigheten i den medlemsstat till vilken Plattformsoperatören, i enlighet med de regler som fastställs i avsnitt III punkterna A.1–A.3, annars skulle ha varit tvungen att rapportera att Plattformens hela företagsmodell är av sådant slag att den inte har Rapporteringspliktiga säljare.

Rapporteringsskyldig plattformsoperatör: en Plattformsoperatör som inte än en Undantagen plattformsoperatör och som befinner sig i någon av följande situationer:

En Plattformsoperatör som har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat, eller en Plattformsoperatör som inte har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat men som uppfyller något av följande villkor:

i)	Den är registrerad i enlighet med en medlemsstats lagstiftning.

ii)	Den har sin plats för företagsledning (inbegripet den faktiska företagsledningen) i en medlemsstat.

iii)	Den har ett fast driftsställe i en medlemsstat och är inte en Kvalificerad plattformsoperatör utanför unionen.

Den har varken sin skatterättsliga hemvist eller är registrerad eller har sin företagsledning eller ett fast driftsställe i en medlemsstat, men underlättar Rapporteringspliktiga säljares bedrivande av Berörd verksamhet eller en Berörd verksamhet som innefattar uthyrning av fast egendom som är belägen i en medlemsstat och är inte en Kvalificerad plattformsoperatör utanför unionen.

Kvalificerad plattformsoperatör utanför unionen: en Plattformsoperatör för vilken all Berörd verksamhet som den förmedlar också är Kvalificerad berörd verksamhet och som har sin skatterättsliga hemvist i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen, eller en Plattformsoperatör som inte har sin skatterättsliga hemvist i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen men som uppfyller något av följande villkor:

a)	Den är registrerad i enlighet med lagstiftningen i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen.

b)	Den har sin plats för företagsledning (inbegripet den faktiska företagsledningen) i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen.

Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen: en jurisdiktion utanför unionen som har ett Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter med de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater som identifieras som rapporteringspliktiga jurisdiktioner enligt en förteckning som offentliggörs av jurisdiktionen utanför unionen.

Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter: ett avtal mellan behöriga myndigheter i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar som är likvärdiga dem som anges i avsnitt III punkt B i denna bilaga, vilket bekräftas genom en genomförandeakt i enlighet med artikel 8ac.7.

Berörd verksamhet: verksamhet som utförs mot Ersättning och utgörs av något av följande:

a)	Uthyrning av fast egendom, inbegripet både bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter, samt all annan fast egendom och parkeringsplatser.

b)	En Personlig tjänst.

c)	Försäljning av Varor.

d)	Uthyrning av transportmedel.

Begreppet Berörd verksamhet omfattar inte verksamheter som bedrivs av en Säljare som agerar som anställd hos Plattformsoperatören eller hos en Enhet med anknytning till Plattformsoperatören.

9.	Kvalificerad berörd verksamhet: en Berörd verksamhet som omfattas av automatiskt utbyte enligt ett Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter.

10.

Ersättning: ersättning i någon form, exklusive eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har innehållit eller tagit ut, som betalas ut eller krediteras till en Säljare i samband med den Berörda verksamheten, vars belopp Plattformsoperatören känner till eller rimligen kan förväntas känna till.

11.	Personlig tjänst: en tjänst som innefattar tids- eller uppgiftsbaserat arbete som utförs av en eller flera personer som agerar oberoende från eller på en Enhets vägnar, och som utförs på en användares begäran, antingen online eller fysiskt offline efter att ha förmedlats via en Plattform.

Rapporteringspliktiga säljare

1.	Säljare: en användare av en Plattform, antingen en fysisk person eller en Enhet, som vid något tillfälle under den Rapporteringspliktiga perioden är registrerad på Plattformen och utför en Berörd verksamhet.

2.	Aktiv säljare: en Säljare som antingen tillhandahåller en Berörd verksamhet under den Rapporteringspliktiga perioden eller betalas eller krediteras Ersättning i samband med en Berörd verksamhet under den Rapporteringspliktiga perioden.

3.	Rapporteringspliktig säljare: en Aktiv säljare som inte är en Undantagen säljare, som har sin hemvist i en medlemsstat eller har hyrt ut fast egendom som är belägen i en medlemsstat.

Undantagen säljare: en Säljare

a)	som är en Myndighetsenhet,

b)	som är en Enhet vars aktier är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad eller en närstående Enhet till en Enhet vars aktier är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

c)	som är en Enhet för vilken Plattformsoperatören har förmedlat fler än 2 000Berörda verksamheter genom uthyrning av fast egendom avseende en Förtecknad egendom under den Rapporteringspliktiga perioden, eller

d)	för vilken Plattformsoperatören har förmedlat färre än 30 Berörda verksamheter genom försäljning av Varor och för vilken den totala Ersättning som betalats ut eller krediterats inte överstigit 2 000 EUR under den Rapporteringspliktiga perioden.

Övriga definitioner

Enhet: en juridisk person eller rättslig konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person (partnership), en trust eller en stiftelse. En Enhet är en närstående Enhet till en annan Enhet om en av Enheterna kontrollerar den andra Enheten eller om de två Enheterna står under gemensam kontroll. Med kontroll avses här direkt eller indirekt innehav av mer än 50 % av rösterna och värdet i en Enhet. Vid indirekta andelar ska uppfyllandet av kravet på innehav av mer än 50 % av äganderätten till den andra Enhetens kapital bedömas genom att andelarna på respektive nivå multipliceras med varandra. En person som innehar mer än 50 % av rösterna ska anses inneha 100 % av rösterna.

Myndighetsenhet: en medlemsstats eller annan jurisdiktions regering, ett subnationellt politiskt förvaltningsområde i en medlemsstat eller i en annan jurisdiktion (ett subnationellt politiskt förvaltningsområde omfattar stat, provinser, län och kommuner), eller ett av en medlemsstat eller en annan jurisdiktion eller en eller flera av de ovannämnda, helägt organ eller verk (var och en utgör en Myndighetsenhet).

3.	Skatteregistreringsnummer: registreringsnummer för skattebetalare utfärdat av en medlemsstat, eller funktionell motsvarighet om sådant nummer saknas.

4.	Registreringsnummer för mervärdesskatt: ett unikt nummer som identifierar en beskattningsbar person eller en icke-beskattningsbar rättslig enhet som är registrerad för mervärdesskatt.

5.	Primär adress: den primära bostadsadressen för en Säljare som är en fysisk person samt den adress där en Säljare som är en Enhet har sitt säte.

6.	Rapporteringspliktig period: det kalenderår avseende vilket rapportering sker enligt avsnitt III.

7.	Förtecknad egendom: alla fasta egendomsenheter som är belägna på samma gatuadress, ägs av samma ägare och bjuds ut till uthyrning på en Plattform av samma Säljare.

8.	Identifikationskod för finansiellt konto: ett unikt identifieringsnummer eller en hänvisning som finns tillgängligt för Plattformsoperatören till det bankkonto eller annat liknande konto för betalningstjänster till vilket Ersättning betalas ut eller krediteras.

9.	Varor: alla materiella tillgångar.

AVSNITT II

FÖRFARANDEN FÖR KUNDKÄNNEDOM

Följande förfaranden ska tillämpas för att identifiera Rapporteringspliktiga säljare:

Säljare som inte är föremål för granskning

För att fastställa huruvida en Säljare som är en Enhet uppfyller villkoren för en Undantagen säljare enligt beskrivningen i avsnitt I punkt B.4 a och b får en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig till allmänt tillgänglig information eller en bekräftelse från Säljaren som är en Enhet.

För att fastställa huruvida en Säljare uppfyller villkoren för en Undantagen säljare enligt beskrivningen i avsnitt I punkt B.4 c och d får en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig till sina tillgängliga register.

Insamling av upplysningar om Säljare

Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska samla in samtliga följande upplysningar för varje Säljare som är en fysisk person och inte en Undantagen säljare:

a)	Förnamn och efternamn.

b)	Primär adress.

c)	Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till den Säljaren, med uppgift om varje utfärdande medlemsstat, eller, om Skatteregistreringsnummer saknas, födelseort för den Säljaren.

d)	Den Säljarens Registreringsnummer för mervärdesskatt om sådant finns tillgängligt.

e)	Födelsedatum.

Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska samla in samtliga följande upplysningar för varje Säljare som är en Enhet och inte en Undantagen säljare:

a)	Fullständigt officiellt namn.

b)	Primär adress.

c)	Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till den Säljaren, med uppgift om varje utfärdande medlemsstat.

d)	Den Säljarens Registreringsnummer för mervärdesskatt om sådant finns tillgängligt.

e)	Bolagsregistreringsnummer.

f)	Förekomst av fast driftsställe genom vilket Berörd verksamhet utförs i unionen, när sådant finns, med angivelse av var och en av medlemsstaterna där ett sådant fast driftsställe är beläget.

Utan hinder av vad som anges i punkterna B.1 och B.2 ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte vara skyldig att samla in de upplysningar som avses i punkt B.1 b–e och punkt B.2 b–f om den använder sig av en direkt bekräftelse av Säljarens identitet och hemvist genom en identifieringstjänst som tillgängliggörs av en medlemsstat eller av unionen för att fastställa Säljarens identitet och skatterättsliga hemvist.

Utan hinder av vad som anges i punkt B.1 c och punkt B.2 c och e ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte vara skyldig att samla in Skatteregistreringsnummer eller bolagsregistreringsnummer, allt efter omständigheterna, i följande situationer:

a)	Den medlemsstat där Säljaren har sin hemvist utfärdar inte Skatteregistreringsnummer eller bolagsregistreringsnummer till Säljaren.

b)	Den medlemsstat där Säljaren har sin hemvist kräver inte att Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till Säljaren samlas in.

Kontroll av upplysningar om Säljare

Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska, genom att använda alla upplysningar och handlingar den har tillgång till i sina register samt eventuella elektroniska gränssnitt som tillgängliggörs av en medlemsstat eller av unionen utan kostnad för att avgöra huruvida Skatteregistreringsnumret och/eller Registreringsnumret för mervärdesskatt är giltiga, fastställa huruvida de upplysningar som har samlats in enligt punkterna A, B.1, B.2 a–e och E är tillförlitliga.

Utan hinder av vad som anges i punkt C.1 får den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, för att genomföra förfarandena för kundkännedom enligt punkt F.2, fastställa huruvida de upplysningar som har samlats in enligt punkterna A, B.1, B.2 a–e och E är tillförlitliga genom att använda upplysningar och handlingar som den har tillgång till i sina elektroniskt sökbara register.

Vid tillämpningen av punkt F.3 b och utan hinder av vad som anges i punkterna C.1 och C.2 ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, när den har anledning att känna till att någon av de upplysningar som avses i punkterna B eller E kan vara inkorrekta på grundval av upplysningar som tillhandahållits av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i en begäran rörande en viss Säljare, begära att Säljaren korrigerar de upplysningar som befunnits vara inkorrekta och lämnar in styrkande handlingar, uppgifter eller upplysningar som är tillförlitliga och kommer från en oberoende källa, såsom

a)	en giltig identitetshandling som utfärdats av myndighet,

b)	ett nyligen utfärdat intyg om skatterättslig hemvist.

Fastställande av Säljarens hemvistmedlemsstat(er) vid tillämpning av detta direktiv

En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska anse att en Säljare har sin hemvist i den medlemsstat där denne har sin Primära adress. Om Säljarens Skatteregistreringsnummer har utfärdats i en annan medlemsstat än den medlemsstat där Säljaren har sin Primära adress, ska en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör anse att Säljaren har sin hemvist även i den medlemsstat där Skatteregistreringsnumret har utfärdats. Om Säljaren har lämnat upplysningar om förekomsten av ett fast driftsställe enligt punkt B.2 f ska en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör anse att Säljaren har sin hemvist även i den respektive medlemsstat som angetts av Säljaren.

2.	Utan hinder av vad som anges i punkt D.1 ska en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör anse att en Säljare har sin hemvist i var och en av de medlemsstater som bekräftats av en elektronisk identifieringstjänst som tillgängliggörs av en medlemsstat eller av unionen enligt punkt B.3.

Insamling av upplysningar om fast egendom som hyrs ut

Om en Säljare bedriver Berörd verksamhet som innefattar uthyrning av fast egendom ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören för varje Förtecknad egendom inhämta adressuppgifter samt respektive lagfartsnummer eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat där den är belägen, om ett sådant har utfärdats. Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör har förmedlat fler än 2 000 Berörda verksamheter genom uthyrning av en Förtecknad egendom för samma Säljare som är en Enhet, ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören insamla handlingar, uppgifter eller upplysningar som styrker att den Förtecknade egendomen ägs av samma ägare.

Tidsfrister och giltighet avseende förfaranden för kundkännedom

1.	En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska senast den 31 december under den Rapporteringspliktiga perioden fullgöra de förfaranden för kundkännedom som anges i punkterna A–E.

Utan hinder av vad som anges i punkt F.1 ska förfarandena för kundkännedom enligt punkterna A–E för Säljare som redan var registrerade på Plattformen den 1 januari 2023 eller på det datum då en Enhet blev en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör slutföras senast den 31 december under den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens andra Rapporteringspliktiga period.

Utan hinder av vad som anges i punkt F.1 får en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig till de förfaranden för kundkännedom som genomförts med avseende på tidigare Rapporteringspliktiga perioder, under förutsättning att

a)	de upplysningar om Säljare som krävs enligt punkterna B.1 och B.2 antingen har samlats in och kontrollerats eller bekräftats under de senaste 36 månaderna, och

b)	den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte har anledning att känna till att upplysningar som har samlats in enligt punkterna A, B och E är eller har blivit otillförlitliga eller inkorrekta.

G.	Tillämpning av förfaranden för kundkännedom endast på Aktiva säljare En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får välja att fullgöra förfarandena för kundkännedom enligt punkterna A–F endast med avseende på Aktiva säljare.

Förfaranden för kundkännedom som utförs av tredje parter

1.	En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får anlita en utomstående tjänsteleverantör för att fullgöra de skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom som fastställs i detta avsnitt, men sådana skyldigheter ska förbli den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens ansvar.

Om en Plattformsoperatör fullgör skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom för en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör med avseende på samma Plattform enligt punkt H.1 ska en sådan Plattformsoperatör genomföra förfarandena för kundkännedom enligt de regler som fastställs i detta avsnitt. Skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom ska förbli den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens ansvar.

AVSNITT III

RAPPORTERINGSKRAV

Tidsfrister och metoder för rapportering

En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 a ska till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har fastställts i enlighet med avsnitt I punkt A.4 a rapportera de upplysningar som anges i punkt B i detta avsnitt med avseende på den Rapporteringspliktiga perioden senast den 31 januari året efter det kalenderår då Säljaren identifieras som en Rapporteringspliktig säljare. Om det finns fler än en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska den eller de Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer som kan bevisa, i enlighet med nationell rätt, att samma upplysningar redan har rapporterats av en annan Rapporteringsskyldig plattformsoperatör undantas från rapporteringskravet.

Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 a uppfyller något av de villkor som förtecknas där i fler än en medlemsstat ska den välja en av dessa medlemsstater i vilken den kommer att fullgöra de rapporteringskrav som anges i detta avsnitt. En sådan Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska senast den 31 januari året efter det kalenderår då Säljaren identifieras som en Rapporteringspliktig säljare rapportera de upplysningar som förtecknas i punkt B i detta avsnitt med avseende på den Rapporteringspliktiga perioden till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har valts i enlighet med avsnitt IV punkt E. Om det finns fler än en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska den eller de Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer som kan bevisa, i enlighet med nationell rätt, att samma upplysningar redan har rapporterats av en annan Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i en annan medlemsstat undantas från rapporteringskravet.

En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b ska senast den 31 januari året efter det kalenderår då Säljaren identifieras som en Rapporteringspliktig säljare rapportera de upplysningar som anges i punkt B i detta avsnitt med avseende på den Rapporteringspliktiga perioden till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är registreringsmedlemsstat i enlighet med avsnitt IV punkt F.1.

Utan hinder av vad som anges i punkt A.3 i detta avsnitt ska en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b inte vara skyldig att tillhandahålla de upplysningar som anges i punkt B i detta avsnitt med avseende på Kvalificerad berörd verksamhet som omfattas av ett Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter som redan föreskriver automatiskt utbyte av likvärdiga upplysningar med en medlemsstat om Rapporteringspliktiga säljare som har sin hemvist i den medlemsstaten.

5.	En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska också lämna de upplysningar som anges i punkterna B.2 och B.3 till den berörda Rapporteringspliktiga säljaren senast den 31 januari året efter det kalenderår då Säljaren identifieras som en Rapporteringspliktig säljare.

Upplysningar om Ersättning som betalats ut eller krediterats i fiatvaluta ska rapporteras i den valuta som den betalades ut eller krediterades i. Om Ersättningen betalades ut eller krediterades i en annan form än fiatvaluta ska den rapporteras i lokal valuta, omräknad eller värderad på ett sätt som konsekvent bestäms av den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören.

7.	Upplysningar om Ersättning och andra belopp ska rapporteras avseende det kvartal under den Rapporteringspliktiga perioden då Ersättningen betalades ut eller krediterades.

Upplysningar som ska rapporteras

Varje Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska rapportera följande upplysningar.

Namn, registrerad företagsadress, Skatteregistreringsnummer och, där så är relevant, det unika identifieringsnummer som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören tilldelats enligt avsnitt IV punkt F.4 samt företagsnamn för den eller de Plattformar som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens rapportering avser.

För varje Rapporteringspliktig säljare som har bedrivit annan Berörd verksamhet än uthyrning av fast egendom:

a)	De upplysningar som ska samlas in enligt avsnitt II punkt B.

Identifikationskoden för finansiellt konto, i den mån den finns tillgänglig för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist enligt avsnitt II punkt D inte har offentliggjort att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för finansiellt konto för detta ändamål.

Om det skiljer sig från namnet på den Rapporteringspliktiga säljaren, förutom Identifikationskoden för finansiellt konto, namnet på innehavaren av det finansiella konto till vilket Ersättning betalas ut eller krediteras, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, samt eventuella andra finansiella identifieringsuppgifter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till med avseende på den kontoinnehavaren.

d)	Varje medlemsstat i vilken den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist vid tillämpningen av detta direktiv enligt avsnitt II punkt D.

e)	Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter för vilka Ersättningen betalats ut eller krediterats.

f)	Eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har innehållit eller tagit ut under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden.

För varje Rapporteringspliktig säljare som har utfört Berörd verksamhet som innefattar uthyrning av fast egendom:

a)	De upplysningar som ska samlas in enligt avsnitt II punkt B.

Om det skiljer sig från namnet på den Rapporteringspliktiga säljaren, utöver Identifikationskoden för finansiellt konto, namnet på innehavaren av det finansiella konto till vilket Ersättning betalas ut eller krediteras, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, samt eventuella andra finansiella identifieringsuppgifter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till med avseende på kontoinnehavaren.

d)	Varje medlemsstat i vilken den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist vid tillämpningen av detta direktiv enligt avsnitt II punkt D.

e)	Adress för varje Förtecknad egendom, fastställd på grundval av de förfaranden som anges i avsnitt II punkt E och respektive lagfartsnummer eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat där egendomen är belägen, om sådana uppgifter finns tillgängliga.

f)	Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter som tillhandahålls med avseende på varje Förtecknad egendom.

g)	Eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringspliktiga plattformsoperatören har innehållit eller tagit ut under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden.

h)	När uppgifter om det finns tillgängliga, det antal dagar som varje Förtecknad egendom var uthyrd under den Rapporteringspliktiga perioden samt varje Förtecknad egendoms typ.

AVSNITT IV

FAKTISKT GENOMFÖRANDE

Enligt artikel 8ac ska medlemsstaterna ha infört regler och administrativa förfaranden för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III i denna bilaga.

Regler för att genomföra de krav för insamling och kontroll som fastställs i avsnitt II

1.	Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer uppfyller insamlings- och kontrollkraven enligt avsnitt II med avseende på sina Säljare.

Om en Säljare inte lämnar de upplysningar som krävs enligt avsnitt II efter det att två påminnelser har följt på den ursprungliga begäran från den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och minst 60 dagar har förflutit, ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören avsluta Säljarens konto och förhindra Säljaren att återregistrera sig på Plattformen, eller hålla inne utbetalningen av Ersättning till Säljaren så länge Säljaren inte lämnar de begärda upplysningarna.

Regler enligt vilka Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer är skyldiga att föra register över de åtgärder som vidtas och de upplysningar som de förlitar sig på för att genomföra förfarandena för kundkännedom och uppfylla rapporteringskraven samt lämpliga åtgärder för att inhämta dessa registrerade upplysningar

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer för register över de åtgärder som vidtas och de upplysningar som de förlitar sig på för att genomföra de förfaranden för kundkännedom och uppfylla de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III. Sådana register ska finnas tillgängliga under tillräckligt lång tid och i alla händelser under en period på minst fem men högst tio år efter utgången av den Rapporteringspliktiga period som de avser.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs, även tvingande åtgärder för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer fullgör sina rapporteringsskyldigheter, i syfte att säkerställa att alla nödvändiga upplysningar rapporteras till den behöriga myndigheten så att den kan fullgöra skyldigheten att lämna upplysningar i enlighet med artikel 8ac.2.

Administrativa förfaranden för att kontrollera att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer följer förfarandena för kundkännedom och uppfyller rapporteringskraven

Medlemsstaterna ska fastställa administrativa förfaranden för att kontrollera att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer följer de förfaranden för kundkännedom och uppfyller de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III.

Administrativa förfaranden för uppföljning med en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör om den rapporterar ofullständiga eller felaktiga upplysningar

Medlemsstaterna ska fastställa administrativa förfaranden för uppföljning med Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer om de rapporterade upplysningarna är ofullständiga eller felaktiga.

Administrativa förfaranden för att välja en enda medlemsstat att rapportera till

Administrativt förfarande för en enda registrering av en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör

1.	En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b i denna bilaga ska registrera sig hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat enligt artikel 8ac.4 när den inleder sin verksamhet som Plattformsoperatör.

Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska lämna följande upplysningar till den medlemsstat där den gör sin enda registrering:

Namn.

b)	Postadress.

c)	Elektroniska adresser, inbegripet webbplatser.

d)	Eventuellt Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören.

e)	Ett intyg med upplysningar om var den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har registrerats till mervärdesskatt inom unionen enligt avdelning XII kapitel 6 avsnitten 2 och 3 i rådets direktiv 2006/112/EG (*1).

f)	De medlemsstater i vilka Rapporteringspliktiga säljare har sin hemvist i den mening som avses i avsnitt II punkt D.

3.	Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska anmäla eventuella ändringar av de upplysningar som har lämnats enligt punkt F.2 till den enda registreringsmedlemsstaten.

4.	Den enda registreringsmedlemsstaten ska tilldela ett unikt identifieringsnummer till den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och ska anmäla det till de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater på elektronisk väg.

Den enda registreringsmedlemsstaten ska begära att kommissionen ska stryka en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör från det centrala registret i följande fall:

a)	Om Plattformsoperatören underrättar medlemsstaten om att den inte längre bedriver verksamhet som Plattformsoperatör.

b)	Om det i avsaknad av en underrättelse enligt led a finns skäl att anta att Plattformsoperatören har upphört med sin verksamhet.

c)	Om Plattformsoperatören inte längre uppfyller villkoren i avsnitt I punkt A.4 b.

d)	Medlemsstaten har återkallat registreringen hos sin behöriga myndighet enligt punkt F.7.

Varje medlemsstat ska genast underrätta kommissionen om alla Plattformsoperatörer i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b som inleder sin verksamhet som Plattformsoperatör utan att ha registrerat sig enligt denna punkt.

Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte fullgör registreringsskyldigheten eller har fått sin registrering återkallad i enlighet med punkt F.7 i detta avsnitt ska medlemsstaterna utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25a vidta effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder för att säkerställa efterlevnad inom sina jurisdiktioner. Det står medlemsstaterna fritt att själva välja sådana åtgärder. Medlemsstaterna ska också sträva efter att samordna sina åtgärder för säkerställande av efterlevnad, inbegripet att, som en sista utväg, hindra en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör från att bedriva verksamhet inom unionen.

Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte fullgör rapporteringsskyldigheten i enlighet med avsnitt III punkt A.3 i denna bilaga efter två påminnelser från den enda registreringsmedlemsstaten ska medlemsstaten utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25a vidta nödvändiga åtgärder för att återkalla den registrering som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har gjort enligt artikel 8ac.4. Registreringen ska återkallas senast 90 dagar och tidigast 30 dagar efter den andra påminnelsen.

(*1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).”

25.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/39

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/520

av den 24 mars 2021

om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller spårbarhet för vissa hållna landlevande djur

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (1), särskilt artikel 120.1 och 120.2 c, d och f, och

av följande skäl:

(1)	I förordning (EU) 2016/429 fastställs spårbarhetskrav för hållna landlevande djur och avelsmaterial, och där ges även kommissionen befogenhet att anta genomförandeakter i detta avseende.

(2)	Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2035 (2) kompletteras förordning (EU) 2016/429 med närmare bestämmelser om spårbarhet för hållna landlevande djur och kläckägg.

(3)	För att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om spårbarhet i förordning (EU) 2016/429 och delegerad förordning (EU) 2019/2035 i unionen bör vissa bestämmelser antas genom den här förordningen.

(4)

Enligt artiklarna 112, 113 och 115 i förordning (EU) 2016/429 ska aktörer som håller nötkreatur, får, getter och svin överföra uppgifter om sina djur till de databaser som upprättas i enlighet med artikel 109.1 i den förordningen. För att säkerställa att alla uppdateringar regelbundet överförs till dessa databaser måste det i den här förordningen anges tidsfrister för överföring av de uppgifterna.

(5)

De uppgifter som överförs av aktörer som håller nötkreatur, får, getter och svin bör efter överföringen vara tillgängliga för dem med avseende på deras djur och deras anläggningar. I den här förordningen bör det därför fastställas bestämmelser för enhetlig åtkomst till uppgifter i databaser som upprättas i enlighet med artikel 109.1 i förordning (EU) 2016/429.

(6)	I den här förordningen bör det också fastställas vissa andra tekniska och praktiska detaljer och format för databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin så att jämförbar kvalitet på databaserna säkerställs i hela unionen.

(7)

Enligt villkoren i artiklarna 110.1 b och 112 b i förordning (EU) 2016/429 får elektroniskt utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna ersätta utfärdande av identitetshandlingar vid förflyttning av nötkreatur mellan medlemsstaterna. Bovex-protokollet, som upprättats av kommissionen, är avsett för utbyte av elektroniska uppgifter om nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser. Kommissionen bör erkänna full driftsduglighet för sådant utbyte av elektroniska uppgifter mellan medlemsstaternas databaser enligt det protokollet.

(8)

De identifieringsmärken som ska användas för olika arter av landlevande djur, särskilt hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor, fastställs genom delegerad förordning (EU) 2019/2035, men de tekniska specifikationerna för identifieringsmärkena bör anges i den här förordningen.

(9)

I delegerad förordning (EU) 2019/2035 fastställs krav på elektronisk identifiering av hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor. Sådana elektroniska identifierare bör godkännas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där djuren hålls. För att säkerställa att dessa elektroniska identifierare kan avläsas när djuren förflyttas mellan medlemsstaterna bör de bestämmelser och villkor enligt vilka den behöriga myndigheten får godkänna sådana elektroniska identifierare fastställas i den här förordningen. Vid dessa godkännanden bör också relevanta ISO/IEC-standarder beaktas.

(10)	För att säkerställa en enhetlig tillämpning vad gäller identifiering och spårbarhet i hela unionen bör tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor fastställas i den här förordningen.

(11)

Unionsbestämmelserna om spårbarhet omfattar till och med den dag då förordning (EU) 2016/429 börjar tillämpas olika undantag från systemet för identifiering och registrering för vissa kategorier av djur, till exempel djur som hålls under extensiva förhållanden. Det är lämpligt att se över dessa bestämmelser och att tillämpa ett balanserat och harmoniserat tillvägagångssätt för undantagen från systemet för identifiering och registrering, med beaktande av å ena sidan relevanta risker och å andra sidan åtgärdernas proportionalitet och ändamålsenlighet. Nya bestämmelser som återspeglar detta tillvägagångssätt bör därför fastställas i denna förordning.

(12)

Det är viktigt att alltid säkerställa fullständig spårbarhet för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor och att undvika sådant som kan äventyra spårbarheten. Avlägsnande, ändring eller ersättning av identifieringsmärken är sådant som kan äventyra spårbarheten. Dessa moment bör därför utföras först efter det att den behöriga myndigheten har gett aktörerna tillåtelse att utföra dem. Vissa bestämmelser om avlägsnande, ändring och ersättning fastställs i delegerad förordning (EU) 2019/2035. Det behövs kompletterande bestämmelser för dessa moment, bland annat tidsfrister, för att särskilda aspekter ska kunna hanteras, och dessa bestämmelser bör fastställas i den här förordningen.

(13)

För att säkerställa en smidig övergång till det nya regelverket bör aktörer i medlemsstaterna under en övergångsperiod på högst två år från den dag då den här förordningen börjar tillämpas kunna fortsätta att använda de identifieringsmärken som godkänts före den 21 april 2021 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 (3), rådets förordning (EG) nr 21/2004 (4) och rådets direktiv 2008/71/EG (5) och i enlighet med de akter som antagits på grundval av dessa förordningar och det direktivet.

(14)	Eftersom förordning (EU) 2016/429 ska tillämpas från och med den 21 april 2021 bör även den här förordningen tillämpas från och med det datumet.

(15)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Innehåll och tillämpningsområde

Denna förordning innehåller bestämmelser om följande:

1.	Tidsfrister för aktörernas överföring av uppgifter för registrering av hållna nötkreatur, får, getter och svin i databaser.

2.	Enhetlig åtkomst till uppgifter i databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin samt tekniska specifikationer och praktiska bestämmelser för dessa databaser.

3.	Tekniska villkor och former för utbyte av elektroniska uppgifter om hållna nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser och erkännande av full driftsduglighet vad gäller ett system för utbyte av uppgifter.

4.	Tekniska specifikationer, format och utformning avseende identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur

5.	Tekniska krav för identifieringsmärken för hållna papegojor.

6.	Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur födda i unionen eller efter införsel av djuren till unionen.

7.	Utformning av identitetskoden för hållna nötkreatur, får, getter, kameldjur, och hjortdjur.

8.	Avlägsnande, ändring eller ersättning av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur samt tidsfrister för sådana moment.

9.	Övergångsbestämmelser avseende godkännande av identifieringsmärken.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i artikel 2 i delegerad förordning (EU) 2019/2035 gälla.

KAPITEL 2

DATABASER

Artikel 3

Tidsfrister och förfaranden för aktörernas överföring av uppgifter för registrering av hållna nötkreatur, får, getter och svin

1. Aktörer som håller nötkreatur, får, getter och svin ska överföra uppgifter om djur som förflyttas, föds och dör i enlighet med artikel 112 d i förordning (EU) 2016/429 samt om sådana förflyttningar som avses i artikel 113.1 c i samma förordning och i artikel 56 b i delegerad förordning (EU) 2019/2035 för registrering i databaser som upprättats för dessa arter inom en tidsfrist för överföring som ska fastställas av medlemsstaten. Tidsfristen för överföring av uppgifterna får inte överstiga sju dagar från djurens förflyttning, födsel eller död, beroende på vad som är tillämpligt.

2. I fråga om födslar får medlemsstaterna vid fastställandet av tidsfristen för överföring av uppgifterna använda det datum då identifieringsmärket anbringas djuret som utgångspunkt för den berörda tidsfristen, förutsatt att detta datum inte kan förväxlas med djurets födelsedatum.

3. Genom undantag från punkt 1 får den behöriga myndigheten förlänga tidsfristen för överföring av uppgifter om förflyttningar enligt punkt 1 till högst 14 dagar efter förflyttning av nötkreatur inom samma medlemsstat från ursprungsanläggningar till registrerade betesanläggningar för bete i bergsområden. Den behöriga myndigheten får besluta att godta förteckningar över nötkreatur som förflyttas till registrerade betesanläggningar från de aktörer som driver dessa anläggningar. Dessa förteckningar ska innehålla följande:

a)	Den registrerade betesanläggningens unika registreringsnummer.

b)	Djurens identitetskod.

c)	Ursprungsanläggningens unika registreringsnummer.

d)	Datum för djurens ankomst till den registrerade betesanläggningen.

e)	Beräknat datum för djurens avsändning från den registrerade betesanläggningen.

Artikel 4

Enhetlig åtkomst till uppgifter i databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin

Medlemsstaterna ska säkerställa att aktörer som håller nötkreatur, får, getter och svin på begäran får kostnadsfri åtkomst till åtminstone ett minimum av skrivskyddade uppgifter om sina anläggningar i de databaser som avses i artikel 109.1 a–c i förordning (EU) 2016/429.

Artikel 5

Tekniska specifikationer för databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin

Medlemsstaterna ska säkerställa att de databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin som avses i artikel 109.1 a–c i förordning (EU) 2016/429 upprättas på ett sådant sätt att de uppgifter som registreras i databaserna kan utbytas mellan medlemsstaternas databaser i det format som anges i den tredje kolumnen i tabellen i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 6

Praktiska bestämmelser för databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga tekniska och praktiska åtgärder som säkerställer att de databaser över hållna nötkreatur, får, getter och svin som avses i artikel 109.1 a–c i förordning (EU) 2016/429 fortsätter att fungera vid eventuella störningar. Åtgärderna ska också garantera säkerheten, integriteten och äktheten hos de uppgifter som registreras i dessa databaser.

Artikel 7

Tekniska villkor och former för elektroniskt utbyte av uppgifter i identitetshandlingar för hållna nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser

1. När medlemsstaterna tillämpar elektroniskt utbyte av sådana uppgifter i identitetshandlingar för hållna nötkreatur som avses i artikel 44 a–c i delegerad förordning (EU) 2019/2035 med andra medlemsstater ska uppgifterna utbytas i formatet XML Schema Definition, som kommissionen gjort tillgängligt för den behöriga myndigheten.

2. Den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten för de hållna nötkreatur som är avsedda att förflyttas ska säkerställa att uppgifterna i identitetshandlingarna överförs elektroniskt till destinationsmedlemsstaten innan djuren avsänds samt att en tidsstämpel tillhandahålls för varje överföring.

Artikel 8

Erkännande av full driftsduglighet vad gäller ett system för elektroniskt utbyte av uppgifter i identitetshandlingar för hållna nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser

1. De medlemsstater som tillämpar elektroniskt utbyte av uppgifter i identitetshandlingar genom ett system som kommissionen har upprättat för utbyte av uppgifter om hållna nötkreatur mellan medlemsstaternas databaser ska erkännas ha ett system med full driftsduglighet.

2. Kommissionen ska på sin webbplats upprätta en förteckning över de medlemsstater som utbyter uppgifter i identitetshandlingar genom detta system.

KAPITEL 3

IDENTIFIERINGSMÄRKEN

Artikel 9

Tekniska specifikationer, format och utformning avseende identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur

1. Den behöriga myndigheten får godkänna användning av sådana konventionella öronmärken eller konventionella karledsband som avses i leden a och b i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 som identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur endast om identifieringsmärkena uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna i del 1 i bilaga II till den här förordningen.

2. Den behöriga myndigheten får godkänna användning av sådana tatueringar som avses i led g i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 som identifieringsmärken för hållna får, getter, svin och hjortdjur enligt artikel 46.2 och 46.3 och artiklarna 52.1 b, 73.2 c och 76.1 c i den delegerade förordningen endast om tatueringarna säkerställer outplånlig märkning och korrekt avläsning.

3. Den behöriga myndigheten får godkänna användning av sådana elektroniska identifierare som avses i leden c–f i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 som identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur endast om identifieringsmärkena uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna i del 2 i bilaga II till den här förordningen. Sådana elektroniska identifierare som avses i leden c och f i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 ska dessutom uppfylla kraven enligt den tekniska specifikationen i del 1 i bilaga II till den här förordningen.

4. Genom undantag från punkt 3 får den behöriga myndigheten godkänna användning av elektroniska öronmärken som identifieringsmärken för hållna svin om identifieringsmärkena uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationer som fastställts av den medlemsstat där svinen hålls, och om de synligt, läsbart och outplånligt visar det unika registreringsnumret för

a)	djurens födelseanläggning eller

b)	den sista anläggningen i den distributionskedja som avses i artikel 53 i delegerad förordning (EU) 2019/2035, om djuren förflyttas till en anläggning utanför den distributionskedjan.

Artikel 10

Tekniska specifikationer, format och utformning avseende identifieringsmärken för hållna papegojor

1. Aktörer som håller papegojor ska säkerställa att

a)	den benring som avses i artikel 76.1 a i delegerad förordning (EU) 2019/2035 uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna i del 1 i bilaga II till den här förordningen,

b)	den tatuering som avses i artikel 76.1 c i delegerad förordning (EU) 2019/2035 säkerställer outplånlig märkning och korrekt avläsning.

2. Den behöriga myndigheten får godkänna användning av sådana injicerbara transpondrar som avses i artikel 76.1 b i delegerad förordning (EU) 2019/2035 som identifieringsmärken för hållna papegojor endast om identifieringsmärkena uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna i del 2 punkt 2 i bilaga II till den här förordningen.

Artikel 11

Praktiska bestämmelser för godkännande av elektroniska identifierare för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor

1. Vid godkännande av sådana elektroniska identifierare som avses i leden c–f i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor ska den behöriga myndigheten säkerställa att tillverkarna av de elektroniska identifierarna har tillhandahållit bevis på att de överensstämmelse- och prestandatester som avses i del 2 punkt 4 i bilaga II till den här förordningen har genomförts vid provningscentraler som ackrediterats i överensstämmelse med ISO/IEC-standard 17025 – Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier.

2. Vid godkännande av sådana elektroniska identifierare som avses i punkt 1 får den behöriga myndigheten kräva att tillverkarna av de elektroniska identifierarna utför ytterligare tester av robusthet och hållbarhet så att det säkerställs att identifierarna fungerar under de särskilda geografiska förhållandena eller klimatförhållandena i den berörda medlemsstaten i enlighet med de standarder som fastställts av den medlemsstaten.

Artikel 12

Utformning av identitetskoden för hållna nötkreatur, får, getter, kameldjur och hjortdjur

Identitetskoden för hållna nötkreatur, får, getter, kameldjur och hjortdjur ska innehålla följande:

Den första delen av identitetskoden ska bestå av landskoden för den medlemsstat där identifieringsmärket först anbringades på djuren, i något av följande format:

i)	Tvåbokstavskoden enligt ISO-standard 3166–1, utom för Grekland där tvåbokstavskoden ”EL” ska användas.

ii)	Den tresiffriga landskoden enligt ISO-standard 3166–1.

b)	Den andra delen av identitetskoden ska vara en unik kod för varje djur bestående av högst tolv siffror.

Artikel 13

Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna nötkreatur

1. Aktörerna ska säkerställa att hållna nötkreatur anbringas ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 112 a i förordning (EU) 2016/429 före utgången av en tidsfrist efter födseln som ska fastställas av den medlemsstat där djuren föddes. Tidsfristen ska beräknas från djurens födelsedatum och får inte överstiga 20 dagar.

2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna, av skäl som rör djurens fysiska utveckling, tillåta att aktörerna förlänger tidsfristen för anbringande av ett andra identifieringsmärke till högst 60 dagar efter djurens födelsedatum, om det andra identifieringsmärket är en bolustransponder.

3. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att aktörerna förlänger den tidsfrist som avses i punkt 1 till högst nio månader om

djuren

i)	föds upp under extensiva förhållanden, med kalvar som vistas tillsammans med sina moderdjur,

ii)	inte är vana vid regelbunden kontakt med människor,

b)	det område där djuren hålls säkerställer en hög grad av isolering av djuren,

c)	förlängningen inte äventyrar möjligheten att spåra djuren. Medlemsstaterna får begränsa det tillstånd som avses i första stycket till särskilda geografiska områden eller särskilda arter eller raser av hållna nötkreatur.

4. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna nötkreatur lämnar födelseanläggningen utan att ha anbringats sådana identifieringsmärken som avses i artikel 112 a i förordning (EU) 2016/429.

Artikel 14

Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna får och getter

1. Aktörerna ska säkerställa att hållna får och getter anbringas ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 113.1 a i förordning (EU) 2016/429 före utgången av en tidsfrist efter födseln som ska fastställas av den medlemsstat där djuren föddes. Tidsfristen ska beräknas från djurens födelsedatum och får inte överstiga nio månader.

2. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna får eller getter lämnar födelseanläggningen utan att ha anbringats ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 113.1 a i förordning (EU) 2016/429.

Artikel 15

Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna svin

1. Aktörerna ska säkerställa att hållna svin anbringas ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 115 a i förordning (EU) 2016/429 före utgången av en tidsfrist efter födseln som ska fastställas av den medlemsstat där djuren föddes. Tidsfristen ska beräknas från djurens födelsedatum och får inte överstiga nio månader.

2. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna svin lämnar födelseanläggningen eller distributionskedjan utan att ha anbringats ett sådant identifieringsmärke som avses i artikel 115 a i förordning (EU) 2016/429.

Artikel 16

Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna kameldjur och hjortdjur

1. Aktörerna ska säkerställa att hållna kameldjur och hjortdjur anbringas sådana identifieringsmärken som avses i artikel 73.1 och 73.2 i förordning (EU) 2019/2035 före utgången av en tidsfrist efter födseln som ska fastställas av den medlemsstat där djuren föddes. Tidsfristen ska beräknas från djurens födelsedatum och får inte överstiga nio månader.

2. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna kameldjur eller hjortdjur lämnar födelseanläggningen, eller den anläggning dit de först kommer om djuren förflyttades till den anläggningen från den livsmiljö där de vistades som vilda djur, utan att ha anbringats sådana identifieringsmärken som avses i artikel 73.1 och 73.2 i delegerad förordning (EU) 2019/2035.

3. Den behöriga myndigheten får undanta aktörer som håller renar från kraven i punkterna 1 och 2, förutsatt att undantaget inte äventyrar möjligheten att spåra djuren.

4. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna undanta aktörer som håller hjortdjur från kraven i punkt 1 om

djuren

i)	föds upp under extensiva förhållanden,

ii)	inte är vana vid regelbunden kontakt med människor,

b)	det område där djuren hålls säkerställer en hög grad av isolering av djuren,

c)	undantaget inte äventyrar möjligheten att spåra djuren.

Artikel 17

Tidsfrister för anbringande av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur efter införsel till unionen

1. Efter införsel av hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur till unionen ska aktörerna, om djuren förblir i unionen, säkerställa att djuren anbringas sådana identifieringsmärken som avses i artikel 81 i delegerad förordning (EU) 2019/2035 senast 20 dagar efter ankomsten till den första anläggningen.

2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna för första ankomst, av skäl som rör djurens fysiska utveckling, tillåta att aktörerna förlänger tidsfristen för anbringande av ett andra identifieringsmärke till högst 60 dagar efter djurens födelsedatum, om det andra identifieringsmärket är en bolustransponder.

3. Aktörerna ska säkerställa att inga hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur eller hjortdjur lämnar den anläggning dit de först kommer utan att ha anbringats sådana identifieringsmärken som avses i artikel 81 i delegerad förordning (EU) 2019/2035.

Artikel 18

Avlägsnande och ändring av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur

Den behöriga myndigheten får tillåta att aktörer avlägsnar eller ändrar identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur endast om avlägsnandet eller ändringen inte äventyrar möjligheten att spåra djuren, inbegripet spårbarheten till födelseanläggningen, och om djuren i tillämpliga fall fortfarande kan identifieras individuellt.

Artikel 19

Ersättning av identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin., kameldjur och hjortdjur samt tidsfrister för sådana moment

1. Den behöriga myndigheten får tillåta att aktörer ersätter identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur endast om det inte äventyrar möjligheten att spåra djuren, inbegripet spårbarheten till födelseanläggningen, och om djuren i tillämpliga fall fortfarande kan identifieras individuellt.

2. Den ersättning som avses i punkt 1 får tillåtas enligt följande:

a)	Om djuren har identifierats med två identifieringsmärken och ett av dessa identifieringsmärken har blivit oläsbart eller gått förlorat, förutsatt att djurens identitetskod förblir oförändrad och fortfarande överensstämmer med koden på det kvarvarande identifieringsmärket.

Om djuren har identifierats med ett eller två identifieringsmärken som visar djurens identitetskod och identifieringsmärkena har blivit oläsbara eller gått förlorade, förutsatt att det fortfarande med rimlig säkerhet går att fastställa djurens identitetskod och att djurens identitetskod förblir oförändrad.

Om hållna får, getter eller svin har identifierats med ett identifieringsmärke som visar en anläggnings unika registreringsnummer och det identifieringsmärket har blivit oläsbart eller gått förlorat, förutsatt att det fortfarande med rimlig säkerhet går att fastställa djurens födelseanläggning eller, i tillämpliga fall, den sista anläggningen i distributionskedjan, och att det nya identifieringsmärket visar den anläggningens eller, i tillämpliga fall, den sista anläggningens unika registreringsnummer.

d)	För hållna får och getter får det tillåtas att de identifieringsmärken som avses i leden a och b ersätts med nya identifieringsmärken som visar en ny identifieringskod, förutsatt att spårbarheten inte äventyras.

3. De identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska ersättas så snart som möjligt före utgången av en tidsfrist som ska fastställas av den medlemsstat vars behöriga myndighet gett aktörerna tillstånd att ersätta identifieringsmärket, och innan djuren förflyttas till en annan anläggning.

4. När den identitetskod för hållna nötkreatur, får, getter och svin som visas på det identifieringsmärke som avses i leden a och b i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 på grund av tekniska begränsningar inte kan återges på en elektronisk identifierare får den behöriga myndigheten tillåta att djuren anbringas en ny elektronisk identifierare med en ny identitetskod endast om båda identitetskoderna är registrerade i de databaser som avses i artikel 109.1 i förordning (EU) 2016/429.

KAPITEL 4

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 20

Övergångsbestämmelser avseende godkännanden av identifieringsmärken

Genom undantag från artiklarna 9, 10 och 11 i den här förordningen får medlemsstaterna under en övergångsperiod till och med den 20 april 2023 fortsätta att använda de identifieringsmärken som godkänts före den 21 april 2021 i enlighet med förordning (EG) nr 1760/2000, förordning (EG) nr 21/2004 och direktiv 2008/71/EG och i enlighet med de akter som antagits på grundval av dessa förordningar och det direktivet.

Artikel 21

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 21 april 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 mars 2021.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande

(1) EUT L 84, 31.3.2016, s. 1.

(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2035 av den 28 juni 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om anläggningar som håller landlevande djur och kläckerier samt om spårbarhet för vissa hållna landlevande djur och kläckägg (EUT L 314, 5.12.2019, s. 115).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).

(4) Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).

(5) Rådets direktiv 2008/71/EG av den 15 juli 2008 om identifikation och registrering av svin (EUT L 213, 8.8.2008, s. 31).

BILAGA I

Tekniska specifikationer för uppgiftsformat i databaserna över hållna nötkreatur, får, getter och svin

Typ av uppgifter

Beskrivning

Format

Djurets identitetskod

Landskod

Något av följande alternativ:

Bokstavskod: tvåbokstavskod enligt ISO 3166–1 (1)

Sifferkod: numerisk kod enligt ISO 3166–1

Unik kod för varje djur

12 numeriska tecken

Elektronisk identifierare (valfritt)

Något av följande alternativ:

—	elektroniskt öronmärke

—	bolustransponder

—	injicerbar transponder

—	elektroniskt karledsband

Anläggningens unika registreringsnummer

Landskod följd av 12 alfanumeriska tecken

Namn på den aktör som driver anläggningen

140 alfanumeriska tecken

Adress till den aktör som driver anläggningen

Gatuadress

140 alfanumeriska tecken

Postnummer

10 alfanumeriska tecken

Ort

35 alfanumeriska tecken

Datum

Datum (ÅÅÅÅ-MM-DD)

Totalt antal djur

15 numeriska tecken

(1) Utom för Grekland, där tvåbokstavskoden ”EL” ska användas.

BILAGA II

DEL 1

Tekniska specifikationer för identifieringsmärken för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor

De identifieringsmärken som avses i leden a, b, c, f och h i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 ska för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur, hjortdjur och papegojor ska vara

a)	icke-återanvändningsbara,

b)	icke-nedbrytbara,

c)	manipuleringsskyddade,

d)	lätta att läsa under djurets hela livstid,

e)	utformade på så sätt att de förblir säkert fästa vid djuren utan att skada dem,

f)	lätta att avlägsna från livsmedelskedjan.

De identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska synligt, läsbart och outplånligt visa något av följande:

a)	Den första och andra delen av djurets identitetskod enligt artikel 12.

b)	Det unika registreringsnummer för djurens anläggning som avses i artikel 18 a i delegerad förordning (EU) 2019/2035.

c)	Den alfanumeriska identitetskod som avses i artikel 76.1 i delegerad förordning (EU) 2019/2035.

De identifieringsmärken som avses i punkt 1 får innehålla andra uppgifter, om det tillåts av den behöriga myndigheten och identifieringsmärkena uppfyller kraven i punkt 2.

DEL 2

Tekniska specifikationer för elektroniska identifierare för hållna nötkreatur, får, getter, svin, kameldjur och hjortdjur

De elektroniska identifierare som avses i leden c–f i bilaga III till delegerad förordning (EU) 2019/2035 ska visa den första delen av djurens identitetskod i form av den tresiffriga landskoden och den andra delen av djurens identitetskod enligt artikel 12.

De elektroniska identifierare som avses i punkt 1 ska vara

a)	skrivskyddade passiva transpondrar som fungerar med HDX- eller FDX-B-teknik och som uppfyller kraven enligt ISO-standarderna 11784 och 11785, och

b)	läsbara med anordningar som uppfyller kraven enligt ISO-standard 11785 och som kan avläsa HDX- och FDX-B-transpondrar.

De elektroniska identifierare som avses i punkt 1 ska kunna avläsas på följande minimiavstånd:

I fråga om hållna nötkreatur:

i)	12 centimeter för öronmärken vid avläsning med handhållen läsare.

ii)	15 centimeter för injicerbara transpondrar vid avläsning med handhållen läsare.

iii)	25 centimeter för bolustranspondrar vid avläsning med handhållen läsare.

iv)	80 centimeter för alla elektroniska identifierare vid avläsning med fast läsare.

I fråga om hållna får och getter:

i)	12 centimeter för öronmärken och karledsband vid avläsning med handhållen läsare.

ii)	20 centimeter för bolustranspondrar och injicerbara transpondrar vid avläsning med handhållen läsare.

iii)	50 centimeter för alla elektroniska identifierare vid avläsning med fast läsare.

De elektroniska identifierare som avses i punkt 1 ska ha godkänts i tester med avseende på

a)	överensstämmelse med ISO-standarderna 11784 och 11785 i enlighet med den metod som avses i punkt 7 i ISO-standard 24631–1, och

b)	minimiprestanda för de avläsningsavstånd som anges i punkt 3 i denna del i enlighet med den metod som avses i punkt 7 i ISO-standard 24631–1.

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 104

Svensk utgåva	Lagstiftning	64 årgången 25 mars 2021

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		DIREKTIV
	*	Rådets direktiv (EU) 2021/514 av den 22 mars 2021 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning	1

	II Icke-lagstiftningsakter
	INTERNATIONELLA AVTAL
*	Rådets beslut (EU) 2021/515 av den 22 mars 2021 om undertecknande på unionens vägnar av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Samväldet Australien enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden när det gäller alla tullkvoter på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen	27
*	Rådets beslut (EU) 2021/516 av den 22 mars 2021 om undertecknande på unionens vägnar av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien enligt artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden när det gäller alla tullkvoter på EU:s lista CLXXV till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen	29
	FÖRORDNINGAR
*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/517 av den 11 februari 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/2361 vad gäller villkoren för betalning av bidrag till den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter	30
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/518 av den 18 mars 2021 om registrering av en geografisk beteckning för en spritdryck i enlighet med artikel 30.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 Vasi vadkörte pálinka	34
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/519 av den 24 mars 2021 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/1375 vad gäller undersökningar av förekomsten av trikiner hos hovdjur och Förenade kungarikets undantag från undersökningar av förekomsten av trikiner hos tamsvin ( 1 )	36
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/520 av den 24 mars 2021 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller spårbarhet för vissa hållna landlevande djur ( 1 )	39
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/521 av den 24 mars 2021 om införande av särskilda arrangemang för den mekanism som innebär krav på uppvisande av exporttillstånd för export av vissa produkter	52