1.   Instituten som avses i artikel 1 ska inneha minimireserver som beräknas i enlighet med artikel 6, enligt följande:

I enlighet med punkt d ska institut utan dröjsmål informera den berörda nationella centralbanken om varje begränsning som avses här.

2.   Om ett institut har flera filialer i samma medlemsstat i euroområdet gäller nedanstående punkter:

3.   Europeiska centralbanken (ECB) ska publicera följande förteckningar över institut på sin webbplats:

1.   Institut ska undantas från kraven på minimireserver enligt artikel 3 om antingen

2.   På begäran av en nationell centralbank får ECB bevilja undantag från kraven på minimireserver enligt artikel 3 i alla nedanstående fall om:

Vad gäller punkt 2 c ovan ska, i sådana fall då ett instituts tillgång till Eurosystemets öppna marknadsoperationer eller till stående faciliteter återställs av ECB-rådet enligt artikel 158 i riktlinje (EU) 2015/510 (ECB/2014/60), undantaget upphöra att gälla från och med starten av nästa uppfyllandeperiod.

3.   När man beviljar undantag i enlighet med punkt 2 d ska de berörda nationella centralbankerna och ECB beakta alla nedanstående aspekter:

Vid tillämpningen av punkt a, är ett institut auktoriserat för att endast bedriva verksamhet för speciella ändamål om det utövar specifika offentliga förvaltningsuppgifter eller om institutet enlig lag eller bolagsordning inte får bedriva verksamhet som kreditinstitut.

4.   De undantag som avses i denna artikel ska tillämpas fr.o.m. starten på den uppfyllandeperiod under vilken den relevanta händelsen inträffar.

1.   Institut ska beräkna sin kassakravsbas utifrån den statistiska informationen om följande skulder som rapporteras enligt förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2):

Om ett institut har skulder gentemot en filial inom samma enhet belägen utanför euroområdet, eller gentemot den enhetens huvudkontor eller säte som är beläget utanför euroområdet, ska dessa skulder inkluderas i kassakravsbasen.

2.   Instituten ska exkludera följande skulder från kassakravsbasen beräknad enligt punkt 1:

3.   Om skulder exkluderas från kassakravsbasen enligt punkt 2 ska institutet:

Om ett institut inte kan styrka skulderna inom kategorin ”emitterade skuldförbindelser” för den berörda nationella centralbanken, ska institutet tillämpa det standardavdrag som publiceras på ECB:s webbplats på det utestående beloppet av skuldförbindelser som institutet emitterat och som har en ursprunglig löptid på högst två år.

4.   När ECB fastställer schablonavdraget avsett att tillämpas på skulder inom kategorin skuldförbindelser med löptid på högst två år som avses i punkt 3 ska den beakta makroförhållandet för hela euroområdet mellan stocken av relevanta instrument, emitterade av kreditinstitut, vilka innehas av andra kreditinstitut, ECB och berörda nationella centralbanker, och det totala beloppet av utelöpande sådana instrument, emitterade av kreditinstitut.

5.   Instituteten ska beräkna sin kassakravsbas för en viss uppfyllandeperiod på grundval av uppgifter avseende den månad som infaller två månader före den månad under vilken uppfyllandeperioden börjar.

6.   ”Tail”-klassificerade institut enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2) ska beräkna sin kassakravsbas för två på varandra följande uppfyllandeperioder med början från den tredje månaden efter ett kvartalsslut, på grundval av kvartalsslutsuppgifter som rapporteras i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2). Dessa institut ska informera den berörda nationella centralbanken om sina minimireserver i enlighet med artikel 7.

1.   Minimireserver som innehas av institut enligt artikel 3 ska beräknas med hjälp av nedanstående procentsatser för varje skuld i kassakravsbasen som avses i artikel 5:

2.   De nationella centralbankerna eller institutet ska göra ett generellt avdrag på 100 000 euro vid beräkningen av minimireserverna för varje institut, om inte annat följer av artiklarna 10–12.

3.   De nationella centralbankerna ska använda minimireserverna som beräknats i enlighet med artikel 6 för att

1.   De nationella centralbankerna ska inrätta förfarandet för att underrätta om institutens individuella minimireserver. Förfarandet ska inkludera huruvida den berörda nationella centralbanken eller institutet beräknar minimireserverna i enlighet med artikel 6.

2.   Om en berörd nationell centralbank beräknar minimireserverna för ett institut enligt punkt 1, ska alla nedanstående regler iakttas:

3.   Om ett institut beräknar sina minimireserver enligt punkt 1, ska alla nedanstående regler iakttas:

4.   Avseende punkterna 2 och 3 får den berörda nationella centralbanken ange ett tidigare datum för underrättelsen om minimireserver.

5.   De nationella centralbankerna får ange villkoren och tidsfristerna inom vilka instituten får ändra kassakravsbasen och minimireserverna som underrättats i enlighet med denna artikel. Ändringar får inte ske efter det att minimireserverna bekräftats enligt punkterna 2 och 3.

6.   De berörda nationella centralbankerna ska offentliggöra tidsscheman som anger tidsfristerna för att bekräfta uppgifter med betydelse för beräkningen av minimireserver och genomförandet av de förfaranden som framgår av denna artikel.

7.   Om ett institut inte rapporterar de statistiska uppgifter som anges i förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2), ska den nationella centralbanken skatta institutets minimireserver för den relevanta uppfyllandeperioden utifrån tidigare uppgifter som institutet lämnat samt eventuellt andra relevanta uppgifter, och meddela institutet dessa minimireserver senast tre NCB-bankdagar före uppfyllandeperiodens start.

1.   Om ECB-rådet inte beslutar om något annat, börjar en uppfyllandeperiod på dagen för avvecklingen av den huvudsakliga refinansieringstransaktion som följer på ECB-rådets möte där den månatliga utvärderingen av penningpolitiken avses ske, och slutar dagen innan nästa uppfyllandeperiod startar.

2.   ECB:s direktion ska publicera ett tidsschema för uppfyllandeperioderna på ECB:s webbplats. De nationella centralbankerna ska också publicera detta tidsschema på sina respektive webbplatser. Tidsschemat ska offentliggöras av ECB och de nationella centralbankerna minst tre månader före varje nytt kalenderår.

3.   ECB-rådet får ändra det tidsschema som avses i punkt 2. Det ändrade tidsschemat ska offentliggöras på ECB:s och de nationella centralbankerna webbplatser innan den uppfyllandeperiod som ändringen avser börjar.

1.   På innehav av minimireserver på kassakravskonton ska den berörda nationella centralbanken betala ränta enligt genomsnittet (vägt med avseende på antalet kalenderdagar) av räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner under uppfyllandeperioden, enligt formeln nedan (varvid resultatet avrundas till närmaste cent):

där:

2.   Den berörda nationella centralbanken ska betala ut den ränta som utgår på innehavet av minimireserver den andra Target2-affärsdagen efter utgången av den uppfyllandeperiod då räntan tjänats in.

1.   Ett institut får ansöka hos den berörda nationella centralbanken om tillstånd att inneha alla sina kassakravsmedel indirekt genom ett institut som agerar som mellanhand om denna mellanhand

2.   Om ett institut inom ramen för punkt 1 ansöker om tillstånd att inneha alla sina minimireserver indirekt genom ett institut som agerar som mellanhand, ska institutet ingå ett avtal om detta med mellanhanden. Av avtalet ska det åtminstone framgå

Om ett institut säger upp ett avtal enligt punkt b ska det underrätta den berörda nationella centralbanken om detta utan onödigt dröjsmål.

3.   Om ett moderbolag i sin statistikrapportering konsoliderar verksamheten för dotterbolag med hemvist i samma medlemsstat i enlighet med artikel 6.1 förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2), får moderbolaget ansöka hos den berörda nationella centralbanken om att inneha gruppens minimireserver som mellanhand.

4.   Om ett moderbolag ansöker om tillstånd för att inneha gruppens minimireserver som mellanhand enligt punkt 3, ska moderbolaget sluta ett avtal med varje institut som ingår i gruppen om att det ska agera som mellanhand. Av alla dessa avtal ska det åtminstone framgå

5.   Den berörda nationella centralbanken får bevilja ett sökande institutet tillstånd att hålla kassakravsmedel genom en mellanhand, och ska underrätta både institutet samt institutet som agerar som mellanhand om detta utan onödigt dröjsmål. Ett sådant tillstånd ska gälla från och med starten av den första uppfyllandeperioden efter den dag då tillståndet beviljades, och ska fortsätta att gälla under den tid som det avtal som avses i punkterna 2 eller 4 löper, eller fram till dess att tillståndet dras in enligt punkterna 7 och 8.

Om ett kreditinstitut getts tillstånd att inneha kassakravsmedel genom en mellanhand i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) ska detta anses ha beviljats enligt denna punkt i enlighet med denna förordning.

6.   Om ett institut som agerar som mellanhand innehar minimireserver för ett annat institut enligt denna artikel, ska dessa reserver innehas på institutets egna kassakravskonto utöver de egna reserver som innehas där i enlighet med denna förordning.

7.   ECB eller den berörda nationella centralbanken får när som helst återkalla ett tillstånd som beviljats enligt punkt 5 om antingen:

8.   Den berörda nationella centralbanken eller ECB ska beakta följande när de överväger att återkalla ett tillstånd enligt punkt 7:

9.   Om en berörd nationell centralbank eller ECB återkallar ett tillstånd enligt punkt 7, ska nedanstående punkter iakttas:

10.   Om ECB beslutar om sanktioner enligt förordning (EG) nr 2532/98, får dessa sanktioner rikta sig mot det institut som agerar som mellanhand och det institut för vilket mellanhanden innehar reserverna.

1.   Om ett institut ansöker om tillstånd hos den berörda nationella centralbanken om att få inneha alla sina kassakravsmedel indirekt genom ett moderinstitut enligt artikel 10.3, får moderinstitutet ansöka hos den berörda nationella centralbanken om att få rapportera kassakravsbasen och kassakravsbasen för instituten i den gruppen i aggregerad form och i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2). De nationella centralbankerna får ge moderinstitut tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form och i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2).

2.   Om ett moderinstitut ansöker om tillstånd hos den berörda nationella centralbanken om att få rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt punkt 1, ska den berörda nationella centralbanken säkerställa att det avtal som avses i artikel 10.4 innehåller en klausul som godtar att det generella avdrag som avses i artikel 6.2 kan gå förlorat på individuell nivå.

3.   Om den berörda nationella centralbanken beviljar moderinstitutet tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt punkt 1, ska den under underrätta det berörda institutet om detta utan onödigt dröjsmål. Ett sådant tillstånd ska gälla från och med starten av den första uppfyllandeperioden efter den dag då tillståndet beviljades, och ska fortsätta att gälla under den tid som det avtal som avses i punkt 2 löper, eller fram till dess att tillståndet återkallas.

4.   Om den berörda nationella centralbanken beviljar ett moderinstitut tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt punkt 1, ska ett generellt avdrag som avses i artikel 6.2 automatiskt dras av från de minimireserver som mellanhanden innehar.

5.   Om ett institut beviljats tillstånd av ECB att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9), ska detta vara giltigt och tillämpas inom ramen för den här förordningen fram tills dess att tillståndet återkallas.

1.   Om en fusion sker under en uppfyllandeperiod gäller följande:

2.   Nedanstående ska tillämpas under den uppfyllandeperiod som följer direkt efter den uppfyllandeperiod som avses i punkt 1:

Enligt punkt b ska beräkningen ske utifrån varje instituts kassakravsbas under den berörda uppfyllandeperioden som om fusionen ej skett, och i enlighet med de regler som framgår av del 2 bilaga III till förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2).

Första stycket ska också gälla för senare uppfyllandeperioder om villkoren enligt del 2 bilaga III punkt 4 till förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2) är uppfyllda.

3.   Om en uppdelning sker under en uppfyllandeperiod gäller följande:

4.   Följande gäller under den uppfyllandeperiod som följer omedelbart på den uppfyllandeperiod under vilken uppdelningen träder i kraft och fram tills dess att de övertagande instituten själva rapporterar sin respektive kassakravsbas i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2).

1.   För det fall att en medlemsstat inför euron i enlighet med fördraget, delegerar ECB-rådet härmed befogenheten till direktionen att fastställa, efter att ha hört ECBS kommitté för marknadsoperationer, följande:

ECB:s direktion ska anta och offentliggöra ett beslut enligt första stycket minst två månader före den dag då euron införs som valuta i den berörda medlemsstaten och informera ECB-rådet om detta.

2.   Därutöver delegerar ECB-rådet befogenheten till direktionen att bevilja institut som är etablerade i en annan medlemsstat i euroområdet att göra ett avdrag från kassakravsbasen för skulder till institut som är etablerade i den medlemsstat som inför euron för de berörda uppfyllandeperioderna under och direkt efter den övergångsvisa uppfyllandeperioden som avses i punkt 1 a.

Första stycket ska gälla när institut i medlemsstaten som inför euron inte finns med på förteckningen över institut som avses i artikel 3.3 a vid den tidpunkt då kassakraven beräknas. I sådana fall får de beslut som ECB:s direktion antar, som tillåter avdrag enligt denna punkt, innehålla ytterligare anvisningar om hur avdragen avseende sådana skulder ska beräknas.

1.   De berörda nationella centralbankerna får kontrollera riktigheten och kvaliteten av den information som instituten lämnar för att visa att de uppfyller kassakraven, i enlighet med artikel 6.3 förordning (EG) nr 2531/98.

2.   Om ett institut meddelar sin beräkning av minimireserverna enligt artikel 7.3, ska den berörda nationella centralbanken kontrollera att beräkningen är riktig och granska huruvida informationen stämmer överens med den statistiska information som rapporteras enligt förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2).

1.   Förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) upphävs från och med den 26 juni 2021.

2.   Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II.

1.   Den faktiska uppgiftslämnande populationen ska bestå av MFI och kreditinstitut som är icke-MFI med hemvist inom territoriet för euroområdets medlemsstater.

2.   Om de nationella centralbankerna i enlighet med artikel 5.4 i denna förordning samlar in statistiska uppgifter om hemvisten för innehavare av aktier/andelar i penningmarknadsfonder från andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (övriga finansinstitut eller OFI), såsom detta definieras i punkterna 2.86–2.94 i bilaga A till förordning (EU) nr 549/2013, får dessa nationella centralbanker inkludera sådana övriga finansinstitut i den faktiska uppgiftslämnande populationen vid tillämpning av artikel 5.4 i denna förordning.

1.   Direktionen ska upprätta och föra en förteckning över MFI på basis av de statistiska uppgifter som redovisats av de nationella centralbankerna i enlighet med artikel 4 i Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2018/876 (ECB/2018/16) (15).

2.   ECB ska offentliggöra den uppdaterade förteckningen över MFI för statistiska ändamål, bland annat på elektronisk väg.

3.   Om den senast tillgängliga versionen av förteckningen är felaktig, ska ECB inte besluta om sanktioner för uppgiftslämnare som inte på ett korrekt sätt fullgör sina statistikkrav enligt denna förordning i den mån som underlåtenheten beror på att uppgiftslämnaren i god tro har utgått från den felaktiga förteckningen.

Uppgiftslämnare ska rapportera de statistiska uppgifter som krävs enligt denna förordning om det är uppenbart felaktigt att de skulle strykas ur förteckningen.

1.   MFI ska rapportera alla följande statistiska uppgifter till den berörda nationella centralbanken:

De nationella centralbankerna får samla in kvartalsvisa statistiska uppgifter enligt första stycket led e och f månadsvis om detta underlättar dataproduktionsprocessen.

2.   Kreditinstitut som är icke-MFI ska rapportera alla följande statistiska uppgifter till den berörda nationella centralbanken:

De nationella centralbankerna får samla in kvartalsvisa statistiska uppgifter enligt första stycket led c–e månadsvis om detta underlättar dataproduktionsprocessen.

3.   De nationella centralbankerna får samla in statistiska uppgifter i enlighet med punkterna 1 och 2 om de värdepapper som emitteras och innehas värdepapper för värdepapper, om dessa statistiska uppgifter har härletts i enlighet med de statistiska minimistandarder som anges i bilaga IV.

4.   De nationella centralbankerna får samla in statistiska uppgifter om hemvist avseende innehavare av andelar i penningmarknadsfonder som utgivits av MFI från andra tillgängliga källor i enlighet med bilaga I del 2 avsnitt 5.7 om dessa uppgifter följer de minimistandarder som fastställs i bilaga IV.

1.   Om ett moderbolag och dess dotterbolag är MFI med hemvist i samma medlemsstat, får moderbolaget konsolidera de statistiska uppgifterna om dotterbolagens verksamhet i de statistiska uppgifter som rapporteras i enlighet med artikel 5.1. Om koncernen omfattar kreditinstitut och andra MFI, ska de statistiska uppgifterna rapporteras separat för kreditinstitut och andra MFI.

2.   Den berörda nationella centralbanken får ge ett kreditinstitut tillstånd att för en koncern av kreditinstitut rapportera de statistiska uppgifter som avses i artikel 5.1 i aggregerad form, om alla följande villkor är uppfyllda:

Om ett kreditinstitut har fått tillstånd av den berörda nationella centralbanken enligt det första stycket, ska kreditinstitutet rapportera statistiska uppgifter om sin egen balansräkning samt i aggregerad form om varje koncernmedlems balansräkning i enlighet med artikel 5.1.

3.   Om MFI rapporterar på koncernnivå i enlighet med punkterna 1 och 2, ska de åtminstone rapportera de uppgifter som framgår av tabell 1 ich del 1 i bilaga III för beräkningen av kassakravsbasen för varje medlem i gruppen i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1) beräkna kassakravsbasen för varje koncernmedlem.

Om ett MFI som rapporter på gruppbasis i enlighet med punkterna 1 och 2 har getts tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1), ska första stycket inte gälla.

4.   Alla koncernmedlemmar enligt punkterna 1 och 2 ska inkluderas separat i den förteckning över MFI som avses i artikel 4.

1.   De nationella centralbankerna ska besluta om när och med vilka intervall de behöver få statistiska uppgifter från uppgiftslämnarna i enlighet med denna förordning för att kunna hålla de tidsramar som anges i punkterna 2 och 3 och ska underrätta uppgiftslämnarna om detta.

2.   De nationella centralbankerna ska lämna in månadsstatistiken till ECB före stängningsdags den femtonde arbetsdagen räknat från utgången av den månad som statistiken avser.

3.   De nationella centralbankerna ska lämna in kvartalsstatistiken till ECB före stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen räknat från utgången av det kvartal som statistiken avser.

1.   Om inget annat anges i den här förordningen ska de redovisningsregler som uppgiftslämnarna tillämpar i enlighet med den här förordningen följa de som finns i rådets direktiv 86/635/EEG (16), liksom i övriga tillämpliga internationella standarder.

Vid tillämpning av denna förordning ska uppgiftslämnarna rapportera alla finansiella tillgångar och skulder brutto.

2.   Om uppgiftslämnarna rapporterar inlåning och utlåning ska följande tillämpas:

3.   De nationella centralbankerna får tillåta att alla uppgiftslämnare rapporterar lån netto efter reserveringar förutsatt att alla uppgiftslämnare har tillåtits göra detta i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) innan denna förordning antogs.

4.   MFI ska exkludera sina egna innehav av skuldebrev och aktier som de emitterat från beloppen för respektive tillgångar och skulder. De nationella centralbankerna får tillåta att MFI rapporterar sina egna innehav av värdepapper inom respektive tillgångar och skulder, inklusive värdepapper för värdepapper i enlighet med artikel 5.3, om den nationella centralbanken kan härleda den nödvändiga uppdelningen av tillgångar och skulder som anges i bilaga I, exklusive summorna avseende egna innehav av värdepapper.

1.   De nationella centralbankerna får bevilja små MFI undantag från de statistikkrav som avses i artikel 5.1 om båda följande villkor är uppfyllda:

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag i enlighet med första stycket, ska de som minimum samla in alla följande statistiska uppgifter:

2.   De nationella centralbankerna får bevilja små MFI som är kreditinstitut undantag från de statistikkrav som avses i bilaga I, i enlighet med del 6 i den bilagan, om båda följande villkor är uppfyllda:

3.   ”Tail”-klassificerade institut får antingen tillämpa de undantag som har beviljats av de nationella centralbankerna enligt punkterna 1, 2 eller 5 a eller rapportera statistiska uppgifter i enlighet med artikel 5.

4.   De nationella centralbankerna får bevilja penningmarknadsfonder undantag från följande statistikkrav:

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag för penningmarknadsfonder i enlighet med första stycket led b i, b ii, b v eller b vi, ska de säkerställa att undantagens samlade andel av motsvarande totala utestående belopp i den nationella balansräkningen för MFI inte överstiger 5 procent för varje post.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag till penningmarknadsfonder i enlighet med första stycket punkt b iii ska de ange separata block för tillgångs- och skuldpositioner samt för inhemska enheter och enheter från andra medlemsstater i euroområdet samt säkerställa att den samlade andelen för försäkringsbolag och pensionsinstitut i kombination med varje block som undantaget tillämpas för inte överstiger 5 procent av det relevanta blocket i den nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag till penningmarknadsfonder i enlighet med första stycket punkterna c i och c iii, ska dessa undantag gälla under en 12-månadersperiod.

5.   De nationella centralbankerna får bevilja kreditinstitut som inte är MFI undantag från vart och ett av följande statistikkrav:

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag i enlighet med första stycket led a, ska de som minimum samla in alla följande statistiska uppgifter:

6.   De nationella centralbankerna får bevilja MFI och kreditinstitut som är icke-MFI följande undantag från kravet att rapportera justeringar för omvärderingar i enlighet med artikel 5.1 och 5.2:

7.   De nationella centralbankerna får bevilja MFI undantag från de statistikkrav som avses i avsnitt 7–9 i bilaga I del 3 vad gäller en medlemsstat utanför euroområdet, om något av följande är tillämpligt:

Om en nationell centralbank beviljar MFI undantag i enlighet med första stycket vad gäller ett land som ansluter sig till unionen, får den nationella centralbanken återkalla dessa undantag 12 månader efter det att MFI har underrättats om dess avsikt att återkalla undantagen.

Om de nationella centralbankerna beviljar MFI undantag enligt första stycket, får de även bevilja kreditinstitut som är icke-MFI samma undantag.

8.   De nationella centralbankerna får bevilja MFI undantag från statistikkraven för notional cash pooling enligt bilaga I del 2 i följande fall:

9.   De nationella centralbankerna får bevilja MFI undantag från kravet att separat identifiera lån till enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status i enlighet med avsnitt 3 i bilaga I del 2, om dessa lån omfattar mindre än 5 procent av den totala utlåningen till hushåll i den nationella balansräkningen för MFI.

Om de nationella centralbankerna beviljar MFI undantag enligt första stycket, ska de även bevilja kreditinstitut som är icke-MFI samma undantag.

10.   Om de nationella centralbankerna beviljar undantag i enlighet med punkterna 1, 2, 4, 5 och 9, ska de kontrollera att tröskelvärdena inte överskrids. Detta ska kontrolleras i så god tid att undantag kan beviljas eller om nödvändigt återkallas med verkan från och med det påföljande årets början.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag i enlighet med punkt 8, ska de kontrollera att tröskelvärdena inte överskrids. Detta ska kontrolleras minst en gång vartannat år och i så god tid att undantag kan beviljas eller om nödvändigt återkallas med verkan från och med det påföljande årets början.

1.   Uppgiftslämnarna ska följa de statistikkrav som gäller för dem i enlighet med minimistandarderna i bilaga IV för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering.

2.   De nationella centralbankerna ska fastställa och genomföra de rapporteringsförfaranden som ska följas av den faktiska uppgiftslämnande populationen i enlighet med nationella krav. De nationella centralbankerna ska säkerställa att dessa förfaranden medför att de begärda statistiska uppgifterna rapporteras och att de ger möjlighet till vederbörlig kontroll av att minimistandarderna enligt bilaga IV för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering följs.

1.   En faktisk uppgiftslämnare ska underrätta den berörda nationella centralbanken om en fusion, uppdelning eller någon annan omorganisation om

2.   Den underrättelse som avses i punkt 1 ska

3.   Om en fusion mellan uppgiftslämnare äger rum mellan utgången av en referensperiod och den sista dag som berörd nationell centralbank fastställt för rapportering av statistiska uppgifter för den referensperioden i enlighet med artikel 7.1, ska det förvärvande institutet uppfylla de förvärvade institutens rapporteringsskyldigheter för den referensperioden som om fusionen inte hade ägt rum.

4.   Om en fusion mellan uppgiftslämnare äger rum under en referensperiod får de nationella centralbankerna tillåta att det förvärvande institutet rapporterar statistiska uppgifter för de förvärvade instituten separat från sina egna statistiska uppgifter för den referensperioden samt för följande referensperioder.

Vid tillämpning av det första stycket får de nationella centralbankerna inte tillåta att det förvärvande institutet rapporterar statistiska uppgifter för de förvärvade instituten separat från sina egna statistiska uppgifter i mer än sex månader efter fusionen.

1.   Kreditinstitut ska till den berörda nationella centralbanken rapportera de statistiska uppgifter som avses i bilaga III och som behövs för att beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).

2.   Kreditinstitut ska som minimum rapportera de statistiska uppgifter som anges i tabell 1 i bilaga III i del 1 kvartalsvis om följande kriterier är uppfyllda:

1.   Den första rapporteringen av månadsvisa statistiska uppgifter i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 ska börja med uppgifter för januari 2022.

2.   Den första rapporteringen av kvartalsvisa statistiska uppgifter i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 ska börja med uppgifter för första kvartalet 2022.

1.   Förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) ska upphöra att gälla från och med den 26 juni 2021.

2.   Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga VI.

1.   De MFI som avses i artikel 2.1 ska tillämpa bestämmelserna i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) från och med den 26 juni 2021 till och med den 1 februari 2022.

2.   Kreditinstitut som är icke-MFI enligt artikel 2.4 ska tillämpa de rapporteringskrav som gäller för MFI enligt förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) från och med den 26 juni 2021 till och med den 1 februari 2022, med undantag för rapporteringskraven i artikel 6 i den förordningen. Med undantag för de statistiska uppgifter som avses i bilaga III och som behövs för att beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1), får de nationella centralbankerna ange en dag då kreditinstitut som är icke-MFI ska rapportera uppgifter i enlighet med denna punkt. Detta datum ska vara senast den 31 mars 2022.

3.   De nationella centralbankerna får bevilja kreditinstitut som är icke-MFI undantag från de statistikkrav som avses i punkt 1 om uppgiftslämnarens utestående belopp för totala tillgångar uppgår till högst 350 miljoner euro.

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag enligt första stycket, ska de som minimum samla in de statistiska uppgifter som avses i bilaga III och som behövs för att beräkna kassakravsbasen för kreditinstitut i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).

4.   Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska uppgiftslämnare inte behöva rapportera uppdelning efter krediter för säkerheter i fastigheter i enlighet med bilaga I del 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

5.   Uppgiftslämnare ska fortsätta att rapportera vissa poster av balansräkningen kvartalsvis, i enlighet med artikel 5.1 tredje meningen i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och som anges i bilaga I till den förordningen, till och med den 28 februari 2022.

6.   Under perioden från och med den 26 juni 2021 till och med den 1 februari 2022 ska uppgiftslämnare enligt punkterna 1 och 2 rapportera skulder gentemot kreditinstitut som omfattas av kassakrav enligt förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1) och ska i denna rapportering inkludera sina skulder gentemot kreditinstitut som är icke-MFI.