(1)

Unionen har exklusiv befogenhet vad gäller monetära frågor och växelkursfrågor i medlemsstater som har euron som valuta. När fördragen tilldelar unionen exklusiv befogenhet på ett visst område, får endast unionen lagstifta och anta rättsligt bindande akter, medan medlemsstaterna får göra detta själva endast efter bemyndigande från unionen.

(2)

I enlighet med artikel 219.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska rådet besluta om en lämplig ordning för förhandlingar och för hur avtal angående monetära frågor eller växelkursfrågor ska ingås.

(3)

Före eurons införande hade Frankrike slutit avtal om växelkursfrågor med Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen (Union économique et monétaire ouest-africaine, UEMOA), Centralafrikanska ekonomiska och monetära gemenskapen (Communauté économique et monétaire de l’Afrique Centrale, Cemac) och Komorerna i syfte att garantera CFA-francens och den komoriska francens konvertibilitet gentemot den franska francen till fast kurs (2). När den franska francen ersattes med euron den 1 januari 1999 bemyndigade rådet Frankrike att fortsätta med sådana avtal som var i kraft den dagen (nuvarande avtal) i enlighet med den ram som fastställs i beslut 98/683/EG (3).

(4)

I artiklarna 4 och 5 i rådets beslut 98/683/EG fastställs olika förfaranden rörande förhandlingar om och ändringar av de nuvarande avtalen beroende på huruvida dessa avtals karaktär eller räckvidd ska ändras eller ej.

(5)

Frankrike och UEMOA-staterna håller på att ersätta sitt nuvarande avtal av den 4 december 1973 med ett nytt samarbetsavtal om växelkursfrågor. Det nya samarbetsavtalet undertecknades den 21 december 2019 och åtföljs av ett nytt garantiavtal som ska ingås med UEMOA-staternas centralbank. Den 22 maj 2020 lade den franska regeringen fram ett lagförslag för nationalförsamlingen om ratificering av det nya samarbetsavtalet.

(6)

Ersättandet av nuvarande avtal om växelkursfrågor mellan Frankrike, UEMOA, Cemac och Komorerna omfattas inte av artiklarna 4 och 5 i beslut 98/683/EG. Detta är fallet trots att de nya samarbetsavtalens karaktär och räckvidd förblir oförändrade, nämligen att säkerställa konvertibilitet mellan euron och valutorna i UEMOA, Cemac och Komorerna till en fast kurs som stöds av ett budgetåtagande från Frankrike.

(7)

Frankrike bör bemyndigas att ersätta de nuvarande avtalen med UEMOA, Cemac och Komorerna. I enlighet med beslut 98/683/EG bör de olika förfarandena fortsatt gälla beroende på huruvida ersättandet påverkar dessa avtals karaktär eller räckvidd. Med avseende på båda förfarandena kommer det att bli nödvändigt att konsultera de behöriga unionsorganen i enlighet med systemet för informationsutbyte och godkännande, allt efter omständigheterna, innan de nuvarande avtalen ersätts med nya samarbetsavtal.

(8)

Beslut 98/683/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Enligt artikel 287.8 i direktiv 2006/112/EG kan Estland tillämpa befrielse från mervärdesskatt för beskattningsbara personer vars årsomsättning är högst lika med motvärdet i nationell valuta av 16 000 EUR enligt den omräkningskurs som gällde på dagen för landets anslutning.

(2)

Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2017/563 (2) bemyndigades Estland att införa en särskild åtgärd som avviker från artikel 287.8 i direktiv 2006/112/EG (den avvikande åtgärden), för att befria beskattningsbara personer vars årsomsättning inte överstiger 40 000 EUR från mervärdesskatt. Estland bemyndigades att tillämpa den avvikande åtgärden från och med den 1 januari 2018 till och med den 31 december 2020, eller fram till dagen för ikraftträdandet av ett direktiv om ändring av artiklarna 281–294 i direktiv 2006/112/EG, beroende på vilken tidpunkt som infaller först.

(3)

Den 18 februari 2020 antog rådet direktiv (EU) 2020/285 (3) avseende ändring av artiklarna 281–294 i direktiv 2006/112/EG vad gäller den särskilda ordningen för små företag och fastställande av nya regler för små företag, inbegripet fastställande av ett högsta tröskelvärde för årsomsättning i medlemsstaterna på 85 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta.

(4)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 9 oktober 2020 ansökte Estland om bemyndigande att fortsätta att tillämpa den avvikande åtgärden till och med den 31 december 2024.

(5)

Genom en skrivelse av den 15 oktober 2020 underrättade kommissionen övriga medlemsstater i enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG om Estlands ansökan. Genom en skrivelse av den 19 oktober 2020 underrättade kommissionen Estland om att kommissionen hade alla nödvändiga uppgifter för att behandla ansökan.

(6)

Den avvikande åtgärden ligger i linje med målen för kommissionens meddelande av den 25 juni 2008Tänk småskaligt först – En”Small Business Act”för Europa.

(7)

Av de upplysningar som Estland har lämnat framgår att den avvikande åtgärden endast i ringa utsträckning kommer att påverka Estlands totala skatteinkomster i det sista konsumtionsledet. Beskattningsbara personer kommer fortfarande att kunna välja de normala mervärdesskattereglerna i enlighet med artikel 290 i direktiv 2006/112/EG.

(8)

Den avvikande åtgärden kommer inte att ha någon negativ inverkan på de delar av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt, eftersom Estland kommer att genomföra en kompensationsberäkning i enlighet med artikel 6 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 (4).

(9)

Med tanke på den avvikande åtgärdens potentiella positiva inverkan när det gäller att förenkla mervärdesskatteskyldigheter genom att minska småföretagens administrativa bördor och kostnader bör Estland bemyndigas att fortsätta att tillämpa den avvikande åtgärden under ytterligare en period.

(10)

Bemyndigandet att tillämpa den avvikande åtgärden bör vara tidsbegränsad. Tidsfristen bör vara tillräcklig för att göra det möjligt att bedöma om tröskelvärdet är ändamålsenligt och lämpligt. Enligt direktiv (EU) 2020/285 ska medlemsstaterna dessutom senast den 31 december 2024 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1 i det direktivet och tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2025. Estland bör därför bemyndigas att tillämpa den avvikande åtgärden till och med den 31 december 2024.

(11)

I syfte att undvika störande effekter bör Estland tillåtas att tillämpa den avvikande åtgärden utan avbrott. Det begärda bemyndigandet bör därför beviljas med verkan från och med den 1 januari 2021, så att det blir tillämpligt omedelbart efter det att det tidigare arrangemang som bemyndigades genom genomförandebeslut (EU) 2017/563 har upphört att gälla.

(12)

Genomförandebeslut (EU) 2017/563 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2016/2266 (2) gavs Nederländerna i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG tillstånd att till och med den 31 december 2020 tillämpa en nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till laddningsstationer som används direkt för att ladda elfordon.

(2)

Den 30 mars 2020 begärde Nederländerna tillstånd att fortsätta att tillämpa en nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till laddningsstationer för elfordon för perioden 1 januari 2021–januari 2025. På kommissionens begäran lämnade Nederländerna den 20 november 2020 ytterligare upplysningar till stöd för sin begäran.

(3)

Den nedsatta skattesatsen är avsedd att fortsatt främja användningen av elfordon genom att minska kostnaderna för den elektricitet som används för att driva sådana fordon.

(4)

Användningen av elfordon innebär inga utsläpp av luftföroreningar från förbränning av bensin och diesel eller andra fossila bränslen och bidrar därmed till förbättrad luftkvalitet i städer. Användningen av elfordon kan dessutom minska koldioxidutsläppen, särskilt om den använda elektriciteten produceras från förnybara energikällor. Tillämpningen av en nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till laddningsstationer för elfordon förväntas därför bidra till målen för unionens politik när det gäller miljö, hälsa och klimat.

(5)

Nederländerna har framhållit att den nedsatta skattesatsen skulle tillämpas på elektricitet som levereras till laddningsstationer för elfordon med direktanslutning till elnätet, inklusive offentliga laddningsstationer och vissa privata eller bolagsdrivna laddningsstationer.

(6)

Nederländerna begärde den nedsatta skattesatsen för elektricitet endast ska tillämpas för laddningsstationer där elektriciteten används för direktladdning av elfordon och att den inte ska tillämpas för elektricitet som tillhandahålls genom batteribyte.

(7)

En nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till elfordon genom laddningsstationer kommer att förbättra de affärsmässiga förutsättningarna för offentligt tillgängliga laddningsstationer i Nederländerna, vilket kommer att göra det attraktivare att använda eldrivna bilar och leda till förbättrad luftkvalitet.

(8)

Med tanke på det relativt begränsade antalet elfordon och det faktum att skattenivån för den elektricitet som levereras till elfordon genom laddningsstationer som är för yrkesmässigt bruk kommer att ligga över minimiskattenivån som fastställs i artikel 10 i direktiv 2003/96/EG, är det inte troligt att den nedsatta skattesatsen kommer att leda till snedvridningar av konkurrensen under giltighetstiden för det ansökta tillståndet och den kommer således inte att inverka negativt på den inre marknadens funktion.

(9)

Skattenivån för elektricitet som levereras till elfordon genom laddningsstationer som inte är för yrkesmässigt bruk kommer att ligga över den minimiskattenivå för icke-yrkesmässig användning som fastställs i artikel 10 i direktiv 2003/96/EG.

(10)

Varje tillstånd som beviljas enligt artikel 19.1 i direktiv 2003/96/EG ska vara strikt tidsbegränsat. För att säkerställa att giltighetsperioden är tillräckligt lång, så att de berörda ekonomiska aktörerna inte avskräcks från att göra nödvändiga investeringar, bör tillståndet beviljas för den period som begärts. Tillståndet bör dock upphöra att gälla från och med tillämpningsdagen för eventuella allmänna bestämmelser om skattefördelar för elektricitet som levereras till elfordon som antas av rådet på grundval av artikel 113 eller en annan relevant bestämmelse i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om sådana allmänna bestämmelser blir tillämpliga före den 1 januari 2025.

(11)

För att undvika en potentiell ökning av den administrativa bördan för distributörer och återförsäljare av elektricitet till följd av ändringar av de tillämpliga skattesatserna bör Nederländerna kunna tillämpa den nedsatta skattesatsen på elektricitet som levereras till elfordon utan avbrott. Det begärda tillståndet bör därför beviljas med verkan från och med den 1 januari 2021, så att det blir tillämpligt omedelbart efter det att det föregående arrangemang för vilket tillstånd gavs genom genomförandebeslut (EU) 2016/2266 har upphört att gälla.

(12)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av unionsreglerna för statligt stöd.

(1)

I förordning (EU) 2020/1042 fastställs tillfälliga åtgärder med avseende på europeiska medborgarinitiativ för att hantera de utmaningar som organisatörer av medborgarinitiativ, nationella förvaltningar och unionens institutioner stod inför efter att Världshälsoorganisationen i mars 2020 meddelade att covid-19-utbrottet hade blivit en global pandemi. Under månaderna som följde antog medlemsstaterna restriktiva åtgärder för att bekämpa folkhälsokrisen. Till följd av detta upphörde det offentliga livet i nästan alla medlemsstaterna. Genom förordning (EU) 2020/1042 förlängdes därför vissa av de tidsfrister som fastställs i (EU) 2019/788.

(2)

Genom förordning (EU) 2020/1042 bemyndigas kommissionen att under vissa omständigheter förlänga insamlingsperioderna med ytterligare tre månader vad gäller initiativ för vilka insamlingsperioden pågår vid det tillfälle när covid-19 bryter ut på nytt. Villkoren för ytterligare förlängningar liknar dem som ledde till den inledande förlängningen efter covid-19-utbrottet i mars 2020, nämligen att minst en fjärdedel av medlemsstaterna eller ett antal medlemsstater som utgör mer än 35 % av unionens befolkning tillämpar åtgärder för att hantera covid-19-pandemin som i hög grad inskränker organisatörernas möjlighet att samla in stödförklaringar i pappersform och informera allmänheten om sina pågående initiativ.

(3)

Sedan förordning (EU) 2020/1042 antogs i juli 2020 har kommissionen noggrant följt utvecklingen i medlemsstaterna.

(4)

Den 17 december 2020 beviljade kommissionen en förlängning på ytterligare tre månader för initiativ för vilka insamlingen av stödförklaringar pågick den 1 november 2020 (3), efter bedömningen att villkoren för att bevilja en sådan förlängning enligt (EU) 2020/1042 var uppfyllda. En proportionerlig förlängning beviljades för initiativ vars insamlingsperiod inleddes mellan den 1 november och den 17 december 2020.

(5)

Den situation som råder i flera medlemsstater till följd av covid-19-pandemin har inte förändrats avsevärt sedan den 1 november 2020. I slutet av januari 2021 tillämpade ett betydande antal medlemsstater fortfarande åtgärder som begränsar medborgarnas fria rörlighet inom deras territorium för att förhindra eller minska spridningen av covid-19. Fem medlemsstater rapporterade att de den 1 februari 2021 tillämpade nationella isoleringsåtgärder som förbjöd eller avsevärt hindrade medborgarnas frihet att förflytta sig inom deras territorium, och elva medlemsstater rapporterade att de tillämpade lokala isoleringsåtgärder. Isoleringsåtgärderna har kombinerats med ytterligare åtgärder med liknande begränsande inverkan på det offentliga livet inom deras territorium eller åtminstone i betydande delar av det, däribland begränsningar i tillgängligheten till offentliga platser, nedstängning av eller begränsade öppettider för butiker, restauranger och pubar, stränga begränsningar för offentliga och privata sammankomster och möten samt införandet av utegångsförbud. Kombinationen av dessa åtgärder påverkar därmed också organisatörernas möjlighet att samla in stödförklaringar i pappersform och informera allmänheten om pågående initiativ. Baserat på nuvarande tillgänglig information kommer åtgärderna, eller åtgärder med liknande inverkan, sannolikt att fortsätta tillämpas under en period på minst tre månader.

(6)

De berörda medlemsstaterna motsvarar minst en fjärdedel av medlemsstaterna, och mer än 35 % av unionens befolkning.

(7)

Av dessa skäl kan det konstateras att villkoren för att bevilja en förlängning av insamlingsperioderna uppfylls med avseende på initiativ för vilka insamlingsperioden pågick den 1 februari 2021. Insamlingsperioderna för dessa initiativ bör därför förlängas med tre månader.

(8)

För initiativ där insamlingsperioden inleddes mellan den 1 februari 2021 och dagen för antagandet av detta beslut bör insamlingsperioden förlängas till och med den 1 maj 2022.

(9)

För initiativ där insamlingsperioden avslutades mellan den 1 februari 2021 och dagen för antagandet av detta beslut bör detta beslut tillämpas retroaktivt.

(1)

Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal) är en patogen svamp hos salamandrar som drabbar hållna och vilda salamanderpopulationer och kan orsaka betydande sjuklighet och dödlighet i dessa populationer. Bsal är dödlig för vissa arter av salamandrar, medan andra arter är helt eller delvis resistenta mot den, samtidigt som de kan vara bärare av Bsal på huden och fungera som en reservoar och källa till infektion för andra salamanderarter eller kontaminering av deras miljö.

(2)

Infektion med Bsal har förekommit i Belgien, Tyskland, Nederländerna, Förenade kungariket och Spanien, både i hållna och i vilda populationer av salamandrar enligt uppgifter som samlats in inom ramen för och efter det europeiska projektet Mitigating a new infectious disease in salamanders to counteract the loss of European biodiversity (2). Bsal anses ha sitt ursprung i Östasien, där den är utbredd och endemisk i åtminstone Japan, Thailand och Vietnam. Samtidigt saknas det uppgifter om hur utbredd Bsal är i andra delar av unionen och i världen. Handel med infekterade salamandrar eller smittbärande salamandrar bidrar till spridningen av Bsal och sjukdomen utgör en stor risk för den biologiska mångfalden i de områden den koloniserar.

(3)

I kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/320 (3), ändrat genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2019/1998 (4), fastställs djurhälsoskyddsåtgärder för handel inom unionen med sändningar av salamandrar och införsel av sådana sändningar till unionen. Genomförandebeslut (EU) 2018/320 antogs på grundval av ett vetenskapligt yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet av den 25 oktober 2017 (5) (nedan kallat Efsas yttrande) och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets rapport om vetenskapligt och tekniskt stöd av den 21 februari 2017 (6) (nedan kallad Efsas rapport). Det beslutet gäller till och med den 20 april 2021.

(4)

Efsas yttrande och Efsas rapport samt senare vetenskapliga publikationer (7) har också belyst många luckor och osäkerhetsfaktorer när det gäller kunskapsläget rörande olika aspekter av Bsal. De internationella handelsnormerna från Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) är ännu inte fullt utvecklade när det gäller diagnosmetoderna för Bsal och har inte setts över när det gäller rekommendationer för internationell handel med salamandrar.

(5)

Bsal förtecknas i bilaga II till förordning (EU) 2016/429, och omfattas i enlighet med detta av definitionen av förtecknad sjukdom i den förordningen. Bsal omfattas också av definitionen av sjukdom i kategori D i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (8) för djur av ordningen Caudata, som omfattar salamandrar. De unionsbestämmelser om förflyttning inom unionen och införsel till unionen av sändningar av landlevande och vattenlevande djur som fastställs i kommissionens delegerade akter och genomförandeakter som antagits i enlighet med förordning (EU) 2016/429 är dock inte tillämpliga på Caudata, eftersom Caudata omfattas av definitionen av andra djur i den förordningen. Med tanke på den nuvarande bristen på kunskap om många aspekter av Bsal och avsaknaden av internationella riktlinjer och rekommendationer när det gäller handel med dessa djur har kommissionen ännu inte antagits några delegerade akter och genomförandeakter för Caudata, medan de har antagits för landlevande och vattenlevande djur.

(6)

Kommissionen har granskat djurhälsosituationen när det gäller Bsal i unionen och de djurhälsoskyddsåtgärder som föreskrivs i genomförandebeslut (EU) 2018/320 tillsammans med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Eftersom de åtgärder som fastställs i genomförandebeslut (EU) 2018/320 har ansetts tillräckliga har medlemsstaterna inte vidtagit några ytterligare handelsåtgärder för att bekämpa Bsal. Även om utbrotten av Bsal för närvarande tycks vara begränsade till vissa regioner i vissa medlemsstater utgör dock den fortsatta spridningen av Bsal genom handel inom unionen en betydande risk.

(7)

Det är därför lämpligt att anta nödåtgärder på unionsnivå för att förhindra spridning av Bsal och undvika omotiverade störningar i handeln med salamandrar. Med tanke på att de åtgärder som fastställs i genomförandebeslut (EU) 2018/320 är effektiva bör det antas liknande åtgärder för förflyttningar inom unionen och för införsel till unionen av sändningar av salamandrar från och med den 21 april 2021 under en begränsad tidsperiod i avvaktan på antagandet av mer permanenta djurhälsoåtgärder, såsom är fallet när det gäller sjukdomar som drabbar landlevande och vattenlevande djur.

(8)

Bsal kan överföras mellan salamanderarter som förekommer naturligt i olika regioner, och korskontaminering kan ske i olika anläggningar som drivs av aktörer som håller salamandrar och förflyttar dem mellan olika anläggningar. Detta ökar risken för överföring av Bsal genom salamandrar som är föremål för handel, oavsett hälsostatus på ursprungsorten och hälsosituationen i naturen. Sändningar av salamandrar avsedda för förflyttning mellan medlemsstaterna eller för införsel till unionen bör därför omfattas av åtgärder som minskar denna risk. Dessa åtgärder bör dock inte tillämpas på förflyttningar utan kommersiellt syfte av salamandrar som hålls som sällskapsdjur, eftersom sådana förflyttningar utan kommersiellt syfte omfattas av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 (9). Förflyttningar utan kommersiellt syfte avser endast djur som en ägare eller en auktoriserad person har hand om och har med sig, och innebär inte en överlåtelse av äganderätten. Förflyttningar utan kommersiellt syfte av salamandrar som hålls som sällskapsdjur utgör därför en försumbar risk för spridning av Bsal till salamandrar som är föremål för handel eller till salamandrar som lever i vilt tillstånd.

(9)

Salamandrar som endast förflyttas mellan avgränsade anläggningar som godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med förordning (EU) 2016/429 bör inte omfattas av karantän eller testning eftersom biosäkerhetsåtgärderna på dessa avgränsade anläggningar är tillräckliga för att minska risken för spridning av Bsal.

(10)

Sändningar av salamandrar som har förts in till unionen och som redan har genomgått karantän och testats med negativt resultat, eller som efter införseln till unionen har genomgått tillfredsställande behandling i unionen på en lämplig anläggning, bör inte genomgå karantän eller testning igen, om de är avsedda att förflyttas till en annan medlemsstat, förutsatt att de hållits isolerade från salamandrar med en annan hälsostatus.

(11)

Det saknas information om i vilken utsträckning veterinärtjänsterna och laboratorierna runt om i världen har teknisk kapacitet att testa för Bsal, samtidigt som olika organ i Europeiska unionen ligger långt framme vad gäller diagnos och behandling av Bsal. Sändningar av salamandrar som förs in till unionen bör därför hållas i karantän i en lämplig anläggning och testas och behandlas efter införseln till unionen.

(12)

Tredjeländer och tredjeterritorier som godkänts för utfärdande av djurhälsointyg för införsel till unionen av sändningar av salamandrar bör begränsas till dem som är medlemmar i OIE och som därmed är skyldiga att följa internationella standarder för utfärdande av djurhälsointyg.

(13)

Behandlingar bör vara specificerade och följa de protokoll som redan har beskrivits i expertgranskad vetenskaplig litteratur såsom framhävts i Efsas rapport, eller med jämförbara protokoll.

(14)

Sändningar av salamandrar bör endast få föras in till unionen av den behöriga myndigheten vid gränskontrollstationen för ankomst till unionen om den myndigheten får ett intyg från den fysiska eller juridiska person som ansvarar för destinationsanläggningen som bekräftar att sändningarna kommer att godtas.

(15)

De nödåtgärder som föreskrivs i detta beslut bör tillämpas från och med den dag då förordning (EU) 2016/429 börjar tillämpas och bör ses över med beaktande av den epidemiologiska situationens allvar på grund av ny utveckling och årlig rapportering från medlemsstaternas behöriga myndigheter.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.